Post 320 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
2022:700 ·
Visa register
Lag (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar
Departement: Justitiedepartementet L4
Utfärdad: 2022-06-02
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:567
Ikraft: 2022-07-01 överg.best.
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om särskild kontroll av
vissa utlänningar.
Lagens tillämpningsområde
2 § Om Säkerhetspolisen har ansökt om att en utlänning ska
utvisas enligt 2 kap. 1 § och utlänningen har ansökt om
uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller
ställning som varaktigt bosatt i Sverige, ska ansökningarna
handläggas tillsammans enligt denna lag. Detsamma gäller om
utlänningen ansöker om uppehållstillstånd, statusförklaring,
resedokument eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige
under handläggningen av ärendet om utvisning.
3 § En ansökan om uppehållstillstånd, statusförklaring,
resedokument eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige
som görs av en utlänning som har utvisats enligt 2 kap. 1 §
ska handläggas enligt denna lag.
Tillämpliga bestämmelser i annan författning
4 § Följande bestämmelser i utlänningslagen (2005:716) ska
tillämpas vid handläggning enligt denna lag:
1. 4 kap. 3-4 §§ om statusförklaring och resedokument,
2. 5 kap. 1-1 b, 2 a, 3-10 a, 12-16 och 17-19 §§ om
uppehållstillstånd, och
3. 6 kap. 3 § om arbetstillstånd.
5 § I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för
att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en
ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare
eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat
(Dublinförordningen) finns bestämmelser om överföring av
asylsökande som tillämpas gentemot andra EU-stater, Island,
Norge, Schweiz och Liechtenstein.
Uttryck i lagen
6 § Med EES-medborgare och familjemedlem till EES-medborgare
avses i denna lag detsamma som i 1 kap. 3 b § andra stycket
och 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).
Med flykting och alternativt skyddsbehövande avses detsamma
som i 4 kap. 1-2 c §§ utlänningslagen.
Skyndsam handläggning
7 § Mål och ärenden enligt denna lag ska handläggas skyndsamt.
Proportionalitetsbedömning
8 § En åtgärd enligt denna lag får vidtas endast om skälen för
åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden
innebär för utlänningen eller för något annat motstående
intresse.
2 kap. Utvisning och verkställighet av ett beslut om utvisning
Förutsättningar för att besluta om utvisning
1 § En utlänning får utvisas ur Sverige enligt denna lag om
utlänningen
1. med hänsyn till vad som är känt om hans eller hennes
tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan antas komma
att begå eller på annat sätt medverka till ett brott enligt
terroristbrottslagen (2022:666), eller
2. kan utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges säkerhet.
Vem som får ansöka och besluta om utvisning
2 § En ansökan om utvisning med stöd av 1 § görs av
Säkerhetspolisen. Ansökan ska ges in till Migrationsverket,
som beslutar i frågan.
Migrationsverkets beslut kan enligt 7 kap. 1 § överklagas till
regeringen.
3 § Om Polismyndigheten eller Migrationsverket har anledning
att anta att förutsättningarna för ett beslut om utvisning
enligt 1 § är uppfyllda, ska myndigheterna skyndsamt anmäla
det till Säkerhetspolisen.
Innehållet i ett beslut om utvisning
4 § I ett beslut om utvisning ska det anges till vilket land
utlänningen ska utvisas. Om det finns särskilda skäl, får mer
än ett land anges i beslutet.
Beslutet ska i övrigt innehålla de anvisningar som behövs för
att det ska kunna verkställas.
5 § Ett beslut om utvisning ska innehålla ett förbud för
utlänningen att återvända till Sverige.
Återreseförbudet ska gälla utan tidsbegränsning eller under
viss tid. Om ett förbud gäller under viss tid ska utlänningen
upplysas om att det börjar löpa den dag han eller hon lämnar
Sverige.
Utlänningen ska alltid upplysas om den påföljd som en
överträdelse av återreseförbudet kan medföra enligt 8 kap.
1 §.
Annan verkan av ett beslut om utvisning
6 § När en utlänning utvisas enligt 1 § får den beslutande
myndigheten samtidigt återkalla en statusförklaring. Det som
sägs om återkallelse i 4 kap. 5 b och 5 c §§ utlänningslagen
(2005:716) ska också tillämpas vid beslutet.
När en utlänning utvisas enligt 1 § ska den beslutande
myndigheten även återkalla ställning som varaktigt bosatt i
Sverige.
7 § Ett uppehållstillstånd som en utlänning har beviljats
genom ett tidigare beslut upphör att gälla när han eller hon
utvisas enligt denna lag.
8 § En ansökan från en utlänning om ställning som varaktigt
bosatt i Sverige ska avslås om utlänningen utvisas eller genom
ett tidigare beslut har utvisats enligt denna lag.
9 § Om en utlänning under handläggningen av en ansökan om
utvisning enligt denna lag ansöker om uppehållstillstånd, ska
handläggningen av denna ansökan avvakta prövningen av
utvisningsfrågan om det rör sig om ett uppehållstillstånd som
får beviljas efter inresa i Sverige enligt
1. 5 b kap. utlänningslagen (2005:716) om uppehållstillstånd
för forskning, studier inom högre utbildning, viss praktik,
visst volontärarbete och au pair-arbete,
2. 6 a kap. utlänningslagen om EU-blåkort,
3. 6 b kap. utlänningslagen om tillstånd för företagsintern
förflyttning, ICT, eller
4. 6 c kap. utlänningslagen om tillstånd för säsongsarbete.
Detsamma gäller om utlänningen redan har ansökt om ett sådant
uppehållstillstånd när Säkerhetspolisen ansöker om att
utlänningen ska utvisas enligt 1 §.
Om utlänningen utvisas ska ansökan om uppehållstillstånd
enligt första och andra styckena anses förfallen när
utvisningsbeslutet får laga kraft eller det får verkställas
ändå. Avslås yrkandet om utvisning ska ansökan om
uppehållstillstånd handläggas enligt utlänningslagen. Om det
är regeringen som avslår yrkandet, ska ansökan om
uppehållstillstånd överlämnas till Migrationsverket för
prövning.
Muntlig handläggning hos Migrationsverket vid utvisning
10 § Migrationsverket ska avgöra ett ärende om utvisning efter
muntlig handläggning, om sådan handläggning inte är uppenbart
obehövlig. Muntlig handläggning kan ske genom muntlig
förhandling eller i annan form.
Verkställande myndighet
11 § Ett beslut om utvisning ska verkställas av
Säkerhetspolisen.
Säkerhetspolisen får uppdra åt Polismyndigheten att genomföra
verkställigheten. Det innebär dock inte att Säkerhetspolisens
ansvar som verkställande myndighet övergår till
Polismyndigheten.
Till vilket land utvisningen får verkställas
12 § Ett beslut om utvisning ska verkställas genom att
utlänningen sänds till det land eller, om flera länder har
angetts, något av de länder som anges i beslutet.
En utlänning får alltid sändas till ett land som utlänningen
visar kan ta emot honom eller henne.
Hinder mot att verkställa utvisning
13 § Ett beslut om utvisning får inte verkställas om det finns
ett sådant hinder mot verkställigheten som anges i 12 kap. 1-
3 a §§ utlänningslagen (2005:716).
Inhibition och tidsbegränsat uppehållstillstånd
14 § Om det har beslutats att en utlänning ska utvisas enligt
denna lag men det finns ett sådant hinder mot att verkställa
utvisningen som anges i 13 §, ska den beslutande myndigheten
förordna att beslutet tills vidare inte får verkställas
(inhibition). Om det finns särskilda skäl får den beslutande
myndigheten i stället bevilja utlänningen ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska
gälla i högst ett år.
Detta gäller även om utvisningsbeslutet av någon annan
särskild anledning inte bör verkställas.
15 § Har ett beslut om inhibition enligt 14 § meddelats, ska
utvisningsbeslutet och inhibitionsbeslutet prövas på nytt när
det finns skäl för det.
