Post 10857 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
1913:380 ·
Visa register
Kungörelse (1913:380) om rätt för den som är
bosatt i utlandet att giva eller medverka
i offentlig föreställning m.m. i Sverige
Departement: Finansdepartementet
Utfärdad: 1913-12-31
Författningen har upphävts genom: SFS 1991:591
Upphävd: 1993-01-01
1 § 1 mom. har upphävts genom kungörelse (1966:732).
1 § 2 mom. I utlandet bosatt fysisk person och där hemmahörande
juridisk person som i Sverige avser att giva offentlig föreställning
eller anordna annan tillställning, som avses i 4 § 1 mom. lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter, skall ansöka om tillstånd hos skattemyndigheten.
Detsamma gäller den som här i landet vill anordna offentlig
föreställning eller annan tillställning eller artistisk verksamhet för
svensk ljudradio eller television i fall som avses i 4 § 2 eller 3
mom. nämnda lag. Förordning (1990:1239).
1 § 3 mom. Om sådan föreställning eller tillställning som avses i mom.
2 gäller utöver bestämmelserna i denna kungörelse, vad som är stadgat
i allmänna ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster.
Kungörelse (1966:732).
2 § Ansökan om tillstånd som avses i 1 § mom. 2 göres hos
skattemyndigheten i det län där tillställningen eller verksamheten
skall äga rum.
Ansökningen skall innehålla, i fråga om i utlandet bosatt fysisk
person, uppgift om nationalitet, namn, ålder och hemvist samt
postadress här i landet och, i fråga om i utlandet hemmahörande
juridisk person, uppgift om firma, hemort och postadress.
Vidare skall ansökningen innehålla uppgift om tillställningens eller
verksamhetens beskaffenhet, tiden för vilken tillstånd sökes, den tid
på dagen, den eller de orter och i förekommande fall den lokal, där
tillställning är avsedd att äga rum. Vid ansökningen skall fogas, i
huvudskrift eller styrkt avskrift, pass eller annan
legitimationshandling rörande den som ansökningen avser, om denne är
skyldig att vara försedd med sådan handling.
Ansökningen skall dessutom innehålla, i fall som avses i 4 § 1 mom.
förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, uppgift om antalet tillställningar för varje
dag, inträdesavgifter eller andra vid tillställning förekommande
avgifter, antalet åhörar- eller åskådarplatser samt, i fall som avses
i 2 eller 3 mom. samma förordning, på heder och samvete avlämnad
uppgift om beskaffenheten av den ersättning som varje i utlandet
bosatt fysisk eller där hemmahörande juridisk person skall erhålla
samt beloppet av dylik ersättning eller andelens storlek och sättet
för inkomstens beräknande. Förordning (1990:1239).
3 § Om hinder ej anses möta för det sökta tillståndet, skall
skattemyndigheten meddela tillståndsbevis, för varje gång gällande
för en tid av högst tre månader.
Tillstånd i fråga om fysisk person får icke avse annan än den, som
äger rätt att vistas här i landet, och icke meddelas för längre tid än
berörda rätt består. I fråga om den, som skall anordna eller medverka
vid tillställning eller utöva artistisk verksamhet för ljudradio eller
television under sådana förhållanden att han kan anses innehava
anställning i annans tjänst, får tillstånd beviljas allenast därest
han äger antaga eller innehava sådan anställning under den tid och å
den ort ansökningen avser.
Ej må tillstånd meddelas, därest bevillningsavgift, som på grund av
förut utfärdat tillståndsbevis skall vara erlagd, icke blivit
behörigen inbetald.
Tillståndsbevis skall innehålla, förutom uppgift angående de fysiska
eller juridiska personer, den tid och de tillställningar eller den
verksamhet som tillståndet avser, erinran om fullgörande av vad i 4 §
här nedan stadgas samt grunden för utgörande av bevillningsavgift och
i förekommande fall dess belopp ävensom bevis, att avgiften
vederbörligen erlagts eller att godkänd säkerhet ställts för
densamma.
Meddelat tillstånd må återkallas, när helst skälig anledning därtill
förekommer.
