Post 10830 av 10932 träffar
SFS-nummer ·
1920:405 ·
Visa register
Giftermålsbalk (1920:405)
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1920-06-11
Ändring införd: t.o.m. SFS 1987:788
Författningen har upphävts genom: SFS 1987:788
Upphävd: 1988-01-01 överg.best.
1 kap. har upphört att gälla genom lag (1973:645).
2 kap. Om hinder mot äktenskap
1 § Den, som är under aderton år, må ej träda i äktenskap utan
tillstånd av länsstyrelsen i det län, där den underårige har sitt
hemvist. Lag (1968:758).
2 § Den som är förklarad omyndig eller enligt rättens beslut skall
förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder får ej ingå
äktenskap utan förmyndarens samtycke. Vägras samtycke, kan rätten på
ansökan tillåta äktenskapet, om skäl för vägran ej föreligger. Lag
(1973:645).
3 § Äktenskap får ej ingås mellan dem som är i rätt upp- och
nedstigande släktskap med varandra eller som är helsyskon.
Halvsyskon får ej ingå äktenskap med varandra utan tillstånd av rege
ringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1975:845).
4 § Den som är gift får ej ingå nytt äktenskap. Lag (1973:645).
5 § I ärende om tillstånd enligt 1§ skall den underåriges
vårdnadshavare beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske.
Yttrande skall även inhämtas från socialnämnden i den kommun där
den underårige har sitt hemvist.
Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos kammarrätten genom besvär.
Mot beslut om tillstånd för underårig att ingå äktenskap får talan
föras av den underåriges vårdnadshavare. Lag (1981:25).
6 § har upphört att gälla genom lag (1968:758).
7-10 §§ har upphört att gälla genom lag (1973:645).
11 § har upphört att gälla genom lag (1968:758).
12 § har upphört att gälla genom lag (1970:999).
13 § har upphört att gälla genom lag (1973:645).
3 kap. Om prövning av hinder mot äktenskap
1 § Prövning, huruvida hinder möter mot äktenskap (hindersprövning),
sker i den svenska församling, där kvinnan är kyrkobokförd, eller, om
hon varken är eller bör vara kyrkobokförd i sådan församling, där hon
vistas.
Ansökan om hindersprövning göres av mannen och kvinnan gemensamt hos
pastorsämbetet i församlingen. Lag (1973:645).
2 § Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd i riket skall vid
hindersprövningen förete det intyg av utländsk myndighet om sin
behörighet att ingå äktenskapet som han kan anskaffa.
Fordras tillstånd eller samtycke till äktenskap enligt 2 kap. 1 eller
2§ eller 3§ andra stycket, skall bevis om sådant tillstånd eller
samtycke företes vid hindersprövningen. Lag (1973:645).
3 § Mannen och kvinnan skall vid hindersprövningen avge skriftlig
försäkran på heder och samvete att de ej är i rätt upp- och
nedstigande släktskap med varandra eller helsyskon samt, om icke
tillstånd till äktenskapet enligt 2 kap. 3§ andra stycket företes, att
de ej heller är halvsyskon.
Den som begär hindersprövning skall även skriftligen på heder och
samvete uppge, om han eller hon förut ingått äktenskap. Den som förut
ingått äktenskap skall styrka, att äktenskapet blivit upplöst, om
detta ej framgår av folkbokföringen eller av intyg som avses i 2§. Lag
(1973:645).
4 § Finner pastorsämbetet att hinder ej föreligger mot äktenskapet,
skall ämbetet på begäran av mannen och kvinnan utfärda intyg därom.
Talan mot pastorsämbetets beslut i fråga om hindersprövning föres hos
domkapitlet genom besvär. Mot domkapitlets beslut föres talan hos
kammarrätten genom besvär.
5 och 6 §§ upphävda genom lag (1968:758).
7 och 8 §§ upphävda genom lag (1973:645).
4 kap. Om vigsel
1 § Äktenskap ingås med kyrklig eller borgerlig vigsel.
2 § Kyrklig vigsel må äga rum inom svenska kyrkan eller inom annat
trossamfund, om regeringen medgivit att vigsel må förrättas inom
samfundet. Lag (1975:845).
3 § Till vigsel inom svenska kyrkan får mannen och kvinnan välja den
präst inom kyrkan de själva önskar och som är villig att viga. De har
rätt till vigsel i församling som någon av dem tillhör.
Inom annat trossamfund förrättas vigsel av den som är behörig därtill
enligt regeringens förordnande. Lag (1975:845).
4 § Äktenskap får ingås med borgerlig vigsel, även om mannen och
kvinnan kan erhålla kyrklig vigsel. Lag (1973:645).
5 § Behörig att förrätta borgerlig vigsel är, enligt närmare
bestämmelser som regeringen meddelar, lagfaren domare i allmän
underrätt och den som länsstyrelsen särskilt förordnar till
vigselförrättare. Lag (1975:845).
6 § Vigsel skall föregås av hindersprövning enligt 3 kap. Känner
vigselförrättaren till äktenskapshinder, som icke uppmärksammats vid
nämnda prövning, får vigsel ej ske. Utan intyg enligt 3 kap. 4§ får ej
annan viga än präst, som tjänstgör i den församling där
hindersprövningen skett.
Har mannen och kvinnan ej blivit vigda inom fyra månader efter
hindersprövningen, får vigsel ej ske utan ny hindersprövning. Lag
(1968:758).
7 § upphävd genom lag (1968:758).
8 § Vigsel förrättas i släktingars eller andra vittnens närvaro.
Vid vigseln skall mannen och kvinnan, samtidigt tillstädes inför
vigselförrättaren, på hans fråga avge sitt ja och samtycke till
äktenskapet samt därpå av honom förklaras för äkta makar.
I övrigt gäller, vid vigsel inom svenska kyrkan föreskrifterna i
kyrkohandboken eller andra föreskrifter som meddelas av
kyrkomötet, vid vigsel inom annat trossamfund dess kyrkobruk
och vid borgerlig vigsel bestämmelser som meddelas av
regeringen.
Den som förrättat kyrklig vigsel skall ofördröjligen ge makarna bevis
därom. Vid borgerlig vigsel föres särskilt protokoll enligt
föreskrifter som meddelas av regeringen. Lag (1984:113).