Så länge utvisningsbeslutet fortfarande gäller, men inte har
kunnat verkställas, ska Säkerhetspolisen till den beslutande
myndigheten anmäla om det finns ett behov eller inte av att på
nytt pröva utvisningsbeslutet. Anmälan ska göras före utgången
av oktober månad varje år, med början året efter det år då
beslutet meddelades.
16 § Om regeringen vid prövning enligt 15 § första stycket
överväger att häva ett beslut om inhibition, ska det ansvariga
statsrådet, eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer,
inhämta ett yttrande från Migrationsöverdomstolen.
I yttrandet ska Migrationsöverdomstolen särskilt ange om det
finns hinder enligt 13 § mot att verkställa en utvisning. Om
domstolen anser att det finns ett sådant hinder, får
regeringen inte avvika från den bedömningen.
17 § Har utlänningen beviljats ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 14 § ska Migrationsverket, när
tillståndet löper ut, pröva om det fortfarande finns ett
sådant hinder mot att verkställa utvisningen som anges i 13 §
eller om utvisningsbeslutet av någon annan särskild anledning
fortsatt inte bör verkställas. Om så är fallet ska
Migrationsverket besluta om inhibition eller, om det finns
särskilda skäl, bevilja utlänningen ett nytt tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 14 §.
Förfarandet när ett beslut om utvisning inte kan verkställas
18 § Om ett beslut om utvisning har lämnats till
Säkerhetspolisen för verkställighet och Säkerhetspolisen anser
att beslutet inte går att verkställa eller att ytterligare
besked behövs, ska Säkerhetspolisen anmäla det till den
myndighet som har fattat beslutet. Den beslutande myndigheten
ska då på nytt pröva om det finns ett sådant hinder mot att
verkställa utvisningen som anges i 13 § eller om
utvisningsbeslutet av någon annan särskild anledning inte bör
verkställas. Om så är fallet ska den beslutande myndigheten
förordna om inhibition eller, om det finns särskilda skäl,
bevilja utlänningen ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
enligt 14 §.
19 § Innan regeringen prövar en fråga enligt 18 § ska det
ansvariga statsrådet, eller den tjänsteman som statsrådet
bestämmer, inhämta ett yttrande från Migrationsöverdomstolen.
I yttrandet ska Migrationsöverdomstolen särskilt ange om det
finns hinder enligt 13 § mot att verkställa en utvisning. Om
domstolen anser att det finns ett sådant hinder, får
regeringen inte avvika från den bedömningen.
20 § I avvaktan på regeringens beslut enligt 18 § får det
ansvariga statsrådet besluta om inhibition.
När ett beslut om utvisning ska verkställas
21 § Om inte annat anges ska ett beslut om utvisning
verkställas så snart det är möjligt efter det att beslutet har
fått laga kraft eller utlänningen har lämnat en nöjdförklaring
enligt 7 kap. 20 §.
Detta gäller dock inte om ett beslut om inhibition eller
tidsbegränsat uppehållstillstånd har meddelats enligt 14, 17
eller 18 §.
När ett beslut om utvisning ska anses vara verkställt
22 § Ett beslut om utvisning ska anses vara verkställt när
utlänningen lämnar Sverige.
Detta gäller dock inte om utlänningen utlämnas, överlämnas
eller överförs till en annan stat eller internationell domstol
eller tribunal inom ramen för ett straffrättsligt förfarande
med villkor om att utlänningen ska återföras till Sverige.
När ett beslut om utvisning upphör att gälla
23 § Ett beslut om utvisning upphör att gälla när tiden för
ett återreseförbud enligt 5 § andra stycket löper ut.
Ny verkställighet av ett beslut om utvisning som inte har
upphört att gälla
24 § Har ett beslut om utvisning verkställts, och påträffas
utlänningen därefter i Sverige, ska beslutet verkställas på
nytt om det inte enligt 23 § har upphört att gälla.
Utvisningsbeslutet får dock inte verkställas på nytt om
utlänningen
1. har återvänt efter att ha fått ett särskilt tillstånd
enligt 25 § till ett kort besök i Sverige, eller
2. efter återkomsten har beviljats ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt denna lag.
Särskilt tillstånd till ett kort besök
25 § En utlänning som har meddelats ett återreseförbud enligt
5 § första stycket får av regeringen ges ett särskilt
tillstånd att göra ett kort besök i Sverige, om besöket gäller
synnerligen viktiga angelägenheter.
Om det finns särskilda skäl, får ett sådant tillstånd ges
efter ansökan av någon annan än utlänningen.
Upphävande av ett återreseförbud
26 § Om en EES-medborgare eller en familjemedlem till en sådan
medborgare har meddelats ett återreseförbud enligt 5 § första
stycket och det finns särskilda skäl för att förbudet inte
längre ska gälla, får regeringen helt eller delvis upphäva
förbudet.
Upphävande av ett verkställt beslut om utvisning
27 § Regeringen får upphäva ett verkställt beslut om utvisning
enligt denna lag efter ansökan av utlänningen.
En ansökan om upphävande kan göras tidigast tio år efter det
att utvisningsbeslutet verkställdes.
En ansökan om uppehållstillstånd som ges in av en utlänning
vars beslut om utvisning har verkställts ska anses vara en
ansökan om att få beslutet upphävt enligt första stycket.
3 kap. Förvar
Förutsättningar för att ta en utlänning i förvar
1 § En utlänning som har fyllt 18 år får tas i förvar, om det
1. är sannolikt att ett beslut om utvisning enligt 2 kap. 1 §
kommer att meddelas, eller
2. finns ett beslut om utvisning enligt 2 kap. 1 § och förvar
behövs för att förbereda eller genomföra verkställighet av
beslutet.
Utlänningen får dock tas i förvar endast om
1. det finns anledning att anta att utlänningen annars
avviker, håller sig undan eller på annat sätt hindrar
verkställigheten eller utövar brottslig verksamhet i Sverige,
eller
2. utlänningens identitet är oklar.
2 § En utlänning som inte har fyllt 18 år får tas i förvar, om
det
1. är sannolikt att ett beslut om utvisning enligt 2 kap. 1 §
kommer att meddelas, eller
2. finns ett beslut om utvisning enligt 2 kap. 1 § och förvar
behövs för att förbereda eller genomföra verkställighet av
beslutet.
Utlänningen får dock tas i förvar endast om det finns en
betydande risk för att utlänningen annars avviker, håller sig
undan eller på annat sätt hindrar verkställigheten eller
utövar brottslig verksamhet i Sverige.
Vem som får besluta om förvar
3 § Ett beslut om förvar meddelas av den behöriga myndigheten,
om inte annat följer av 4 §.
Behörig myndighet är Migrationsverket, om inte något annat
anges i tredje eller fjärde stycket.
Regeringen är behörig myndighet från det att ett överklagande
av ett beslut om utvisning har tagits emot av
Regeringskansliet och till dess regeringen har avslutat
handläggningen av överklagandet.
Säkerhetspolisen är behörig myndighet från det att myndigheten
har tagit emot ett beslut om utvisning för verkställighet till
dess det har verkställts.
4 § När regeringen är behörig myndighet beslutar det ansvariga
statsrådet om förvar.
Regeringen får dock besluta att en utlänning fortsatt ska vara
tagen i förvar när regeringen omprövar ett beslut om förvar
enligt 11 §. Regeringen får även upphäva ett beslut om förvar.
Interimistiska beslut om förvar
5 § Trots att Säkerhetspolisen ännu inte har ansökt om
utvisning enligt denna lag, får myndigheten besluta att en
utlänning ska tas i förvar, om det finns förutsättningar för
det enligt 1 eller 2 §.
Beslutet ska genast anmälas till Migrationsverket, som snarast
ska pröva om det ska fortsätta att gälla.
