Post 1523 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
2014:1383 ·
Visa register
Förordning (2014:1383) om förvaltning av EU:s strukturfonder
Departement: Näringsdepartementet RSL
Utfärdad: 2014-11-13
Ändring införd: t.o.m. SFS 2018:871
Ikraft: 2015-01-01 överg.best.
Författningen har upphävts genom: SFS 2022:1379
Upphävd: 2022-09-20
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning gäller förvaltningen av EU:s
strukturfonder för att genomföra program inom målet
Investering för tillväxt och sysselsättning och inom målet
Europeiskt territoriellt samarbete. Förordningen innehåller
bestämmelser som kompletterar
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr
966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för
unionens allmänna budget och om upphävande av rådets
förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013
av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma
bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden,
Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska
jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs-
och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser
för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska
socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och
fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr
1083/2006,
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013
av den 17 december 2013 om Europeiska regionala
utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet
Investering för tillväxt och sysselsättning samt om
upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006,
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013
av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om
upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006,
5. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013
av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd
från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet
Europeiskt territoriellt samarbete,
6. kommissionens delegerade förordning (EU) nr 480/2014 av
den 3 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 1303/2013 om fastställande av
gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala
utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden,
Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för
landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden
och om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska
regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden,
Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden,
och
7. lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap.
2 § I denna förordning betyder
regionala strukturfondsprogram: regionala
strukturfondsprogram inom målet Investering för tillväxt och
sysselsättning,
nationellt regionalfondsprogram: det nationella
regionalfondsprogrammet inom målet Investering för tillväxt
och sysselsättning,
nationellt socialfondsprogram: det nationella
socialfondsprogrammet inom målet Investering för tillväxt och
sysselsättning,
territoriella samarbetsprogram: strukturfondsprogram inom
målet Europeiskt territoriellt samarbete.
3 § I 2 kap. finns bestämmelser som gäller förvaltningen av
de regionala strukturfondsprogrammen, det nationella
regionalfondsprogrammet och det nationella
socialfondsprogrammet.
I 3 kap. finns bestämmelser som gäller förvaltningen av de
territoriella samarbetsprogrammen.
2 kap. Regionala strukturfondsprogram, det nationella
regionalfondsprogrammet och det nationella
socialfondsprogrammet
Organisation
1 § Tillväxtverket är förvaltande myndighet enligt artikel
123.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
1303/2013 för de regionala strukturfondsprogrammen och det
nationella regionalfondsprogrammet.
Tillväxtverket är även attesterande myndighet enligt artikel
123.2 i den förordningen för de programmen.
2 § Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige (Svenska
ESF-rådet) är förvaltande myndighet enligt artikel 123.1 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013
för det nationella socialfondsprogrammet.
Svenska ESF-rådet är även attesterande myndighet enligt
artikel 123.2 i den förordningen för det nationella
socialfondsprogrammet.
3 § För de regionala strukturfondsprogrammen ska det finnas
en gemensam övervakningskommitté. För det nationella
regionalfondsprogrammet och det nationella
socialfondsprogrammet ska det finnas en övervakningskommitté
för respektive program.
Ordförande i en övervakningskommitté utses av regeringen.
Regeringen beslutar om vilka berörda myndigheter och andra
parter som ska vara företrädda i en övervakningskommitté.
Dessa ska i sin tur utse sina företrädare i en
övervakningskommitté enligt öppna förfaranden.
För beslut av en övervakningskommitté krävs enhällighet.
4 § Tillväxtverket ska bistå övervakningskommittéerna för de
regionala strukturfondsprogrammen och det nationella
regionalfondsprogrammet och offentliggöra en förteckning över
respektive kommittés medlemmar.
Svenska ESF-rådet ska bistå övervakningskommittén för det
nationella socialfondsprogrammet och offentliggöra en
förteckning över kommitténs medlemmar.
5 § Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet enligt
artikel 123.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1303/2013 för de regionala strukturfondsprogrammen, det
nationella regionalfondsprogrammet och det nationella
socialfondsprogrammet.
