Post 2215 av 10976 träffar
SFS-nummer ·
2010:510 ·
Visa register
Lag (2010:510) om lufttransporter
Departement: Justitiedepartementet L3
Utfärdad: 2010-06-03
Ändring införd: t.o.m. SFS 2016:225
Ikraft: 2010-09-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om lufttransporter.
2 § Bestämmelser om ansvaret för skador som uppkommer genom
luftfart finns i lagen (1922:382) angående ansvarighet för
skada i följd av luftfart och luftfartslagen (2010:500).
EU-rättsliga bestämmelser
3 § Bestämmelser om lufttransporter finns i
1. rådets förordning (EG) nr 2027/97 av den 9 oktober 1997 om
lufttrafikföretags skadeståndsansvar avseende lufttransport
av passagerare och deras bagage,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004
av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler
om kompensation och assistans till passagerare vid nekad
ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade
flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91,
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 785/2004
av den 21 april 2004 om försäkringskrav för lufttrafikföretag
och luftfartygsoperatörer,
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005
av den 14 december 2005 om upprättande av en
gemenskapsförteckning över alla lufttrafikföretag som
förbjudits att bedriva verksamhet inom gemenskapen och om
information till flygpassagerare om vilket lufttrafikföretag
som utför en viss flygning, samt om upphävande av artikel 9 i
direktiv 2004/36/EG,
5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006
av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för
personer med funktionshinder och personer med nedsatt
rörlighet,
6. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008
av den 24 september 2008 om gemensamma regler för
tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning).
I den utsträckning en fråga regleras av dessa förordningar,
tillämpas inte svensk lag.
Bestämmelser som kompletterar förordningarna i första stycket
1–5 finns i 12–17 §§.
Bestämmelser om Montrealkonventionen
Lufttransporter som omfattas av Montrealkonventionen
4 § Artiklarna 1–22, artikel 23.1 första, andra och tredje
meningarna, artiklarna 25–27, artiklarna 29–49 samt
artiklarna 51 och 52 i konventionen den 28 maj 1999 om vissa
enhetliga regler för internationella lufttransporter
(Montrealkonventionen) ska gälla som lag här i landet.
De engelska, franska, arabiska, kinesiska, ryska och spanska
texterna av Montrealkonventionen har lika giltighet.
De engelska och franska texterna av konventionen samt en
översättning av den till svenska finns intagna som en bilaga
till denna lag.
Lufttransporter som inte omfattas av Montrealkonventionen
5 § För lufttransporter mot ersättning inom ett land utan
mellanlandning utanför landet och för andra lufttransporter
mot ersättning som inte omfattas av Montrealkonventionen ska
konventionens bestämmelser ändå tillämpas så som det anges i
4 §. Detta gäller även när sådana lufttransporter utförs av
ett lufttrafikföretag utan ersättning.
I fråga om jämkning av skadestånd för personskada ska 6 kap.
1 § skadeståndslagen (1972:207) tillämpas i stället för
artikel 20 i konventionen.
I fråga om begränsning av transportörens ansvar vid transport
av bagage eller gods ska bestämmelsen i artikel 22.2 i
konventionen tillämpas som om den enbart avser incheckat
bagage och bestämmelsen i artikel 22.5 som om den avser
punkterna 1–3.
Inflationsjustering
6 § Om de beloppsgränser som gäller enligt artiklarna 21 och
22 i Montrealkonventionen ändras med tillämpning av artikel
24, ska de nya beloppsgränserna vid tillämpning av 4 eller 5
§ tillämpas på transportavtal som ingås tidigast den dag då
ändringen träder i kraft enligt konventionen.
Regeringen ska i Svensk författningssamling ge till känna
sådana ändringar av beloppsgränserna.
Behörig domstol
7 § Talan om ersättning som får föras i Sverige med stöd av
artikel 33.2 i Montrealkonventionen ska, om den inte väcks
vid någon av de domstolar som anges i artikel 33.1, väckas
vid domstolen i den ort där passageraren vid olyckstillfället
hade sitt hemvist.
Försäkringsplikt
8 § En svensk transportör ska ha en ansvarsförsäkring som
täcker det ansvar som följer av 4 eller 5 §.
Ansvarsförsäkringen ska täcka sådan förskottsbetalning som
avses i artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 2027/97.
9 § En utländsk transportör som utför lufttransport av
passagerare, bagage eller gods till eller från Sverige eller
mellan orter i Sverige ska ha en ansvarsförsäkring som täcker
det ansvar som följer av 4 eller 5 §.
10 § Transportstyrelsen ska utöva tillsyn över att
transportörer fullgör de skyldigheter som följer av 8 och 9
§§.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om försäkringsplikten enligt 8 och 9 §§.
Utländska stats- och militärtransporter
11 § Bestämmelserna i 4–10 §§ ska inte tillämpas på
transporter som omfattas av en främmande stats förbehåll
enligt artikel 57 i Montrealkonventionen.
Bestämmelser i anledning av förordning (EG) nr 2027/97
12 § Bestämmelserna i artikel 3a i förordning (EG) nr 2027/97
ska tillämpas även på andra lufttrafikföretag än EG-
lufttrafikföretag.
Bestämmelserna i artikel 5 i förordning (EG) nr 2027/97 ska
tillämpas även på andra svenska transportörer än sådana som
utgör EG-lufttrafikföretag.
Bestämmelserna i artikel 6 i förordning (EG) nr 2027/97 ska
tillämpas även på den som annat än tillfälligtvis och utan
att vara ett lufttrafikföretag säljer lufttransporter i eget
namn.
13 § Konsumentverket ska utöva tillsyn över att transportörer
fullgör de skyldigheter som följer av artiklarna 3a och 6 i
förordning (EG) nr 2027/97.
Om dessa skyldigheter inte uppfylls ska marknadsföringslagen
(2008:486) tillämpas med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§
om marknadsstörningssavgift. Information enligt artiklarna
3a och 6 nämnda förordning ska anses vara väsentlig enligt
10 § tredje stycket marknadsföringslagen.
Bestämmelser med anledning av förordning (EG) nr 261/2004,
förordning (EG) nr 2111/2005, förordning (EG) nr 1107/2006
och förordning (EG) nr 1008/2008
14 § Konsumentverket ska utöva tillsyn över att
lufttrafikföretag, deras agenter, researrangörer och
biljettförsäljare fullgör de skyldigheter som följer av
1. förordning (EG) nr 261/2004,
2. artiklarna 11 och 12 i förordning (EG) nr 2111/2005,
3. artiklarna 3 och 4 i förordning (EG) nr 1107/2006, och
4. artikel 23 i förordning (EG) nr 1008/2008.
Lag (2014:1349).
15 § Skyldighet att lämna information föreskrivs för
lufttrafikföretag, deras agenter, researrangörer och
biljettförsäljare i
1. artikel 14 i förordning (EG) nr 261/2004,
2. artikel 11 i förordning (EG) nr 2111/2005,
3. artiklarna 4.3 och 4.4 i förordning (EG) nr 1107/2006, och
4. artikel 23.1 i förordning (EG) nr 1008/2008.
Om information inte lämnas enligt någon av de bestämmelser
som anges i första stycket, ska marknadsföringslagen
(2008:486) tillämpas, med undantag av 29–36 §§ om
marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara
väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.
Lag (2014:1349).
16 § Ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör
som vägrar personer med funktionsnedsättning eller nedsatt
rörlighet transport i strid med artiklarna 3–4.2 i förordning
(EG) nr 1107/2006 får åläggas att erbjuda transporterna i
fråga. Åläggandet får förenas med vite.
Ett lufttrafikföretag, dess agent eller en researrangör som
erbjuder priser på ett diskriminerande sätt i strid med
artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1008/2008 får förbjudas att
göra det. Förbudet får förenas med vite.
En talan om åläggande enligt första stycket och förbud enligt
andra stycket väcks vid Patent- och marknadsdomstolen av
Konsumentombudsmannen. Lag (2016:225).
17 § I ett fall som inte är av större vikt får
Konsumentombudsmannen meddela ett föreläggande om ett sådant
åläggande eller förbud som avses i 16 §. Bestämmelserna i
28 § marknadsföringslagen (2008:486) ska då tillämpas.
Lag (2014:1349).
Bestämmelser i anledning av förordning (EG) nr 785/2004
18 § Transportstyrelsen ska utöva tillsyn över att
lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer fullgör de
skyldigheter som följer av förordning (EG) nr 785/2004 i
fråga om försäkring för skadeståndsansvar gentemot
passagerare och för bagage och gods.
Ett sådant bevis som avses i artikel 5.1 i förordningen ska
ges in till Transportstyrelsen.
Övergångsbestämmelser
2010:510
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2010.
2. Så länge konventionen den 12 oktober 1929 rörande
fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om
internationell luftbefordran (Warszawakonventionen) i dess
ursprungliga lydelse är i kraft mellan Sverige och någon
främmande stat, ska lagen (1937:73) om befordran med
luftfartyg gälla i stället för denna lag för sådana
lufttransporter som konventionen i den lydelsen är tillämplig
på. Dock ska 8 och 9 §§ i deras lydelse enligt denna lag
tillämpas. Hänvisningen till transportörens ansvar ska därvid
avse transportörens ansvar enligt lagen om befordran med
luftfartyg. Vidare ska 12 och 13 §§ i deras lydelse enligt
denna lag tillämpas.
3. Så länge Warszawakonventionen i dess lydelse enligt
protokollet den 28 september 1955 med ändring av
Warszawakonventionen (Haagprotokollet) är i kraft mellan
Sverige och någon främmande stat ska 9 kap. luftfartslagen
(1957:297) i dess lydelse närmast före lagen (1986:619) om
ändring i luftfartslagen (1957:297) gälla i stället för denna
lag för sådana lufttransporter som konventionen i den
lydelsen är tillämplig på. Dock ska 8 och 9 §§ i deras
lydelse enligt denna lag tillämpas. Hänvisningen till
transportörens ansvar ska därvid avse transportörens ansvar
enligt lagen (1937:73) om befordran med luftfartyg. Vidare
ska 12 och 13 §§ i deras lydelse enligt denna lag tillämpas.
4. Så länge Warszawakonventionen i dess lydelse enligt
Montrealprotokoll nr 4 den 25 september 1975 med ändring av
Warszawakonventionen i dess lydelse enligt Haagprotokollet är
i kraft mellan Sverige och någon främmande stat ska
beträffande transport av gods 9 kap. luftfartslagen
(1957:297) i dess lydelse närmast före lagen (2002:1130) om
ändring i luftfartslagen (1957:297) gälla i stället för denna
lag för sådana lufttransporter som konventionen i den
lydelsen är tillämplig på. Dock ska 8 och 9 §§ i deras
lydelse enligt denna lag tillämpas. Hänvisningen till
transportörens ansvar ska därvid avse transportörens ansvar
enligt 9 kap. luftfartslagen (1957:297) i dess lydelse
närmast före lagen (2002:1130) om ändring i luftfartslagen
(1957:297).
Bilaga
CONVENTION FOR THE UNIFICATION OF CERTAIN RULES FOR
INTERNATIONAL CARRIAGE BY AIR
THE STATES PARTIES TO THIS CONVENTION,
RECOGNIZING the significant contribution of the Convention
for the Unification of Certain Rules to International
Carriage by Air signed in Warsaw on 12 October 1929,
hereinafter referred to as the “Warsaw Convention”, and other
related instruments to the harmonization of private
international air law;
RECOGNIZING the need to modernize and consolidate the Warsaw
Convention and related instruments;
RECOGNIZING the importance of ensuring protection of the
interests of consumers in international carriage by air and
the need for equitable compensation based on the principle of
restitution;
REAFFIRMING the desirability of an orderly development of
international air transport operations and the smooth flow of
passengers, baggage and cargo in accordance with the
principles and objectives of the Convention on International
Civil Aviation, done at Chicago on 7 December 1944;
CONVINCED that collective State action for further
harmonization and codification of certain rules governing
international carriage by air through a new Convention is the
most adequate means of achieving an equitable balance of
interests,
HAVE AGREED AS FOLLOWS:
CHAPTER I
GENERAL PROVISIONS
Article 1
Scope of application
1. This Convention applies to all international carriage of
persons, baggage or cargo performed by aircraft for reward.
It applies equally to gratuitous carriage by aircraft
performed by an air transport undertaking.
2. For the purposes of this Convention, the expression
international carriage means any carriage in which, according
to the agreement between the parties, the place of departure
and the place of destination, whether or not there be a break
in the carriage or a transhipment, are situated either within
the territories of two States Parties, or within the
territory of a single State Party if there is an agreed
stopping place within the territory of another State, even if
that State is not a State Party. Carriage between two points
within the territory of a single State Party without an
agreed stopping place within the territory of another State
is not international carriage for the purposes of this
Convention.
3. Carriage to be performed by several successive carriers is
deemed, for the purposes of this Convention, to be one
undivided carriage if it has been regarded by the parties as
a single operation, whether it has been agreed upon under the
form of a single contract or of a series of contracts, and it
does not lose its international character merely because one
contract or a series of contracts is to be performed entirely
within the territory of the same State.
4. This Convention applies also to carriage as set out in
Chapter V, subject to the terms contained therein.
Article 2
Carriage performed by State and carriage of postal items
1. This Convention applies to carriage performed by the State
or by legally constituted public bodies provided it falls
within the conditions laid down in Article 1.
2. In the carriage of postal items, the carrier shall be
liable only to the relevant postal administration in
accordance with the rules applicable to the relationship
between the carriers and the postal administrations.
3. Except as provided in paragraph 2 of this Article, the
provisions of this Convention shall not apply to the carriage
of postal items.
CHAPTER II
DOCUMENTATION AND DUTIES OF THE PARTIES RELATING TO THE
CARRIAGE OF PASSENGERS, BAGGAGE AND CARGO
Article 3
Passengers and baggage
1. In respect of carriage of passengers, an individual or
collective document of carriage shall be delivered containing
(a) an indication of the places of departure and destination;
(b) if the places of departure and destination are within the
territory of a single State Party, one or more agreed
stopping places being within the territory of another State,
an indication of at least one such stopping place.
2. Any other means which preserves the information indicated
in paragraph 1 may be substituted for the delivery of the
document referred to in that paragraph. If any such other
means is used, the carrier shall offer to deliver to the
passenger a written statement of the information so
preserved.
3. The carrier shall deliver to the passenger a baggage
identification tag for each piece of checked baggage.
4. The passenger shall be given written notice to the effect
that where this Convention is applicable it governs and may
limit the liability of carriers in respect of death or injury
and for destruction or loss of, or damage to, baggage, and
for delay.
5. Non-compliance with the provisions of the foregoing
paragraphs shall not affect the existence or the validity of
the contract of carriage, which shall, nonetheless, be
subject to the rules of this Convention including those
relating to limitation of liability.
Article 4
Cargo
1. In respect of the carriage of cargo, an air waybill shall
be delivered.
2. Any other means which preserves a record of the carriage
to be performed may be substituted for the delivery of an air
waybill. If such other means are used, the carrier shall, if
so requested by the consignor, deliver to the consignor a
cargo receipt permitting identification of the consignment
and access to the information contained in the record
preserved by such other means.
Article 5
Contents of air waybill or cargo receipt
The air waybill or the cargo receipt shall include:
(a) an indication of the places of departure and destination;
(b) if the places of departure and destination are within the
territory of a single State Party, one or more agreed
stopping places being within the territory of another State,
an indication of at least one such stopping place; and
(c) an indication of the weight of the consignment.
Article 6
Document relating to the nature of the cargo
The consignor may be required, if necessary, to meet the
formalities of customs, police and similar public authorities
to deliver a document indicating the nature of the cargo.
This provision creates for the carrier no duty, obligation or
liability resulting therefrom.
Article 7
Description of air waybill
1. The air waybill shall be made out by the consignor in
three original parts.
2. The first part shall be marked “for the carrier”; it shall
be signed by the consignor. The second part shall be marked
“for the consignee”; it shall be signed by the consignor and
by the carrier. The third part shall be signed by the carrier
who shall hand it to the consignor after the cargo has been
accepted.
3. The signature of the carrier and that of the consignor may
be printed or stamped.
4. If, at the request of the consignor, the carrier makes out
the air waybill, the carrier shall be deemed, subject to
proof to the contrary, to have done so on behalf of the
consignor.
Article 8
Documentation for multiple packages
When there is more than one package:
(a) the carrier of cargo has the right to require the
consignor to make out separate air waybills;
(b) the consignor has the right to require the carrier to
deliver separate cargo receipts when the other means referred
to in paragraph 2 of Article 4 are used.
Article 9
Non-compliance with documentary requirements
Non-compliance with the provisions of Articles 4 to 8 shall
not affect the existence or the validity of the contract of
carriage, which shall, nonetheless, be subject to the rules
of this Convention including those relating to limitation of
liability.
Article 10
Responsibility for particulars of documentation
1. The consignor is responsible for the correctness of the
particulars and statements relating to the cargo inserted by
it or on its behalf in the air waybill or furnished by it or
on its behalf to the carrier for insertion in the cargo
receipt or for insertion in the record preserved by the other
means referred to in paragraph 2 of Article 4. The foregoing
shall also apply where the person acting on behalf of the
consignor is also the agent of the carrier.
2. The consignor shall indemnify the carrier against all
damage suffered by it, or by any other person to whom the
carrier is liable, by reason of the irregularity,
incorrectness or incompleteness of the particulars and
statements furnished by the consignor or on its behalf.
3. Subject to the provisions of paragraphs 1 and 2 of this
Article, the carrier shall indemnify the consignor against
all damage suffered by it, or by any other person to whom the
consignor is liable, by reason of the irregularity,
incorrectness or incompleteness of the particulars and
statements inserted by the carrier or on its behalf in the
cargo receipt or in the record preserved by the other means
referred to in paragraph 2 of Article 4.
Article 11
Evidentiary value of documentation
1. The air waybill or the cargo receipt is prima facie
evidence of the conclusion of the contract, of the acceptance
of the cargo and of the conditions of carriage mentioned
therein.
