Regeringskansliets rättsdatabaser

Allmänna bestämmelser 1 § Denna förordning innehåller bestämmelser för genomförande av konventionen av den 15 december 2005 om överlämnande mellan de nordiska staterna på grund av brott (nordisk arresteringsorder). 2 § De termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder. I Sverige utfärdas en nordisk arresteringsorder av åklagare. Riksåklagaren bestämmer vilka åklagare inom åklagarväsendet som är behöriga att utfärda en sådan order. En svensk europeisk delegerad åklagare och den svenska europeiska åklagaren är som särskilda åklagare behöriga att utfärda en nordisk arresteringsorder när de fullgör uppgifter för Europeiska åklagarmyndigheten. Förordning (2024:637). Utfärdande av en nordisk arresteringsorder i Sverige En nordisk arresteringsorder för lagföring 3 § En nordisk arresteringsorder för lagföring får utfärdas för brott för vilket den eftersökte är anhållen eller häktad på sannolika skäl misstänkt för brottet och för vilket det är föreskrivet fängelse. Om den nordiska arresteringsordern avser flera brott, är det tillräckligt att det finns ett anhållnings- eller häktningsbeslut för ett av brotten. En nordisk arresteringsorder som utfärdas för brott som avses i första stycket får uppta också andra brott som den eftersökte misstänks för (accessoriskt överlämnande). Förordning (2016:1141). En nordisk arresteringsorder för straffverkställighet 4 § En nordisk arresteringsorder för verkställighet av en frihets-berövande påföljd i Sverige utfärdas på begäran av Kriminalvården. En nordisk arresteringsorder som utfärdas för en dom som avses i första stycket får uppta också andra domar som fått laga kraft och som gäller den eftersökte (accessoriskt överlämnande). Förordning (2024:52). 4 a § När det finns anledning för Kriminalvården att begära att en arresteringsorder för verkställighet av en frihetsberövande påföljd ska utfärdas, ska Kriminalvården underrättas om skälen för det av - chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde är inskriven eller skulle skrivas in, om påföljden är överlämnande till rättspsykiatrisk vård, eller - Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten ungdomsvård. Chefsöverläkaren och Statens institutionsstyrelse ska lämna de uppgifter som behövs för Kriminalvårdens begäran. Förordning (2024:52). Proportionalitet 5 § En nordisk arresteringsorder får utfärdas endast om det med beaktande av det men för den enskilde samt den tidsåtgång och de kostnader som kan antas uppkomma i ärendet framstår som motiverat med hänsyn till brottets art och svårhetsgrad samt övriga omständigheter. Om den eftersökte är under arton år, får en nordisk arresteringsorder utfärdas endast om det är fråga om allvarlig brottslighet eller den unge har stark anknytning till Sverige eller det i övrigt finns särskilda skäl för att begära överlämnande till Sverige. /Rubriken träder i kraft I:2026-12-01/ Privilegier och immunitet 5 a § /Träder i kraft I:2026-12-01/ När den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet som kan upphävas av en annan stat än den verkställande staten eller av en internationell organisation, ska åklagaren begära att den staten eller organisationen upp- häver privilegierna eller immuniteten. Förordning (2026:1844). 5 b § /Träder i kraft I:2026-12-01/ Åklagaren ska omedelbart underrätta den verkställande myndigheten om att sådana privilegier eller sådan immunitet som avses i 5 a § har upphävts. Förordning (2026:1844). Den nordiska arresteringsorderns utformning 6 § En nordisk arresteringsorder ska vara upprättad i enlighet med det formulär som avses i 3 kap. 1 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder. Det ska framgå av den nordiska arresteringsordern om den avser även accessoriskt överlämnande. Översändande och förvaring 7 § Om det är känt i vilken annan nordisk stat den eftersökte uppehåller sig, får den nordiska arresteringsordern sändas direkt till den verkställande myndigheten i den staten. En kopia av arresteringsordern ska sändas till Polismyndigheten. Om det inte är känt var den eftersökte uppehåller sig, får Polismyndigheten, på uppmaning av