Post 2984 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
2006:1533 ·
Visa register
Förordning (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar
Departement: Finansdepartementet BF
Utfärdad: 2006-12-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 2013:674
Ikraft: 2007-02-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2014:993
Upphävd: 2014-08-02
Definitioner
1 § I denna förordning betyder
1. behörig myndighet: Finansinspektionen eller en annan
myndighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska
pengar eller motsvarande utländska företag,
2. institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,
3. kapitalkravsdirektivet: Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för
värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning), senast
ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv
2010/78/EU,
4. kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta
och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast
ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU,
och
5. medräkningsbar garanti: en garanti eller en annan liknande
överenskommelse med samma ekonomiska innebörd som en garanti
som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 30 § 11 eller
17 får användas för att reducera riskvikten för en
exponering.
Med kommun avses i denna förordning även sådana
samfälligheter som är jämförbara med kommuner.
Förordning (2013:674).
Riskvikter enligt schablonmetoden för kreditrisker
Exponeringar mot stater och centralbanker
2 § Ett institut som använder schablonmetoden när det beräknar
kapitalkravet för kreditrisker och för motpartsrisker som ingår
i marknadsrisker, skall ge en exponering mot en stat eller en
centralbank riskvikten 100 procent, om inte något annat följer
av 3-7 §§.
3 § En exponering mot Europeiska centralbanken skall oavsett
vad som anges i 4-7 §§ ges riskvikten noll procent.
4 § En exponering mot en sådan stat eller centralbank som har
kreditvärderats av ett godkänt kreditvärderingsföretag får ges
en riskvikt enligt tabell 1. Finansinspektionen skall rangordna
det godkända kreditvärderingsföretagets kreditbetyg på en
sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet.
TABELL 1
Kreditkvalitetssteg 1 2 3 4 5 6
Riskvikt 0 % 20 % 50 % 100 % 100 % 150 %
5 § En exponering mot en stat inom EES eller en centralbank i
en stat inom EES skall ges riskvikten noll procent, om
exponeringen är uttryckt och refinansierad i den statens
valuta.
En exponering mot en stat utanför EES eller en centralbank i en
stat utanför EES där det tillämpas ett tillsyns- och
regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas
inom EES får ges samma riskvikt som i den staten föreskrivs för
en sådan exponering, om exponeringen är uttryckt och
refinansierad i den nationella valutan.
6 § Ett exportkreditorgans kreditvärderingar får användas för
riskvägning enligt schablonmetoden
1. om de är en konsensusklassificering från ett
exportkreditorgan som har anslutit sig till den överenskommelse
om riktlinjer för statsstödda exportkrediter som utvecklats av
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD),
eller
2. om exportkreditorganet offentliggör sina kreditvärderingar,
använder den metod som redovisas i den i 1 nämnda
överenskommelsen och kreditvärderingen är bunden till en av de
åtta minimipremierna för exportförsäkring som fastställs enligt
metoden.
7 § Ett institut som använder schablonmetoden när det beräknar
kapitalkravet för kreditrisker eller för motpartsrisker som
ingår i marknadsrisker, får ge en exponering, för vilken ett
exportkreditorgans kreditvärdering får användas för riskvägning
enligt 6 §, den riskvikt som framgår av tabell 2.
TABELL 2
Minimipremie 0 1 2 3 4 5 6 7
för export-
försäkring
Riskvikt 0 % 0 % 20 % 50 % 100 % 100 % 100 % 150 %
Exponeringar mot kommuner
8 § Ett institut som använder schablonmetoden när det beräknar
kapitalkravet för kreditrisker eller för motpartsrisker som
ingår i marknadsrisker, skall ge en exponering mot en svensk
eller utländsk kommun samma riskvikt som en exponering mot ett
institut, om inte något annat följer av 9 §.
9 § Ett institut som använder schablonmetoden när det beräknar
kapitalkravet för kreditrisker eller för motpartsrisker som
ingår i marknadsrisker skall ge en exponering mot en svensk
kommun samma riskvikt som en exponering mot svenska staten.