6 § Om det inte finns tid att invänta den behöriga
myndighetens beslut om förvar och förutsättningar enligt 1
eller 2 § finns för att ta en utlänning i förvar, får
Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten besluta att ta en
utlänning i förvar till dess den behöriga myndigheten har
meddelat ett beslut i frågan. Beslutet ska genast anmälas till
den behöriga myndigheten, som snarast ska pröva om beslutet
ska fortsätta att gälla.
I vissa fall får en polisman omhänderta en utlänning enligt
11 § polislagen (1984:387) i väntan på Säkerhetspolisens eller
Polismyndighetens beslut om förvar.
Om kontroll av en utlänning görs med hjälp av en
tulltjänsteman, en kustbevakningstjänsteman eller en särskilt
förordnad passkontrollant, har de samma rätt att omhänderta
utlänningen som en polisman. Omhändertagandet ska genast
anmälas till en polisman för prövning av om åtgärden ska
bestå.
Förvarstidens längd
7 § Förvar ska pågå under så kort tid som möjligt.
8 § En utlänning som har fyllt 18 år får inte hållas i förvar
enligt 1 § första stycket 2 under längre tid än ett år. Om det
är sannolikt att verkställigheten av utvisningsbeslutet kommer
att ta längre tid än så på grund av bristande samarbete från
utlänningen, för att det tar tid att skaffa nödvändiga
handlingar eller av något annat väsentligt skäl som hänför sig
till verkställigheten, får dock utlänningen hållas i förvar i
som längst ytterligare två år.
Om en utlänning återförs till Sverige på grund av att
verkställigheten har misslyckats, ska tiden om ett år räknas
från det att utlänningen på nytt anländer till Sverige.
Utlänningen får dock aldrig hållas i förvar längre tid än tre
år.
9 § En utlänning som inte har fyllt 18 år får inte hållas i
förvar längre tid än 72 timmar. Om det finns synnerliga skäl
får utlänningen dock hållas i förvar under ytterligare 72
timmar.
Ny prövning av ett beslut om förvar
10 § Den behöriga myndigheten ska pröva ett beslut om förvar
enligt 1 § första stycket 1 på nytt inom fyra veckor från den
dagen då beslutet verkställdes. Har förvarsbeslutet föregåtts
av ett interimistiskt beslut om förvar, ska tidsfristen räknas
från när det beslutet verkställdes.
Den behöriga myndigheten ska pröva ett beslut om förvar enligt
1 § första stycket 2 på nytt inom tre månader från den dagen
då utvisningsbeslutet fick laga kraft eller utlänningen
lämnade en nöjdförklaring enligt 7 kap. 20 § eller den senare
tidpunkt då förvarsbeslutet verkställdes.
Om utlänningen är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande
ske inom de tider som anges i första respektive andra stycket.
Om ett beslut om förvar inte prövas på nytt inom föreskriven
tid, upphör beslutet att gälla.
Skyldighet att ompröva ett beslut om förvar
11 § Om Migrationsverket eller regeringen beslutar om
utvisning av en utlänning som hålls i förvar, ska myndigheten
också pröva om utlänningen fortsatt ska vara tagen i förvar.
Myndigheten får vid en sådan omprövning i stället besluta att
ställa en utlänning under uppsikt enligt 4 kap. 1 §.
Detta gäller också om regeringen upphäver ett beslut om
utvisning och återförvisar eller överlämnar ärendet till
Migrationsverket för handläggning. En ny prövning ska därefter
göras av Migrationsverket. Prövningen ska göras inom fyra
veckor från regeringens beslut.
Skyldighet att upphäva ett beslut om förvar
12 § Om det inte längre finns skäl för ett beslut om förvar,
ska den behöriga myndigheten omedelbart upphäva beslutet.
Muntlig handläggning vid förvar
13 § Muntlig handläggning vid förvar genomförs av den
myndighet som beslutar om förvar.
14 § Om ett beslut om förvar inte har föregåtts av muntlig
handläggning, ska sådan handläggning genomföras så snart som
möjligt efter det att beslutet har verkställts.
Detta gäller inte interimistiska beslut enligt 5 eller 6 §
eller om regeringen är behörig myndighet.
15 § När ett beslut om förvar ska prövas på nytt ska det
hållas en muntlig förhandling.
16 § I ett ärende om förvar som handläggs av regeringen får
det ansvariga statsrådet, eller den tjänsteman som statsrådet
bestämmer, besluta om en muntlig förhandling och uppdra åt
Migrationsöverdomstolen att hålla förhandlingen.
Vid den muntliga förhandlingen ska utlänningen höras.
Regeringskansliet får bestämma att även andra personer ska
höras. En representant för Regeringskansliet ska närvara vid
förhandlingen.
Utlänningen ska vid förhandlingen få tillfälle att redogöra
för sin ståndpunkt och uttala sig om de omständigheter som
åberopas i ärendet.
Verkställighet av ett beslut om förvar
17 § Ett beslut om förvar ska verkställas av Säkerhetspolisen.
Säkerhetspolisen får uppdra åt Polismyndigheten att verkställa
beslutet. Det innebär dock inte att Säkerhetspolisens ansvar
som verkställande myndighet övergår till Polismyndigheten.
18 § En utlänning som har fyllt 18 år och som är tagen i
förvar ska placeras i en kriminalvårdsanstalt eller ett häkte.
Utlänningen får dock tillfälligt förvaras i en polisarrest.
För behandlingen av en utlänning som har placerats i en
kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller en polisarrest gäller
häkteslagen (2010:611). Utlänningen ska beviljas de lättnader
och förmåner som kan medges med hänsyn till ordningen och
säkerheten inom anstalten, häktet eller arresten.
19 § En utlänning som inte har fyllt 18 år och som är tagen i
förvar ska placeras i sådana förvarslokaler som
Migrationsverket ansvarar för enligt 11 kap. 2 § första
stycket utlänningslagen (2005:716).
Utlänningen får hållas avskild från andra som har tagits i
förvar om det är nödvändigt för ordningen och säkerheten i
förvarslokalen. Ett beslut om avskiljande meddelas av
Migrationsverket. Beslutet ska omprövas så ofta det finns
anledning till det.
För behandlingen av en utlänning som har placerats i
Migrationsverkets förvarslokaler gäller i övrigt 11 kap.
utlänningslagen om myndighetens behandling av utlänningar som
hålls i förvar.
Ett beslut om förvar upphör efter utresa
20 § Ett beslut om förvar upphör att gälla när utlänningen
lämnar Sverige.
4 kap. Uppsikt
Förutsättningar för att ställa en utlänning under uppsikt
1 § En utlänning som har fyllt 18 år får, under de
förutsättningar som anges i 3 kap. 1 §, ställas under uppsikt
i stället för att tas i förvar.
En utlänning som inte har fyllt 18 år får, under de
förutsättningar som anges i 3 kap. 2 §, ställas under uppsikt
i stället för att tas i förvar.
Vad ett beslut om uppsikt innebär
2 § Ett beslut om uppsikt kan innebära att en utlänning är
1. förbjuden att lämna ett visst område (vistelseområdet),
2. skyldig att på vissa tider anmäla sig hos Polismyndigheten
(anmälningsskyldighet), eller
3. skyldig att lämna ifrån sig sitt pass eller annan
identitetshandling.
Vem som får besluta om uppsikt
3 § Ett beslut om uppsikt meddelas av den myndighet som är
behörig enligt 3 kap. 3 §, om inte annat anges i 4 §.
Migrationsöverdomstolen får besluta om uppsikt när den prövar
ett överklagat beslut om förvar.
4 § När regeringen är behörig myndighet beslutar det ansvariga
statsrådet om uppsikt.
Regeringen får dock besluta att en utlänning fortsatt ska stå
under uppsikt när den omprövar ett beslut om uppsikt enligt
10 §. Regeringen får även upphäva ett beslut om uppsikt.