2. Any statements in the air waybill or the cargo receipt
relating to the weight, dimensions and packing of the cargo,
as well as those relating to the number of packages, are
prima facie evidence of the facts stated; those relating to
the quantity, volume and condition of the cargo do not
constitute evidence against the carrier except so far as they
both have been, and are stated in the air waybill or the
cargo receipt to have been, checked by it in the presence of
the consignor, or relate to the apparent condition of the
cargo.
Article 12
Right of disposition of cargo
1. Subject to its liability to carry out all its obligations
under the contract of carriage, the consignor has the right
to dispose of the cargo by withdrawing it at the airport of
departure or destination, or by stopping it in the course of
the journey on any landing, or by calling for it to be
delivered at the place of destination or in the course of the
journey to a person other than the consignee originally
designated, or by requiring it to be returned to the airport
of departure. The consignor must not exercise this right of
disposition in such a way as to prejudice the carrier or
other consignors and must reimburse any expenses occasioned
by the exercise of this right.
2. If it is impossible to carry out the instructions of the
consignor, the carrier must so inform the consignor
forthwith.
3. If the carrier carries out the instructions of the
consignor for the disposition of the cargo without requiring
the production of the part of the air waybill or the cargo
receipt delivered to the latter, the carrier will be liable,
without prejudice to its right of recovery from the
consignor, for any damage which may be caused thereby to any
person who is lawfully in possession of that part of the air
waybill or the cargo receipt.
4. The right conferred on the consignor ceases at the moment
when that of the consignee begins in accordance with Article
13. Nevertheless, if the consignee declines to accept the
cargo, or cannot be communicated with, the consignor resumes
its right of disposition.
Article 13
Delivery of the cargo
1. Except when the consignor has exercised its right under
Article 12, the consignee is entitled, on arrival of the
cargo at the place of destination, to require the carrier to
deliver the cargo to it, on payment of the charges due and on
complying with the conditions of carriage.
2. Unless it is otherwise agreed, it is the duty of the
carrier to give notice to the consignee as soon as the cargo
arrives.
3. If the carrier admits the loss of the cargo, or if the
cargo has not arrived at the expiration of seven days after
the date on which it ought to have arrived, the consignee is
entitled to enforce against the carrier the rights which flow
from the contract of carriage.
Article 14
Enforcement of the rights of consignor and consignee
The consignor and the consignee can respectively enforce all
the rights given to them by Articles 12 and 13, each in its
own name, whether it is acting in its own interest or in the
interests of another, provided that it carries out the
obligations imposed by the contract of carriage.
Article 15
Relations of consignor and consignee or mutual relations of
third parties
1. Articles 12, 13 and 14 do not affect either the relations
of the consignor and the consignee with each other or the
mutual relations of third parties, whose rights are derived
either from the consignor or from the consignee.
2. The provisions of Articles 12, 13 and 14 can only be
varied by express provision in the air waybill or the cargo
receipt.
Article 16
Formalities of customs, police or other public authorities
1. The consignor must furnish such information and such
documents as are necessary to meet the formalities of
customs, police and any other public authorities before the
cargo can be delivered to the consignee. The consignor is
liable to the carrier for any damage occasioned by the
absence, insufficiency or irregularity of any such
information or documents, unless the damage is due to the
fault of the carrier, its servants or agents.
2. The carrier is under no obligation to enquire into the
correctness or sufficiency of such information or documents
CHAPTER III
LIABILITY OF THE CARRIER AND EXTENT OF COMPENSATION FOR
DAMAGE
Article 17
Death and injury of passengers – damage to baggage
1. The carrier is liable for damage sustained in case of
death or bodily injury of a passenger upon condition only
that the accident which caused the death or injury took place
on board the aircraft or in the course of any of the
operations of embarking or disembarking.
2. The carrier is liable for damage sustained in case of
destruction or loss of, or of damage to, checked baggage upon
condition only that the event which caused the destruction,
loss or damage took place on board the aircraft or during any
period within which the checked baggage was in the charge of
the carrier. However, the carrier is not liable if and to the
extent that the damage resulted from the inherent defect,
quality or vice of the baggage. In the case of unchecked
baggage, including personal items, the carrier is liable if
the damage resulted from its fault or that of its servants or
agents.
3. If the carrier admits the loss of the checked baggage, or
if the checked baggage has not arrived at the expiration of
21 days after the date on which it ought to have arrived, the
passenger is entitled to enforce against the carrier the
rights which flow from the contract of carriage.
4. Unless otherwise specified, in this Convention the term
“baggage” means both checked baggage and unchecked baggage.
Article 18
Damage to cargo
1. The carrier is liable for damage sustained in the event of
the destruction or loss of, or damage to, cargo upon
condition only that the event which caused the damage so
sustained took place during the carriage by air.
2. However, the carrier is not liable if and to the extent it
proves that the destruction, or loss of, or damage to, the
cargo resulted from one or more of the following:
(a) inherent defect, quality or vice of that cargo;
(b) defective packing of that cargo performed by a person
other than the carrier or its servants or agents;
(c) an act of war or an armed conflict;
(d) an act of public authority carried out in connection with
the entry, exit or transit of the cargo.
3. The carriage by air within the meaning of paragraph 1 of
this Article comprises the period during which the cargo is
in the charge of the carrier.
4. The period of the carriage by air does not extend to any
carriage by land, by sea or by inland waterway performed
outside an airport. If, however, such carriage takes place in
the performance of a contract for carriage by air, for the
purpose of loading, delivery or transhipment, any damage is
presumed, subject to proof to the contrary, to have been the
result of an event which took place during the carriage by
air. If a carrier, without the consent of the consignor,
substitutes carriage by another mode of transport for the
whole or part of a carriage intended by the agreement between
the parties to be carriage by air, such carriage by another
mode of transport is deemed to be within the period of
carriage by air.
Article 19
Delay
The carrier is liable for damage occasioned by delay in the
carriage by air of passengers, baggage or cargo.
Nevertheless, the carrier shall not be liable for damage
occasioned by delay if it proves that it and its servants and
agents took all measures that could reasonably be required to
avoid the damage or that it was impossible for it or them to
take such measures.
Article 20
Exoneration
If the carrier proves that the damage was caused or
contributed to by the negligence or other wrongful act or
omission of the person claiming compensation, or the person
from whom he or she derives his or her rights, the carrier
shall be wholly or partly exonerated from its liability to
the claimant to the extent that such negligence or wrongful
act or omission caused or contributed to the damage. When by
reason of death or injury of a passenger compensation is
claimed by a person other than the passenger, the carrier
shall likewise be wholly or partly exonerated from its
liability to the extent that it proves that the damage was
caused or contributed to by the negligence or other wrongful
act or omission of that passenger. This Article applies to
all the liability provisions in this Convention, including
paragraph 1 of Article 21.
Article 21
Compensation in case of death or injury of passengers
1. For damages arising under paragraph 1 of Article 17 not
exceeding 100 000 Special Drawing Rights for each passenger,
the carrier shall not be able to exclude or limit its
liability.
2. The carrier shall not be liable for damages arising under
paragraph 1 of Article 17 to the extent that they exceed for
each passenger 100 000 Special Drawing Rights if the carrier
proves that:
(a) such damage was not due to the negligence or other
wrongful act or omission of the carrier or its servants or
agents; or
(b) such damage was solely due to the negligence or other
wrongful act or omission of a third party.
Article 22
Limits of liability in relation to delay, baggage and cargo
1. In the case of damage caused by delay as specified in
Article 19 in the carriage of persons, the liability of the
carrier for each passenger is limited to 4 150 Special
Drawing Rights.
2. In the carriage of baggage, the liability of the carrier
in the case of destruction, loss, damage or delay is limited
to 1 000 Special Drawing Rights for each passenger unless the
passenger has made, at the time when the checked baggage was
handed over to the carrier, a special declaration of interest
in delivery at destination and has paid a supplementary sum
if the case so requires. In that case the carrier will be
liable to pay a sum not exceeding the declared sum, unless it
proves that the sum is greater than the passenger's actual
interest in delivery at destination.
3. In the carriage of cargo, the liability of the carrier in
the case of destruction, loss, damage or delay is limited to
a sum of 17 Special Drawing Rights per kilogram, unless the
consignor has made, at the when the package was handed over
to the carrier, a special declaration of interest in delivery
at destination and has paid a supplementary sum if the case
so requires. In that case the carrier will be liable to pay a
sum not exceeding the declared sum, unless it proves that the
sum is greater than the consignor's actual interest in
delivery at destination.
4. In the case of destruction, loss, damage or delay of part
of the cargo, or of any object contained therein, the weight
to be taken into consideration in determining the amount to
which the carrier's liability is limited shall be only the
total weight of the package or packages concerned.
Nevertheless, when the destruction, loss, damage or delay of
a part of the cargo, or of an object contained therein,
affects the value of other packages covered by the same air
waybill, or the same receipt or, if they were not issued, by
the same record preserved by the other means referred to in
paragraph 2 of Article 4, the total weight of such package or
packages shall also be taken into consideration in
determining the limit of liability.
5. The foregoing provisions of paragraphs 1 and 2 of this
Article shall not apply if it is proved that the damage
resulted from an act or omission of the carrier, its servants
or agents, done with intent to cause damage or recklessly and
with knowledge that damage would probably result; provided
that, in the case of such act or omission of a servant or
agent, it is also proved that such servant or agent was
acting within the scope of its employment.
6. The limits prescribed in Article 21 and in this Article
shall not prevent the court from awarding, in accordance with
its own law, in addition, the whole or part of the court
costs and of the other expenses of the litigation incurred by
the plaintiff, including interest. The foregoing provision
shall not apply if the amount of the damages awarded,
excluding court costs and other expenses of the litigation,
does not exceed the sum which the carrier has offered in
writing to the plaintiff within a period of six months from
the date of the occurrence causing the damage, or before the
commencement of the action, if that is later.
Article 23
Conversion of monetary units
1. The sums mentioned in terms of Special Drawing Right in
this Convention shall be deemed to refer to the Special
Drawing Right as defined by the International Monetary Fund.
Conversion of the sums into national currencies shall, in
case of judicial proceedings, be made according to the value
of such currencies in terms of the Special Drawing Right at
the date of the judgement. The value of a national currency,
in terms of the Special Drawing Right, of a State Party which
is a Member of the International Monetary Fund, shall be
calculated in accordance with the method of valuation applied
by the International Monetary Fund, in effect at the date of
the judgement, for its operations and transactions. The value
of a national currency, in terms of the Special Drawing
Right, of a State Party which is not a Member of the
International Monetary Fund, shall be calculated in a manner
determined by that State.
2. Nevertheless, those States which are not Members of the
International Monetary Fund and whose law does not permit the
application of the provisions of paragraph 1 of this Article
may, at the time of ratification or accession or at any time
thereafter, declare that the limit of liability of the
carrier prescribed in Article 21 is fixed at a sum of 1 500
000 monetary units per passenger in judicial proceedings in
their territories; 62 500 monetary units per passenger with
respect to paragraph 1 of Article 22; 15 000 monetary units
per passenger with respect to paragraph 2 of Article 22; and
250 monetary units per kilogram with respect to paragraph 3
of Article 22. This monetary unit corresponds to 65,5
milligrams of gold of millesimal fineness nine hundred. These
sums may be converted into the national currency concerned in
round figures. The conversion of these sums into national
currency shall be made according to the law of the State
concerned.
3. The calculation mentioned in the last sentence of
paragraph 1 of this Article and the conversion method
mentioned in paragraph 2 of this Article shall be made in
such manner as to express in the national currency of the
State Party as far as possible the same real value for the
amounts in Articles 21 and 22 as would result from the
application of the first three sentences of paragraph 1 of
this Article. State Parties shall communicate to the
depositary the manner of calculation pursuant to paragraph 1
of this Article, or the result of the conversion in paragraph
2 of this Article as the case may be, when depositing an
instrument of ratification, acceptance, approval of or
accession to this Convention and whenever there is a change
in either.
Article 24
Review of limits
1. Without prejudice to the provisions of Article 25 of this
Convention and subject to paragraph 2 below, the limits of
liability prescribed in Articles 21, 22 and 23 shall be
reviewed by the Depositary at five-year intervals, the first
such review to take place at the end of the fifth year
following the date of entry into force of this Convention, or
if the Convention does not enter into force within five years
of the date it is first open for signature, within the first
year of its entry into force, by reference to an inflation
factor which corresponds to the accumulated rate of inflation
since the previous revision or in the first instance since
the date of entry into force of the Convention. The measure
of the rate of inflation to be used in determining the
inflation factor shall be the weighted average of the annual
rates of increase or decrease in the Consumer Price Indices
of the States whose currencies comprise the Special Drawing
Right mentioned in paragraph 1 of Article 23.
2. If the review referred to in the preceding paragraph
concludes that the inflation factor has exceeded 10 per cent,
the Depositary shall notify States Parties of a revision of
the limits of liability. Any such revision shall become
effective six months after its notification to the States
Parties. If within three months after its notification to the
States Parties a majority of the States Parties register
their disapproval, the revision shall not become effective
and the Depositary shall refer the matter to a meeting of the
States Parties. The Depositary shall immediately notify all
States Parties of the coming into force of any revision.
3. Notwithstanding paragraph 1 of this Article, the procedure
referred to in paragraph 2 of this Article shall be applied
at any time provided that one-third of the States Parties
express a desire to that effect and upon condition that the
inflation factor referred to in paragraph 1 has exceeded 30
per cent since the previous revision or since the date of
entry into force of this Convention if there has been no
previous revision. Subsequent reviews using the procedure
described in paragraph 1 of this Article will take place at
five-year intervals starting at the end of the fifth year
following the date of the reviews under the present
paragraph.
Article 25
Stipulation on limits
A carrier may stipulate that the contract of carriage shall
be subject to higher limits of liability than those provided
for in this Convention or to no limits of liability
whatsoever.
Article 26
Invalidity of contractual provisions
Any provision tending to relieve the carrier of liability or
to fix a lower limit than that which is laid down in this
Convention shall be null and void, but the nullity of any
such provision does not involve the nullity of the whole
contract, which shall remain subject to the provisions of
this Convention.
Article 27
Freedom to contract
Nothing contained in this Convention shall prevent the
carrier from refusing to enter into any contract of carriage,
from waiving any defences available under the Convention, or
from laying down conditions which do not conflict with the
provisions of this Convention.
Article 28
Advance payments
In the case of aircraft accidents resulting in death or
injury of passengers, the carrier shall, if required by its
national law, make advance payments without delay to a
natural person or persons who are entitled to claim
compensation in order to meet the immediate economic needs of
such persons. Such advance payments shall not constitute a
recognition of liability and may be offset against any
amounts subsequently paid as damages by the carrier.
Article 29
Basis of claims
In the carriage of passengers, baggage and cargo, any action
for damages, however founded, whether under this or in
contract or in tort or otherwise, can only be brought subject
to the conditions and such limits of liability as are set out
in this Convention without prejudice to the question as to
who are the persons who have the right to bring suit and what
are their respective rights. In any such action, punitive,
exemplary or any other non-compensatory damages shall not be
recoverable.
Article 30
Servants, agents – aggregation of claims
1. If an action is brought against a servant or agent of the
carrier arising out of damage to which the Convention
relates, such servant or agent, if they prove that they acted
within the scope of their employment, shall be entitled to
avail themselves of the conditions and limits of liability
which the carrier itself is entitled to invoke under this
Convention.
2. The aggregate of the amounts recoverable from the carrier,
its servants and agents, in that case, shall not exceed the
said limits.
3. Save in respect of the carriage of cargo, the provisions
of paragraphs 1 and 2 of this Article shall not apply if it
is proved that the damage resulted from an act or omission of
the servant or agent done with intent to cause damage or
recklessly and with know-ledge that damage would probably
result.
Article 31
Timely notice of complaints
1. Receipt by the person entitled to delivery of checked
baggage or cargo without complaint is prima facie evidence
that the same has been delivered in good condition and in
accordance with the document of carriage or with the record
preserved by the other means referred to in paragraph 2 of
Article 3 and paragraph 2 of Article 4.
2. In the case of damage, the person entitled to delivery
must complain to the carrier forthwith after the discovery of
the damage, and, at the latest, within seven days from the
date of receipt in the case of checked baggage and 14 days
from the date of receipt in the case of cargo. In the case of
delay, the complaint must be made at the latest within 21
days from the date on which the baggage or cargo have been
placed at his or her disposal.
3. Every complaint must be made in writing and given or
dispatched within the times aforesaid.
4. If no complaint is made within the times aforesaid, no
action shall lie against the carrier, save in the case of
fraud on its part.
Article 32
Death of person liable
In the case of the death of the person liable, an action for
damages lies in accordance with the terms of this Convention
against those legally representing his or her estate.
Article 33
Jurisdiction
1. An action for damages must be brought, at the option of
the plaintiff, in the territory of one of the States Parties,
either before the court of the domicile of the carrier or of
its principal place of business, or where it has a place of
business through which the contract has been made or before
the court at the place of destination.
2. In respect of damage resulting from the death or injury of
a passenger, an action may be brought before one of the
courts mentioned in paragraph 1 of this Article, or in the
territory of a State Party in which at the time of the
accident the passenger has his or her principal and permanent
residence and to or from which the carrier operates servi-ces
for the carriage of passengers by air, either on its own
aircraft, or on another carrier's aircraft pursuant to a
commercial agreement, and in which that carrier conducts its
business of carriage of passengers by air from premises
leased or owned by the carrier itself or by another carrier
with which it has a commercial agreement.
3. For the purposes of paragraph 2,
(a) “commercial agreement” means an agreement, other than an
agency agreement, made between carriers and relating to the
provision of their joint services for carriage of passengers
by air;
(b) “principal and permanent residence” means the one fixed
and permanent abode of the passenger at the time of the
accident. The nationality of the passenger shall not be the
determining factor in this regard.
4. Questions of procedure shall be governed by the law of the
court seised of the case.
Article 34
Arbitration
1. Subject to the provisions of this Article, the parties to
the contract of carriage for cargo may stipulate that any
dispute relating to the liability of the carrier under this
Convention shall be settled by arbitration. Such agreement
shall be in writing.
2. The arbitration proceedings shall, at the option of the
claimant, take place within one of the jurisdictions referred
to in Article 33.
