Post 1752 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
2013:253 ·
Visa register
Förordning (2013:253) om förbränning av avfall
Departement: Klimat- och näringslivsdepartementet
Utfärdad: 2013-05-08
Ändring införd: t.o.m. SFS 2020:702
Ikraft: 2013-06-18 överg.best.
1 § Denna förordning gäller verksamheter med förbränning av
fast eller flytande avfall i en förbränningsanläggning och
verksamheter med behandling av avloppsvatten från rening av
rökgaser från en förbränningsanläggning. Förordningen
innehåller bestämmelser om
– förordningens tillämpning (2–20 §§),
– avfall och restprodukter (21–26 §§),
– vissa förebyggande åtgärder (27–30 §§),
– skorsten, temperatur, stödbrännare, absoluta
begränsningsvärden och värmeåtervinning (31–37 §§),
– mätningar och mätresultat (38–53 §§),
– beräkningar av dioxiner och furaner (54 §),
– beräkningar vid procentuell syrehalt (55 §),
– utsläpp till luft från avfallsförbränningsanläggningar
(56–66 §§),
– utsläpp till luft från samförbränning i cementugnar
(67–70 §§),
– blandningsberäkning vid samförbränning (71–79 §§),
– utsläpp till luft från energianläggningar (80–96 §§),
– utsläpp till luft från industrianläggningar (97–99 §§),
– utsläpp genom avloppsvatten (100–103 §§),
– ändring av en verksamhet (104 §),
– dispenser (105 §),
– uppgifter i miljörapport (106 §), och
– information till Naturvårdsverket och Europeiska
kommissionen (107–109 §§).
Förordningen är meddelad med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken i
fråga om 17–47 och 49–103 §§, med stöd av 9 kap. 6 §
miljöbalken i fråga om 104 § och i övrigt med stöd av 8 kap.
7 § regeringsformen.
Definitioner
2 § Med avfall och kommunalt avfall avses i denna förordning
detsamma som i 15 kap. miljöbalken. Förordning (2020:702).
3 § Med farligt avfall, icke-farligt avfall och spillolja
avses i denna förordning detsamma som i avfallsförordningen
(2020:614). Förordning (2020:702).
4 § Med avfallsförbränning avses i denna förordning
värmebehandling av avfall genom oxidation eller andra
värmebehandlingsprocesser som pyrolys, förgasning eller
plasmaprocess, i den mån som ämnena från behandlingen sedan
förbränns.
5 § Med förbränningsanläggning avses i denna förordning en
stationär eller mobil teknisk anläggning där avfall
förbränns. I en förbränningsanläggning enligt denna
förordning ingår
1. hela anläggningen och det område som hör till anläggningen
med samtliga förbränningslinjer, utrymmen, utrustning och
system som hör samman med avfallets behandling, och
2. allt i anläggningen som hör samman med termisk behandling
av avfallet genom oxidering eller någon därefter följande
förbränningsprocess.
6 § Med avfallsförbränningsanläggning avses i denna förordning
en förbränningsanläggning
1. som är avsedd för avfallsförbränning med eller utan
återvinning av alstrad energi,
2. där förbränning av avfall sker på ett sådant sätt att det
huvudsakliga ändamålet med anläggningen inte kan anses vara
produktion av energi eller material,
3. där mer än 40 procent av den alstrade värmen kommer från
förbränning av farligt avfall, eller
4. där det förbränns annat kommunalt avfall än avfall som
enligt bilaga 3 till avfallsförordningen (2020:614) omfattas
av någon av avfallstyperna i underkapitel 20 01 och är
källsorterat eller omfattas av någon av avfallstyperna i
underkapitel 20 02. Förordning (2020:702).
7 § Med samförbränningsanläggning avses i denna förordning en
förbränningsanläggning som
1. huvudsakligen är avsedd för produktion av energi eller
material men där avfall används som normalt bränsle eller
tillskottsbränsle eller värmebehandlas i syfte att kunna
bortskaffas, och
2. inte är en avfallsförbränningsanläggning.
8 § I denna förordning avses med
energianläggning: samförbränningsanläggning som huvudsakligen
producerar energi, och
industrianläggning: samförbränningsanläggning som inte är en
energianläggning eller cementugn.
9 § Med skorsten avses i denna förordning en konstruktion som
innehåller en eller flera rökgaskanaler genom vilka
rökgaserna leds ut i luften.
10 § Med tillsynsmyndigheten avses i denna förordning den som
enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) utövar tillsyn över
en förbränningsanläggning. Förordning (2020:702).
11 § I denna förordning avses med
tillstånd: ett sådant tillstånd som avses i 9 kap.
miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser,
tillståndsvillkor: ett villkor i ett tillstånd som gäller för
en förbränningsanläggning, och
föreläggandevillkor: ett villkor i ett föreläggande från
tillsynsmyndigheten riktat till den som bedriver verksamheten
på en förbränningsanläggning.
12 § Med 2002-anläggning avses i denna förordning en
förbränningsanläggning som
1. före den 28 december 2002 var i drift och omfattades av
ett tillstånd,
2. före den 28 december 2002 omfattades av ett tillstånd
eller av en anmälan enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken och var i drift senast den 28
december 2003,
3. före den 28 december 2002 omfattades av en fullgjord och
fullständig ansökan om tillstånd och var i drift senast den
28 december 2004, eller
4. är en samförbränningsanläggning där avfallsförbränning
påbörjades före den 28 december 2004, om anläggningen då var
i drift som en stationär eller mobil anläggning avsedd för
produktion av energi eller material och omfattades av de
tillstånd som krävdes för anläggningen innan förbränningen av
avfall påbörjades.
13 § Med 2013-anläggning avses i denna förordning en
förbränningsanläggning som har tagits i drift före den 7
januari 2014, om anläggningen före den 7 januari 2013
omfattades av ett tillstånd eller av en fullgjord och
fullständig ansökan om tillstånd.
14 § Med normal torr gas avses i denna förordning torr rökgas
normaliserad till temperaturen 273,15 kelvin och trycket
101,3 kilopascal.
15 § I denna förordning avses med
antimon: antimon och antimonföreningar uttryckt som
antimon,
arsenik: arsenik och arsenikföreningar uttryckt som
arsenik,
bly: bly och blyföreningar uttryckt som bly,
kadmium: kadmium och kadmiumföreningar uttryckt som
kadmium,
kobolt: kobolt och koboltföreningar uttryckt som
kobolt,
koppar: koppar och kopparföreningar uttryckt som koppar,
krom: krom och kromföreningar uttryckt som krom,
kvicksilver: kvicksilver och kvicksilverföreningar uttryckt
som kvicksilver,
kväveoxider: kvävedioxid och kvävemonoxid uttryckt som
kvävedioxid,
mangan: mangan och manganföreningar uttryckt som mangan,
nickel: nickel och nickelföreningar uttryckt som nickel,
suspenderat material: organiska eller oorganiska partiklar
som kan sedimentera, och
vanadin: vanadin och vanadinföreningar uttryckt som
vanadin.
16 § Med restprodukt avses i denna förordning
flytande eller fast avfall som uppstår i en
avfallsförbränningsanläggning eller
samförbränningsanläggning.
Undantag från förordningens tillämpning
17 § Denna förordning ska inte tillämpas på anläggningar där
det avfall som behandlas endast är
1. avfall som är vegetabiliskt material från jord- eller
skogsbruk och kan användas som bränsle för återvinning av
energiinnehåll,
2. vegetabiliskt jord- och skogsbruksavfall,
3. vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om den
värme som alstras vid förbränningen återvinns,
4. vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som har uppkommit vid
produktion av nyfiberpappersmassa eller vid pappersproduktion
från massa, om avfallet samförbränns på produktionsplatsen
och den värme som alstras vid förbränningen återvinns,
5. korkavfall,
6. träavfall, om träavfallet inte är ett sådant avfall som på
grund av att det är bygg- eller rivningsavfall eller av någon
annan anledning kan antas innehålla organiska
halogenföreningar eller tungmetaller till följd av behandling
med träskyddsmedel eller till följd av ytbehandling,
7. radioaktivt avfall,
8. djurkroppar, om inte annat följer av andra föreskrifter om
djurkroppar, eller
9. avfall från prospektering eller utvinning av en olje-
eller gasfyndighet från en offshoreplattform, om avfallet
förbränns på plattformen.
