Regeringskansliets rättsdatabaser

Artiklarna 1-16 och 18-21 i konventionen den 19 juni 1980 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen) samt artiklarna 1-4 i det första protokollet om Europeiska gemenskapernas domstols tolkning av konventionen skall gälla som lag här i landet med de anpassningar och ändringar som har gjorts genom tillträdeskonventionerna den 10 april 1984, den 18 maj 1992, den 29 november 1996 och den 14 april 2005. De danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska texterna av Romkonventionen och protokollet skall ha lika giltighet. Romkonventionens och protokollets svenska, engelska och franska texter finns intagna som en bilaga till denna lag. Lag (2005:1257). Övergångsbestämmelser 1998:167 Denna lag träder i kraft, i fråga om Romkonventionen den 1 juli 1998 och i fråga om protokollet den dag regeringen bestämmer. Lagen skall såvitt den avser Romkonventionen inte tillämpas på avtal som har ingåtts före den 1 juli 1998. 2004:650 Regeringen föreskriver att lagen (1998:167) om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, i fråga om Romkonventionens protokoll, skall träda i kraft den 1 augusti 2004. CONVENTION ON THE LAW APPLICABLE TO CONTRACTUAL OBLIGATIONS opened for signature in Rome on 19 June 1980 (80/934/EEC) PREAMBLE THE HIGH CONTRACTING PARTIES to the Treaty establishing the European Economic Community, ANXIOUS to continue in the field of private international law the work of unification of law which has already been done within the Community, in particular in the field of jurisdiction and enforcement of judgments, WISHING to establish uniform rules concerning the law applicable to contractual obligations, HAVE AGREED AS FOLLOWS: TITLE I SCOPE OF THE CONVENTION Article 1 Scope of the Convention 1. The rules of this Convention shall apply to contractual obligations in any situation involving a choice between the laws of different countries. 2. They shall not apply to: (a) questions involving the status or legal capacity of natural persons, without prejudice to Article 11; (b) contractual obligations relating to: - wills and succession, - rights in property arising out of a matrimonial relationship, - rights and duties arising out of a family relationship, parentage, marriage or affinity, including maintenance obligations in respect of children who are not legitimate; (c) obligations arising under bills of exchange, cheques and promissory notes and other negotiable instruments to the extent that the obligations under such other negotiable instruments arise out of their negotiable character; (d) arbitration agreements and agreements on the choice of court; (e) questions governed by the law of companies and other bodies corporate or unincorporate such as the creation, by registration or otherwise, legal capacity, internal organization or winding up of companies and other bodies corporate or unincorporate and the personal liability of officers and members as such for the obligations of the company or body; (f) the question whether an agent is able to bind a principal, or an organ to bind a company or body corporate or unincorporate, to a third party; g) the constitution of trusts and the relationship between settlors, trustees and beneficiaries; h) evidence and procedure, without prejudice to Article 14. 3. The rules of this Convention do not apply to contracts of insurance which cover risks situated in the territories of the Member States of the European Economic Community. In order to determine whether a risk is situated in these territories the court shall apply its internal law. 4. The preceding paragraph does not apply to contracts of reinsurance. Article 2 Application of law of non-contracting States Any law specified by this Convention shall be applied whether or not it is the law of a Contracting State. TITLE II UNIFORM RULES Article 3 Freedom of choice 1. A contract shall be governed by the law chosen by the parties. The choice must be expressed or demonstrated with reasonable certainty by the terms of the contract or the circumstances of the case. By their choice the parties can select the law applicable to the whole or a part only of the contract. 2. The parties may at any time agree to subject the contract to a law other than that which previously governed it, whether as a result of an earlier choice under this Article or of other provisions of this Convention. Any variation by the parties of the law to be applied made after the conclusion of the contract shall not prejudice its formal validity under Article 9 or adversely affect the rights of third parties. 3. The fact that the parties have chosen a foreign law, whether or not accompanied by the choice of a foreign tribunal, shall not, where all the other elements relevant to the situation at the time of the choice are connected with one country only, prejudice the applicaiton of rules of the law of that country which cannot be derogated from by contract, hereinafter called 'mandatory rules'. 4. The existence and validity of the consent of the parties as to the choice of the applicable law shall be determined in accordance with the provisions of Articles 8, 9 and 11. Article 4 Applicable law in the absence of choice 1. To the extent that the law applicable to the contract has not been chosen in accordance with Article 3, the contract shall be governed by the law of the country with which it is most closely connected. Nevertheless, a severable part of the contract which has a closer connection with another country may by way of exception be governed by the law of that other country. 2. Subject to the provisions of paragraph 5 of this Article, it shall be presumed that the contract is most closely connected with the country where the party who is to effect the per- formance which is characteristic of the contract has, at the time of conclusion of the contract, his habitual residence, or, in the case of a body corporate or unincorporate, its central administration. However, if the contract is entered into in the course of that partys trade or profession, that country shall be the country in which the principal place of business is situated or, where under the terms of the contract the performance is to be effected through a place of business other than the principal place of business, the country in which that other place of business is situated. 3. Notwithstanding the provisions of paragraph 2 of this Article, to the extent that the subject matter of the contract is a right in immovable property or a right to use immovable property it shall be presumed that the contract is most closely connected with the country where the immovable property is situated. 4. A contract for the carriage of goods shall not be subject to the presumption in paragraph 2. In such a contract if the country in which, at the time the contract is concluded, the carrier has his principal place of business is also the country in which the place of loading or the place of discharge or the principal place of business of the consignor is situated, it shall be presumed that the contract is most closely connected with that country. In applying this paragraph single voyage charterparties and other contracts the main purpose of which is the carriage of goods shall be treated as contracts for the carriage of goods. 5. Paragraph 2 shall not apply if the characteristic performance cannot be determined, and the presumptions in paragraphs 2, 3 and 4 shall be disregarded if it appears from the circumstances as a whole that the contract is more closely connected with another country. Article 5 Certain consumer contracts 1. This Article applies to a contract the object of which is the supply of goods or services to a person ('the consumer') for a purpose which can be regarded as being outside his trade or profession, or a contract for the provision of credit for that object. 2. Notwithstanding the provisions of Article 3, a choice of law made by the parties shall not have the result of depriving the consumer of the protection afforded to him by the mandatory rules of the law of the country in which he has his habitual residence: - if in that country the conclusion of the contract was preceded by a specific invitation addressed to him or by advertising, and he had taken in that country all the steps necessary on his part for the conclusion of the contract, or - if the other party or his agent received the consumer's order in that country, or - if the contract is for the sale of goods and the consumer travelled from that country to another country and there gave his order, provided that the consumers journey was arranged by the seller for the purpose of inducing the consumer to buy. 3. Notwithstanding the provisions of Article 4, a contract to which this Article applies shall, in the absence of choice in accordance with Article 3, be governed by the law of the country in which the consumer has his habitual residence if it is entered into in the circumstances described in paragraph 2 of this Article. 4. This Article shall not apply to: (a) a contract of carriage; (b) a contract for the supply of services where the services are to be supplied to the consumer exclusively in a country other than that in which he has his habitual residence. 5. Notwithstanding the provisions of paragraph 4, this Article shall apply to a contract which, for an inclusive price, provides for a combination of travel and accommodation. Article 6 Individual employment contracts 1. Notwithstanding the provisions of Article 3, in a contract of employment a choice of law made by the parties shall not have the result of depriving the employee of the protection afforded to him by the mandatory rules of the law which would be applicable under paragraph 2 in the absence of choice. 2. Notwithstanding the provisions of Article 4, a contract of employment shall, in the absence of choice in accordance with Article 3, be governed: (a) by the law of the country in which the employee habitually carries out his work in performance of the contract, even if he is temporarily employed in another country; or (b) if the employee does not habitually carry out his work in any one country, by the law of the country in which the place of business through which he was engaged is situated; unless it appears from the circumstances as a whole that the contract is more closely connected with another country, in which case the contract shall be governed by the law of that country. Article 7 Mandatory rules 1. When applying under this Convention the law of a country, effect may be given to the mandatory rules of the law of another country with which the situation has a close connection, if and in so far as, under the law of the latter country, those rules must be applied whatever the law applicable to the contract. In considering whether to give effect to these mandatory rules, regard shall be had to their nature and purpose and to the consequences of their application or non-application. 2. Nothing in this Convention shall restrict the application of the rules of the law of the forum in a situation where they are mandatory irrespective of the law otherwise applicable to the contract. Article 8 Material validity 1. The existence and validity of a contract, or of any term of a contract, shall be determined by the law which would govern it under this Convention if the contract or term were valid. 2. Nevertheless a party may rely upon the law of the country in which he has his habitual residence to establish that he did not consent if it appears from the circumstances that it would not be reasonable to determine the effect of his conduct in accordance with the law specified in the preceding paragraph. Article 9 Formal validity 1. A contract concluded between persons who are in the same country is formally valid if it satisfies the formal requirements of the law which governs it under this Convention or of the law of the country where it is concluded. 2. A contract concluded between persons who are in different countries is formally valid if it satisfies the formal requirements of the law which governs it under this Convention or of the law of one of those countries. 3. Where a contract is concluded by an agent, the country in which the agent acts is the relevant country for the purposes of paragraphs 1 and 2. 