3. The arbitrator or arbitration tribunal shall apply the
provisions of this Convention.
4. The provisions of paragraphs 2 and 3 of this Article shall
be deemed to be part of every arbitration clause or
agreement, and any term of such clause or agreement which is
inconsistent therewith shall be null and void.
Article 35
Limitation of actions
1. The right to damages shall be extinguished if an action is
not brought within a period of two years, reckoned from the
date of arrival at the destination, or from the date on which
the aircraft ought to have arrived, or from the date on which
the carriage stopped.
2. The method of calculating that period shall be determined
by the law of the court seised of the case.
Article 36
Successive carriage
1. In the case of carriage to be performed by various
successive carriers and falling within the definition set out
in paragraph 3 of Article 1, each carrier which accepts
passengers, baggage or cargo is subject to the rules set out
in this Convention and is deemed to be one of the parties to
the contract of carriage in so far as the contract deals with
that part of the carriage which is performed under its
supervision.
2. In the case of carriage of this nature, the passenger or
any person entitled to compensation in respect of him or her
can take action only against the carrier which performed the
carriage during which the accident or the delay occurred,
save in the case where, by express agreement, the first
carrier has assumed liability for the whole journey.
3. As regards baggage or cargo, the passenger or consignor
will have a right of action against the first carrier, and
the passenger or consignee who is entitled to delivery will
have a right of action against the last carrier, and further,
each may take action against the carrier which performed the
carriage during which the destruction, loss, damage or delay
took place. These carriers will be jointly and severally
liable to the passenger or to the consignor or consignee.
Article 37
Right of recourse against third parties
Nothing in this Convention shall prejudice the question
whether a person liable for damage in accordance with its
provisions has a right of recourse against any other person.
CHAPTER IV
COMBINED CARRIAGE
Article 38
Combined carriage
1. In the case of combined carriage performed partly by air
and partly by any other mode of carriage, the provisions of
this Convention shall, subject to paragraph 4 of Article 18,
apply only to the carriage by air, provided that the carriage
by air falls within the terms of Article 1.
2. Nothing in this Convention shall prevent the parties in
the case of combined carriage from inserting in the document
of air carriage conditions relating to other modes of
carriage, provided that the provisions of this Convention are
observed as regards the carriage by air.
CHAPTER V
CARRIAGE BY AIR PERFORMED BY A PERSON OTHER THAN THE
CONTRACTING CARRIER
Article 39
Contracting carrier actual carrier
The provisions of this Chapter apply when a person
(hereinafter referred to as “the contracting carrier”) as a
principal makes a contract of carriage governed by this
Convention with a passenger or consignor or with a person
acting on behalf of the passenger or consignor, and another
person (hereinafter referred to as “the actual carrier”)
performs, by virtue of authority from the contracting
carrier, the whole or part of the carriage, but is not with
respect to such part a successive carrier within the meaning
of this Convention. Such authority shall be presumed in the
absence of proof to the contrary.
Article 40
Respective liability of contracting and actual carriers
If an actual carrier performs the whole or part of carriage
which, according to the contract referred to in Article 39,
is governed by this Convention, both the contracting carrier
and the actual carrier shall, except as otherwise provided in
this Chapter, be subject to the rules of this Convention, the
former for the whole of the carriage contemplated in the
contract, the latter solely for the carriage which it
performs.
Article 41
Mutual liability
1. The acts and omissions of the actual carrier and of its
servants and agents acting within the scope of their
employment shall, in relation to the carriage performed by
the actual carrier, be deemed to be also those of the
contracting carrier.
2. The acts and omissions of the contracting carrier and of
its servants and agents acting within the scope of their
employment shall, in relation to the carriage performed by
the actual carrier, be deemed to be also those of the actual
carrier. Nevertheless, no such act or omission shall subject
the actual carrier to liability exceeding the amounts
referred to in Articles 21, 22, 23 and 24. Any special
agreement under which the contracting carrier assumes
obligations not imposed by this Convention or any waiver of
rights or defences conferred by this Convention or any
special declaration of interest in delivery at destination
contemplated in Article 22 shall not affect the actual
carrier unless agreed to by it.
Article 42
Addressee of complaints and instructions
Any complaint to be made or instruction to be given under
this Convention to the carrier shall have the same effect
whether addressed to the contracting carrier or to the actual
carrier. Nevertheless, instructions referred to in Article 12
shall only be effective if addressed to the contracting
carrier.
Article 43
Servants and agents
In relation to the carriage performed by the actual carrier,
any servant or agent of that carrier or of the contracting
carrier shall, if they prove that they acted within the scope
of their employment, be entitled to avail themselves of the
conditions and limits of liability which are applicable under
this Convention to the carrier whose servant or agent they
are, unless it is proved that they acted in a manner that
prevents the limits of liability from being invoked in
accordance with this Convention.
Article 44
Aggregation of damages
In relation to the carriage performed by the actual carrier,
the aggregate of the amounts recoverable from that carrier
and the contracting carrier, and from their servants and
agents acting within the scope of their employment, shall not
exceed the highest amount which could be awarded against
either the contracting carrier or the actual carrier under
this Convention, but none of the persons mentioned shall be
liable for a sum in excess of the limit applicable to that
person.
Article 45
Addressee of claims
In relation to the carriage performed by the actual carrier,
an action for damages may be brought, at the option of the
plaintiff, against that carrier or the contracting carrier,
or against both together or separately. If the action is
brought against only one of those carriers, that carrier
shall have the right to require the other carrier to be
joined in the proceedings, the procedure and effects being
governed by the law of the court seised of the case.
Article 46
Additional jurisdiction
Any action for damages contemplated in Article 45 must be
brought, at the option of the plaintiff, in the territory of
one of the States Parties, either before a court in which an
action may be brought against the contracting carrier, as
provided in Article 33, or before the court having
jurisdiction at the place where the actual carrier has its
domicile or its principal place of business.
Article 47
Invalidity of contractual provisions
Any contractual provision tending to relieve the contracting
carrier or the actual carrier of liability under this Chapter
or to fix a lower limit than that which is applicable
according to this Chapter shall be null and void, but the
nullity of any such provision does not involve the nullity of
the whole contract, which shall remain subject to the
provisions of this Chapter.
Article 48
Mutual relations of contracting and actual carriers
Except as provided in Article 45, nothing in this Chapter
shall affect the rights and obligations of the carriers
between themselves, including any right of recourse or
indemnification.
CHAPTER VI
OTHER PROVISIONS
Article 49
Mandatory application
Any clause contained in the contract of carriage and all
special agreements entered into before the damage occurred by
which the parties purport to infringe the rules laid down by
this Convention, whether by deciding the law to be applied,
or by altering the rules as to jurisdiction, shall be null
and void.
Article 50
Insurance
States Parties shall require their carriers to maintain
adequate insurance covering their liability under this
Convention. A carrier may be required by the State Party into
which it operates to furnish evidence that it maintains
adequate insurance covering its liability under this
Convention.
Article 51
Carriage Performed in Extraordinary Circumstances
The provisions of Articles 3 to 5, 7 and 8 relating to the
documentation of carriage shall not apply in the case of
carriage performed in extraordinary circumstances outside the
normal scope of a carrier's business.
Article 52
Definition of days
The expression “days” when used in this Convention means
calendar days, not working days.
CHAPTER VII
FINAL CLAUSES
Article 53
Signature, ratification and entry into force
1. This Convention shall be open for signature in Montreal on
28 May 1999 by States participating in the International
Conference on Air Law held at Montreal from 10 to 28 May
1999. After 28 May 1999, the Convention shall be open to all
States for signature at the Headquarters of the International
Civil Aviation Organization in Montreal until it enters into
force in accordance with paragraph 6 of this Article.
2. This Convention shall similarly be open for signature by
Regional Economic Integration Organisations. For the purpose
of this Convention, a “Regional Economic Integration
Organisation” means any organisation which is constituted by
sovereign States of a given region which has competence in
respect of certain matters governed by this Convention and
has been duly authorized to sign and to ratify, accept,
approve or accede to this Convention. A reference to a “State
Party” or “States Parties” in this Convention, otherwise than
in paragraph 2 of Article 1, paragraph 1(b) of Article 3,
paragraph (b) of Article 5, Articles 23, 33, 46 and paragraph
(b) of Article 57, applies equally to a Regional Economic
Integration Organisation. For the purpose of Article 24, the
references to “a majority of the States Parties” and “one-
third of the States Parties” shall not apply to a Regional
Economic Integration Organisation.
3. This Convention shall be subject to ratification by States
and by Regional Economic Integration Organisations which have
signed it.
4. Any State or Regional Economic Integration Organisation
which does not sign this Convention may accept, approve or
accede to it at any time.
5. Instruments of ratification, acceptance, approval or
accession shall be deposited with the International Civil
Aviation Organization, which is hereby designated the
Depositary.
6. This Convention shall enter into force on the sixtieth day
following the date of deposit of the thirtieth instrument of
ratification, acceptance, approval or accession with the
Depositary between the States which have deposited such
instrument. An instrument deposited by a Regional Economic
Integration Organisation shall not be counted for the purpose
of this paragraph.
7. For other States and for other Regional Economic
Integration Organisations, this Convention shall take effect
60 days following the date of deposit of the instrument of
ratification, acceptance, approval or accession.
8. The Depositary shall promptly notify all signatories and
States Parties of:
(a) each signature of this Convention and date thereof;
(b) each deposit of an instrument of ratification,
acceptance, approval or accession and date thereof;
(c) the date of entry into force of this Convention;
(d) the date of the coming into force of any revision of the
limits of liability established under this Convention;
(e) any denunciation under Article 54.
Article 54
Denunciation
1. Any State Party may denounce this Convention by written
notification to the Depositary.
2. Denunciation shall take effect 180 days following the date
on which notification is received by the Depositary.
Article 55
Relationship with other Warsaw Convention Instruments
This Convention shall prevail over any rules which apply to
international carriage by air:
1. between States Parties to this Convention by virtue of
those States commonly being Party to
(a) the Convention for the Unification of Certain Rules
Relating to International Carriage by Air signed at Warsaw on
12 October 1929 (hereinafter called the “Warsaw Convention”);
(b) the Protocol to Amend the Convention for the Unification
of Certain Rules Relating to International Carriage by Air
Signed at Warsaw on 12 October 1929, done at The Hague on 28
September 1955 (hereinafter called The Hague Protocol);
(c) the Convention, Supplementary to the Warsaw Convention,
for the Unification of Certain Rules Relating to
International Carriage by Air Performed by a Person Other
than the Contracting Carrier, signed at Guadalajara on 18
September 1961 (hereinafter called the Guadalajara
Convention);
(d) the Protocol to Amend the Convention for the Unification
of Certain Rules Relating to International Carriage by Air
Signed at Warsaw on 12 October 1929 as Amended by the
Protocol Done at The Hague on 28 September 1955 signed at
Guatemala City on 8 March 1971 (hereinafter called the
Guatemala City Protocol);
(e) Additional Protocol Nos 1 to 3 and Montreal Protocol No 4
to amend the Warsaw Convention as amended by The Hague
Protocol or the Warsaw Convention as amended by both The
Hague Protocol and the Guatemala City Protocol signed at
Montreal on 25 September 1975 (hereinafter called the
Montreal Protocols); or
2. within the territory of any single State Party to this
Convention by virtue of that State being Party to one or more
of the instruments referred to in subparagraphs (a) to (e)
above.
Article 56
States with more than one system of law
1. If a State has two or more territorial units in which
different systems of law are applicable in relation to
matters dealt with in this Convention, it may at the time of
signature, ratification, acceptance, approval or accession
declare that this Convention shall extend to all its
territorial units or only to one or more of them and may
modify this declaration by submitting another declaration at
any time.
2. Any such declaration shall be notified to the Depositary
and shall state expressly the territorial units to which the
Convention applies.
3. In relation to a State Party which has made such a
declaration:
(a) references in Article 23 to “national currency” shall be
construed as referring to the currency of the relevant
territorial unit of that State; and
(b) the reference in Article 28 to “national law” shall be
construed as referring to the law of the relevant territorial
unit of that State.
Article 57
Reservations
No reservation may be made to this Convention except that a
State Party may at any time declare by a notification
addressed to the Depositary that this Convention shall not
apply to:
(a) international carriage by air performed and operated
directly by that State Party for non-commercial purposes in
respect to its functions and duties as a sovereign State;
and/or
(b) the carriage of persons, cargo and baggage for its
military authorities on aircraft registered in or leased by
that State Party, the whole capacity of which has been
reserved by or on behalf of such authorities.
IN WITNESS WHEREOF the undersigned Plenipotentiaries, having
been duly authorized, have signed this Convention.
DONE at Montreal on the 28th day of May of the year one
thousand nine hundred and ninety-nine in the English, Arabic,
Chinese, French, Russian and Spanish languages, all texts
being equally authentic. This Convention shall remain
deposited in the archives of the International Civil Aviation
Organization, and certified copies thereof shall be
transmitted by the Depositary to all States Parties to this
Convention, as well as to all States Parties to the Warsaw
Convention, The Hague Protocol, the Guadalajara Convention,
the Guatemala City Protocol, and the Montreal Protocols
CONVENTION POUR L'UNIFICATION DE CERTAINES RÈGLES RELATIVES
AU TRANSPORT AÉRIEN INTERNATIONAL
LES ÉTATS PARTIES À LA PRÉSENTE CONVENTION,
RECONNAISSANT l'importante contribution de la Convention pour
l'unification de certaines règles relatives au transport
aérien international, signée à Varsovie le 12 octobre 1929,
ci-après appelée la “Convention de Varsovie” et celle
d'autres instruments connexes à l'harmonisation du droit
aérien international privé,
RECONNAISSANT la nécessité de moderniser et de refondre la
Convention de Varsovie et les instruments connexes,
RECONNAISSANT l'importance d'assurer la protection des
intérêts des consommateurs dans le transport aérien
international et la nécessité d'une indemnisation équitable
fondée sur le principe de réparation,
RÉAFFIRMANT l'intérêt d'assurer le développement d'une
exploitation ordonnée du transport aérien international et un
acheminement sans heurt des passagers, des bagages et des
marchandises, conformément aux principes et aux objectifs de
la Convention relative à l'aviation civile internationale
faite à Chicago le 7 décembre 1944,
CONVAINCUS que l'adoption de mesures collectives par les
États en vue d'harmoniser davantage et de codifier certaines
règles régissant le transport aérien international est le
meilleur moyen de réaliser un équilibre équitable des
intérêts,
SONT CONVENUS DE CE QUI SUIT:
CHAPITRE I
GÉNÉRALITÉS
Article 1
Champ d'application
1. La présente convention s'applique à tout transport
international de personnes, bagages ou marchandises, effectué
par aéronef contre rémunération. Elle s'applique également
aux transports gratuits effectués par aéronef par une
entreprise de transport aérien.
2. Au sens de la présente convention, l'expression transport
international s'entend de tout transport dans lequel, d'après
les stipulations des parties, le point de départ et le point
de destination, qu'il y ait ou non interruption de transport
ou transbordement, sont situés soit sur le territoire de deux
États parties, soit sur le territoire d'un seul État partie
si une escale est prévue sur le territoire d'un autre État,
même si cet État n'est pas un État partie. Le transport sans
une telle escale entre deux points du territoire d'un seul
État partie n'est pas considéré comme international au sens
de la présente convention.
3. Le transport à exécuter par plusieurs transporteurs
successifs est censé constituer pour l'application de la
présente convention un transport unique lorsqu'il a été
envisagé par les parties comme une seule opération, qu'il ait
été conclu sous la forme d'un seul contrat ou d'une série de
contrats, et il ne perd pas son caractère international par
le fait qu'un seul contrat ou une série de contrats doivent
être exécutés intégralement dans le territoire d'un même
État.
4. La présente convention s'applique aussi aux transports
visés au chapitre V, sous réserve des dispositions dudit
chapitre.
Article 2
Transport effectué par l'État et transport d'envois postaux
1. La présente convention s'applique aux transports effectués
par l'État ou les autres personnes juridiques de droit
public, dans les conditions prévues à l'article 1.
2. Dans le transport des envois postaux, le transporteur
n'est responsable qu'envers l'administration postale
compétente conformément aux règles applicables dans les
rapports entre les transporteurs et les administrations
postales.
3. Les dispositions de la présente convention autres que
celles du paragraphe 2 ci-dessus ne s'appliquent pas au
transport des envois postaux.
CHAPITRE II
DOCUMENTS ET OBLIGATIONS DES PARTIES RELATIFS AU TRANSPORT
DES PASSAGERS, DES BAGAGES ET DES MARCHANDISES
Article 3
Passagers et bagages
1. Dans le transport des passagers, un titre de transport
individuel ou collectif doit être délivré, contenant:
a) l'indication des points de départ et de destination;
b) si les points de départ et de destination sont situés sur
le territoire d'un même État partie et si une ou plusieurs
escales sont prévues sur le territoire d'un autre État,
l'indication d'une de ces escales.
2. L'emploi de tout autre moyen constatant les indications
qui figurent au paragraphe 1 peut se substituer à la
délivrance du titre de transport mentionné dans ce
paragraphe. Si un tel autre moyen est utilisé, le
transporteur offrira de délivrer au passager un document
écrit constatant les indications qui y sont consignées.
3. Le transporteur délivrera au passager une fiche
d'identification pour chaque article de bagage enregistré.
4. Il sera donné au passager un avis écrit indiquant que,
lorsque la présente convention s'applique, elle régit la
responsabilité des transporteurs en cas de mort ou de lésion
ainsi qu'en cas de destruction, de perte ou d'avarie des
bagages, ou de retard.
5. L'inobservation des dispositions des paragraphes
précédents n'affecte ni l'existence ni la validité du contrat
de transport, qui n'en sera pas moins soumis aux règles de la
présente convention, y compris celles qui portent sur la
limitation de la responsabilité.
Article 4
Marchandises
1. Pour le transport de marchandises, une lettre de transport
aérien est émise.
