Post 5476 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1993:1651 ·
Visa register
Lag (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1993-12-22
Ändring införd: t.o.m. SFS 2019:884
Ikraft: 1994-01-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om vissa ersättningar
till läkare i privat verksamhet i primärvården och den öppna
hälso- och sjukvården i övrigt och om patientavgifter i
samband därmed (läkarvårdsersättning).
Det som i lagen sägs om regioner gäller också kommuner som
inte ingår i en region. Lag (2019:884).
2 § Bestämmelserna i denna lag gäller vid vård av den som
är bosatt i Sverige, om inte något annat är särskilt
föreskrivet.
Bestämmelserna i denna lag gäller även vid vård av den
som, utan att vara bosatt i Sverige, har rätt till
vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt
vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de
sociala trygghetssystemen. Detsamma ska gälla för den som
avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkringsbalken
och som omfattas av nämnda förordning. Lag (2010:1318).
3 § Med vård avses i denna lag medicinskt motiverad vård,
behandling eller undersökning som ges av en läkare eller under
läkarens överinseende samt rådgivning som lämnas av läkare i
födelsekontrollerande syfte eller i fråga om abort eller
sterilisering.
En region får, som villkor för att lämna läkarvårdsersättning
enligt denna lag, kräva remiss för vård hos en privat verksam
läkare med specialistkompetens under förutsättning att
remisskrav gäller för motsvarande vård hos en specialist inom
regionen. Remiss får dock inte krävas för läkarvård inom
verksamheter som avser barnmedicin, gynekologi eller
psykiatri. Lag (2019:884).
4 § Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med regionen
den region inom vars område läkaren bedriver eller avser att
bedriva sin verksamhet. Lag (2019:884).
Samverkans- och vårdavtal
5 § Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till
läkare som har samverkansavtal med regionen rörande sin
verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som
avses i 10 §.
En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med
regionen, får ta emot ersättning från regionen på de villkor
och enligt de grunder som regionen och läkaren kommit överens
om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna
lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska regionen
tillämpa lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller
lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av
5 a-5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig
upphandling ska de bestämmelser tillämpas som gäller tjänster
av sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.
Lag (2019:884).
Ersättningsetablering
5 a § En läkare som är verksam med rätt till ersättning enligt
denna lag och som avser att överlåta sin verksamhet ska anmäla
till regionen om han eller hon i samband med överlåtelsen vill
- säga upp sin rätt till ersättning, och
- möjliggöra för annan läkare att få ingå samverkansavtal med
regionen med motsvarande villkor (ersättningsetablering).
Lag (2019:884).
5 b § Efter anmälan enligt 5 a § ska regionen utan dröjsmål
publicera en ansökningsinbjudan om att få ingå
samverkansavtal. Publiceringen ska ske genom annons i en
elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom
annons i någon annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Av inbjudan, eller annat för sökande tillgängligt underlag,
ska framgå
1. vilken verksamhet som ska överlåtas,
2. vilka villkor som ska gälla för samverkansavtalet,
3. de i 5 e § första stycket angivna kraven för ingående av
samverkansavtal,
4. hur en ansökan får lämnas, och
5. vilken dag ansökan senast ska ha kommit in.
Sökande ska ges skälig tid att komma in med ansökningar.
Lag (2019:884).
5 c § Regionen ska behandla sökande på ett likvärdigt och
icke-diskriminerande sätt samt iaktta principerna om öppenhet,
ömsesidigt erkännande och proportionalitet. Lag (2019:884).
5 d § Regionen får utesluta en sökande från att delta i
ansökningsförfarandet i enlighet med vad som föreskrivs i
7 kap. 1 och 2 §§ lagen (2008:962) om valfrihetssystem. Det
som sägs där om upphandlande myndighet ska i stället avse
region. Lag (2019:884).
5 e § Regionen ska fatta beslut om att ingå samverkansavtal
med den sökande som har erbjudit högsta pris för verksamheten
och som
1. vid övertagandet av verksamheten kan uppfylla de krav som
anges i 7-9 §§,
2. inte har uteslutits enligt 5 d §, och
3. inte redan har, eller kan få, rätt till offentlig
ersättning för sina hälso- och sjukvårdstjänster inom ramen
för ett sådant valfrihetssystem som avses i lagen (2008:962)
om valfrihetssystem.