åklagaren, begära att en efterlysning registreras enligt ett eller flera av de nordiska staternas nationella efterlysningsförfaranden. En nordisk arresteringsorder får registreras i Schengens informationssystem (SIS) eller i ett annat system för eftersökning av personer som är misstänkta för brott. Registreringen ska utföras av Polismyndigheten, som också ska förvara den nordiska arresteringsordern. Förordning (2016:1141). Återkallelse 8 § När det inte längre finns skäl att begära den eftersökte överlämnad, ska den nordiska arresteringsordern återkallas. Den verkställande myndigheten i den andra nordiska staten och Polismyndigheten ska omedelbart underrättas om återkallelsen. Förordning (2016:1141). Förfarandet sedan den eftersökte anträffats Information vid anträffande 9 § När åklagaren får information om att den eftersökte har anträffats, ska åklagaren omedelbart vidarebefordra informationen till Polismyndigheten, om inte Polismyndigheten redan har fått informationen. Om en annan myndighet än den myndighet där åklagaren som har utfärdat arresteringsordern är verksam får information om att den eftersökte har anträffats, ska den myndigheten omedelbart vidarebefordra informationen till åklagaren. Förordning (2024:637). Översändande 10 § När Polismyndigheten får information om att den eftersökte har anträffats i en annan nordisk stat, ska myndigheten, om en registrering har gjorts enligt 7 § andra eller tredje stycket, omedelbart översända den nordiska arresteringsordern till den verkställande myndigheten i den andra staten. Förordning (2014:1188). Försvarare eller biträde 10 a § Om den verkställande myndigheten i den andra staten informerar åklagaren om att den eftersökte vill utse en försvarare eller ett biträde i Sverige, ska åklagaren så snart som möjligt ge den eftersökte information som underlättar för honom eller henne att utse en försvarare eller ett biträde. Om den eftersökte har en offentlig försvarare förordnad i Sverige, ska åklagaren informera den eftersökte om det. Förordning (2016:1141). Garantier för överlämnande 11 § Åklagaren prövar frågor om garantier som den verkställande myndigheten kräver för överlämnande. Vid överlämnande för lagföring prövar dock riksåklagaren frågor om garantier som hänför sig till villkor om återförande av den eftersökte. Förordning (2016:1141). /Rubriken träder i kraft I:2026-12-01/ Åtgärder före beslut om överlämnande 11 a § /Träder i kraft I:2026-12-01/ Åklagaren får hos den verkställande myndigheten begära att den eftersökte 1. hörs i den verkställande staten, eller 2. överförs tillfälligt till Sverige. Ett förhör av den eftersökte enligt första stycket 1 ska genomföras i enlighet med den verkställande statens lag och de villkor som åklagaren och den verkställande myndigheten fastställer i samförstånd. Åklagaren eller en polisman som åklagaren utser ska närvara vid förhöret. Om Finland är verkställande stat vid ett förhör enligt första stycket som sker genom videokonferens, ska åklagaren dokumentera att den eftersökte lämnat ett sådant samtycke som avses i artikel 6.2 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitali- sering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete. Ett tillfälligt överförande enligt första stycket 2 ska ske enligt de villkor åklagaren och den verkställande myndigheten fastställer i samförstånd. Den eftersökte ska ha rätt att återföras till den verkställande staten för att delta vid en förhandling som rör överlämnandet. Förordning (2026:1844). Transport 12 § /Upphör att gälla U:2026-12-01/ Åklagaren ansvarar för att den eftersökte förs till Sverige när den andra nordiska staten har beslutat om överlämnande hit. Åklagaren ska, om inte annat har överenskommits, se till att den eftersökte inom den utsatta tiden hämtas till Sverige. Om det behövs får åklagaren begära hjälp av Polismyndigheten. Bestämmelser om transporter i Sverige finns i 7 kap. 3 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder. Förordning (2017:146). 