Då skattemyndigheten meddelat tillstånd enligt denna kungörelse
eller beslutat återkalla sådant tillstånd, skall tillståndsbeviset
eller återkallelsebeslutet omedelbart i bestyrkt avskrift översändas
till polismyndigheten. Förordning (1990:1239).
4 § Den som erhållit tillstånd enligt 3 § i fråga om tillställning
skall, innan tillställningen äger rum, med företeende av
tillståndsbeviset om varje tillställning göra anmälan till
polismyndigheten.
Anmälan skall, när så kan ske, göras minst 24 timmar före
tillställningens början och, om tillställningen kungöres genom allmän
tidning, i varje fall före kungörandet. Den som anmäler
tillställningen är pliktig att, när det påfordras av polismyndigheten,
styrka att den uppgivna lokalen eller platsen blivit av ägaren eller
innehavaren upplåten för ändamålet. Har sådan upplåtelse skett,
åligger det ägaren eller innehavaren av lokalen eller platsen att före
tillställningens början göra sig förvissad om att tillståndsbevis
erhållits och att anmälan skett i vederbörlig ordning. Lag
(1976:1087).
5 § har upphävts genom kungörelse (1957:666).
6 § Den, som utan tillstånd eller vederbörlig anmälan enligt denna
kungörelse eller i strid mot föreskrifterna i meddelat tillståndsbevis
anordnar föreställning eller annan tillställning eller verksamhet, som
avses i 1 § mom. 2, eller vid ansökning om tillstånd lämnar oriktiga
uppgifter eller upplåter lokal eller plats för tillställning, som äger
rum utan tillstånd eller utan behörig anmälan, dömes till böter och
vare därjämte skyldig att för tillställning eller verksamhet, som ägt
rum utan eller i strid mot meddelat tillstånd och för vilken
bevillingsavgift ej erlagts efter för varje fall stadgad grund, utgiva
sådan avgift. Kungörelse (1969:794).
6 a § Bestämmelsen i 6 § om böter äger icke tillämpning på svensk
medborgare som anordnar sammankomst som avses i lagen (1956:618) om
allmänna sammankomster eller den som upplåter lokal eller plats för
sammankomsten. I fall som nu har sagts är icke heller bestämmelsen i 6
§ om skyldighet att utgiva bevillningsavgift tillämplig på den som
upplåter lokal eller plats.
På bevillningsavgift som ådömes anordnare, varom i första stycket
sägs, utgår restavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket uppbördslagen
(1953:272). Lag (1976:1087).
7 § Beslut eller föreskrift, som i den ordning förut nämnts meddelas
jämlikt denna kungörelse, länder utan hinder av besvär till
efterrättelse, till dess annorlunda förordnas; dock skall
återkallelse, som avses i 3 § femte stycket, icke träda i kraft,
förrän återkallelsen delgivits tillståndshavaren. Kungörelse
(1964:701).
8 § har upphävts genom kungörelse (1957:666).
9 § Ådömd bevillningsavgift tillfaller kronan eller fördelas emellan
kronan och vederbörande kommun, på sätt i förordningen angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter är för
varje fall stadgat. Kungörelse (1957:666).
Övergångsbestämmelser
1920:865
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1921, då styrelse i
stad, där magistrat ej finnes, till Kungl. Maj:ts befallningshavande i
länet skall överlämna jämlikt 1 § 1 mom. enligt dess hittillsvarande
lydelse hos styrelsen ställd säkerhet.
1964:701
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.
Är vid kungörelsens ikraftträdande ärende om rätt för utlänning eller
i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva eller medverka
vid offentlig föreställning m.m. anhängigt hos magistrat,
kommunalborgmästare eller polismyndighet, skall ärendet överlämnas
till länsstyrelsen.
1969:794
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Äldre bestämmelser tillämpas dock beträffande
tillställning eller verksamhet som äger rum före den 1 mars 1970.
1976:1087
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977 men tillämpas ej i fråga
om skyldighet att utge bevillningsavgift, som avser föreställning
eller annan tillställning som har ägt rum dessförinnan, och ej heller
i fråga om restavgift som belöper på sådan bevillningsavgift.