9 § Vigsel vare utan verkan, om den ej förrättats av någon, som äger
behörighet att viga, eller om därvid ej så tillgått, som i 8§ andra
stycket är föreskrivet; men ej skall vigsel anses ogill, på den grund
att eljest icke så förfarits, som i 8§ är sagt, eller
vigselförrättaren överskridit sin behörighet eller vederbörlig
hindersprövning ej föregått.
Vigsel, som enligt första stycket eljest skulle vara utan verkan, må
godkännas av regeringen på ansökan av mannen eller kvinnan eller, om
någondera avlidit, av arvinge till den avlidne. Sådant godkännande må
lämnas endast om synnerliga skäl föreligga. Lag (1975:845).
10 § Talan mot beslut angående förrättande av vigsel föres genom
besvär hos domkapitlet, om beslutet meddelats av präst inom svenska
kyrkan, och hos länsstyrelsen, om beslutet meddelats av borgerlig
vigselförrättare. Mot beslut av domkapitel eller länsstyrelse föres
talan hos kammarrätten genom besvär.
5 kap. Allmänna bestämmelser om makars rättsförhållanden
1 § Man och hustru är skyldiga varandra trohet och
bistånd. De skall gemensamt vårda hem och barn och i samråd verka för
familjens bästa. Lag (1978:854).
2 § Makarna skall, var och en efter sin förmåga, bidra
till det underhåll som behövs för att tillgodose deras gemensamma och
personliga behov. De skall fördela utgifter och sysslor mellan sig.
Om underhåll till barn finns bestämmelser i
föräldrabalken.
3 § Om det som make skall bidra med inte räcker till för makens
personliga behov eller för de betalningar som den maken annars
ombesörjer för familjens underhåll, skall den andra maken skjuta till
de pengar som behövs.
4 § Vad make med tillämpning av 2 och 3§§ har lämnat till den andra
maken för dennes personliga behov är mottagarens egendom.
5 § Försummar make sin underhållsskyldighet kan rätten
ålägga den försumlige att betala underhållsbidrag till den andra
maken.
6 § Om makarna inte varaktigt bor tillsammans, skall make betala
underhållsbidrag till den andra maken enligt de grunder som anges i
2§.
7 § Talan om att underhållsbidrag skall fastställas får inte bifallas
för längre tid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, om
inte den bidragsskyldige medger det. Lag (1973:645).
8 § Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad tre
år efter den ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat
följer av andra eller tredje stycket.
Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges
i första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i
konkurs på grund av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får
betalning för fordringen tas ut ur den utmätta egendomen eller
erhållas i konkursen även därefter.
Har före den tidpunkt som anges i första stycket ansökan gjorts om
förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847), får
underhållsbidraget krävas ut inom tre månader från det att verkan av
godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt
ackord har följt, ackordsfrågan avgjordes. Kommer ackord till stånd,
får fordringen krävas ut inom tre månader från det att ackordet skulle
ha fullgjorts. Har utmätning för underhållsbidraget eller
konkursansökan gjorts inom tid som nu har angetts, gäller vad som
föreskrivs i andra stycket.
Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.
9 § Dom eller avtal om underhåll kan jämkas av rätten, om ändring i
förhållandena föranleder det. För tiden innan talan har väckts får
jämkning dock mot parts bestridande göras endast på så sätt att
obetalda bidrag sätts ned eller tas bort.
Avtal om underhåll kan också jämkas av rätten, om avtalet är oskäligt
med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och förhållandena
i övrigt. Beslut om att erhållna bidrag skall betalas tillbaka får
dock meddelas endast om det finns särskilda skäl. Lag (1976:613).
10 § Makarna är skyldiga att lämna varandra de upplysningar om sina
ekonomiska förhållanden som behövs för att de skall kunna bedöma
varandras underhållsskyldighet. Lag (1976:613).
11 § I fall som avses i 6§ kan make förpliktas att lämna lösören till
den andra maken för att användas av denne, om det är skäligt med
hänsyn till makarnas levnadsförhållanden och omständigheterna i
övrigt. Skyldigheten omfattar dock endast lösören som ingick i
makarnas bohag när sammanlevnaden upphörde och var avsedda att
användas av makarna gemensamt eller som då var den andra makens
arbetsredskap. Om egendom som tillhör den ena maken sålunda har
lämnats till den andra, medför avtal mellan ägaren och tredje man om
egendomen inte någon inskränkning i den andra makens nyttjanderätt.
Bestämmelserna i 9§ om jämkning av avtal om underhållsbidrag gäller
även avtal i fråga som avses i första stycket.
12 § Var och en av makarna får med förpliktande verkan även för den
andra maken ingå sådana rättshandlingar för den dagliga hushållningen
eller barnens uppfostran som enligt sedvana företas för dessa ändamål.
Rättshandlingen skall anses vara ingången i syfte att förplikta även
den andra maken, om inte annat framgår av omständigheterna.
Rättshandling som avses i första stycket förpliktar dock inte den
andra maken, om tredje man insåg eller bort inse att det som
anskaffades inte behövdes.
Vad som sägs i första stycket om makes behörighet gäller ej, om
sammanlevnaden mellan makarna har upphört. Lag (1969:158).
13 § Missbrukar make sin behörighet enligt 12§, kan rätten på yrkande
av den andra maken besluta att behörigheten skall upphöra.
Sådant beslut kan hävas av rätten om makarna är överens om det eller
om ändring i förhållandena föranleder det.
Rätten skall genast anmäla beslut som avses i denna paragraf till
äktenskapsregistret och kungöra det i Post- och Inrikes Tidningar och
ortstidning. Lag (1977:655).
14 § Kan den ena maken på grund av sjukdom eller bortavaro inte själv
sköta sina angelägenheter och fattas medel för familjens underhåll,
får den andra maken i behövlig omfattning lyfta den sjuke eller
bortavarande makens inkomst och avkastningen av den makens egendom
samt kvittera ut banktillgodohavanden och andra penningmedel. Vad som
har sagts nu om makes behörighet gäller dock ej, om sammanlevnaden
mellan makarna har upphört eller om fullmäktig, förmyndare eller god
man finns för den sjuke eller bortavarande maken.