En exponering mot en utländsk kommun i en annan stat inom EES
skall, om exponeringen där behandlas som en exponering mot den
egna staten, ges samma riskvikt som en exponering mot staten.
En exponering mot en utländsk kommun i en stat utanför EES där
det tilllämpas ett tillsyns- och regleringssystem som minst
motsvarar de system som tillämpas inom EES skall, om
exponeringen där behandlas som en exponering mot den egna
staten, ges samma riskvikt som en exponering mot staten.
Exponeringar mot institut
10 § Ett institut som använder schablonmetoden när det beräknar
kapitalkravet för kreditrisker eller för motpartsrisker som
ingår i marknadsrisker, får ge en exponering mot ett annat
institut eller motsvarande utländskt företag en riskvikt enligt
den metod som baseras på hemstatens kreditkvalitetssteg.
Medräkningsbara garantier
11 § Ett institut som använder schablonmetoden när det beräknar
kapitalkravet för kreditrisker eller för motpartsrisker som
ingår i marknadsrisker skall, om det tar hänsyn till en
medräkningsbar garanti när det beräknar det riskvägda
exponeringsbeloppet för en exponering, ge den del av
exponeringen som täcks av garantin samma riskvikt som en
exponering mot den som utfärdat garantin, om inte något annat
följer av 12 §.
12 § När ett institut tar hänsyn till en medräkningsbar garanti
som har utfärdats av en stat inom EES eller en centralbank i en
stat inom EES skall den del av exponeringen som täcks av
garantin ges riskvikten noll procent, om garantin är uttryckt i
motpartens nationella valuta och exponeringen är refinansierad
i den valutan.
När ett institut tar hänsyn till en medräkningsbar garanti som
har utfärdats av en stat utanför EES eller en centralbank i en
stat utanför EES där det tilllämpas ett tillsyns- och
regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas
inom EES, skall den del av exponeringen som täcks av garantin
ges samma riskvikt som en exponering som avses i 5 § andra
stycket, om garantin är uttryckt i låntagarens nationella
valuta och exponeringen är refinansierad i den valutan.
13 § Det som enligt 12 § första stycket gäller för den del av
en exponering som täcks av en medräkningsbar garanti utfärdad
av en stat gäller även för den del av en exponering som täcks
av en medräkningsbar garanti som har utfärdats av
1. en svensk kommun, eller
2. en utländsk kommun i en annan stat inom EES än Sverige om
exponeringen i den staten behandlas på samma sätt som en
exponering mot den egna staten.
När ett institut tar hänsyn till en medräkningsbar garanti som
har utfärdats av en utländsk kommun i en stat utanför EES där
det tillämpas ett tillsyns- och regleringssystem som minst
motsvarar de system som tillämpas inom EES skall den del av
exponeringen som täcks av garantin ges samma riskvikt som en
exponering som avses i 5 § andra stycket, om
1. garantin är uttryckt i motpartens nationella valuta och
exponeringen är refinansierad i den valutan, och
2. en exponering mot kommunen i den staten behandlas som en
exponering mot staten.
Tillstånd för ett institut som använder internmetoden att
använda schablonmetoden för exponeringar mot svenska staten
m.fl.
14 § Tillstånd enligt 4 kap. 9 § andra stycket lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att
använda schablonmetoden för vissa exponeringar får ges för
exponeringar mot svenska staten och svenska kommuner, om
exponeringar mot svenska staten ges riskvikten noll procent
enligt schablonmetoden.
Beräkningen av kapitalkravet för vissa positionsrisker enligt
schablonmetoden
15 § Ett institut som använder schablonmetoden när det beräknar
kapitalkravet för positionsrisker som ingår i marknadsrisker
skall vid beräkningen av den specifika risken för räntebärande
värdepapper ge positionen vikttalet noll procent, om
värdepapperen har utfärdats eller garanterats av en stat eller
har utfärdats av en centralbank eller en svensk eller utländsk
kommun och positionen skulle ges riskvikten noll procent enligt
schablonmetoden för kreditrisker.