18 § Denna förordning ska inte tillämpas på
1. experimentanläggningar för forskning, utveckling och
provning i syfte att förbättra förbränningsprocessen, om de
behandlar mindre än 50 ton avfall per år,
2. förgasnings- eller pyrolysanläggningar, om gaserna från
förgasnings- eller pyrolysbehandlingen renas i sådan
omfattning att de, när de i sin tur förbränns, inte medför
större utsläpp än förbränning av naturgas, eller
3. kasserade sprängämnen som av säkerhetsskäl inte kan
förbrännas i en anläggning som uppfyller kraven i denna
förordning eller föreskrifter meddelade med stöd av
förordningen.
Villkor i tillstånd och förelägganden
19 § Denna förordning gäller utöver tillståndsvillkor och
föreläggandevillkor.
Drift, skötsel och kontroll av förbränningsanläggningar
20 § Den som bedriver verksamhet med förbränning av avfall på
en förbränningsanläggning ska se till att
1. driften och kontrollen av anläggningen genomförs av minst
en fysisk person som har kompetens att sköta anläggningen,
och
2. de åtgärder i övrigt vidtas som behövs för att följa denna
förordning.
Mottagning av avfall
21 § Den som driver en förbränningsanläggning ska för det
avfall som tas emot eller avses att tas emot för förbränning
1. skaffa sig kännedom om vilken avfallstyp som avfallet kan
hänföras till enligt bilaga 3 till avfallsförordningen
(2020:614),
2. kontrollera att avfallet är lämpligt att förbränna i
anläggningen och får förbrännas i den,
3. anteckna den mängd som tas emot inom varje avfallstyp
eller, i den mån det inte är möjligt att hänföra avfallet till
en viss avfallstyp, i anteckningarna beskriva avfallets
fysiska, fysikaliska och kemiska egenskaper samt eventuella
farliga egenskaper,
4. spara anteckningarna i tre år, och
5. lämna anteckningarna till tillsynsmyndigheten, om
myndigheten begär det. Förordning (2020:702).
22 § Den som driver en förbränningsanläggning ska innan
farligt avfall tas emot för förbränning
1. skaffa sig den information om avfallet och dess uppkomst
som finns i de handlingar som krävs enligt
a) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006
av den 14 juni 2006 om transport av avfall,
b) lagen (2006:263) om transport av farligt gods eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, eller
c) avfallsförordningen (2020:614),
2. skaffa sig den ytterligare information som i fråga om
avfallets fysikaliska och kemiska sammansättning, i fråga om
avfallets farliga egenskaper, i fråga om ämnen som avfallet
inte får blandas med, i fråga om försiktighetsmått som krävs
vid hanteringen av avfallet eller i övrigt behövs för att
bedöma avfallets lämplighet för den avsedda förbränningen,
3. förvissa sig om att avfallet överensstämmer med
informationen enligt 1 och 2 genom att ta representativa
prover och analysera dem,
4. spara proverna till dess en månad har gått från det att
avfallet brändes, och
5. lämna proverna till tillsynsmyndigheten, om myndigheten
begär det.
Prover enligt första stycket 3 ska tas innan avfallet lossas
vid anläggningen, om detta inte är olämpligt. Proverna ska tas
och analyseras på ett sätt som gör det möjligt för
verksamhetsutövaren och tillsynsmyndigheten att fastställa
avfallets art. Förordning (2020:702).
23 § Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som
innebär att kraven i 21 och 22 §§ helt eller delvis inte
behöver uppfyllas får tillämpas, om villkoret avser sådan
förbränning av avfall som
1. sker i en verksamhet som är tillståndspliktig eller
omfattas av ett tillstånd enligt miljöprövningsförordningen
(2013:251), om den verksamhetskod som gäller för verksamheten
slutar med -i, och
2. endast omfattar avfall som uppkommit i den
tillståndspliktiga verksamheten och på den plats där
förbränningen sker. Förordning (2016:1189).
Hantering av avfall
24 § Den som driver en förbränningsanläggning ska i fråga om
att ta emot avfall och lämna avfall vidta de åtgärder som
behövs för att så långt det är möjligt hindra eller begränsa
förorening av luft, mark, ytvatten och grundvatten, andra
negativa effekter på miljön samt dålig lukt, buller och andra
olägenheter för människors hälsa.
25 § Avfall från hälso- och sjukvården som enligt
föreskrifter meddelade av Socialstyrelsen är smittförande
avfall får inte sammanblandas eller förvaras med andra
avfallstyper. Det ska placeras direkt i ugnen utan direkt
hantering.
26 § Den som driver en förbränningsanläggning ska i fråga om
restprodukter vidta de åtgärder som behövs för att
1. minimera restprodukternas mängd och skadlighet,
2. transportera torrt stoft på ett sådant sätt att det inte
sprids i miljön,
3. analysera restprodukterna för att bestämma deras
fysikaliska och kemiska egenskaper samt föroreningspotential,
och
4. återvinna restprodukterna i eller utanför anläggningen, om
detta är möjligt.
Analyserna enligt första stycket 3 ska avse restprodukternas
totala lösliga fraktion och den lösliga fraktionen av
tungmetaller. Analyserna ska göras innan beslut fattas om på
vilket sätt restprodukterna ska återvinnas eller
bortskaffas.
Åtgärder för att hindra otillåtna eller oavsiktliga utsläpp
27 § En förbränningsanläggning samt de avfallsupplag och
andra områden som hör till anläggningen ska ha den utformning
och verksamheten på dem bedrivas så
1. att anläggningen, områdena och driften är ändamålsenliga
för att hindra otillåtna eller oavsiktliga utsläpp av
förorenande ämnen till mark, ytvatten och grundvatten,
2. att det finns kapacitet att lagra förorenat dagvatten från
anläggningen och de områden som hör till den samt lagra
sådant vatten på områdena som har förorenats i samband med
spill eller brandbekämpning, och
3. att den kapacitet som avses i 2 är tillräcklig för att
vattnet vid behov ska kunna analyseras och renas innan det
släpps ut.
28 § En förbränningsanläggning ska vara försedd med ett
fungerande automatiskt system som förhindrar tillförsel av
avfall under tidsperioder när
1. anläggningen startar till dess att den temperatur nås i
rökgaserna som krävs enligt denna förordning,
2. den temperatur i rökgaserna som krävs enligt denna
förordning inte upprätthålls, och
3. de kontinuerliga mätningar som krävs enligt denna
förordning visar att ett begränsningsvärde för utsläpp
överskrids och överskridandet beror på störningar eller fel i
rökgasreningsutrustningen.
Om ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor i fråga om
en viss avfallskategori eller en viss termisk process innebär
krav på annan temperatur än den som avses i första stycket 1
och 2, ska den temperatur som anges i villkoret gälla när
första stycket 1 och 2 tillämpas på den avfallskategorin
eller processen. Villkoret får dock inte tillämpas så att det
medför mer restprodukter eller högre halter av förorenande
organiska ämnen i restprodukterna.
29 § En förbränningsanläggning ska ha en utformning och
verksamheten på den bedrivas så att
1. om ett begränsningsvärde för utsläpp enligt 56–100 §§
överskrids
a) förbränning av avfall aldrig oavbrutet fortsätter med
överskridet begränsningsvärde längre än fyra timmar i
anläggningen eller i en enskild ugn som är ansluten till den
utrustning för rökgasrening som överskridandet är hänförligt
till, och
b) den tid som förbränningen fortsätter med överskridet
begränsningsvärde inte sammanlagt överskrider 60 timmar per
år, och
2. vid ett haveri driften inskränks eller stoppas så snart
det är praktiskt möjligt och till dess att normal drift kan
återupptas.
En bestämmelse om absoluta begränsningsvärden under perioder
som avses i första stycket finns i 34 §.
Åtgärder för att minska slagg, bottenaska och
glödningsförlust
30 § Vid förbränning i en avfallsförbränningsanläggning ska
de åtgärder vidtas i fråga om förbehandling av avfallet och
driften av anläggningen som behövs för att
1. den totala mängden organiskt kol i slagg och bottenaska
ska bli mindre än tre procent räknat på torr vikt, eller
2. glödningsförlusten ska bli mindre än fem procent räknat på
torr vikt.
Skorsten
31 § Utsläpp av rökgaser från en förbränningsanläggning ska
ske på ett kontrollerat sätt genom en skorsten som har den
höjd som behövs för att skydda människors hälsa och miljön
samt med hänsyn till miljökvalitetsnormer för luftkvalitet.