Rättshandling som avses i första stycket är bindande för den sjuke
eller bortavarande maken även om medlen inte behövdes för familjens
underhåll, såvida tredje man varken insåg eller borde ha insett att
behovet ej förelåg. Lag (1978:854).
15 § Om makes släktnamn finns särskilda bestämmelser. Lag (1978:854).
6 kap. Om makars egendom
1 § En var av makarna äge giftorätt i den egendom, som andra maken vid
äktenskapets ingående har eller sedermera förvärvar, och som ej enligt
vad nedan är stadgat skall vara hans enskilda. Makes egendom, vari
giftorätt äger rum, kallas hans giftorättsgods.
I fråga om rättighet, som ej kan överlåtas eller eljest är av
personlig art, skola bestämmelserna om giftorätt äga tillämpning,
allenast såvitt de ej strida mot vad med avseende å rättigheten
särskilt gäller.
2 § Över sitt giftorättsgods råde make med de inskränkningar, som
följa av vad i 3-6§§ sägs.
Vid äktenskapets upplösning och vid boskillnad tage vardera maken
eller hans arvingar hälften av makarnas behållna giftorättsgods,
såvida ej annorlunda i denna balk stadgas. Lag (1973:645).
3 § Make vare pliktig så vårda sitt giftorättsgods, att det ej
otillbörligen minskas andra maken till förfång.
4 § Make må ej avhända sig eller låta inteckna fast egendom, vari
andra maken har giftorätt, utan att denne skriftligen med två vittnen
samtycker därtill. Är andra maken omyndig eller bortovarande, ankomme
på förmyndare eller god man att giva samtycke, varom nyss är sagt.
Särskilt samtycke vare ej erforderligt, om den make, som vill företaga
åtgärden är förmyndare eller god man för andra maken.
Har make avhänt sig fast egendom utan erforderligt samtycke, vare
åtgärden ogill, om andra maken eller dennes förmyndare eller gode man
väcker klander därå; han instämme dock sin talan inom tre månader,
sedan han fick kännedom om åtgärden, och senast inom ett år, efter det
lagfart beviljades.
Vad i denna paragraf är stadgat om fast egendom skall äga motsvarande
tillämpning i avseende å tomträtt; och skall vad i andra stycket sägs
om lagfart gälla om inskrivning. Lag (1970:999).
5 § Ej må make utan andra makens samtycke avhända sig eller pantsätta
lösören, i vilka denne har giftorätt, och vilka ingå i det för
makarnas gemensamma begagnande avsedda bohaget eller utgöra andra
makens nödiga arbetsredskap eller äro avsedda för barnens personliga
bruk. Är andra maken omyndig, ankomme likväl på honom själv att giva
samtycke, som nyss är sagt, såvida han ej är sinnessjuk eller
sinnesslö. Är han sinnessjuk eller sinnesslö, eller kan yttrande från
honom ej utan märklig omgång eller tids
utdräkt inhämtas, vare sådant samtycke ej erforderligt.
Har make företagit rättshandling, som i första stycket sägs, utan
erforderligt samtycke, och var ej den, med vilken rättshandlingen
ingicks, i god tro, vare rättshandlingen ogill, om andra maken väcker
klander därå; han instämme dock sin talan inom tre månader, sedan han
fick kännedom om rättshandlingen, och senast inom ett år, från det
godset utgavs.
6 § Vägras samtycke i fall, som i 4 eller 5 § avses, äge rätten på
ansökan tillåta åtgärd, varom fråga är, om skäl till vägran finnes ej
vara för handen.
6 a § Har make, utan tillbörlig hänsyn till andra makens giftorätt,
genom gåva av annan egendom än i 4§ sägs väsentligen minskat sina
tillgångar och kan efter äktenskapets upplösning eller boskillnad
vederlag icke till fullo utgå vid bodelningen, skall gåvotagaren
återbära gåvan eller dess värde i den mån det fordras för att
tillgodose andra makens rätt, om gåvotagaren insett eller bort inse
att gåvan var till förfång för andra maken. Talan härom får dock ej
väckas, sedan fem år förflutit från det gåvan fullbordades.
Var vid tiden för bodelningen gåva, som tillkommit under
omständigheter varom ovan sägs, ej fullbordad, må den ej göras
gällande i den mån det skulle lända till intrång i andra makens rätt.
Lag (1973:645).
7 § Har make genom brottslig gärning uppsåtligen bragt andra maken om
livet, eller har han, när annan sålunda dräpt denne, haft sådan del i
brottet, som i 23 kap. 4 och 5§§ brottsbalken sägs, vare han förlustig
sin giftorätt i den egendom, som tillhört den döde. Vad nu sagts skall
dock ej gälla den som handlat under inflytande av sådan själslig
abnormitet, som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken. Lag (1964:164).
8 § Enskild egendom vare:
1. egendom, som genom äktenskapsförord förklarats skola vara enskild;
2. egendom, som make erhållit i gåva av annan än andra maken med
villkor att den skall vara enskild eller som make bekommit genom
testamente med sådant villkor, eller som tillfallit make i arv och om
vilken arvlåtaren genom testamente meddelat sådan föreskrift;
3. vad som trätt i stället för egendom, som under 1 eller 2 sägs,
såvida ej annorlunda föreskrivits genom den rättshandling, på grund av
vilken egendomen är enskild.
Avkastning vare ej på grund av rättshandling, varom i denna paragraf
sägs, enskild, såvida det ej särskilt föreskrivits genom
rättshandlingen.
9 § Hava makar upprättat förteckning över egendom, som tillhör vardera
maken eller en av dem, och är förteckningen med deras underskrift
bekräftad på heder och samvete samt försedd med intyg av vittnen om
underskriften och dagen därför, skall vid tvist, vilkendera maken
egendomen tillhör, förteckningen äga vitsord, såframt det ej visas
eller må på grund av särskilda omständigheter antagas, att den är
oriktig. Sådant vitsord tillkomme dock ej förteckningen, om tvisten
uppstår vid utmätning, som sker inom ett år från förteckningens
upprättande, eller i konkurs vilken följer på ansökning, som gjorts
inom samma tid.
7 kap. Om makars gäld
1 § En var av makarna svare med sitt giftorättsgods och sin enskilda
egendom för den gäld, som han gjort före äktenskapet eller under dess
bestånd.
