Post 5241 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1994:1100 ·
Visa register
Förordning (1994:1100) om statlig finansiering genom ALMI Företagspartner AB och dess dotterbolag
Departement: Näringsdepartementet
Utfärdad: 1994-06-16
Omtryck: SFS 2003:4
Ändring införd: t.o.m. SFS 2007:677
Ikraft: 1994-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2009:41
Upphävd: 2009-02-16
Inledande bestämmelser
1 § ALMI Företagspartner AB (moderbolaget) och dess dotterbolag
(dotterbolagen) får, i enlighet med lagen (1994:77) om
beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag, inom sina
verksamhetsområden på företagsekonomiska grunder besluta om
finansiering enligt denna förordning för att främja etablering
och utveckling av små och medelstora företag.
För sådant stöd som Verket för näringslivsutveckling beviljat
enligt förordningen (1995:1254) om statligt stöd till teknisk
forskning, industriellt utvecklingsarbete och
uppfinnarverksamhet, men där lånefordran överförts till
moderbolaget eller något av dotterbolagen, skall denna
förordning gälla i tillämpliga delar. Förordning (2005:667).
2 § Finansieringen skall bedrivas inom de ramar som anges av
moderbolaget och med medel som ägs av detta bolag eller lånas
upp av bolaget från AB Svensk Exportkredit eller dess helägda
dotterbolag. Förordning (2007:677).
3 § Har upphävts genom förordning (1995:759).
4 § Med små och medelstora företag avses i denna förordning
fristående företag och företag som tillsammans med
partnerföretag eller anknutna företag
1. har färre än 250 anställda, och
2. antingen har en årsomsättning som motsvarar högst 50
miljoner euro eller en balansomslutning som motsvarar högst 43
miljoner euro per år. Förordning (2004:1234).
4 a § Med partnerföretag avses företag som är förbundna med
varandra genom att ett företag ensamt eller tillsammans med ett
eller flera anknutna företag innehar minst 25 procent av
kapitalet eller rösterna i ett annat företag.
Under förutsättning att investerarna inte enskilt eller
tillsammans är anknutna företag till det berörda företaget
gäller detta dock inte sådana företag som ägs av
1. offentliga investeringsbolag eller riskkapitalbolag,
2. fysiska personer eller grupper av fysiska personer som
regelbundet ägnar sig åt riskkapitalinvesteringar och som
investerar kapital i företag vars aktier inte är upptagna till
handel på en reglerad marknad, förutsatt att deras sammanlagda
investering i ett och samma företag inte överstiger ett belopp
som motsvarar 1 250 000 euro,
3. universitet och forskningscenter utan vinstsyfte, eller
4. institutionella investerare, inklusive regionala
utvecklingsfonder. Förordning (2007:574).
4 b § Med anknutna företag avses företag där
1. ett företag innehar en majoritet av rösterna för aktierna
eller andelarna i ett annat företag,
2. ett företag har rätt att utse eller entlediga en majoritet
av ledamöterna i ett annat företags styrelse, ledning eller
tillsynsorgan,
3. ett företag har rätt att utöva ett bestämmande inflytande
över ett annat företag enligt ett avtal som är slutet med detta
eller enligt en bestämmelse i det företagets stadgar, eller
4. ett företag som är aktieägare eller delägare i ett annat
företag till följd av en överenskommelse med andra aktieägare
eller delägare i företaget ensamt förfogar över en majoritet av
rösterna för aktierna eller andelarna i det företaget.
Detsamma gäller företag som upprätthåller de förbindelser som
avses i första stycket 1-4 med ett annat företag genom
a) ett eller flera andra företag,
b) de investerare som avses i 4 a § andra stycket, eller
c) en fysisk person eller en grupp av fysiska personer i
samverkan, om företagen helt eller delvis bedriver sin
verksamhet på samma eller angränsande marknader.
Förordning (2004:1234).
4 c § Företag vars kapital eller röstandel till minst 25
procent direkt eller indirekt kontrolleras av ett eller flera
offentliga organ, individuellt eller gemensamt, anses som små
och medelstora företag enligt 4 § endast om de kontrolleras av
offentliga organ som anges i 4 a § andra stycket 1, 3 eller 4.