6 § Av 1 § andra stycket lagen (2007:459) om
strukturfondspartnerskap följer att det inom det geografiska
området för varje regionalt strukturfondsprogram och
motsvarande regional handlingsplan för det nationella
socialfondsprogrammet ska bildas ett gemensamt
strukturfondspartnerskap.
Handläggning av stödärenden
7 § Frågor om stöd prövas av den förvaltande myndigheten för
programmet.
En ansökan om stöd ska ges in till den förvaltande
myndigheten. I ansökan ska sökanden ange hur medfinansiering
kommer att ordnas.
8 § Den förvaltande myndigheten ska kontrollera att ansökan
avser stöd som är förenligt med det berörda
strukturfondsprogrammet och med tillämpliga unionsrättsliga
och nationella bestämmelser.
Den förvaltande myndigheten ska tillämpa sådana
urvalskriterier som avses i artikel 125.3 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013
och bedöma vilka projekt som bidrar till att uppnå de
specifika målen och resultaten inom insatsområdena.
9 § När det gäller ansökningar inom de regionala
strukturfondsprogrammen och ansökningar avseende regionalt
tilldelade medel inom det nationella socialfondsprogrammet
ska den förvaltande myndigheten i ett underlag för
prioritering sammanställa de projekt som godkänts enligt den
kontroll och bedömning som följer av 8 §.
Av underlaget ska särskilt urvalskriterierna och bedömningen
av hur projekten uppfyller dem framgå.
Underlaget för prioritering ska sändas till
strukturfondspartnerskapet i god tid, dock senast fyra
veckor, före partnerskapets sammanträde.
10 § Ordföranden i strukturfondspartnerskapet kallar till
sammanträde i samråd med den förvaltande myndigheten. Den
förvaltande myndigheten ska föredra underlaget för
prioritering inför strukturfondspartnerskapet vid
sammanträdet. Strukturfondspartnerskapet avger därefter
yttrande om prioritering enligt vad som närmare framgår av
lagen (2007:459) om strukturfondspartnerskap.
11 § Strukturfondspartnerskapets yttrande om prioritering
kräver enhällighet. Strukturfondspartnerskapet får avge
yttrande när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.
12 § Strukturfondspartnerskapets yttrande om prioritering ska
innehålla motiveringar avseende varje enskild ansökan som har
föredragits av den förvaltande myndigheten.
13 § Strukturfondspartnerskapet ska fastställa en
arbetsordning. Vid antagande av arbetsordningen krävs
enhällighet.
14 § Den förvaltande myndighetens beslut om beviljande av
stöd ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som
tillämpats och vilka omständigheter som varit avgörande för
utgången samt ange det förväntade resultatet av projektet. I
de fall ansökan har prövats av strukturfondspartnerskapet ska
även partnerskapets motivering finnas med. De villkor som
beslutet är förenat med samt projektets budget och
finansieringsplan ska särskilt framgå av beslutet.
Om det finns flera stödmottagare i ett projekt, ska detta
framgå av beslutet om stöd.
15 § Den förvaltande myndigheten ska i beslutet om beviljande
av stöd ange hur utgifterna i projektet ska redovisas. Det
ska framgå vilket av de alternativ som anges i 18 § första
stycket 6 som gäller för varje utgiftsslag.
En särskild begränsning när det gäller val av
redovisningsalternativ för projekt inom det nationella
socialfondsprogrammet framgår av artikel 14.4 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013.
16 § Stöd får betalas ut endast om utgifterna är
stödberättigande enligt 18–39 §§. I annat fall ska den
förvaltande myndigheten besluta att inte betala ut
motsvarande del av stödet.
17 § Den förvaltande myndigheten får, om det finns särskilda
skäl och efter prövning av projektets ekonomiska bärkraft,
besluta om förskott på stödet. Förskott får lämnas med högst
hälften av det beviljade stödet, dock högst 400 000 kronor.