2 § Är i äktenskapet gäld gjord av bägge makarna, svare de en för
bägge och bägge för en för gälden, såvida ej annat avtalats.
Samma lag vare, där ena maken gjort gäld, för vilken enligt 5 kap. 12§
jämväl andra maken svarar.
3-5 §§ upphävda genom lag (1978:854).
8 kap. Om äktenskapsförord; så ock om andra rättshandlingar
mellan makar
1 § Trolovade eller makar äge genom äktenskapsförord bestämma, att
egendom, som tillhör eller tillfaller en av dem och som eljest skulle
vara hans giftorättsgods, skall tillhöra honom enskilt. Genom
äktenskapsförord må ock avtalas, att egendom, som eljest skulle vara
ena makens enskilda, skall vara hans giftorättsgods, såvida ej annat
följer av vad i 6 kap. 8§ 2 sägs.
Utöver vad nu är sagt må ej genom avtal mellan trolovade eller makar
stadgas avvikelse från vad denna balk innehåller om makars egendom.
2 § Vill trolovad till sin trolovade giva egendom att tillfalla honom
vid äktenskapets ingående, eller vill make giva något åt sin make,
skall därom upprättas äktenskapsförord. Sådant förord vare dock ej
erforderligt, när fråga är om sedvanliga skänker, vilkas värde ej står
i missförhållande till givarens villkor.
Utfästelse av trolovad eller make att under äktenskapet till andra
maken utgiva penningar eller annat vare, såvida vederlag ej utgår,
icke bindande, även om skriftligt fordringsbevis överlämnas.
3 § Make, å vars inkomst under loppet av ett kalenderår uppkommit
besparing, äge, utan upprättande av äktenskapsförord, före utgången av
följande året till andra maken utan vederlag överlåta egendom till
värde motsvarande högst hälften av vad som besparats, dock högst
femtusen kronor. Sådan överlåtelse vare dock ej gällande mot
borgenärer, med mindre därom upprättats skriftlig, med vittnen styrkt
handling, däri jämväl besparingens storlek angivits, samt överlåtaren
hade kvar egendom, som uppenbarligen motsvarade hans gäld. Lag
(1933:433).
4 § Hava makar utan upprättande av äktenskapsförord träffat avtal sig
emellan om överlåtelse av egendom, äge make mot borgenärer åberopa
avtalet, allenast om det visas eller må på grund av omständigheterna
antagas, att avtalet icke är av sådan beskaffenhet, att för dess
giltighet kräves upprättande av äktenskapsförord.
5 § Har gåva skett, som i 2§ sägs, och är ej sådant fall för handen,
som i första stycket andra punkten av samma lagrum avses; kan gäld,
för vilken givaren häftade, då gåvan enligt 12§ blev gällande, ej
betalas av honom, svare andra maken för vad som brister intill värdet
av den överlåtna egendomen, om han ej kan styrka, att givaren hade
kvar egendom, som uppenbarligen motsvarade hans gäld. Om vederlag
utgått, skall dess värde avräknas från värdet av den överlåtna
egendomen. Har denna helt eller delvis gått förlorad utan mottagarens
vållande, njute han motsvarande befrielse från ansvar.
Har givaren blivit försatt i konkurs eller vid utmätning befunnits
sakna tillgång att betala sin gäld eller, om han är köpman, inställt
sina betalningar, eller finnes han eljest vara på sådant obestånd, att
det måste antagas, att gäld, som i första stycket avses, ej varde
rätteligen gulden, svare andra maken för gälden intill det belopp, som
i nämnda stycke sägs, även om det ej är utrett vad som brister hos
givaren.
Är talan om gåvans återvinning enligt konkurslagen (1921:225) eller
ackordslagen (1970:847) anhängig, må mottagarens ansvar enligt denna
paragraf icke göras gällande. Lag (1970:849).
6 § Biträder ena maken den andre i hans förvärvsverksamhet, njute han,
även om överenskommelse om gottgörelse ej träffats, skälig ersättning
för sitt arbete, om det med hänsyn till arbetets art och
omständigheterna i övrigt må anses tillbörligt, att ersättning skall
utgå.
Har ej talan om utfående av ersättning för biträde, varom i första
stycket sägs, anhängiggjorts före utgången av kalenderåret efter det,
då arbetet verkställdes, vare rätt till talan förlorad, såvida ej
annat avtalats.
7 § Är egendom av ena maken överlämnad till den andres förvaltning,
och hava makarna avtalat eller kan det med hänsyn till
omständigheterna antagas hava varit av dem avsett, att den, som
mottagit egendomen, skulle äga använda avkastningen till familjens
underhåll, skall vid tvist, i vilken mån avkastningen härtill åtgått,
vad han uppgiver äga vitsord, såframt ej annat visas eller må på grund
av omständigheterna antagas.
Har make, som överlämnat egendom till andra makens förvaltning,
avstått från rätt att, när han det vill, återkalla uppdraget, vare det
ej bindande.
8 § Om avtal rörande makes underhållsskyldighet och om vissa avtal med
avseende å förestående upplösning av äktenskap, så ock om avtal
rörande bodelning eller vad därmed äger samband stadgas i 5, 11 och 13
kap. denna balk. Lag (1973:645).
9 § Trolovad eller make må, ändå att han är omyndig, sluta
äktenskapsförord; tage dock förmyndarens samtycke, såvida ej fråga är
allenast om överlåtelse av egendom, varöver han själv äger råda.
Samma lag vare om överlåtelse, som avses i 3§; och skall vad i sagda
paragraf stadgas om villkor för överlåtelsens giltighet mot borgenärer
tillämpas jämväl beträffande förmyndarens samtycke till överlåtelsen.
10 § Äktenskapsförord skall av de trolovade eller makarna skriftligen
upprättas och bestyrkas med vittnen. Kräves förmyndarens samtycke,
skall ock det givas på sätt nu är sagt.
11 § Äktenskapsförord skall ingivas till rätten i den ort, där mannen
bör svara i tvistemål, som röra hans person, eller, om mannen ej är
skyldig att i mål, som nyss sagts, svara vid svensk domstol, till
rätten i den ort, där hustrun bör svara i sådana mål. Finnes ej
behörig domstol enligt vad nu är sagt, varde förordet ingivet till
Stockholms tingsrätt.