Förordning (2004:1234).
5 § De regionala utvecklingsbolagen skall i sin
finansieringsverksamhet söka samverkan med andra organ på
kreditmarknaden för att uppnå effektiva finansieringslösningar
och begränsa den egna insatsen och risknivån.
Finansieringsformer
6 § Finansieringsformer är
1. lån,
2. garanti för lån eller räkningskredit (kreditgaranti),
3. garanti för bankgaranti,
4. utvecklingskapital,
5. nyföretagarlån,
6. företagarlån,
7. designbidrag.
Finansieringsformerna 1-4 och 7 skall användas främst för att
främja utvecklingen av befintliga företag. Finansieringsformen
5 skall användas för att främja etableringen av nya företag.
Finansieringsformen 6 kan användas för att främja såväl
etableringen av nya företag som för att främja utvecklingen av
befintliga företag. Förordning (2005:667).
Allmänna villkor för finansiering
7 § Finansieringsformerna under 6 § första stycket 1-4, 6 och
7 får kombineras inbördes och samtliga finansieringsformer får
kombineras med andra former av statlig finansiering, dock med
de begränsningar som anges nedan i 9, 9 a, 25, 27, 31 b och
31 f §§. När stödnivån skall bestämmas skall hänsyn även tas
till annat finansieringsstöd som lämnats för samma ändamål. Det
sammanlagda stödet får inte överstiga den nedan angivna
stödnivån.
Den som ansöker om finansiering skall i samband med ansökningen
upplysa om annat finansieringsstöd som har sökts eller
erhållits för samma ändamål. Förordning (2003:4).
8 § Finansiering skall avse företag som har eller bedöms kunna
få tillfredsställande lönsamhet.
De regionala utvecklingsbolagen får inte medverka i
finansiering som kan ske på den allmänna kreditmarknaden under
normala marknadsmässiga villkor. Förordning (2003:4).
9 § Finansieringsformerna under 6 § första stycket 1-3 och 5-7
lämnas som stöd inom ramen för kommissionens förordning (EG) nr
70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna
87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och
medelstora företag.
Stödnivån för finansieringen enligt första stycket får inte
överstiga 15 procent av de kostnader som avser investeringar i
mark, byggnader, maskiner och utrustning eller om det är fråga
om immateriella investeringar 15 procent av kostnaderna för
förvärv av teknologi. Om stödet lämnas till ett företag med 50
eller fler anställda och som antingen har en årlig omsättning
som överstiger 7 miljoner euro, eller en balansomslutning som
överstiger 5 miljoner euro, får stödnivån uppgå till högst 7,5
procent av den stödberättigande kostnaden.
Om de totala stödberättigande kostnaderna för ett enskilt
projekt är minst 25 miljoner euro eller om det totala
stödbeloppet brutto är minst 15 miljoner euro får inte lånet
beviljas utan att Europeiska gemenskapernas kommission först
godkänt stödet. Förordning (2003:4).
9 a § Finansieringsformerna under 6 § första stycket 1-3 och
5-7 får, om det bedöms lämpligt, lämnas som ett stöd av mindre
betydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av
den 15 december 2006 om tilllämpningen av artiklarna 87 och 88
i fördraget på stöd av mindre betydelse och får endast lämnas
med de begränsningar som följer av förordningen samt av
18-20 §§ förordningen (1988:764) om statligt stöd till
näringslivet. Förordning (2007:677).
9 b § Finansiering enligt 6 § första stycket 1-3 och 5-6 får i
stället för att lämnas enligt 9 § första stycket eller 9 a §
lämnas på marknadsmässiga villkor, om
1. finansieringen avser verksamheter i samband med produktion,
bearbetning eller marknadsföring av de produkter som förtecknas
i bilaga 1 till EG-fördraget, eller
2. omständigheterna i det enskilda fallet gör att det är mer
lämpligt.
För att bedömas som marknadsmässig finansiering skall
utlåningsräntan alltid ligga minst 400 räntepunkter över den av
kommissionen fastställda referensräntan. Förordning (2003:4).
