Regeringskansliets rättsdatabaser

Bestämmelser i AETR som skall gälla som svensk rätt 1 § Följande bestämmelser i den europeiska överenskommelsen den 1 juli 1970 om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid vissa internationella vägtransporter (AETR) ska gälla som svensk förordning i den lydelse som de engelska och franska originaltexterna har efter senare ändringar: 1. Artiklarna 1–12 A. 2. Bilagan till överenskommelsen. Förordning (2013:11). 2 § De engelska och franska texterna ska ha samma giltighet. Tillsammans med en svensk översättning finns de engelska texterna, och för ändringar publicerade före den 1 juni 2001, även de franska texterna, publicerade i Sveriges överenskommelser med främmande makter och Sveriges internationella överenskommelser (SÖ 1973:53, 1983:58, 1992:40, 2012:11, 2012:12, 2012:13 och 2012:14). Förordning (2013:11). Tillämpningsområde 3 § AETR tillämpas på internationella vägtransporter i enlighet med artikel 2 i AETR, om inte annat följer av artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85. Förordning (2013:11). 4 § Har upphävts genom förordning (2013:11). 5 § Har upphävts genom förordning (2013:11). Behöriga myndigheter 6 § Med behörig myndighet enligt AETR avses för Sveriges del Transportstyrelsen. Godkännande av verkstäder enligt artikel 9.1 i bilagan ska dock ske genom ackreditering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska underrätta Transportstyrelsen om de ackrediteringar och återkallelser av ackrediteringar som beslutats enligt denna bestämmelse. Förordning (2022:1150). Kompetenskrav 7 § Utöver vad som följer av bestämmelserna i körkortslagen (1998:488) och körkortsförordningen (1998:980) ska kraven på yrkeskompetens i artikel 5.1 b andra strecksatsen och 5.2 andra stycket c i AETR för Sveriges del anses uppfyllda av den som blivit godkänd vid ett skriftligt prov för förare av fordon avsedda för gods- eller persontransporter på väg anordnat av 1. Trafikverket, eller 2. den gymnasieskola eller kommunala vuxenutbildning där eleven undervisats på en nationellt fastställd kurs vars innehåll varit föremål för samråd enligt 8 kap. 4 § körkortsförordningen. Transportstyrelsen ska utfärda bevis på yrkeskompetens till förare som uppfyller kravet i första stycket. Förordning (2012:111). Färdskrivare 8 § I fordon som används vid internationella vägtransporter enligt denna förordning ska färdskrivaren vara installerad och användas i enlighet med kraven i artikel 10 i AETR. Förordning (2013:11). 9 § Transportstyrelsen får i fråga om fordon som är registrerade i en stat som inte tillträtt AETR och som inte heller är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, i stället för kravet på färdskrivare, medge att diagramblad får fyllas i för hand av föraren vid färd inom Sverige. I sådana fall gäller bestämmelserna i artikel 12.1, 12.3, 12.5 och 12.7 i bilagan till AETR i tillämpliga delar. Medgivandet får förenas med särskilda villkor. Förordning (2013:11). Kontroller 10 § Behörig kontrollmyndighet i fråga om kontroller på väg är Polismyndigheten. Behörig kontrolltjänsteman är en polisman eller bilinspektör. Behörig kontrollmyndighet i fråga om kontroller i företags lokaler är Transportstyrelsen. Behörig kontrolltjänsteman är en särskilt förordnad tjänsteman vid styrelsen. Förordning (2014:1257). 11 § I fordonslagen (2002:574) finns bestämmelser om rätten att kontrollera ett fordons färdskrivare samt om provkörning av fordonet vid sådan kontroll. Provkörning får ske även om det finns något hinder mot att bruka fordonet enligt denna förordning, förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. eller trafikförordningen (1998:1276). Förordning (2004:866). 11 a § I artikel 12.1 a–c i AETR finns bestämmelser om vägkontroller, kontroller i företags lokaler och omfattningen av sådana kontroller. Transportstyrelsen ansvarar för att det finns en enhetlig tillsynsstrategi för sådana kontroller. En kontroll i företagets lokaler får ersättas med en kontroll hos myndigheten av dokument som begärts in från företaget. Förordning (2013:11). 