Efter det att verksamheten överlåtits till den sökande som
avses i första stycket, ska regionen ingå samverkansavtal med
denne. Samverkansavtalet ska innehålla motsvarande villkor som
gällt för den överlåtande läkarens rätt till ersättning.
Regionen får dock ändra villkoren om den överlåtande läkaren
godkänt de nya villkoren och dessa angetts i
ansökningsinbjudan eller annat för sökandena tillgängligt
underlag.
Om den överlåtande läkaren återkallar sin anmälan enligt 5 a §
eller om det annars saknas förutsättningar att fullfölja
ärendet har detta förfallit. Lag (2019:884).
5 f § Regionen ska utan dröjsmål skriftligen underrätta
sökandena och den överlåtande läkaren om ett beslut att ingå
samverkansavtal enligt 5 e § första stycket. Detsamma gäller
om ärendet förfallit enligt 5 e § sista stycket.
Lag (2019:884).
5 g § Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och
skadestånd i 20 kap. 1, 4-12, 14, 16 och 18-21 §§ lagen
(2016:1145) om offentlig upphandling gäller i fråga om
ersättningsetablering enligt denna lag. Det som sägs där om
upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör
eller anbudsgivare ska i stället avse region, samverkansavtal,
förfarande för ersättningsetablering respektive sökande.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig
upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 12 § första
stycket eller 19 kap. 29 § ska vid tillämpningen av denna lag
i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om
offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska
vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 b-5 f §§ denna
lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7, 14 och 21 §§ lagen om offentlig
upphandling till 13-15 §§ samma kapitel ska vid tillämpningen
av denna lag i stället avse 5 h § denna lag. Lag (2019:884).
5 h § Vid en ansökan enligt 20 kap. 4 § 2 lagen (2016:1145) om
offentlig upphandling ska rätten besluta att ett
samverkansavtal som har ingåtts i samband med en
ersättningsetablering är ogiltigt om det har ingåtts utan
föregående annonsering enligt 5 b §.
Ett sådant samverkansavtal ska också förklaras ogiltigt, om
det har ingåtts i strid med tillämpliga bestämmelser om
överprövning eller avtalsspärr enligt 5 g § eller före en
underrättelse enligt 5 f §. För ogiltighet i sådana fall krävs
dessutom att någon av de grundläggande principerna i 5 c § har
överträtts och detta har medfört att en sökande har lidit
eller kan komma att lida skada.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket
ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från
det att avtalet ingicks. Om regionen skriftligen har
underrättat sökandena om att samverkansavtal har ingåtts, ska
ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från
underrättelsen. Lag (2019:884).
Regionens ansvar m.m.
6 § Regionen ska svara för den läkarvårdsersättning som inte
täcks av patientavgiften. Om vården har avsett en patient som
inte är bosatt inom regionens område, ska den region inom vars
område patienten är bosatt svara för den utbetalda
läkarvårdsersättningen, om inte regionerna kommer överens om
något annat. Om patienten inte är bosatt inom någon regions
område, ska den region inom vars område patienten eller
familjemedlemmen är förvärvsverksam eller, när det gäller en
person som är arbetslös, den region inom vars område personen
är registrerad som arbetssökande, svara för den utbetalda
läkarvårdsersättningen.
Försäkringskassan får efter överenskommelse med regionen ha
hand om utbetalning av läkarvårdsersättning. Lag (2019:884).
Särskilda krav på läkarverksamheten
7 § För att läkarvårdsersättning ska lämnas krävs att läkaren
har specialistkompetens och bedriver mottagningsverksamhet
inom sin specialitet i öppen vård för enskilda patienter.
Läkarvårdsersättning lämnas inte till läkare med
specialistkompetens enbart i laboratoriemedicinska
specialiteter, socialmedicin, klinisk neurofysiologi,
rehabiliteringsmedicin, klinisk genetik eller bild- och
funktionsmedicinska specialiteter utom klinisk fysiologi.