Beräkningen av gränsvärdena för stora exponeringar
16 § Vid beräkningen av om gränsvärdena för stora exponeringar
iakttas ska ett institut undanta
1. exponeringar mot en stat eller en centralbank eller mot en
svensk eller utländsk kommun i en stat inom EES, om
exponeringen skulle ges riskvikten noll procent enligt
schablonmetoden för kreditrisker,
2. exponeringar som täcks av en medräkningsbar garanti som
utfärdats av en stat eller en centralbank eller av en svensk
eller utländsk kommun i en stat inom EES, om en exponering mot
garantigivaren i fråga skulle ges riskvikten noll procent
enligt schablonmetoden för kreditrisker. Förordning (2011:759).
Indelning av kreditvärderingar i kreditkvalitetssteg enligt 4
kap. 13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora
exponeringar
17 § För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks
genom varje kreditbetyg skall Finansinspektionen, när den
enligt 4 kap. 13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och
stora exponeringar delar in kreditvärderingar som får användas
för att bestämma riskvikter för andra exponeringar än sådana
som tillhör exponeringsklassen positioner i värdepapperisering
i kreditkvalitetssteg, beakta
1. den långfristiga andelen fallissemang för poster som har
getts samma kreditbetyg eller, om kreditvärderingsföretaget
inte registrerat uppgifter om fallissemang under någon längre
tid, företagets uppskattning av andelen fallissemang för poster
som har getts samma kreditbetyg,
2. den emittentkategori som kreditvärderingsföretaget täcker,
3. den kreditbetygsskala som kreditvärderingsföretaget
använder,
4. varje kreditbetygs betydelse,
5. kreditvärderingsföretagets definition av fallissemang, och
6. andra kvantitativa eller kvalitativa faktorer som påverkar
skillnaden mellan de relativa risknivåerna.
Finansinspektionen skall jämföra andelen fallissemang för varje
kreditbetyg från ett enskilt kreditvärderingsföretag med ett
referensvärde som bygger på den andel fallissemang som andra
kreditvärderingsföretag registrerat för en emittentkategori som
ligger på en likvärdig kreditrisknivå.
Om andelen registrerade fallissemang för ett enskilt
kreditvärderingsföretags kreditbetyg är avsevärt och
systematiskt högre än referensvärdet, skall kreditbetyget
placeras på ett steg i kreditkvalitetsskalan som innebär en
högre risk. Om kreditvärderingsföretaget senare visar att
andelen fallissemang när det gäller det aktuella kreditbetyget
inte längre är väsentligt och systematiskt högre än
referensvärdet, skall kreditbetyget åter placeras på det
ursprungliga steget i kreditkvalitetsskalan.
18 § För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks
genom varje kreditbetyg skall Finansinspektionen, när den
enligt 4 kap. 13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och
stora exponeringar delar in kreditvärderingar som får användas
i syfte att bestämma riskvikter för exponeringar som tillhör
exponeringsklassen positioner i värdepapperisering i
kreditkvalitetssteg, beakta
1. andelen fallissemang eller andelen förluster,
2. de olika typer av transaktioner som bedömts av
kreditvärderingsföretaget,
3. varje kreditbetygs betydelse, och
4. andra kvantitativa och kvalitativa faktorer som påverkar
skillnaden mellan de relativa risknivåerna.
Finansinspektionen skall vid indelningen eftersträva att sådana
positioner i värdepapperisering som ges samma riskvikt är
föremål för jämförbara nivåer av kreditrisk.
Information från Finansinspektionen
Information som alltid skall tillhandahållas
19 § Finansinspektionen skall på sin webbplats tillhandahålla
1. de lagar och andra författningar och allmänna råd som har
beslutats som ett led i att genomföra kreditinstitutsdirektivet
och kapitalkravsdirektivet,
2. information om i vilken utsträckning de valmöjligheter som
finns i kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet
har utnyttjats,
3. de allmänna kriterier och metoder som tillämpas vid
granskningen och utvärderingen enligt 29-31 §§, och
4. sammanställda statistiska uppgifter om antalet institut,
kapitalkrav och andra centrala aspekter som rör tillsynen över
institut.