Rökgasernas temperatur
32 § En förbränningsanläggning ska vara konstruerad,
utrustad och byggd samt drivas på ett sådant sätt att, även
under de mest ogynnsamma förhållandena, temperaturen hos
rökgaserna i förbränningsprocessen vid förbränning av avfall
höjs på ett kontrollerat och homogent sätt till
1. minst 850 grader Celsius och håller minst den nivån under
minst två sekunder, eller
2. minst 1 100 grader Celsius och håller minst den nivån
under minst två sekunder, om förbränningen avser farligt
avfall som innehåller mer än 1 procent organiska
halogenföreningar uttryckt som klor.
I en avfallsförbränningsanläggning ska temperaturen mätas
nära förbränningskammarens innervägg. Mätningen får dock
göras på en annan representativ punkt i förbränningskammaren,
om en sådan mätpunkt är angiven i ett tillståndsvillkor eller
föreläggandevillkor. I en avfallsförbränningsanläggning ska
kravet i första stycket om två sekunders uppehållstid för
rökgaserna gälla efter den sista tillförseln av
förbränningsluft.
Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som i fråga
om en viss avfallskategori eller en viss termisk process
avviker från det som sägs i första och andra styckena får
tillämpas. I fråga om avfallsförbränningsanläggningar får en
sådan tillämpning dock inte medföra mer restprodukter eller
högre halter av förorenande organiska ämnen i
restprodukterna. Förordning (2018:537).
Stödbrännare
33 § I en avfallsförbränningsanläggning ska varje linje vara
utrustad med minst en stödbrännare som ska
1. starta automatiskt när temperaturen hos rökgaserna efter
den sista tillförseln av förbränningsluft
a) understiger 850 grader Celsius, eller
b) understiger 1 100 grader Celsius, om förbränningen avser
farligt avfall som innehåller mer än en procent organiska
halogenföreningar uttryckt som klor, och
2. användas under perioder då anläggningen tas i drift eller
tas ur drift så att den temperatur som krävs enligt 1
upprätthålls när det finns oförbränt avfall i
förbränningskammaren.
Under perioder som avses i första stycket 2 får stödbrännaren
inte eldas med ett bränsle som kan orsaka större utsläpp än
vad som uppkommer vid förbränning av dieselbränslen som anges
i 4 och 5 §§ svavelförordningen (2014:509).
Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som i fråga
om en viss avfallskategori eller en viss termisk process
avviker från det som sägs i första och andra styckena får
tillämpas, om det inte medför mer restprodukter eller högre
halter av förorenande organiska ämnen i restprodukterna.
Förordning (2014:512).
Absoluta begränsningsvärden
34 § Under en sådan period som avses i 29 § då ett
överskridande av ett begränsningsvärde pågår eller vid ett
haveri får utsläpp till luft från en
avfallsförbränningsanläggning inte under några omständigheter
i genomsnitt under varje halvtimme i fråga om
1. stoft innehålla mer än 150 milligram per kubikmeter normal
torr gas,
2. totalt organiskt kol innehålla mer än det som sägs i 59 §,
och
3. kolmonoxid innehålla mer än det som sägs i 66 § första
stycket 2 a.
35 § Om det i fråga om en samförbränningsanläggning tillämpas
något sådant tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som
avses i 28, 32 eller 33 §, får utsläpp till luft från
anläggningen inte innehålla
1. mer totalt organiskt kol än det som motsvarar kraven på en
avfallsförbränningsanläggning i 57 § 2 och 59 §, eller
2. mer kolmonoxid än det som motsvarar kraven på en
avfallsförbränningsanläggning i 66 §.
36 § Från en samförbränningsanläggning som är en barkpanna
inom pappers- och massaindustrin får utsläpp till luft inte
innehålla mer totalt organiskt kol än det som motsvarar
kraven på en avfallsförbränningsanläggning i 57 § 2 och 59 §,
om
1. barkpannan var i drift och omfattades av ett tillstånd
före den 28 december 2002, och
2. ett sådant tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som
avses i 28, 32 eller 33 § tillämpas på barkpannan.
Återvinning av värme
37 § All värme som alstras i en förbränningsanläggning ska
återvinnas i så stor utsträckning som möjligt.
Mätningar
38 § På en förbränningsanläggning ska den mätutrustning och
teknik användas som behövs för att övervaka och kontrollera
att denna förordning följs.
39 § De mätningar som görs för att enligt denna förordning
kontrollera föroreningar i utsläpp till luft och vatten ska
göras på ett sådant sätt att mätresultaten blir
representativa för den faktiska koncentrationen av
föroreningarna.
Utsläppskontroll enligt denna förordning ska ske på ett sätt
som överensstämmer med relevanta och aktuella standarder som
har tagits fram av Europeiska standardiseringsorganisationen
CEN i fråga om
1. provtagning och analys av föroreningar,
2. kvalitetssäkring av automatiska mätsystem, och
3. metoder för referensmätning för att kalibrera automatiska
mätsystem.
Om det inte finns någon relevant och aktuell CEN-standard,
ska kontrollen ske på ett sätt som har en likvärdig
vetenskaplig kvalitet och överensstämmer med en standard som
har tagits fram av Internationella
Standardiseringsorganisationen ISO eller någon annan
internationell eller nationell standard.
40 § Automatiska mätsystem som används för utsläppskontrollen
ska minst en gång varje år kontrolleras med avseende på
installation och funktion genom parallella mätningar med
referensmätmetoder.
41 § Automatiska mätsystem ska vara så konstruerade att vid
ett begränsningsvärde som enligt denna förordning avser
genomsnitt under ett dygn är mätosäkerheten, uttryckt som
95-procentigt konfidensintervall för enskilda mätvärden, i
fråga om
1. kolmonoxid högst 10 procent av begränsningsvärdet,
2. svaveldioxid högst 20 procent av begränsningsvärdet,
3. kvävedioxid högst 20 procent av begränsningsvärdet,
4. stoft högst 30 procent av begränsningsvärdet,
5. totalt organiskt kol högst 30 procent av
begränsningsvärdet,
6. väteklorid högst 40 procent av begränsningsvärdet, och
7. vätefluorid högst 40 procent av begränsningsvärdet.
Mätning av rökgaserna
42 § Mätningar av rökgaserna i en förbränningsanläggning ska
1. i fråga om temperatur, tryck, syrehalt och halt av
vattenånga göras kontinuerligt, och
2. i fråga om uppehållstid, minimitemperatur och syrehalt
göras på lämpligt sätt minst en gång i samband med att
anläggningen tas i drift samt under de mest ogynnsamma
förhållanden som kan förutses.
Trots första stycket 1 behöver halten av vattenånga inte
mätas kontinuerligt, om rökgasprovet torkas innan utsläppen
analyseras.
Mätning av föroreningar i utsläpp till luft
43 § Mätningar av utsläpp till luft från en
förbränningsanläggning ska
1. i fråga om stoft, totalt organiskt kol, väteklorid,
vätefluorid, svavel-dioxid, kväveoxider och kolmonoxid göras
kontinuerligt, och
2. i fråga om kvicksilver, kadmium, tallium, antimon, arsenik,
bly, krom, kobolt, koppar, mangan, nickel, vanadin, dioxiner
och furaner göras minst en gång var tredje månad under
anläggningens tolv första driftmånader och därefter minst två
gånger per år.
Trots första stycket 1 behöver mätningar av vätefluorid inte
göras kontinuerligt, om sådana behandlingssteg används som
säkerställer att begränsningsvärdet för utsläpp av väteklorid
följs och utsläpp av vätefluorid i stället mäts periodiskt
enligt det som gäller för de föroreningar som anges i första
stycket 2. Förordning (2019:640).
44 § Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som
innebär att det inte krävs kontinuerlig mätning av
väteklorid, vätefluorid eller svaveldioxid får tillämpas, om
utsläpp av föroreningen under inga omständigheter kan
överskrida begränsningsvärdena i denna förordning.
Mätning av föroreningar i avloppsvatten
45 § Avloppsvatten från en förbränningsanläggning ska
kontrolleras vid den punkt där avloppsvattnet släpps ut och
genom att
1. kontinuerligt mäta vattnets surhetsgrad (pH), temperatur
och flöde,
2. minst en gång per dag ta stickprov avseende totalt
suspenderat material eller ta representativa
flödesproportionella dygnsprover,
3. minst en gång i månaden ta ett representativt
flödesproportionellt dygnsprov avseende kvicksilver, kadmium,
tallium, arsenik, bly, krom, koppar, nickel och zink, och
4. minst en gång var tredje månad under anläggningens första
tolv driftmånader och därefter minst en gång per halvår mäta
dioxiner och furaner.
Mätningar enligt första stycket 2–4 ska göras med ofiltrerade
stickprov. I fråga om suspenderat material ska mätningarna
göras på det sätt som krävs enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken om kontroll av
utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse.
