Regeringskansliets rättsdatabaser

Tillämpningsområde 1 § Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen. För affärsverken gäller 10 § samt vid betalningar som direkt berör en inkomsttitel eller ett anslag även 2 och 3 §§. Statens centralkonto 2 § Statens centralkonto förs i Riksbanken och är det konto som Riksgäldskontoret använder för betalningar över Riksbanken till och från staten. 3 § En myndighet får göra direkta insättningar på och uttag från statens centralkonto endast efter medgivande av Riksgäldskontoret. Bankkonton 4 § Riksgäldskontoret får besluta att en myndighet för vissa slag av betalningsflöden ska ha skilda bankkonton för inbetalningar till och utbetalningar från myndigheten. Myndigheternas bankkonton ska vara anslutna till statliga toppkonton i de banker som staten använder. Om en myndighet har behov av nya eller ytterligare bankkonton eller vill göra ändringar i befintliga bankkonton, ska myndigheten ansöka om det hos Riksgäldskontoret. Förordning (2011:314). 5 § Betalningar till och från en myndighet ska göras via myndigheternas bankkonton enligt 4 §, om inte något annat föreskrivs i lag eller förordning eller har medgetts av Riksgäldskontoret. Förordning (2011:314). Betalningar 6 § Betalningar till och från en myndighet ska ske på ett sätt som är kostnadseffektivt och säkert för staten som helhet. Statens behov av information om myndigheternas betalningar ska tillgodoses. En myndighet ska analysera de risker som är förknippade med myndighetens betalningar. Analysen ska syfta till att öka säkerheten i statens betalningsmodell. Myndigheten ska på begäran lämna uppgifter till Riksgäldskontoret om myndighetens betalningsverksamhet. Förordning (2012:92). 7 § En myndighet ska avropa betaltjänster enligt ramavtal som har träffats för statens räkning. Om det finns särskilda skäl, får Riksgäldskontoret medge att en myndighet träffar avtal om betaltjänster till och från myndigheten. Såväl ramavtal som en myndighets avtal om betaltjänster ska uppfylla villkoren i 6 §. Förordning (2011:314). 8 § Ett avtal om betaltjänster ska godkännas av Riksgäldskontoret. Detta krävs dock inte om myndigheten avropar betaltjänster enligt ett ramavtal som har träffats för statens räkning. Förordning (2011:314). 9 § Riksgäldskontoret får godkänna ett avtal om betaltjänster endast om villkoren i 6 § är uppfyllda. Förordning (2011:314). 10 § Ett affärsverk får träffa avtal om betaltjänster till och från verket. Förordning (2011:314). Medelsförvaltning 11 § Medel som inte är insatta på ett valutakonto eller ett bankkonto i ett annat land ska, om inte regeringen i ett enskilt fall beslutat något annat, vara insatta på statens centralkonto eller, när det gäller medel som avses i 3 kap. 3 § kapitalförsörjningsförordningen (2011:210), på konto i Riksgäldskontoret. Första stycket gäller inte för kontantkassor. Förordning (2011:227). 12 § Om en myndighet har behov av ett valutakonto eller ett bankkonto i ett annat land, får den ansöka om detta hos Riksgäldskontoret. 13 § Om en myndighet har behov av att valutasäkra betalningar i utländska valutor, får den ansöka om detta hos Riksgäldskontoret. Valutasäkring skall ske hos Riksgäldskontoret. Om det behövs får Riksgäldskontoret medge att valutasäkring sker på annat sätt. Verkställighetsföreskrifter 14 § Riksgäldskontoret får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning. I det sammanhanget skall kontoret samråda med Ekonomistyrningsverket i frågor som rör statens koncernredovisning och behov av information om myndigheternas betalningar.