Regeringskansliets rättsdatabaser

Fastställande av dieseloljeskatt m. m. 1 § Dieseloljeskatt skall betalas till staten enligt denna lag för oljeprodukter som är skattepliktiga enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt. Skatt skall dock inte tas ut för oljeprodukt som ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350° C. Med oljeprodukter avses även sådana bränsleblandningar som anges i 1 § andra stycket lagen om allmän energiskatt. Lag (1994:284). 2 § Skatt skall inte tas ut för oljeprodukter som har försetts med märkämnen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka märkämnen som skall användas och vilka mängder som skall tillsättas. Märkning som avses i första stycket får ske endast på depå som är godkänd av beskattningsmyndigheten och skall ha skett senast när skattskyldighet för oljeprodukten inträder enligt 8 § första stycket 1 och 4 lagen (1957:262) om allmän energiskatt. 3 § Om skattepliktig oljeprodukt förs in i landet av någon som inte är registrerad som skattskyldig hos beskattningsmyndigheten skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid är tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpliga. I fall som avses i första stycket skall skatt inte tas ut om oljeprodukten har försetts med märkämnen som avses i 2 § senast när produkten anmäls till förtullning. 4 § Bränsletank på personbil, lastbil och buss som är eller bör vara upptagen i bilregistret får inte innehålla oljeprodukt enligt 1 § som är försedd med sådana märkämnen som avses i 2 § första stycket om bränsletanken förser fordonets motor med bränsle. Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukt, från vilka märkämnen som avses i 2 § första stycket har avlägsnats. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även för fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens enligt 38 § bilregisterkungörelsen (1972:599) samt fordon som förts in till Sverige för tillfälligt brukande här och inte är registrerat här. 5 § Dieseloljeskatten för år 1994 tas ut för oljeprodukter tillhöriga miljöklass 1 med 843 kronor per kubikmeter, miljöklass 2 med 1 040 kronor per kubikmeter och miljöklass 3 med 1 300 kronor per kubikmeter. För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med de belopp som omräknas enligt 5 a §. Därefter skall skatten tas ut med det belopp som gäller vid utgången av år 1998. Skatt skall dock inte tas ut för den del av bränslet som består av vegetabiliska eller animaliska fetter eller oljor eller metyl- eller etylestrar av fettsyror från sådana fetter eller oljor. Till miljöklass 1 hör oljor som har ett kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan 180 och 285° C vid 95 procent destillat, en densitet mellan 800 och 820 kilogram per kubikmeter vid 15° C och som innehåller högst 0,001 viktprocent svavel och högst 5 volymprocent aromatiska kolväten. Sådana oljor får inte innehålla klart mätbara polycykliska aromatiska kolväten och måttet på den naturliga tändvilligheten (cetanindex) får inte understiga 50. Till miljöklass 2 hör till miljöklass 1 inte hänförliga oljor som har ett kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan 180 och 295° C vid 95 procent destillat, en densitet mellan 800 och 820 kilogram per kubikmeter vid 15° C och som innehåller högst 0,005 viktprocent svavel och högst 20 volymprocent aromatiska kolväten. Halten polycykliska aromatiska kolväten får inte överstiga 0,1 volymprocent och måttet på den naturliga tändvilligheten (cetanindex) får inte understiga 47. Till miljöklass 3 hör övriga oljor. Miljöklass för bränsle bestäms med ledning av hela bränsleblandningens egenskaper. Lag (1994:726). 5 a § Skatten för vart och ett av kalenderåren 1995 t. o. m. 1998 skall tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 5 § angivna skattebeloppen multiplicerade med de jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före det år beräkningen avser och i oktober 1993. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebeloppen som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor. Lag (1994:726). 6 § Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599). Som ägare av ett fordon anses vid tillämpning av denna lag den som är eller bör vara upptagen i bilregistret som ägare. I fråga om ett fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år anses innehavaren som ägare. Innehas fordonet i annat fall med nyttjanderätt, anses innehavaren som ägare, om han har befogenhet att bestämma om förare eller anlitar annan förare än ägaren har utsett. 7 § Bestämmelserna i 6 § första stycket 1, 2 och 3, 7 §, 8 § första stycket 1, 2 och 4, 27 och 32 §§ lagen (1957:262) om allmän energiskatt tillämpas i fråga om dieseloljeskatt. Regler om förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1993:1206). 8 § I deklaration för redovisning av dieseloljeskatt får avdrag göras för samma skatt på de oljeprodukter som 1. i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse, 2. återtagits i samband med återgång av köp, 3. av den skattskyldige eller för hans räkning förts ut ur Sverige eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där, 4. sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare, 5. förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än energialstring. Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på den oljeprodukt som betalningen avser. Lag (1993:1206). 8 a § Annan än den som är registrerad får köpa skattepliktiga oljeprodukter utan skatt mot avgivande av en försäkran till leverantören att oljeprodukten skall användas för annat ändamål än energialstring. Lag (1993:1206). Straffbestämmelser m. m. 9 § Den som från oljeprodukter avlägsnar sådana märkämnen som avses i 2 § första stycket eller på annat sätt tar befattning med oljeprodukter, för vilka dieseloljeskatt inte erlagts, i syfte att dessa skall användas i strid mot 4 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Har brottet rört betydande värden eller är det i annat fall att anse som grovt skall, om förfarandet inte utgör led i gärning som är belagd med strängare straff enligt skattebrottslagen (1971:69), dömas till fängelse i högst två år. 10 § För försök eller förberedelse till brott enligt 9 § andra stycket skall dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. 11 § Ett föremål som använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl till det. Angående beslag av egendom som kan antas bli förverkad gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken. 12 § Anträffas oljeprodukter där sådana märkämnen som avses i 2 § första stycket har avlägsnats och för vilka dieseloljeskatt inte betalts, i annat utrymme än bränsletank som förser motor på personbil, lastbil eller buss med bränsle och är det uppenbart att oljeprodukterna avsetts för tillförsel till sådan bränsletank i strid mot 4 §, påför beskattningsmyndigheten den, som ansvarat för att de nämnda ämnena avlägsnats, dieseloljeskatt med belopp som motsvarar den skatt som skulle ha tagits ut för oljeprodukterna enligt 5 §. /r3/ Avgiftsbestämmelser m. m. 13 § En särskild avgift tas ut för motorfordon vars bränsletank innehåller oljeprodukter i strid mot 4 §. Avgiften uppgår för personbil till 10 000 kronor. Avgiften beräknas för bussar och lastbilar på följande sätt. Skattevikt, Avgift, kronor kilogram 0-- 3 500 10 000 3 501--10 000 20 000 10 001--15 000 30 000 15 001--20 000 40 000 20 001-- 50 000 Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatt beräknas enligt fordonsskattelagen (1988:327). Avgiften tas ut för varje tillfälle, som bränsletank påträffas med oljeprodukter i strid mot 4 §. 14 § Har avgift påförts någon och skall sådan avgift påföras honom för ytterligare tillfälle inom ett år från det tidigare tillfället, tas avgiften ut med en och en halv gånger det belopp som följer av 13 §. 15 § Avgift enligt 13 och 14 §§ påförs ägaren till fordonet. Brukar någon annans fordon utan lov, påförs brukaren avgiften. 16 § I fråga om fordon, som är registrerat här i landet, påförs avgift enligt 13 och 14 §§ genom beslut av länsstyrelsen i det län där den i bilregistret antecknade ägaren av fordonet har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon påförs avgiften av Länsstyrelsen i Stockholms län. 17 § Om det finns särskilda skäl, kan länsstyrelsen medge nedsättning av eller befrielse från avgift enligt 13 och 14 §§. 18 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag skall utövas av polismyndigheterna samt av tullmyndigheterna vad avser gränskontroll av personbil, lastbil och buss till och från utlandet. 19 § För kontroll av efterlevnaden av denna lag har polismyndigheterna och annan tillsynsmyndighet rätt till tillträde till låsta utrymmen i fordon. Myndigheten har rätt att få de upplysningar, handlingar och prov som behövs för tillsynen. För uttagna prov betalas inte ersättning. 20 § Bestämmelserna i 3 § andra stycket och tredje stycket första meningen, 10 § andra stycket, 45 § första stycket, 56, 66 och 85 §§ fordonsskattelagen (1988:327) skall tillämpas på avgift enligt denna lag. Allmänt ombud för avgift enligt denna lag är den som förordnats som ombud med stöd av 3 § fjärde stycket fordonsskattelagen. 21 § Bestämmelserna i 3 kap. 7--15 §§, 8 kap. 8 § samt 9 kap. 3 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter får tillämpas även för att begära upplysningar till ledning för beslutet om avgift enligt 13--14 §§ denna lag. Beslut om att begära upplysning får fattas, utom av länsstyrelsen, av beskattningsmyndigheten. 22 § Länsstyrelsens beslut enligt 16 och 17 §§ får överklagas hos länsrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in till länsstyrelsen inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. För allmänna ombudet räknas dock tiden från beslutets dag. I fråga om överklagande tillämpas vidare 8 kap. 1 § andra stycket, 2 § andra stycket samt 3--5 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Övergångsbestämmelser 1993:1206 Denna lag träder i kraft den 1 december 1993. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 oktober 1993. 1994:1776 Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om föhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet av den nya lagen.