Post 235 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
2023:132 ·
Visa register
Förordning (2023:132) om producentansvar för bilar
Departement: Klimat- och näringslivsdepartementet
Utfärdad: 2023-03-16
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:37
Ikraft: 2023-05-01 överg.best.
1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om ett system för
utökat producentansvar för avfallshantering av bilar.
Förordningen syftar till att bilar ska utformas och
framställas på ett sådant sätt att uppkomsten av avfall
förebyggs. I fråga om det avfall som ändå uppkommer syftar
förordningen till att
1. det ska finnas lättillgängliga mottagningssystem för
uttjänta bilar,
2. de bilar som trots avfallsförebyggande åtgärder blir avfall
ska samlas in och hanteras på det sätt som ger bäst resultat
för människors hälsa och miljön, och
3. de mål som anges i 9 § ska kunna nås.
2 § Förordningen är meddelad med stöd av
- 15 kap. 12 § miljöbalken i fråga om 9, 15-20 och 26 §§,
- 15 kap. 13 § miljöbalken i fråga om 10, 11, 21-25, 35 och
38 §§,
- 15 kap. 14 § miljöbalken i fråga om 12-14 och 38 §§,
- 15 kap. 45 § miljöbalken i fråga om 27 §,
- 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 38 §, och
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
Bestämmelse i annan förordning
3 § I 3 kap. 5 a § avfallsförordningen (2020:614) finns en
bestämmelse om att en uttjänt bil inte får lämnas till någon
annan än en producent eller en auktoriserad bilskrotare.
Ordförklaringar
4 § I denna förordning avses med
direktiv 2000/53/EG: Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon, i
lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
2018/849,
direktiv 2006/66/EG: Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och
ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och
om upphävande av direktiv 91/157/EEG, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/849,
bil: en personbil, buss eller lastbil vars totalvikt inte
överstiger 3 500 kilogram och som inte är försedd med medar
eller band, och
uttjänt bil: en bil som är avfall.
5 § I denna förordning avses med
ekonomisk aktör: den som
1. tillverkar eller distribuerar bilar eller bilars
komponenter och material,
2. försäkrar bilar, eller
3. samlar in, demonterar, fragmenterar, återvinner,
materialåtervinner eller på annat sätt behandlar uttjänta
bilar eller bilars komponenter och material,
producent: den som yrkesmässigt
1. tillverkar bilar i Sverige och släpper ut dem på den
svenska marknaden,
2. för in bilar till Sverige och släpper ut dem på den svenska
marknaden, eller
3. från ett annat land än Sverige säljer bilar till användare
i Sverige, och
auktoriserad bilskrotare: en bilskrotare som är auktoriserad
enligt bilskrotningsförordningen (2007:186).
6 § Med farliga ämnen avses i denna förordning alla ämnen som
enligt bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering,
märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och
upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt
ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 uppfyller kriterierna
för
- faroklass 2.1, faroklass 2.2, faroklass 2.3, faroklass 2.4,
faroklass 2.6, faroklass 2.7, faroklass 2.8 typ A eller B,
faroklass 2.9, faroklass 2.10, faroklass 2.12, faroklass 2.13
kategori 1 eller 2, faroklass 2.14 kategori 1 eller 2 eller
faroklass 2.15 typ A, B, C, D, E eller F,
- faroklass 3.1, faroklass 3.2, faroklass 3.3, faroklass 3.4,
faroklass 3.5 eller faroklass 3.6,
- faroklass 3.7 i fråga om skadliga effekter på sexuell
funktion och fertilitet eller på utvecklingen,
- faroklass 3.8 i fråga om andra effekter än narkosverkan,
- faroklass 3.9, faroklass 3.10,
- faroklass 4.1, eller
- faroklass 5.1.
7 § I denna förordning avses med
vara etablerad i Sverige: att ha hemvist eller säte i Sverige
och bedriva en yrkesmässig verksamhet här,
tillhandahålla en bil på den svenska marknaden: att mot
betalning eller gratis göra en bil tillgänglig för
distribution eller användning på den svenska marknaden i
samband med yrkesmässig verksamhet, och
släppa ut en bil på den svenska marknaden: att för första
gången tillhandahålla en bil på den svenska marknaden.
8 § Ord och uttryck i denna förordning har i övrigt samma
betydelse som i 15 kap. miljöbalken och avfallsförordningen
(2020:614).