20 § Finansinspektionen skall sträva efter att tillhandahålla
den information som anges i 19 § på ett sätt som gör det
möjligt att jämföra de tillvägagångssätt som har valts i
Sverige med de tillvägagångssätt som de behöriga myndigheterna
i andra medlemsstater har valt. Informationen skall
offentliggöras i ett gemensamt format och uppdateras
regelbundet.
21 § Finansinspektionen skall vid behov översätta de lagar och
andra författningar samt de allmänna råd som skall
tillhandahållas på webbplatsen enligt 19 § till engelska.
Information om tillstånd enligt 9 kap. 4 § lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora exponeringar
22 § Om Finansinspektionen med stöd av 9 kap. 4 § lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar ger ett
institut tillstånd att räkna in ett dotterföretag vid
beräkningen av kapitalkraven enligt 2 kap. samma lag, skall
inspektionen, på sin webbplats, tillhandahålla information om
1. under vilka förutsättningar tillstånd enligt 9 kap. 4 §
lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar ges,
2. hur många moderinstitut som utnyttjar ett tillstånd enligt 9
kap. 4 § samma lag och hur många av dessa som räknar in
dotterföretag i tredje land, och
3. sammanlagt för alla moderinstitut som utnyttjar möjligheten
a) storleken på den totala kapitalbas för moderinstituten som
innehas av dotterföretag i tredje land,
b) den andel i procent av moderinstitutens totala kapitalbas
som motsvarar den kapitalbas som innehas av dotterföretag i
tredje land, och
c) den andel i procent av den sammanlagda lägsta kapitalbasen
för moderinstituten enligt 2 kap. 1 § lagen om kapitaltäckning
och stora exponeringar som motsvarar kapitalbasen för
dotterföretag i tredje land.
Informationen skall tillhandahållas på det sätt som anges i
20 §.
23 § Om Finansinspektionen med stöd av 9 kap. 4 § lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar ger ett
institut tillstånd att räkna in ett dotterföretag vid
beräkningen av kapitalkraven och något av dotterföretagen hör
hemma i en stat utanför EES, skall inspektionen minst en gång
varje år lämna uppgift om tillståndet och om villkoren för
tillståndet till tillsynsmyndigheten i den staten.
Förordning (2007:589).
Information om kommuner
24 § Finansinspektionen skall upprätta och på sin webbplats
tillhandahålla en förteckning över svenska kommuner som ges
samma riskvikt som svenska staten enligt 9 § första stycket.
Information om godkända kreditvärderingsföretag
25 § Finansinspektionen skall på sin webbplats tillhandahålla
1. en förteckning över godkända kreditvärderingsföretag, och
2. information om hur ett kreditvärderingsföretag skall gå till
väga för att kunna godkännas enligt 4 kap. 12 § lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.
Förteckning över finansiella holdingföretag och blandade
finansiella holdingföretag
26 § Finansinspektionen ska föra en förteckning över sådana
finansiella holdingföretag och blandade finansiella
holdingföretag som anges i 9 kap. 3 § första stycket 2 lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och som
ingår i en finansiell företagsgrupp som inspektionen utövar
tillsyn över. Förteckningen ska överlämnas till Europeiska
kommissionen och Europeiska bankmyndigheten. Vid varje
förändring ska en ny förteckning överlämnas.
Förordning (2013:674).
Underrättelser till europeiska institutioner
26 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska
kommissionen, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska
unionens råd i den utsträckning som följer av
kapitalkravsdirektivet. Förordning (2012:201).
Övrig information
27 § Finansinspektionen skall även på sin webbplats
tillhandahålla den övriga information som den enligt
kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet skall
offentliggöra.
Informationens förhållande till det offentliga
rättinformationssystemet
28 § Den information som skall finnas på Finansinspektionens
webbplats enligt denna förordning skall hållas skild från den
del av innehållet i det offentliga rättsinformationssystemet
enligt rättsinformationsförordningen (1999:175) som
inspektionen svarar för.
Finansinspektionens tillsyn
29 § Finansinspektionen skall vid sin tillsyn över ett institut
eller en finansiell företagsgrupp särskilt granska och
utvärdera om institutet eller företagsgruppen, beroende på vad
som är tillämpligt, uppfyller kraven i
1. 6 kap. 1-5 §§ lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse,
2. 8 kap. 3-8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och
3. föreskrifter meddelade med stöd 16 kap. 1 § 3 lagen om bank-
och finansieringsrörelse och 8 kap. 42 § 2 lagen om
värdepappersmarknaden. Förordning (2007:589).