2. L'emploi de tout autre moyen constatant les indications
relatives au transport à exécuter peut se substituer à
l'émission de la lettre de transport aérien. Si de tels
autres moyens sont utilisés, le transporteur délivre à
l'expéditeur, à la demande de ce dernier, un récépissé de
marchandises permettant l'identification de l'expédition et
l'accès aux indications enregistrées par ces autres moyens.
Article 5
Contenu de la lettre de transport aérien ou du récépissé de
marchandises
La lettre de transport aérien ou le récépissé de marchandises
contiennent:
a) l'indication des points de départ et de destination;
b) si les points de départ et de destination sont situés sur
le territoire d'un même État partie et qu'une ou plusieurs
escales sont prévues sur le territoire d'un autre État,
l'indication d'une de ces escales;
c) la mention du poids de l'expédition.
Article 6
Document relatif à la nature de la marchandise
L'expéditeur peut être tenu pour accomplir les formalités
nécessaires de douane, de police et d'autres autorités
publiques d'émettre un document indiquant la nature de la
marchandise. Cette disposition ne crée pour le transporteur
aucun devoir, obligation ni responsabilité.
Article 7
Description de la lettre de transport aérien
1. La lettre de transport aérien est établie par l'expéditeur
en trois exemplaires originaux.
2. Le premier exemplaire porte la mention “pour le
transporteur”; il est signé par l'expéditeur. Le deuxième
exemplaire porte la mention “pour le destinataire”; il est
signé par l'expéditeur et le transporteur. Le troisième
exemplaire est signé par le transporteur et remis par lui à
l'expéditeur après acceptation de la marchandise.
3. La signature du transporteur et celle de l'expéditeur
peuvent être imprimées ou remplacées par un timbre.
4. Si, à la demande de l'expéditeur, le transporteur établit
la lettre de transport aérien, ce dernier est considéré,
jusqu'à preuve du contraire, comme agissant au nom de
l'expéditeur.
Article 8
Documents relatifs à plusieurs colis
Lorsqu'il y a plusieurs colis:
a) le transporteur de marchandises a le droit de demander à
l'expéditeur l'établissement de lettres de transport aérien
distinctes;
b) l'expéditeur a le droit de demander au transporteur la
remise de récépissés de marchandises distincts, lorsque les
autres moyens visés au paragraphe 2 de l'article 4 sont
utilisés.
Article 9
Inobservation des dispositions relatives aux documents
obligatoires
L'inobservation des dispositions des articles 4 à 8 n'affecte
ni l'existence ni la validité du contrat de transport, qui
n'en sera pas moins soumis aux règles de la présente
convention, y compris celles qui portent sur la limitation de
responsabilité.
Article 10
Responsabilité pour les indications portées dans les
documents
1. L'expéditeur est responsable de l'exactitude des
indications et déclarations concernant la marchandise
inscrites par lui ou en son nom dans la lettre de transport
aérien, ainsi que de celles fournies et faites par lui ou en
son nom au transporteur en vue d'être insérées dans le
récépissé de marchandises ou pour insertion dans les données
enregistrées par les autres moyens prévus au paragraphe 2 de
l'article 4. Ces dispositions s'appliquent aussi au cas où la
personne agissant au nom de l'expéditeur est également
l'agent du transporteur.
2. L'expéditeur assume la responsabilité de tout dommage subi
par le transporteur ou par toute autre personne à l'égard de
laquelle la responsabilité du transporteur est engagée, en
raison d'indications et de déclarations irrégulières,
inexactes ou incomplètes fournies et faites par lui ou en son
nom.
3. Sous réserve des dispositions des paragraphes 1 et 2 du
présent article, le transporteur assume la responsabilité de
tout dommage subi par l'expéditeur ou par toute autre
personne à l'égard de laquelle la responsabilité de
l'expéditeur est engagée, en raison d'indications et de
déclarations irrégulières, inexactes ou incomplètes insérées
par lui ou en son nom dans le récépissé de marchandises ou
dans les données enregistrées par les autres moyens prévus au
paragraphe 2 de l'article 4.
Article 11
Valeur probante des documents
1. La lettre de transport aérien et le récépissé de
marchandises font foi, jusqu'à preuve du contraire, de la
conclusion du contrat, de la réception de la marchandise et
des conditions du transport qui y figurent.
2. Les énonciations de la lettre de transport aérien et du
récépissé de marchandises, relatives au poids, aux dimensions
et à l'emballage de la marchandise ainsi qu'au nombre des
colis, font foi jusqu'à preuve du contraire; celles relatives
à la quantité, au volume et à l'état de la marchandise ne
font preuve contre le transporteur que si la vérification en
a été faite par lui en présence de l'expéditeur, et constatée
sur la lettre de transport aérien, ou s'il s'agit
d'énonciations relatives à l'état apparent de la marchandise.
Article 12
Droit de disposer de la marchandise
1. L'expéditeur a le droit, à la condition d'exécuter toutes
les obligations résultant du contrat de transport, de
disposer de la marchandise, soit en la retirant à l'aéroport
de départ ou de destination, soit en l'arrêtant en cours de
route lors d'un atterrissage, soit en la faisant livrer au
lieu de destination ou en cours de route à une personne autre
que le destinataire initialement désigné, soit en demandant
son retour à l'aéroport de départ, pour autant que l'exercice
de ce droit ne porte préjudice ni au transporteur, ni aux
autres expéditeurs et avec l'obligation de rembourser les
frais qui en résultent.
2. Dans le cas où l'exécution des instructions de
l'expéditeur est impossible, le transporteur doit l'en aviser
immédiatement.
3. Si le transporteur exécute les instructions de disposition
de l'expéditeur, sans exiger la production de l'exemplaire de
la lettre de transport aérien ou du récépissé de la
marchandise délivré à celui-ci, il sera responsable, sauf son
recours contre l'expéditeur, du préjudice qui pourra être
causé par ce fait à celui qui est régulièrement en possession
de la lettre de transport aérien ou du récépissé de la
marchandise.
4. Le droit de l'expéditeur cesse au moment où celui du
destinataire commence, conformément à l'article 13.
Toutefois, si le destinataire refuse la marchandise, ou s'il
ne peut être joint, l'expéditeur reprend son droit de
disposition.
Article 13
Livraison de la marchandise
1. Sauf lorsque l'expéditeur a exercé le droit qu'il tient de
l'article 12, le destinataire a le droit, dès l'arrivée de la
marchandise au point de destination, de demander au
transporteur de lui livrer la marchandise contre le paiement
du montant des créances et contre l'exécution des conditions
de transport.
2. Sauf stipulation contraire, le transporteur doit aviser le
destinataire dès l'arrivée de la marchandise.
3. Si la perte de la marchandise est reconnue par le
transporteur ou si, à l'expiration d'un délai de sept jours
après qu'elle aurait dû arriver, la marchandise n'est pas
arrivée, le destinataire est autorisé à faire valoir vis-à-
vis du transporteur les droits résultant du contrat de
transport.
Article 14
Possibilité de faire valoir les droits de l'expéditeur et du
destinataire
L'expéditeur et le destinataire peuvent faire valoir tous les
droits qui leur sont respectivement conférés par les articles
12 et 13, chacun en son nom propre, qu'il agisse dans son
propre intérêt ou dans l'intérêt d'autrui, à condition
d'exécuter les obligations que le contrat de transport
impose.
Article 15
Rapports entre l'expéditeur et le destinataire ou rapports
entre les tierces parties
1. Les articles 12, 13 et 14 ne portent préjudice ni aux
rapports entre l'expéditeur et le destinataire, ni aux
rapports mutuels des tierces parties dont les droits
proviennent de l'expéditeur ou du destinataire.
2. Toute clause dérogeant aux dispositions des articles 12,
13 et 14 doit être inscrite dans la lettre de transport
aérien ou dans le récépissé de marchandises.
Article 16
Formalités de douane, de police ou d'autres autorités
publiques
1. L'expéditeur est tenu de fournir les renseignements et les
documents qui, avant la remise de la marchandise au
destinataire, sont nécessaires à l'accomplissement des
formalités de douane, de police ou d'autres autorités
publiques. L'expéditeur est responsable envers le
transporteur de tous dommages qui pourraient résulter de
l'absence, de l'insuffisance ou de l'irrégularité de ces
renseignements et pièces, sauf le cas de faute de la part du
transporteur ou de ses préposés ou mandataires.
2. Le transporteur n'est pas tenu d'examiner si ces
renseignements et documents sont exacts ou suffisants.
CHAPITRE III
RESPONSABILITÉ DU TRANSPORTEUR ET ÉTENDUE DE L'INDEMNISATION
DU PRÉJUDICE
Article 17
Mort ou lésion subie par le passager – Dommage causé aux
bagages
1. Le transporteur est responsable du préjudice survenu en
cas de mort ou de lésion corporelle subie par un passager,
par cela seul que l'accident qui a causé la mort ou la lésion
s'est produit à bord de l'aéronef ou au cours de toutes
opérations d'embarquement ou de débarquement.
2. Le transporteur est responsable du dommage survenu en cas
de destruction, perte ou avarie de bagages enregistrés, par
cela seul que le fait qui a causé la destruction, la perte ou
l'avarie s'est produit à bord de l'aéronef ou au cours de
toute période durant laquelle le transporteur avait la garde
des bagages enregistrés. Toutefois, le transporteur n'est pas
responsable si et dans la mesure où le dommage résulte de la
nature ou du vice propre des bagages. Dans le cas des bagages
non enregistrés, notamment des effets personnels, le
transporteur est responsable si le dommage résulte de sa
faute ou de celle de ses préposés ou mandataires.
3. Si le transporteur admet la perte des bagages enregistrés
ou si les bagages enregistrés ne sont pas arrivés à
destination dans les vingt et un jours qui suivent la date à
laquelle ils auraient dû arriver, le passager est autorisé à
faire valoir contre le transporteur les droits qui découlent
du contrat de transport.
4. Sous réserve de dispositions contraires, dans la présente
convention le terme “bagages” désigne les bagages enregistrés
aussi bien que les bagages non enregistrés.
Article 18
Dommage causé à la marchandise
1. Le transporteur est responsable du dommage survenu en cas
de destruction, perte ou avarie de la marchandise par cela
seul que le fait qui a causé le dommage s'est produit pendant
le transport aérien.
2. Toutefois, le transporteur n'est pas responsable s'il
établit, et dans la mesure où il établit, que la destruction,
la perte ou l'avarie de la marchandise résulte de l'un ou de
plusieurs des faits suivants:
a) la nature ou le vice propre de la marchandise;
b) l'emballage défectueux de la marchandise par une personne
autre que le transporteur ou ses préposés ou mandataires;
c) un fait de guerre ou un conflit armé;
d) un acte de l'autorité publique accompli en relation avec
l'entrée, la sortie ou le transit de la marchandise.
3. Le transport aérien, au sens du paragraphe 1 du présent
article, comprend la période pendant laquelle la marchandise
se trouve sous la garde du transporteur.
4. La période du transport aérien ne couvre aucun transport
terrestre, maritime ou par voie d'eau intérieure effectué en
dehors d'un aéroport. Toutefois, lorsqu'un tel transport est
effectué dans l'exécution du contrat de transport aérien en
vue du chargement, de la livraison ou du transbordement, tout
dommage est présumé, sauf preuve du contraire, résulter d'un
fait survenu pendant le transport aérien. Si, sans le
consentement de l'expéditeur, le transporteur remplace en
totalité ou en partie le transport convenu dans l'entente
conclue entre les parties comme étant le transport par voie
aérienne, par un autre mode de transport, ce transport par un
autre mode sera considéré comme faisant partie de la période
du transport aérien.
Article 19
Retard
Le transporteur est responsable du dommage résultant d'un
retard dans le transport aérien de passagers, de bagages ou
de marchandises. Cependant, le transporteur n'est pas
responsable du dommage causé par un retard s'il prouve que
lui, ses préposés et mandataires ont pris toutes les mesures
qui pouvaient raisonnablement s'imposer pour éviter le
dommage, ou qu'il leur était impossible de les prendre.
Article 20
Exonération
Dans le cas où il fait la preuve que la négligence ou un
autre acte ou omission préjudiciable de la personne qui
demande réparation ou de la personne dont elle tient ses
droits a causé le dommage ou y a contribué, le transporteur
est exonéré en tout ou en partie de sa responsabilité à
l'égard de cette personne, dans la mesure où cette négligence
ou cet autre acte ou omission préjudiciable a causé le
dommage ou y a contribué. Lorsqu'une demande en réparation
est introduite par une personne autre que le passager, en
raison de la mort ou d'une lésion subie par ce dernier, le
transporteur est également exonéré en tout ou en partie de sa
responsabilité dans la mesure où il prouve que la négligence
ou un autre acte ou omission préjudiciable de ce passager a
causé le dommage ou y a contribué. Le présent article
s'applique à toutes les dispositions de la convention en
matière de responsabilité, y compris le paragraphe 1 de
l'article 21.
Article 21
Indemnisation en cas de mort ou de lésion subie par le
passager
1. Pour les dommages visés au paragraphe 1 de l'article 17 et
ne dépassant pas 100 000 droits de tirage spéciaux par
passager, le transporteur ne peut exclure ou limiter sa
responsabilité.
2. Le transporteur n'est pas responsable des dommages visés
au paragraphe 1 de l'article 17 dans la mesure où ils
dépassent 100 000 droits de tirage spéciaux par passager,
s'il prouve:
a) que le dommage n'est pas dû à la négligence ou à un autre
acte ou omission préjudiciable du transporteur, de ses
préposés ou de ses mandataires, ou
b) que ces dommages résultent uniquement de la négligence ou
d'un autre acte ou omission préjudiciable d'un tiers.
Article 22
Limites de responsabilité relatives aux retards, aux bagages
et aux marchandises
1. En cas de dommage subi par des passagers résultant d'un
retard, aux termes de l'article 19, la responsabilité du
transporteur est limitée à la somme de 4 150 droits de tirage
spéciaux par passager.
2. Dans le transport de bagages, la responsabilité du
transporteur en cas de destruction, perte, avarie ou retard
est limitée à la somme de 1 000 droits de tirage spéciaux par
passager, sauf déclaration spéciale d'intérêt à la livraison
faite par le passager au moment de la remise des bagages
enregistrés au transporteur et moyennant le paiement éventuel
d'une somme supplémentaire. Dans ce cas, le transporteur sera
tenu de payer jusqu'à concurrence de la somme déclarée, à
moins qu'il prouve qu'elle est supérieure à l'intérêt réel du
passager à la livraison.
3. Dans le transport de marchandises, la responsabilité du
transporteur, en cas de destruction, de perte, d'avarie ou de
retard, est limitée à la somme de 17 droits de tirage
spéciaux par kilogramme, sauf déclaration spéciale d'intérêt
à la livraison faite par l'expéditeur au moment de la remise
du colis au transporteur et moyennant le paiement d'une somme
supplémentaire éventuelle. Dans ce cas, le transporteur sera
tenu de payer jusqu'à concurrence de la somme déclarée, à
moins qu'il prouve qu'elle est supérieure à l'intérêt réel de
l'expéditeur à la livraison.
4. En cas de destruction, de perte, d'avarie ou de retard
d'une partie des marchandises, ou de tout objet qui y est
contenu, seul le poids total du ou des colis dont il s'agit
est pris en considération pour déterminer la limite de
responsabilité du transporteur. Toutefois, lorsque la
destruction, la perte, l'avarie ou le retard d'une partie des
marchandises, ou d'un objet qui y est contenu, affecte la
valeur d'autres colis couverts par la même lettre de
transport aérien ou par le même récépissé ou, en l'absence de
ces documents, par les mêmes indications consignées par les
autres moyens visés à l'article 4, paragraphe 2, le poids
total de ces colis doit être pris en considération pour
déterminer la limite de responsabilité.
5. Les dispositions des paragraphes 1 et 2 du présent article
ne s'appliquent pas s'il est prouvé que le dommage résulte
d'un acte ou d'une omission du transporteur, de ses préposés
ou de ses mandataires, fait soit avec l'intention de
provoquer un dommage, soit témérairement et avec conscience
qu'un dommage en résultera probablement, pour autant que,
dans le cas d'un acte ou d'une omission de préposés ou de
mandataires, la preuve soit également apportée que ceuxci ont
agi dans l'exercice de leurs fonctions.
6. Les limites fixées par l'article 21 et par le présent
article n'ont pas pour effet d'enlever au tribunal la faculté
d'allouer en outre, conformément à sa loi, une somme
correspondant à tout ou partie des dépens et autres frais de
procès exposés par le demandeur, intérêts compris. La
disposition précédente ne s'applique pas lorsque le montant
de l'indemnité allouée, non compris les dépens et autres
frais de procès, ne dépasse pas la somme que le transporteur
a offerte par écrit au demandeur dans un délai de six mois à
dater du fait qui a causé le dommage ou avant l'introduction
de l'instance si celle-ci est postérieure à ce délai.
Article 23
Conversion des unités monétaires
1. Les sommes indiquées en droits de tirage spéciaux dans la
présente convention sont considérées comme se rapportant au
droit de tirage spécial tel que défini par le Fonds monétaire
international. La conversion de ces sommes en monnaies
nationales s'effectuera, en cas d'instance judiciaire,
suivant la valeur de ces monnaies en droit de tirage spécial
à la date du jugement. La valeur, en droit de tirage spécial,
d'une monnaie nationale d'un État partie qui est membre du
Fonds monétaire international, est calculée selon la méthode
d'évaluation appliquée par le Fonds monétaire international à
la date du jugement pour ses propres opérations et
transactions. La valeur, en droit de tirage spécial, d'une
monnaie nationale d'un État partie qui n'est pas membre du
Fonds monétaire international, est calculée de la façon
déterminée par cet État.
2. Toutefois, les États qui ne sont pas membres du Fonds
monétaire international et dont la législation ne permet pas
d'appliquer les dispositions du paragraphe 1 du présent
article, peuvent, au moment de la ratification ou de
l'adhésion, ou à tout moment par la suite, déclarer que la
limite de responsabilité du transporteur prescrite à
l'article 21 est fixée, dans les procédures judiciaires sur
leur territoire, à la somme de 1 500 000 unités monétaires
par passager; 62 500 unités monétaires par passager pour ce
qui concerne le paragraphe 1 de l'article 22; 15 000 unités
monétaires par passager pour ce qui concerne le paragraphe 2
de l'article 22; et 250 unités monétaires par kilogramme pour
ce qui concerne le paragraphe 3 de l'article 22. Cette unité
monétaire correspond à soixante-cinq milligrammes et demi
d'or au titre de neuf cents millièmes de fin. Les sommes
peuvent être converties dans la monnaie nationale concernée
en chiffres ronds. La conversion de ces sommes en monnaie
nationale s'effectuera conformément à la législation de
l'État en cause.