Återvinningsmål
9 § En producent som tar emot en uttjänt bil ska se till att
minst 95 procent av bilens vikt återanvänds eller återvinns,
varav minst 85 procent av bilens vikt ska utgöras av
återanvändning eller materialåtervinning.
Andelarna ska beräknas på bilens tjänstevikt enligt lagen
(2001:559) om vägtrafikdefinitioner med avdrag för förarvikt
(75 kilogram) och bränslevikt (40 kilogram) och utgöra ett
genomsnitt per bil och år.
Första stycket gäller inte bilar som har särskilda
karosseriarrangemang eller specifik utrustning för att kunna
användas för särskilda transportuppgifter, såsom campingbilar,
ambulanser, begravningsbilar eller andra bilar avsedda för
särskilda ändamål i enlighet med punkten A5 i bilaga II till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den
5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av
motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system,
komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för
sådana fordon, senast ändrat genom kommissionens förordning
(EU) 371/2010.
Anmälan om tillhandahållande av bilar på den svenska marknaden
10 § Den som avser att i egenskap av producent tillhandahålla
bilar på den svenska marknaden ska före tillhandahållandet
anmäla det till Naturvårdsverket.
En anmälan ska innehålla
1. producentens namn, kontaktuppgifter, person- eller
organisationsnummer eller, om sådant inte finns, producentens
skatteregistreringsnummer,
2. uppgift om varumärke på de bilar som producenten avser att
tillhandahålla på den svenska marknaden, och
3. uppgift om hur producenten avser att uppfylla skyldigheten
att tillhandahålla ett sådant mottagningssystem som avses i
16 §.
11 § En producent som har gjort en anmälan enligt 10 § ska
snarast underrätta Naturvårdsverket om ändringar i fråga om de
uppgifter som har lämnats.
Producentombud
12 § En producent som inte är etablerad i Sverige får utse ett
producentombud som är etablerat i Sverige. Producentombudet
ska utses genom skriftlig fullmakt.
Producentombudet ska i stället för producenten fullgöra
skyldigheterna i denna förordning i fråga om de produkter som
omfattas av producentombudets anmälan enligt 13 §.
13 § Ett producentombud som har utsetts enligt 12 § ska anmäla
detta till Naturvårdsverket.
En anmälan ska innehålla
1. producentombudets namn, kontaktuppgifter, person- eller
organisationsnummer och en kopia av fullmakten,
2. producentens namn, kontaktuppgifter, person- eller
organisationsnummer eller, om sådant inte finns, producentens
skatteregistreringsnummer, och
3. uppgift om vilka varumärken som producentombudet ska
ansvara för.
Om producenten inte har gjort en anmälan enligt 10 § ska
producentombudet i samband med en anmälan enligt första
stycket lämna de uppgifter som avses i 10 § 2 och 3.
14 § Ett producentombud som har gjort en anmälan enligt 13 §
ska snarast underrätta Naturvårdsverket om ändringar i fråga
om de uppgifter som har lämnats.
Producentens skyldighet att tillhandahålla ett lämpligt
mottagningssystem för uttjänta bilar
Skyldighet att ta emot uttjänta bilar
15 § En producent ska utan ersättning ta emot en uttjänt bil,
om
1. producenten har släppt ut bilen på den svenska marknaden,
eller
2. det för bilen inte finns någon ansvarig producent enligt 1.
I fråga om sådana uttjänta bilar som avses i första stycket 2
är producenten endast skyldig att varje kalenderår ta emot en
lika stor andel av de uttjänta bilarna som motsvarar
producentens marknadsandel av antalet nyregistrerade bilar i
Sverige under det närmast föregående kalenderåret.
En producent får trots första stycket begära skälig ersättning
om bilen saknar motor, växellåda, katalysator eller andra
väsentliga delar som är ekonomiskt likvärdiga. Ersättning får
dock inte begäras när en kommun lämnar ett sådant fordonsvrak
som avses i lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa
fall.
Lämpliga mottagningssystem för uttjänta bilar
16 § En producent ska fullgöra sin skyldighet enligt 15 §
genom att själv eller tillsammans med andra ekonomiska aktörer
se till att det finns ett eller flera lämpliga
mottagningssystem. Ett mottagningssystem ska anses lämpligt om
det
1. möjliggör för den som innehar en uttjänt bil eller bildel
att lämna den till mottagningssystemet vid ett fast
mottagningsställe, en mobil mottagningsstation eller på annat
sätt
a) inom den kommun där den som innehar en uttjänt bil eller
bildel har sin hemvist, eller
b) inom ett avstånd om 50 kilometer,
2. är lättillgängligt och ger god service åt den som kan antas
vilja lämna en uttjänt bil eller bildel till
mottagningssystemet,
3. innebär att en uttjänt bil eller bildel som lämnas till
mottagningssystemet tas om hand för skrotning av en
auktoriserad bilskrotare,
4. är utformat så att de som hanterar uttjänta bilar eller
bildelar i systemet inte på grund av bilarnas och bildelarnas
egenskaper utsätts för hälso- eller säkerhetsrisk, och
5. bedrivs på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt.