30 § Finansinspektionens tillsyn enligt 29 § skall åtminstone
omfatta
1. kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker,
2. resultaten av de stresstester som genomförts av institut som
tillämpar
a) en internmetod för kreditrisker, eller
b) en egen riskberäkningsmodell för marknadsrisker,
3. stora exponeringar och andra koncentrationsrisker och om
institutet i detta avseende uppfyller de krav som ställs på
det,
4. stabilitet, lämplighet och tillämpningssätt i fråga om de
riktlinjer, instruktioner och metoder som införts för att
hantera kvarstående risker i samband med att medräkningsbara
kreditriskskydd används,
5. i vilken utsträckning det kapitalkrav som ett institut
beräknar för exponeringar som det har värdepapperiserat är
rättvisande med hänsyn till
a) transaktionens ekonomiska substans, inklusive den grad av
risköverföring som uppnåtts, och
b) det eventuella stöd som ett institut har gett till
värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser,
6. exponeringen för och hanteringen av likviditetsrisker,
7. effekterna av diversifiering och hur sådana effekter beaktas
inom ramen av riskmätningssystemet,
8. om de värdejusteringar som gjorts avseende positioner eller
portföljer i handelslagret gör det möjligt för ett institut att
under normala marknadsförhållanden inom kort tid avyttra eller
säkra sina positioner utan att drabbas av väsentliga förluster,
och
9. exponeringen för ränterisker för andra exponeringar än de
som ingår i handelslagret.
31 § Finansinspektionen skall med beaktande av storleken,
systemviktigheten, arten, omfattningen och komplexitetsgraden
hos verksamheten i ett institut fastställa hur och hur ofta den
granskning och utvärdering som anges i 29 och 30 §§ skall ske.
En uppdatering av inspektionens granskning och utvärdering
skall göras minst en gång varje år.
Kapitalbasens lägsta nivå
31 a § Bestämmelserna i 5 § första och andra styckena lagen
(2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om
kapitaltäckning och stora exponeringar ska tillämpas till och
med den 31 december 2013. Förordning (2012:774).
Bemyndiganden
Bemyndiganden enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och
stora exponeringar
32 § När det gäller lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och
stora exponeringar får Finansinspektionen, i de avseenden som
inte regleras i denna förordning, meddela föreskrifter om
1. vilka positioner som ska ingå i handelslagret enligt 1 kap.
7 § och omfattningen av dessa,
2. vilka positioner som får ingå i handelslagret enligt 1 kap.
9 § och villkoren för det,
3. vilka åtgärder ett institut ska vidta för att dess
riktlinjer och instruktioner ska uppfylla kraven i 1 kap. 10 §
första stycket,
4. villkoren för att beräkna kapitalkravet enligt 2 kap. 6 §
och hur kapitalkravet enligt den paragrafen ska beräknas,
5. beräkningen av fasta omkostnader enligt 2 kap. 10 §,
6. villkoren för att räkna in poster i kapitalbasen och räkna
av poster från den enligt 3 kap., omfattningen av dessa poster
och hur kapitalbasen i övrigt ska beräknas enligt samma
kapitel,
7. hur ett institut som har tillstånd att använda en
internmetod för kreditrisker ska beräkna förväntade
förlustbelopp och de avsättningar och värderegleringar som
gjorts för att täcka förlusterna samt hur förväntade
förlustbelopp för aktieexponeringar och positiva eller
negativa belopp som uppkommer vid en jämförelse mellan
förväntade förlustbelopp i övrigt och gjorda avsättningar och
värderegleringar ska behandlas enligt 3 kap. 9 § när
kapitalbasens storlek beräknas,
8. när ett institut som värdepapperiserat sina tillgångar och
ett medverkande institut ska beräkna ett kapitalkrav för
exponeringarna enligt 4 kap. 2 §,
9. vilka krav ett institut ska uppfylla för att få tillstånd
att använda metoden med interna modeller enligt 4 kap. 4 §
andra stycket,
