Regeringskansliets rättsdatabaser

Förordningens tillämpningsområde 1 § I denna förordning finns föreskrifter om arbetstagare hos myndigheterna under regeringen, dock inte affärsverken i fråga om 9 och 10 §§. Föreskrifterna i 9 § gäller inte lärare, assistenter och amanuenser vid universitet och högskolor. Förordning (2004:937). 2 § Om det i någon annan förordning finns föreskrifter som avviker från denna förordning, gäller de föreskrifterna. Beslutande myndighet 3 § Frågor om anställning skall prövas av den myndighet där arbetstagaren kan komma att bli eller är anställd utom i följande fall: 1. Frågor om anställningens upphörande och frågor om bisyssla som avses i 7 a-7 d §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning handhas och prövas av regeringen när det gäller chefen för en myndighet som lyder omedelbart under regeringen. 2. Frågor om anställningens upphörande och frågor om bisyssla som avses i 7 a-7 c §§ lagen om offentlig anställning när det gäller chefen för en myndighet som lyder under en annan myndighet handhas och prövas av den överordnade myndigheten. 3. Beslut enligt 11 § andra stycket lagen om offentlig anställning att en anställning inte skall upphöra meddelas av regeringen. 4. Frågor om skiljande från arbetsuppgifter enligt 31 § lagen om offentlig anställning prövas av regeringen. 5. Frågor om förflyttning enligt 8 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning till en anställning hos en annan myndighet prövas av regeringen. Förordning (2001:1017). Bedömningsgrunder vid anställning 4 § Vid anställning skall myndigheten utöver skickligheten och förtjänsten också beakta sådana sakliga grunder som stämmer överens med allmänna arbetsmarknads-, jämställdhets-, social- och sysselsättningspolitiska mål. 5 § Om arbetsuppgifterna i en anställning är sådana att det ställer särskilda krav på den anställdes hälsotillstånd, får myndigheten meddela föreskrifter om att den som ska anställas för arbetsuppgifterna ska lämna läkarintyg. Innan sådana föreskrifter meddelas ska Socialstyrelsen ha getts tillfälle att yttra sig. Förordning (2017:791). Förfarandet vid anställningar 6 § En myndighet som avser att anställa en arbetstagare skall på något lämpligt sätt informera om detta så att de som är intresserade av anställningen kan anmäla det till myndigheten inom en viss tid. När det gäller en anställning som regeringen skall besluta om efter förslag eller anmälan från en myndighet eller dess chef, skall myndigheten informera om den lediga anställningen. Någon information behöver inte lämnas, om särskilda skäl talar mot det. 7 § Information om myndighetens beslut om anställning skall lämnas på myndighetens anslagstavla. Första stycket behöver inte tillämpas vid -- anställning som beräknas vara högst sex månader, -- anställning av dem som redan är aspiranter hos myndigheten. 8 § Ett anslag enligt 7 § skall innehålla uppgifter om 1. vilken dag som det sattes upp på anslagstavlan, 2. vad som gäller i fråga om överklagande, 3. de avvikande meningar som har antecknats i protokollet eller i någon annan handling. Tidsbegränsade anställningar 9 § En anställning får, utöver vad som följer av lagen (1982:80) om anställningsskydd, begränsas till att gälla antingen för en bestämd tid eller tills vidare längst till en viss tidpunkt i följande fall: 1. Arbetstagaren får en verksledande eller därmed jämförlig ställning. 2. Arbetstagaren anställs för enstaka, kortvariga perioder. 3. Arbetstagaren anställs för en föreskriven, tidsbestämd aspirantutbildning eller annan utbildning vid myndigheten. 4. Det finns ett beslut om att myndigheten skall upphöra eller genomgå en omfattande omorganisation inom två år. När besked och varsel inte behöver lämnas 10 § En myndighet behöver inte lämna 1. besked som avses i 15 § första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd, när anställningen har varat högst tre månader i följd, 2. besked som avses i 15 § andra stycket samma lag, när anställningen har avsett ett semestervikariat eller ett feriearbete, 3. varsel enligt 30 § första stycket eller 30 a § samma lag i fråga om anställning för den som har uppnått pensionsåldern. Anmälan av bisysslor 11 § Anmälan av bisysslor enligt 7 d § lagen (1994:260) om offentlig anställning skall ske skriftligt. Förordning (2002:1041). 