Post 2051 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
2011:210 ·
Visa register
Kapitalförsörjningsförordning (2011:210)
Departement: Finansdepartementet BA ToT
Utfärdad: 2011-03-10
Ikraft: 2011-04-01
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till 7
kap. samt 8 kap. 3 och 8–12 §§ budgetlagen (2011:203).
2 § Förordningen gäller för myndigheter under regeringen. För
affärsverken gäller dock endast 2 kap. 7 § första stycket, 5
kap. 1, 2 och 6 §§ samt 7 kap. 2 §.
3 § Förordningen ska tillämpas om inte något annat följer av
en annan förordning eller av regeringens beslut i ett enskilt
fall.
2 kap. Finansiering av investeringar och utlåning
1 § Anläggningstillgångar som används i en myndighets
verksamhet ska finansieras med lån i Riksgäldskontoret, om
inte annat följer av 3–5 §§.
Regeringen beslutar särskilt om det högsta beloppet för en
myndighets lån.
2 § En myndighets samlade lån enligt 1 § får inte väsentligt
avvika från motsvarande tillgångars bokförda värden per den 30
juni och per den 31 december.
Riksgäldskontoret ska fastställa lånevillkor som baseras på
kontorets upplåningskostnader på kapitalmarknaden.
3 § En anläggningstillgång som används i en myndighets
verksamhet får helt eller delvis finansieras med bidrag som
mottagits från icke-statliga givare.
4 § En anläggningstillgång får finansieras med sådana
försäljnings-inkomster som avses i 5 kap. 2 § första stycket.
5 § En anläggningstillgång får anskaffas genom att en
myndighet ingår ett avtal om hyra eller hyrköp (leasing). Ett
sådant avtal får dock endast ingås om det, sett över
tillgångens hela ekonomiska livslängd, leder till en lägre
kostnad för staten än anskaffning genom köp.
Ett avtal om försäljning och återhyra eller återköp eller
andra liknande avtalsformer får endast träffas efter ett
särskilt bemyndigande av regeringen.
6 § En infrastrukturell anläggningstillgång ska finansieras
med anslag eller med sådana försäljningsinkomster som avses i
5 kap. 2 § första stycket.
7 § En myndighet får inte utan regeringens medgivande förvärva
aktier eller andelar i ett företag, göra kapitaltillskott
eller på annat sätt öka statens röst- eller ägarandel i ett
företag.
En åtgärd enligt första stycket ska finansieras med anslag.
8 § En myndighet får inte utan regeringens medgivande besluta
om utlåning.
Utlåning enligt förordningen (2011:211) om utlåning och
garantier ska finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Övrig
utlåning ska finansieras med anslag.
3 kap. Rörelsekapital och deponerade medel
1 § Rörelsekapital får finansieras med kredit på räntekonto
eller med annan kredit i Riksgäldskontoret.
Riksgäldskontoret ska fastställa kreditvillkor som baseras på
kontorets upplåningskostnader på kapitalmarknaden.
2 § Regeringen beslutar för varje budgetår om det högsta
beloppet för en myndighets krediter.
3 § En myndighet som har tilldelats ett räntekonto i
Riksgäldskontoret ska använda detta för de likvida medel
myndigheten disponerar i sin verksamhet.
Efter särskilt beslut av regeringen får även ett annat konto i
Riksgäldskontoret användas.
4 § Medel som deponerats hos en myndighet ska, om inte
särskilda skäl talar mot det, sättas in på myndighetens
räntekonto i Riksgäldskontoret. Räntan ska tillgodoräknas
deponenten.
4 kap. Anslagsmedel och räntekonto
1 § Anslagsmedel som ska föras till en myndighets räntekonto
en viss månad, ska vara insatta på kontot den 25 i den
månaden.
Överföringar till eller från en myndighets räntekonto ska
verkställas av Riksgäldskontoret.
2 § Har en myndighet under löpande budgetår tilldelats
ytterligare medel på ett anslag som ska föras till
myndighetens räntekonto, ska Riksgäldskontoret föra över
beloppet jämnt fördelat på de betalningstillfällen som
återstår under budgetåret, om inte regeringen har beslutat
annat.
Om regeringen beslutat om en indragning av ett anslagsbelopp,
som har förts till myndighetens räntekonto, ska det belopp som
återstår att föra över till myndighetens räntekonto under
budgetåret reduceras på det sätt som anges i första stycket.
Om indragningen överstiger de överföringar som återstår under
budgetåret, ska återbetalning göras enligt 3 §.
3 § En myndighet som har tilldelats anslagsbelopp som inte får
disponeras följande budgetår ska, om medlen förts till
myndighetens räntekonto, återföra beloppet plus ränta från
årsskiftet till dagen för återbetalning. Beloppet ska föras
över till statens centralkonto snarast efter det att beslut om
indragning av anslagsbelopp finns registrerat i
informationssystemet Hermes.
