Regeringskansliets rättsdatabaser

Ansökningsförfarandet hos rätten 1 § En ansökan till rätten om verkställighet eller annan åtgärd enligt 21 kap. föräldrabalken skall, utöver vad som följer av lagen (1996:242) om domstolsärenden, innehålla uppgift om barnets namn, födelsedatum och vistelseort. 2 § Till en ansökan om verkställighet ska fogas det avgörande som begärs verkställt, i original eller bestyrkt kopia, tillsammans med lagakraftbevis. Ett sådant bevis behövs dock inte, om verkställighet får ske oberoende av om avgörandet har fått laga kraft. Om ansökan avser verkställighet av ett avtal, ska till ansökan fogas avtalet i original eller bestyrkt kopia tillsammans med socialnämndens beslut att godkänna avtalet. Om ansökan avser överflyttning av barn enligt 21 kap. 7 eller 8 § föräldrabalken, bör det bifogas en handling som visar att sökanden har vårdnaden eller del i vårdnaden om barnet. Ansökan kan avse verkställighet på grund av rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (Bryssel II-förordningen). Särskilda bestämmelser om vilka handlingar som ska ges in för verkställighet finns i artiklarna 35 och 46 i den förordningen. Förordning (2022:963). 3 § Till en ansökan om utdömande av vite som har förelagts enligt 6 kap. 21 § första stycket föräldrabalken skall fogas rättens dom eller beslut, i original eller bestyrkt kopia, tillsammans med lagakraftbevis. Ett sådant bevis behövs dock inte, om rätten har beslutat att vitesföreläggandet skall gälla omedelbart. Uppdrag enligt 21 kap. 2 § föräldrabalken 4 § Ett uppdrag enligt 21 kap. 2 § föräldrabalken bör inte lämnas, om det är osannolikt att det kommer att leda till att barnet överlämnas eller om det kan antas onödigt fördröja ärendets behandling. Uppdraget får lämnas utan att den som har hand om barnet har fått del av ansökan. Den som har fått uppdraget bör handla skyndsamt. Han eller hon bör så långt det är möjligt ge barnet tillfälle att framföra sina åsikter. Förordning (2022:963). 5 § Om den som har fått uppdraget finner att barnet kommer att överlämnas frivilligt, bör han eller hon genast underrätta sökanden om detta och medverka till att tid och plats bestäms för överlämnandet. När överlämnandet har skett, skall rätten underrättas om detta. 6 § Om något frivilligt överlämnande inte kommer till stånd, ska det i den redogörelse som avses i 21 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken anges vad den som har hand om barnet har anfört som skäl för sin vägran att överlämna barnet. I redogörelsen bör det också anges om det kan antas att det finns något sådant förhållande som enligt 21 kap. 5 eller 6 § eller 7 § andra stycket föräldrabalken eller artikel 56 i Bryssel II-förordningen kan hindra ett överlämnande. Förordning (2022:963). 7 § Rätten kan i övrigt lämna den som får uppdraget närmare anvisningar om hur det skall fullgöras. Rättens handläggning i övrigt 8 § Skall ett barn under 15 år kallas till sammanträde, bör kallelse med föreläggande att se till att barnet kommer till sammanträdet sändas till den som har hand om barnet. 9 § Beslutar rätten om verkställighet utan att samtidigt besluta om hämtning, skall rätten bestämma tid och plats för verkställigheten, om det inte är uppenbart obehövligt. 10 § Om ett beslut om hämtning eller ett beslut om omhändertagande får verkställas genom Polismyndighetens försorg, ska rätten genast sända beslutet till myndigheten. Förordning (2014:1172). 11 § Om ett beslut om hämtning eller omhändertagande som omedelbart får verkställas genom Polismyndighetens försorg överklagas, ska rätten underrätta myndigheten om detta. Rätten ska också underrätta Polismyndigheten om beslut i inhibitionsfrågor. Förordning (2014:1172). Hämtning och omhändertagande 12 § Polismyndigheten bestämmer tidpunkten för hämtning eller omhändertagande som får verkställas genom myndighetens försorg och kallar dem som enligt 21 kap. 11 § föräldrabalken ska närvara när åtgärden vidtas. Den som har hand om barnet ska underrättas om tidpunkten för åtgärden, om inte synnerliga skäl föranleder annat. En sådan underrättelse ska även lämnas till socialnämnden och till den som har fått ett uppdrag enligt 21 kap. 4 § första stycket föräldrabalken. Vid hämtning ska sökanden underrättas om var och när han eller hon ska ta emot barnet. Förordning (2014:1172). 13 § Får Polismyndigheten underrättelse om ett sådant överklagande som avses i 11 § och har inhibition begärts, ska åtgärden inte genomföras innan frågan om inhibition har prövats. Förordning (2014:1172). 14 § Har upphävts genom förordning (2014:1172). 15 § Om det finns hinder som avses i 21 kap. 9 § andra stycket föräldrabalken och kan det antas att hindret inte är endast tillfälligt, ska Polismyndigheten underrätta rätten. Förordning (2014:1172). 16 § Hämtning och omhändertagande skall genomföras på ett sådant sätt att åtgärden inte väcker onödig uppmärksamhet eller orsakar dem som berörs av den större olägenhet än vad som är oundvikligt. En polisman som deltar i åtgärden skall om möjligt vara civilklädd och använda ett fordon som inte är särskilt utmärkt som polisfordon. Övriga bestämmelser 17 § Om högre rätt prövar en begäran om inhibition av ett överklagat beslut om hämtning eller omhändertagande som omedelbart får verkställas, skall den genast underrätta tingsrätten om innehållet i beslutet i inhibitionsfrågan. 18 § Det som föreskrivs i denna förordning om överlämnande av barn tilllämpas på motsvarande sätt i fråga om dom, beslut eller avtal som kan verkställas utan att barnet överlämnas till sökanden. Övergångsbestämmelser 2006:467 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2006, då förordningen (1967:715) om tillämpning av 21 kap. föräldrabalken skall upphöra att gälla. 2. Den äldre förordningen skall tillämpas i fråga om mål om verkställighet eller överflyttning av barn i annat fall som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol. 2022:963 1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2022. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ansökningar om verkställighet som avser utländska avgöranden som har meddelats i ett förfarande som inletts före ikraftträdandet.