4. An act intended to have legal effect relating to an existing or contemplated contract is formally valid if it satisfies the formal requirements of the law which under this Convention governs or would govern the contract or of the law of the country where the act was done. 5. The provisions of the preceding paragraphs shall not apply to a contract to which Article 5 applies, concluded in the circumstances described in paragraph 2 of Article 5. The formal validity of such a contract is governed by the law of the country in which the consumer has his habitual residence. 6. Notwithstanding paragraphs 1 to 4 of this Article, a contract the subject matter of which is a right in immovable property or a right to use immovable property shall be subject to the mandatory requirements of form of the law of the country where the property is situated if by that law those require- ments are imposed irrespective of the country where the contract is concluded and irrespective of the law governing the contract. Article 10 Scope of the applicable law 1. The law applicable to a contract by virtue of Articles 3 to 6 and 12 of this Convention shall govern in particular: (a) interpretation; (b) performance; (c) within the limits of the powers conferred on the court by its procedural law, the consequences of breach, including the assessment of damages in so far as it is governed by rules of law; (d) the various ways of extinguishing obligations, and prescription and limitation of actions; (e) the consequences of nullity of the contract. 2. In relation to the manner of performance and the steps to be taken in the event of defective performance regard shall be had to the law of the country in which performance takes place. Article 11 Incapacity In a contract concluded between persons who are in the same country, a natural person who would have capacity under the law of that country may invoke his incapacity resulting from another law only if the other party to the contract was aware of this incapacity at the time of the conclusion of the contract or was not aware thereof as a result of negligence. Article 12 Voluntary assignment 1. The mutual obligations of assignor and assignee under a voluntary assignment of a right against another person ('the debtor') shall be governed by the law which under this Convention applies to the contract between the assignor and assignee. 2. The law governing the right to which the assignment relates shall determine its assignability, the relationship between the assignee and the debtor, the conditions under which the assignment can be invoked against the debtor and any question whether the debtor's obligations have been discharged. Article 13 Subrogation 1. Where a person ('the creditor') has a contractual claim upon another ('the debtor'), and a third person has a duty to satisfy the creditor, or has in fact satisfied the creditor in discharge of that duty, the law which governs the third person's duty to satisfy the creditor shall determine whether the third person is entitled to exercise against the debtor the rights which the creditor had against the debtor under the law governing their relationship and, if so, whether he may do so in full or only to a limited extent. 2. The same rule applies where several persons are subject to the same contractual claim and one of them has satisfied the creditor. Article 14 Burden of proof, etc. 1. The law governing the contract under this Convention applies to the extent that it contains, in the law of contract, rules which raise presumptions of law or determine the burden of proof. 2. A contract or an act intended to have legal effect may be proved by any mode of proof recognized by the law of the forum or by any of the laws referred to in Article 9 under which that contract or act is formally valid, provided that such mode of proof can be administered by the forum. Article 15 Exclusion of renvoi The application of the law of any country specified by this Convention means the application of the rules of law in force in that country other than its rules of private international law. Article 16 'Ordre public' The application of a rule of the law of any country specified by this Convention may be refused only if such application is manifestly incompatible with the public policy ('ordre public') of the forum. Article 17 No retrospective effect This Convention shall apply in a Contracting State to contracts made after the date on which this Convention has entered into force with respect to that State. Article 18 Uniform interpretation In the interpretation and application of the preceding uniform rules, regard shall be had to their international character and to the desirability of achieving uniformity in their interpretation and application. Article 19 States with more than one legal system 1. Where a State comprises several territorial units each of which has its own rules of law in respect of contractual obligations, each territorial unit shall be considered as a country for the purposes of identifying the law applicable under this Convention. 2. A State within which different territorial units have their own rules of law in respect of contractual obligations shall not be bound to apply this Convention to conflicts solely between the laws of such units. Article 20 Precedence of Community law This Convention shall not affect the application of provisions which, in relation to particular matters, lay down choice of law rules relating to contractual obligations and which are or will be contained in acts of the institutions of the European Communities or in national laws harmonized in implementation of such acts. Article 21 Relationship with other conventions This Convention shall not prejudice the application of international conventions to which a Contracting State is, or becomes, a party. Article 22 Reservations 1. Any Contracting State may, at the time of signature, ratification, acceptance or approval, reserve the right not to apply: (a) the provisions of Article 7 (1); (b) the provisions of Article 10 (1) (e). 2. [Deleted] 3. Any Contracting State may at any time withdraw a reservation which it has made; the reservation shall cease to have effect on the first day of the third calendar month after notification of the withdrawal. TITLE III FINAL PROVISIONS Article 23 1. If, after the date on which this Convention has entered into force for a Contracting State, that State wishes to adopt any new choice of law rule in regard to any particular category of contract within the scope of this Convention, it shall communicate its intention to the other signatory States through the Secretary-General of the Council of the European Communities. 2. Any signatory State may, within six months from the date of the communication made to the Secretary-General, request him to arrange consultations between signatory States in order to reach agreement. 3. If no signatory State has requested consultations within this period or if within two years following the communication made to the Secretary-General no agreement is reached in the course of consultations, the Contracting State concerned may amend its law in the manner indicated. The measures taken by that State shall be brought to the knowledge of the other signatory States through the Secretary-General of the Council of the European Communities. Article 24 1. If, after the date on which this Convention has entered into force with respect to a Contracting State, that State wishes to become a party to a multilateral convention whose principal aim or one of whose principal aims is to lay down rules of private international law concerning any of the matters governed by this Convention, the procedure set out in Article 23 shall apply. However, the period of two years, referred to in paragraph 3 of that Article, shall be reduced to one year. 2. The procedure referred to in the preceding paragraph need not be followed if a Contracting State or one of the European Communities is already a party to the multilateral convention, or if its object is to revise a convention to which the State concerned is already a party, or if it is a convention concluded within the framework of the Treaties establishing the European Communities. Article 25 If a Contracting State considers that the unification achieved by this Convention is prejudiced by the conclusion of agreements not covered by Article 24 (1), that State may request the Secretary-General of the Council of the European Communities to arrange consultations between the signatory States of this Convention. Article 26 Any Contracting State may request the revision of this Convention. In this event a revision conference shall be convened by the President of the Council of the European Communities. Article 27 [Deleted] Article 28 1. This Convention shall be open from 19 June 1980 for signature by the States party to the Treaty establishing the European Economic Community. 2. This Convention shall be subject to ratification, acceptance or approval by the signatory States. The instruments of ratification, acceptance or approval shall be deposited with the Secretary-General of the Council of the European Communities. Article 29 1. This Convention shall enter into force on the first day of the third month following the deposit of the seventh instrument of ratification, acceptance or approval. 2. This Convention skall enter into force for each signatory State ratifying, accepting or approving at a later date on the first day of the third month following the deposit of its instrument of ratification, acceptance or approval. Article 30 1. This Convention shall remain in force for 10 years from the date of its entry into force in accordance with Article 29 (1), even for States for which it enters into force at a later date. 2. If there has been no denunciation it shall be renewed tacitly every five years. 3. A Contracting State which wishes to denounce shall, not less than six months before the expiration of the period of 10 or five years, as the case may be, give notice to the Secretary- General of the Council of the European Communities. 4. The denunciation shall have effect only in relation to the State which has notified it. The Convention will remain in force as between all other Contracting States. Article 31 The Secretary-General of the Council of the European Communities shall notify the States party to the Treaty establishing the European Economic Community of: (a) the signatures; (b) the deposit of each instrument of ratification, acceptance or approval; (c) the date of entry into force of this Convention; (d) communications made in pursuance of Articles 23, 24, 25, 26 and 30; (e) the reservations and withdrawals of reservations referred to in Article 22. Article 32 The Protocol annexed to this Convention shall form an integral part thereof. Article 33 This Convention, drawn up in a single original in the Danish, Dutch, English, French, German, Irish and Italian languages, these texts being equally authentic, shall be deposited in the archives of the Secretariat of the Council of the European Communities. The Secretary-General shall transmit a certified copy thereof to the Government of each signatory State. /Träder i kraft I:2006-05-01/ PROTOCOL Notwithstanding the provisions of the Convention, Denmark, Sweden and Finland may retain national provisions concerning the law applicable to questions relating to the carriage of goods by sea and may amend such provisions without following the procedure provided for in Article 23 of the Convention of Rome. The national provisions applicable in this respect are the following: - in Denmark, paragraphs 252 and 321 (3) and (4) of the "Sølov" (maritime law), - in Sweden, Chapter 13, Article 2 (1) and (2), and Chapter 14, Article 1 (3), of "sjölagen" (maritime law), - in Finland, Chapter 13, Article 2 (1) and (2), and Chapter 14, Article 1 (3), of "merilaki"/"sjölagen" (maritime law). JOINT DECLARATION At the time of the signature of the Convention on the law applicable to contractual obligations, the Governments of the Kingdom of Belgium, the Kingdom of Denmark, the Federal Republic of Germany, the French Republic, Ireland, the Italian Republic, the Grand Duchy of Luxembourg, the Kingdom of the Netherlands and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, I. anxious to avoid, as far as possible, dispersion of choice