Stödberättigande utgifter
Inledande bestämmelser
18 § Utgifter är stödberättigande om de
1. har uppkommit för att genomföra projektet,
2. är skäliga,
3. har uppkommit under den projektperiod som den förvaltande
myndigheten har fastställt,
4. är förenliga med unionsrättsliga och nationella
bestämmelser,
5. uppfyller de villkor som angetts i stödbeslutet, och
6. antingen kan styrkas av stödmottagaren genom kopior av
fakturor, bokföringsunderlag eller andra handlingar som har
bokförts i enlighet med god redovisningssed eller uppfyller
de krav som gäller förenklade redovisningsalternativ enligt
vad som närmare framgår av artiklarna 67–69 och 109 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013
eller artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 1304/2013.
Bestämmelserna i 23–36 §§ gäller inte för utgifter som
omfattas av ett sådant förenklat redovisningsalternativ som
avses i första stycket 6.
19 § Om det finns särskilda skäl, kan en utgift som inte
uppfyller de krav som ställs i 18 § första stycket 4 och 5
ändå vara stödberättigande till viss del. Stödet för utgiften
ska då sättas ned i proportion till avvikelsens art och
allvar. Nedsättningen ska åtminstone motsvara den ekonomiska
förlust för det allmänna som avvikelsen kan bedömas orsaka.
Vid en bedömning enligt första stycket ska de riktlinjer om
finansiella korrigeringar som Europeiska kommissionen ger ut
tjäna som vägledning.
20 § Projekt ska bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt.
Utgifter som med hänsyn till omständigheterna framstår som
oskäliga är helt eller delvis inte stödberättigande.
En stödmottagare som inte tillämpar lagen (2016:1145) om
offentlig upphandling eller lagen (2016:1146) om upphandling
inom försörjningssektorerna ska vid köp, hyra och leasing
följa de principer som framgår av 4 kap. 1 § i lagen om
offentlig upphandling. Förordning (2016:1174).
21 § Av artikel 65 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 1303/2013 följer att stödet i vissa fall ska minskas
med de intäkter som projektet medför. Intäkter i eller genom
ett projekt ska i de fallen löpande redovisas av
stödmottagaren. Särskilda bestämmelser avseende projekt som
genererar nettoinkomster efter det att projektet avslutats
finns i artikel 61 i samma förordning samt i artiklarna 15–19
i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 480/2014.
Vissa utgifter som inte kan vara stödberättigande
22 § Följande utgifter kan inte vara stödberättigande:
1. finansiella utgifter,
2. böter, sanktionsavgifter eller rättegångskostnader, och
3. utgifter för underleverantörskontrakt, om
a) anlitande av en underleverantör ökar kostnaden för
projektet utan att tillföra något motsvarande värde, eller
b) utgiften för underleverantören beräknats med en
procentuell andel av totalkostnaden för projektet.
Utgifter för gåvor
23 § Utgifter för gåvor är stödberättigande upp till ett
belopp om 450 kronor per gåva och endast när de hör samman
med marknadsföring, kommunikation, reklam eller
information.
Utgifter för fastigheter
24 § Utgifter för köp av fastigheter är stödberättigande om
1. utgifterna utgör högst tio procent av de totala
stödberättigande utgifterna,
2. det finns en direkt koppling mellan köpet och syftet med
projektet, och
3. stödmottagaren styrker att inköpspriset inte överstiger
marknadsvärdet.
Utgifter för köp av obebyggda fastigheter för
miljöskyddsinsatser är stödberättigande endast om köpet
dessförinnan har godkänts av den förvaltande myndigheten.
Fastigheten ska användas för det avsedda ändamålet under den
tidsrymd som fastställts i godkännandet. Fastigheten får inte
användas för jordbruk.
Om fastigheten är bebyggd får det för byggnaden inte ha
beviljats nationella bidrag eller unionsbidrag under de
senaste tio åren.
Utgifter för personal
25 § Utgifter för personal ska avse bruttolönekostnader för
personal med följande typ av anställning hos
stödmottagaren:
1. heltidsanställning,
2. deltidsanställning med en fast andel av arbetstiden per
månad,
3. deltidsanställning med ett varierande antal arbetstimmar
per månad, och
4. timanställning.
26 § Utgifter för arvodering av personal som inte är anställd
av stödmottagaren är stödberättigande endast om arvodet
fastställts i ett avtal som har godkänts av den förvaltande
myndigheten eller om arvodet framgår av lag eller annan
författning.