Läkarvårdsersättning för mottagningsverksamhet i öppen vård
för enskilda patienter ska lämnas även till läkare som inte är
specialister i allmänmedicin men som uppfyller kraven enligt
artikel 28 och punkt 5.1.4 i bilaga V i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om
erkännande av yrkeskvalifikationer. Bestämmelserna i denna lag
om läkare med specialistkompetens gäller i övrigt på
motsvarande sätt för dessa läkare. Lag (2012:312).
8 § Läkarvårdsersättning lämnas endast till en läkare som
senast ett år efter det att verksamheten påbörjades bedriver
verksamhet enligt 7 § på heltid, om inte annat följer av andra
stycket eller 10 §. En läkare anses som heltidsverksam om
läkaren arbetar minst 35 timmar per vecka i genomsnitt eller
har arbetat minst denna tid någon tolvmånadersperiod under de
senaste två åren.
Läkarvårdsersättning lämnas även till en läkare som till följd
av sjukdom, ledighet för vård av barn, förestående
ålderspensionering, vidareutbildning eller forskning inom
yrkesområdet, politiskt eller fackligt uppdrag eller av annat
liknande skäl inte bedriver verksamhet på heltid.
Lag (2009:79).
9 § Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är
anställd i någon regions hälso- och sjukvård eller i ett bolag
eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som
regionen har ett rättsligt bestämmande inflytande i.
Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig och vika-
rierar för en annan läkare.
Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare för verksamhet
inom företagshälsovård eller elevhälsa som avser medicinska
insatser enligt 2 kap. 25 § skollagen (2010:800).
Lag (2019:884).
Vikariat
10 § Om en läkare på grund av sjukdom, semester, ledighet för
vård av barn, förestående ålderspensionering, vidareutbildning
eller forskning inom yrkesområdet, politiskt eller fackligt
uppdrag eller annat liknande skäl är helt eller delvis
förhindrad att bedriva sin verksamhet, får en annan läkare som
har samma specialitet eller en annan specialitet inom samma
grupp av specialiteter vikariera under frånvaron.
Lag (2009:79).
11 § Har upphävts genom lag (1994:1961).
12 § Har upphävts genom lag (1994:1961).
13 § Har upphävts genom lag (1994:1961).
Samverkan med andra
14 § En läkare som får läkarvårdsersättning skall samverka med
andra inom vård- och rehabiliteringsområdet.
Läkarvårdsersättningen
Gemensamma bestämmelser
15 § Läkarvårdsersättning för viss åtgärd skall lämnas med ett
belopp som utgör skälig ersättning för läkarens arbete och
kostnader. Ersättningen med undantag för del därav som avser
läkarens kostnader för resor i samband med sjukbesök betalas
som normalarvode, enkelt arvode eller särskilt arvode. Genom
patientavgiften betalar patienten hela eller en del av arvodet,
om inte något annat följer av 22 eller 24 §.
16 § Normalarvodet är ett enhetligt arvode för den huvudsakliga
delen av den medicinska verksamhet som förekommer inom läkarens
specialitet. Normalarvodet baseras på beräknade mottagningskostnader
och årlig besöksvolym inom specialiteten. Enkelt arvode är ett lägre
arvode för enklare undersökningar och behandlingar som utförs av
läkaren eller under dennes överinseende eller som ligger utanför den
vanliga verksamheten inom läkarens specialitet. Åtgärder som är
särskilt tids- eller kostnadskrävande ersätts med ett högre, särskilt
arvode. Lag (1995:837).
17 § Om det till en läkare och vikarie i dennes verksamhet under ett
kalenderår har lämnats läkarvårdsersättning med ett belopp som
motsvarar ersättningen för en full årsarbetstid inom specialiteten,
lämnas därefter ersättning med reducerade belopp. Reducerad
ersättning lämnas högst till ett belopp som motsvarar en halv
årsarbetstid (ersättningstak). Om läkaren inte bedriver verksamheten
på heltid reduceras årsersättningen och ersättningstaket i skälig
omfattning.
Bestämmelserna i första stycket hindrar inte läkaren att ge vård mot
patientavgift som anges i 23 §.
Ersättning för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller
angående abort eller sterilisering ingår inte i underlaget för de i
första stycket angivna gränserna för ersättning. Lag (1995:837).