of law rules among several instruments and differences between these rules, express the wish that the institutions of the European Communities, in the exercise of their powers under the Treaties by which they were established will, where the need arises, endeavour to adopt choice of law rules which are as far as possible consistent with those of this Convention; II. declare their intention as from the date of signature of this Convention until becoming bound by Article 24, to consult with each other if any one of the signatory States wishes to become a party to any convention to which the procedure referred to in Article 24 would apply; III. having regard to the contribution of the Convention on the law applicable to contractual obligations to the unification of choise of law rules within the European Communities, express the view that any State which becomes a member of the European Communities should accede to this Convention. JOINT DECLARATION The Governments of the Kingdom of Belgium, the Kingdom of Denmark, the Federal Republic of Germany, the French Republic, Ireland, the Italian Republic, the Grand Duchy of Luxembourg, the Kingdom of the Netherlands and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, On signing the Convention on the law applicable to contractual obligations; Desiring to ensure that the Convention is applied as effectively as possible; Anxious to prevent differences of interpretation of the Convention from impairing its unifying effect; Declare themselves ready: 1. to examine the possibility of conferring jurisdiction in certain matters on the Court of Justice of the European Communities and, if necessary, to negotiate an agreement to this effect; 2. to arrange meetings at regular intervals between their representatives. CONVENTION SUR LA LOI APPLICABLE AUX OBLIGATIONS CONTRACTUELLES ouverte à la signature à Rome le 19 juin 1980 (80/934/CEE) PRÉAMBULE LES HAUTES PARTIES CONTRACTANTES au traité instituant la Communauté économique européenne, SOUCIEUSES de poursuivre, dans le domaine du droit international privé, loeuvre dunification juridique déjà entreprise dans la Communauté, notamment en matière de compétence judiciaire et dexécution des jugements, DÉSIRANT établir des règles uniformes concernant la loi applicable aux obligations contractuelles, SONT CONVENUES DES DISPOSITIONS QUI SUIVENT: TITRE PREMIER CHAMP DAPPLICATION Article premier Champ dapplication 1. Les dispositions de la présente convention sont applicables, dans les situations comportant un conflit de lois, aux obligations contractuelles. 2. Elles ne sappliquent pas: a) à létat et à la capacité des personnes physiques, sous réserve de larticle 11; b) aux obligations contractuelles concernant: - les testaments et successions, - les régimes matrimoniaux, - les droits et devoirs découlant des relations de famille, de parenté, de mariage ou dalliance, y compris les obligations alimentaires envers les enfants non légitimes; c) aux obligations nées de lettres de change, chèques, billets à ordre ainsi que dautres instruments négociables, dans la mesure où les obligations nées de ces autres instruments dérivent de leur caractère négociable; d) aux conventions darbitrage et délection de for; e) aux questions relevant du droit des sociétés, associations et personnes morales, telles que la constitution, la capacité juridique, le fonctionnement interne et la dissolution des sociétés, associations et personnes morales, ainsi que la responsabilité personnelle légale des associés et des organes pour les dettes de la société, association ou personne morale; f) à la question de savoir si un intermédiaire peut engager envers les tiers la personne pour le compte de laquelle il prétend agir ou si un organe dune société, dune association ou dune personne morale peut engager envers les tiers cette société, association ou personne morale; g) à la constitution des trusts, aux relations quils créent entre les constituants, les trustees et les bénéficiaires; h) à la preuve et à la procédure, sous réserve de larticle 14. 3. Les dispositions de la présente convention ne sappliquent pas aux contrats dassurance qui couvrent des risques situés dans les territoires des États membres de la Communauté économique européenne. Pour déterminer si un risque est situé dans ces territoires, le juge applique sa loi interne. 4. Le paragraphe précédent ne concerne pas les contrats de réassurance. Article 2 Caractère universel La loi désignée par la présente convention sapplique même si cette loi est celle dun État non contractant. TITRE II RÈGLES UNIFORMES Article 3 Liberté de choix 1. Le contrat est régi par la loi choisie par les parties. Ce choix doit être exprès ou résulter de façon certaine des dispositions du contrat ou des circonstances de la cause. Par ce choix, les parties peuvent désigner la loi applicable à la totalité ou à une partie seulement de leur contrat. 2. Les parties peuvent convenir, à tout moment, de faire régir le contrat par une loi autre que celle qui le régissait auparavant soit en vertu dun choix antérieur selon le présent article, soit en vertu dautres dispositions de la présente convention. Toute modification quant à la détermination de la loi applicable, intervenue postéri-eurement à la conclusion du contrat, naffecte pas la validité formelle du contrat au sens de larticle 9 et ne porte pas atteinte aux droits des tiers. 3. Le choix par les parties dune loi étrangère, assorti ou non de celui dun tribunal étranger, ne peut, lorsque tous les autres éléments de la situation sont localisés au moment de ce choix dans un seul pays, porter atteinte aux dispositions auxquelles la loi de ce pays ne permet pas de déroger par contrat, ciaprès dénommées «dispositions impératives». 4. Lexistence et la validité du consentement des parties quant au choix de la loi applicable sont régies par les dispositions établies aux articles 8, 9 et 11. Article 4 Loi applicable à défaut de choix 1. Dans la mesure où la loi applicable au contrat n´a pas été choisie conformément aux dispositions de larticle 3, le contrat est régi par la loi du pays avec lequel il présente les liens les plus étroits. Toutefois, si une partie du contrat est séparable du reste du contrat et présente un lien plus étroit avec un autre pays, il pourra être fait application, à titre exceptionnel, à cette partie du contrat de la loi de cet autre pays. 2. Sous réserve du paragraphe 5, il est présumé que le contrat présente les liens les plus étroits avec le pays où la partie qui doit fournir la prestation caractéristique a, au moment de la conclusion du contrat, sa résidence habituelle ou, s'il s'agit dune société, association ou personne morale, son administration centrale. Toutefois, si le contrat est conclu dans lexercice de lactivité professionnelle de cette partie, ce pays est celui où est situé son principal établissement ou, si, selon le contrat, la prestation doit être fournie par un établissement autre que l'établissement principal, celui où est situé cet autre établissement. 3. Nonobstant les dispositions du paragraphe 2, dans la mesure où le contrat a pour objet un droit réel immobilier ou un droit dutilisation dun immeuble, il est présumé que le contrat présente les liens les plus étroits avec le pays où est situé limmeuble. 4. Le contrat de transport de marchandises nest pas soumis à la présomption du paragraphe 2. Dans ce contrat, si le pays dans lequel le transporteur a son établissement principal au moment de la conclusion du contrat est aussi celui dans lequel est situé le lieu de chargement ou de déchargement ou l'établissement principal de lexpéditeur, il est présumé que le contrat a les liens les plus étroits avec ce pays. Pour lapplication du présent paragraphe, sont considérés comme contrats de transport de marchandises les contrats daffrètement pour un seul voyage ou dautres contrats lorsquils ont principalement pour objet de réaliser un transport de marchandises. 5. Lapplication du paragraphe 2 est écartée lorsque la prestation caractéristique ne peut être déterminée. Les présomptions des paragraphes 2, 3 et 4 sont écartées lorsquil résulte de lensemble des circonstances que le contrat présente des liens plus étroits avec un autre pays. Article 5 Contrats conclus par les consommateurs 1. Le présent article sapplique aux contrats ayant pour objet la fourniture dobjets mobiliers corporels ou de services à une personne, le consommateur, pour un usage pouvant être considéré comme étranger à son activité professionnelle, ainsi quaux contrats destinés au financement dune telle fourniture. 2. Nonobstant les dispositions de larticle 3, le choix par les parties de la loi applicable ne peut avoir pour résultat de priver le consommateur de la protection que lui assurent les dispositions impératives de la loi du pays dans lequel il a sa résidence habituelle: - si la conclusion du contrat a été précédée dans ce pays dune proposition spécialement faite ou dune publicité, et si le consommateur a accompli dans ce pays les actes nécessaires à la conclusion du contrat, ou - si le cocontractant du consommateur ou son représentant a reçu la commande du consommateur dans ce pays, ou - si le contrat est une vente de marchandises et que le consommateur se soit rendu de ce pays dans un pays étranger et y ait passé la commande, à la condition que le voyage ait été organisé par le vendeur dans le but dinciter le consommateur à conclure une vente. 3. Nonobstant les dispositions de larticle 4 et à défaut de choix exercé conformément à larticle 3, ces contrats sont régis par la loi du pays dans lequel le consommateur a sa résidence habituelle, sils sont intervenus dans les circonstances décrites au paragraphe 2 du présent article. 4. Le présent article ne sapplique pas: a) au contrat de transport; b) au contrat de fourniture de services lorsque les services dus au consommateur doivent être fournis exclusivement dans un pays autre que celui dans lequel il a sa résidence habituelle. 5.Nonobstant les dispositions du paragraphe 4, le présent article sapplique au contrat offrant pour un prix global des prestations combinées de transport et de logement. Article 6 Contrat individuel de travail 1. Nonobstant les dispositions de larticle 3, dans le contrat de travail, le choix par les parties de la loi applicable ne peut avoir pour résultat de priver le travailleur de la protection qui lui assurent les dispositions impératives de la loi qui serait applicable, à défaut de choix, en vertu du paragraphe 2 du présent article. 2. Nonobstant les dispositions de larticle 4 et à défaut de choix exercé conformément à larticle 3, le contrat de travail est régi: a) par la loi du pays où le travailleur, en exécution du contrat, accomplit habituellement son travail, même sil est détaché à titre temporaire dans un autre pays, ou b) si le travailleur naccomplit pas habituellement son travail dans un même pays, par la loi du pays où se trouve létablissement qui a embauché le travailleur, à moins quil ne résulte de lensemble des circonstances que le contrat de travail présente des liens plus étroits avec un autre pays, auquel cas la loi de cet autre pays est applicable. Article 7 Lois de police 1. Lors de lapplication, en vertu de la présente convention, de la loi dun pays déterminé, il pourra être donné effet aux dispositions impératives de la loi dun autre pays avec lequel la situation présente un lien étroit, si et dans la mesure oú, selon le droit de ce dernier pays, ces dispositions sont applicables quelle que soit la loi régissant le contrat. Pour décider si effet doit être donné à ces dispositions impératives, il sera tenu compte de leur nature et de leur objet ainsi que des conséquences qui découleraient de leur application ou de leur non-application. 2. Les dispositions de la présente convention ne pourront porter atteinte á lapplication des règles de la loi du pays du juge qui régissent impérativement la situation quelle que soit la loi applicable au contrat. Article 8 Consentement et validité au fond 1. Lexistence et la validité du contrat ou d´une disposition de celuici sont soumises à la loi qui serait applicable en vertu de la présente convention si le contrat ou la disposition étaient valables. 