17 § Naturvårdsverket får i ett enskilt fall ge dispens från
kraven i 16 § 1, om det är motiverat med hänsyn till
befolkningstätheten eller geografiska förutsättningar.
En dispens får dock inte ges som innebär att fler än 15
procent av landets bilägare får en längre väg till
mottagningsstället än 50 kilometer.
En dispens ska gälla för en viss tid.
Driften av ett mottagningssystem
18 § Producenten ska
1. fortlöpande se till att mottagningssystemet uppfyller
kraven i 16 §,
2. snarast underrätta Naturvårdsverket om sådana förändringar
av hur mottagningssystemet organiseras eller drivs som kan
påverka bedömningen av mottagningssystemets lämplighet och
täckningsgrad,
3. snarast underrätta Naturvårdsverket om vad som kommer fram
vid samråd med kommunen enligt 19 §, och
4. lämna de uppgifter till berörda kommuner som de behöver för
att kunna lämna information till hushåll enligt 27 §.
Samråd under driften av mottagningssystemet
19 § Producenten ska, om det behövs eller om en kommun begär
det, samråda med berörda kommuner i frågor som rör
mottagningssystemet.
Tillräckliga resurser
20 § En producent ska förfoga över de ekonomiska och
organisatoriska resurser som krävs för att uppfylla sina
skyldigheter enligt denna förordning.
Producentens ansvar att ge information
Information som en producent ska ge till Naturvårdsverket
21 § En producent ska senast den 31 mars varje år till
Naturvårdsverket
1. redovisa på vilket sätt producenten har uppfyllt sina
skyldigheter enligt denna förordning, och
2. sammanställa och lämna de uppgifter för föregående
kalenderår som producenten har fått från auktoriserade
bilskrotare enligt 47 § första stycket
bilskrotningsförordningen (2007:186) och som Naturvårdsverket
behöver för dels kontroll av att återvinnings- och
återanvändningsmålen i 9 § nås, dels fullgörandet av uppgifter
i fråga om rapportering till Europeiska kommissionen enligt
31 §.
Information som en producent ska göra tillgänglig i samband
med marknadsföring
22 § En producent ska i samband med marknadsföring av nya
bilar lämna information om
1. bilarnas och komponenternas konstruktion med avseende på
möjlig-heter till materialåtervinning och annan återvinning,
2. hur bilarna är avsedda att tas om hand när de är uttjänta
så att de demonteras, töms på vätskor och i övrigt hanteras på
ett från miljösynpunkt godtagbart sätt,
3. vad som görs i fråga om att utarbeta bästa möjliga metoder
för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning
av uttjänta bilar och deras komponenter, och
4. vilka framsteg som gjorts för att minska behovet av att
bortskaffa avfall som uppkommer av uttjänta bilar och deras
komponenter till förmån för ökad materialåtervinning och annan
återvinning.
Producenten ska fullgöra sin skyldighet genom att själv eller
tillsammans med ekonomiska aktörer göra informationen
tillgänglig för tänkbara bilköpare. Informationen ska finnas i
en broschyr, i ett informationsblad, på en webbplats eller på
annat sätt i det material som används i marknadsföringen av
nya bilar.
23 § En producent ska, i syfte att nå de mål som anges i 9 §,
tillhandahålla de upplysningar om material, komponenter och
farliga ämnen i bilarna som behövs för att underlätta
återanvändning och återvinning. Upplysningarna ska
tillhandahållas inom sex månader från det att producenten har
gjort en ny biltyp tillgänglig på marknaden.
Producenten ska se till att auktoriserade bilskrotare och
motsvarande aktörer i andra medlemsstater i Europeiska unionen
får tillgång till anvisningar om dränering och demontering.
Producenten ska använda kodningsstandarder för komponenter och
material i syfte att underlätta identifieringen av vilka
komponenter och material som lämpar sig för återanvändning och
materialåtervinning. För detta syfte ska producenterna
samarbeta med tillverkare av material och utrustning. Med
kodningsstandarder avses standarder som har fastställts enligt
artikel 8.2 i direktiv 2000/53/EG.