3. Le calcul mentionné dans la dernière phrase du paragraphe
1 du présent article et la conversion mentionnée au
paragraphe 2 du présent article sont effectués de façon à
exprimer en monnaie nationale de l'État partie la même valeur
réelle, dans la mesure du possible, pour les montants prévus
aux articles 21 et 22, que celle qui découlerait de
l'application des trois premières phrases du paragraphe 1 du
présent article. Les États parties communiquent au
dépositaire leur méthode de calcul conformément au paragraphe
1 du présent article ou les résultats de la conversion
conformément au paragraphe 2 du présent article, selon le
cas, lors du dépôt de leur instrument de ratification,
d'acceptation ou d'approbation de la présente convention ou
d'adhésion à celle-ci et chaque fois qu'un changement se
produit dans cette méthode de calcul ou dans ces résultats.
Article 24
Révision des limites
1. Sans préjudice des dispositions de l'article 25 de la
présente convention et sous réserve du paragraphe 2 ci-
dessous, les limites de responsabilité prescrites aux
articles 21, 22 et 23 sont révisées par le dépositaire tous
les cinq ans, la première révision intervenant à la fin de la
cinquième année suivant la date d'entrée en vigueur de la
présente convention, ou si la convention n'entre pas en
vigueur dans les cinq ans qui suivent la date à laquelle elle
est pour la première fois ouverte à la signature, dans
l'année de son entrée en vigueur, moyennant l'application
d'un coefficient pour inflation correspondant au taux
cumulatif de l'inflation depuis la révision précédente ou,
dans le cas d'une première révision, depuis la date d'entrée
en vigueur de la convention. La mesure du taux d'inflation à
utiliser pour déterminer le coefficient pour inflation est la
moyenne pondérée des taux annuels de la hausse ou de la
baisse des indices de prix à la consommation des États dont
les monnaies composent le droit de tirage spécial cité au
paragraphe 1 de l'article 23.
2. Si la révision mentionnée au paragraphe précédent conclut
que le coefficient pour inflation a dépassé 10 %, le
dépositaire notifie aux États parties une révision des
limites de responsabilité. Toute révision ainsi adoptée prend
effet six mois après sa notification aux États parties. Si,
dans les trois mois qui suivent cette notification aux États
parties, une majorité des États parties notifie sa
désapprobation, la révision ne prend pas effet et le
dépositaire renvoie la question à une réunion des États
parties. Le dépositaire notifie immédiatement à tous les
États parties l'entrée en vigueur de toute révision.
3. Nonobstant le paragraphe 1 du présent article, la
procédure évoquée au paragraphe 2 du présent article est
applicable à tout moment, à condition qu'un tiers des États
parties exprime un souhait dans ce sens et à condition que le
coefficient pour inflation visé au paragraphe 1 soit
supérieur à 30 % de ce qu'il était à la date de la révision
précédente ou à la date d'entrée en vigueur de la présente
convention s'il n'y a pas eu de révision antérieure. Les
révisions ultérieures selon la procédure décrite au
paragraphe 1 du présent article interviennent tous les cinq
ans à partir de la fin de la cinquième année suivant la date
de la révision intervenue en vertu du présent paragraphe.
Article 25
Stipulation de limites
Un transporteur peut stipuler que le contrat de transport
peut fixer des limites de responsabilité plus élevées que
celles qui sont prévues dans la présente convention, ou ne
comporter aucune limite de responsabilité.
Article 26
Nullité des dispositions contractuelles
Toute clause tendant à exonérer le transporteur de sa
responsabilité ou à établir une limite inférieure à celle qui
est fixée dans la présente convention est nulle et de nul
effet, mais la nullité de cette clause n'entraîne pas la
nullité du contrat qui reste soumis aux dispositions de la
présente convention.
Article 27
Liberté de contracter
Rien dans la présente convention ne peut empêcher un
transporteur de refuser la conclusion d'un contrat de
transport, de renoncer aux moyens de défense qui lui sont
donnés en vertu de la présente convention ou d'établir des
conditions qui ne sont pas en contradiction avec les
dispositions de la présente convention.
Article 28
Paiements anticipés
En cas d'accident d'aviation entraînant la mort ou la lésion
de passagers, le transporteur, s'il y est tenu par la
législation de son pays, versera sans retard des avances aux
personnes physiques qui ont droit à un dédommagement pour
leur permettre de subvenir à leurs besoins économiques
immédiats. Ces avances ne constituent pas une reconnaissance
de responsabilité et elles peuvent être déduites des montants
versés ultérieurement par le transporteur à titre de
dédommagement.
Article 29
Principe des recours
Dans le transport de passagers, de bagages et de
marchandises, toute action en dommages-intérêts, à quelque
titre que ce soit, en vertu de la présente convention, en
raison d'un contrat ou d'un acte illicite ou pour toute autre
cause, ne peut être exercée que dans les conditions et
limites de responsabilité prévues par la présente convention,
sans préjudice de la détermination des personnes qui ont le
droit d'agir et de leurs droits respectifs. Dans toute action
de ce genre, on ne pourra pas obtenir de dommages-intérêts
punitifs ou exemplaires ni de dommages à un titre autre que
la réparation.
Article 30
Préposés, mandataires Montant total de la réparation
1. Si une action est intentée contre un préposé ou un
mandataire du transporteur à la suite d'un dommage visé par
la présente convention, ce préposé ou mandataire, s'il prouve
qu'il a agi dans l'exercice de ses fonctions, pourra se
prévaloir des conditions et des limites de responsabilité que
peut invoquer le transporteur en vertu de la présente
convention.
2. Le montant total de la réparation qui, dans ce cas, peut
être obtenu du transporteur, de ses préposés et de ses
mandataires, ne doit pas dépasser lesdites limites.
3. Sauf pour le transport de marchandises, les dispositions
des paragraphes 1 et 2 du présent article ne s'appliquent pas
s'il est prouvé que le dommage résulte d'un acte ou d'une
omission du préposé ou du mandataire, fait soit avec
l'intention de provoquer un dommage, soit témérairement et
avec conscience qu'un dommage en résultera probablement.
Article 31
Délais de protestation
1. La réception des bagages enregistrés et des marchandises
sans protestation par le destinataire constituera
présomption, sauf preuve du contraire, que les bagages et
marchandises ont été livrés en bon état et conformément au
titre de transport ou aux indications consignées par les
autres moyens visés à l'article 3, paragraphe 2, et à
l'article 4, paragraphe 2.
2. En cas d'avarie, le destinataire doit adresser au
transporteur une protestation immédiatement après la
découverte de l'avarie et, au plus tard, dans un délai de
sept jours pour les bagages enregistrés et de quatorze jours
pour les marchandises à dater de leur réception. En cas de
retard, la protestation devra être faite au plus tard dans
les vingt et un jours à dater du jour où le bagage ou la
marchandise auront été mis à sa disposition.
3. Toute protestation doit être faite par réserve écrite et
remise ou expédiée dans le délai prévu pour cette
protestation.
4. À défaut de protestation dans les délais prévus, toutes
actions contre le transporteur sont irrecevables, sauf le cas
de fraude de celui-ci.
Article 32
Décès de la personne responsable
En cas de décès de la personne responsable, une action en
responsabilité est recevable, conformément aux dispositions
de la présente convention, à l'encontre de ceux qui
représentent juridiquement sa succession.
Article 33
Juridiction compétente
1. L'action en responsabilité devra être portée, au choix du
demandeur, dans le territoire d'un des États parties, soit
devant le tribunal du domicile du transporteur, du siège
principal de son exploitation ou du lieu où il possède un
établissement par le soin duquel le contrat a été conclu,
soit devant le tribunal du lieu de destination.
2. En ce qui concerne le dommage résultant de la mort ou
d'une lésion corporelle subie par un passager, l'action en
responsabilité peut être intentée devant l'un des tribunaux
mentionnés au paragraphe 1 du présent article ou, eu égard
aux spécificités du transport aérien, sur le territoire d'un
État partie où le passager a sa résidence principale et
permanente au moment de l'accident et vers lequel ou à partir
duquel le transporteur exploite des services de transport
aérien, soit avec ses propres aéronefs, soit avec les
aéronefs d'un autre transporteur en vertu d'un accord
commercial, et dans lequel ce transporteur mène ses activités
de transport aérien à partir de locaux que lui-même ou un
autre transporteur avec lequel il a conclu un accord
commercial loue ou possède.
3. Aux fins du paragraphe 2:
a) “accord commercial” signifie un accord autre qu'un accord
d'agence conclu entre des transporteurs et portant sur la
prestation de services communs de transport aérien de
passagers;
b) “résidence principale et permanente” désigne le lieu
unique de séjour fixe et permanent du passager au moment de
l'accident. La nationalité du passager ne sera pas le facteur
déterminant à cet égard.
4. La procédure sera régie selon le droit du tribunal saisi
de l'affaire.
Article 34
Arbitrage
1. Sous réserve des dispositions du présent article, les
parties au contrat de transport de fret peuvent stipuler que
tout différend relatif à la responsabilité du transporteur en
vertu de la présente convention sera réglé par arbitrage.
Cette entente sera consignée par écrit.
2. La procédure d'arbitrage se déroulera, au choix du
demandeur, dans l'un des lieux de compétence des tribunaux
prévus à l'article 33.
3. L'arbitre ou le tribunal arbitral appliquera les
dispositions de la présente convention.
4. Les dispositions des paragraphes 2 et 3 du présent article
seront réputées faire partie de toute clause ou de tout
accord arbitral, et toute disposition contraire à telle
clause ou à tel accord arbitral sera nulle et de nul effet.
Article 35
Délai de recours
1. L'action en responsabilité doit être intentée, sous peine
de déchéance, dans le délai de deux ans à compter de
l'arrivée à destination, ou du jour où l'aéronef aurait dû
arriver, ou de l'arrêt du transport.
2. Le mode du calcul du délai est déterminé par la loi du
tribunal saisi.
Article 36
Transporteurs successifs
1. Dans les cas de transport régis par la définition du
paragraphe 3 de l'article 1, à exécuter par divers
transporteurs successifs, chaque transporteur acceptant des
voyageurs, des bagages ou des marchandises est soumis aux
règles établies par la présente convention, et est censé être
une des parties du contrat de transport, pour autant que ce
contrat ait trait à la partie du transport effectuée sous son
contrôle.
2. Au cas d'un tel transport, le passager ou ses ayants droit
ne pourront recourir que contre le transporteur ayant
effectué le transport au cours duquel l'accident ou le retard
s'est produit, sauf dans le cas où, par stipulation expresse,
le premier transporteur aura assuré la responsabilité pour
tout le voyage.
3. S'il s'agit de bagages ou de marchandises, le passager ou
l'expéditeur aura recours contre le premier transporteur, et
le destinataire ou le passager qui a le droit à la délivrance
contre le dernier, et l'un et l'autre pourront, en outre,
agir contre le transporteur ayant effectué le transport au
cours duquel la destruction, la perte, l'avarie ou le retard
se sont produits. Ces transporteurs seront solidairement
responsables envers le passager, ou l'expéditeur ou le
destinataire.
Article 37
Droit de recours contre des tiers
La présente convention ne préjuge en aucune manière la
question de savoir si la personne tenue pour responsable en
vertu de ses dispositions a ou non un recours contre toute
autre personne.
CHAPITRE IV
TRANSPORT INTERMODAL
Article 38
Transport intermodal
1. Dans le cas de transport intermodal effectué en partie par
air et en partie par tout autre moyen de transport, les
dispositions de la présente convention ne s'appliquent, sous
réserve du paragraphe 4 de l'article 18, qu'au transport
aérien et si celui-ci répond aux conditions de l'article 1.
2. Rien dans la présente convention n'empêche les parties,
dans le cas de transport intermodal, d'insérer dans le titre
de transport aérien des conditions relatives à d'autres modes
de transport, à condition que les stipulations de la présente
convention soient respectées en ce qui concerne le transport
par air.
CHAPITRE V
TRANSPORT AÉRIEN EFFECTUÉ PAR UNE PERSONNE AUTRE QUE LE
TRANSPORTEUR CONTRACTUEL
Article 39
Transporteur contractuel Transporteur de fait
Les dispositions du présent chapitre s'appliquent lorsqu'une
personne (ci-après dénommée “transporteur contractuel”)
conclut un contrat de transport régi par la présente
convention avec un passager ou un expéditeur ou avec une
personne agissant pour le compte du passager ou de
l'expéditeur, et qu'une autre personne (ci-après dénommée
“transporteur de fait”) effectue, en vertu d'une autorisation
donnée par le transporteur contractuel, tout ou partie du
transport, mais n'est pas, en ce qui concerne cette partie,
un transporteur successif au sens de la présente convention.
Cette autorisation est présumée, sauf preuve contraire.
Article 40
Responsabilité respective du transporteur contractuel et du
transporteur de fait
Sauf disposition contraire du présent chapitre, si un
transporteur de fait effectue tout ou partie du transport
qui, conformément au contrat visé à l'article 39, est régi
par la présente convention, le transporteur contractuel et le
transporteur de fait sont soumis aux règles de la présente
convention, le premier pour la totalité du transport envisagé
dans le contrat, le second seulement pour le transport qu'il
effectue.
Article 41
Attribution mutuelle
1. Les actes et omissions du transporteur de fait ou de ses
préposés et mandataires agissant dans l'exercice de leurs
fonctions, relatifs au transport effectué par le transporteur
de fait, sont réputés être également ceux du transporteur
contractuel.
2. Les actes et omissions du transporteur contractuel ou de
ses préposés et mandataires agissant dans l'exercice de leurs
fonctions, relatifs au transport effectué par le transporteur
de fait, sont réputés être également ceux du transporteur de
fait. Toutefois, aucun de ces actes ou omissions ne pourra
soumettre le transporteur de fait à une responsabilité
dépassant les montants prévus aux articles 21, 22, 23 et 24.
Aucun accord spécial aux termes duquel le transporteur
contractuel assume des obligations que n'impose pas la
présente convention, aucune renonciation à des droits ou
moyens de défense prévus par la présente convention ou aucune
déclaration spéciale d'intérêt à la livraison, visée à
l'article 22 de la présente convention, n'auront d'effet à
l'égard du transporteur de fait, sauf consentement de ce
dernier.
Article 42
Notification des ordres et protestations
Les instructions ou protestations à notifier au transporteur,
en application de la présente convention, ont le même effet
qu'elles soient adressées au transporteur contractuel ou au
transporteur de fait. Toutefois, les instructions visées à
l'article 12 n'ont d'effet que si elles sont adressées au
transporteur contractuel.
Article 43
Préposés et mandataires
En ce qui concerne le transport effectué par le transporteur
de fait, tout préposé ou mandataire de ce transporteur ou du
transporteur contractuel, s'il prouve qu'il a agi dans
l'exercice de ses fonctions, peut se prévaloir des conditions
et des limites de responsabilité applicables, en vertu de la
présente convention, au transporteur dont il est le préposé
ou le mandataire, sauf s'il est prouvé qu'il a agi de telle
façon que les limites de responsabilité ne puissent être
invoquées conformément à la présente convention.
Article 44
Cumul de la réparation
En ce qui concerne le transport effectué par le transporteur
de fait, le montant total de la réparation qui peut être
obtenu de ce transporteur, du transporteur contractuel et de
leurs préposés et mandataires quand ils ont agi dans
l'exercice de leurs fonctions, ne peut pas dépasser
l'indemnité la plus élevée qui peut être mise à charge soit
du transporteur contractuel, soit du transporteur de fait, en
vertu de la présente convention, sous réserve qu'aucune des
personnes mentionnées dans le présent article ne puisse être
tenue pour responsable au-delà de la limite applicable à
cette personne.
Article 45
Notification des actions en responsabilité
Toute action en responsabilité, relative au transport
effectué par le transporteur de fait, peut être intentée, au
choix du demandeur, contre ce transporteur ou le transporteur
contractuel ou contre l'un et l'autre, conjointement ou
séparément. Si l'action est intentée contre l'un seulement de
ces transporteurs, ledit transporteur aura le droit d'appeler
l'autre transporteur en intervention devant le tribunal
saisi, les effets de cette intervention ainsi que la
procédure qui lui est applicable étant réglés par la loi de
ce tribunal.
Article 46
Juridiction annexe
Toute action en responsabilité, prévue à l'article 45, doit
être portée, au choix du demandeur, sur le territoire d'un
des États parties, soit devant l'un des tribunaux où une
action peut être intentée contre le transporteur contractuel,
conformément à l'article 33, soit devant le tribunal du
domicile du transporteur de fait ou du siège principal de son
exploitation.
Article 47
Nullité des dispositions contractuelles
Toute clause tendant à exonérer le transporteur contractuel
ou le transporteur de fait de leur responsabilité en vertu du
présent chapitre ou à établir une limite inférieure à celle
qui est fixée dans le présent chapitre est nulle et de nul
effet, mais la nullité de cette clause n'entraîne pas la
nullité du contrat qui reste soumis aux dispositions du
présent chapitre.
Article 48
Rapports entre transporteur contractuel et transporteur de
fait
Sous réserve de l'article 45, aucune disposition du présent
chapitre ne peut être interprétée comme affectant les droits
et obligations existant entre les transporteurs, y compris
tous droits à un recours ou dédommagement.
CHAPITRE VI
AUTRES DISPOSITIONS
Article 49
Obligation d'application
Sont nulles et de nul effet toutes clauses du contrat de
transport et toutes conventions particulières antérieures au
dommage par lesquelles les parties dérogeraient aux règles de
la présente convention soit par une détermination de la loi
applicable, soit par une modification des règles de
compétence.