46 § Om avloppsvattnet från reningen av rökgaser behandlas på
en förbränningsanläggning tillsammans med avloppsvatten från
andra källor på anläggningen, ska mätningar enligt 45 §
göras
1. på avloppsflödet från rökgasreningen innan det leds vidare
till den gemensamma anläggningen för behandling av
avloppsvatten,
2. på övriga avloppsflöden innan de leds vidare till den
gemensamma anläggningen för behandling av avloppsvatten,
och
3. vid den punkt där avloppsvattnet släpps ut efter
slutförd rening.
Provtagnings- och mätpunkter
47 § Om placeringen av provtagnings- och mätpunkter inte är
bestämd i ett tillstånd för en förbränningsanläggning, ska
den som driver anläggningen föreslå en placering och lämna
förslaget till tillsynsmyndigheten.
48 § I ett ärende som avses i 47 § ska tillsynsmyndigheten
besluta var provtagnings- och mätpunkter ska vara placerade
samt förelägga verksamhetsutövaren att följa beslutet.
Mätresultat
49 § Alla mätresultat från den kontroll av utsläpp som behövs
för att följa denna förordning eller för att följa det
tillstånd som anläggningen omfattas av ska registreras,
bearbetas och presenteras på ett sätt som gör det möjligt för
tillsynsmyndigheten att kontrollera att förordningen och
tillståndet följs.
50 § Resultaten av mätningar enligt 43 och 44 §§ ska räknas
om med hänsyn till de syrehalter som enligt denna förordning
gäller för det aktuella begränsningsvärdet och enligt
beräkningsregeln i 55 §.
För en anläggning där farligt avfall förbränns och utsläppen
av förorenande ämnen minskas med rökgasrening ska omräkning
enligt första stycket göras endast om den syrehalt som mätts
upp i samband med mätningen av det förorenande ämnet
överskrider den syrehalt som avses i första stycket.
Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som innebär
att omräkning ska ske till en annan bestämd syrehalt än den
som avses i första stycket får tillämpas, om avfallet
förbränns i en syreanrikad atmosfär och den syrehalt som
anges i villkoret avspeglar de särskilda omständigheter som
lagts till grund för den.
51 § Genomsnittsvärden för dygn, halvtimmesperioder och
tiominutersperioder enligt denna förordning ska avse perioder
då anläggningen är i drift. Perioder när anläggningen sätts i
drift eller tas ur drift ska omfattas endast om avfall
förbränns under en sådan period.
Genomsnittsvärden för halvtimmesperioder och
tiominutersperioder ska valideras för mätosäkerhet genom att
multiplicera genomsnittsvärdet för dygn i fråga om
1. kolmonoxid med 0,90,
2. svaveldioxid med 0,80,
3. kväveoxider med 0,80,
4. stoft med 0,70,
5. totalt organiskt kol med 0,70,
6. väteklorid med 0,60, och
7. vätefluorid med 0,60.
Dessa validerade värden är de värden som ska jämföras med
begränsningsvärdena.
52 § Ett genomsnittsvärde för dygn är ogiltigt om fler än fem
av halvtimmesmedelvärdena under dygnet har förkastats på
grund av funktionsfel i det automatiska mätsystemet eller
underhåll av systemet.
53 § Under ett år får högst tio genomsnittsvärden för dygn
förkastas på grund av funktionsfel i det automatiska
mätsystemet eller underhåll av systemet.
Beräkning av dioxiner och furaner
54 § Bestämmelserna i denna förordning om dioxiner och
furaner avser polyklorerade dibenso-p-dioxiner och
dibensofuraner. Vid tillämpningen av förordningen ska den
totala koncentrationen av dioxiner och furaner beräknas med
hänsyn till de ingående dioxinernas och furanernas toxicitet
så att den totala koncentrationen anges som summan av
1. koncentrationen av 2, 3, 7, 8-tetraklordibensodioxin
(TCDD) multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 1,
2. koncentrationen av 1, 2, 3, 7, 8-pentaklordibensodioxin
(PeCDD) multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn
0,5,
3. koncentrationen av 1, 2, 3, 4, 7,
8-hexaklordibensodioxin (HxCDD) multiplicerad med den toxiska
ekvivalensfaktorn 0,1,
4. koncentrationen av 1, 2, 3, 6, 7, 8-hexaklordibensodioxin
(HxCDD) multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn
0,1,
5. koncentrationen av 1, 2, 3, 7, 8,
9-hexaklordibensodioxin (HxCDD) multiplicerad med den toxiska
ekvivalensfaktorn 0,1,
6. koncentrationen av 1, 2, 3, 4, 6, 7,
8-heptaklordibensodioxin (HpCDD) multiplicerad med den
toxiska ekvivalensfaktorn 0,01,
7. koncentrationen av oktaklordibensodioxin (OCDD)
multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,001,
8. koncentrationen av 2, 3, 7, 8-tetraklordibensofuran (TCDF)
multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,1,
9. koncentrationen av 2, 3, 4, 7, 8-pentaklordibensofuran
(PeCDF) multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn
0,5,
10. koncentrationen av 1, 2, 3, 7,
8-pentaklordibensofuran (PeCDF) multiplicerad med den toxiska
ekvivalensfaktorn 0,05,
11. koncentrationen av 1, 2, 3, 4, 7, 8-hexaklordibensofuran
(HxCDF) multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn
0,1,
12. koncentrationen av 1, 2, 3, 6, 7,
8-hexaklordibensofuran (HxCDF) multiplicerad med den toxiska
ekvivalensfaktorn 0,1,
13. koncentrationen av 1, 2, 3, 7, 8, 9-hexaklordibensofuran
(HxCDF) multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn
0,1,
14. koncentrationen av 2, 3, 4, 6, 7,
8-hexaklordibensofuran (HxCDF) multiplicerad med den toxiska
ekvivalensfaktorn 0,1,
15. koncentrationen av 1, 2, 3, 4, 6, 7,
8-heptaklordibensofuran (HpCDF) multiplicerad med den toxiska
ekvivalensfaktorn 0,01,
16. koncentrationen av 1, 2, 3, 4, 7, 8,
9-heptaklordibensofuran (HpCDF) multiplicerad med den toxiska
ekvivalensfaktorn 0,01, och
17. koncentrationen av oktaklordibensofuran (OCDF)
multiplicerad med den toxiska ekvivalensfaktorn 0,001.
Beräkning av utsläpp vid procentuell syrehalt
55 § Om ett utsläpp vid tillämpningen av denna förordning
bestäms genom beräkning av utsläppskoncentration vid
procentuell syrehalt, ska utsläppskoncentrationen anses ha
det värde som motsvarar resultatet av att
1. minska talet 21 med det tal som anger den procentuella
syrehalten,
2. minska talet 21 med det tal som anger den uppmätta
procentuella syrehalten,
3. dividera resultatet av beräkningen enligt 1 med resultatet
av beräkningen enligt 2, och
4. multiplicera resultatet av beräkningen enligt 3 med det
tal som anger den procentuella utsläppskoncentration som har
uppmätts vid den uppmätta syrehalten.
Utsläpp till luft från avfallsförbränningsanläggningar
56 § Begränsningsvärdena i 57–66 §§ avser normal torr gas med
11 procents syrehalt. Vid förbränning av spillolja avser
begränsningsvärdena dock 3 procents syrehalt.
I 50 § finns en bestämmelse om att omräkning till syrehalt
inte ska göras vid förbränning av farligt avfall i vissa
fall.
57 § Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till
luft i genomsnitt under varje dygn inte innehålla
1. stoft med mer än 10 milligram per kubikmeter normal torr
gas,
2. totalt organiskt kol med mer än det som motsvarar 10
milligram per kubikmeter normal torr gas,
3. väteklorid med mer än 10 milligram per kubikmeter normal
torr gas,
4. vätefluorid med mer än 1 milligram per kubikmeter normal
torr gas,
5. svaveldioxid med mer än 50 milligram per kubikmeter normal
torr gas, och
6. kväveoxider med mer än
a) 400 milligram per kubikmeter torr rökgas, om anläggningen
är en 2002-anläggning vars förbränningskapacitet är högst 6
ton per timme, eller
b) 200 milligram per kubikmeter torr rökgas, om anläggningen
inte omfattas av a.
58 § Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till
luft i fråga om stoft
1. i genomsnitt under varje halvtimme i 97 procent av alla
halvtimmesperioder under ett år inte innehålla mer än 10
milligram per kubikmeter normal torr gas, eller
2. i genomsnitt under varje halvtimme inte innehålla mer än
30 milligram per kubikmeter normal torr gas.