11 b § I artikel 11.2 a i bilagan till AETR finns bestämmelser om hur ett företag ska bevara diagramblad och utskrifter och på begäran visa upp dem för en behörig kontrolltjänsteman. I artikel 11.2 b i bilagan till AETR finns bestämmelser om hur ett företag ska kopiera och bevara uppgifter från fordonsenheter och förarkort samt på begäran göra uppgifterna tillgängliga för en behörig kontrolltjänsteman. Sådan kopiering som avses i andra stycket ska i fråga om uppgifter från fordonsenheter ske inom 90 dagar och för uppgifter från förarkort inom 28 dagar från dagen för registreringen av uppgiften. Förordning (2013:11). 12 § Har upphävts genom förordning (2013:11). 13 § Har upphävts genom förordning (2004:866). 14 § Har upphävts genom förordning (2004:866). 15 § Har upphävts genom förordning (2004:866). 16 § Har upphävts genom förordning (2013:11). Överföring av information 17 § Polismyndigheten ska senast den 15 februari varje år lämna uppgifter om kontroller på väg till Transportstyrelsen. Uppgifterna ska vara indelade i följande kategorier: 1. Typ av väg, som kan vara motorväg, riksväg eller annan väg, och vilket land det kontrollerade fordonet är registrerat i. 2. Typ av färdskrivare, analog eller digital. Polismyndigheten ska samtidigt lämna uppgift om hur många färdskrivare som har kontrollerats vid vägkontroller under det föregående året och antalet konstaterade överträdelser mot 19, 19 a och 20 §§ och vad dessa överträdelser bestått i. Förordning (2014:1257). 17 a § Skatteverket ska på begäran av Transportstyrelsen lämna de uppgifter som styrelsen behöver för sin prövning eller kontroll. Förordning (2010:1617). Besiktningar 18 § För kontroller och besiktningar enligt avsnitt VI i underbilaga 1 gäller följande. 1. Sådana intyg som avses i punkt 1 får utfärdas av en godkänd verkstad eller, i fråga om en ny enhet, av tillverkaren eller den som företräder honom. 2. Besiktningar av färdskrivarutrustning i fordon enligt punkt 3 a skall göras vartannat år av godkänd verkstad. Om färdskrivarutrustningen inte genomgått en besiktning inom den tid som anges i första stycket 2 får fordonet brukas endast 1. vid provkörning i omedelbart samband med reparation av färdskrivaren, 2. för färd kortaste lämpliga väg till en godkänd verkstad för reparation eller besiktning, samt 3. vid transport där färdskrivare inte krävs. Förordning (2004:866). 18 a § Uppfyller färdskrivarutrustningen vid besiktningen kraven, skall verkstaden byta ut installationsskylten. Om det finns brister i färdskrivarutrustningen skall installationsskylten tas bort och inte ersättas med någon ny. Om färdskrivarutrustningen har brister får fordonet brukas endast vid sådana transporter som anges i 18 § andra stycket. Förordning (2004:866). Straff och sanktionsavgifter Straff 19 § Till penningböter döms den förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1. artikel 5–7, 8.1–8.6 a, 8.6 b eller 9 andra meningen i AETR, 2. artikel 10, 11.4 a tredje stycket, 12.1–12.3, 12.5, 12.5 A, 12.7, 13.1 andra stycket, 13.2 eller 13.3 första–tredje styckena i bilagan till AETR, 3. 8 eller 9 § eller mot särskilda villkor som har beslutats med stöd av 9 §, eller 4. förbud att bruka fordon enligt 18 § andra stycket eller 18 a § andra stycket. I 22 a § finns bestämmelser om att sanktionsavgift ska tas ut för vissa överträdelser som har begåtts utanför Sverige. Förordning (2013:11). 19 a § Till böter döms den som uppsåtligen hindrar eller försvårar en kontroll enligt denna förordning. Förordning (2004:866). 19 b § Har upphävts genom förordning (2013:11). 20 § Till penningböter döms den som utan lov uppsåtligen avlägsnar plomberingar av färdskrivarutrustning enligt punkt V.B i underbilaga 1 till AETR. Förordning (2010:1617). Sanktionsavgifter 21 § Sanktionsavgift ska tas ut av 1. en arbetsgivare som bryter mot artikel 11.1 eller 13.1 första stycket i bilagan till AETR, och 2. en näringsidkare som bryter mot artikel 11.1–11.3 och 11.5 i AETR, artikel 11.2 i bilagan till AETR eller 11 b § tredje stycket. Sanktionsavgift enligt artikel 11.2 i bilagan till AETR, 11 b § tredje stycket och avsnitt 3 i bilagan till denna förordning ska tas ut bara om kontrollmyndigheten inte har fått del av efterfrågade uppgifter i sådan grad, eller om uppgifterna har varit så bristfälliga, att en företagskontroll inte har kunnat genomföras. I fråga om den totala avgiftens storlek för överträdelsen ska 25 § andra  stycket 2 och tredje stycket tillämpas på motsvarande sätt. Förordning (2013:11). 