Interimistiska beslut om uppsikt
5 § Trots att Säkerhetspolisen inte har ansökt om utvisning,
får myndigheten besluta att en utlänning ska ställas under
uppsikt, om det finns förutsättningar för det enligt 1 §.
Beslutet ska genast anmälas till Migrationsverket, som snarast
ska pröva om beslutet ska fortsätta att gälla.
Innehållet i ett beslut om uppsikt
6 § I ett beslut om uppsikt ska det anges vilka förbud och
skyldigheter som uppsikten innebär och, i den utsträckning som
det är relevant,
1. vilket vistelseområde som utlänningen förbjuds att lämna,
2. hur ofta utlänningen ska anmäla sig hos Polismyndigheten
och på vilken ort skyldigheten ska fullgöras, och
3. vilka pass eller andra identitetshandlingar som utlänningen
ska lämna till Polismyndigheten.
Migrationsverket, Migrationsöverdomstolen, regeringen eller
det ansvariga statsrådet får uppdra åt Säkerhetspolisen att
ange de närmare villkoren för uppsikten.
Beslut enligt första och andra styckena ska delges
utlänningen.
7 § Ett pass eller en annan identitetshandling som en
utlänning har överlämnat enligt ett beslut om uppsikt ska utan
dröjsmål lämnas vidare till Säkerhetspolisen.
Säkerhetspolisen ska lämna tillbaka handlingen till
utlänningen om uppsiktsbeslutet upphör eller om det annars
inte längre finns skäl för att behålla handlingen.
Ny prövning av ett beslut om uppsikt
8 § Den behöriga myndigheten ska pröva ett beslut om uppsikt
på nytt var sjätte månad, så länge utlänningen står under
uppsikt.
Om ett beslut om uppsikt inte prövas på nytt inom föreskriven
tid, upphör beslutet att gälla.
Ändring av ett beslut om uppsikt
9 § Säkerhetspolisen får, om det på grund av ändrade
förhållanden finns skäl för det, besluta om undantag från och
om tillfälliga lättnader i ett beslut om uppsikt.
Skyldighet att ompröva ett beslut om uppsikt
10 § Om Migrationsverket eller regeringen beslutar om
utvisning av en utlänning som står under uppsikt, ska
myndigheten också pröva om utlänningen fortsatt ska stå under
uppsikt.
Skyldighet att upphäva ett beslut om uppsikt
11 § Om det inte längre finns skäl för ett beslut om uppsikt,
ska den behöriga myndigheten omedelbart upphäva beslutet.
Muntlig handläggning vid uppsikt
12 § Muntlig handläggning vid uppsikt genomförs av den
myndighet som beslutar om uppsikt.
När ett beslut om uppsikt ska prövas på nytt ska det hållas en
muntlig förhandling, om det inte med hänsyn till utredningens
art eller andra omständigheter framstår som uppenbart att en
sådan förhandling saknar betydelse.
13 § I ett ärende om uppsikt som handläggs av regeringen får
det ansvariga statsrådet, eller den tjänsteman som statsrådet
bestämmer, besluta om en muntlig förhandling och uppdra åt
Migrationsöverdomstolen att hålla förhandlingen.
Vid den muntliga förhandlingen ska utlänningen höras.
Regeringskansliet får bestämma att även andra personer ska
höras. En representant för Regeringskansliet ska närvara vid
förhandlingen.
Utlänningen ska vid förhandlingen få tillfälle att redogöra
för sin ståndpunkt och uttala sig om de omständigheter som
åberopas i ärendet.
Ett beslut om uppsikt upphör efter utresa
14 § Ett beslut om uppsikt upphör att gälla när utlänningen
lämnar Sverige.
5 kap. Tvångsmedel
Användning av tvångsmedel
1 § De tvångsmedel som anges i 2, 3 och 5-7 §§ får användas om
ett beslut om utvisning enligt denna lag tills vidare inte kan
verkställas på grund av ett beslut om inhibition eller ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd.
Detta gäller också om ett beslut om avvisning eller utvisning
enligt
8 eller 8 a kap. utlänningslagen (2005:716) inte kan
verkställas och utlänningen skulle kunna utvisas enligt 2 kap.
1 §.
Anmälningsskyldighet och förbud att lämna ett vistelseområde
2 § Utlänningen får åläggas anmälningsskyldighet. Utlänningen
får samtidigt förbjudas att lämna ett vistelseområde.
Husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning,
fotografering och fingeravtryck
Husrannsakan, genomsökning på distans, kroppsvisitation,
kroppsbesiktning, fotografering och fingeravtryck
3 § Utlänningen får utsättas för husrannsakan, genomsökning på
distans, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, om det är av
betydelse för att klarlägga om
1. utlänningen tillhör eller verkar för en organisation eller
grupp som planlägger eller förbereder brott enligt
terroristbrottslagen (2022:666) eller om det finns en risk för
att utlänningen kan komma att engagera sig i en sådan
organisation eller grupp,
2. det finns risk för att utlänningen själv planlägger eller
förbereder brott som avses i 1, eller
3. det finns risk för att utlänningen själv eller tillsammans
med andra medverkar i eller på annat sätt främjar ett
allvarligt brott som rör Sveriges säkerhet.
I sådana fall är det också tillåtet att ta fingeravtryck av
och att fotografera utlänningen.
I fråga om sådana åtgärder gäller i övrigt 28 kap.
rättegångsbalken. Det som sägs om den som är skäligen
misstänkt ska då i stället avse utlänningen. Lag (2024:567).
Tillfälligt omhändertagande av elektronisk
kommunikationsutrustning
4 § Om en polisman vid Säkerhetspolisen vid en husrannsakan,
kroppsvisitation eller kroppsbesiktning enligt 3 § första
stycket påträffar elektronisk kommunikationsutrustning, får
polismannen tillfälligt omhänderta utrustningen och undersöka
den.
Egendomen ska lämnas tillbaka så snart det inte längre finns
skäl för åtgärden, dock senast 24 timmar efter
omhändertagandet. Lag (2024:567).
Kopiering
4 a § Innehållet i en elektronisk kommunikationsutrustning som
omhändertagits med stöd av 4 § får kopieras, om det krävs för
ett sådant ändamål som avses i 3 § första stycket. Detsamma
gäller handlingar som påträffas vid en husrannsakan eller en
genomsökning på distans. Lag (2024:567).
Hemlig avlyssning eller hemlig övervakning av elektronisk
kommunikation
5 § Om det finns särskilda skäl får ett tillstånd till hemlig
avlyssning av elektronisk kommunikation eller, om det är
tillräckligt, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation
meddelas enligt 27 kap. rättegångsbalken för ett sådant
ändamål som avses i 3 § första stycket.
Ett tillstånd till hemlig övervakning av elektronisk
kommunikation enligt 27 kap. 19 § första stycket
rättegångsbalken får också meddelas i syfte att kunna
lokalisera en utlänning som inte har fullgjort sin
anmälningsskyldighet.
I fråga om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och
hemlig övervakning av elektronisk kommunikation gäller i
övrigt 27 kap. rättegångsbalken. Det som sägs om den som är
skäligen misstänkt ska då i stället avse utlänningen.
Lag (2024:331).
Hemlig kameraövervakning
6 § Om det finns särskilda skäl får ett tillstånd till hemlig
kameraövervakning meddelas enligt 27 kap. rättegångsbalken för
ett sådant ändamål som avses i 3 § första stycket. Ett
tillstånd får avse endast en plats där en utlänning
regelbundet kan antas komma att uppehålla sig eller en plats
där brott som anges i 3 § första stycket kan antas komma att
planläggas eller förberedas.
I fråga om hemlig kameraövervakning gäller i övrigt 27 kap.
rättegångsbalken. Det som sägs om den som är skäligen
misstänkt ska då i stället avse utlänningen.
Postkontroll
7 § Om det finns särskilda skäl får ett tillstånd att hålla
kvar och närmare undersöka, öppna och granska försändelser som
finns hos ett befordringsföretag och som har ställts till
utlänningen eller som har avsänts av honom eller henne
(postkontroll) meddelas för ett sådant ändamål som avses i 3 §
första stycket.