18 § En läkare som bedriver verksamhet mot ersättning enligt denna
lag får inte ge vård mot högre arvode än som följer av lagen eller
en verkställighetsföreskrift.
19 § En region är inte skyldig att betala läkarvårdsersättning
innan samverkansavtal har ingåtts.
Om en läkare har fått läkarvårdsersättning med för högt
belopp, får regionen återkräva det belopp som felaktigt har
utbetalats. Regionen får i sådant fall i stället avräkna
beloppet från annan fordran från läkaren på läkar-
vårdsersättning.
Om en läkare trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller
annars i väsentlig utsträckning begär läkarvårdsersättning med
för höga belopp eller på annat felaktigt sätt, får regionen
sätta ned den samlade läkarvårdsersättning som begärs för viss
tid till skäligt belopp. Lag (2019:884).
Särskilda bestämmelser för vissa områden
20 § Till en läkare som etablerar sig på en ort inom ett
särskilt stödområde ska arvoden enligt 15 § lämnas med tjugo
procents förhöjning.
Arvodeshöjning enligt första stycket ska betalas av regionen.
Efter två år från etableringen ska höjningen minskas med fem
procentenheter årligen ner till fem procent.
Till en läkare som har sin verksamhet inom ett särskilt
stödområde ska regionen lämna särskild ersättning för
telefonkonsultationer och medicinskt motiverade hembesök.
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka områden som ska
anses som särskilda stödområden enligt denna paragraf.
Lag (2019:884).
21 § Har upphävts genom lag (1995:837).
Patientavgift
22 § För vård som ges av en läkare som får ersättning enligt denna
lag får patienten avkrävas en patientavgift. Patientavgift får inte
tas ut för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller angående
abort eller sterilisering. Patientavgift får inte heller tas ut om
detta framgår av särskilda föreskrifter.
Om patientavgift inte får tas ut tillämpas 6 § första stycket på
motsvarande sätt.
23 § Patientavgift enligt denna lag får tas ut med högst samma
belopp som gäller för motsvarande vård inom regionen.
Om läkaren tar ut en lägre patientavgift än vad som är
medgivet enligt första stycket, ska detta inte påverka den del
av läkarvårdsersättningen som betalas av regionen.
Om patientavgiften skulle överstiga det arvode som lämnas för
vården, ska mellanskillnaden betalas till regionen.
Lag (2019:884).
24 § En patient som för en viss tid har uppnått
avgiftsbefrielse enligt 17 kap. 6 eller 7 § hälso- och
sjukvårdslagen (2017:30) är under samma tid befriad även från
att betala patientavgifter enligt denna lag. Lag (2017:40).
25 § Uppkommer kostnad med anledning av att en patient uteblivit
från avtalat läkarbesök, får patientavgift som anges i 23 § första
stycket första meningen ändå tas ut av patienten. Bestämmelserna i
24 § befriar inte patienten från avgift enligt denna bestämmelse.
25 a § Avgiften tas ut av patientens förmyndare om patienten
är under 18 år när
1. vården ges, eller
2. han eller hon uteblir från ett avtalat besök.
Om det finns flera förmyndare svarar de solidariskt för
avgiften.
Om det finns särskilda skäl får avgiften tas ut av den
underårige. Lag (2010:248).
Verksamhetsuppföljning m.m.
26 § En läkare som begär läkarvårdsersättning ska medverka
till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas.
Läkaren ska årligen till regionen lämna en redovisning med
uppgifter om mottagningens personal och medicintekniska
utrustning samt om utförda vårdåtgärder och antalet
patientbesök.
Läkaren ska på begäran av regionen lämna upplysningar och visa
upp patientjournal samt övrigt material som rör undersökning,
vård eller
behandling av en patient och som behövs för kontroll av begärd
läkarvårdsersättning.
Av 6 § lagen (1998:543) om hälsodataregister följer att
läkaren också ska lämna uppgifter till hälsodataregister.
Lag (2019:884).
Verkställighetsföreskrifter
27 § Regeringen meddelar verkställighetsföreskrifter till denna lag.
Övergångsbestämmelser
1993:1651
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 7 § tredje stycket den dag
regeringen bestämmer, och i övrigt den 1 januari 1994.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning till
privatpraktiserande läkare som avser tid före ikraftträdandet.