22 § I de fall som avses i 19 och 22 a §§ ska sanktionsavgift tas ut av arbetsgivaren om denne inte gjort vad som har ankommit på honom eller henne för att hindra överträdelsen. Det som sägs i första stycket om arbetsgivare ska i stället gälla annan näringsidkare om överträdelsen skett i dennes transportverksamhet. Förordning (2013:11). 22 a § Om överträdelsen har begåtts utanför Sverige och överträdelsen upptäckts i Sverige ska sanktionsavgift tas ut av en förare som har brutit mot 1. artikel 5, 6, 7, 8.1–8.6 a, 8.6 b eller 9 andra meningen i AETR, 2. artikel 10, 11.4 a tredje stycket, 12.1–12.3, 12.5, 12.5 A, 12.7, 13.1 andra stycket, 13.2 eller 13.3 första–tredje styckena i bilagan till AETR, 3. 8 eller 9 § eller mot sådana särskilda villkor som har beslutats med stöd av 9 §, eller 4. 20 §. Sanktionsavgift enligt första stycket ska inte tas ut om en sanktion tidigare har beslutats för överträdelsen. Förordning (2013:11). 23 § Den avgiftsskyldige ska helt eller delvis befrias från sanktionsavgift om det skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Vid prövningen av denna fråga ska det särskilt beaktas 1. om överträdelsen har berott på sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand göra det som ålegat honom eller henne och inte heller förmått att uppdra åt någon annan att göra det, 2. om överträdelsen annars berott på en omständighet som den avgiftsskyldige varken kunnat eller bort förutse och inte heller kunnat påverka, eller 3. vad den avgiftsskyldige gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa. Förordning (2010:1617). 24 § Frågor om påförande av sanktionsavgift prövas av Transportstyrelsen. Sanktionsavgiften tillfaller staten. Innan sanktionsavgift påförs någon ska denne ges tillfälle att yttra sig. Förordning (2010:1617). 25 § Sanktionsavgift för överträdelser enligt 21–22 a §§ ska tas ut med de belopp som anges i bilagan till denna förordning. Om sanktionsavgift tas ut gemensamt för flera överträdelser får det sammanlagda beloppet uppgå till högst 1. tiotusen kronor för en förare, och 2. tvåhundratusen kronor för en näringsidkare eller arbetsgivare. Sanktionsavgift enligt andra stycket 2 får inte överstiga tio procent av näringsidkarens eller arbetsgivarens årsomsättning. Årsomsättningen ska avse omsättningen närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under det första verksamhetsåret eller om uppgifter om årsomsättning annars saknas eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas. Förordning (2013:11). 25 a § Om sanktionsavgift enligt 22 a § ska tas ut av någon som inte har hemvist i Sverige, ska en polisman eller bilinspektör vid vägkontrollen besluta att sanktionsavgiften ska betalas i förskott. Förskottet ska betalas till Polismyndigheten. Förordning (2015:32). 25 b § Om det förskott som avses i 25 a § inte betalas omedelbart i samband med kontrollen, ska polismannen eller bilinspektören besluta att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden. En polisman eller bilinspektör får avstå från att fatta ett sådant beslut, om det finns synnerliga skäl. Ett beslut enligt första stycket gäller tills förskottet betalats eller, om sanktionsavgift slutligt påförts utan att förskottet har betalats, denna avgift har betalats. Ett beslut enligt första stycket ska upphävas om färden återupptas av någon annan än den som enligt 22 a § ska påföras sanktionsavgift. Förordning (2018:624). 25 c § Sanktionsavgiften får i förekommande fall inte tas ut med ett högre belopp än förskottet. Förordning (2013:11). 25 d § En polismans eller bilinspektörs beslut om att sanktionsavgiften ska betalas i förskott eller om att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden ska skyndsamt underställas Transportstyrelsens prövning. Transportstyrelsen ska omedelbart pröva om beslutet ska bestå. Om ett beslut om att fordonet eller fordonståget inte får fortsätta färden gäller enligt 25 b §, ska ärendet om sanktionsavgift handläggas utan dröjsmål. Transportstyrelsen får vid sin handläggning besluta att 1. helt eller delvis sätta ned ett förskott som har bestämts för avgiften, 2. upphäva det beslut som gäller enligt 25 b §, om det finns synnerliga skäl. Punkterna 1 och 2 gäller även när Transportstyrelsen slutligt prövar påförandet av sanktionsavgift. Förordning (2015:32). 