24 § En producent ska vidta lämpliga åtgärder för att
informera innehavare av uttjänta bilar och bildelar om
1. att uttjänta bilar och bildelar kan lämnas kostnadsfritt
till ett mottagningssystem,
2. var uttjänta bilar och bildelar kan lämnas,
3. vikten av att en uttjänt bil eller bildel omhändertas på
ett från miljösynpunkt godtagbart sätt med hänsyn till
förekomsten av farliga ämnen,
4. det återvinnings- och återanvändningsresultat som
återlämnandet bidrar till, och
5. vikten av att minska nedskräpningen.
25 § En producent ska på en webbplats offentliggöra hur
återvinningsmålen i 9 § uppnås.
Rutiner för internkontroll
26 § En producent ska ha rutiner för internkontroll för att
säkerställa
1. kvaliteten på de uppgifter som ska lämnas enligt 21 §, och
2. att kraven i förordning (EG) nr 1013/2006 uppfylls.
Kommunens ansvar att lämna information
27 § Kommunen ska lämna information till hushåll om
1. förbudet enligt 3 kap. 5 a § avfallsförordningen (2020:614)
mot att lämna bilen till någon annan än en producent eller en
auktoriserad bilskrotare,
2. de mottagningsställen som hushållen har tillgång till inom
kommunen, och
3. vilka avfallsförebyggande åtgärder som hushållen kan vidta.
Register
28 § Naturvårdsverket ska i ett register sammanställa den
information som lämnats enligt 10 och 13 §§.
Statistik
29 § Uppgifter som lämnas till Naturvårdsverket enligt denna
förordning får användas av Naturvårdsverket för att ta fram
statistik.
Löpande dialog
30 § Naturvårdsverket ska se till att relevanta aktörer ges
möjlighet att löpande föra en dialog i frågor som har
betydelse för producentansvaret.
Rapportering till EU
31 § Naturvårdsverket ska rapportera till Europeiska
kommissionen i enlighet med
1. artikel 9 i direktiv 2000/53/EG, och
2. artikel 3 i kommissionens beslut 2005/293/EG av den 1 april
2005 om närmare föreskrifter för övervakning av de mål för
återanvändning/återvinning och
återanvändning/materialåtervinning som fastställs i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG om uttjänta
fordon. Förordning (2024:37).
32 § Transportstyrelsen ska bidra med underlag till
rapporteringen enligt 31 §.
Tillsyn
33 § Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i
miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det
tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i
26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken och i 2 kap. 24 §
miljötillsynsförordningen.
Avgifter
34 § I förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och
tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om
tillsynsavgifter.
Sanktioner
35 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
inte fullgör sina skyldigheter att lämna upplysningar
1. enligt 23 § första stycket, eller
2. enligt föreskrifter avseende verkställigheten av 23 §
första stycket som Naturvårdsverket meddelat med stöd av 38 §
2.
Om ett vitesföreläggande har överträtts och överträdelsen
ligger till grund för en ansökan om att döma ut vitet, ska det
inte dömas till ansvar enligt denna paragraf för en gärning
som omfattas av föreläggandet.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf, om det
för gärningen kan dömas till ansvar enligt 29 kap.
miljöbalken.
36 § I förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter finns
bestämmelser om miljösanktionsavgifter.
Överklagande
37 § I 19 kap. 1 § tredje stycket och 21 kap. 1 § andra
stycket miljöbalken finns bestämmelser om överklagande.
Naturvårdsverkets beslut om dispens enligt 17 § får inte
överklagas.
Bemyndiganden
38 § Naturvårdsverket får meddela
1. ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas
av producenter och producentombud enligt 10, 13, 22 och 23 §§,
och
2. föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.
Övergångsbestämmelser
2023:132
1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2023.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (2007:185) om
producentansvar för bilar.
3. Bestämmelserna i 21 § tillämpas första gången i fråga om
uppgifter som avser kalenderåret 2023.
4. Bestämmelserna i 13 § i den upphävda förordningen
(2007:185) om producentansvar för bilar gäller fortfarande för
uppgifter som avser tiden före den 1 januari 2023.
5. Förordningen tillämpas före ikraftträdandet i fråga om
anmälningar från producenter och producentombud enligt 10 och
12 §§ som lämnas in till Naturvårdsverket efter den 1 januari
2023 och som avser tid efter den 30 april 2023.