59 § Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till
luft i fråga om totalt organiskt kol
1. i genomsnitt under varje halvtimme i 97 procent av alla
halvtimmesperioder under ett år inte innehålla mer än 10
milligram per kubikmeter normal torr gas, eller
2. i genomsnitt under varje halvtimme inte innehålla mer än
20 milligram per kubikmeter normal torr gas.
60 § Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till
luft i fråga om väteklorid
1. i genomsnitt under varje halvtimme i 97 procent av alla
halvtimmesperioder under ett år inte innehålla mer än 10
milligram per kubikmeter normal torr gas, eller
2. i genomsnitt under varje halvtimme inte innehålla mer än
60 milligram per kubikmeter normal torr gas.
61 § Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till
luft i fråga om vätefluorid
1. i genomsnitt under varje halvtimme i 97 procent av alla
halvtimmesperioder under ett år inte innehålla mer än 2
milligram per kubikmeter normal torr gas, eller
2. i genomsnitt under varje halvtimme inte innehålla mer än 4
milligram per kubikmeter normal torr gas.
62 § Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till
luft i fråga om svaveldioxid
1. i genomsnitt under varje halvtimme i 97 procent av alla
halvtimmesperioder under ett år inte innehålla mer än 50
milligram per kubikmeter normal torr gas, eller
2. i genomsnitt under varje halvtimme inte innehålla mer än
200 milligram per kubikmeter normal torr gas.
63 § Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till
luft i fråga om kväveoxider
1. i genomsnitt under varje halvtimme i 97 procent av alla
halvtimmesperioder under ett år inte innehålla mer än 200
milligram per kubikmeter normal torr gas, eller
2. i genomsnitt under varje halvtimme inte innehålla mer än
400 milligram per kubikmeter normal torr gas.
Första stycket gäller inte om anläggningen är en
2002-anläggning vars förbränningskapacitet är högst 6 ton per
timme.
64 § Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till
luft i genomsnitt under varje period som är minst 30 minuter
och högst 8 timmar lång inte innehålla, vare sig i fast form,
flytande form eller gasform,
1. mer kadmium eller tallium än sammanlagt 0,05 milligram per
kubikmeter normal torr gas,
2. mer kvicksilver än sammanlagt 0,05 milligram per
kubikmeter normal torr gas, eller
3. mer antimon, arsenik, bly, krom, kobolt, koppar, mangan,
nickel eller vanadin än sammanlagt 0,5 milligram per
kubikmeter normal torr gas.
65 § Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till
luft i genomsnitt under varje period som är minst 6 timmar
och högst 8 timmar lång inte innehålla mer dioxiner eller
furaner, vare sig i fast form, flytande form eller gasform,
än sammanlagt 0,1 nanogram per kubikmeter normal torr gas.
66 § Från en avfallsförbränningsanläggning får utsläpp till
luft i fråga om kolmonoxid
1. i genomsnitt under varje dygn i 97 procent av alla dygn
under ett år inte innehålla mer än 50 milligram per
kubikmeter torr gas, och
2. i genomsnitt under
a) varje halvtimme i en tjugofyratimmarsperiod inte innehålla
mer än 100 milligram per kubikmeter normal torr gas, eller
b) varje tiominutersperiod i 95 procent av alla
tiominutersperioder i en tjugofyratimmarsperiod inte
innehålla mer än 150 milligram per kubikmeter torr gas.
Trots första stycket 2 b får utsläpp i genomsnitt under varje
tiominutersperiod i 95 procent av alla tiominutersperioder
under en sjudygnsperiod innehålla 150 milligram kolmonoxid
per kubikmeter torr gas, om förbränningsprocessen innebär att
den gas som uppstår upphettas till minst 1 100 grader Celsius
under minst två sekunder.
Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som i fråga
om en avfallsförbränningsanläggning med fluidiserad
bäddteknik innebär högre begränsningsvärden för utsläpp av
kolmonoxid än det som sägs i första stycket får tillämpas, om
villkoret innebär att utsläppen i genomsnitt under varje
timme får innehålla högst 100 milligram kolmonoxid per
kubikmeter normal torr gas.
Utsläpp till luft från samförbränning i cementugnar
67 § Begränsningsvärdena i 68–70 §§ avser normal torr gas med
10 procents syrehalt.
68 § Från en cementugn som är en samförbränningsanläggning får
utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn inte innehålla
mer
1. stoft än det som motsvarar 30 milligram per kubikmeter
normal torr gas,
2. totalt organiskt kol än det som motsvarar 10 milligram
organiskt kol per kubikmeter normal torr gas,
3. väteklorid än det som motsvarar 10 milligram per kubikmeter
normal torr gas,
4. vätefluorid än det som motsvarar 1 milligram per kubikmeter
normal torr gas,
5. svaveldioxid än det som motsvarar 50 milligram per
kubikmeter normal torr gas, och
6. kväveoxider än det som motsvarar 500 milligram per
kubikmeter normal torr gas.
Trots första stycket 2 och 5 får totalt organiskt kol och
svaveldioxid släppas ut med de större mängder som anges i ett
tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor, om det totala
organiska kolet och svaveldioxiden inte härrör från
samförbränning av avfall. Förordning (2019:640).
69 § Från en cementugn som är en samförbränningsanläggning
får utsläpp till luft i genomsnitt under varje period som är
minst 30 minuter och högst 8 timmar lång inte innehålla, vare
sig i fast form, flytande form eller gasform, mer
1. kadmium eller tallium än det som sammanlagt motsvarar 0,05
milligram per kubikmeter normal torr gas,
2. kvicksilver än det som sammanlagt motsvarar 0,05 milligram
per kubikmeter normal torr gas, eller
3. antimon, arsenik, bly, krom, kobolt, koppar, mangan,
nickel eller vanadin än det som sammanlagt motsvarar 0,5
milligram per kubikmeter normal torr gas.
70 § Från en cementugn som är en samförbränningsanläggning
får utsläpp till luft i genomsnitt under varje period som är
minst 6 timmar och högst 8 timmar lång inte innehålla mer
dioxiner eller furaner, vare sig i fast form, flytande form
eller gasform, än det som sammanlagt motsvarar 0,1 nanogram
per kubikmeter normal torr gas.
Blandningsberäkning vid samförbränning
71 § I fråga om sådana utsläpp till luft från
samförbränningsanläggningar som avses i 80–93 och 97 §§ ska
det tal som anger högsta tillåtna föroreningsmängd bestämmas
genom en blandningsberäkning som ska innehålla
1. de avfallsflödesvärden som avses i 72 §,
2. de avfallsgränsvärden för den aktuella föroreningen som
anges i 81–93 och 97 §§,
3. ett standardsyreavfallsvärde för spillolja, om spillolja
förbränns i anläggningen, som beräknas genom att
avfallsflödesvärdet för spillolja multipliceras med
avfallsgränsvärdet för spillolja,
4. ett standardsyreavfallsvärde för annat avfall än
spillolja, om sådant avfall förbränns i anläggningen, som
beräknas genom att avfallsflödesvärdet för avfallet
multipliceras med avfallsgränsvärdet för avfallet,
5. avfallsvärdet, som är summan av alla
standardsyreavfallsvärden beräknade enligt 4,
6. de processflödesvärden som avses i 73 §,
7. de processgränsvärden som följer av 74–76 och 79 §§,
8. ett bränsleprocessvärde för varje bränsle, som beräknas
genom att processflödesvärdet för bränslet multipliceras med
processgränsvärdet för bränslet,
9. processvärdet, som är summan av alla bränsleprocessvärden
beräknade enligt 8,
10. samförbränningsflödesvärdet, som är summan av alla
avfallsflödesvärden och alla processflödesvärden, och
11. samförbränningsvärdet, som är summan av avfallsvärdet och
processvärdet.
Blandningsberäkningen ska göras genom att dividera
samförbränningsvärdet med samförbränningsflödesvärdet efter
det att alla värden normaliserats till samma syrehalt i
enlighet med 55 §.
Vid tillämpningen av denna paragraf och 72–79 §§ ska avfall
som avses i 17 § betraktas som annat bränsle än avfall.
72 § Vid blandningsberäkning enligt 71 § ska ett
avfallsflödesvärde bestämmas för spillolja, om spillolja får
förbrännas i anläggningen, och ett avfallsflödesvärde
bestämmas för annat avfall som får förbrännas i anläggningen.
Avfallsflödesvärdet ska vara det tal som anger största flöde
av rökgas som förbränning av avfallet ger upphov till i
kubikmeter normal torr gas per dygn.