Article 50
Assurance
Les États parties exigent que leurs transporteurs contractent
une assurance suffisante pour couvrir la responsabilité qui
leur incombe aux termes de la présente convention. Un
transporteur peut être tenu, par l'État partie à destination
duquel il exploite des services, de fournir la preuve qu'il
maintient une assurance suffisante couvrant sa responsabilité
au titre de la présente convention.
Article 51
Transport effectué dans des circonstances extraordinaires
Les dispositions des articles 3 à 5, 7 et 8 relatives aux
titres de transport ne sont pas applicables au transport
effectué dans des circonstances extraordinaires en dehors de
toute opération normale de l'exploitation d'un transporteur.
Article 52
Définition du terme “jour”
Lorsque dans la présente convention il est question de jours,
il s'agit de jours courants et non de jours ouvrables.
CHAPITRE VII
DISPOSITIONS PROTOCOLAIRES
Article 53
Signature, ratification et entrée en vigueur
1. La présente convention est ouverte à Montréal le 28 mai
1999 à la signature des États participant à la Conférence
internationale de droit aérien, tenue à Montréal du 10 au 28
mai 1999. Après le 28 mai 1999, la convention sera ouverte à
la signature de tous les États au siège de l'Organisation de
l'aviation civile internationale à Montréal jusqu'à ce
qu'elle entre en vigueur conformément au paragraphe 6 du
présent article.
2. De même, la présente convention sera ouverte à la
signature des organisations régionales d'intégration
économique. Pour l'application de la présente convention, une
“organisation régionale d'intégration économique” est une
organisation constituée d'États souverains d'une région
donnée qui a compétence sur certaines matières régies par la
convention et qui a été dûment autorisée à signer et à
ratifier, accepter, approuver ou adhérer à la présente
convention. Sauf au paragraphe 2 de l'article 1, au
paragraphe 1, alinéa b), de l'article 3, à l'alinéa b) de
l'article 5, aux articles 23, 33, 46 et à l'alinéa b) de
l'article 57, toute mention faite d'un “État partie” ou
“d'États parties” s'applique également aux organisations
régionales d'intégration économique. Pour l'application de
l'article 24, les mentions faites d'”une majorité des États
parties” et d'”un tiers des États parties” ne s'appliquent
pas aux organisations régionales d'intégration économique.
3. La présente convention est soumise à la ratification des
États et des organisations d'intégration économique qui l'ont
signée.
4. Tout État ou organisation régionale d'intégration
économique qui ne signe pas la présente convention peut
l'accepter, l'approuver ou y adhérer à tout moment.
5. Les instruments de ratification d'acceptation,
d'approbation ou d'adhésion seront déposés auprès de
l'Organisation de l'aviation civile internationale, qui est
désignée par les présentes comme dépositaire.
6. La présente convention entrera en vigueur le soixantième
jour après la date du dépôt auprès du dépositaire du
trentième instrument de ratification, d'acceptation,
d'approbation ou d'adhésion et entre les États qui ont déposé
un tel instrument. Les instruments déposés par les
organisations régionales d'intégration économique ne seront
pas comptées aux fins du présent paragraphe.
7. Pour les autres États et pour les autres organisations
régionales d'intégration économique, la présente convention
prendra effet soixante jours après la date du dépôt d'un
instrument de ratification, d'acceptation, d'approbation ou
d'adhésion.
8. Le dépositaire notifiera rapidement à tous les signataires
et à tous les États parties:
a) chaque signature de la présente convention ainsi que sa
date;
b) chaque dépôt d'un instrument de ratification,
d'acceptation, d'approbation ou d'adhésion ainsi que sa date;
c) la date d'entrée en vigueur de la présente convention;
d) la date d'entrée en vigueur de toute révision des limites
de responsabilité établies en vertu de la présente
convention;
e) toute dénonciation au titre de l'article 54.
Article 54
Dénonciation
1. Tout État partie peut dénoncer la présente convention par
notification écrite adressée au dépositaire.
2. La dénonciation prendra effet cent quatre-vingt jours
après la date à laquelle le dépositaire aura reçu la
notification.
Article 55
Relation avec les autres instruments de la Convention de
Varsovie
La présente convention l'emporte sur toutes règles
s'appliquant au transport international par voie aérienne:
1) entre États parties à la présente convention du fait que
ces États sont communément parties aux instruments suivants:
a) Convention pour l'unification de certaines règles
relatives au transport aérien international, signée à
Varsovie le 12 octobre 1929 (appelée ci-après la Convention
de Varsovie);
b) Protocole portant modification de la Convention pour
l'unification de certaines règles relatives au transport
aérien international signée à Varsovie le 12 octobre 1929,
fait à La Haye le 28 septembre 1955 (appelé ci-après le
Protocole de La Haye);
c) Convention complémentaire à la Convention de Varsovie,
pour l'unification de certaines règles relatives au transport
aérien international effectué par une personne autre que le
transporteur contractuel, signée à Guadalajara le 18
septembre 1961 (appelée ci-après la Convention de
Guadalajara);
d) Protocole portant modification de la Convention pour
l'unification de certaines règles relatives au transport
aérien international signée à Varsovie le 12 octobre 1929
amendée par le protocole fait à La Haye le 28 septembre 1955,
signé à Guatemala le 8 mars 1971 (appelé ci-après le
Protocole de Guatemala);
e) Protocoles additionnels nos 1 à 3 et Protocole de Montréal
n° 4 portant modification de la Convention de Varsovie
amendée par le Protocole de La Haye ou par la Convention de
Varsovie amendée par le Protocole de La Haye et par le
Protocole de Guatemala, signés à Montréal le 25 septembre
1975 (appelés ci-après les Protocoles de Montréal); ou
2) dans le territoire de tout État partie à la présente
convention du fait que cet État est partie à un ou plusieurs
des instruments mentionnés aux alinéas a) à e) ci-dessus.
Article 56
États possédant plus d'un régime juridique
1. Si un État comprend deux unités territoriales ou davantage
dans lesquelles des régimes juridiques différents
s'appliquent aux questions régies par la présente convention,
il peut, au moment de la signature, de la ratification, de
l'acceptation, de l'approbation ou de l'adhésion, déclarer
que ladite convention s'applique à toutes ses unités
territoriales ou seulement à l'une ou plusieurs d'entre elles
et il peut à tout moment modifier cette déclaration en en
soumettant une nouvelle.
2. Toute déclaration de ce genre est communiquée au
dépositaire et indique expressément les unités territoriales
auxquelles la convention s'applique.
3. Dans le cas d'un État partie qui a fait une telle
déclaration:
a) les références, à l'article 23, à la “monnaie nationale”
sont interprétées comme signifiant la monnaie de l'unité
territoriale pertinente dudit État;
b) à l'article 28, la référence à la “loi nationale” est
interprétée comme se rapportant à la loi de l'unité
territoriale pertinente dudit État.
Article 57
Réserves
Aucune réserve ne peut être admise à la présente convention,
si ce n'est qu'un État partie peut à tout moment déclarer,
par notification adressée au dépositaire, que la présente
convention ne s'applique pas:
a) aux transports aériens internationaux effectués et
exploités directement par cet État à des finns non
commerciales relativement à ses fonctions et devoirs d'État
souverain;
b) au transport de personnes, de bagages et de marchandises
effectué pour ses autorités militaires à bord d'aéronefs
immatriculés dans ou loués par ledit État partie et dont la
capacité entière a été réservée par ces autorités ou pour le
compte de celles-ci.
EN FOI DE QUOI les plénipotentiaires soussignés, dûment
autorisés, ont signé la présente convention.
FAIT à Montréal le 28e jour du mois de mai de l'an mil neuf
cent quatre-vingt-dixneuf dans les langues française,
anglaise, arabe, chinoise, espagnole et russe, tous les
textes faisant également foi. La présente convention restera
déposée aux archives de l'Organisation de l'aviation civile
internationale, et le dépositaire en transmettra des copies
certifiées conformes à tous les États parties à la Convention
de Varsovie, au Protocole de La Haye, à la Convention de
Guadalajara, au Protocole de Guatemala et aux Protocoles de
Montréal.
KONVENTION OM VISSA ENHETLIGA REGLER FÖR INTERNATIONELLA
LUFTTRANSPORTER
DE FÖRDRAGSSLUTANDE STATERNA,
SOM ERKÄNNER betydelsen av konventionen rörande fastställande
av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell
luftbefordran, undertecknad i Warszawa den 12 oktober 1929,
nedan kallad ”Warszawakonventionen”, och av andra, därmed
förknippade instrument för harmonisering av lagstiftningen om
civil luftfart,
SOM ERKÄNNER behovet av att modernisera och konsolidera
Warszawakonventionen och andra till den knutna dokument,
SOM ERKÄNNER betydelsen av att skydda konsumenternas
intressen i samband med internationella lufttransporter och
av att sörja för rättvis ersättning enligt
kompensationsprincipen,
SOM ÅTERIGEN BEKRÄFTAR att det är önskvärt med en metodisk
utveckling av de internationella lufttransporterna och med en
störningsfri transport av passagerare, bagage och gods i
enlighet med principerna och målen i den konvention angående
internationell civil luftfart som avslutades i Chicago den 7
december 1944,
SOM ÄR ÖVERTYGADE OM att det bästa sättet att uppnå en
rättvis sammanvägning av alla intressen är att ytterligare
harmonisera och kodifiera vissa bestämmelser för
internationella lufttransporter genom att anta en ny
konvention,
HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Tillämpningsområde
1. Denna konvention är tillämplig på varje internationell
transport av personer, bagage eller gods som utförs med
luftfartyg mot ersättning. Den är också tillämplig på
transporter med luftfartyg som lufttransportföretag utför
utan ersättning.
2. I denna konvention avses med ”internationell transport”
varje transport där avgångs- och destinationsorten enligt
parternas överenskommelse – oavsett om transportavbrott eller
byte av luftfartyg förekommer – ligger antingen inom två
fördragsslutande staters territorier eller inom en och samma
fördragsslutande stats territorium om en överenskommen
mellanlandning görs inom en annan stats territorium, även om
den staten inte tillträtt konventionen. Transport mellan två
platser på en och samma fördragsslutande stats territorium
utan överenskommen mellanlandning på en annan stats
territorium anses inte som internationell transport enligt
denna konvention.
3. I denna konvention anses en transport som utförs av flera
transportörer efter varandra vara en enda transport, oavsett
om det slutits ett eller flera avtal om denna, förutsatt att
parterna betraktar transporten som en enda transport;
transporten förlorar inte sin internationella karaktär enbart
för att ett eller flera av avtalen helt skall fullgöras inom
en och samma stats territorium.
4. Denna konvention skall även tillämpas på sådana
transporter som avses i kapitel V.
Artikel 2
Transporter som utförs av en stat och transporter av post
1. Denna konvention skall tilllämpas på transporter som
utförs av en stat, kommun eller annat offentligt organ och
som uppfyller villkoren i artikel 1.
2. Vid transport av post är transportören ansvarig enbart
gentemot postbefordringsföretaget och i enlighet med de
regler som gäller för förhållandet mellan transportörer och
postbefordringsföretag.
3. Med undantag för vad som anges i punkt 2 skall
konventionen inte tillämpas på posttransporter.
KAPITEL II
DOKUMENTATION SAMT PARTERNAS SKYLDIGHETER VID TRANSPORT AV
PASSAGERARE, BAGAGE OCH GODS
Artikel 3
Passagerare och bagage
1. För passagerartransporter skall individuella eller
kollektiva transporthandlingar tillhandahållas som
innehåller:
a) uppgift om avgångs- och destinationsort;
b) om avgångs- och destinationsorten ligger inom samma
fördragsslutande stats territorium och en eller flera
mellanlandningar enligt vad som har överenskommits skall ske
inom en annan stats territorium, uppgift om platsen för minst
en sådan mellanlandning.
2. Någon transporthandling behöver dock inte tillhandahållas,
om uppgifterna som avses i punkt 1 registreras på annat sätt.
I sådant fall skall transportören erbjuda passageraren en
utskrift av de registrerade uppgifterna.
3. Transportören skall ge passageraren ett bagagekvitto för
varje incheckad bagageenhet.
4. Passageraren skall skriftligen upplysas om att denna
konvention, när den är tillämplig, reglerar och eventuellt
begränsar transportörens skadeståndsansvar för dödsfall eller
skada, för bagage som förstörts, förlorats eller skadats och
för förseningar.
5. Transportavtalets befintlighet eller giltighet påverkas
inte av att de föregående punkterna åsidosätts; också i
sådant fall omfattas avtalet av bestämmelserna i denna
konvention, inbegripet bestämmelserna om ansvarsbegränsning.
Artikel 4
Gods
1. För varje godstransport skall en flygfraktsedel
tillhandahållas.
2. Någon flygfraktsedel behöver dock inte tillhandahållas, om
uppgifterna angående transporten registreras på annat sätt. I
sådant fall skall transportören om avsändaren begär det
tillhandahålla avsändaren ett godskvitto som gör det möjligt
att identifiera försändelsen och ger tillgång till de
uppgifter om transporten som registrerats.
Artikel 5
Flygfraktsedelns och godskvittots innehåll
Flygfraktsedeln eller godskvittot skall innehålla:
a) uppgift om avgångsort och destinationsort;
b) om avgångs- och destinationsorten ligger inom samma
fördragsslutande stats territorium och en eller flera
mellanlandningar enligt vad som har överenskommits skall ske
inom en annan stats territorium, uppgift om platsen för minst
en sådan mellanlandning;
c) uppgift om försändelsens vikt.
Artikel 6
Handling med uppgifter om godsets art
Om det behövs för att skyldigheter enligt tulllens, polisens
eller någon annan myndighets föreskrifter skall kunna
fullgöras, får det begäras av avsändaren att denne skall
tillhandahålla en skriftlig handling med upplysningar om
godsets art. Denna bestämmelse medför inte någon skyldighet
eller något skadeståndsansvar för transportören.
Artikel 7
Beskrivning av flygfraktsedeln
1. Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre
originalexemplar.
2. Det första exemplaret skall förses med beteckningen ”för
transportören” och undertecknas av avsändaren. Det andra
exemplaret skall förses med beteckningen ”för mottagaren” och
undertecknas av avsändaren och transportören. Det tredje
exemplaret skall undertecknas av transportören och överlämnas
till avsändaren när godset har tagits emot.
3. Avsändarens och transportörens underskrifter får vara
tryckta eller stämplade.
4. Om inte annat visas, skall transportören anses ha handlat
på avsändarens uppdrag om transportören upprättat
flygfraktsedeln på dennes begäran.
Artikel 8
Transporthandling för flera godsenheter
När transporten avser flera godsenheter
a) har transportören rätt att begära att avsändaren upprättar
separata flygfraktsedlar;
b) har avsändaren rätt att begära att transportören lämnar
över separata godskvitton, om uppgifterna i enlighet med
artikel 4, andra stycket, registrerats på annat sätt.
Artikel 9
Bristfälliga handlingar
Transportavtalets befintlighet eller giltighet påverkas inte
av att artiklarna 4–8 åsidosätts, och avtalet omfattas även i
sådant fall av bestämmelserna i denna konvention, inbegripet
bestämmelserna om ansvarsbegränsning.
Artikel 10
Ansvar för uppgifterna i handlingarna
1. Avsändaren ansvarar för riktigheten hos uppgifter och
upplysningar om godset som denne eller någon som har handlat
på dennes uppdrag har lämnat på flygfraktsedeln eller på
godskvittot eller registrerat på annat sätt i enlighet med
artikel 4.2. Detta gäller också, om den som handlar på
avsändarens uppdrag samtidigt är ombud för transportören.
2. Avsändaren skall ersätta transportören för de skador som
transportören eller någon som transportören ansvarar för
orsakats på grund av att de uppgifter eller upplysningar som
har lämnats av avsändaren eller på dennes uppdrag är oriktiga
eller ofullständiga.
3. Om inte annat följer av punkterna 1 och 2 skall
transportören ersätta avsändaren för de skador som avsändaren
eller någon som avsändaren ansvarar för lidit på grund av att
de uppgifter eller upplysningar som lämnats av transportören
eller på dennes uppdrag och förts in på godskvittot eller
registrerats på annat sätt i enlighet med artikel 4.2, är
oriktiga eller ofullständiga.
Artikel 11
Handlingarnas bevisvärde
1. Flygfraktsedeln eller godskvittot skall, om inte annat
visas, anses styrka att ett transportavtal ingåtts, att
godset accepterats samt att de villkor som anges på
flygfraktsedeln eller godskvittot har godtagits.
2. Om inte annat visas, skall uppgifterna på flygfraktsedeln
eller godskvittot om godsets vikt, mått eller förpackning
eller om antalet godsenheter anses styrkta; uppgifterna på
flygfraktsedeln eller godskvittot om godsets mängd, volym
eller skick skall anses ha bevisvärde endast under
förutsättning att transportören i avsändarens närvaro har
kontrollerat dem och på flygfraktsedeln eller godskvittot
intygat detta, eller om uppgifterna avser godsets synliga
skick.
Artikel 12
Rätt att förfoga över godset
1. Utan att det påverkar avsändarens skyldigheter enligt
transportavtalet, har denne rätt att förfoga över godset
genom att återta det på avgångs- eller
destinationsflygplatsen eller stoppa det vid landning under
resan eller bestämma att godset på destinationsorten eller
under resan skall avlämnas till någon annan än den som
ursprungligen har angetts som mottagare eller begära att det
skall skickas tillbaka till avgångsflygplatsen. Avsändaren
får dock inte utöva sin rätt att förfoga över godset på ett
sådant sätt att det medför skada för transportören eller för
någon annan avsändare, och avsändaren måste ersätta de extra
kostnader som uppkommer genom utövandet av denna rätt.
2. Om avsändarens anvisningar inte kan verkställas, skall
transportören omedelbart underrätta avsändaren om detta.
3. Om transportören följer avsändarens anvisningar utan att
begära att dennes exemplar av flygfraktsedeln eller
godskvittot skall visas upp, ansvarar transportören med
bibehållen regressrätt mot avsändaren för de skador som
därigenom uppstår för den rättmätige innehavaren av nämnda
exemplar.