9 c § Finansiering i form av utvecklingskapital får lämnas som
stöd antingen enligt 9 § eller som stöd inom ramen för
kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 av den 12 januari 2001
om tillämpning av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd
till utbildning. Det gäller dock inte åtgärder enligt 23 §
första stycket 1. Förordning (2003:4).
10 § För finansieringen gäller de särskilda villkor som anges
för varje finansieringsform. Beslut om finansiering skall
dessutom förenas med de ytterligare villkor om användning av
medlen, insyn och annat som utvecklingsbolaget behöver för att
delta i finansieringen.
Särskilda bestämmelser för lån
11 § På lån skall företaget betala ränta efter en räntesats som
bestäms med beaktande av det allmänna ränteläget, risknivån och
övriga förutsättningar i varje särskilt fall.
Om det bedöms lämpligt med hänsyn till företagets
förutsättningar får räntesatsen bestämmas till olika nivåer
under skilda delar av lånets löptid eller räntans storlek göras
beroende av företagets vinst.
12 § Lån skall betalas tillbaka inom en tid som inte får vara
längre än som behövs med hänsyn till syftet med lånet.
13 § För lån skall det ställas den säkerhet som kan fordras med
hänsyn till låntagarens ekonomiska ställning, behov av rimlig
ekonomisk rörelsefrihet och andra omständigheter.
Om det finns särskilda skäl får lån lämnas utan säkerhet eller
ges sämre förmånsrätt än andra borgenärers fordringar.
Särskilda bestämmelser för garanti för lån eller räkningskredit
(kreditgaranti)
14 § Kreditgaranti får lämnas för lån eller räkningskredit i
svensk eller utländsk valuta i kreditinrättning som godtas av
det bolag som beslutar om finansieringen.
Förordning (2005:667).
15 § För varje kreditgaranti skall långivaren betala en årlig
avgift till moderbolaget. Avgiften fastställs av dotterbolaget
i samband med beslutet om kreditgaranti. Den skall uppgå till
minst en procent av utestående belopp. Förordning (2005:667).
16 § Kreditgaranti får lämnas endast om det för lånet eller
räkningskrediten ställs säkerhet i samma omfattning som krävs
för lån enligt 13 §. Säkerheten för lånet eller
räkningskrediten skall gälla även garantin.
Förordning (2005:667).
17 § Kreditgaranti får lämnas endast om förbindelsen för lånet
eller räkningskrediten innehåller villkor att den kan sägas upp
till omedelbar återbetalning, om sådan omständighet finns
beträffande garantin som utgör grund för omedelbar uppsägning
av lån enligt 32 §. Förordning (2005:667).
18 § Den kreditinrättning som har lämnat lånet eller
räkningskrediten skall beakta det garantigivande bolagets
intresse och utan dröjsmål underrätta detta om varje
förhållande som kan utgöra anledning till uppsägning av lånet
eller räkningskrediten, eller annars medföra risk för att
garantin måste infrias. Förordning (2005:667).
19 § Om kreditinrättningen inte efter uppmaning från det
garantigivande bolaget genast säger upp lånet, upphör
lånegarantin att gälla tre månader efter det att
kreditinrättningen tog emot uppmaningen. Garantin upphör att
gälla efter samma tid om kreditinrättningen efter uppmaning
inte vidtar begärda åtgärder för att driva in lånet eller
räkningskrediten. Förordning (2005:667).
20 § Ett beslut om kreditgaranti upphör att gälla, om ingen
låneförbindelse eller räkningskredit har tecknats inom tre
månader från dagen för beslutet. Det garantigivande bolaget kan
medge att denna tid förlängs. Förordning (2005:667).
Särskilda bestämmelser för garanti för bankgaranti
21 § Garanti får lämnas för bankgaranti för en ekonomisk
förpliktelse hos ett företag. Bankgarantin skall vara begränsad
till ett visst belopp. Förordning (2003:4).
22 § För garanti för bankgaranti tillämpas i övrigt vad som
gäller för lånegaranti enligt 15-20 §§.
Därvid skall vad som sägs om lånegaranti avse garanti för
bankgaranti, lån avse bankgaranti och långivare avse den
kreditinrättning som lämnat bankgarantin.
