Post 891 av 10924 träffar
SFS-nummer ·
2018:1340 ·
Visa register
Resegarantiförordning (2018:1340)
Departement: Finansdepartementet KO
Utfärdad: 2018-06-20
Ändring införd: t.o.m. SFS 2021:508
Ikraft: 2018-08-01 överg.best.
Tillämpningsområde
1 § Förordningen gäller sådana resegarantier som omfattas
av resegarantilagen (2018:1218).
Termer och uttryck som används i resegarantilagen har samma
betydelse i denna förordning.
Anmälan av verksamhet
2 § En näringsidkares anmälan av verksamhet enligt 11 §
resegarantilagen (2018:1218) ska innehålla uppgifter om
näringsidkarens företagsnamn och organisationsnummer eller,
om sådana inte finns, uppgifter om namn och personnummer
eller samordningsnummer, samt kontaktuppgifter.
En anmälan ska även innehålla uppgifter om de paketresor
eller sammanlänkade researrangemang som näringsidkaren avser
att sälja eller underlätta uppkomsten av, vilka
betalningsvillkor som gäller för dessa samt, i förekommande
fall, den uppskattade kostnaden för hemtransport av
resenärerna och för inkvartering i avvaktan på hemtransporten
i händelse av insolvens.
Om en resegaranti har ordnats för paketresorna eller de
sammanlänkade researrangemangen ska anmälan innehålla
uppgifter om resegarantins omfattning och villkor.
Förordning (2018:1853).
3 § Kammarkollegiet får meddela närmare föreskrifter om de
uppgifter som ska lämnas till myndigheten i en anmälan av
verksamhet enligt 11 § resegarantilagen (2018:1218) och i en
anmälan om ändrade förutsättningar enligt 16 § samma lag.
Prövning av skyldighet att ordna resegaranti
4 § Kammarkollegiet prövar om det finns skyldighet att
ordna en resegaranti och om en ordnad resegaranti kan
godkännas enligt 12 § resegarantilagen (2018:1218).
5 § Om resegarantin består av en betalningsutfästelse ska
denna vara ställd till Kammarkollegiet.
6 § Om resegarantin består av en försäkring ska denna vara
tecknad hos en försäkringsgivare som har tillstånd att
bedriva försäkringsrörelse i ett land inom EES eller i ett
land som är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete
och utveckling (OECD).
Kammarkollegiet får dock godkänna en resegaranti i form av en
försäkring som ordnas av någon annan än en sådan
försäkringsgivare som avses i första stycket om de krav som
gäller för den som står för resegarantin är tillräckliga för
att anta att denne kan infria sina åtaganden.
7 § Om resegarantin består av deponerade medel ska dessa vara
deponerade hos Kammarkollegiet, ett kreditinstitut som har
tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt
lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller hos
ett sådant utländskt kreditinstitut som avses i arti-
kel 4.1.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för
kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012
och som är auktoriserat och står under tillsyn av behöriga
myndigheter i ett annat land inom EES.
Deponerade medel ska kunna tas i anspråk av Kammarkollegiet
efter beslut om ersättning ur resegarantin enligt 17 §
resegarantilagen (2018:1218). Förordning (2021:508).
8 § En betalningsutfästelse eller deponerade medel ska
återgå när resegarantin inte längre behövs.
Ersättning från resegarantin
9 § Om inte annat följer av de villkor som gäller för en
resegaranti ska Kammarkollegiet pröva begäran om ersättning
enligt 17 § resegarantilagen (2018:1218).
Om Kammarkollegiet förfogar över resegarantin ska myndigheten
verkställa de utbetalningar som den har beslutat om.
Kammarkollegiet får meddela närmare föreskrifter om de
uppgifter som ska lämnas i en begäran om ersättning från
resegarantin som ska prövas av myndigheten.
10 § Om näringsidkaren har försatts i konkurs ska
Kammarkollegiet underrätta konkursförvaltaren om att
ersättning har begärts från resegarantin.
Tillsyn
11 § Kammarkollegiet är tillsynsmyndighet enligt 19 §
resegarantilagen (2018:1218).
12 § Kammarkollegiet ska föra ett register över
arrangörer, återförsäljare och näringsidkare som underlättar
uppkomsten av sammanlänkade researrangemang och som fullgör
sin skyldighet att ordna en resegaranti enligt 4 eller 5 §
resegarantilagen (2018:1218). Registret ska göras
tillgängligt för allmänheten genom en publik webbplats.
13 § Om Kammarkollegiet begär att en arrangör,
återförsäljare eller näringsidkare som underlättar uppkomsten
av sammanlänkade researrangemang ska ge in ett certifikat,
intyg eller liknande dokument som visar att kravet på godkänd
resegaranti har uppfyllts, ska myndigheten godta motsvarande
dokument från ett annat land inom EES. Myndigheten får dock
begära en översättning av dokumentet till svenska.
Administrativt samarbete
14 § Kammarkollegiet ska vara central kontaktpunkt för det
administrativa samarbetet och tillsynen av arrangörer,
återförsäljare och näringsidkare som underlättar uppkomsten
av sammanlänkade researrangemang i andra länder inom EES
enligt artikel 18.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv
(EU) 2015/2303 av den 25 november 2015 om paketresor och
sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG)
nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv
2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG,
i den ursprungliga lydelsen.
15 § Kammarkollegiet ska på förfrågan från centrala
kontaktpunkter i andra länder inom EES lämna information om
och i vilken utsträckning en resegaranti har ordnats av
arrangörer, återförsäljare och näringsidkare som underlättar
uppkomsten av sammanlänkade researrangemang.
Förfrågningar enligt första stycket ska besvaras utan onödigt
dröjsmål. Ett första svar ska alltid lämnas inom 15
arbetsdagar från det att förfrågan mottagits.
16 § Kammarkollegiet ska samverka med Konsumentverket i
frågor som rör resegarantier. Kammarkollegiet ska vid behov
även inhämta synpunkter från branschorganisationer inom
reseområdet och organisationer som företräder
konsumentintressen.
Överklagande
17 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns
bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut än beslut om att stryka näringsidkare från det
register som förs med stöd av 12 § får dock inte
överklagas.
Övergångsbestämmelser
2018:1340
1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2018.
2. Genom förordningen upphävs
a) förordningen (2007:1039) med instruktion för
Resegarantinämnden,
b) förordningen (2009:1076) om godkännande av dokument i
ärenden om säkerhet för resegaranti.
3. Ärenden om resegarantier som har inletts hos
Resegarantinämnden före ikraftträdandet ska efter
ikraftträdandet handläggas av Kammarkollegiet.
Resegarantinämnden ska överlämna handlingarna till
Kammarkollegiet.