4. Avsändarens rätt upphör när mottagarens rätt inträder i
enlighet med artikel 13. Om mottagaren vägrar att ta emot
godset eller om denne inte är anträffbar, får dock avsändaren
åter rätt att förfoga över godset.
Artikel 13
Avlämnande av gods
1. Utom i de fall då avsändaren har utövat sin rätt enligt
artikel 12, har mottagaren rätt att begära att få ut godset
av transportören när detta har kommit fram till
destinationsorten, förutsatt att mottagaren betalar vad
transportören har rätt att fordra samt uppfyller
transportvillkoren.
2. Om inte annat har avtalats, skall transportören genast
underrätta mottagaren när godset har kommit fram.
3. Om transportören erkänner att godset har förlorats, eller
om godset inte har kommit fram inom sju dagar efter den dag
då det borde ha anlänt, får mottagaren göra sina rättigheter
enligt transportavtalet gällande mot transportören.
Artikel 14
Avsändarens och mottagarens utövande av sina rättigheter
Såväl avsändaren som mottagaren får göra gällande sina
rättigheter enligt artiklarna 12 och 13 i eget namn, under
förutsättning att de uppfyller sina förpliktelser enligt
transportavtalet, oavsett om de handlar för egen räkning
eller på någon annans uppdrag.
Artikel 15
Förhållandet mellan avsändare och mottagare och gentemot
tredje män
1. Artiklarna 12–14 inverkar varken på avsändarens eller
mottagarens inbördes förhållande eller det inbördes
förhållandet mellan tredje män vars rätt härleder sig från
avsändaren eller mottagaren.
2. Avvikelser från bestämmelserna i artiklarna 12–14 gäller
endast om de uttryckligen är införda på flygfraktsedeln eller
godskvittot.
Artikel 16
Skyldigheter enligt tullens, ordningsmaktens och andra
myndigheters föreskrifter
1. Avsändaren skall lämna de upplysningar och skriftliga
handlingar som behövs för att uppfylla tullens, polisens och
andra myndigheters formföreskrifter innan godset får lämnas
till mottagaren. Avsändaren skall ersätta transportören för
den skada som uppstår för transportören på grund av att
sådana upplysningar eller handlingar saknas eller är
ofullständiga eller oriktiga, om inte transportören eller
någon av transportörens anställda eller uppdragstagare har
orsakat skadan genom fel eller försummelse.
2. Transportören är inte skyldig att undersöka
upplysningarnas eller handlingarnas riktighet eller
fullständighet.
KAPITEL III
FRAKTFÖRARENS SKADESTÅNDSANSVAR OCH ERSÄTTNINGENS OMFATTNING
Artikel 17
Passagerares dödsfall eller skada – Skada på bagage
1. Transportören ansvarar för dödsfall eller kroppsskada som
tillfogats passagerare under förutsättning att den
skadebringande händelsen inträffat ombord på luftfartyget
eller vid ombordstigningen eller avstigningen.
2. Transportören ansvarar om incheckat bagage förstörts,
förlorats eller skadats under förutsättning att den
skadebringande händelsen inträffat ombord på luftfartyget
eller under den tid då bagaget var i transportörens vård.
Transportören ansvarar dock inte i den mån skadan orsakas av
bagagets egenskaper eller av en inneboende defekt eller
svaghet hos det. När det gäller handbagage, inbegripet
personliga tillhörigheter, ansvarar transportören för skador,
om transportören eller dennes anställda eller uppdragstagare
har orsakat skadan genom fel eller försummelse.
3. Om transportören erkänner att incheckat bagage har
förlorats eller om det incheckade bagaget inte har kommit
fram inom tjugoen dagar efter den dag då det skulle ha
anlänt, har passageraren rätt att göra sina rättigheter
enligt transportavtalet gällande mot transportören.
4. Om inget annat anges, avses i denna konvention med
”bagage” både incheckat bagage och handbagage.
Artikel 18
Skada på gods
1. Transportören ansvarar om gods förstörts, förlorats eller
skadats under förutsättning att den skadebringande händelsen
inträffat under lufttransporten.
2. Transportören ansvarar dock inte i den mån skadan enligt
vad transportören visar orsakats av:
a) godsets egenskaper eller av en inneboende defekt eller
svaghet hos det;
b) bristfällig förpackning av godset som har utförts av någon
annan än transportören eller transportörens anställda eller
uppdragstagare;
c) krigshandling eller väpnad konflikt; eller
d) myndighetsutövning i samband med att godset förs in i
eller ut ur en stat eller transiteras.
3. Med ”lufttransport” i första stycket avses den tid under
vilken godset är i transportörens vård.
4. Lufttransporten omfattar dock inte sådana transporter till
lands, till sjöss eller på en inre vattenväg som sker utanför
en flygplats. När en sådan transport utförs för lastning,
avlämnande eller omlastning på grund av transportavtalet,
skall dock varje skada anses ha uppkommit till följd av en
händelse under lufttransporten, om inte annat visas. Om
transportören utan avsändarens samtycke ersätter hela eller
delar av en transport som enligt avtalet mellan parterna
skall ske i form av en lufttransport med ett annat
transportslag, skall lufttransporten anses omfatta även denna
del av transporten.
Artikel 19
Försening
Transportören ansvarar för skador till följd av försening vid
lufttransporter av passagerare, bagage och gods.
Transportören ansvarar dock inte för sådana skador om
transportören visar att denne och dennes anställda eller
uppdragstagare har vidtagit alla de åtgärder som rimligen kan
begäras för att undvika skadorna eller att det var omöjligt
att vidta sådana åtgärder.
Artikel 20
Jämkning
Om transportören visar att en skada orsakats helt eller
delvis av vårdslöshet eller underlåtenhet eller annan oriktig
handling av den som begär ersättning eller av någon från
vilken den som begär ersättning härleder sin rätt, skall
transportören helt eller delvis vara befriad från
skadeståndsansvar gentemot den som begär ersättning i den
utsträckning som vårdslösheten eller underlåtenheten helt
eller delvis orsakat skadan. Om en passagerare har dödats
eller skadats och om någon annan än passageraren begär
ersättning med anledning därav, skall transportören också
vara helt eller delvis befriad från skadeståndsansvar om
passageraren själv orsakat eller medverkat till skadan genom
vårdslöshet eller underlåtenhet eller annan oriktig handling.
Denna artikel gäller alla bestämmelser om skadeståndsansvar i
denna konvention, även artikel 21.1.
Artikel 21
Ersättning för passagerares dödsfall eller skada
1. För sådana skador som avses i artikel 17.1 och som inte
överstiger 100 000 särskilda dragningsrätter för varje
enskild passagerare kan transportören varken undgå eller
begränsa sitt skadeståndsansvar.
2. För sådana skador som avses i artikel 17.1 är
transportörens skadeståndsansvar begränsat till 100 000
särskilda dragningsrätter för varje enskild passagerare om
transportören visar:
a) att skadan inte vållats av transportörens eller dennes
anställdas eller uppdragstagares vårdslöshet eller annan
oriktig handling eller underlåtenhet; eller
b) att skadan uteslutande orsakats av tredje mans vårdslöshet
eller annan oriktig handling eller underlåtenhet.
Artikel 22
Ansvarsbegränsning beträffande försening, bagage och gods
1. För skador på grund av försening enligt artikel 19 vid
transport av passagerare är transportörens skadeståndsansvar
begränsat till 4 150 särskilda dragningsrätter för varje
passagerare.
2. Vid transport av bagage är transportörens
skadeståndsansvar om bagaget förstörts, förlorats, skadats
eller försenats begränsat till 1 000 särskilda
dragningsrätter för varje enskild passagerare, om inte
passageraren, när det incheckade bagaget överlämnades till
transportören, gjorde en särskild förklaring om det intresse
som är knutet till att bagaget avlämnas på destinationsorten
och betalade tilläggsavgift om en sådan begärdes. I sådant
fall gäller det då uppgivna beloppet som gräns för
transportörens skadeståndsansvar, om inte transportören kan
visa att detta belopp är högre än värdet av passagerarens
faktiska intresse av att bagaget avlämnas på
destinationsorten.
3. Vid transport av gods är transportörens ansvar för skada
om godset förstörts, förlorats, skadats eller försenats
begränsat till 17 särskilda dragningsrätter per kilogram, om
inte avsändaren, när godset överlämnades till transportören,
gjorde en särskild förklaring om det intresse som är knutet
till att godset avlämnas på destinationsorten och betalade
tilläggsavgift om en sådan begärdes. I sådant fall gäller det
då uppgivna beloppet som gräns för transportörens
skadeståndsansvar, om inte transportören kan visa att detta
belopp är högre än värdet av avsändarens faktiska intresse av
att godset avlämnas på destinationsorten.
4. Om endast en del av godset eller endast ett föremål i
detta förstörs, förloras, skadas eller försenas, skall endast
vikten av denna godsenhet utgöra grund för beräkning av
gränsen för transportörens skadeståndsansvar. Om värdet av
andra godsenheter, som omfattas av samma flygfraktsedel,
godskvitto eller registrering på annat sätt i enlighet med
artikel 2.4, påverkas av förstörelsen, förlusten, skadan
eller förseningen, skall den sammanlagda vikten på dessa
godsenheter medräknas när gränsen för transportörens
skadeståndsansvar skall bestämmas.
5. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 gäller inte om det visas
att transportören eller dennes anställda eller uppdragstagare
genom en handling eller underlåtenhet orsakat skadan i avsikt
att skada eller av grov oaktsamhet och med vetskap om att en
skada troligen skulle bli följden. Detta gäller dock i fråga
om transportörens anställda och uppdragstagare endast om det
visas att de handlat under utövande av tjänsten eller
uppdraget.
6. De ansvarsgränser som anges i artikel 21 och i denna
artikel skall inte hindra domstolen att därutöver i enlighet
med nationell lagstiftning helt eller delvis utdöma
ersättning för kärandens rättegångskostnader och för andra
utgifter som käranden haft till följd av en process,
inbegripet upplupen ränta. Detta gäller dock inte om
transportören inom sex månader från den skadebringande
händelsen eller innan talan väcktes, om detta inträffar
senare, skriftligen har erbjudit käranden minst lika mycket i
ersättning som det utdömda skadeståndet, ej medräknat
rättegångskostnader och andra utgifter till följd av
processen.
Artikel 23
Omräkning av monetära enheter
1. Med ”särskilda dragningsrätter” avses i denna konvention
de särskilda dragningsrätter som fastställs av
Internationella valutafonden. Vid rättsliga förfaranden skall
omräkning av beloppen till nationell valuta ske på grundval
av valutornas värde uttryckt i särskilda dragningsrätter den
dag då domen meddelas. Värdet av en fördragsslutande stats
nationella valuta uttryckt i särskilda dragningsrätter skall,
för en stat som är medlem av Internationella valutafonden,
bestämmas enligt den beräkningsmetod som ifrågavarande dag
tillämpas av valutafonden för dess verksamhet och
transaktioner. Värdet av en fördragsslutande stats nationella
valuta uttryckt i särskilda dragningsrätter skall för en stat
som inte är medlem av Internationella valutafonden beräknas
på det sätt som den staten bestämmer.
2. En stat som inte är medlem av Internationella valutafonden
och vars lag inte medger att de bestämmelser som anges i
punkt 1 tillämpas får dock, vid ratifikations- eller
anslutningstillfället eller när som helst därefter, förklara
att den ansvarsgräns för transportören som gäller enligt
artikel 21 skall vara 1 500 000 monetära enheter per
passagerare vid rättsliga förfaranden inom deras territorium,
62 500 monetära enheter per passagerare när det gäller
artikel 22.1, 15 000 monetära enheter per passagerare när det
gäller artikel 22.2 och 250 monetära enheter per kilogram när
det gäller artikel 22.3. Denna monetära enhet motsvarar 65,5
milligram guld av 0,900 finhet. Belopp enligt denna punkt som
räknats om till nationellt myntslag får rundas av.
Omräkningen av beloppen skall ske enligt den ifrågavarande
statens lag.
3. Den beräkning som nämns i sista meningen i punkt 1 och den
omräkningsmetod som nämns i punkt 2 skall göras så att
resultatet i den fördragsslutande statens nationella valuta
för de belopp som anges i artiklarna 21 och 22 så långt
möjligt ger uttryck för samma realvärde som en beräkning
enligt de tre första meningarna i punkt 1 skulle göra. När en
fördragsslutande stat deponerar ett ratifikations-,
antagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument av-
seende denna konvention och vid varje ändring av ett sådant
instrument, skall den staten underrätta depositarien om den
beräkningsmetod som staten tillämpar enligt punkt 1
respektive om resultatet av omräkningen enligt punkt 2.
Artikel 24
Översyn av ansvarsgränserna
1. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i
artikel 25, skall depositarien, med beaktande av punkt 2
nedan, vart femte år se över de ansvarsgränser som föreskrivs
i artiklarna 21–23, varvid den första översynen skall
genomföras i slutet av det femte året efter dagen för
konventionens ikraftträdande eller, om denna inte träder i
kraft inom fem år efter det att den öppnats för
undertecknande, under det första år som konventionen är i
kraft, på grundval av en inflationsfaktor motsvarande den
ackumulerade inflationstakten sedan den senaste översynen
eller, vid den första översynen, sedan dagen för
konventionens ikraftträdande. För fastställandet av
inflationsfaktorn skall inflationstakten beräknas som vägt
genomsnitt av den årliga ändringen i de staters
konsumentprisindex, vilkas valutor omfattar den särskilda
dragningsrätt som nämns i artikel 23.1.
2. Om resultatet av översynen enligt punkt 1 är en
inflationsfaktor som överstiger 10 %, skall depositarien
underrätta de fördragsslutande staterna om ändringen av
ansvarsgränserna. Ändringen skall träda i kraft sex månader
efter det att de fördragsslutande staterna underrättats. Om
en majoritet av de fördragsslutande staterna inom tre månader
efter det att de har underrättats om ändringen meddelar att
de inte godkänner den, skall ändringen inte träda i kraft,
och depositarien skall hänskjuta ärendet till ett möte mellan
de fördragsslutande staterna. Depositarien skall omgående
underrätta alla fördragsslutande stater om när en ändring
träder ikraft.
3. Utan hinder av punkt 1 skall förfarandet enligt punkt 2
tilllämpas närhelst en tredjedel av de fördragsslutande
staterna så önskar, förutsatt att inflationsfaktorn enligt
första stycket överstiger 30 % sedan den senaste ändringen
eller, om det ännu inte gjorts någon ändring, sedan dagen för
konventionens ikraftträdande. Påföljande översyner enligt
förfarandet i punkt 1 skall göras vart femte år och för
första gången i slutet av det femte året efter dagen för
översyn enligt denna punkt.
Artikel 25
Avtal om ansvarsgränser
En transportör får föreskriva att högre ansvarsgränser än de
som fastställs i denna konvention skall gälla för
transportavtalet eller att inga ansvarsgränser alls skall
gälla.
Artikel 26
Ogiltiga avtalsvillkor
Varje avtalsvillkor som har till syfte att befria
transportören från skadeståndsansvar eller att bestämma lägre
ansvarsgränser än de som fastställts i denna konvention är
ogiltigt, men transportavtalet som sådant är ändå giltigt och
omfattas av bestämmelserna i konventionen.
Artikel 27
Frihet att ingå avtal
Inget i denna konvention skall hindra transportören från att
vägra att sluta transportavtal, avstå från att göra gällande
ansvarsfrihetsgrunder enligt konventionen eller fastställa
villkor som inte strider mot konventionen.
Artikel 28
Förskott
Vid flygolyckor som medför att passagerare dödas eller skadas
skall transportören, om dess nationella lagstiftning kräver
det, omgående betala förskott till de fysiska personer som är
ersättningsberättigade för att täcka deras omedelbara
ekonomiska behov. Ett sådant förskott innebär inte något
medgivande av skadeståndsansvar och får frånräknas de
eventuella ersättningsbelopp som transportören senare
betalar.
Artikel 29
Grund för ersättningskrav
I fråga om transporter av passagerare, bagage eller gods får
en talan om skadestånd, oavsett hur den grundats – med stöd
av konventionen, inomkontraktuellt, utomkontraktuellt eller
på annan grund – föras endast på de villkor och inom de
gränser som fastställs i denna konvention, oavsett vem eller
vilka som har rätt att föra talan och vilken rätt som
tillkommer dem. Vid en sådan talan är bestraffande,
avskräckande eller andra ickekompensatoriska skadeposter inte
ersättningsgilla.
Artikel 30
Anställda och uppdragstagare – sammanlagda skadeståndskrav
1. Om talan förs beträffande skada som omfattas av
konventionen mot någon av transportörens anställda eller
uppdragstagare, får dessa åberopa samma villkor och
ansvarsgränser som transportören, om de kan visa att de
handlat under utövande av tjänsten eller uppdraget.
2. Den sammanlagda ersättning som transportören och dennes
anställda och uppdragstagare åläggs att utge får inte
överskrida de nämnda gränserna.
3. Utom vid transport av gods gäller bestämmelserna i punkt 1
och 2 inte, om det visas att transportörens anställda eller
uppdragstagare orsakat skadan genom handling eller
underlåtenhet i avsikt att skada eller av grov oaktsamhet och
med vetskap om att en skada troligen skulle bli följden.
Artikel 31
Tidsfrist för reklamationer
1. Om inte annat visas, skall incheckat bagage eller gods som
mottagaren tar emot utan anmärkning anses vara avlämnat i
gott skick och i överensstämmelse med transporthandlingen
eller den registrering på annat sätt som avses i artikel 3.2,
och artikel 4.2.
2. Den person till vilket bagaget eller godset skall avlämnas
skall reklamera eventuella skador hos transportören omgående
efter upptäckten, dock senast sju dagar från mottagandet när
det gäller bagage och senast fjorton dagar från mottagandet i
fråga om gods. Vid försening skall reklamation ske inom 21
dagar från den dag då bagaget eller godset ställdes till
denna persons förfogande.
3. Reklamation skall göras skriftligen och skall ha lämnats
eller avsänts inom den ovan angivna tiden.
4. Om någon reklamation inte görs inom den ovan angivna
tiden, får talan föras mot transportören endast om denne
förfarit svikligt.