Särskilda bestämmelser för utvecklingskapital
23 § Utvecklingskapital lämnas som villkorligt lån eller
medelstillskott. Finansiering med utvecklingskapital får ske
för
1. utvecklande av ny eller förbättrad teknik samt nya och
förbättrade produkter och tjänster, eller
2. utbildning av företagets ledning och övrig personal i sådant
som ekonomi, ny teknologi, miljö och skydd av immateriella
rättigheter.
Utveckling enligt första stycket 1 skall för att berättiga till
finansiering vara utveckling före det konkurrensutsatta stadiet
och avse överföring av industriella forskningsresultat till en
metod, ett utkast eller en skiss till nya, ändrade eller
förbättrade varor, processer eller tjänster fram till skapandet
av första prototypen som dock inte skall kunna användas i
kommersiella syften.
Utbildningen under första stycket 2 skall för att berättiga
till finansiering ge färdigheter som i stor utsträckning går
att överföra till andra företag eller andra arbetsområden.
Förordning (2003:4).
23 a § Utvecklingskapital enligt 23 § 1 får endast bekosta
1. personalkostnader, beräknade som summan av det totala belopp
som behövs för att genomföra projektet,
2. övriga driftkostnader såsom materialkostnader och lager,
beräknade som summan av det totala belopp som behövs för att
genomföra projektet,
3. instrument, utrustning, mark och byggnader, i den omfattning
som tillgångarna utnyttjas uteslutande för projektet,
4. kostnader för konsulter och liknande tjänster såsom inköpta
forskningstjänster, teknisk kunskap och patent, samt
5. övriga omkostnader som uppstår till följd av projektet.
Förordning (2003:4).
23 b § Utvecklingskapital enligt 23 § 2 får endast avse
1. lönekostnader för lärare,
2. resekostnader för lärare och deltagare,
3. andra löpande kostnader, såsom för material och utrustning,
4. kostnader för rådgivning och vägledning som har samband med
utbildningen,
5. avskrivningar för instrument och utrustning i förhållande
till deras användning i utbildningsprojektet,
6. lönekostnader för deltagarna i utbildningsprojektet, dock
- högst det sammanlagda beloppet av de kostnader som avses
under 1-4, och
- endast för de timmar då deltagarna deltar i utbildning som är
skild från arbetsgivarens ordinarie verksamhet. Förordning
(2003:4).
24 § Ett villkorligt lån skall betalas tillbaka inom en tid som
inte får vara längre än som behövs med hänsyn till syftet med
lånet.
Återbetalningsskyldigheten för ett villkorligt lån kan
efterskänkas helt eller delvis om låntagaren visar att
förutsättningar uppenbarligen saknas för att utnyttja
projektets resultat lönsamt.
Medelstillskott ges med förbehåll att mottagaren förbinder sig
att betala ersättning till moderbolaget som engångsbelopp eller
som royalty eller annan löpande avgift. Ersättningen skall
sammanlagt uppgå till lägst det erhållna medelstillskottet
jämte marknadsmässig ränta. De närmare villkoren bestäms med
beaktande av riskerna med projektet och det beräknade
ekonomiska utfallet. Förordning (1995:759).
25 § Finansiering med utvecklingskapital får ske med högst 50
procent av den beräknade kostnaden för projektet.
Säkerhet behöver normalt inte ställas. Förordning (2003:4).
Särskilda bestämmelser för nyföretagarlån
26 § Nyföretagarlån får lämnas endast i samband med att en
företagare påbörjar sin verksamhet.
27 § Lån får lämnas med högst en miljon kronor. Lånet får täcka
högst 30 procent av det beräknade finansieringsbehovet och
lämnas under förutsättning dels att nyföretagaren själv svarar
för minst 10 procent med egna medel, dels att annan finansiär
som utvecklingsbolaget godkänner svarar för den resterande
finansieringen.
Om det finns synnerliga skäl får lån lämnas för att täcka mer
än 30 procent av det beräknade finansieringsbehovet.