Rätten intage äktenskapsförordet i protokollet och översände
ofördröjligen en bestyrkt avskrift därav till den myndighet, som för
äktenskapsregistret, med uppgift om dagen, då förordet ingavs till
rätten; låte ock i fall, som i 2§ avses, om ingivandet införa
kungörelse i Post-och Inrikes Tidningar och ortstidning.
Innehåller förordet ej fullständig upplysning om makarnas namn, yrke
och hemvist, infordre rätten sådan uppgift och meddele den till
registreringsmyndigheten. Är ej bestyrkt avskrift av förordet till
rätten ingiven, låte rätten på sökandens bekostnad ombesörja sådan
avskrift. Lag (1977:655).
12 § Är äktenskapsförord slutet mellan trolovade, vare det gällande
från äktenskapets ingående, om det ingives till rätten inom en månad
sedan äktenskapet ingicks. Eljest vare förord ej gällande, förrän det
ingivits till rätten. Lag (1946:822).
9 kap. Om boskillnad
1 § Make vare berättigad att efter ansökan vinna boskillnad:
1. om andra maken genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter,
genom missbruk av rätten att råda över sitt giftorättsgods eller genom
annat otillbörligt förfarande vållar väsentlig minskning därav eller
fara för sådan minskning; och
2. om andra makens bo är avträtt till konkurs.
2 § Makar äge ock vinna boskillnad, när de äro ense därom.
3 § All egendom, som make förvärvar efter det boskillnad blivit sökt,
vare, om boskillnad beviljas, makens enskilda egendom.
4 § Sedan boskillnad beviljats, skall bodelning äga rum, och skall vad
därvid tillfaller make vara hans enskilda egendom.
5 § Till dess bodelning sker, äge vardera maken, såvitt ej av
stadgandet i 6§ annat föranledes, fortfarande råda över det
giftorättsgods, som tillhörde honom, då boskillnadsansökningen
gjordes; och vare maken pliktig att vid bodelningen avgiva redovisning
för sin förvaltning av godset och den avkastning, som därav fallit.
6 § Är boskillnad sökt, och har, då ansökningen gjorts allenast av ena
maken, skälig anledning därtill visats, skall, såvida endera maken det
äskar och det finnes erforderligt till betryggande av hans rätt,
giftorättsgods, varöver andra maken enligt 5§ äger råda, till värde
motsvarande vad av nämnda gods kan antagas vid bodelningen tillkomma
den förre, sättas under särskild vård och förvaltning, till dess
boskillnadsansökningen prövats och, om den bifalles, bodelning skett
eller ock boskillnadsansökningen förfallit; dock må sådant avskiljande
ej mot andra makens bestridande äga rum, såvida han ställer säkerhet,
som av rätten godkännes, för vad av godset bör vid bodelningen
tillkomma sökanden. Har boskillnad beviljats, äge en var av makarna,
enligt vad nu är sagt, påkalla, att giftorättsgods, varöver andra
maken äger råda, sättes under särskild vård och förvaltning, till dess
bodelning skett.
Vid meddelande av förordnande, som i första stycket sägs, må jämväl
givas närmare bestämmelser om användande av godset eller dess
avkastning för familjens underhåll eller eljest till nödiga utgifter.
7 § Giftorättsgods, varöver make enligt 5§ äger råda, må utan hinder
av ansökan om boskillnad eller dom därå utmätas för hans gäld. Är
sådant gods enligt 6§ satt under särskild vård och förvaltning, må det
dock ej utmätas för hans gäld, såvida ej jämväl andra maken svarar för
gälden eller godset på grund av inteckning eller eljest särskilt
häftar därför.
8 § Avträdes, innan bodelning ägt rum, makes egendom till konkurs,
eller har bodelning i anledning av makes konkurs återgått, stånde det
giftorättsgods, varöver maken enligt 5§ äger råda, under konkursboets
förvaltning, till dess genom bodelning blivit bestämt vad som skall
tillfalla maken; och vare emellertid konkursboet oförhindrat försälja
egendomen, om det finnes erforderligt.
Förordnande, varom i 6§ sägs, vare, då konkurs inträffar, förfallet.
9 § Har ej under boskillnadsmålet uppteckning skett av vardera makens
tillgångar och skulder, sådana de voro, när ansökningen om boskillnad
gjordes, skall, sedan boskillnad beviljats, sådan uppteckning
förrättas. Bouppteckning skall av makarna med edsförpliktelse
underskrivas och en avskrift därav till rätten ingivas.
Har avskrift av bouppteckning ej inkommit inom tre månader, från det
boskillnadsdomen gavs, förordne rätten lämplig person att verkställa
uppteckningen; och åligge det make att under edsförpliktelse redligen
uppgiva sina tillgångar och skulder. Förrättningsmannen har att till
rätten översända en avskrift av bouppteckningen.
Är boskillnad sökt och har, då ansökningen gjorts allenast av ena
maken, skälig anledning därtill visats, skall rätten, om ena maken det
äskar, meddela förordnande om boupptecknings förrättande, efter vad
förut i denna paragraf är sagt; och åligge det förrättningsmannen att
tillställa vardera maken ett exemplar av bouppteckningen ävensom att
till rätten insända en avskrift därav med underrättelse om dagen, då
makarna erhållit bouppteckningen.
Make, som underlåter att lämna uppgift till bouppteckning, må av
rätten vid vite därtill hållas.
Riktigheten av upprättad bouppteckning vare make pliktig att med ed
inför rätten fästa, om det yrkas av andra maken eller av borgenär,
vilkens fordran tillkommit före bodelningen. Lag (1969:798).
10 kap. upphävt genom lag (1973:645).
11 kap. Om äktenskapsskillnad
1 § Är makarna ense om att äktenskapet skall upplösas,
har de rätt till äktenskapsskillnad. Äktenskapsskillnaden skall
föregås av betänketid, om makarna begär det eller om make varaktigt
bor tillsammans med eget barn under sexton år som står under den
makens vårdnad. Lag (1978:854).
2 § Vill endast en av makarna att äktenskapet skall upplösas, har han
rätt till äktenskapsskillnad efter betänketid. Lag (1973:645).