Om farligt avfall förbränns i anläggningen och den
förbränningen ger upphov till mindre än tio procent av den
totala alstrade värmen, ska den del av rökgasflödet som
kommer från det farliga avfallet i beräkningarna bestämmas så
att det representerar rökgasflödet från den mängd av det
farliga avfallet som behövs för att ge upphov till tio
procent av den totala alstrade värmen från förbränning i
anläggningen.
73 § Vid blandningsberäkning enligt 71 § ska det bestämmas
ett processflödesvärde för det fasta bränsle och ett
processflödesvärde för det flytande bränsle som får
förbrännas i anläggningen. Processflödesvärdet ska vara det
tal som anger minsta flöde av rökgas som förbränning av andra
bränslen än avfall ger upphov till i kubikmeter normal torr
gas per dygn och beräknat vid den syrehalt i gasen som ett
begränsningsvärde i denna förordning avser eller, om någon
syrehalt inte är angiven för begränsningsvärdet, den syrehalt
som gasen har utan spädning genom tillförsel av luft som inte
behövs för processen.
74 § Processgränsvärden som anges i 81–93 och 97 §§ eller som
bestäms enligt denna förordning ska avse milligram per
kubikmeter normal torr gas med sex procents syrehalt, om
bränslet är fast, och tre procents syrehalt, om bränslet är
flytande.
Avfallsgränsvärden i 81–93 och 97 §§ eller som bestäms enligt
denna förordning ska avse milligram per kubikmeter normal
torr gas med elva procents syrehalt. Vid förbränning av
spillolja avser avfallsgränsvärdena dock normal torr gas med
tre procents syrehalt.
75 § Vid blandningsberäkning enligt 71 § ska som
processgränsvärde användas det tal som anges i 81–93 och 97
§§. Om ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor anger
ett strängare processgränsvärde, ska dock det värdet
användas.
Om processgränsvärdet inte framgår av 81–93 och 97 §§, ska
1. det processgränsvärde som har bestämts i ett
tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor användas, eller
2. det begränsningsvärde som anges i ett tillståndsvillkor
eller föreläggandevillkor användas som processgränsvärde, om
anläggningen inte omfattas av något tillståndsvillkor eller
föreläggandevillkor som anger ett processgränsvärde och
begränsningsvärdet är uttryckt som ett dygnsmedelvärde för
utsläpp av föroreningen vid förbränning av andra bränslen än
avfall.
Det processgränsvärde som avses i andra stycket 1 får inte
medföra en utsläppsbegränsning som är orimlig jämfört med vad
som skulle ha gällt om förbränningen avsåg enbart andra
bränslen än avfall.
76 § Om inget processgränsvärde kan bestämmas på det sätt
som anges i 75 §, ska de verkliga koncentrationerna användas
vid blandningsberäkningen.
77 § I 19 kap. 5 § andra stycket och 22 kap. 25 b §
miljöbalken finns bestämmelser om att ett beslut eller en dom
som innebär att tillstånd ges till en verksamhet ska
innehålla villkor om begränsningsvärden för utsläpp som ska
beräknas enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 5 §
miljöbalken. Om ett sådant villkor om begränsningsvärde anger
ett processgränsvärde för blandningsberäkningen som har
bestämts i enlighet med 75 §, ska villkorets
processgränsvärde tillämpas. Om tillståndsvillkoret anger det
begränsningsvärde som en blandningsberäkning enligt 71 § ger
och detta framgår av tillståndsvillkoret, ska
verksamhetsutövaren tillämpa villkorets begränsningsvärde i
stället för det som följer av 71–76, 79–93 och 97 §§.
78 § I fråga om utsläpp som inte omfattas av ett
tillståndsvillkor som avses i 77 § ska tillsynsmyndigheten i
ett föreläggandevillkor besluta om ett processgränsvärde
eller begränsningsvärde, om verksamhetsutövaren begär det. Om
föreläggandevillkoret anger ett processgränsvärde för
blandningsberäkningen och villkoret uppfyller kraven i 75 §,
ska villkorets processgränsvärde tillämpas. Om
föreläggandevillkoren anger det begränsningsvärde som en
blandningsberäkning enligt 71 § ger och detta framgår av
föreläggandevillkoret, ska verksamhetsutövaren tillämpa
villkorets begränsningsvärde i stället för det som följer av
71–76, 79–93 och 97 §§.
79 § De processgränsvärden som anges i 81–92 §§ ska inte
tillämpas på gasturbiner eller ottomotorer.
Sammanlagda utsläpp från energianläggningar
80 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i 81–92 §§ ska två
eller flera separata samförbränningsanläggningar anses vara
en enda samförbränningsanläggning, om
1. rökgaser från samförbränningsanläggningarna släpps ut
genom en gemensam skorsten, eller
2. samförbränningsanläggningarna har fått sitt första
tillstånd den 30 juni 1987 eller senare och är installerade
så att det med hänsyn till de tekniska och ekonomiska
förutsättningarna skulle vara möjligt att släppa ut rökgaser
från förbränningsanläggningarna genom en gemensam skorsten.
Om flera samförbränningsanläggningar enligt första stycket
ska anses vara en enda förbränningsanläggning, ska summan av
samförbränningsanläggningarnas kapaciteter läggas till grund
för beräkningen av installerad tillförd effekt.
Stoft från energianläggningar
81 § Från en energianläggning med en installerad tillförd
effekt som är lägre än 50 megawatt får utsläpp till luft i
genomsnitt under varje dygn inte innehålla stoft med mer än
det antal milligram per kubikmeter normal torr gas som
bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med
avfallsgränsvärdet 10 och processgränsvärdet 50.
82 § Från en energianläggning med en installerad tillförd
effekt som är 50 megawatt eller högre, dock högst 100
megawatt, får utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn
inte innehålla mer stoft än det antal milligram per
kubikmeter normal torr gas som bestäms genom en
blandningsberäkning enligt 71 § med
1. avfallsgränsvärdet 10,
2. processgränsvärdet 30, om anläggningen är en
2013-anläggning, och
3. processgränsvärdet 20, om anläggningen inte omfattas av
2.
83 § Från en energianläggning med en installerad tillförd
effekt som är högre än 100 megawatt, dock högst 300 megawatt,
får utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn inte
innehålla mer stoft än det antal milligram per kubikmeter
normal torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning
enligt 71 § med
1. avfallsgränsvärdet 10,
2. processgränsvärdet 25, om anläggningen är en
2013-anläggning och bränslet varken är torv eller biomassa,
och
3. processgränsvärdet 20, om anläggningen inte omfattas av
2.
84 § Från en energianläggning med en installerad tillförd
effekt som är högre än 300 megawatt får utsläpp till luft i
genomsnitt under varje dygn inte innehålla mer stoft än det
antal milligram per kubikmeter normal torr gas som bestäms
genom en blandningsberäkning enligt 71 § med
1. avfallsgränsvärdet 10,
2. processgränsvärdet 20, om anläggningen är en
2013-anläggning eller om bränslet är torv eller biomassa,
och
3. processgränsvärdet 10, om anläggningen inte omfattas av
2.
Svaveldioxid från energianläggningar
85 § Från en energianläggning med en installerad tillförd
effekt som är lägre än 50 megawatt får utsläpp till luft i
genomsnitt under varje dygn inte innehålla mer svaveldioxid
än det antal milligram per kubikmeter normal torr gas som
bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med
avfallsgränsvärdet 50 och det processgränsvärde som följer av
75–78 §§.
86 § Från en energianläggning med en installerad tillförd
effekt som är 50 megawatt eller högre, dock högst 100
megawatt, får utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn
inte innehålla mer svaveldioxid än det antal milligram per
kubikmeter normal torr gas som bestäms genom en
blandningsberäkning enligt 71 § med
1. avfallsgränsvärdet 50,
2. processgränsvärdet 400, om bränslet är fast men inte torv
eller biomassa,
3. processgränsvärdet 350, om bränslet är flytande,
4. processgränsvärdet 300, om bränslet är torv, och
5. processgränsvärdet 200, om bränslet är biomassa.
87 § Från en energianläggning med en installerad tillförd
effekt som är högre än 100 megawatt, dock högst 300 megawatt,
får utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn inte
innehålla mer svaveldioxid än det antal milligram per
kubikmeter normal torr gas som bestäms genom en
blandningsberäkning enligt 71 § med
1. avfallsgränsvärdet 50,
2. processgränsvärdet 300, om anläggningen inte är en
2013-anläggning, om bränslet är torv och om förbränningen
inte sker i fluidiserad bädd,
3. processgränsvärdet 250, om
a) anläggningen är en 2013-anläggning och bränslet är
flytande, eller
b) anläggningen inte är en 2013-anläggning, om bränslet är
torv och om förbränningen sker i fluidiserad bädd, och
4. processgränsvärdet 200, om anläggningen inte omfattas av 2
eller 3.