4 § En myndighet som tar emot inkomster som den inte får
disponera, ska föra över medlen till statens centralkonto. Om
inkomsterna är av mindre omfattning, får medlen i stället
sättas in på myndighetens räntekonto i Riksgäldskontoret för
att senast vid budgetårets utgång föras över till statens
centralkonto.
5 § En myndighet som disponerar anslag som inte ska föras över
till ett räntekonto får utnyttja statens centralkonto för
betalningar som är hänförliga till anslaget.
5 kap. Disposition av försäljningsinkomster
1 § Har regeringen beslutat om försäljning av egendom som en
myndighet förvaltar, ska myndigheten redovisa inkomsten mot
inkomsttitel, om inte regeringen bestämt annat.
I 2–5 §§ anges hur en myndighet får disponera inkomsten i de
fall den själv har beslutat om försäljningen.
2 § Om egendomen har använts i en verksamhet som regeringen
har meddelat en investeringsplan för, får myndigheten
disponera inkomsten för att finansiera investeringar som ingår
i planen.
Bestämmelser om disposition av inkomster från försäljning av
egendom som inte använts i en sådan verksamhet som avses i
första stycket finns i 3–5 §§.
3 § Om egendomen har finansierats med lån, ska låneskulden
regleras. Ett överskott får disponeras av myndigheten i den
verksamhet där den sålda egendomen har använts.
Om försäljningen avser fast egendom eller aktier, ska dock ett
eventuellt överskott redovisas mot inkomsttitel.
4 § Om egendomen har finansierats med anslag, ska den del av
inkomsten som motsvarar tillgångens bokförda värde föras över
till statens centralkonto och redovisas mot inkomsttitel. Ett
eventuellt överskott får disponeras av myndigheten i den
verksamhet där den sålda egendomen har använts.
Om försäljning har skett av invärderad egendom som använts i
verksamheten, får myndigheten disponera hela inkomsten i den
verksamhet där den sålda egendomen har använts.
Om försäljningen avser fast egendom eller aktier, ska dock
inkomsten redovisas mot inkomsttitel.
5 § Om egendomen har finansierats på annat sätt än med anslag
eller lån, får myndigheten disponera inkomsten i den
verksamhet där den sålda egendomen har använts.
6 § Bestämmelserna i 1–5 §§ gäller inte inkomster från
försäljning av frivilligt efterfrågade varor som staten
tillhandahåller som ett led i en avgiftsbelagd verksamhet.
Bestämmelser om sådana inkomster finns i avgiftsförordningen
(1992:191).
6 kap. Disposition av andra icke-statliga medel
1 § En myndighet får ta emot och disponera icke-statliga
medel, om inkomsten är av tillfällig natur eller mindre
omfattning och den inte rubbar förtroendet för myndighetens
opartiskhet i dess myndighetsutövning eller annars skadar dess
anseende.
En myndighet får inte ingå avtal som innebär att myndigheten
tar emot medel som avses i första stycket, om avtalet medför
ett ökat behov av medel från statens budget eller att högre
avgifter måste tas ut i avgiftsfinansierad verksamhet.
Första och andra styckena gäller inte i de fall rätten för en
myndighet att ta emot och disponera icke-statliga medel
regleras på annat sätt.
7 kap. Avkastningspliktigt kapital
1 § En myndighet som disponerar ett avkastningspliktigt
kapital ska, sedan årsredovisningen färdigställts, betala in
ett belopp som motsvarar statens avkastningskrav till statens
centralkonto och redovisa beloppet mot inkomsttitel.
Om avkastningskravet inte kan tillgodoses, ska motsvarande
belopp redovisas inom linjen i myndighetens balansräkning. Ett
eventuellt ackumulerat belopp ska också redovisas.
I de belopp som avses i första och andra styckena ska ränta
ingå, beräknad enligt statens avkastningsränta, från och med
det nya räkenskapsårets början till dess betalning sker till
statens centralkonto.
2 § Regeringen beslutar om reglering av kapitalförluster som
kan kräva nedskrivning av ett avkastningspliktigt kapital.
Sådana kapitalförluster ska anmälas till regeringen så snart
som möjligt, dock senast den 1 mars året efter det budgetår
som nedskrivningen avser.
8 kap. Verkställighetsföreskrifter
1 § Ekonomistyrningsverket får meddela de föreskrifter som
behövs för verkställigheten av denna förordning. Föreskrifter
för verkställigheten av 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 1, 3 och
4 §§ samt 4 kap. får dock meddelas först efter samråd med
Riksgäldskontoret.