3 § Betänketid inledes när makarna gemensamt ansöker om
äktenskapsskillnad eller när makes yrkande om äktenskapsskillnad
delges andra maken. Har betänketid löpt under minst sex månader,
meddelas dom på äktenskapsskillnad, om make framställer särskilt
yrkande därom. Har sådant yrkande ej framställts inom ett år från
betänketidens början, är frågan om äktenskapsskillnad förfallen.
Avvisas talan om äktenskapsskillnad eller avskrives mål därom, upphör
betänketiden. Lag (1973:645).
4 § Lever makar åtskilda sedan minst två år, har vardera maken rätt
till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Lag (1973:645).
5 § Har äktenskap ingåtts i strid mot 2 kap. 3 § första stycket, har
make rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma
gäller, om äktenskapet ingåtts i strid mot 2 kap. 4 § och det tidigare
äktenskapet ej blivit upplöst.
Föreligger tvegifte, har make i det tidigare äktenskapet rätt att få
detta upplöst genom äktenskapsskillnad utan föregående betänketid.
I fall som avses i första stycket kan talan om äktenskapsskillnad
föras även av åklagare. Lag (1973:645).
6 § Egendom, som make förvärvar efter det att talan om
äktenskapsskillnad väckts, skall vara hans enskilda, om det dömes till
äktenskapsskillnad eller make avlider under tid då målet är anhängigt,
utan att frågan om äktenskapsskillnad förfallit enligt 3 §. Detsamma
gäller, om det dömes till boskillnad på talan som väckts under tid som
nu sagts. Lag (1973:645).
7 § Dömes till äktenskapsskillnad, skall bodelning äga rum. Lag
(1973:645).
8 § Till dess bodelning sker råder vardera maken över sitt
giftorättsgods, om ej annat följer av 9 §. Make skall vid bodelningen
redovisa för sin förvaltning av egendomen och dess avkastning. Lag
(1973:645).
9 § Har talan om äktenskapsskillnad väckts skall, om ena maken yrkar
det och det behövs för att säkerställa hans rätt, så mycket av andra
makens giftorättsgods sättas under särskild vård och förvaltning som
motsvarar vad den förre kan antagas vid bodelningen få av detta gods.
Mot makes bestridande får hans giftorättsgods ej sättas under särskild
vård och förvaltning, om han ställer godtagbar säkerhet för vad som
sålunda kan antagas tillkomma sökanden vid bodelningen.
I samband med förordnande enligt första stycket kan rätten meddela
närmare bestämmelser om användning av godset eller dess avkastning
till nödvändiga utgifter.
Förordnande enligt första stycket gäller till dess bodelning skett
eller talan om äktenskapsskillnad avskrivits eller fråga därom
förfallit enligt 3§. Lag (1973:645).
10 § Giftorättsgods varöver make råder får utmätas för hans gäld utan
hinder av talan om äktenskapsskillnad eller dom därå. Är sådan egendom
enligt 9§ satt under särskild vård och förvaltning, får den dock
utmätas för makens gäld endast om också andra maken svarar för gälden
eller egendomen på grund av panträtt eller eljest särskilt häftar
därför. Lag (1973:645).
11 § Avträdes makes egendom till konkurs innan bodelning ägt rum eller
har bodelning återgått i anledning av makes konkurs, skall det
giftorättsgods varöver maken råder stå under konkursboets förvaltning
till dess genom bodelning blivit bestämt vad som skall tillfalla
maken. Konkursboet får sälja egendomen, om det behövs.
Förordnande enligt 9§ förfaller när konkurs inträffar. Lag (1973:645).
12 § När talan om äktenskapsskillnad väckts skall rätten, om någon av
makarna yrkar det, förordna lämplig person att uppteckna vardera
makens tillgångar och skulder, sådana de var när talan väcktes. Dömes
till äktenskapsskillnad och har bouppteckning ej verkställts, skall
sådant förordnande meddelas även på yrkande av borgenär vars fordran
tillkommit före bodelningen.
Make skall vid bouppteckningen under edsförpliktelse redligen uppge
sina tillgångar och skulder. Om make underlåter att lämna sådan
uppgift, kan rätten förelägga honom vid vite att fullgöra sin
skyldighet. Förrättningsmannen skall insända avskrift av
bouppteckningen till rätten.
Make skall inför rätten beediga upprättad bouppteckning, om det yrkas
av andra maken eller av borgenär vars fordran tillkommit före
bodelningen. Lag (1973:645).
13 § Bestämmelserna i 7-12 §§ äger ej tillämpning, om till följd av
äktenskapsförord eller boskillnad ingendera maken har giftorättsgods.
Lag (1973:645).
14 § Efter äktenskapsskillnad svarar varje make för sin
försörjning.
Är make under en övergångstid i behov av bidrag till
sitt underhåll, har maken rätt att få underhållsbidrag av den andra
maken efter vad som är skäligt med hänsyn till den makens förmåga och
övriga omständigheter.
Har make svårigheter att försörja sig själv efter upplösning av ett
långvarigt äktenskap eller finns det synnerliga skäl har maken rätt
till underhållsbidrag för längre tid än som anges i andra stycket. Lag
(1978:854).
14 a § Underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad utges fortlöpande. Om
det finns särskilda skäl kan rätten dock bestämma att bidraget skall
erläggas med ett engångsbelopp.
Bestämmelserna i 5 kap. 7 och 8 §§ skall tillämpas även i fråga om
underhåll efter äktenskapsskillnad.
15 § Bestämmelserna i 5 kap. 9 § om jämkning tillämpas även i fråga om
underhåll efter äktenskapsskillnad. Endast om synnerliga skäl
föreligger får dock på grund av ändring i förhållandena
underhållsbidrag höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget
tidigare har varit bestämt. Dom eller avtal om underhållsbidrag i form
av ett engångsbelopp får ej mot parts bestridande jämkas på grund av
ändring i förhållandena. Lag (1978:854).
16 § Är avtal, som makar med avseende på förestående
äktenskapsskillnad träffat om bodelning eller vad som har samband
därmed, uppenbart obilligt för ena maken, skall det på den makens
talan jämkas av rätten. Har talan ej väckts inom ett år från det
äktenskapsskillnaden meddelades, är rätten till talan förlorad. Lag
(1978:854).