12 § Har upphävts genom förordning (2001:1017). Disciplinpåföljd i form av löneavdrag 13 § När en arbetstagare har meddelats löneavdrag enligt 15 § lagen (1994:260) om offentlig anställning, bestäms avdraget per dag till 25 procent av daglönen. En daglön utgör en trettiondel av månadslönen. Neutralitet och skyddsarbete vid arbetskonflikter 14 § En arbetstagare är inte skyldig att utföra arbete som är föremål för en lockout eller för en tillåten strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd eller för en lovlig blockad. Den som står utanför arbetskonflikten skall dock fullgöra sina vanliga arbetsuppgifter. En arbetstagare är skyldig att utföra skyddsarbete. Som sådant arbete räknas arbete som behövs för avveckling av verksamheten på ett tekniskt försvarligt sätt eller till förebyggande av fara för människor eller skada på egendom. Lika med skyddsarbete anses arbete som någon är skyldig att utföra på grund av särskilda föreskrifter i en lag. Anmälan till Statens ansvarsnämnd 15 § Om det uppkommer en fråga om disciplinansvar, åtalsanmälan eller avskedande som skall prövas av Statens ansvarsnämnd, skall detta genast anmälas till nämnden. Detsamma gäller i fråga om avstängning och läkarundersökning enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning. En sådan anmälan skall göras av den myndighet som skall pröva frågor om anställningens upphörande. Första och andra styckena gäller inte den som är chef för en domstol, en arrendenämnd eller en hyresnämnd. Särskilda föreskrifter för fullmaktsanställda Läkarundersökningar 16 § Innan myndigheten beslutar om en läkarundersökning enligt 11 § lagen (1994:261) om fullmaktsanställning, skall myndigheten begära ett yttrande från en läkare huruvida arbetstagaren bör genomgå en sådan undersökning. När yttrandet har kommit in, skall myndigheten begära ett yttrande i frågan från Socialstyrelsen, om det inte är uppenbart att det är onödigt. 17 § Läkarundersökningen utförs av den läkare som Socialstyrelsen utser. Intyg över undersökningen skall skrivas enligt ett formulär som fastställs av Socialstyrelsen. 18 § Om det framgår av läkarintyget att arbetstagaren lider av en sjukdom eller något liknande, får myndigheten bestämma att arbetstagaren efter en bestämd tid skall lämna ett nytt intyg. Intyget skall vara utfärdat av samma läkare eller av någon annan läkare som har utsetts av Socialstyrelsen. Flera anställningar 19 § Den som är anställd med fullmakt får utan särskilt beslut vara ledig för att ha en tidsbegränsad anställning som omfattas av lagen (1994:260) om offentlig anställning. Detta gäller dock inte den som får en verksledande eller därmed jämförlig ställning. Även i andra fall kan en fullmaktsanställd beviljas ledighet för att ha en anställning som omfattas av nämnda lag. En sådan ledighet får avse högst sex månader, om det inte finns särskilda skäl för längre ledighet. En myndighets beslut enligt andra stycket får inte överklagas. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Förordning (1999:864). Omröstning 20 § När flera deltar i ett avgörande om anställningens upphörande, disciplinansvar eller åtalsanmälan eller om avstängning eller läkarundersökning enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning skall föreskrifterna i 29 kap. rättegångsbalken tillämpas. Överklagande 21 § En myndighets beslut i anställningsärenden får överklagas hos Statens överklagandenämnd. Nämndens beslut får inte överklagas. En myndighets förslag om att anställa en arbetstagare eller beslut om att avbryta ett anställningsförfarande får inte överklagas. Förordning (2007:837). 22 § När information enligt 7 § första stycket skall lämnas om ett anställningsbeslut, räknas tiden för överklagande av beslutet från den dag då informationen lämnades på myndighetens anslagstavla. 23 § Har upphävts genom förordning (2001:1017). 24 § Har upphävts genom förordning (1999:864). Övergångsbestämmelser 1994:373 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994. 2. Genom förordningen upphävs -- anställningsförordningen (1965:601), -- inrättandeförordningen (1991:1749), -- tidsbegränsningsförordningen (1991:1750). 3. Äldre föreskrifter tillämpas i fråga om -- förordnanden på tjänster med beteckningen p eller r som har beslutats före ikraftträdandet, -- långtidsvikariat som har meddelats före ikraftträdandet. 4. En arbetstagare, som enligt äldre föreskrifter är tjänstledig från en fullmaktstjänst för att ha en annan tjänst, får utan särskild prövning fortsätta att vara tjänstledig för detta ändamål, så länge den senare anställningen varar. 5. Om det i en förordning eller i ett särskilt beslut av regeringen hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna förordning, skall i stället den nya föreskriften tillämpas. 1999:864 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 2001:1017 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002. I fråga om överklagande av beslut som meddelats före den 1 januari 2002 gäller dock fortfarande 12 och 23 §§.