2. Toutefois, pour établir quelle na pas consenti, une partie peut se référer à la loi du pays dans lequel elle a sa résidence habituelle sil résulte des circonstances quil ne serait pas raisonnable de déterminer leffet du comportement de cette partie daprés la loi prévue au paragraphe précédent. Article 9 Forme 1. Un contrat conclu entre des personnes qui se trouvent dans un même pays est valable quant à la forme sil satisfait aux conditions de forme de la loi qui le régit au fond en vertu de la présente convention ou de la loi du pays dans lequel il a été conclu. 2. Un contrat conclu entre des personnes qui se trouvent dans des pays différents est valable quant à la forme sil satisfait aux conditions de forme de la loi qui le régit au fond en vertu de la présente convention ou de la loi de lun de ces pays. 3. Lorsque le contrat est conclu par un représentant, le pays où le représentant se trouve au moment où il agit est celui qui doit être pris en considération pour lapplication des paragraphes 1 et 2. 4. Un acte juridique unilatéral relatif à un contrat conclu ou à conclure est valable quant à la forme sil satisfait aux conditions de forme de la loi qui régit ou régirait au fond le contrat en vertu de la présente convention ou de la loi du pays dans lequel cet acte est intervenu. 5. Les dispositions des paragraphes précédents ne sappliquent pas aux contrats qui entrent dans le champ dapplication de larticle 5 conclus dans les circonstances qui y sont décrites au paragraphe 2. La forme de ces contrats est régie par la loi du pays dans lequel le consommateur a sa résidence habituelle. 6. Nonobstant les dispositions des quatre premiers paragraphes du présent article, tout contrat ayant pour objet un droit réel immobilier ou un droit dutilisation dun immeuble est soumis aux règles de forme impératives de la loi du pays où limmeuble est situé, pour autant que selon cette loi elles sappliquent indépendamment du lieu de conclusion du contrat et de la loi le régissant au fond. Article 10 Domaine de la loi du contrat 1. La loi applicable au contrat en vertu des articles 3 à 6 et de larticle 12 de la présente convention régit notamment: a) son interprétation; b) lexécution des obligations quil engendre; c) dans les limites des pouvoirs attribués au tribunal par sa loi de procédure, les conséquences de linexécution totale ou partielle de ces obligations, y compris lévaluation du dommage dans la mesure où des règles de droit la gouvernent; d) les divers modes dextinction des obligations, ainsi que les prescriptions et déchéances fondées sur lexpiration dun délai; e) les conséquences de la nullité du contrat. 2. En ce qui concerne les modalités dexécution et les mesures à prendre par le créancier en cas de défaut dans lexécution on aura égard à la loi du pays où lexécution a lieu. Article 11 Incapacité Dans un contrat conclu entre personnes se trouvant dans un même pays, une personne physique qui serait capable selon la loi de ce pays ne peut invoquer son incapacité résultant dune autre loi que si, au moment de la conclusion du contrat, le cocontractant a connu cette incapacité ou ne la ignorée quen raison dune imprudence de sa part. Article 12 Cession de créance 1. Les obligations entre le cédant et le cessionnaire dune créance sont régies par la loi qui, en vertu de la présente convention, sapplique au contrat qui les lie. 2. La loi qui régit la créance cédée détermine le caractère cessible de celleci, les rapports entre cessionnaire et débiteur, les conditions dopposabilité de la cession au débiteur et le caractère libératoire de la prestation faite par le débiteur. Article 13 Subrogation 1. Lorsquen vertu dun contrat, une personne, le créancier, a des droits à légard dune autre personne, le débiteur, et quun tiers a lobligation de désintéresser le créancier ou encore que le tiers a désintéressé le créancier en exécution de cette obligation, la loi applicable à cette obligation du tiers détermine si celuici peut exercer en tout ou en partie les droits détenus par le créancier contre le débiteur selon la loi régissant leurs relations. 2. La même règle sapplique lorsque plusieurs personnes sont tenues de la même obligation contractuelle et que le créancier a été désintéressé par lune delles. Article 14 Preuve 1. La loi régissant le contrat en vertu de la présente convention sapplique dans la mesure où, en matière dobligations contractuelles, elle établit des présomptions légales ou répartit la charge de la preuve. 2. Les actes juridiques peuvent être prouvés par tout mode de preuve admis soit par la loi du for, soit par lune des lois visées à larticle 9, selon laquelle lacte est valable quant à la forme, pour autant que la preuve puisse être administrée selon ce mode devant le tribunal saisi. Article 15 Exclusion du renvoi Lorsque la présente convention prescrit lapplication de la loi dun pays, elle entend les règles de droit en vigueur dans ce pays à lexclusion des règles de droit international privé. Article 16 Ordre public L`application dune disposition de la loi désignée par la présente convention ne peut être écartée que si cette application est manifestement incompatible avec lordre public du for. Article 17 Application dans le temps La convention sapplique dans un État contractant aux contrats conclus après son entrée en vigueur pour cet État. Article 18 Interprétation uniforme Aux fins de linterprétation et de lapplication des règles uniformes qui précèdent, il sera tenu compte de leur caractère international et de lopportunité de parvenir á luniformité dans la façon dont elles sont interprétées et appliquées. Article 19 Systèmes non unifiés 1. Lorsquun État comprend plusieurs unités territoriales dont chacune a ses propres règles en matière dobligations contractuelles, chaque unité territoriale est considérée comme un pays aux fins de la détermination de la loi applicable selon la présente convention. 2. Un État dans lequel différentes unités territoriales ont leurs propres règles de droit en matière dobligations contractuelles ne sera pas tenu dappliquer la présente convention aux conflits de lois intéressant uniquement ces unités territoriales. Article 20 Priorité du droit communautaire La présente convention ne préjuge pas lapplication des dispositions qui, dans des matières particulières, règlent les conflits de lois en matière dobligations contractuelles et qui sont ou seront contenues dans les actes émanant des institutions des Communautés européennes ou dans les législations nationales harmonisées en exécution de ces actes. Article 21 Relations avec d´autres conventions La présente convention ne porte pas atteinte à lapplication des conventions internationales auxquelles un État contractant est ou sera partie. Article 22 Réserves 1. Tout État contractant, au moment de la signature, de la ratification, de l´acceptation ou de lapprobation, pourra se réserver le droit de ne pas appliquer: a) larticle 7 paragraphe 1; b) larticle 10 paragraphe 1 sous e). 2. [Supprimé] 3. Tout État contractant pourra à tout moment retirer une réserve quil aura faite; leffet de la réserve cessera le premier jour du troisième mois du calendrier après la notification du retrait. TITRE III CLAUSES FINALES Article 23 1. Si, après la date dentrée en vigueur de la présente convention à son égard, un État contractant désire adopter une nouvelle règle de conflit de lois pour une catégorie particulière de contrats entrant dans le champ dapplication de la convention, il communique son intention aux autres États signataires par lintermédiaire du secrétaire général du Conseil des Communautés européennes. 2. Dans un délai de six mois à partir de la communication faite au secrétaire général, tout État signataire peut demander à celuici dorganiser des consultations entre États signataires en vue darriver à un accord. 3. Si, dans ce délai, aucun État signataire na demandé la consultation ou si, dans les deux ans qui suivront la communication faite au secrétaire général, aucun accord nest intervenu à la suite des consultations, lÉtat contractant peut modifier son droit. La mesure prise par cet État est portée à la conniaissance des autres États signataires par lintermédiaire du secrétaire général du Conseil des Communautés européennes. Article 24 1. Si, après la date dentrée en vigueur de la présente convention à son égard, un État contractant désire devenir partie à une convention multilatérale dont lobjet principal ou lun des objets principaux est un règlement de droit international privé dans lune des matières régies par la présente convention, il est fait application de la procédure prévue à larticle 23. Toutefois, le délai de deux ans, prévu au paragraphe 3 de larticle 23, est ramené à un an. 2. La procédure prévue au paragraphe précédent nest pas suivie si un État contractant ou lune des Communautés européennes sont déjà parties à la convention multilatérale ou si lobjet de celleci est de réviser une convention à laquelle lÉtat intéressé est partie ou sil sagit dune convention conclue dans le cadre des traités instituant les Communautés européennes. Article 25 Lorsquun État contractant considère que lunification réalisée par la présente convention est comprise par la conclusion daccords non prévus à larticle 24 paragraphe 1, cet État peut demander au secrétaire général du Conseil des Communautés européennes dorganiser une consultation entre les États signataires de la présente convention. Article 26 Chaque État contractant peut demander la révision de la présente convention. Dans ce cas, une conférence de révision est convoquée par le président du Conseil des Communautés européennes. Article 27 [Supprimé] Article 28 1. La présente convention est ouverte à compter du 19 juin 1980 à la signature des Ètats parties au traité instituant la Communauté économique européenne. 2. La présente convention sera ratifiée, acceptée ou approuvée par les États signataires. Les instruments de ratification, dacceptation ou dapprobation seront déposés auprès du secrétariat général du Conseil des Communautés européennes. Article 29 1. La présente convention entrera en vigueur le premier jour du troisième mois suivant le dépôt du septième instrument de ratification, dacceptation ou dapprobation. 2. La convention entrera en vigueur pour chaque État signataire ratifiant, acceptant ou approuvant postérieurement, le premier jour du troisième mois suivant le dépot de son instrument de ratification, d'acceptation ou d'approbation. Article 30 1. La convention aura une durée de dix ans à partir de la date de son entrée en vigueur conformément à l'article 29 paragraphe 1, même pour les États pour qui elle entrerait en vigueur postérieurement. 2. La convention sera renouvelée tacitement de cinq ans en cinq ans sauf dénonciation. 3. La dénonciation sera notifiée, au moins six mois avant l'expiration du délai de dix ans ou de cinq ans selon le cas, au secrétaire général du Conseil des Communautés européennes. 4. La dénonciation n'aura d'effet qu'à l'égard de l'État qui l'aura notifiée. La convention restera en vigueur pour les autres États contractants. Article 31 Le secrétaire géneral du Conseil des Communautés européennes notifiera aux États parties au traité instituant la Communauté économique européenne: a) les signatures; b) le dépôt de tout instrument de ratification, d'acceptation ou d'approbation; c) la date d'entrée en vigueur de la présente convention; d) les communications faites en application des articles 23, 24, 25, 26 et 30; e) les réserves et le retrait des réserves mentionnées à l'article 22. Article 32 Le protocole annexé à la présente convention en fait partie intégrante. Article 33 La présente convention, rédigée en un exemplaire unique en langues allemande, anglaise, danoise, française, irlandaise, italienne et néerlandaise, ces textes faisant également foi, sera déposée dans les archives du secrétariat général du Conseil des Communautés européennes. Le secrétaire géneral en remettra une copie certifiée conforme à chacun des gouvernements des États signataires. PROTOCOLE Nonobstant les dispositions de la convention, le Danemark, la Suède et la Finlande peuvent conserver les dispositions nationales concernant la loi applicable aux questions relatives au transport de marchandises par mer et peuvent modifier ces dispositions sans suivre la procédure prévue à larticle 23 de la convention de Rome. Les dispositions nationales applicables en la matière sont les suivantes: - au Danemark, les paragraphes 252 et 321 soussection 3 et 4 de la "Sølov" (loi maritime), - en Suède, le chapitre 13 article 2 paragraphes 1 et 2, et le chapitre 14 article 1er paragraphe 3 de "sjölagen" (loi maritime), - en Finlande, le chapitre 13 article 2 paragraphes 1 et 2, et le chapitre 14 article 1er point 3 de "merilaki"/"sjölagen" (loi maritime).