17-30 §§ har upphört att gälla genom lag (1973:645).
31 § har upphört att gälla genom lag (1963:522).
12 kap. Vissa bestämmelser med avseende å äktenskaps upplösning
genom makes död
1 § Då make dött, skall bodelning ske, såvida ej till följd av
äktenskapsförord eller boskillnad ingendera maken vid dödsfallet hade
giftorättsgods. Lag (1973:645).
2 § Mot någon dödsbodelägares bestridande får bodelning ej äga rum
innan alla kända skulder för vilka den döde svarade har betalts eller
medel till deras betalning har satts under särskild vård. Har den
dödes egendom blivit avträdd till konkurs, får bodelning alltid äga
rum utan hinder av någon delägares bestridande. Lag (1981:360).
3 § Till dess bodelning sker, tage efterlevande maken del i
förvaltningen av den dödes egendom efter vad i ärvdabalken sägs.
4 § Efterlevande make äge, såvitt ej av stadgandet i 5§ annat
föranledes, fortfarande råda över det giftorättsgods, som tillhörde
honom vid dödsfallet; och vare maken pliktig att vid bodelningen
avgiva redovisning för sin förvaltning av godset och den avkastning,
som därav fallit.
5 § Om det finnes erforderligt till betryggande av arvingars och
universella testamentstagares rätt, skall giftorättsgods, varöver
efterlevande maken enligt 4§ äger råda, till värde motsvarande vad av
nämnda gods kan antagas vid bodelningen tillkomma dem, sättas under
särskild vård och förvaltning, till dess bodelning skett; dock må
sådant avskiljande ej mot efterlevande makens bestridande äga rum,
såvida han ställer säkerhet, som av rätten godkännes.
Vid meddelande av förordnande, som i första stycket sägs, må jämväl
givas närmare bestämmelser om användande av godset eller dess
avkastning för efterlevande makens och barnens underhåll eller eljest
till nödiga utgifter. Lag (1933:316).
6 § Giftorättsgods, varöver efterlevande make enligt 4§ äger råda, må
utan hinder av andra makens död utmätas för den förres gäld. Är sådant
gods enligt 5§ satt under särskild vård och förvaltning, må det dock
ej utmätas för efterlevande makens gäld, såvida ej jämväl den döde
svarade för gälden eller godset på grund av inteckning eller eljest
särskilt häftar därför.
7 § Avträdes, innan bodelning ägt rum, endera makens egendom till
konkurs, eller har bodelning i anledning av sådan konkurs återgått,
stånde det giftorättsgods, som vid tiden för dödsfallet tillhörde
gäldenären, under konkursboets förvaltning, till dess genom bodelning
blivit bestämt vad som skall tillfalla konkursboet; och vare
emellertid konkursboet oförhind
rat försälja egendomen, om det finnes erforderligt.
Förordnande, varom i 5§ sägs, vare, då konkurs inträffar, förfallet.
13 kap. Om bodelning
1 § Bodelning i anledning av boskillnad, äktenskapsskillnad eller ena
makens död skall förrättas med iakttagande av bestämmelserna i detta
kapitel; och skall vid bodelningen vad som finnes stadgat om
arvskiftes form, förordnande av särskild skiftesman samt dennes eller
boutredningsmans befattning med skifte äga motsvarande tillämpning.
Vad i detta kapitel sägs om make skall, när make är död, tillämpas
beträffande hans arvingar och universella testamentstagare, såvida ej
annorlunda stadgas. Lag (1973:645).
2 § Häftar make för gäld, som tillkommit innan ansökan om boskillnad
eller äktenskapsskillnad blivit gjord eller, om bodelningen äger rum
till följd av ena makens död, före dödsfallet, skall av den gäldbundne
makens giftorättsgods tilläggas honom egendom till täckning av gälden
eller, om bägge makarna häftar för denna, av den del av gälden som
makarna emellan belöper på honom. Var, när ansökan om boskillnad
gjordes eller dödsfallet inträffade, talan om äktenskapsskillnad
anhängig utan att frågan därom förfallit enligt 11 kap. 3§, täckes
dock endast gäld som tillkommit före ansökningen om
äktenskapsskillnad.
Är gälden gjord före äktenskapets ingående, och häftade, då
äktenskapet ingicks, enskild egendom eller egendom, som i 6 kap. 1§
andra stycket avses, och som ej skall ingå i bodelningen, på grund av
panträtt eller eljest särskilt för gälden, eller har maken under
äktenskapet ådragit sig gälden genom vanvård av sina ekonomiska
angelägenheter eller genom annat otillbörligt förfarande eller till
förvärv eller förkovran av egendom, som nyss är sagd, skall
tilldelning, varom i första stycket stadgas, äga rum allenast för den
del av gälden, för vilken betalning ej kan erhållas ur sådan egendom.
Lag (1973:645).
3 § Sedan tilldelning för gäld ägt rum, enligt vad i 2§ sägs, skall
återstoden av makarnas giftorättsgods delas lika mellan dem, såvida ej
annat föranledes av vad i 6 kap. 7§ eller här nedan i 4-12 a§§ sägs.
Lag (1973:645).
4 § Vardera maken eller, om ena maken är död, den efterlevande äge
från delningen undantaga honom tillhöriga kläder och andra föremål,
som tjäna uteslutande till hans personliga bruk, dock ej till högre
värde än med hänsyn till makarnas villkor kan anses skäligt.
5 § Varder giftorättsgods tillagt ena maken till täckning av gäld, som
i 2 § andra stycket sägs, äge andra maken erhålla vederlag därför av
makarnas giftorättsgods.
6 § Har make genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter, genom
missbruk av rätten att råda över sitt giftorättsgods eller genom annat
otillbörligt förfarande vållat, att detta väsentligen minskats, äge
andra maken erhålla vederlag därför av makarnas giftorättsgods. Räcker
det ej till, och har den vederlagsskyldige enskild egendom, gånge för
hälften av vad som brister vederlag ut av den enskilda egendom, som ej
erfordras för täckning av gäld.