Vem som får ansöka och besluta om användning av tvångsmedel
8 § Säkerhetspolisen får hos Migrationsverket ansöka om att en
utlänning ska åläggas anmälningsskyldighet enligt 2 § eller en
sådan skyldighet tillsammans med ett förbud att lämna
vistelseområdet. Ett beslut om sådant tvångsmedel får meddelas
om förutsättningarna i 1 § är uppfyllda.
Säkerhetspolisen får hos Migrationsverket även ansöka om
godkännande att
1. enligt 10 § besluta om husrannsakan, genomsökning på
distans, kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller
fotografering eller besluta att ta fingeravtryck, eller
2. enligt 11 § ansöka om tillstånd till hemlig avlyssning av
elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk
kommunikation, hemlig kameraövervakning eller postkontroll.
Ett godkännande enligt andra stycket 1 och 2 får ges om
förutsättningarna i 1, 3 och 5-7 §§ är uppfyllda.
Beslut om husrannsakan, genomsökning på distans,
kroppsvisitation, kroppsbesiktning, fotografering och
fingeravtryck Lag (2024:567).
9 § I samband med att regeringen beslutar om inhibition eller
tidsbegränsat uppehållstillstånd i ett ärende om
verkställighet enligt 2 kap. 18 § får regeringen
1. ålägga en utlänning anmälningsskyldighet enligt 2 § eller
en sådan skyldighet tillsammans med ett förbud att lämna
vistelseområdet om förutsättningarna i 1 § är uppfyllda, eller
2. godkänna att Säkerhetspolisen får vidta de åtgärder som
anges i 8 § andra stycket 1 och 2 om förutsättningarna i 1, 3
och 5-7 §§ är uppfyllda.
Innan regeringen som första instans beslutar om
anmälningsskyldighet ska det ansvariga statsrådet, eller den
tjänsteman som statsrådet bestämmer, inhämta ett yttrande från
Migrationsöverdomstolen.
Beslut om husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning,
fotografering och fingeravtryck
10 § Säkerhetspolisen får efter ett godkännande enligt 8 §
andra stycket 1, 9 § första stycket 1 eller 16 § tredje
stycket besluta om husrannsakan, genomsökning på distans,
kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller fotografering eller
besluta att ta fingeravtryck. Ett beslut om sådant tvångsmedel
får meddelas om förutsättningarna i 3 § är uppfyllda.
Lag (2024:567).
Beslut om ett tillstånd till hemliga tvångsmedel
11 § Säkerhetspolisen får efter ett godkännande enligt 8 §
andra stycket 2, 9 § första stycket 2 eller 16 § tredje
stycket hos Stockholms tingsrätt ansöka om ett tillstånd till
hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig
övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig
kameraövervakning eller postkontroll.
Ett tillstånd får meddelas om förutsättningarna i 5-7 §§ är
uppfyllda. Rättens beslut gäller omedelbart.
Vid prövning av en fråga om tillstånd till hemlig avlyssning
av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av
elektronisk kommunikation eller hemlig kameraövervakning
tillämpas 27 kap. 26-30 §§ rättegångsbalken om offentliga
ombud. På förfarandet tillämpas även i övrigt bestämmelserna i
rättegångsbalken.
Beslutens giltighetstid
12 § Ett beslut enligt 8 eller 9 § gäller i längst tre år från
dagen för utvisnings- eller avvisningsbeslutet.
Innehållet i ett beslut om anmälningsskyldighet
13 § I ett beslut om anmälningsskyldighet eller en sådan
skyldighet tillsammans med ett förbud att lämna
vistelseområdet ska det anges
1. hur ofta utlänningen ska anmäla sig hos Polismyndigheten
och på vilken ort skyldigheten ska fullgöras, och
2. vilket vistelseområde som utlänningen förbjuds att lämna.
Beslutande myndighet får uppdra åt Säkerhetspolisen att
utforma de närmare villkoren för hur anmälningsskyldigheten
ska fullgöras.
Beslut enligt första och andra styckena ska delges
utlänningen.
Interimistiska beslut om anmälningsskyldighet
14 § Om Säkerhetspolisen upphäver ett beslut om förvar enligt
3 kap. 12 § får myndigheten besluta om anmälningsskyldighet
enligt 2 §, om det inte finns tid att avvakta den beslutande
myndighetens ställningstagande enligt 2 kap. 18 § när det
gäller frågan om det finns hinder mot att verkställa ett
beslut om utvisning.
Beslutet gäller omedelbart och ska delges utlänningen.
Säkerhetspolisen ska genast anmäla ett beslut enligt första
stycket till den beslutande myndigheten, som snarast ska pröva
om åtgärden ska bestå. Om den beslutande myndigheten
konstaterar att det inte finns skäl för åtgärden, ska den
upphäva beslutet.
Innehållet i ett tillstånd till postkontroll
15 § I ett tillstånd till postkontroll får rätten besluta att
en försändelse som kommer in till ett befordringsföretag ska
hållas kvar till dess att den närmare har undersökts eller
öppnats eller granskats. Av tillståndet ska det framgå vilka
försändelser som tillståndet omfattar.
Ett tillstånd ska meddelas att gälla för en viss tid, längst
en månad från dagen då förordnandet delgavs
befordringsföretaget.
Beslutet ska innehålla en underrättelse om att information om
åtgärden inte får lämnas till någon utan medgivande av
Säkerhetspolisen.
Fortsatt användning av tvångsmedel
16 § Säkerhetspolisen får även efter utgången av den i 12 §
angivna treårsfristen hos Stockholms tingsrätt ansöka enligt
8 § första och andra styckena om användning av de tvångsmedel
som anges i 2, 3 och 5-7 §§ (fortsatt användning av
tvångsmedel).
Ett beslut om fortsatt användning av tvångsmedlen i 2 § får
meddelas om förutsättningarna i 1 § är uppfyllda och det finns
risk för att utlänningen begår eller på annat sätt medverkar
till brott som anges i 2 kap. 1 § 1 eller annat brott mot
Sveriges säkerhet.
Ett godkännande av fortsatt användning av tvångsmedlen i 3 och
5-7 §§ får meddelas om förutsättningarna i 1, 3 och 5-7 §§ är
uppfyllda och det finns risk för att utlänningen begår eller
på annat sätt medverkar till brott som anges i 2 kap. 1 § 1
eller annat brott mot Sveriges säkerhet.
Beslutet ska delges utlänningen.
17 § Rättens beslut enligt 16 § gäller för en viss tid, längst
tre år.
Om det finns skäl för det får rätten besluta om fortsatt
användning av tvångsmedlen för tiden fram till dess att
ärendet har avgjorts slutligt.
Om ett tidigare meddelat beslut om användning av tvångsmedel
gäller då ärendet avgörs, får rätten bestämma att det nya
beslutet ska börja tillämpas först när giltighetstiden för det
tidigare beslutet har löpt ut.
18 § I fråga om förfarandet vid rätten vid ett beslut om
fortsatt användning av tvångsmedel gäller det som är
föreskrivet om åtal för brott för vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i sex månader.
En skriftlig berättelse eller en uppteckning eller upptagning
av en sådan berättelse som avses i 35 kap. 14 §
rättegångsbalken får dock åberopas som bevis. Bestämmelsen i
10 kap. 3 § andra stycket andra meningen offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) gäller vidare inte och beslutet får
grundas även på handlingar eller annat material som enligt
första stycket samma paragraf inte får lämnas ut till parter.
Ändring eller upphävande av ett beslut om tvångsmedel
19 § Säkerhetspolisen får, om det på grund av ändrade
förhållanden finns skäl för det, i fråga om ett beslut om
anmälningsskyldighet eller en sådan skyldighet tillsammans med
ett förbud att lämna vistelseområdet
1. medge undantag eller tillfälliga lättnader, eller
2. besluta att anmälningsskyldigheten ska fullgöras på annan
ort eller veckodag.