Artikel 32
Skadeståndsansvarigs död
Om den skadeståndsansvarige har avlidit, får en talan om
ersättning enligt denna konvention föras mot den som lagligen
företräder dödsboet.
Artikel 33
Jurisdiktion
1. Talan om ersättning skall väckas inom något av de
fördragsslutande staternas territorier. Käranden får välja
att väcka talan antingen vid domstolen i den ort där
transportören har sitt hemvist, där transportörens
huvudkontor ligger eller där det kontor ligger, genom vilket
avtalet slutits, eller också vid domstolen på
destinationsorten.
2. Talan om ersättning då en passagerare dödats eller skadats
får väckas antingen vid någon av de domstolar som nämns i
punkt 1 eller inom den fördragsslutande stats territorium där
passageraren vid olyckstillfället hade sin huvudsakliga och
stadigvarande bostad, från eller till vilket transportören
bedriver lufttransport av passagerare, antingen med eget
luftfartyg eller med någon annan transportörs luftfartyg på
grundval av ett affärsavtal och där transportören bedriver
sin verksamhet för lufttransport av passagerare från lokaler
som ägs eller hyrs av transportören själv eller av någon
annan transportör med vilken transportören har slutit ett
affärsavtal.
3. I punkt 2 avses med
a) affärsavtal: ett avtal, som inte är ett förmedlingsavtal,
mellan transportörer om tillhandahållande av gemensamma
tjänster för lufttransport av passagerare,
b) huvudsaklig och stadigvarande bostad: passagerarens fasta
och stadigvarande hemvist vid olyckstillfället. Passagerarens
nationalitet skall inte vara avgörande i detta avseende.
4. I rättegångsfrågor skall lagen i den stat där målet prövas
tilllämpas.
Artikel 34
Skiljeförfarande
1. Under de förutsättningar som anges i denna artikel får
parterna till ett avtal om godstransport bestämma att tvister
avseende transportörens skadeståndsansvar enligt denna
konvention skall avgöras genom skiljeförfarande. Ett sådant
avtal skall vara skriftligt.
2. Skiljeförfarandet skall, enligt kärandens val, äga rum
inom någon av de jurisdiktioner som anges i artikel 33.
3. Skiljemannen eller skiljenämnden skall tillämpa
bestämmelserna i denna konvention.
4. Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 skall anses ingå i alla
klausuler eller avtal om skiljeförfarande, och varje villkor
i sådana klausuler eller avtal som strider mot bestämmelserna
är ogiltigt.
Artikel 35
Begränsning av talan
1. Rätten till ersättning är förlorad, om talan inte väckts
inom två år från dagen för ankomsten till destinationsorten,
beräknad från den dag då luftfartyget skulle ha ankommit
eller från den dag då transporten avbröts.
2. Beräkning av denna tid skall ske i enlighet med lagen i
den stat där målet prövas.
Artikel 36
Successiv transport
1. I fråga om transporter som utförs av flera transportörer
efter varandra och som faller inom den definition som anges i
artikel 1.3, är varje transportör som tar emot passagerare,
bagage eller gods underkastad bestämmelserna i denna
konvention och skall anses vara part i transportavtalet till
den del avtalet behandlar den del av transporten som utförs
under dennes kontroll.
2. Vid sådan transport får en passagerare eller en
ersättningsberättigad person föra talan endast mot den
transportör som utfört den del av transporten under vilken
skadan eller förseningen inträffade, såvida inte den första
transportören uttryckligen åtagit sig ansvaret för hela
resan.
3. I fråga om bagage och gods får passageraren eller
avsändaren väcka talan mot den första transportören, och den
passagerare eller mottagare som har rätt att få ut godset får
föra talan mot den sista; båda får därutöver föra talan mot
den transportör som utfört den del av transporten under
vilken förstörelsen, förlusten, skadan eller förseningen
inträffade. De nämnda transportörerna ansvarar solidariskt i
förhållande till passageraren eller avsändaren eller
mottagaren.
Artikel 37
Regressrätt gentemot tredje man
Inget i denna konvention skall inverka på frågan huruvida en
person som är ansvarig för skada i enlighet med konventionens
bestämmelser har regressrätt gentemot någon annan person.
KAPITEL IV
KOMBINERADE TRANSPORTER
Artikel 38
Kombinerad transport
1. När en transport, som uppfyller villkoren i artikel 1,
skall utföras delvis med luftfartyg och delvis med något
annat transportmedel skall bestämmelserna i denna konvention
enbart tillämpas på lufttransporten, utom i de fall som anges
i artikel 18.4.
2. Utan hinder av denna konvention får vid kombinerade
transporter villkor rörande transport med annat
transportmedel tas in i transporthandlingen, förutsatt att
konventionens bestämmelser iakttas när det gäller
lufttransporten.
KAPITEL V
LUFTTRANSPORTER SOM UTFÖRS AV NÅGON ANNAN ÄN DEN
AVTALSSLUTANDE TRANSPORTÖREN
Artikel 39
Avtalsslutande transportör faktisk transportör
Bestämmelserna i detta kapitel skall tilllämpas när en person
(nedan kallad avtalsslutande transportör) i eget namn sluter
ett transportavtal som omfattas av denna konvention med en
passagerare eller avsändare eller med någon som handlar på en
passagerares eller avsändares uppdrag, medan en annan person
(nedan kallad faktisk transportör) på uppdrag av den
avtalsslutande transportören utför hela eller en del av
transporten men med avseende på sin del inte är en successiv
transportör i konventionens mening. Ett sådant uppdrag skall
anses föreligga, om inget annat visas.
Artikel 40
Respektive transportörs skadeståndsansvar
Om den faktiska transportören utför hela eller en del av en
transport som enligt det avtal som avses i artikel 39
omfattas av denna konvention och om inget annat sägs i detta
kapitel, skall konventionens regler gälla både för den
avtalsslutande transportören i fråga om hela transporten
enligt avtalet och för den faktiska transportören i fråga om
den del av transporten som denne utför.
Artikel 41
Gemensamt skadeståndsansvar
1. Handling eller underlåtenhet av den faktiska transportören
eller dennes anställda eller uppdragstagare under utövande av
tjänsten eller uppdraget skall, när det gäller den del av
transporten som den faktiska transportören utfört, anses
också som den avtalsslutande transportörens handling eller
underlåtenhet.
2. Handling eller underlåtenhet av den avtalsslutande
transportören eller dennes anställda eller uppdragstagare
under utövande av tjänsten eller uppdraget skall, när det
gäller den del av transporten som den faktiska transportören
utfört, anses också som den faktiska transportörens handling
eller underlåtenhet. Dock skall inte någon handling eller
underlåtenhet göra den faktiska transportören ansvarig till
ett belopp som överskrider de belopp som anges i artiklarna
21–24. Den faktiska transportören är utan sitt eget
godkännande inte bunden av någon särskild överenskommelse,
genom vilken den avtalsslutande transportören åtar sig
förpliktelser utöver bestämmelserna i denna konvention eller
avstår från att göra gällande ansvarsfrihetsgrunder enligt
konventionen och inte heller av en förklaring enligt artikel
22.
Artikel 42
Reklamationers och anvisningars adressat
En reklamation eller en anvisning som enligt denna konvention
skall ställas till den ena transportören gäller också mot den
andra, oavsett om den riktats till den avtalsslutande eller
den faktiska transportören. En anvisning enligt artikel 12 är
dock giltig endast om den ges till den avtalsslutande
transportören.
Artikel 43
Anställda och uppdragstagare
När det gäller den del av transporten som den faktiska
transportören utfört, får dennes anställda och uppdragstagare
och även den avtalsslutande transportörens anställda eller
uppdragstagare åberopa samma villkor och ansvarsgränser som
enligt konventionen gäller för transportören i fråga, om de
kan visa att de handlat under utövande av tjänsten eller
uppdraget och det inte visas att de handlat på ett sätt som
medför att konventionens ansvarsgränser inte får åberopas.
Artikel 44
Sammanlagd ersättning
När det gäller den del av transporten som den faktiska
transportören utfört, får den sammanlagda ersättning som
åläggs denne, den avtalsslutande transportören eller deras
anställda eller uppdragstagare inte överstiga det högsta
belopp som gäller för endera av transportörerna enligt denna
konvention; dock kan ingen av personerna i fråga åläggas att
ansvara till ett belopp som överstiger den gräns som gäller
för denna person.
Artikel 45
Svarande vid skadeståndskrav
När det gäller den del av transporten som den faktiska
transportören utfört kan käranden välja att föra talan om
ersättning antingen mot den faktiska eller mot den
avtalsslutande transportören eller mot båda, tillsammans
eller var för sig. Om talan förs mot endast en av
transportörerna, har denne rätt att kräva att den andre
transportören deltar i förfarandet, varvid förfarandet för
och följderna av detta skall regleras av lagen i den stat där
målet prövas.
Artikel 46
Jurisdiktion i särskilda fall
Talan om ersättning enligt artikel 45 skall väckas inom något
av de föredragsslutande staternas territorium. Sökanden får
välja att väcka talan antingen vid en domstol där i enlighet
med artikel 33 talan får föras mot den avtalsslutande
transportören eller vid den behöriga domstolen i den ort där
den faktiska transportören har sitt hemvist eller
huvudkontor.
Artikel 47
Ogiltiga avtalsvillkor
Varje avtalsvillkor som har till syfte att befria den
avtalsslutande transportören eller den faktiska transportören
från ansvar enligt detta kapitel eller att bestämma lägre
gränser för ansvaret än de som gäller enligt detta kapitel är
ogiltiga, men transportavtalet som sådant är trots ett sådant
villkor ändå giltigt och omfattas av bestämmelserna i detta
kapitel.
Artikel 48
Transportörernas inbördes förhållande
Med undantag av vad som föreskrivs i artikel 45 skall inget i
detta kapitel inverka på transportörernas rättigheter och
skyldigheter gentemot varandra, inklusive eventuell
regressrätt och rätt till ersättning för skada.
KAPITEL VI
ÖVRIGA BESTÄMMELSER
Artikel 49
Obligatorisk tillämpning
Bestämmelser i transportavtalet eller i särskilda
överenskommelser som ingåtts innan någon skada har inträffat,
genom vilka parterna avser att bryta mot bestämmelserna i
denna konvention antingen genom att bestämma tillämplig lag
eller genom att ändra jurisdiktionsreglerna, är ogiltiga.
Artikel 50
Försäkring
De fördragsslutande staterna skall av sina transportörer
kräva att de tecknar en tillräcklig försäkring som täcker
deras skadeståndsansvar enligt denna konvention. En
transportör får av en fördragsslutande stat som transportören
trafikerar avkrävas bevis om att transportören har en
tillräcklig försäkring som täcker dennes skadeståndsansvar
enligt denna konvention.
Artikel 51
Transporter som utförs under extraordinära förhållanden
Bestämmelserna om transporthandlingar i artiklarna 3–5, 7 och
8 om dokumentation av transporter skall inte tillämpas i
fråga om transporter som utförs under extraordinära
förhållanden utanför transportörens normala verksamhet.
Artikel 52
Definition av dagar
Med ”dagar” förstås i denna konvention kalenderdagar och inte
arbetsdagar.
KAPITEL VII
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 53
Undertecknande, ratifikation och ikraftträdande
1. Denna konvention skall vara öppen för undertecknande i
Montreal den 28 maj 1999 för de stater som deltar i den
internationella konferensen om lufttransporträtt i Montreal
den 10–28 maj 1999. Efter den 28 maj 1999 skall konventionen
vara öppen för undertecknande för alla stater vid
Internationella civila luftfartsorganisationens huvudkontor i
Montreal till dess den träder i kraft i enlighet med punkt 6
i denna artikel.
2. Denna konvention skall också vara öppen för undertecknande
av regionala organisationer för ekonomisk integrering. I
denna konvention avses med en ”regional organisation för
ekonomisk integrering” en organisation bestående av
självständiga stater i en bestämd region som har behörighet
med avseende på vissa frågor, som regleras i denna konvention
och som är bemyndigad att underteckna och att ratificera,
anta, godkänna eller ansluta sig till denna konvention.
Hänvisningar till ”konventionsstat” eller ”fördragsslutande
stater” i denna konvention skall även innefatta regionala
organisationer för ekonomisk integrering, utom i artikel 1.2,
artikel 3.1 b, artikel 5 b, artiklarna 23, 33, 46 och artikel
57 b. Uttrycken ”en majoritet av de fördragsslutande
staterna” och ”en tredjedel av de fördragsslutande staterna”
i artikel 24 skall inte omfatta sådana organisationer.
3. Denna konvention skall ratificeras av de stater och
regionala organisationer för ekonomisk integrering som
undertecknat den.
4. En stat eller regional organisation för ekonomisk
integrering, som inte undertecknat denna konvention, kan när
som helst anta, godkänna eller ansluta sig till den.
5. Ratifikations-, antagande-, godkännande- eller
anslutningsinstrument skall deponeras hos Internationella
civila luftfartsorganisationen, som härmed ut-
nämns till depositarie.
6. Mellan de stater som deponerat ett ratifikations-,
antagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument hos
depositarien träder denna konvention i kraft den sextionde
dagen efter den dag då det trettionde instrumentet deponeras.
Vid tillämpningen av denna punkt skall ett instrument som
deponerats av en regional organisation för ekonomisk
integrering inte räknas.
7. För andra stater och andra regionala organisationer för
ekonomisk integrering blir denna konvention gällande den
sextionde dagen efter den dag då ratifikations-, antagande-,
godkännande- eller anslutningsinstrumentet deponeras.
8. Depositarien skall omgående underrätta de fördragsslutande
staterna om
a) varje undertecknande av denna konvention och den dag då
detta sker,
b) varje deponering av ett ratifikations-, antagande-,
godkännande- eller anslutningsinstrument och den dag då detta
sker,
c) den dag då konventionen träder i kraft,
d) den dag då en ändring av ansvarsgränserna enligt denna
konvention träder i kraft,
e) varje uppsägning enligt artikel 54.
Artikel 54
Uppsägning
1. En fördragsslutande stat kan säga upp denna konvention
genom skriftlig underrättelse till depositarien.
2. Uppsägningen blir gällande etthundraåttio dagar efter den
dag då depositarien tog emot underrättelsen.
Artikel 55
Förhållande till Warszawakonven-tionens instrument
Denna konvention skall ha företräde framför andra regler för
internationell lufttransport
1. mellan de fördragsslutande staterna mot bakgrund av att de
är parter till
a) Konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma
bestämmelser i fråga om internationell luftbefordran,
undertecknad i Warszawa den 12 oktober 1929 (nedan kallad
Warszawakonventionen),
b) Protokollet med ändring av konventionen rörande
fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om
internationell luftbefordran, undertecknad i Warszawa den 12
oktober 1929, avslutat i Haag den 28 september 1955 (nedan
kallat Haagprotokollet),
c) Konventionen utgörande tilllägg till Warszawakonventionen
för fastställande av vissa gemensamma bestämmelser rörande
internationell luftbefordran som utföres av annan än den
avtalsslutande transportören, undertecknad i Guadalajara den
18 september 1961 (nedan kallad Guadalajarakonventionen),
d) Protokollet innebärande ändring i konventionen rörande
fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om
internationell luftbefordran, undertecknad i Warszawa den 12
oktober 1929 i dess lydelse enligt Haagprotokollet av den 28
september 1955, undertecknat i Guatemala City den 8 mars 1971
(nedan kallat Guatemalaprotokollet),
e) tilläggsprotokollen nr 1–3 och Montrealprotokoll nr 4
innebärande ändring av Warszawakonventionen i dess lydelse
enligt Haagprotokollet, eller Warszawakonventionen i dess
lydelse enligt Haagprotokollet och Guatemalaprotokollet,
undertecknade i Montreal den 25 september 1975 (nedan kallade
Montrealprotokollen), eller
2. inom en fördragsslutande stats territorium på grund av att
den staten är part till en eller flera av de instrument som
anges i punkterna a–e ovan.
Artikel 56
Stater med fler än ett rättssystem
1. Om en stat har två eller fler territoriella enheter där
olika rättssystem tillämpas i frågor som rör denna
konvention, får den staten vid undertecknandet,
ratifikationen, antagandet, godkännandet eller anslutningen
förklara att konventionen skall omfatta alla dess
territoriella enheter eller bara en eller några av dem och
får när som helst ändra sin förklaring genom en ny
förklaring.
2. En sådan förklaring skall anmälas till depositarien och
innehålla en uttrycklig hänvisning till de territoriella
enheter där konventionen är tillämplig.
3. För en fördragsslutande stat som har gjort en sådan
förklaring skall:
a) med uttrycket ”nationell valuta” i artikel 23 förstås
valutan i den territoriella enheten i fråga, och
b) med uttrycket ”nationell lagstiftning” i artikel 28
förstås lagstiftningen i den territoriella enheten i fråga.
Artikel 57
Reservationer
Denna konvention kan inte vara föremål för någon reservation,
med undantag för att varje fördragsslutande stat när som
helst genom anmälan till depositarien får förklara att denna
konvention inte skall gälla i fråga om
a) internationell lufttransport som utförs och bedrivs direkt
av den fördragsslutande staten, när detta sker i icke-
kommersiella syften och med hänsyn till statens funktioner
och skyldigheter som suverän
b) transport av personer, bagage och gods som utförs för dess
militära myndigheter med luftfartyg som är registrerade i
eller hyrda av den staten och vars hela lastförmåga har
reserverats av dessa myndigheter eller för deras räkning.
TILL BEKRÄFTELSE AV DETTA har undertecknade befullmäktigade
ombud med stöd av vederbörliga fullmakter undertecknat denna
konvention.
SOM SKEDDE i Montreal den 28 maj 1999 på engelska, arabiska,
kinesiska, franska, ryska och spanska språket, vilka texter
alla har lika giltighet. Denna konvention skall deponeras i
Internationella civila luftfartsorganisationens arkiv, och
depositarien skall sända bestyrkta avskrifter till alla de
fördragsslutande staterna och till alla stater som är parter
i Warszawakonventionen, Haagprotokollet,
Guadalajarakonventionen, Guatemalaprotokollet och
Montrealprotokollen.