27 § Följande utgifter för personal är stödberättigande:
1. löner som betalats ut i samband med verksamhet som
stödmottagaren inte skulle utföra om det inte vore för
projektet, som fastställts i ett anställningsavtal,
arbetsavtal eller anställningsbeslut (nedan kallade
anställningsbevis) eller i lag eller annan författning och
som gäller de arbetsuppgifter som anges i arbetsbeskrivningen
för den berörda arbetstagaren,
2. andra kostnader som arbetsgivaren haft och betalat och som
är direkt kopplade till löner och förmåner, såsom skatter och
sociala avgifter inklusive pensioner, förutsatt att
a) de har fastställts i ett anställningsbevis, framgår av lag
eller annan författning eller avser personalvårdande
kostnader av mindre omfattning som inte ska beskattas som
inkomst av tjänst hos den anställde, och
b) de inte kan återkrävas av arbetsgivaren.
28 § Om personalutgifterna ska ersättas utifrån faktiska
kostnader, ska dessa styrkas genom att lönespecifikationer
ges in.
29 § Personalutgifter för personer som arbetar deltid med
projektet ska beräknas som
1. en fast procentsats av bruttopersonalkostnaden, i enlighet
med att en fast andel av arbetstiden ägnas åt projektet, utan
skyldighet att införa ett separat tidsregistreringssystem,
eller
2. en varierande andel av bruttopersonalkostnaden, i enlighet
med att det antal arbetstimmar som ägnas åt projektet
varierar från månad till månad, baserat på ett
tidsregistreringssystem som täcker 100 procent av den
anställdes arbetstid.
30 § För deltidsuppgifter enligt 29 § 1 ska arbetsgivaren
utfärda ett intyg för varje anställd och i det ange hur stor
andel av tiden som den anställde ska arbeta med projektet.
För deltidsuppgifter enligt 29 § 2 ska ersättningen av
personalkostnaderna beräknas på grundval av en timlön som
fastställs
1. genom att bruttopersonalkostnaden per månad divideras med
det antal arbetstimmar per månad som anges i
anställningsbeviset, eller
2. genom att den senaste dokumenterade
bruttopersonalkostnaden per år divideras med 1 720 timmar, i
enlighet med artikel 68.2 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1303/2013.
Timlönen ska multipliceras med det faktiska antalet timmar
som ägnats åt projektet.
31 § Personalkostnader för personer som enligt
anställningsbeviset är timanställda ska vara
stödberättigande. Det faktiska antalet timmar som personerna
enligt ett tidsregistreringssystem har arbetat med projektet
ska multipliceras med den timlön som anges i
anställningsbeviset.
Utgifter för kontorslokaler, kontorsmateriel och
administration
32 § Följande utgifter för kontorslokaler, kontorsmateriel
och administration är stödberättigande:
1. hyra för kontorslokaler,
2. försäkringsavgifter och skatter för kontorslokaler och för
kontorsutrustning,
3. kontorsmateriel,
4. ekonomi- och löneadministration,
5. bankavgifter för konton och kort,
6. arkiv,
7. underhåll, städning och reparationer,
8. säkerhet,
9. it-system,
10. el, gas, värme och vatten, och
11. kommunikation.
Utgifter för resor och logi
33 § Följande utgifter för resor och logi är
stödberättigande:
1. för resor, såsom biljetter, rese- och bilförsäkring,
bränsle, milersättning, vägtullar och parkeringsavgifter,
2. för måltider, om de inte täcks av traktamente,
3. för logi,
4. för visum, och
5. för dagtraktamenten.
Utgifter för utrustning, materiel och externa lokaler
34 § Utgifter för finansiering av utrustning och materiel som
köps, hyrs eller leasas av stödmottagaren för att genomföra
projektet är stödberättigande.
Även hyra av externa lokaler för att genomföra projektet är
stödberättigande.
Om det står klart att den utrustning som köps in kommer att
ha ett värde när projektet avslutas, får den förvaltande
myndigheten besluta att utgiften är stödberättigande endast
till viss del. Om utrustningen säljs i samband med att
projektet avslutas, ska inkomsten räknas av från stödet.
