Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om statlig ersättning till regioner, kommuner och öppenvårdsapotek för kostnader för hälso- och sjukvård samt kostnader för tandvård och receptförskrivna läkemedel som de har för vissa utlänningar. Ersättning enligt förordningen beslutas och betalas av Migrationsverket. Förordning (2019:1025). Ersättning till regioner och kommuner 2 § Ersättning får ges för hälso- och sjukvård som enligt andra och tredje stycket lämnas till utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. För personer som fyllt arton år ges ersättning för omedelbar vård och vård som inte kan anstå, mödrahälsovård, förlossningsvård, preventivmedelsrådgivning, vård vid abort, vård och åtgärder enligt smittskyddslagen (2004:168) samt omedelbar tandvård och tandvård som inte kan anstå. För personer som inte fyllt arton år samt för personer som avses i 4 § och som har beviljats uppehållstillstånd som föranleder folkbokföring i Sverige ges ersättning för hälso- och sjukvård samt tandvård. Förordning (2006:1011). 3 § Ersättning får ges för en hälsoundersökning per utlänning som avses i 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. och som är registrerad hos Migrationsverket. Förordning (2002:84). 4 § För utlänningar som vistas på en förläggning får ersättning enligt 2 och 3 §§ ges även efter det att de har beviljats uppehållstillstånd, om utlänningarna inte anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad plats i en kommun. För utlänningar som har sökt asyl och som inte vistas på förläggning när de beviljas uppehållstillstånd finns rätten till ersättning kvar under en månad från det att tillstånd har beviljats. 5 § Ersättning enligt 2-4 §§ får inte ges för vård av utlänningar som enligt 12 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. inte har rätt till bistånd enligt den lagen. 5 a § Ersättning får ges för hälso- och sjukvård enligt 2 § andra och tredje styckena och för hälsoundersökning enligt 3 § som lämnas till utlänningar som avses i 11 kap. 2 § första och andra styckena utlänningslagen (2005:716). Förordning (2006:120). 6 § Hälso- och sjukvård enligt 2 och 4 §§ ersätts i form av en schablonersättning som lämnas med ett visst belopp per kvartal och person för utlänningar som bor inom regionen eller kommunen och som är registrerade hos Migrationsverket den sista dagen i kvartalet. Ersättningen betalas ut i den månad som följer varje kvartalsskifte. Schablonersättningen är - 3 740 kronor för personer till och med 18 år, - 4 435 kronor för personer från och med 19 år till och med 60 år, och - 5 635 kronor för personer som är 61 år eller äldre. Kostnader för tolk, hjälpmedel och transport eller sjukresa i samband med vård som ger rätt till ersättning inkluderas i schablonersättningen. Förordning (2019:1025). 6 a § En hälsoundersökning enligt 3 och 4 §§ ersätts i form av en schablonersättning om 2 175 kronor. I ersättningen inkluderas kostnader för tolk i samband med hälsoundersökningen. Ersättningen betalas ut kvartalsvis i efterskott efter ansökan. Förordning (2018:1970). 7 § För vård åt utlänningar som avses i 2 § första stycket och 3 § får Migrationsverket betala ut särskild ersättning, om kostnaden för en vårdkontakt uppgår till mer än 100 000 kronor beräknad enligt riksavtalet för hälso- och sjukvård. Den särskilda ersättningen skall motsvara den kostnad som överstiger 100 000 kronor och skall beräknas enligt riksavtalets bestämmelser. Om behandling av vårdnadshavare är nödvändig för barnets vård inom barn- och ungdomspsykiatrin skall även kostnaderna för sådan behandling ingå i en vårdkontakt. Särskild ersättning betalas ut efter ansökan till Migrationsverket efter avslutad vårdkontakt. Vid långvarig vårdkontakt får utbetalning ske kvartalsvis i efterskott. Förordning (2006:1011). 7 a § Ansökan om ersättning enligt 6 a § ska ha kommit in till Migrationsverket senast vid utgången av det kvartal som är närmast efter hälsoundersökningen. Ansökan om ersättning enligt 7 § ska ha kommit in till Migrationsverket senast sex månader efter utgången av det kalenderår då vårdkontakten avslutades. Förordning (2008:124). 8 § Ersättning för hälsoundersökningar som görs av smittskyddsskäl får lämnas för utlänningar som avses i 1 § första stycket 3 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Ersättningen betalas efter ansökan i efterskott. 8 a § För hälso- och sjukvård samt hälsoundersökning enligt 5 a § betalar Migrationsverket ut ersättning efter ansökan i efterskott. Ersättning ges inte för vård till utlänningar som är folkbokförda i landet. Förordning (2000:411). Ersättning till öppenvårdsapotek 9 § Öppenvårdsapotek har rätt till ersättning av staten för receptförskrivna läkemedel för utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. samt för utlänningar som avses i 11 kap. 2 § första och andra styckena utlänningslagen (2005:716). För utlänningar som vistas på en förläggning får ersättning för receptförskrivna läkemedel ges även efter det att de har beviljats uppehållstillstånd, om utlänningen inte anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad plats i en kommun. För utlänningar som har sökt asyl och som inte vistas på förläggning när de beviljas uppehållstillstånd finns rätten till ersättning kvar under en månad från det att tillstånd har beviljats. Rätt finns inte till ersättning för utlänningar som enligt 12 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. inte har rätt till bistånd enligt den lagen. Förordning (2011:1195). Skyldigheten att lämna uppgifter 10 § Regioner och kommuner är skyldiga att lämna Migrationsverket de uppgifter som krävs för bedömningen av deras rätt till ersättning enligt denna förordning. Förordning (2019:1025). Bemyndigande 11 § Migrationsverket får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Innan Migrationsverket beslutar sådana föreskrifter ska verket samråda med Sveriges Kommuner och Landsting. Förordning (2019:1025). Överklagande 12 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 6 a, 7 och 8–9 §§ får dock inte överklagas. Förordning (2018:971). Övergångsbestämmelser 2002:84 Denna förordning träder i kraft den 15 mars 2002. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2002. 2004:265 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2004. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för kostnader som har uppkommit före ikraftträdandet. 2004:1164 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2005. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för kostnader för hälsoundersökning som uppkommit före ikraftträdandet. 2005:1067 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för kostnader för hälsoundersökning som uppkommit före ikraftträdandet. 2006:1011 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2006. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för kostnader för avslutad vårdkontakt som uppkommit före ikraftträdandet. 2006:1295 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för kostnader för hälsoundersökning som uppkommit före ikraftträdandet. 2007:1246 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för kostnader för hälsoundersökning som uppkommit före ikraftträdandet. 2008:1292 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för kostnader för hälsoundersökning som uppkommit före ikraftträdandet. 2009:1433 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för kostnader för hälsoundersökning som uppkommit före ikraftträdandet. 2010:1456 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för kostnader för hälsoundersökning som uppkommit före ikraftträdandet. 2011:1195 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för kostnader för hälsoundersökning som uppkommit före ikraftträdandet. 2012:840 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sådana kostnader för hälsoundersökningar som uppkommit före ikraftträdandet. 2014:1402 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sådana kostnader för hälsoundersökningar som uppkommit före ikraftträdandet. 2016:1206 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2017. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sådana kostnader för hälsoundersökningar som har uppkommit före ikraftträdandet. 2017:1314 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sådana kostnader för hälsoundersökningar som uppkommit före ikraftträdandet. 2018:1970 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sådana kostnader för hälsoundersökningar som har uppkommit före ikraftträdandet.