Säkerhetspolisen får också, om det på grund av ändrade
förhållanden finns skäl för det, upphäva ett beslut enligt
16 §.
Efter ansökan av Säkerhetspolisen får den myndighet som har
beslutat enligt 8 eller 9 § upphäva beslutet eller göra andra
ändringar i det än som anges i första stycket.
Efter ansökan av Säkerhetspolisen får rätten göra andra
ändringar i ett beslut enligt 16 § än som anges i första
stycket.
Granskning och förstöring
20 § En upptagning eller uppteckning som har gjorts vid hemlig
avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av
elektronisk kommunikation eller hemlig kameraövervakning ska
granskas snarast möjligt. Granskningen får utföras endast av
rätten, Säkerhetspolisen, Polismyndigheten eller en åklagare.
Upptagningar och uppteckningar ska bevaras så länge som de
behövs i de delar de är av betydelse för kontrollen av
utlänningen. I övrigt ska de förstöras så snart som möjligt.
Uppgifter från upptagningar och uppteckningar som med stöd av
23 § får användas vid en förundersökning ska dock bevaras så
länge förundersökningen inte har lagts ner eller, om åtal har
väckts, till dess målet har avgjorts slutligt. De ska därefter
förstöras. Uppgifter från upptagningar eller uppteckningar som
med stöd av 23 § får användas för något annat ändamål ska dock
bevaras så länge som de behövs för det nya ändamålet. De ska
därefter förstöras.
21 § En försändelse som omfattas av ett tillstånd till
postkontroll ska undersökas snarast möjligt. Försändelsen får
inte närmare undersökas, och inte heller öppnas eller granskas
av någon annan än rätten, Säkerhetspolisen, Polismyndigheten
eller en åklagare.
När undersökningen har slutförts ska en försändelse som finns
hos ett befordringsföretag sändas till den som försändelsen är
ställd till.
22 § Om en handling påträffas vid husrannsakan, genomsökning
på distans, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får den
inte närmare undersökas och inte heller öppnas eller granskas
av någon annan än rätten, Säkerhetspolisen, Polismyndigheten
eller en åklagare. Efter anvisning av Säkerhetspolisen får
dock en sakkunnig eller någon annan som anlitas vidta
åtgärden.
Om kopiering har gjorts enligt 4 a § ska kopian förstöras när
den inte längre behövs för Säkerhetspolisens
underrättelseverksamhet eller brottsutredande verksamhet.
Lag (2024:567).
Användning av överskottsinformation
23 § Om det inte finns hinder enligt andra bestämmelser får
Säkerhetspolisen besluta att uppgifter som har kommit fram vid
hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig
övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig
kameraövervakning eller postkontroll får användas för annat
ändamål än det som har legat till grund för åtgärden.
När ett beslut om tvångsmedel upphör
24 § Ett beslut enligt 8, 9 eller 16 § upphör att gälla om
utvisnings- eller avvisningsbeslutet har verkställts eller
upphävts.
Skyldighet att upphäva ett beslut om hemliga tvångsmedel
25 § Om det inte längre finns skäl för ett beslut om hemlig
avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av
elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning eller
postkontroll ska Säkerhetspolisen eller rätten upphäva
beslutet.
Pass eller andra identitetshandlingar
26 § När en utvisning enligt denna lag kan komma i fråga får
Säkerhetspolisen, Polismyndigheten eller Migrationsverket
besluta att omhänderta utlänningens pass eller andra
identitetshandlingar. Om utlänningen inte samarbetar får
Migrationsverket begära hjälp av Polismyndigheten med att
verkställa beslutet.
Omhändertagandet ska hävas om det beslutas att utvisning inte
ska ske. I annat fall ska omhändertagandet gälla till dess att
utvisningsbeslutet har verkställts.
Omhändertagna handlingar ska utan dröjsmål överlämnas till
Säkerhetspolisen, som ska häva omhändertagandet om det inte
längre finns skäl för det.
27 § För att söka efter en utlännings pass eller andra
identitetshandlingar får husrannsakan göras hos utlänningen.
Utlänningen får också kroppsvisiteras i detta syfte.
Säkerhetspolisen får fatta ett beslut om en sådan åtgärd. Om
Polismyndigheten har fått i uppdrag att verkställa ett beslut
om utvisning får även den fatta ett sådant beslut.
I fråga om sådana åtgärder gäller i övrigt 28 kap.
rättegångsbalken. Det som sägs om den som är skäligen
misstänkt ska då i stället avse utlänningen.
Migrationsverket får fotografera och ta fingeravtryck
28 § När en utlännings rätt att vistas i Sverige handläggs
enligt denna lag får Migrationsverket ta fingeravtryck av och
fotografera utlänningen. Om utlänningen inte samarbetar får
Migrationsverket begära hjälp av Polismyndigheten eller
Säkerhetspolisen med att verkställa beslutet.
Omhändertagande av en utlänning
29 § När ett beslut om utvisning enligt denna lag ska
verkställas får utlänningen omhändertas av Säkerhetspolisen
eller i förekommande fall Polismyndigheten, om det är
nödvändigt för att verkställigheten av beslutet ska kunna
förberedas eller genomföras.
Utlänningen får omhändertas under högst 24 timmar. Om det
finns särskilda skäl får utlänningen dock vara omhändertagen
under ytterligare 24 timmar. Under denna tid får utlänningen
förvaras i ett häkte eller en polisarrest endast om han eller
hon har fyllt 18 år.
Andra åtgärder för att underlätta verkställighet
30 § När en utlänning har omhändertagits enligt 29 § eller har
tagits i förvar enligt 3 kap. 1 eller 2 § för att
verkställigheten av ett beslut om utvisning ska kunna
förberedas eller genomföras, får Säkerhetspolisen eller
Polismyndigheten vidta sådana åtgärder som behövs för att
utlänningen ska få nödvändiga handlingar för verkställigheten
eller för att utlänningens identitet eller medborgarskap ska
kunna klarläggas. Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten får
också ta fingeravtryck av och fotografera utlänningen i ett
sådant syfte.
6 kap. Gemensamma bestämmelser om handläggning
Muntlig handläggning hos en förvaltningsmyndighet
1 § Vid muntlig handläggning ska de omständigheter som behöver
klarläggas utredas noggrant.
Utlänningen ska få tillfälle att redogöra för sin ståndpunkt
och uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.
2 § Vid en muntlig förhandling ska utlänningen höras. Den
myndighet som ska hålla den muntliga förhandlingen får
bestämma att även andra personer ska höras.
Muntlig förhandling i Migrationsöverdomstolen
3 § Innan Migrationsöverdomstolen yttrar sig till regeringen
ska domstolen hålla en muntlig förhandling.
Migrationsöverdomstolen behöver dock inte hålla någon muntlig
förhandling om en sådan är uppenbart obehövlig, när frågan
gäller
1. att häva ett beslut om inhibition enligt 2 kap. 16 § första
stycket,
2. att ompröva möjligheten att verkställa ett beslut om
utvisning enligt
2 kap. 19 § första stycket,
3. att regeringen ska besluta om anmälningsskyldighet enligt
5 kap. 9 §, eller
4. ett överklagande som avser endast ett beslut om inhibition,
tidsbegränsat uppehållstillstånd eller användning av
tvångsmedel enligt 7 kap. 2 §.
4 § Vid en muntlig förhandling ska utlänningen höras.
Migrationsöverdomstolen får bestämma att även andra personer
ska höras vid förhandlingen. Utlänningen ska få tillfälle att
ange sin ståndpunkt och uttala sig om de omständigheter som
åberopas i ärendet.