« DÉCLARATION COMMUNE Au moment de procéder à la signature de la convention sur la loi applicable aux obligations contractuelles, les gouvernements du royaume de Belgique, du royaume de Danemark, de la république fédérale d'Allemagne, de la République française, de l'Irlande, de la République italienne, du grand- duché de Luxembourg, du royaume des Pays-Bàs et du Royaume-Uni de Grande-Bretagne et d'Irlande du Nord, I. soucieux d'éviter dans toute la mesure du possible la dispersion des règles de conflit de lois entre de multiples instruments et les divergences entre ces règles, souhaitent que les institutions des Communautés européennes, dans l'exercice de leurs compétences sur la base des traités qui les ont instituées, s'efforcent, lorsqu'il y a lieu, d'adopter des règles de conflit qui, autant que possible, soient en harmonie avec celles de la convention; II. déclarent leur intention de procéder, dès la signature de la convention et en attendant d'être liés par l'article 24 de la convention, à des consultations réciproques dans le cas où l'un des États signataires désirerait devenir partie à une convention à laquelle s'appliqueait la procédure prévue audit article; III. considérant la contribution de la convention sur la loi applicable aux obligations contractuelles à l'unification des règles de conflits au sein des Communautés européennes, expriment l'opinion que tout État qui deviendrait membre des Communautés européennes devrait adhérer à cette convention. DÉCLARATION COMMUNE Les gouvernements du royaume de Belgique, du royaume de Danemark, de la république fédérale d'Allemagne, de la République française, de l'Irlande, de la République italienne, du grandduché de Luxembourg, du royaume des Pays-Bas et du Royaume-Uni de Grande-Bretagne et d'Irlande du Nord, au moment de la signature de la convention sur la loi applicable aux obligations contractuelles, désirant assurer une application aussi efficace que possible de ses dispositions, soucieux d'éviter que les divergences d'interprétation de la convention ne nuisent à son caractère unitaire, se déclarent prêts: 1. à examiner la possibilité d'attribuer certaines compétences à la Cour de justice des Communautés européennes, et à négocier, le cas échéant, un accord à cet effet; 2. à instituer des contracts périodiques entre leurs représentants. KONVENTION OM TILLÄMPLIG LAG FÖR AVTALSFÖRPLIKTELSER öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (80/934/EEG) INGRESS DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, SOM ÄR ANGELÄGNA om att på den internationella privaträttens område fullfölja det lagharmoniseringsarbete som redan har påbörjats inom gemenskapen, särskilt när det gäller domstols behörighet och verkställighet av domar, SOM ÖNSKAR skapa enhetliga regler om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE. AVDELNING I KONVENTIONENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE Artikel 1 Konventionens tillämpningsområde 1. Bestämmelserna i denna konvention skall tillämpas på avtalsförpliktelser i de fall då ett val skall göras mellan lagarna i olika länder. 2. De tillämpas inte på a) frågor som rör fysiska Bilaga 1 personers rättsliga status, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, om inte annat följer av artikel 11, b) avtalsförpliktelser som rör - arv och testamente, - makars förmögenhetsförhållanden, - rättigheter och förpliktelser som har sin grund i familjeförhållanden, släktskap, äktenskap eller svågerskap, inklusive underhållsskyldighet mot barn födda utom äktenskap, c) förpliktelser som följer av växlar, checkar, löpande skuldebrev och andra negotiabla värdepapper, i den utsträckning som förpliktelserna enligt sådana andra värdepapper följer av deras negotiabla karaktär, d) skiljedomsavtal och avtal om val av domstol, e) frågor som omfattas av reglerna om bolag, föreningar och andra juridiska personer, såsom frågor om deras upprättande genom registrering eller på annat sätt, deras rättskapacitet, interna organisation eller upplösning samt om personligt ansvar för delägare eller medlemmar och organ i denna egenskap för bolagets, föreningens eller den juridiska personens förpliktelser, f) frågan om en mellanman kan binda sin huvudman i förhållande till tredje man, eller om ett organ för ett bolag, en förening eller en annan juridisk person kan binda bolaget, föreningen eller den juridiska personen i förhållande till tredje man, g) bildande av "truster" och förhållandet mellan instiftare, "trustees" och förmånstagare, h) bevisfrågor och processuella frågor, om inte annat följer av artikel 14. 3. Reglerna i denna konvention tillämpas inte på försäkringsavtal som täcker risker belägna inom Europeiska ekonomiska gemenskapens medlemsstaters territorium. För att avgöra om en risk är belägen inom dessa områden skall domstolen tillämpa inhemsk rätt. 4. Punkt 3 tillämpas inte på återförsäkringsavtal. Artikel 2 Tillämpning av lagen i en icke fördragsslutande stat Den lag som anvisas i denna konvention skall tillämpas även om det är lagen i en icke fördragsslutande stat. AVDELNING II ENHETLIGA REGLER Artikel 3 Lagval genom avtal 1. På ett avtal tillämpas den lag som parterna har valt. Lagvalet måste vara uttryckligt eller med rimlig säkerhet framgå av avtalsvillkoren eller av övriga omständigheter. Genom sitt val kan parterna ange tillämplig lag för hela avtalet eller för endast en del av det. 2. Parterna kan när som helst komma överens om att en annan lag skall vara tillämplig på avtalet än den lag som tidigare gällde för det antingen till följd av ett tidigare val enligt denna artikel eller till följd av andra bestämmelser i denna konvention. En ändring i valet av tillämplig lag som görs av parterna efter avtalsslutet påverkar inte avtalets giltighet till formen enligt artikel 9. Det försämrar inte heller tredje mans rättigheter. 3. Den omständigheten att parterna har valt en utländsk lag skall, oavsett om de också har avtalat om behörighet för en utländsk domstol eller inte, när alla andra omständigheter av betydelse vid tidpunkten för valet har anknytning till ett enda land, inte hindra tillämpningen av sådana regler i det landet som inte kan avtalas bort, härefter benämnda "tvingande regler". 4. Frågor om förekomsten och giltigheten av parternas samtycke till att en viss lag skall vara tillämplig avgörs enligt bestämmelserna i artiklarna 8, 9 och 11. Artikel 4 Tillämplig lag i avsaknad av parternas lagval 1. I den utsträckning tillämplig lag för avtalet inte har valts i enlighet med artikel 3 skall avtalet vara underkastat lagen i det land som det har närmast anknytning till. Om en del av avtalet kan skiljas från resten av avtalet och denna del har närmare anknytning till ett annat land, kan dock lagen i det landet undantagsvis tillämpas på denna del. 2. Med förbehåll för vad som föreskrivs i punkt 5 skall det antas att avtalet har närmast anknytning till det land där den part som skall utföra den prestation som är karaktäristisk för avtalet har sin vanliga vistelseort vid avtalsslutet eller, om det gäller ett bolag, en förening eller en annan juridisk person, sin centrala förvaltning. Om avtalet ingås som ett led i denna parts affärsverksamhet eller yrkesverksamhet, skall detta land dock vara det land där det huvudsakliga verksamhetsstället är beläget eller, om enligt avtalet prestationen skall fullgöras från ett annat verksamhetsställe, det land där det andra verksamhetsstället är beläget. 3. Oavsett bestämmelserna i punkt 2 skall det, i den mån avtalet gäller en sakrätt i fast egendom eller en nyttjanderätt till fast egendom, antas att avtalet har närmast anknytning till det land där den fasta egendomen är belägen. 4. För avtal om godstransport gäller inte antagandet i punkt 2. Sådana avtal skall antas ha närmast anknytning till det land där transportören vid den tidpunkt då avtalet ingicks hade sitt huvudsakliga verksamhetsställe, om det landet också är det land där platsen för lastning eller lossning finns eller där avsändaren har sitt huvudsakliga verksamhetsställe. Vid tillämpning av denna punkt skall certepartier för en enstaka resa och andra avtal vilkas huvudsyfte är transport av gods anses som avtal om godstransport. 5. Punkt 2 skall inte tillämpas om det inte kan avgöras vilken den karaktäristiska prestationen är. Antagandena i punkterna 2- 4 skall inte gälla, om det framgår av de samlade omständigheterna att avtalet har närmare anknytning till ett annat land. Artikel 5 Konsumentavtal 1. Denna artikel är tillämplig på avtal om leverans av varor eller utförande av tjänster åt en person (konsumenten) för ändamål som kan anses ligga utanför hans affärsverksamhet eller yrkesverksamhet och på avtal om kredit för sådana prestationer. 2. Oavsett bestämmelserna i artikel 3 skall parternas val av tillämplig lag inte medföra att konsumenten berövas det skydd som tillförsäkras honom enligt tvingande regler i lagen i det land där han har sin vanliga vistelseort, - om avtalet föregicks av ett särskilt anbud riktat till konsumenten i det landet eller av annonsering där och konsumenten där vidtog de för avtalets ingående nödvändiga åtgärderna, eller - om den andra parten eller dennes representant mottog konsumentens beställning i det landet, eller - om avtalet avser försäljning av varor och konsumenten reste från det landet till ett annat land och gjorde sin beställning där, förutsatt att konsumentens resa arrangerades av säljaren i syfte att förmå konsumenten att köpa. 3. Oavsett bestämmelserna i artikel 4 skall avtal som den här artikeln är tillämplig på, i avsaknad av lagval enligt artikel 3, vara underkastade lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort, om de ingås under de omständigheter som anges i punkt 2. 4. Denna artikel skall inte tillämpas på a) transportavtal, b) avtal om utförande av tjänster, om tjänsterna skall utföras uteslutande i ett annat land än det där konsumenten har sin vanliga vistelseort. 5. Oavsett bestämmelserna i punkt 4 tillämpas denna artikel på avtal om en kombination av resa och inkvartering för ett gemensamt pris. Artikel 6 Individuella anställningsavtal 1. Oavsett bestämmelserna i artikel 3 skall parternas val av tillämplig lag i ett anställningsavtal inte medföra att den anställde berövas det skydd som tillförsäkras honom enligt tvingande regler i den lag som enligt punkt 2 skulle tillämpas om inget lagval gjorts. 2. Oavsett bestämmelserna i artikel 4 skall ett anställnings- avtal i avsaknad av lagval enligt artikel 3 vara underkastat a) lagen i det land där den anställde vid fullgörande av avtalet vanligtvis utför sitt arbete, även om han tillfälligt är sysselsatt i ett annat land, eller b) om den anställde inte vanligtvis utför sitt arbete i ett och samma land, lagen i det land där det verksamhetsställe genom vilket han anställdes är beläget, om det inte av de samlade omständigheterna framgår att avtalet har närmare anknytning till ett annat land, i vilket fall avtalet skall vara underkastat lagen i det landet. Artikel 7 Internationellt tvingande regler 1. När lagen i ett visst land tillämpas enligt denna konvention kan tvingande bestämmelser i lagen i ett annat land till vilket situationen har nära anknytning tillerkännas verkan, om och i den utsträckning som enligt lagen i det senare landet dessa regler skall tillämpas oavsett vilken lag som är tillämplig på avtalet. Vid bedömningen av om sådana tvingande regler skall tillerkännas verkan skall hänsyn tas till deras art och syfte liksom till följderna av att de tillämpas eller inte tillämpas. 2. Denna konvention skall inte begränsa tillämpningen av regler i domstolslandets lag när de är tvingande oavsett vilken lag som i övrigt skall tillämpas på avtalet. Artikel 8 Materiell giltighet 1. Förekomsten och giltigheten av ett avtal eller en bestämmelse i ett avtal skall avgöras enligt den lag som skulle tillämpas enligt denna konvention, om avtalet eller bestämmelsen var giltig. 