12 § /Träder i kraft I:2026-12-01/ Åklagaren ansvarar för att den eftersökte förs till Sverige när den andra nordiska staten har beslutat om ett tillfälligt överförande eller ett överlämnande hit. Åklagaren ska, om inte annat har överenskommits, se till att den eftersökte inom den utsatta tiden hämtas till Sverige. Om det behövs får åklagaren begära hjälp av Polismyndigheten. Bestämmelser om transporter i Sverige finns i 7 kap. 3 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder. Förordning (2026:1844). Övriga frågor Överförande av verkställighet av en frihetsberövande påföljd 13 § Om ett överlämnande till Sverige för lagföring har ägt rum på villkor att den som överlämnas återförs till den andra nordiska staten för att där verkställa en frihetsberövande påföljd som dömts ut med anledning av överlämnandet, ska åklagaren så snart domen har fått laga kraft mot den dömde pröva om förutsättningarna för ett återförande är uppfyllda. Om den som har överlämnats ska återföras enligt första stycket, ska åklagaren omedelbart underrätta Kriminalvården. Förordning (2024:52). 13 a § /Träder i kraft I:2026-12-01/ Om den verkställande staten vid en begäran om överlämnande till Sverige för verkställighet av en frihetsberövande påföljd efterfrågar Sveriges inställning till att den staten övertar verkställigheten, ska åklagaren inhämta ett yttrande från Kriminalvården. Förordning (2026:1844). 14 § Om en begäran om överlämnande till Sverige enligt en nordisk arresteringsorder för verkställighet av en frihetsberövande påföljd har avslagits på den grunden att den andra nordiska staten övertar verkställigheten av påföljden, ska åklagaren omedelbart underrätta Kriminalvården, som i sin tur därefter ska underrätta - chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde var inskriven eller skulle skrivas in vid utfärdandet av arresteringsordern, om påföljden är överlämnande till rättspsykiatrisk vård, eller - Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten ungdomsvård. Förordning (2024:52). Utvidgat överlämnande 15 § En person som har överlämnats till Sverige enligt en nordisk arresteringsorder kan samtycka till åtal eller straff här för annat brott som personen har begått före överlämnandet. Sådant samtycke lämnas till åklagare. Samtycket ska antecknas på ett formulär som fastställs av riksåklagaren. Formuläret ska om möjligt vara skrivet på det språk som normalt används av den som har överlämnats. Om ett annat språk används, ska det antecknas på handlingen vilka åtgärder som har vidtagits för att kontrollera att den som har överlämnats har förstått innebörden av samtycket. 16 § Om överlämnande till Sverige har beviljats och fråga uppkommer om att lagföra eller straffa den som har överlämnats även för en gärning som begåtts före överlämnandet men som inte omfattades av den nordiska arresteringsordern, ska den verkställande nordiska statens tillstånd till åtgärden inhämtas, om det finns skäl att anta att den verkställande staten skulle ha kunnat vägra överlämnande för gärningen med hänvisning till att den helt eller delvis har ägt rum på dess territorium och där inte utgör brott eller att det i den verkställande staten beslutats att inte åtala för gärningen. Tillstånd enligt första stycket behöver inte inhämtas om den överlämnade personen 1. före eller efter överlämnandet har samtyckt till åtgärden, 2. trots att han eller hon har haft möjlighet att lämna Sverige, inte gjort det inom 45 dagar från sitt slutliga frigivande, eller 3. har återvänt till Sverige efter att ha lämnat landet. Förordning (2013:846). 17 § En begäran om tillstånd som avses i 16 § ska utformas enligt 6 §. Vid handläggningen ska följande bestämmelser i denna förordning tillämpas: – 2 § andra stycket om behörig åklagare, – 8 § om återkallelse, – 11 § om garantier, och – 13 och 14 §§ om överförande av straffverkställighet. Förordning (2016:1141). Övergångsbestämmelser 2016:1141 1. Denna förordning träder i kraft den 19 december 2016. 2. Polismyndigheten ska fram till och med den 30 april 2017 bistå åklagaren vid utfärdandet av en nordisk arresteringsorder enligt 4 §. 2024:52 1. Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2024. 2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden som har inletts före ikraftträdandet.