När en muntlig förhandling hålls innan Migrationsöverdomstolen
yttrar sig enligt 7 kap. 14 § andra stycket över ett beslut om
utvisning, inhibition, tidsbegränsat uppehållstillstånd eller
användning av tvångsmedel, ska Säkerhetspolisen och
Migrationsverket
1. redogöra för omständigheterna i ärendet,
2. lämna andra upplysningar som behövs för att förhandlingen
ska kunna genomföras, och
3. ges tillfälle att ställa frågor till utlänningen och andra
som hörs i ärendet.
5 § När Migrationsöverdomstolen håller en muntlig förhandling
enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 13 § får rätten bestå av en
lagfaren ledamot. I övrigt tillämpas de regler som allmänt
gäller för handläggning av mål i kammarrätt.
Offentligt biträde
6 § Om det inte måste antas att utlänningen saknar behov av
biträde, ska ett offentligt biträde förordnas i mål och
ärenden om
1. utvisning,
2. användning av tvångsmedel enligt 5 kap. 8 eller 9 §,
3. verkställighet av utvisning,
a) när ett beslut om inhibition eller tidsbegränsat
uppehållstillstånd har meddelats, eller
b) om frågan gäller förvar och utlänningen har hållits i
förvar i mer än tre dagar.
Utöver detta ska ett offentligt biträde förordnas för en
utlänning som inte har fyllt 18 år och som saknar
vårdnadshavare i Sverige, om utlänningen är tagen i förvar
eller har ansökt om uppehållstillstånd som flykting eller
alternativt skyddsbehövande.
7 § I ärenden hos regeringen fattas beslut om offentligt
biträde av Regeringskansliet.
8 § Till offentligt biträde ska det förordnas en advokat som
är lämplig för uppdraget. Om det finns särskilda skäl, får i
stället någon annan lämplig person som har avlagt de
kunskapsprov som krävs för behörighet till domaranställning
utses.
Har utlänningen själv föreslagit någon som är behörig för
uppdraget som offentligt biträde, ska han eller hon förordnas
om det inte finns särskilda skäl mot det.
Ett offentligt biträde får inte sätta någon annan i sitt
ställe.
Uppgiftsskyldighet
9 § Det som sägs i 17 kap. 1 och 2 §§ utlänningslagen
(2005:716) om skyldighet för socialnämnden och hälso- och
sjukvårdsmyndighet att i vissa fall lämna ut uppgifter gäller
även i mål och ärenden enligt denna lag. Skyldigheten att
lämna uppgifter enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen gäller
också i förhållande till regeringen.
Dokumentation och motivering av beslut
10 § Ett beslut enligt denna lag ska vara skriftligt. I 32 §
förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om motivering
av beslut. Bestämmelserna ska tillämpas även i
Säkerhetspolisens och Polismyndighetens verksamhet enligt
denna lag.
Kostnadsansvar
11 § En utlänning som har utvisats får åläggas skyldighet att
betala kostnaden för sin egen resa till den ort dit han eller
hon sänds genom en myndighets försorg.
Bestämmelser i utlänningslagen
12 § Följande bestämmelser i utlänningslagen (2005:716) ska
tillämpas vid handläggning av mål och ärenden enligt denna
lag:
1. 13 kap. 5-7 §§ om inställelse till muntlig förhandling hos
förvaltningsmyndighet,
2. 13 kap. 11 § om tolkersättning,
3. 13 kap. 12 § om rättelse av beslut på grund av oriktig
uppgift, och
4. 13 kap. 15 och 16 §§ om dna-analys.
7 kap. Överklagande och nöjdförklaring
Beslut om utvisning, uppehållstillstånd, statusförklaring och
närliggande frågor
1 § Migrationsverkets beslut i fråga om utvisning,
uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument och
ställning som varaktigt bosatt i Sverige får överklagas till
regeringen.
Beslut om inhibition, tidsbegränsat uppehållstillstånd och
användning av tvångsmedel
2 § Migrationsverkets beslut i fråga om inhibition,
tidsbegränsat uppehållstillstånd och användning av tvångsmedel
enligt 5 kap. 8 § får överklagas till regeringen.
Beslut om förvar eller uppsikt
3 § Säkerhetspolisens beslut om förvar eller uppsikt får
överklagas till Migrationsöverdomstolen. Detta gäller dock
inte myndighetens interimistiska beslut enligt 3 kap. 5 §
första stycket, 6 § första stycket eller 4 kap. 5 § första
stycket.
Migrationsverkets beslut i fråga om förvar eller uppsikt får
överklagas till Migrationsöverdomstolen.
4 § Ett statsråds beslut om förvar eller uppsikt får
överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.
5 § Beslut i fråga om förvar eller uppsikt får överklagas
särskilt och utan begränsning till viss tid.
6 § Migrationsverkets beslut i särskilda fall om behandlingen
eller placeringen av en utlänning som hålls i förvar får
överklagas till Migrationsöverdomstolen.
Beslut om biträde, ersättning och jäv
7 § Ett beslut av Säkerhetspolisen, Migrationsverket eller
Regeringskansliet får överklagas särskilt till
Migrationsöverdomstolen när beslutet avser
1. offentligt biträde,
2. ersättning i ett ärende som handläggs enligt denna lag,
3. avvisande av ombud eller biträde, eller
4. jäv.
8 § Migrationsverkets beslut om ersättning för kostnad för
dna-analys får överklagas till Migrationsöverdomstolen.
Migrationsöverdomstolens beslut
9 § Migrationsöverdomstolens beslut enligt denna lag får inte
överklagas.
Övriga beslut får inte överklagas
10 § Ett beslut som meddelas enligt denna lag av en
förvaltningsmyndighet får inte överklagas i andra fall än de
som anges i detta kapitel.
Säkerhetspolisens rätt att överklaga beslut
11 § Säkerhetspolisen får överklaga Migrationsverkets beslut
om beslutet kan överklagas enligt denna lag och går
Säkerhetspolisen emot.
12 § Säkerhetspolisen får överklaga en domstols beslut om
tillstånd till hemliga tvångsmedel enligt 5 kap. 11 § och om
fortsatt användning av tvångsmedel enligt 5 kap. 16 §. Sådana
beslut överklagas i den ordning som anges i rättegångsbalken.
Parter vid ett överklagande
13 § Vid ett överklagande är Migrationsverket och
Säkerhetspolisen utlänningens motparter vid handläggningen i
Migrationsöverdomstolen och hos regeringen.
Förfarandet vid Migrationsöverdomstolen efter överklagande
till regeringen
14 § Om Migrationsverkets beslut när det gäller utvisning,
inhibition, tidsbegränsat uppehållstillstånd eller användning
av tvångsmedel enligt 5 kap. 8 § överklagas, ska
Migrationsverket lämna över handlingarna i ärendet till
Migrationsöverdomstolen.
Migrationsöverdomstolen ska sedan med ett eget yttrande lämna
handlingarna vidare till regeringen. I yttrandet ska det i
förekommande fall anges särskilt om det enligt 2 kap. 13 §
finns hinder mot att verkställa en utvisning.
15 § Om Migrationsöverdomstolen anser att det enligt 2 kap.
13 § finns ett hinder mot att verkställa en utvisning, får
regeringen inte avvika från den bedömningen.
Handläggning enligt utlänningslagen av vissa överklaganden
16 § Om Migrationsverket har avslagit både en ansökan om
utvisning enligt denna lag och en ansökan från utlänningen om
uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller
ställning som varaktigt bosatt i Sverige, ska ett överklagande
från utlänningen handläggas enligt utlänningslagen (2005:716).
Detta gäller dock inte om också Säkerhetspolisen överklagar
Migrationsverkets beslut.
Överlämnande av vissa ärenden
17 § Om regeringen handlägger ett ärende om utvisning och
utlänningen ansöker om uppehållstillstånd, statusförklaring,
resedokument eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige,
får regeringen upphäva det överklagade beslutet och överlämna
ärendet till Migrationsverket för handläggning. Detta gäller
dock inte när det gäller sådana ansökningar om
uppehållstillstånd som avses i 2 kap. 9 § första stycket.