2. En part kan dock åberopa lagen i det land där han har sin vanliga vistelseort för att få fastställt att han inte har samtyckt till avtalet eller avtalsbestämmelsen, om det framgår av omständigheterna att det inte skulle vara rimligt att avgöra verkan av hans uppträdande enligt den lag som anges i föregående punkt. Artikel 9 Giltighet till formen 1. Ett avtal som ingås mellan personer som befinner sig i samma land är giltigt till formen, om det uppfyller formkraven i den lag som gäller för avtalet enligt denna konvention eller i lagen i det land där avtalet ingås. 2. Ett avtal som ingås mellan personer som befinner sig i olika länder är giltigt till formen, om det uppfyller formkraven i den lag som gäller för avtalet enligt denna konvention eller i lagen i något av dessa länder. 3. När ett avtal ingås av en representant är det land där representanten handlar det relevanta landet vid tillämpningen av punkterna 1 och 2. 4. En ensidig rättshandling som avser ett existerande eller ett framtida avtal är giltig till formen, om den uppfyller formkraven i den lag som enligt denna konvention gäller för eller skulle gälla för avtalet eller i lagen i det land där rättshandlingen företogs. 5. Bestämmelserna i de föregående punkterna skall inte tillämpas på avtal som omfattas av artikel 5 och som har ingåtts under de omständigheter som anges i artikel 5.2. Giltigheten till formen av sådana avtal avgörs enligt lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort. 6. Oavsett punkterna 1-4 i denna artikel skall ett avtal som avser sakrätt i fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom vara underkastat sådana tvingande formkrav som ställs enligt lagen i det land där egendomen är belägen, om sådana krav ställs enligt den lagen oavsett i vilket land avtalet har ingåtts och oavsett vilken lag som gäller för avtalet. Artikel 10 Den tillämpliga lagens räckvidd 1. Den lag som är tillämplig på avtalet enligt artiklarna 3-6 och 12 i denna konvention skall reglera särskilt a) avtalets tolkning, b) dess fullgörelse, c) följderna vid avtalsbrott, däribland uppskattning av skada i den mån sådan uppskattning regleras av rättsregler, dock endast inom ramen för de befogenheter som tillkommer domstolen enligt dess processuella regler, d) olika sätt att få förpliktelserna att upphöra, samt preskription och andra rättighetsförluster som följer av utgången av en frist, e) följderna av avtalets ogiltighet. 2. När det gäller sättet för fullgörelse och åtgärder med anledning av bristande fullgörelse skall hänsyn tas till lagen i det land där fullgörelsen äger rum. Artikel 11 Bristande rättskapacitet och bristande rättslig handlingsförmåga När ett avtal har ingåtts mellan personer som befinner sig i samma land, kan en fysisk person som har rättskapacitet och rättshandlingsförmåga enligt lagen i det landet åberopa bristande rättskapacitet och bristande rättshandlingsförmåga enligt en annan lag, endast om den andra avtalsparten när avtalet ingicks kände till eller borde ha känt till denna brist. Artikel 12 Överlåtelse av fordran 1. Överlåtarens och förvärvarens inbördes förpliktelser vid överlåtelse av en fordran skall bestämmas enligt den lag som enligt denna konvention är tillämplig på avtalet mellan överlåtaren och förvärvaren. 2. Den lag som är tillämplig på den överlåtna fordringen skall reglera dess överlåtbarhet, förhållandet mellan förvärvaren och gäldenären, de förutsättningar under vilka överlåtelsen kan göras gällande mot gäldenären och frågan om en prestation av gäldenären befriar honom från hans förpliktelser. Artikel 13 Subrogation 1. När en person (borgenären) har en avtalsgrundad fordran mot en annan person (gäldenären) och en tredje person är skyldig att prestera till borgenären eller redan har presterat till denne till uppfyllelse av sin skyldighet, skall frågan om den tredje personen har rätt att mot gäldenären helt eller delvis utöva de rättigheter som borgenären hade mot gäldenären enligt den lag som gäller för förhållandet dem emellan avgöras enligt den lag som gäller för den tredje personens skyldighet att prestera till borgenären. 2. Samma regel gäller när flera personer har samma avtalsförpliktelse och en av dem har fullgjort prestationen till borgenären. Artikel 14 Bevisbördan m.m. 1. Den lag som enligt denna konvention gäller för ett avtal skall tillämpas även i den mån den för avtalsrättsliga förhållanden uppställer rättsliga presumtioner eller fördelar bevisbördan. 2. Bevisning om ett avtal eller en rättshandling får föras med varje slags bevismedel som godtas enligt lagen i domstolslandet eller enligt någon av de i artikel 9 angivna lagarna enligt vilka avtalet eller rättshandlingen har giltighet till formen, förutsatt att sådan bevisföring kan genomföras vid domstolen. Artikel 15 Renvoi är utesluten När konventionen föreskriver att lagen i ett visst land skall tillämpas avses gällande rättsregler i det landet, med undantag för landets internationellt privaträttsliga regler. Artikel 16 Ordre public Tillämpning av en regel i den lag som anvisas i denna konvention får vägras endast om en sådan tillämpning är uppenbart oförenlig med grunderna för domstolslandets rättsordning. Artikel 17 Tillämplighet i tiden Denna konvention skall tillämpas i en konventionsstat på avtal som ingås efter den dag då konventionen har trätt i kraft i förhållande till den staten. Artikel 18 Enhetlig tolkning Vid tolkning och tillämpning av ovanstående enhetliga regler skall hänsyn tas till deras internationella karaktär och till önskemålet att det uppnås enhetlighet vid deras tolkning och tillämpning. Artikel 19 Stater med mer än en rättsordning 1. När en stat omfattar flera territoriella enheter som var och en har sina egna rättsregler i fråga om avtalsförpliktelser skall varje sådan enhet anses som ett land vid fastställandet av den lag som skall tillämpas enligt denna konvention. 2. En stat där olika territoriella enheter har sina egna rättsregler för avtalsförpliktelser behöver inte tillämpa denna konvention vid lagkonflikter enbart mellan lagarna i sådana enheter. Artikel 20 Gemenskapsrättens företräde Denna konvention skall inte inverka på tillämpningen av bestämmelser som på särskilda områden fastställer lagvalsregler för avtalsförpliktelser och som ingår i eller kommer att ingå i rättsakter utfärdade av Europeiska gemenskapernas institutioner eller i nationella lagar som harmoniserats för genomförande av sådana rättsakter. Artikel 21 Förhållandet till andra konventioner Denna konvention skall inte inverka på tillämpningen av internationella konventioner som en konventionsstat har tillträtt eller kommer att tillträda. Artikel 22 Reservationer 1. Varje konventionsstat får vid tidpunkten för undertecknande, ratifikation, antagande eller godkännande förbehålla sig rätten att inte tillämpa a) artikel 7.1, b) artikel 10.1 e. 2. [Upphävd] 3. Varje konventionsstat får när som helst återkalla en reservation som den har gjort; reservationen skall upphöra att gälla den första dagen i den tredje kalendermånaden efter anmälan om återkallelsen. AVDELNING III SLUTBESTÄMMELSER Artikel 23 1. Om en konventionsstat efter det att konventionen har trätt i kraft för den staten önskar anta en ny lagvalsregel för en viss typ av avtal som omfattas av denna konvention, skall den meddela sin avsikt till de övriga signatärstaterna genom generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd. 2. Varje signatärstat får inom sex månader från den dag då generalsekreteraren underrättades, begära att denne inleder överläggningar mellan signatärstaterna för att nå en överenskommelse. 3. Om ingen signatärstat har begärt överläggningar inom denna period eller om under överläggningarna ingen överenskommelse har nåtts inom två år från det att generalsekreteraren underrättades, får den berörda konventionsstaten ändra sin lag på angivet sätt. De åtgärder som vidtas av denna stat skall meddelas övriga signatärstater genom generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd. Artikel 24 1. Om en konventionsstat efter det att denna konvention har trätt i kraft för den staten önskar tillträda en multilateral konvention som har som huvudsakligt mål eller som ett av sina huvudsakliga mål att fastställa internationellt privaträttsliga regler för frågor som omfattas av denna konvention, skall förfarandet i artikel 23 tillämpas. Den period om två år som avses i artikel 23.3 skall dock minskas till ett år. 2. Det förfarande som avses i punkt 1 behöver inte följas om en konventionsstat eller någon av Europeiska gemenskaperna redan har tillträtt den multilaterala konventionen eller om dess syfte är att revidera en konvention som den berörda staten redan har tillträtt eller om det är en konvention som har ingåtts inom ramen för fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna. Artikel 25 Om en konventionsstat anser att den harmonisering som uppnås genom denna konvention äventyras av överenskommelser som inte omfattas av artikel 24.1, får den staten begära att generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd inleder överläggningar mellan signatärstaterna till denna konvention. Artikel 26 Varje konventionsstat får begära att denna konvention revideras. I så fall skall ordföranden för Europeiska gemenskapernas råd sammankalla en revisionskonferens. Artikel 27 [Upphävd] Artikel 28 1. Denna konvention skall från den 19 juni 1980 vara öppen för undertecknande av de stater som är parter i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen. 2. Denna konvention skall ratificeras, godtas eller godkännas av signatärstaterna. Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd. Artikel 29 1. Denna konvention träder i kraft den första dagen i den tredje kalendermånaden efter det att det sjunde ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet har deponerats. 2. Denna konvention träder i kraft för varje signatärstat som därefter ratificerar, godtar eller godkänner konventionen den första dagen i den tredje kalendermånaden efter det att ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument har deponerats. Artikel 30 1. Denna konvention gäller för en period av tio år räknat från den dag då den träder i kraft enligt artikel 29.1, och detta även för stater för vilka den träder i kraft vid en senare tidpunkt. 2. Om det inte skett någon uppsägning, förlängs konventionen automatiskt vart femte år. 3. En konventionsstat som vill säga upp konventionen skall senast sex månader före utgången av tio- eller femårsperioden underrätta generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd om detta. 4. Uppsägningen skall ha verkan endast i förhållande till den stat som har gjort den. Konventionen skall fortsätta att gälla mellan övriga konventionsstater. Artikel 31 Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall underrätta de stater som är parter i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen om a) undertecknandena, b) deponeringen av varje ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument, c) dagen för konventionens ikraftträdande, d) underrättelser som lämnas enligt artiklarna 23, 24, 25, 26 och 30, e) reservationer och återkallelser av reservationer som avses i artikel 22. Artikel 32 Det protokoll som biläggs denna konvention utgör en integrerad del av konventionen. Artikel 33 Denna konvention, upprättad i ett enda exemplar på danska, engelska, franska, iriska, italienska, nederländska och tyska språken, vilka texter alla äger lika giltighet, skall deponeras i arkiven hos generalsekretariatet vid Europeiska gemenskapernas råd. Generalsekreteraren skall överlämna en bestyrkt kopia till regeringen i varje signatärstat. PROTOKOLL Utan hinder av bestämmelserna i konventionen får Danmark, Sverige och Finland behålla sina nationella bestämmelser om tillämplig lag när det gäller sjötransport av gods och får ändra dessa bestämmelser utan att förfarandet i artikel 23 i Romkonventionen följs. De tillämpliga nationella bestämmelserna är följande: - I Danmark 252 § och 321 § tredje och fjärde stycket i Søloven (sjölagen). - I Sverige 13 kap. 2 § första och andra stycket samt 14 kap. 1 § tredje stycket sjölagen. - I Finland 13 kap. 2 § 1 och 2 mom. och 14 kap. 1 § 3 mom. i merilaki (sjölagen). GEMENSAM FÖRKLARING Vid undertecknandet av konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser förklarar regeringarna i Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland följande: I. Angelägna om att så långt det är möjligt undvika spridning av lagvalsregler mellan flera olika instrument och skillnader mellan dessa regler, uttrycker de sin önskan om att