3. För tiden fram till den 1 juli 1994 gäller utan hinder av 15--17,
20 och 21 §§ att en taxa som i huvudsak motsvarar bestämmelserna
om arvoden i läkarvårdstaxan (1974:699) skall tillämpas vid
bestämmandet av läkarvårdsersättning.
4. Har upphävts genom lag (1995:837).
5. Har upphävts genom lag (1995:837).
6. Har upphävts genom lag (1995:837).
7. Har anmälan enligt 11 § gjorts före den 1 april 1994 får
verksamhet med läkarvårdsersättning utan hinder av den
paragrafen och 19 § första stycket påbörjas tre månader efter
anmälan.
1994:1257
Regeringen föreskriver att lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
skall träda i kraft den 1 januari 1995 såvitt avser 7 § tredje
stycket.
1994:1754
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. De nya bestämmelserna i 6 § tillämpas även för vård under år
1994 av personer som omfattas av lagen (1992:1776) om
samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
1994:1961
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. En läkare som vid ikraftträdandet är verksam mot
läkarvårdsersättning enligt denna lag har rätt till fortsatt sådan
ersättning även utan samverkansavtal enligt de nya föreskrifterna.
3. En läkare som inte omfattas av punkt 2 men som före den 14
november 1994 gjort anmälan enligt 11 § i dess tidigare lydelse och
som uppfyller kraven för att få läkarvårdsersättning får påbörja
verksamheten sex månader efter anmälan även utan
samverkansavtal. Om verksamheten inte startat den 14 maj 1995
krävs samverkansavtal. Om läkaren inte har specialistkompetens
krävs dock att landstinget har godtagit läkarens etablering inom
landstingets område.
1995:837
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 17 § första stycket första
och andra meningen den 1 januari 1997, och i övrigt den 1 januari
1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning till
privatpraktiserande läkare som avser tid före ikraftträdandet.
3. En läkare som vid ikraftträdandet är verksam mot
läkarvårdsersättning enligt denna lag utan att ha samverkansavtal med
landstinget och utan att uppfylla kravet på specialistkompetens
enligt 7 § eller kravet på heltidsverksamhet enligt 8 § kan även utan
samverkansavtal få ersättning enligt denna lag om inte annat följer
av punkt 4. Detsamma gäller den som vid ikraftträdandet är verksam
som privatpraktiserande läkare enligt lagen (1993:588) om husläkare.
Om verksamheten hos en läkare som omfattas av denna punkt ändras i
väsentligt hänseende skall dock frågan om rätt till
läkarvårdsersättning prövas enligt denna lag.
4. Om en läkare som vid ikraftträdandet är verksam mot
läkarvårdsersättning enligt denna lag, inte uppfyller ålderskravet i
9 § lämnas läkarvårdsersättning längst till utgången av år 1996, om
inte läkaren och landstinget kommer överens om annat.
1996:1159
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla för sådan
kostnadsbefrielse som uppkommit före utgången av år 1996.
1997:435
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 9 § den 1 juli 1997,
och i övrigt den 1 januari 1998.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om vård som
avser tid före ikraftträdandet.
1999:842
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. Äldre bestämmelser gäller dock till utgången av år 2003 för
vård som lämnas av läkare som vid ikraftträdandet är verksam
inom företagshälsovård och då har rätt till
läkarvårdsersättning enligt denna lag.
2009:79
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning
för vård som givits före ikraftträdandet.
3. Äldre lydelse av 7 § gäller fortfarande för läkare med
sådan specialistkompetens som anges i den äldre lydelsen.
4. Äldre lydelse av 20 § gäller fortfarande för läkare som vid
ikraftträdandet bedriver verksamhet i ett sådant område som
anges i den äldre lydelsen.
2010:248
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2010.
2. De nya bestämmelserna gäller inte avgifter för vilka
betalningsskyldighet uppkommit före ikraftträdandet.
2010:1318
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för den som
omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14
juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet
när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen.
2011:1034
Denna lag träder i kraft den 1 november 2011 men tillämpas för
tid från och med den 15 juli 2010.
2016:1151
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förfaranden för
ersättningsetablering som har påbörjats före den 1 januari
2017.