35 § Utöver vad som sägs i 34 § gäller att utgifter för köp
av begagnad utrustning är stödberättigande endast om
1. inget annat stöd för utrustningen har mottagits,
2. utrustningens pris är marknadsmässigt, och
3. utrustningen har de tekniska egenskaper som behövs för
projektet och uppfyller gällande normer och standarder.
Utgifter för extern sakkunskap och externa tjänster
36 § Utgifter för extern sakkunskap och externa tjänster för
att genomföra projektet är stödberättigande.
Tillämpning vid stöd enligt ett finansieringsinstrument
37 § Om stöd ges enligt ett finansieringsinstrument i den
mening som avses i artikel 2 p i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, ska 15–36 §§
tillämpas endast i den utsträckning som den förvaltande
myndigheten beslutar. Detta ska framgå av beslutet om stöd.
Särskilda bestämmelser om stödberättigande utgifter vid
statligt stöd
38 § Om en stödmottagare får statligt stöd i den mening som
avses i artikel 2.13 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1303/2013 och för vilket särskilda
bestämmelser gäller enligt en beslutad stödordning, är
utgifterna stödberättigande om de följer det som sägs om
stödberättigande enligt den stödordningen.
Vad som sägs i 18–21 §§ gäller även sådana utgifter medan
22–36 §§ gäller endast i den utsträckning som anges särskilt
i stödordningen eller annars i stödbeslutet.
39 § Om stödmottagaren är en myndighet som enligt
stödbeslutet ska använda strukturfondsmedel för att betala ut
statligt stöd enligt en särskild stödordning som den
myndigheten får tillämpa, ska myndighetens utbetalningar
berättiga till stöd från den förvaltande myndigheten så länge
som utbetalningarna har skett i enlighet med den
stödordningen.
Vad som sägs i 18–21 §§ gäller även utgifter enligt första
stycket.
Upphävande av beslut, återbetalningsskyldighet och
rapportering
40 § Om beslut om stöd har fattats på grund av oriktig,
vilseledande eller ofullständig uppgift från sökanden eller
om denne brutit mot de villkor som gäller för stödet, får den
förvaltande myndigheten upphäva beslutet helt eller delvis.
41 § Om ett stödbeslut upphävs sedan stöd har betalats ut
till följd av beslutet, eller om en stödmottagare i övrigt
har tagit emot stöd för utgifter som inte är
stödberättigande, är stödmottagaren återbetalningsskyldig för
beloppet. Den förvaltande myndigheten ska kräva att
motsvarande del av stödet betalas tillbaka. Återbetalning får
krävas inom tio år från det att beloppet betalades ut.
Om det belopp som ska återbetalas understiger 2 000 kronor,
får den förvaltande myndigheten låta bli att kräva tillbaka
stödet.
42 § Om stödmottagaren inte är berättigad till ett stödbelopp
och detta ska återbetalas, ska ränta tas ut enligt räntelagen
(1975:635). Den förvaltande myndigheten får sätta ned
räntekravet om det finns särskilda skäl.
43 § Är någon återbetalningsskyldig enligt 41 § eller skyldig
att betala ränta enligt 42 § får annat stöd enligt denna
förordning kvittas mot skulden.
44 § Den förvaltande myndigheten ska ansvara för
rapporteringen av oriktigheter inom respektive program i
enlighet med artikel 122.2 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1303/2013.
En underrättelse om innehållet i rapporteringen ska sändas
till Ekobrottsmyndigheten och Ekonomistyrningsverket.
Överklagande
45 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns
bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut än beslut enligt 16, 40 och 43 §§ får dock inte
överklagas. Förordning (2018:871).
Bemyndigande
46 § En förvaltande myndighet får inom sitt ansvarsområde
meddela föreskrifter om verkställigheten av denna
förordning.
3 kap. Territoriella samarbetsprogram
Organisation
1 § I fråga om vilken svensk myndighet som är förvaltande
myndighet enligt artikel 123.1 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 1303/2013 för territoriella
samarbetsprogram gäller att Länsstyrelsen i Norrbottens län
är förvaltande myndighet för programmet Nord. Länsstyrelsen i
Västerbottens län är förvaltande myndighet för programmen
Botnia-Atlantica samt Norra Periferin och Arktis.