Europeiska gemenskapernas institutioner vid utövandet av sina befogenheter enligt de fördrag genom vilka de upprättades, vid behov kommer att sträva efter att anta lagvalsregler som så långt det är möjligt är förenliga med reglerna i denna konvention. II. De förklarar att de från dagen för undertecknandet av denna konvention tills de blir bundna av artikel 24 har för avsikt att samråda inbördes, om någon av signatärstaterna önskar tillträda någon konvention som förfarandet enligt artikel 24 skulle bli tillämpligt på. III. Med beaktande av att konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser bidrar till att skapa ökad enhetlighet i fråga om lagvalsregler inom Europeiska gemenskaperna, uttrycker de ståndpunkten att varje stat som blir medlem av Europeiska gemenskaperna bör ansluta sig till denna konvention. GEMENSAM FÖRKLARING Regeringarna i Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, som vid undertecknandet av konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, önskar säkerställa att denna konvention tillämpas så effektivt som möjligt, och som är angelägna om att förhindra att skillnader beträffande tolkningen av denna konvention motverkar dess enhetlighetsskapande effekt, förklarar sig beredda att 1. undersöka möjligheten att göra Europeiska gemenskapernas domstol behörig och, om det visar sig nödvändigt, att förhandla fram ett avtal för detta ändamål, samt 2. anordna regelbundna möten mellan sina företrädare. FIRST PROTOCOL ON THE INTERPRETATION BY THE COURT OF JUSTICE OF THE EUROPEAN COMMUNITIES OF THE CONVENTION ON THE LAW APPLICABLE TO CONTRACTUAL OBLIGATIONS opened for signature in Rome on 19 June 1980 THE HIGH CONTRACTING PARTIES TO THE TREATY ESTABLISHING THE EUROPEAN ECONOMIC COMMUNITY, HAVING REGARD to the Joint Declaration annexed to the Convention on the law applicable to contractual obligations, opened for signature in Rome on 19 June 1980, HAVE DECIDED to conclude a Protocol conferring jurisdiction on the Court of Justice of the European Communities to interpret that Convention, and to this end have designated as their Plenipotentiaries: - - - - - - - - - - - - - - - - HAVE AGREED AS FOLLOWS: Article 1 The Court of Justice of the European Communities shall have jurisdiction to give rulings on the interpretation of: (a) the Convention on the law applicable to contractual obligations, opened for signature in Rome on 19 June 1980, hereinafter referred to as "the Rome Convention"; (b) the Convention on accession to the Rome Convention by the States which have become Members of the European Communities since the date on which it was opened for signature; (c) this Protocol. Article 2 Any of the courts referred to below may request the Court of Justice to give a preliminary ruling on a question raised in a case pending before it and concerning interpretation of the provisions contained in the instruments referred to in Article 1 if that court considers that a decision on the question is necessary to enable it to give judgment: (a) - in Belgium: la Cour de cassation (het Hof van Cassatie) and le Conseil d'État (de Raad van State), - in the Czech Republic: Nejvyßßí soud Cýeské republiky and Nejvyßßí správní soudCýeské republiky, - in Denmark: Højesteret, - in the Federal Republic of Germany: die obersten Gerichtshöfe des Bundes, - in Estonia: Riigikohus, - in Greece: Ta amx sasaDijarsg qia, - in Spain: el Tribunal Supremo, - in France: la Cour de cassation and le Conseil d'État, - in Ireland: the Supreme Court, - in Italy: la Corte Suprema di Cassazione and il Consiglio di Stato, - in Cyprus: Amx sasoDijarsg qio, - in Latvia: Augstakas Tiesas Senats, - in Lithuania: Lietuvos Auksciausiasis Teismas and Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas, - in Luxembourg: la Cour supérieure de justice, when sitting as Cour de cassation, - in Hungary: Legfelsõbb Bíróság, - in Malta: Qorti ta' l-Appell, - in the Netherlands: de Hoge Raad, - in Austria: the Oberste Gerichtshof, the Verwaltungsgerichtshof and the Verfassungsgerichtshof, - in Poland: Sa d Najwy szy and Naczelny Sa d Administracyjny, - in Portugal: o Supremo Tribunal de Justiça and o Supremo Tribunal Administrativo, - in Slovenia: Ustavno sodisce Republike Slovenije, Vrhovno sodisce Republike Slovenije, - in Slovakia: Najvyssí súd Slovenskej republiky, - in Finland: korkein oikeus/högsta domsto-len, korkein hallinto- oikeus/högsta förvaltningsdomstolen, markkinatuomioistuin/marknadsdomstolen and työtuomioistuin/arbetsdomstolen, - in Sweden: Högsta domstolen, Regeringsrätten, Arbetsdomstolen and Marknadsdomstolen, - in the United Kingdom: the House of Lords and other courts from which no further appeal is possible; (b) the courts of the Contracting States when acting as appeal courts. Article 3 1. The competent authority of a Contracting State may request the Court of Justice to give a ruling on a question of interpretation of the provisions contained in the instruments referred to in Article 1 if judgments given by courts of that State conflict with the interpretation given either by the Court of Justice or in a judgment of one of the courts of another Contracting State referred to in Article 2. The provisions of this paragraph shall apply only to judgments which have become res judicata. 2. The interpretation given by the Court of Justice in response to such a request shall not affect the judgments which gave rise to the request for interpretation. 3. The Procurators-General of the Supreme Courts of Appeal of the Contracting States, or any other authority designated by a Contracting State, shall be entitled to request the Court of Justice for a ruling on interpretation in accordance with paragraph 1. 4. The Registrar of the Court of Justice shall give notice of the request to the Contracting States, to the Commission and to the Council of the European Communities; they shall then be entitled within two months of the notification to submit statements of case or written observations to the Court. 5. No fees shall be levied or any costs or expenses awarded in respect of the proceedings provided for in this Article. Article 4 1. Except where this Protocol otherwise provides, the provisions of the Treaty establishing the European Economic Community and those of the Protocol on the Statute of the Court of Justice annexed thereto, which are applicable when the Court is requested to give a preliminary ruling, shall also apply to any proceedings for the interpretation of the instruments referred to in Article 1. 2. The Rules of Procedure of the Court of Justice shall, if necessary, be adjusted and supplemented in accordance with Article 188 of the Treaty establishing the European Economic Community. Article 5 This Protocol shall be subject to ratification by the Signatory States. The instruments of ratification shall be deposited with the Secretary-General of the Council of the European Communities. Article 6 1. To enter into force, this Protocol must be ratified by seven States in respect of which the Rome Convention is in force. This Protocol shall enter into force on the first day of the third month following the deposit of the instrument of ratification by the last such State to take this step. If, however, the Second Protocol conferring on the Court of Justice of the European Communities certain powers to interpret the Convention on the law applicable to contractual obligations, opened for signature in Rome on 19 June 1980, concluded in Brussels on 19 December 1988, enters into force on a later date, this Protocol shall enter into force on the date of entry into force of the Second Protocol. 2. Any ratification subsequent to the entry into force of this Protocol shall take effect on the first day of the third month following the deposit of the instrument of ratification, provided that the ratification, acceptance or approval of the Rome Convention by the State in question has become effective. Article 7 The Secretary-General of the Council of the European Communities shall notify the Signatory States of: (a) the deposit of each instrument of ratification; (b) the date of entry into force of this Protocol; (c) any designation communicated pursuant to Article 3 (3) (d) any communication made pursuant to Article 8. Article 8 The Contracting States shall communicate to the Secretary- General of the Council of the European Communities the texts of any provisions of their laws which necessitate an amendment to the list of courts in Article 2 (a). Article 9 This Protocol shall have effect for as long as the Rome Convention remains in force under the conditions laid down in Article 30 of that Convention. Article 10 Any Contracting State may request the revision of this Protocol. In this event, a revision conference shall be convened by the President of the Council of the European Communities. Article 11 This Protocol, drawn up in a single original in the Danish, Dutch, English, French, German, Greek, Irish, Italian, Portuguese and Spanish languages, all 10 texts being equally authentic, shall be deposited in the archives of the General Secretariat of the Council of the European Communities. The Secretary-General shall transmit a certified copy to the Government of each Signatory State. In witness whereof, the undersigned Plenipotentiaries have affixed their signatures below this Protocol. Done at Brussels on the nineteenth day of December in the year one thousand nine hundred and eighty-eight. PREMIER PROTOCOLE CONCERNANT L'INTERPRÉTATION PAR LA COUR DE JUSTICE DES COMMUNAUTÉS EUROPÉENNES DE LA CONVENTION SUR LA LOI APPLICABLE AUX OBLIGATIONS CONTRACTUELLES, ouverte à la signature à Rome le 19 juin 1980 LES HAUTES PARTIES CONTRACTANTES AU TRAITÉ INSTITUANT LA COMMUNAUTÉ ÉCONOMIQUE EUROPÉENNE, SE RÉFÉRANT à la déclaration commune annexée à la convention sur la loi applicable aux obligations contractuelles, ouverte à la signature à Rome le 19 juin 1980, ONT DÉCIDÉ de conclure un protocole attribuant compétence à la Cour de justice des Communautés européennes pour l'interprétation de ladite convention et ont désigné à cet effet comme plénipotentiaires: - - - - - - - - - - - - - - - - SONT CONVENUS DES DISPOSITIONS QUI SUIVENT: Article premier La Cour de justice des Communautés européennes est compétente pour statuer sur l'interprétation: a) de la convention sur la loi applicable aux obligations contractuelles, ouverte à la signature à Rome le 19 juin 1980, ci-après dénommée « convention de Rome »; b) des conventions relatives à l'adhésion à la convention de Rome des États qui sont devenus membres des Communautés européennes après la date de son ouverture à la signature; c) du présent protocole. Article 2 Toute juridiction visée ci-après a la faculté de demander à la Cour de justice de statuer à titre préjudiciel sur une question soulevée dans une affaire pendante devant elle et portant sur l'interprétation des dispositions que comportent les instruments mentionnés à l'article 1er, lorsqu'elle estime qu'une décision sur ce point est nécessaire pour rendre son jugement: a) - en Belgique: la Cour de cassation (het Hof van Cassatie) et le Conseil d'État (de Raad van State), - en République tchèque: Nejvyßßí soud Cýeské republiky et Nejvyßßí správní soud Cýeské republiky, - au Danemark: Højesteret, - en République fédérale d'Allemagne: die obersten Gerichtshöfe des Bundes, - en Estonie: Riigikohus, - en Grèce: Ta amx sasaDijarsg qia, - en Espagne: el Tribunal Supremo, - en France: la Cour de cassation et le Conseil d'État, - en Irlande: the Supreme Court, - en Italie: la Corte Suprema di Cassazione et il Consiglio di Stato, - à Chypre: Amx sasoDijarsg qio, - en Lettonie: Augstakas Tiesas Senats, - en Lituanie: Lietuvos Auksciausiasis Teismas et Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas, - au Luxembourg: la Cour supérieure de justice siégeant comme Cour de cassation, - en Hongrie: Legfelsõbb Bíróság, - à Malte: Qorti ta' l-Appell, - aux Pays-Bas: de Hoge Raad, - en Autriche: le Oberste Gerichtshof, le Verwaltungsgerichtshof et le Verfassungsgerichtshof, - en Pologne: Sa d Najwy szy et Naczelny Sa d Administracyjny, - au Portugal: o Supremo Tribunal de Justiça et o Supremo Tribunal Administrativo, - en Slovénie : Ustavno sodisce Republike Slovenije, Vrhovno sodisce Republike Slovenije, - en Slovaquie: Najvyssí súd Slovenskej republiky, - en Finlande: korkein oikeus/högsta domstolen, korkein hallinto-oikeus/högsta förvaltningsdomstolen, markkinatuomioistuin/marknadsdomstolen et työtuomioistuin/arbetsdomstolen, - en Suède: Högsta domstolen, Regeringsrätten, Arbetsdomstolen et Marknadsdomstolen, - au Royaume-Uni: the House of Lords et les autres juridictions dont les décisions ne sont plus susceptibles de recours; b) les juridictions des États contractants lorsqu'elles statuent en appel. Article 3 1. L'autorité compétente d'un État contractant a la faculté de demander à la Cour de justice de se prononcer sur une question d'interprétation des dispositions que comportent les instruments mentionnés à l'article 1er si des décisions rendues par des juridictions de cet État sont en contradiction avec l'interprétation donnée soit par la Cour de justice, soit par une décision d'une juridiction d'un autre État contractant mentionnée à l'article 2. Les dispositions du présent paragraphe ne s'appliquent qu'aux décisions passées en force de chose jugée. 