10. hur ett institut som använder schablonmetoden enligt
4 kap. 5 § ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen och
vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att ett
exportkreditorgans kreditvärderingar ska få användas för att
bestämma riskvikter enligt 4 kap. 6 §,
11. hur ett institut som har tillstånd att använda
internmetoden ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen
enligt 4 kap. 7 §,
12. vilka krav ett institut ska uppfylla för att få tillstånd
att använda internmetoden enligt 4 kap. 7 §,
13. i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas
som en enhet enligt 4 kap. 8 § andra stycket,
14. under vilka förutsättningar ett institut får kombinera
schablon- och internmetoderna eller införa en internmetod
stegvis enligt 4 kap. 9 §,
15. vilka krav kreditvärderingsföretagens metoder och
kreditvärderingar ska uppfylla för att
kreditvärderingsföretagen ska godkännas enligt 4 kap. 12 §,
16. hur ett institut får använda kreditvärderingar gjorda av
kreditvärderingsföretag för att beräkna de riskvägda
exponeringsbeloppen,
17. vilka kreditriskskydd som får användas för att reducera
ett riskvägt exponeringsbelopp, under vilka förutsättningar
olika kreditriskskydd får beaktas och hur kreditriskskyddets
riskreducerande effekter ska beräknas enligt 4 kap. 15 § för
ett institut som använder schablonmetoden eller den
grundläggande internmetoden för exponeringen,
18. hur kapitalkravet för motpartsrisker som ingår i
marknadsrisker ska beräknas enligt 5 kap. 1 §,
19. hur ett institut som använder någon av schablonmetoderna
för positionsrisk, avvecklingsrisk, valutakursrisk eller
råvarurisk ska beräkna kapitalkravet för marknadsrisker enligt
5 kap. 2 §,
20. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett institut ska
få tillstånd att använda egna riskberäkningsmodeller enligt
5 kap. 3 §,
21. hur ett institut som använder basmetoden ska beräkna
kapitalkravet enligt 6 kap. 2 §,
22. hur ett institut som använder schablonmetoden för
operativa risker ska beräkna kapitalkravet enligt 6 kap. 3 och
5 §§,
23. vilka krav som ställs på ett institut som använder
schablonmetoden för operativa risker enligt 6 kap. 4 §,
24. vilka villkor ett institut ska uppfylla för att få använda
en annan beräkningsgrund för vissa affärsområden enligt 6 kap.
5 §,
25. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett institut ska
få tillstånd att använda internmätningsmetoden enligt 6 kap.
7 §,
26. i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas
som en enhet enligt 6 kap. 7 § andra stycket,
27. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett institut ska
få tillstånd att kombinera olika metoder för operativ risk
enligt 6 kap. 8 §,
28. hur exponeringarna ska värderas vid beräkningen av ett
instituts exponeringar enligt 7 kap. 3 och 5 §§,
29. under vilka förutsättningar en grupp av kunder med
inbördes anknytning anses finnas enligt 7 kap. 4 § första
stycket och hur instituten ska analysera sina exponeringar för
att avgöra om det finns en grupp av kunder med inbördes
anknytning,
30. vilka exponeringar som ska anses utgöra exponeringar
enligt 7 kap. 6 § första stycket 3,
31. vilka poster som helt eller delvis får undantas vid
beräkningen av ett instituts stora exponeringar enligt 7 kap.
6 § andra stycket,
32. under vilka förutsättningar ett institut i de fall som
avses i 7 kap. 7 § får beräkna en exponerings värde med stöd
av internmetoden eller med beaktande av kreditriskskydd och
vilka krav ett institut som använder någon av dessa
beräkningsmetoder ska uppfylla,
33. vilket särskilt kapitalkrav och vilka övriga villkor ett
institut ska uppfylla enligt 7 kap. 8 §,
34. vad som ska utgöra ett behållande av ett ekonomiskt
intresse netto och när undantag från behållande av ett
ekonomiskt intresse får göras enligt 7 a kap. 1 §,
35. vilka krav som ett institut ska uppfylla enligt 7 a kap.