25 e § Om någon sanktionsavgift inte tas ut, eller om avgiften sätts ned eller efterskänks, ska det överskjutande beloppet återbetalas. Förordning (2013:11). 26 § Sanktionsavgifter ska betalas inom trettio dagar efter det att beslutet har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Sanktionsavgifter ska betalas till Transportstyrelsen. Förordning (2010:1617). 27 § När ett beslut om sanktionsavgift har vunnit laga kraft får det verkställas enligt utsökningsbalken. Förordning (2010:1617). 28 § Sanktionsavgift får påföras bara om den som anspråket riktas mot har getts tillfälle att yttra sig inom två år från det att förutsättningarna att besluta om avgift har uppfyllts. Förordning (2010:1617). 29 § En sanktionsavgift faller bort, om beslutet om avgiften inte har verkställts inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Förordning (2010:1617). 30 § Ansvar enligt denna förordning inträder inte, om straff kan dömas ut enligt brottsbalken eller enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller om sanktionsavgift kan påföras enligt förordningen. Förordning (2010:1617). Underrättelser 31 § En kopia av dom eller slutligt beslut i ett mål om ansvar eller påförande av sanktionsavgift enligt denna förordning ska av domstolen sändas till Transportstyrelsen. Förordning (2010:1617). Hindrande av fortsatt färd 32 § En polisman ska hindra fortsatt färd med ett fordon som sker i strid mot denna förordning eller mot någon föreskrift som har meddelats med stöd av förordningen, om den fortsatta färden skulle medföra en påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annars utgöra en väsentlig olägenhet. Till dess att orsaken till en överträdelse har åtgärdats ska en polisman vidare hindra fortsatt färd med ett fordon i fall då AETR har överträtts på ett sätt som uppenbart kan utgöra ett hot mot trafiksäkerheten. Förordning (2013:11). Överklaganden 33 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Följande beslut får inte överklagas: 1. beslut i fråga om skriftligt prov enligt 7 §, 2. en polismans eller bilinspektörs beslut enligt 25 a och 25 b §§, och 3. Transportstyrelsens beslut enligt 25 d §. Förordning (2018:624). Bemyndiganden 34 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om 1. verkställigheten av denna förordning, och 2. avgifter för kontroll i företags lokaler och för ärendehandläggning enligt denna förordning och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen. Föreskrifter om kontroll ska meddelas efter att Polismyndigheten har hörts. Förordning (2014:1257). Övergångsbestämmelser 1993:185 1. Denna förordning träder i kraft den dag regeringen bestämmer. (I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646). 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1975:883) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter. 3. Föreskrifterna i artikel 12 om personlig kontrollbok och i artikel 12 a om kontrollanordning i AETR i dess lydelse före den 24 april 1992 får i fråga om sådan i överenskommelsen avsedd internationell vägtransport som utförs inom landet eller vägtransport utom landet med fordon som är registrerat i Sverige och som omfattas av förordningen (1993:184) om kör- och vilotider samt färdskrivare vid vägtransporter tillämpas under ett år från ikraftträdandet av denna förordning och i fråga om övriga internationella vägtransporter enligt 3 § 1 till den 24 april 1995. 2010:1617 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överträdelser som ägt rum före den 1 januari 2011. 2012:111 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2012. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för sådana prov som har anordnats av en fristående gymnasieskola. 2013:11 1. Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2013. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överträdelser som ägt rum före den 1 mars 2013. /Bilagan är inte med här. Bilagan senast ändrad genom förordning (2013:11)./