18 § Om regeringen beslutar att en utlänning inte ska utvisas
och utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd,
statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt
bosatt i Sverige, får regeringen överlämna ärendet i dessa
delar till Migrationsverket för prövning enligt
utlänningslagen (2005:716).
Det framgår av 2 kap. 9 § tredje stycket att regeringen i
vissa fall ska överlämna en ansökan om uppehållstillstånd till
Migrationsverket när regeringen beslutar att en utlänning inte
ska utvisas.
Rättsprövning
19 § Enligt 2 a § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa
regeringsbeslut har en EES-medborgare eller en familjemedlem
till en sådan medborgare rätt att hos Högsta
förvaltningsdomstolen ansöka om rättsprövning av ett beslut om
utvisning enligt denna lag.
Nöjdförklaring
20 § En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om
utvisning kan förklara att han eller hon avstår från att
överklaga beslutet med tillhörande återreseförbud
(nöjdförklaring).
21 § En nöjdförklaring lämnas inför Migrationsverket.
En nöjdförklaring får också lämnas inför
1. Polismyndigheten, eller
2. chefen för en kriminalvårdsanstalt eller chefen för ett
häkte eller någon annan tjänsteman där som har förordnats att
ta emot en sådan förklaring.
Vid en nöjdförklaring som lämnas enligt andra stycket, ska ett
vittne närvara. Det krävs också att den som tar emot
förklaringen har tillgång till en utskrift av
utvisningsbeslutet eller ett bevis om vad beslutet innehåller.
22 § En nöjdförklaring kan inte tas tillbaka. Om utlänningen
har överklagat beslutet när nöjdförklaringen lämnas, ska han
eller hon genom nöjdförklaringen anses ha tagit tillbaka sitt
överklagande. Om utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd,
statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt
bosatt i Sverige, ska han eller hon genom nöjdförklaringen
anses ha tagit tillbaka sin ansökan.
8 kap. Straff och åtal
Straff och åtalsprövning
1 § Till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa,
till böter döms en utlänning som uppehåller sig i Sverige
trots att han eller hon enligt ett verkställt beslut om
utvisning enligt denna lag inte har haft rätt att återvända
hit. Detta gäller dock inte om utlänningen har flytt hit för
att undgå sådan förföljelse som avses i 4 kap. 1 §
utlänningslagen (2005:716).
Är brottet ringa ska åtal för ett sådant brott inte väckas
annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.
2 § Till fängelse i högst två år döms den som hjälper en
utlänning, för vilken ett återreseförbud enligt 2 kap. 5 §
gäller, att komma in i Sverige.
För försök eller förberedelse till ett sådant brott döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
3 § Till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa,
till böter döms en utlänning som bryter mot en
anmälningsskyldighet eller ett förbud att lämna
vistelseområdet som har beslutats enligt 5 kap. 8, 9 eller
16 §.
4 § Till fängelse i högst ett år döms den som hindrar eller
försöker hindra verkställighet av ett beslut om utvisning
enligt denna lag.
Åtalsmedgivande
5 § Medan regeringen handlägger frågan om utvisning enligt
denna lag, får åtal inte väckas mot utlänningen utan
regeringens medgivande.
Övergångsbestämmelser
2022:700
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
2. Genom lagen upphävs lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll.
3. Om ett beslut om förvar har meddelats och verkställts före
ikraftträdandet, ska den första nya prövningen enligt 3 kap.
10 § som görs därefter göras senast vid den tidpunkt då en ny
prövning skulle ha gjorts enligt äldre bestämmelser.
4. Bestämmelsen i 1 kap. 3 § tillämpas även vid ett beslut om
utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt
a) 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,
b) 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd
med internationell bakgrund,
c) 47 § utlänningslagen (1980:376),
d) 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund,
eller
e) 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket
utlänningslagen (1954:193).
5. Bestämmelsen i 2 kap. 8 § tillämpas även vid ett beslut om
utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt
a) 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,
b) 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd
med internationell bakgrund,
c) 47 § utlänningslagen (1980:376),
d) 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund,
eller
e) 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket
utlänningslagen (1954:193).
6. Bestämmelsen i 2 kap. 14 § tillämpas även vid ett beslut om
utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt
a) 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,
b) 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd
med internationell bakgrund,
c) 47 § utlänningslagen (1980:376),
d) 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund,
eller
e) 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket
utlänningslagen (1954:193).
7. Bestämmelsen i 2 kap. 25 § första stycket tillämpas även
vid ett beslut om återreseförbud som har meddelats före
ikraftträdandet enligt
a) 2 § första stycket och 4 § den upphävda lagen,
b) 3 § andra stycket och 4 § lagen (1989:530) om åtgärder för
att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,
c) 47 § andra stycket och 49 § utlänningslagen (1980:376),
eller
d) 34 § första stycket utlänningslagen (1954:193).
8. Bestämmelsen i 2 kap. 26 § tillämpas även vid ett beslut om
återreseförbud som har meddelats före ikraftträdandet enligt
a) 2 § första stycket och 4 § den upphävda lagen,
b) 3 § andra stycket och 4 § lagen (1989:530) om åtgärder för
att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,
c) 47 § andra stycket och 49 § utlänningslagen (1980:376),
eller
d) 34 § första stycket utlänningslagen (1954:193).
9. Bestämmelsen i 2 kap. 27 § tillämpas även vid ett beslut om
utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt
a) 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,
b) 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd
med internationell bakgrund,
c) 47 § utlänningslagen (1980:376),
d) 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund,
eller
e) 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket
utlänningslagen (1954:193).
10. Bestämmelsen i 3 kap. 1 § första stycket 2 tillämpas även
vid ett beslut om utvisning som har meddelats före
ikraftträdandet enligt
a) 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,
b) 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd
med internationell bakgrund,
c) 47 § utlänningslagen (1980:376),
d) 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund,
eller
e) 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket
utlänningslagen (1954:193).
11. Bestämmelsen i 3 kap. 2 § första stycket 2 tillämpas även
vid ett beslut om utvisning som har meddelats före
ikraftträdandet enligt
a) 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,
b) 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd
med internationell bakgrund,
c) 47 § utlänningslagen (1980:376),
d) 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund,
eller
e) 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket
utlänningslagen (1954:193).
12. Bestämmelsen i 5 kap. 1 § första stycket tillämpas även
vid ett beslut om utvisning som har meddelats före
ikraftträdandet enligt
a) 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,
b) 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd
med internationell bakgrund,
c) 47 § utlänningslagen (1980:376),
d) 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund,
eller
e) 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket
utlänningslagen (1954:193).
13. Bestämmelsen i 8 kap. 1 § första stycket tillämpas även
vid ett beslut om utvisning som har meddelats före
ikraftträdandet enligt
a) 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,
b) 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd
med internationell bakgrund,
c) 47 § utlänningslagen (1980:376),
d) 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund,
eller
e) 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket
utlänningslagen (1954:193).
14. Bestämmelsen i 8 kap. 2 § första stycket tillämpas även
vid ett beslut om återreseförbud som har meddelats före
ikraftträdandet enligt
a) 2 § första stycket och 4 § den upphävda lagen,
b) 3 § andra stycket och 4 § lagen (1989:530) om åtgärder för
att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,
c) 47 § andra stycket och 49 § utlänningslagen (1980:376),
eller
d) 34 § första stycket utlänningslagen (1954:193).
15. Bestämmelsen i 8 kap. 3 § tillämpas även vid ett beslut om
anmälningsplikt som har meddelats före ikraftträdandet enligt
11, 11 a eller 14 § den upphävda lagen.
16. Bestämmelsen i 8 kap. 4 § tillämpas även vid ett beslut om
utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt
a) 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,
b) 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd
med internationell bakgrund,
c) 47 § utlänningslagen (1980:376),
d) 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till
förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund,
eller
e) 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket
utlänningslagen (1954:193).