2 § innan det får ta position i en värdepapperisering,
36. vilka krav som ett institut löpande ska uppfylla enligt
7 a kap. 3 § efter det att institutet investerat i en
värdepapperisering,
37. vilken information som ska lämnas av medverkande institut
eller originator enligt 7 a kap. 6 §,
38. vilken förhöjd riskvikt som ska gälla för
värdepapperiseringen enligt 7 a kap. 7 §,
39. vilken information som ska offentliggöras enligt 8 kap.
2 §, vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka
intervall informationen ska lämnas och hur informationens
riktighet ska kontrolleras,
40. i vilka fall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper
ska gälla enligt 9 kap. 2 §,
41. under vilka förutsättningar tillstånd att räkna in vissa
dotterföretag enligt 9 kap. 4 § får ges,
42. vilken information som ska offentliggöras enligt 9 kap.
7 §, vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka
intervall informationen ska lämnas och hur informationens
riktighet ska kontrolleras,
43. hur gruppbaserad redovisning enligt 9 kap. 9 § ska
upprättas för sådana institut som tillämpar Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om
tillämpning av internationella redovisningsstandarder,
44. hur konsolideringen ska ske enligt 9 kap. 10 §,
45. hur kapitalbasen ska beräknas enligt 9 kap. 11 §,
46. innehållet, utformningen och omfattningen av den
redovisning eller information som ska lämnas enligt 10 kap.
11 §,
47. vilka räkenskapsperioder den gruppbaserade redovisningen
och den samlade informationen ska avse och vid vilka
tidpunkter den gruppbaserade redovisningen och den samlade
informationen ska ges in enligt 10 kap. 12 §,
48. vilka företag som enligt 10 kap. 12 § ska upprätta och ge
in den gruppbaserade redovisningen om det finns en finansiell
företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §,
49. omfattningen och fullgörandet av skyldigheten att
rapportera stora exponeringar enligt 10 kap. 15 §, och
50. omfattningen och fullgörandet av skyldigheten att
rapportera kapitalbas och kapitalkrav enligt 10 kap. 16 §.
Förordning (2011:759).
Bemyndiganden enligt lagen (2006:1372) om införande av lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar
33 § När det gäller lagen (2006:1372) om införande av lagen
(2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar får
Finansinspektionen meddela föreskrifter om
1. vilka krav som ett institut som har medgivande enligt 4 kap.
9 § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar
för kreditinstitut och värdepappersbolag att använda egna
riskberäkningsmodeller skall uppfylla enligt 3 §,
2. hur kapitalbasen skall beräknas enligt 5 §,
3. att bestämmelser om värdepapperisering inte skall tillämpas
enligt 6 § tredje stycket av ett institut som under 2007
beräknar kapitalkravet för kreditrisker eller för
motpartsrisker som ingår i marknadsrisker enligt bestämmelserna
i 3 kap. lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar för
kreditinstitut och värdepappersbolag,
4. vilka villkor som skall vara uppfyllda för att ett
värdepappersbolag skall få tillstånd att överskrida
gränsvärdena för stora exponeringar utan att beräkna ett
särskilt kapitalkrav enligt 8 §, och
5. vilken andel som varje år skall gälla enligt 10 § första
stycket 2.
Vad ansökningar skall innehålla
34 § Finansinspektionen får meddela föreskrifter om vad
ansökningar enligt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och
stora exponeringar skall innehålla och vilka handlingar som
samtidigt skall ges in till inspektionen.
Internationella överenskommelser
35 § Finansinspektionen får ingå sådana internationella
överenskommelser som följer av artikel 131 första och andra
styckena i kreditinstitutsdirektivet. Detta gäller dock inte om
överenskommelsen kräver riksdagens eller Utrikesnämndens
medverkan.
Övergångsbestämmelser
2006:1533
1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2007. Genom
förordningen upphävs förordning (2000:669) om kapitaltäckning
och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag.
2. Bestämmelserna i 5 § första stycket får tillämpas till och
med 2013 även när exponeringen är uttryckt och refinansierad i
en nationell valuta i någon av de andra staterna inom EES.
Förordning (2012:774).