Länsstyrelsen i Jämtlands län är förvaltande myndighet för
programmet Sverige-Norge. Tillväxtverket är förvaltande
myndighet för programmet Öresund-Kattegatt-Skagerrak.
Den förvaltande myndigheten är även attesterande myndighet
enligt artikel 123.2 i den förordningen i programmet.
2 § Ekonomistyrningsverket är revisionsmyndighet enligt
artikel 123.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1303/2013 för de territoriella samarbetsprogram där den
förvaltande myndigheten är en svensk myndighet.
Ekonomistyrningsverket ska utföra de uppgifter som följer av
artikel 25.2 i Europaparlamentets och rådets förordning nr
1299/2013 för de territoriella samarbetsprogram där den
förvaltande myndigheten inte är en svensk myndighet.
3 § För varje territoriellt samarbetsprogram som Sverige
deltar i ska det finnas en övervakningskommitté. Regeringen
beslutar om vilka berörda myndigheter och andra parter som
ska vara företrädda i en övervakningskommitté. Dessa ska i
sin tur utse sina företrädare i en övervakningskommitté
enligt öppna förfaranden. Förvaltande myndighet ska
offentliggöra en förteckning över respektive kommittés
medlemmar.
4 § Om det framgår av programdokumentet att det ska inrättas
en styrkommitté för ett program, ska regeringen besluta vilka
berörda myndigheter och andra parter som ska vara företrädda
i styrkommittén. Dessa ska i sin tur utse sina företrädare i
styrkommittén enligt öppna förfaranden. Förvaltande myndighet
ska offentliggöra en förteckning över kommitténs medlemmar.
Handläggning av och beslut i stödärenden
5 § Frågor om stöd prövas av den förvaltande myndigheten.
Ansökan om stöd ges in till den förvaltande myndigheten.
I de fall det framgår av programdokumentet får ansökan ges in
till ett gemensamt sekretariat för det berörda programmet.
6 § Vad som sägs i 2 kap. 8, 14–21 och 37–43 §§ ska gälla
även inom de territoriella samarbetsprogrammen.
Kontroll
7 § De myndigheter som anges i 1 § är ansvariga för kontroll
av stödberättigande enligt artikel 125.4 a i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013
inom de program som respektive myndighet är förvaltande
myndighet för.
8 § För de program där den förvaltande myndigheten inte är en
svensk myndighet ska Tillväxtverket genomföra den kontroll
som avses i artikel 23.4 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1299/2013 samt utfärda de intyg om
stödberättigande som krävs för att den förvaltande
myndigheten ska betala ut stöd.
Tillväxtverket ska i övrigt bistå programmets förvaltande
myndighet vid frågor om stödberättigande.
9 § Den myndighet som är ansvarig för kontroll enligt 7 eller
8 § ska också svara för rapporteringen av oriktigheter som
upptäcks.
En underrättelse om innehållet i rapporteringen ska sändas
till Ekobrottsmyndigheten och Ekonomistyrningsverket. I fråga
om sådana territoriella program där den förvaltande
myndigheten inte är en svensk myndighet ska en sådan
underrättelse också sändas till den förvaltande myndigheten
och till den attesterande myndigheten.
Överklagande
10 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns
bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut än beslut om intyg enligt 8 § och beslut enligt
2 kap. 16, 40 och 43 §§ jämförda med 6 § i detta kapitel får
dock inte överklagas. Förordning (2018:871).
Bemyndigande
11 § En förvaltande myndighet får inom sitt ansvarsområde
meddela föreskrifter om verkställigheten av denna
förordning.
2014:1383
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Genom denna förordning upphävs förordningen (2007:14) om
förvaltning av EU:s strukturfonder. Den upphävda förordningen
gäller dock fortfarande för ärenden som avser programperioden
2007–2013 och för att avsluta den programperioden.
Förordningen (1999:1424) om förvaltning av EG:s
strukturfonder gäller fortfarande för ärenden som avser
programperioden 2000–2006 och för att avsluta den
programperioden.