Post 5309 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1994:952 ·
Visa register
Förordning (1994:952) om Allmänna arvsfonden
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1994-06-09
Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:969
Ikraft: 1994-07-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2004:484
Upphävd: 2004-07-01
Arvsfondsdelegationen
1 § Arvsfondsdelegationen har till uppgift att fördela stöd ur
Allmänna arvsfonden, att följa upp projekt som beviljats stöd samt
att informera allmänheten om arvsfondens ändamål och
fondmedlens användningsområde.
2 § Arvsfondsdelegationen prövar frågor om stöd enligt 8 § lagen
(1994:243) om Allmänna arvsfonden. Regeringen kan överlämna
till en annan myndighet att pröva frågor om stöd för ett särskilt
angivet ändamål.
3 § Arvsfondsdelegationen skall till regeringen lämna över ärenden
om stöd ur Allmänna arvsfonden,
a) om ärendet är av principiell betydelse eller annars av större vikt,
eller
b) när delegationen anser att stöd bör lämnas i ärendet med mer än
300 000 kronor, om inte regeringen i fråga om fördelning av stöd
för ett särskilt ändamål har bestämt något annat.
4 § Arvsfondsdelegationen består av högst sju personer.
Ledamöterna utses av regeringen för en bestämd tid.
Regeringen utser ordförande och vice ordförande. Förordnandena
ges för en bestämd tid.
4 a § Personal i Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet är
föredragande och utför kansligöromål åt Arvsfondsdelegationen.
Förordning (2003:18).
4 b § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322)
skall tillämpas på Arvsfondsdelegationen
17 och 18 §§ om myndighetens organisation,
24 och 26 §§ om ärendenas handläggning,
30 § om ärendeförteckning,
31 § om myndighetens beslut. Förordning (1998:741).
4 c § Förordningen (2000:605) om årsredovisning och
budgetunderlag skall inte tillämpas på Arvsfondsdelegationen.
Förordning (2000:1442).
4 d § Arvsfondsdelegationen är beslutför när ordföranden eller
vice ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är
närvarande. Förordning (1998:741).
När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga
ledamöter vara närvarande. Förordning (1999:858).
5 § Arvsfondsdelegationen får i arbetsordningen eller i särskilda
beslut lämna över till ordföranden, vice ordföranden, någon annan
ledamot eller en grupp av ledamöter att avgöra ärenden som är av
det slaget att de inte behöver prövas av delegationen. Delegationen
får även lämna över till en tjänsteman som förordnats att biträda
delegationen att avgöra ärenden av enkel beskaffenhet.
Förordning (1994:1466).
Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden
6 § Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden skall ges in till
Arvsfondsdelegationen eller, om regeringen enligt 2 § har
överlämnat till en annan myndighet att fördela stöd, till denna
myndighet.
7 § Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden skall innehålla en
beskrivning av det ändamål (projekt) för vilket stöd söks,
ekonomisk kalkyl, tid och plats för genomförandet och plan för
dokumentation och utvärdering av projektet.
Till ansökan skall i förekommande fall bifogas stadgar och senaste
verksamhetsberättelse samt uppgift om styrelsens sammansättning.
8 § Om en ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden inte uppfyller
föreskrifterna i 7 §, skall sökanden ges möjlighet att komplettera
ansökan inom en viss tid. Om sökanden inte följer en uppmaning
att komplettera ansökan, får denna prövas i befintligt skick.
Underrättelse till Kammarkollegiet
9 § Skatteverket skall underrätta Kammarkollegiet, om det
vid ett dödsfall inte finns någon annan arvinge än Allmänna
arvsfonden eller om fonden är universell testamentstagare.
Tingsrätten skall underrätta Kammarkollegiet när rätten har
förordnat om kungörelse enligt 16 kap. 1 eller 2 § ärvdabalken
angående arvinge som vistas på okänd ort eller är okänd och den
avlidne, såvitt det är känt för tingsrätten, inte har
efterlämnat någon annan arvinge som är berättigad till arvet
före Allmänna arvsfonden. Förordning (2003:969).
Arvsavstående
10 § Kammarkollegiet får besluta om avstående av arv enligt 24 och
25 §§ lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden, när någon har
ansökt om att egendom skall avstås och värdet av egendomen enligt
bouppteckningen inte överstiger 2 miljoner kronor.
Om det i ett ärende om avstående av arv som tillfallit Allmänna
arvsfonden uppkommer någon fråga av särskild vikt från allmän
synpunkt, skall kollegiet lämna över frågan med eget yttrande till
regeringen för avgörande.
Försäljning av Allmänna arvsfondens fasta egendom m. m.
11 § Allmänna arvsfondens fasta egendom skall säljas så snart det
kan ske, till högsta möjliga pris och på ett ändamålsenligt sätt.
12 § Kammarkollegiet skall underrätta berörd kommun eller statlig
myndighet om en blivande försäljning, när det med hänsyn till
egendomens läge och beskaffenhet eller annars ter sig sannolikt
a) att kommunen eller myndigheten behöver förvärva egendomen
för ett kommunalt eller statligt ändamål
(samhällsbyggnadsändamål), eller
b) att kommunen eller myndigheten behöver förvärva egendomen
för att tillgodose intressen som den har att bevaka.
13 § Frågan om försäljning av egendom prövas av
Kammarkollegiet, om egendomens värde är högst 10 miljoner
kronor, och av regeringen, om värdet är högre.
Med värde avses därvid taxeringsvärdet eller, om sådant saknas,
det marknadsvärde som har beräknats vid en särskild värdering.
14 § Kammarkollegiet har hand om försäljningen.
Kammarkollegiet får till sin hjälp med försäljningen anlita andra
myndigheter under regeringen.
15 § Har upphävts genom förordning (2002:17).
16 § Vid försäljning av en bostadsfastighet för permanent bruk
skall eventuella hyresgäster erbjudas att köpa fastigheten till
dess marknadsvärde. Detta gäller dock inte om Kammarkollegiet
eller regeringen beslutat att fastigheten skall säljas till den
kommun där den finns för att användas för
samhällsbyggnadsändamål. Förordning (2002:17).
17 § Kammarkollegiet får meddela de ytterligare föreskrifter
som kan behövas för verkställigheten av bestämmelserna i 11-14
och 16 §§. Förordning (2002:17).
18 § Bestämmelserna i 11 - 14, 16 och 17 §§ skall också gälla
tomträtt. Förordning (2002:17).
Överklagande
19 § Myndigheters beslut enligt denna förordning får inte
överklagas. Förordning (1998:741).
Övergångsbestämmelser
1994:952
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994, då Kungl. Majt:
s cirkulär (1972:645) till tingsrätterna om vissa meddelanden till
kammarkollegiet, m. m., förordningen (1991:952) om försäljning
av allmänna arvsfondens fasta egendom m. m. och förordningen
(1992:105) om Barn- och ungdomsdelegationen skall upphöra att
gälla.
2. Barn- och ungdomsdelegationen skall fortsätta att handlägga
ärenden om stöd ur Allmänna arvsfonden såvitt gäller medel för
särskilda ändamål som ställts till delegationens förfogande före den
1 juli 1994, dock längst intill utgången av år 1994. Därvid skall i
berörda delar den upphävda förordningen (1992:105) om Barn- och
ungdomsdelegationen fortfarande tillämpas.
2001:432
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001. Bestämmelsen i
sin äldre lydelse gäller fortfarande för dödsboanmälningar och
ärenden om registrering av bouppteckning eller
tilläggsbouppteckning om handlingen har kommit in till
tingsrätten före ikraftträdandet.