88 § Från en energianläggning med en installerad tillförd
effekt som är högre än 300 megawatt får utsläpp till luft i
genomsnitt under varje dygn inte innehålla mer svaveldioxid
än det antal milligram per kubikmeter normal torr gas som
bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med
1. avfallsgränsvärdet 50,
2. processgränsvärdet 200, om
a) bränslet är torv och förbränningen sker i fluidiserad
bädd,
b) bränslet är ett annat fast bränsle än torv och
förbränningen sker i cirkulerande eller trycksatt bädd,
eller
c) anläggningen är en 2013-anläggning, och
3. processgränsvärdet 150, om anläggningen inte omfattas av
2.
Kväveoxider från energianläggningar
89 § Från en energianläggning med en installerad tillförd
effekt som är lägre än 50 megawatt får utsläpp till luft i
genomsnitt under varje dygn inte innehålla mer kväveoxider än
det antal milligram per kubikmeter normal torr gas som
bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med
1. avfallsgränsvärdet 400, om anläggningen är en
2002-anläggning vars förbränningskapacitet är högst 6 ton per
timme,
2. avfallsgränsvärdet 200, om anläggningen inte omfattas av
1, och
3. det processgränsvärde som följer av 75–78 §§.
90 § Från en energianläggning med en installerad tillförd
effekt som är 50 megawatt eller högre, dock högst 100
megawatt, får utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn
inte innehålla mer kväveoxider än det antal milligram per
kubikmeter normal torr gas som bestäms genom en
blandningsberäkning enligt 71 § med
1. avfallsgränsvärdet 400, om anläggningen är en
2002-anläggning vars förbränningskapacitet är högst 6 ton per
timme,
2. avfallsgränsvärdet 200, om anläggningen inte omfattas av
1,
3. processgränsvärdet 400, om
a) bränslet är flytande, eller
b) anläggningen är en 2013-anläggning och bränslet är
brunkolspulver,
4. processgränsvärdet 250, om anläggningen inte är en
2013-anläggning och bränslet är torv eller biomassa, och
5. processgränsvärdet 300, om anläggningen inte omfattas av 3
eller 4.
91 § Från en energianläggning med en installerad tillförd
effekt som är högre än 100 megawatt, dock högst 300 megawatt,
får utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn inte
innehålla mer kväveoxider än det antal milligram per
kubikmeter normal torr gas som bestäms genom en
blandningsberäkning enligt 71 § med
1. avfallsgränsvärdet 400, om anläggningen är en
2002-anläggning vars förbränningskapacitet är högst 6 ton per
timme,
2. avfallsgränsvärdet 200, om anläggningen inte omfattas av
1,
3. processgränsvärdet 250, om anläggningen är en
2013-anläggning och bränslet är biomassa,
4. processgränsvärdet 150, om anläggningen inte är
2013-anläggning och bränslet är flytande, och
5. processgränsvärdet 200, om anläggningen inte omfattas av 3
eller 4.
92 § Från en energianläggning med en installerad tillförd
effekt som är högre än 300 megawatt får utsläpp till luft i
genomsnitt under varje dygn inte innehålla mer kväveoxider än
det antal milligram per kubikmeter normal torr gas som
bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 § med
1. avfallsgränsvärdet 400, om anläggningen är en
2002-anläggning vars förbränningskapacitet är högst 6 ton per
timme,
2. avfallsgränsvärdet 200, om anläggningen inte omfattas av
1,
3. processgränsvärdet 200, om
a) anläggningen är en 2013-anläggning och bränslet inte är
flytande, eller
b) anläggningen inte omfattas av a och bränslet är
brunkolspulver,
4. processgränsvärdet 100, om anläggningen inte är en
2013-anläggning och bränslet är flytande, och
5. processgränsvärdet 150, om anläggningen inte omfattas av 3
eller 4.
Kolmonoxid, totalt organiskt kol, väteklorid och vätefluorid
från energianläggningar
93 § Från en energianläggning får utsläpp till luft i
genomsnitt under varje dygn inte innehålla
1. mer kolmonoxid än det antal milligram per kubikmeter
normal torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning
enligt 71 § med avfallsgränsvärdet 50 och det
processgränsvärde som följer av 75–78 §§,
2. mer totalt organiskt kol än det antal milligram per
kubikmeter normal torr gas som bestäms genom en
blandningsberäkning enligt 71 § med avfallsgränsvärdet 10 och
det processgränsvärde som följer av 75–78 §§,
3. mer väteklorid än det antal milligram per kubikmeter
normal torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning
enligt 71 § med avfallsgränsvärdet 10 och det
processgränsvärde som följer av 75–78 §§, och
4. mer vätefluorid än det antal milligram per kubikmeter
normal torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning
enligt 71 § med avfallsgränsvärdet 1 och det
processgränsvärde som följer av 75–78 §§.
Tungmetaller, dioxiner och furaner från energianläggningar
94 § Begränsningsvärden som anges i 95 och 96 §§ ska avse
normal torr gas med sex procents syrehalt, om bränslet är
fast, och tre procents syrehalt, om bränslet är flytande.
95 § Från en energianläggning får utsläpp till luft i
genomsnitt under varje period som är minst 30 minuter och
högst 8 timmar lång inte innehålla, vare sig i fast form,
flytande form eller gasform,
1. mer kadmium eller tallium än sammanlagt 0,05 milligram per
kubikmeter normal torr gas,
2. mer kvicksilver än sammanlagt 0,05 milligram per
kubikmeter normal torr gas, eller
3. mer antimon, arsenik, bly, krom, kobolt, koppar, mangan,
nickel eller vanadin än sammanlagt 0,5 milligram per
kubikmeter normal torr gas.
96 § Från en energianläggning får utsläpp till luft i
genomsnitt under varje period som är minst 6 timmar och högst
8 timmar lång inte innehålla mer dioxiner eller furaner, vare
sig i fast form, flytande form eller gasform, än sammanlagt
0,1 nanogram per kubikmeter normal torr gas.
Utsläpp till luft från industrianläggningar
97 § Från en industrianläggning får utsläpp till luft i
genomsnitt under varje dygn inte innehålla
1. mer stoft än det antal milligram per kubikmeter normal
torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning enligt 71 §
med avfallsgränsvärdet 10 och det processgränsvärde som
följer av 75–78 §§,
2. mer kväveoxider än det antal milligram per kubikmeter
normal torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning
enligt 71 § med
a) avfallsgränsvärdet 400 och det processgränsvärde som
följer av 75–78 §§, om anläggningen är en 2002-anläggning
vars förbränningskapacitet är högst 6 ton per timme, eller
b) avfallsgränsvärdet 200 och det processgränsvärde som
följer av 75–78 §§, om anläggningen inte omfattas av a,
3. mer svaveldioxid än det antal milligram per kubikmeter
normal torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning
enligt 71 § med avfallsgränsvärdet 50 och det
processgränsvärde som följer av 75–78 §§,
4. mer totalt organiskt kol än det antal milligram per
kubikmeter normal torr gas som bestäms genom en
blandningsberäkning enligt 71 § med avfallsgränsvärdet 10 och
det processgränsvärde som följer av 75–78 §§,
5. mer väteklorid än det antal milligram per kubikmeter
normal torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning
enligt 71 § med avfallsgränsvärdet 10 och det
processgränsvärde som följer av 75–78 §§,
6. mer vätefluorid än det antal milligram per kubikmeter
normal torr gas som bestäms genom en blandningsberäkning
enligt 71 § med avfallsgränsvärdet 1 och det
processgränsvärde som följer av 75–78 §§, eller
7. mer antimon, arsenik, bly, krom, kobolt, koppar, mangan,
nickel eller vanadin än sammanlagt det antal milligram per
kubikmeter normal torr gas som bestäms genom en
blandningsberäkning enligt 71 § med avfallsgränsvärdet 0,5
och det processgränsvärde som följer av 75–78 §§.
98 § Från en industrianläggning får utsläpp till luft i
genomsnitt under varje period som är minst 30 minuter och
högst 8 timmar lång inte innehålla, vare sig i fast form
eller gasform,
1. mer kadmium eller tallium än sammanlagt 0,05 milligram per
kubikmeter normal torr gas, eller
2. mer kvicksilver än sammanlagt 0,05 milligram per
kubikmeter normal torr gas.