28 § Om det finns särskilda skäl får en låntagare, som har
behov av ytterligare finansiering, beviljas ytterligare ett
nyföretagarlån (kompletteringslån), om ansökan kommer in inom
tre år efter det att det första lånet beviljades. För ett
sådant lån gäller samma förutsättningar som för det
ursprungliga lånet.
29 § Om det inte finns särskilda skäl skall lånet vara
amorteringsfritt under den första tredjedelen av lånets löptid.
Förordning (1995:759).
30 § Under de första två åren kan lånet löpa utan ränta.
Som villkor för lånet skall gälla att en låntagare som betalar
tillbaka lånet i snabbare takt än som överenskommits skall
betala ersättning för de uteblivna ränteintäkterna. Förordning
(2003:4).
31 § Endast om det finns särskilda skäl behöver säkerhet
ställas.
Särskilda bestämmelser för företagarlån
31 a § Företagarlån får lämnas till den som startar eller
driver mindre företag.
Vid handläggningen av lånen skall särskild prioritet ges till
kvinnor och ungdomar. Förordning (2003:4).
31 b § Företagarlån får lämnas med högst 250 000 kr.
Om lånet överstiger 100 000 kr får det täcka högst 50 procent
av det beräknade finansieringsbehovet och lämnas under
förutsättning att sökanden styrker att den resterande
finansieringen är tryggad. Förordning (2007:84).
31 c § Företagarlån får ha en löptid på högst tio år.
Lånet får vara amorteringsfritt under en tid som motsvarar
högst en tredjedel av den totala lånetiden. Förordning
(2003:4).
31 d § Under högst två år kan företagarlånet löpa utan ränta.
Förordning (2003:4).
31 e § Har upphävts genom förordning (2003:4).
Särskilda bestämmelser för designbidrag
31 f § Designbidrag kan lämnas för att finansiera en
konsultinsats som görs för att förbättra produkternas
utformning i ett företag eller en annan insats på
designområdet. Bidrag får lämnas med högst 25 000 kr per
projekt och endast till företag som inte tidigare anlitat
designkonsult. Bidraget får täcka högst hälften av kostnaden
för åtgärden. Förordning (2003:4).
31 g § Har upphävts genom förordning (2003:4).
Uppsägning av lån m.m.
32 § Lån, villkorliga lån, nyföretagarlån och företagarlån
får sägas upp till omedelbar betalning, om
1. finansieringen har beviljats på grund av oriktig eller
ofullständig uppgift av sökanden,
2. mottagaren på ett allvarligt sätt bryter mot villkor som
gäller för finansieringen, eller
3. annat sådant förhållande inträffar som innebär att
mottagaren med hänsyn till syftet med finansieringen inte
längre bör få ha kvar denna. Förordning (2003:4).
33 § Vid förhållande som avses i 32 § 1 eller 2 får
medelstillskott eller avskrivet lånebelopp krävas tillbaka inom
tio år från det medelstillskottet eller lånebeloppet betalades
ut.
34 § I fråga om stödåtgärder som strider mot artikel 87 i
Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen finns bestämmelser om upphävande och
ändring av en sådan stödåtgärd samt om återkrav av stöd i 21 §
förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet.
Förordning (2003:4).
35 § Vad som sägs om upplysningsskyldighet för statliga
myndigheter i 22 § förordningen (1988:764) om statligt stöd
till näringslivet skall också gälla för regionala
utvecklingsbolag. Föreskrifter av Verket för
näringslivsutveckling enligt 23 § samma förordning om sådan
upplysningsskyldighet får även omfatta regionala
utvecklingsbolag. Förordning (2000:1182).
Övriga frågor
36 § I ärenden enligt denna förordning tillämpas följande
bestämmelser i förvaltningslagen (1986:223):
- 11 och 12 §§ om jäv,
- 16 och 17 §§ om en parts rätt att få del av uppgifter, och
- 21 § om underrättelse av beslut.
Förordning (2005:667).
37 § Beslut i ärenden enligt denna förordning får inte
överklagas. Förordning (2005:667).
Övergångsbestämmelser
2007:677
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2007 och
tillämpas på stöd som beviljats efter den 1 januari 2007.