2. L'interprétation donnée par le Cour de justice à la suite d'une telle demande est sans effet sur les décisions à l'occasion desquelles l'interprétation lui a été demandée. 3. Sont compétents pour saisir la Cour de justice d'une demande d'interprétation conformément au paragraphe 1 les procureurs généraux près les cours de cassation des États contractants ou toute autre autorité désignée par un État contractant. 4. Le greffier de la Cour de justice notifie la demande aux États contractants, à la Commission et au Conseil des Communautés européennes, qui, dans un délai de deux mois à compter de cette notification, ont le droit de déposer devant la Cour des mémoires ou observations écrites. 5. La procédure prévue au présent article ne donne lieu ni à la perception ni au remboursement des frais et dépens. Article 4 1. Dans la mesure où le présent protocole n'en dispose pas autrement, les dispositions du traité instituant la Communauté économique européenne et celles du protocole sur le statut de la Cour de justice y annexé qui sont applicables lorsque la Cour est appelée à statuer à titre préjudiciel s'appliquent également à la procédure d'interprétation des instruments mentionnés à l'article 1er. 2. Le règlement de procédure de la Cour de justice est adapté et complété, si besoin est, conformément à l'article 188 du traité instituant la Communauté économique européenne. Article 5 Le présent protocole est soumis à la ratification des États signataires. Les instruments de ratification sont déposés auprès du secrétaire général du Conseil des Communautés européennes. Article 6 1. Pour entrer en vigueur, le présent protocole doit être ratifié par sept États à l'égard desquels la convention de Rome est en vigueur. Il entre en vigueur le premier jour du troisième mois suivant le dépôt de l'instrument de ratification par celui de ces États qui procède le dernier à cette formalité. Toutefois, si le deuxième protocole attribuant à la Cour de justice des Communautés européennes certaines compétences en matière d'interprétation de la convention sur la loi applicable aux obligations contractuelles ouverte à la signature à Rome le 19 juin 1980, conclu à Bruxelles le 19 décembre 1988, entre en vigueur à une date ultérieure, le présent protocole entre également en vigueur à la date d'entrée en vigueur du deuxième protocole. 2. Toute ratification postérieure à l'entrée en vigueur du présent protocole prend effet le premier jour du troisième mois suivant le dépôt de l'instrument de ratification, pour autant que la ratification, l'acceptation ou l'approbation de la convention de Rome par l'État en question soit devenue effective. Article 7 Le secrétaire général du Conseil des Communautés européennes notifie aux États signataires: a) le dépôt de tout instrument de ratification; b) la date d'entrée en vigueur du présent protocole; c) les désignations communiquées en application de l'article 3 paragraphe 3; d) les communications effectuées en application de l'article 8. Article 8 Les États contractants communiquent au secrétaire général du Conseil des Communautés européennes les textes de leurs dispositions législatives qui impliquent une modification de la liste des juridictions désignées à l'article 2, point a). Article 9 Le présent protocole produit ses effets aussi longtemps que la convention de Rome reste en vigueur dans les conditions prévues à son article 30. Article 10 Chaque État contractant peut demander la révision du présent protocole. Dans ce cas, une conférence de révision est convoquée par le président du Conseil des Communautés européennes. Article 11 Le présent protocole, rédigé en un exemplaire unique en langues allemande, anglaise, danoise, espagnole, française, grecque, irlandaise, italienne, néerlandaise et portugaise, les dix textes faisant également foi, est déposé dans les archives du secrétariat général du Conseil des Communautés européennes. Le secrétaire général en remet une copie certifiée conforme à chacun des gouvernements des États signataires. En foi de quoi, les plénipotentiaires soussignés ont apposé leur signature au bas du présent protocole. Fait à Bruxelles, le dix-neuf décembre mil neuf cent quatre- vingt-huit. FÖRSTA PROTOKOLLET OM EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS DOMSTOLS TOLKNING AV KONVENTIONEN OM TILLÄMPLIG LAG FÖR AVTALSFÖRPLIKTELSER öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA EKONOMISKA GEMENSKAPEN, SOM HÄNVISAR till den gemensamma förklaring som har bilagts konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980, HAR BESLUTAT att anta ett protokoll som tilldelar Europeiska gemenskapernas domstol behörighet att tolka den konventionen och har för detta ändamål som befullmäktigade ombud utsett - - - - - - - - - - - - - - - - HAR ENATS OM FÖLJANDE BESTÄMMELSER. Artikel 1 Europeiska gemenskapernas domstol är behörig att tolka: a) konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980, nedan kallad "Romkonventionen", b) konventioner om anslutning till Romkonventionen av stater som blir medlemmar av Europeiska gemenskapen efter det att konventionen öppnades för undertecknande, c) detta protokoll. Artikel 2 Följande domstolar har rätt att begära att domstolen skall meddela förhandsavgörande i en fråga som uppkommer i ett mål som är anhängigt vid dem och rör tolkningen av bestämmelserna i de instrument som nämns i artikel 1, när de anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att de skall kunna döma i saken: a) - i Belgien: la Cour de cassation - het Hof van Cassatie och le Conseil d'État - de Raad van State, - i Tjeckien: Nejvyßßí soud Cýeské republiky och Nejvyßßí správní soud Cýeské republiky, - i Danmark: Højesteret, - i Förbundsrepubliken Tyskland: die obersten Gerichtshöfe des Bundes, - i Estland: Riigikohus, - i Grekland: Ta amx sasaDijarsg qia, - i Spanien: el Tribunal Supremo, - i Frankrike: la Cour de cassation och le Conseil d'État, - i Irland: the Supreme Court, - i Italien: la Corte Suprema di Cassazione och il Consiglio di Stato, - i Cypern: Amx sasoDijarsg qio, - i Lettland: Augstakas Tiesas Senats, - i Litauen: Lietuvos Auksciausiasis Teismas och Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas, - i Luxemburg: la Cour supérieure de justice, i dess sammansättning som Cour de cassation, - i Ungern: Legfelsõbb Bíróság, - i Malta: Qorti ta' l-Appell, - i Nederländerna: de Hoge Raad, - i Österrike: Oberste Gerichtshof, Verwaltungsgerichtshof och Verfassungsgerichtshof, - i Polen: Sa d Najwy szy och Naczelny Sa d Administracyjny, - i Portugal: o Supremo Tribunal de Justiça och o Supremo Tribunal Administrativo, - i Slovenien: Ustavno sodisce Republike Slovenije, Vrhovno sodisce Republike Slovenije, - i Slovakien: Najvyssí súd Slovenskej republiky, - i Finland: högsta domstolen/korkein oikeus, högsta förvaltningsdom- stolen/korkein hallinto-oikeus, marknadsdomstolen/markkinatuomioistuin och arbetsdomstolen/työtuomioistuin, - i Sverige: Högsta domstolen, Regeringsrätten, Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen, - i Förenade kungariket: the House of Lords och andra domstolar vilkas beslut inte går att överklaga; b) domstolarna i konventionsstaterna när de dömer som överinstans. Artikel 3 1. En behörig myndighet i en konventionsstat har rätt att begära att domstolen uttalar sig i en fråga om tolkningen av bestämmelserna i de instrument som nämns i artikel 1, om avgöranden som meddelas av domstolar i den staten strider antingen mot den tolkning som gjorts av domstolen eller mot ett avgörande av en domstol i en annan konventionsstat, vilken domstol nämns i artikel 2. Bestämmelserna i denna punkt gäller endast avgöranden som har vunnit laga kraft. 2. Den tolkning som görs av domstolen i anledning av en sådan begäran påverkar inte de avgöranden som gav upphov till begäran om tolkning. 3. Det offentligas högsta representant vid kassationsdomstolarna i konventionsstaterna eller varje annan myndighet som utses av en konventionsstat är behöriga att vända sig till domstolen med en begäran om tolkning enligt punkt 1. 4. När en begäran inkommer skall domstolens justitiesekreterare underrätta konventionsstaterna samt Europeiska gemenskapernas kommission och råd, vilka inom en frist om två månader efter sådan underrättelse har rätt att inkomma till domstolen med inlagor eller skriftliga synpunkter. 5. Det förfarande som anges i denna artikel skall inte föranleda att avgifter tas ut eller att ersättning för kostnader eller utlägg tillerkänns. Artikel 4 1. Såvida inte annat föreskrivs i detta protokoll skall de bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och i det därtill bilagda protokollet om domstolens stadga, vilka gäller när domstolen skall meddela förhandsavgörande, tillämpas även på förfarandet vid tolkning av de instrument som nämns i artikel 1. 2. Domstolens rättegångsregler skall vid behov anpassas och kompletteras enligt artikel 188 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen. Artikel 5 Detta protokoll skall ratificeras av signatärstaterna. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd. Artikel 6 1. För att det här protokollet skall träda i kraft skall det ratificeras av sju stater för vilka Romkonventionen är i kraft. Det träder i kraft den första dagen i den tredje månaden efter det att ratifikationsinstrument har deponerats av den av dessa stater som sist fullgör denna formalitet. Om emellertid det andra protokollet, som antogs i Bryssel den 19 december 1988, vilket ger Europeiska gemenskapernas domstol viss behörighet vid tolkning av konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980, träder i kraft senare, träder det här protokollet i kraft samma dag som det andra protokollet träder i kraft. 2. Varje ratifikation som äger rum efter detta protokolls ikraftträdande skall gälla från och med den första dagen i den tredje månaden efter depositionen av ratifikationsinstrumentet, förutsatt att ifrågavarande stats ratifikation, godtagande eller godkännande av Romkonventionen har blivit gällande. Artikel 7 Generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd skall underrätta signatärstaterna om a) deponeringen av varje ratifikationsinstrument, b) dagen för detta protokolls ikraftträdande, c) förordnanden som meddelas enligt artikel 3.3, d) meddelanden som lämnas enligt artikel 8. Artikel 8 Konventionsstaterna skall till generalsekreteraren vid Europeiska gemenskapernas råd överlämna texterna till sådana lagbestämmelser som innebär ändringar i den förteckning över domstolar som anges i artikel 2 a. Artikel 9 Detta protokoll skall gälla så länge Romkonventionen förblir i kraft enligt de villkor som anges i artikel 30 i den konventionen. Artikel 10 Varje konventionsstat får begära att detta protokoll revideras. Om så sker, skall ordföranden för Europeiska gemenskapernas råd sammankalla en revisionskonferens. Artikel 11 Detta protokoll, som har upprättats i ett enda exemplar på danska, engelska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska och tyska språken, vilka tio texter äger lika giltighet, skall deponeras i arkiven hos generalsekretariatet vid Europeiska gemenskapernas råd. Generalsekreteraren skall överlämna en bestyrkt kopia till regeringen i varje signatärstat. Till bevis på detta har undertecknade befullmäktigade ombud underskrivit detta protokoll. Som skedde i Bryssel den nittonde december nittonhundraåttioåtta. Lag (2005:1257).