Post 5396 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1994:54 ·
Visa register
Förordning (1994:54) om fri rörlighet för tjänster på
sjötransportområdet
Departement: Kommunikationsdepartementet
Utfärdad: 1994-02-10
Övrigt: Bilaga 1 och 2 ej med här.
Ikraft: 1994-04-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1994:2093
Upphävd: 1995-02-01
Bestämmelser som enligt EES-avtalet skall gälla som svensk rätt
1 § Följande bestämmelser i rättsakter inom Europeiska gemenskaperna (EG),
som det hänvisas till i bilaga XIII till avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES-avtalet), skall gälla som svensk förordning:
1. Rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december 1986 om tillämpning
av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet
mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land.
2. Rådets förordning (EEG) nr 3573/90 av den 4 december 1990 om ändring, till
följd av Tysklands enande, av förordning (EEG) nr 4055/86 om tillämpning av
principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan
medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land.
2 § Som bilaga 1 och 2 till denna förordning finns de svenska texterna till
de förordningar som anges i 1 §.
3 § De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska,
nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna
skall ha samma giltighet.
EES-anpassning av bestämmelserna
4 § När bestämmelserna innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden
som är utmärkande för EG: s rättsordning, exempelvis
-- ingresser,
-- adressaterna för EG: s rättsakter,
-- hänvisningar till territorier eller språk inom EG,
-- hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG-medlems-
staterna, deras offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa
stater,
-- hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,
skall bestämmelserna i följande protokoll tillämpas:
1. EES-avtalets protokoll 1 om övergripande anpassning i den lydelse
protokollet har efter ändringar enligt protokollet den 17 mars 1993 med
justeringar av EES-avtalet.
2. Protokoll 1 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en
övervakningsmyndighet och en domstol.
3. Protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna.
Protokollen finns intagna i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES).
5 § Hänvisningen i artikel 1.3 i förordning (EEG) nr 4055/86 till artiklarna
55--58 i fördraget skall i stället avse artiklarna 30 och 32--34 i
EES-avtalet. Hänvisningen till artikel 62 i fördraget är inte tillämplig.
6 § Artikel 2 i förordning (EEG) nr 4055/86 skall ersättas av: Det skall inte
finnas några unilaterala nationella restriktioner beträffande transport av
vissa varor som helt eller delvis förbehållits för fartyg som för inhemsk
flagg.
7 § Hänvisningen i artikel 4.1 a i förordning (EEG) nr 4055/86 till
förordning (EEG) nr 954/79 skall i stället avse lagen (1983:1015) med
anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 6 april 1974 om en
uppförandekod för linjekonferenser.
8 § Protokoll 19 i EES-avtalet skall tillämpas på relationer med tredje land
inom sjöfarten samt för genomförandet av artiklarna 5, 6 och 7 i förordning
(EEG) nr 4055/86.
Protokollet finns intaget som bilaga 3 till denna förordning.
9 § Beträffande artikel 5.1 i förordning (EEG) nr 4055/86 gäller att
bestämmelser om lastdelning för bulklastfart i alla framtida avtal med
tredje land är förbjudna.
Bilaga 3
Protokoll 19
om sjöfart
De avtalsslutande parterna skall inte sinsemellan tillämpa de åtgärder som
avses i rådets förordningar (EEG) nr 4057/86 (EGT L 378, 31.12.1986, s. 14)
och (EEG) nr 4058/86 (EGT L 378, 31.12.1986, s. 21) och rådets beslut nr
83/573/EEG (EGT L 332, 28.11.1983, s. 37) eller andra liknande åtgärder
förutsatt att de regler angående sjöfart som är upptagna i avtalet
genomförs i sin helhet.
De avtalsslutande parterna skall samordna sitt handlande och sina åtgärder
gentemot tredje land och tredje landsföretag på sjöfartsområdet i enlighet
med följande bestämmelser.
1. Om en avtalsslutande part beslutar att övervaka vissa tredje länders
verksamhet inom lastsjöfarten skall den informera Gemensamma EES-kommittén
och ha rätt att föreslå andra avtalsslutande parter att de skall delta i
åtgärden.
2. Om en avtalsslutande part beslutar att göra en diplomatisk uppvaktning
hos ett tredje land som svar på begränsningar av eller hot om att införa
begränsningar av fri tillgång till last på oceantrader, skall parten
underrätta Gemensamma EES-kommittén. Övriga avtalsslutande parter får
besluta att delta i en sådan diplomatisk uppvaktning.
3. Om någon av de avtalsslutande parterna avser att vidta åtgärder gentemot
ett tredje land eller redare i ett tredje land för att bl. a. reagera på
illojal prissättning av vissa rederier i tredje länder som deltar i
internationell lastlinjesjöfart eller för att reagera på begränsningar
eller hot om att införa begränsningar vad avser fri tillgång till laster
på oceantrader skall parterna underrätta Gemensamma EES-kommittén. Närhelst
detta är lämpligt får den avtalsslutande part som inlett dessa förfaranden
begära att övriga avtalsslutande parter deltar i dem.
Övriga avtalsslutande parter får besluta att vidta samma handlingar eller
åtgärder ifråga om sina egna territorier. Där sådana handlingar eller
åtgärder som en avtalsslutande part vidtar kringgås med utnyttjande av
andra avtalsslutande parters territorier, och om dessa parter inte har
beslutat om sådana handlingar eller åtgärder, får den avtalsslutande part
vars handlingar eller åtgärder kringgås vidta lämpliga åtgärder för att
rätta till situationen.
4. Om någon av de avtalsslutande parterna avser att sluta ett
lastdelningsavtal av den typ som anges i artikel 5.1 och 6 i Rådets
förording (EEG) nr 4055/86 (EGT L 378, 31.12.1986, s. 1) eller utsträcka
denna förordnings bestämmelser till att avse medborgare i ett tredje land på
sätt som sägs i förordningens artikel 7, skall den avtalsslutande parten
underrätta Gemensamma EES-kommittén.
Om en eller flera av de övriga avtalsslutande parterna har invändningar mot
den avsedda åtgärden skall en nöjaktig lösning sökas inom Gemensamma
EES-kommittén. Om de avtalsslutande parterna inte når någon överenskommelse,
får lämpliga åtgärder vidtas. Om inga andra medel finns att tillgå, får
sådana åtgärder innefatta återkallande mellan de avtalsslutande parterna
av den princip om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet
som stadgas i artikel 1 i förordningen.
5. De uppgifter som anges i punkterna 1--4 skall alltid när det är möjligt
lämnas i god tid, för att de avtalsslutande parterna skall kunna samordna
sitt handlande.
6. På begäran av en avtalsslutande part skall samråd äga rum mellan de
avtalsslutande parterna beträffande angelägenheter som rör sjöfartsfrågor
och som behandlas i internationella organisationer och beträffande olika
aspekter av den utveckling som ägt rum i relationerna mellan de
avtalsslutande parterna och tredje länder i sjöfartsfrågor och om hur
bilaterala och multilaterala överenskommelser som slutits på området
tillämpas.
Texterna på finska, isländska och norska finns tillgängliga hos
Utrikesdepartementet. Texterna på de övriga språken finns
publicerade i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT).//