99 § Från en industrianläggning får utsläpp till luft i
genomsnitt under varje period som är minst 6 timmar och högst
8 timmar lång inte innehålla mer dioxiner eller furaner, vare
sig i fast form, flytande form eller gasform, än sammanlagt
0,1 nanogram per kubikmeter normal torr gas.
Avloppsvatten från rening av rökgaser
100 § Från rening av rökgaser i en förbränningsanläggning ska
utsläpp av avloppsvatten till vattenmiljön begränsas så långt
som det är möjligt. Det avloppsvatten som släpps ut får inte
innehålla
1. mer än 0,3 nanogram dioxiner och furaner per liter,
2. mer än 0,03 milligram kvicksilver per liter,
3. mer än 0,05 milligram kadmium per liter,
4. mer än 0,05 milligram tallium per liter,
5. mer än 0,15 milligram arsenik per liter,
6. mer än 0,2 milligram bly per liter,
7. mer än 0,5 milligram krom per liter,
8. mer än 0,5 milligram koppar per liter,
9. mer än 0,5 milligram nickel per liter,
10. mer än 1,5 milligram zink per liter, eller
11. mer organiska eller oorganiska partiklar som kan
sedimentera (suspenderat material) än 45 milligram per liter
vid varje mätning som görs för att kontrollera
föroreningshalten och 30 milligram per liter vid 95 procent
av alla sådana mätningar.
101 § Ett begränsningsvärde i 100 § 2–10 får överskridas vid
högst
1. ett stickprov per år, eller
2. fem procent av de stickprov som tas under ett år, om det i
ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor har bestämts
att fler än tjugo stickprov ska göras per år.
102 § Begränsningsvärdena i 100 § avser ofiltrerade stickprov
vid den punkt där avloppsvattnet släpps ut från
förbränninganläggningen eller från en anläggning som
behandlar avloppsvatten från rening av rökgaser.
I fråga om avloppsvatten från en anläggning där avloppsvatten
från rening av rökgaser behandlas tillsammans med annat
avloppsvatten ska det beräknas vilka utsläppsmängder i det
slutrenade avloppsvattnet från behandlingsanläggningen som
kan hänföras till den del av avloppsvattnet som kommer från
reningen av rökgaser. Beräkningen ska göras med hjälp av
massbalansberäkningar och med utgångspunkt i resultaten av de
mätningar av utsläpp till luft som görs enligt 42–44 och 50
§§.
103 § Avloppsvatten får inte spädas ut för att uppfylla
begränsningsvärdena i 100 §.
Ändring av en verksamhet
104 § Om en verksamhet på en förbränningsanläggning som är
tillståndspliktig enligt miljöprövningsförordningen
(2013:251) ändras genom att från förbränning av enbart
icke-farligt avfall övergå till förbränning av farligt
avfall, krävs det tillstånd för ändringen oavsett det som
sägs i 1 kap. 4 § miljöprövningsförordningen. Tillstånd för
ändringen krävs dock inte om det uttryckligen framgår av det
gällande tillståndet att det omfattar den avsedda
förbränningen av farligt avfall.
Dispenser
105 § Tillsynsmyndigheten får ge dispens från bestämmelserna
om
1. mottagning av avfall i 21 och 22 §§, om dispensen förenas
med föreläggandevillkor som motsvarar det som enligt 23 §
krävs för att få tillämpa villkoret,
2. temperatur i rökgaserna i 28 § första stycket, om
dispensen förenas med föreläggandevillkor som motsvarar det
som enligt 28 § andra stycket krävs för att få tillämpa
villkoret,
3. rökgasernas temperatur och uppehållstid i 32 § första och
andra styckena, om dispensen förenas med föreläggandevillkor
som motsvarar det som enligt 32 § tredje stycket krävs för
att få tillämpa villkoret,
4. stödbrännare i 33 § första och andra styckena, om
dispensen förenas med föreläggandevillkor som motsvarar det
som enligt 33 § tredje stycket krävs för att få tillämpa
villkoret,
5. mätning av utsläpp till luft i 43 §, om dispensen inte går
utöver det som enligt 44 § krävs för att få tillämpa ett
föreläggandevillkor och dispensen förenas med ett sådant
villkor,
6. omräkning av mätresultat i 50 § första stycket, om
dispensen förenas med föreläggandevillkor som motsvarar det
som enligt 50 § tredje stycket krävs för att få tillämpa
villkoret,
7. utsläpp av kolmonoxid i 66 § första stycket, om dispensen
förenas med föreläggandevillkor som motsvarar det som enligt
66 § tredje stycket krävs för att få tillämpa villkoret,
och
8. utsläpp av totalt organiskt kol och svaveldioxid i 68
§ första stycket 2 och 5, om dispensen förenas med
föreläggandevillkor som motsvarar det som enligt 68 § andra
stycket krävs för att få tillämpa villkoret.
Uppgifter i miljörapporten
106 § De uppgifter om utsläpp som verksamhetsutövaren lämnar
i den miljörapport som avses i 26 kap. 20 § miljöbalken ska
avse genomsnittsvärden före validering enligt 51 §.
Information till Naturvårdsverket och Europeiska
kommissionen
107 § När en dom eller beslut i ett tillståndsmål eller
tillståndsärende skickas till Naturvårdsverket enligt 11 §
förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd ska prövningsmyndigheten särskilt uppmärksamma
verket på om beslutet eller domen innehåller ett sådant
tillståndsvillkor som avses i 28, 32 eller 33 §.
När tillsynsmyndigheten ger en dispens enligt 105 § 2, 3
eller 4 eller beslutar om ett sådant föreläggandevillkor som
avses i 28, 32 eller 33 § ska tillsynsmyndigheten informera
Naturvårdsverket om detta.
108 § Naturvårdsverket ska informera Europeiska kommissionen
om alla tillståndsvillkor och föreläggandevillkor som
tillämpas enligt 28, 32 eller 33 § samt om resultaten av de
kontroller som görs för att i fråga om de villkoren uppfylla
kraven i denna förordning.
109 § Tillsynsmyndigheten ska lämna uppgifter om de
förbränningsanläggningar som omfattas av denna förordning
till Naturvårdsverket, om verket begär det.
Övergångsbestämmelser
2013:253
1. Denna förordning träder i kraft den 18 juni 2013.
2. Förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning ska upphöra
att gälla den 17 juni 2013.
3. För en förbränningsanläggning som är i drift vid
ikraftträdandet ska ett förslag till placering av
provtagnings- och mätpunkter enligt 47 § lämnas till
tillsynsmyndigheten senast den 30 juni 2014.
4. I ett ärende som avses i 3 ska tillsynsmyndigheten besluta
ett föreläggande om provtagnings- och mätpunkter som ska
börja gälla senast den 31 mars 2015.
5. För tiden före den 1 januari 2016 får utsläpp från en
Lepolugn eller lång roterugn trots 68 § 6 innehålla högst 800
milligram kväveoxider per kubikmeter normal torr gas, om så
mycket kväveoxider totalt får släppas ut från ugnen enligt
ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor.
6. För tiden före den 1 januari 2016 ska i fråga om
2013-anläggningar
a) processgränsvärdet 50 gälla i stället för det som sägs i
82 § 2,
b) processgränsvärdet 30 gälla i stället för det som sägs i
83 § 2 och 3 samt 84 § 2,
c) processgränsvärdet 850 gälla i stället för det som sägs i
86 § 2–4,
d) processgränsvärdet 400 med linjär minskning till 200 gälla
i stället för det som sägs i 87 § 3 a och den linjära
minskningen tillämpas så att processgränsvärdet 400 gäller
för anläggningar med en installerad tillförd effekt som är
300 megawatt och processgränsvärdet 200 gäller för
anläggningar med en installerad tillförd effekt som inte är
mer än obetydligt högre än 100 megawatt,
e) processgränsvärdet 350 gälla i stället för det som sägs i
90 § 5, om bränslet är biomassa,
f) processgränsvärdet 400 gälla i stället för det som sägs i
90 § 5, om bränslet är ett fast bränsle som inte är
biomassa,
g) processgränsvärdet 300 gälla i stället för det som sägs i
91 § 3, och
h) processgränsvärdet 200 gälla i stället för det som sägs i
92 § 5.
7. Anläggningar som är tillståndspliktiga enligt 29 kap. 18,
19, 22, 23, 24 eller 25 § miljöprövningsförordningen
(2013:251) och som vid ikraftträdandet är 2013-anläggningar
behöver inte uppfylla kraven i denna förordning förrän den 7
januari 2014.