7 § Rätt till vederlag, som i 6§ sägs, tillkomme ock make, om andra
maken använt sitt giftorättsgods till förvärv eller förkovran av sin
enskilda egendom eller av egendom, som i 6 kap. 1§ andra stycket
avses, och som ej skall ingå i bodelningen, eller till betalning av
sådan före äktenskapets ingående gjord gäld, som i 2§ andra stycket
omförmäles.
8 § Make, som använt sin enskilda egendom till förkovran av sitt
giftorättsgods, njute vederlag av detta.
9 § Har make tillkommande vederlag ej kunnat till fullo utgå, äge han
ej för bristen fordran hos andra maken.
10 § Till betalning förfallet underhållsbidrag, som
make jämlikt 11 kap. 14 a§ första stycket har att en gång för alla
utge till andra maken, skall vid bodelningen utgå av vad därvid
tillkommer andra maken utöver egendom till täckning av denne åvilande
gäld. Lag (1978:854).
11 § Häfta makarna, en för bägge och bägge för en, för gäld, som i 2§
avses, äge en var av dem fordra, att den andre betalar så stor del av
gälden, som makarna emellan belöper på denne, eller ock ställer maken
säkerhet för betalningen. Sker det ej, skall, om den som framställt
yrkandet påfordrar det och ställer säkerhet för gäldens betalning,
egendom till täckning av nämnda del av gälden tilldelas honom av vad
vid bodelningen tillkommer andra maken utöver egendom till täckning av
annan gäld; och vare den förre makarna emellan ensam ansvarig för
gäldens betalning.
11 a § Då vid makes död förskott å arv, som givits av endera makens
giftorättsgods, skall avräknas å arvet efter den döde, skall vid
bodelningen å den lott, som tillkommer den dödes arvingar, avräkning
ske för förskottet eller, om det ej kan till fullo avräknas å arvet,
för vad därå kan avräknas av förskottet. I fall, varom nu är sagt,
skall, sedan tilldelning för gäld ägt rum, återstoden av
förskottsgivarens giftorättsgods före delningen ökas med ett belopp,
motsvarande vad sålunda skall avräknas vid bodelningen.
12 § Sker bodelning i anledning av makes död, och är den egendom, som
därvid tillkommer efterlevande maken, ringa, äge han av makarnas
giftorättsgods uttaga nödigt bohag ävensom arbetsredskap och andra
lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring, även om
därigenom arvingarnas lott skulle lida inskränkning.
Efterlevande maken äge av giftorättsgodset, såvitt det räcker, städse
bekomma egendom till så stort värde, att den jämte egendom, som må
enskilt tillhöra honom, motsvarar fyra gånger det vid tiden för
dödsfallet gällande basbeloppet enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381)
om allmän försäkring.
Vad i andra stycket sägs äge dock ej tillämpning, om den avlidne
efterlämnar barn under sexton år som ej jämväl är efterlevande makens
barn. Lag (1969:614).
12 a § Om vid bodelning på grund av äktenskapsskillnad delning enligt
vad förut stadgats skulle framstå som uppenbart obillig med hänsyn
till makarnas ekonomiska förhållanden och den tid äktenskapet varat,
skall delning i stället ske efter annan grund som finnes skälig. På
grund av denna bestämmelse kan make dock ej erhålla mera än vad som
svarar mot hans giftorättsgods. Lag (1952:333).
13 § Vid lotternas utläggning äge vardera maken eller, om endera är
död, den efterlevande på sin lott bekomma arbetsredskap och andra
lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring. Därefter vare
en var av makarna berättigade att på sin lott erhålla den till hans
giftorättsgods hörande egendom han önskar. Fastighet, som tillhör ena
makens giftorättsgods, så ock annan till ena makens giftorättsgods
hörande egendom, som det av särskild anledning kan vara av intresse
för honom att behålla, vare han, även om egendomen i värde överstiger
vad på hans lott belöper, berättigad bekomma, om han lämnar penningar
till fyllnad av andra makens lott.
Skall ena makens enskilda egendom gå i betalning för vederlag, som i 6
eller 7§ sägs, gånge vederlaget ut i egendom, som maken själv äger
anvisa.
Rätt, varom i första stycket sista punkten sägs, tillkomme, när make
är död, ej andra arvingar än bröstarvingar; och njute de sådan rätt
allenast beträffande fastighet, som maken förvärvat från någon med
vilken han varit släkt i rätt uppstigande led eller från sådan
anförvants dödsbo. Lag (1971:871).
13 a § Har vid bodelning fastighet delats så, att makarna fått skilda
andelar utan att villkor om utbrytning uppställts i den över
bodelningen upprättade handlingen, innehava makarna fastigheten under
samäganderätt.
I den mån bodelning eljest innebär, att del av fastighet kommer i
särskild ägares hand, är den ogiltig.
13 b § Föreligger tvegifte och dör den omgifte, skall rätt till
ersättning, pension eller annan ekonomisk förmån, som är tillagd
efterlevande make, anses tillkomma maken i första giftet, om ej annat
framgår av omständigheterna.
14 § Har vid bodelningen make eftergivit vad enligt bestämmelserna i
detta kap. tillkommer honom, och kan gäld, som uppstått före
bodelningen, ej betalas av honom, svare andra maken för vad som
brister intill värdet av vad han för mycket bekommit, såvida han ej
kan visa, att hans make efter bodelningen hade kvar egendom, som
uppenbarligen motsvarade honom då åvilande gäld. Har den make, som
gjort eftergiften, blivit försatt i konkurs eller vid utmätning
funnits sakna tillgång att betala sin gäld eller, om han är köpman,
inställt sina betalningar, eller finnes han eljest vara på sådant
obestånd, att det måste antagas, att gäld, som i första punkten avses,
ej varder rätteligen gulden, svare andra maken för gälden intill det
värde, som i nämnda punkt sägs, även om det ej är utrett vad som
brister hos den förre.
Är bodelning förrättad mellan ena maken och den andres arvingar, och
hava arvingarna bekommit för mycket, svare de, en för alla och alla
för en, för betalningsskyldighet, som i första stycket sägs.
Vad i denna paragraf är stadgat skall, när bodelning äger rum i
anledning av ena makens död, ej tillämpas i fråga om gäld, för vilken
den döde häftade.
15 § Då bodelning skett, äge make ingiva den däröver upprättade
handlingen till rätten; och skall anmälan om ingivandet och dagen
därför ofördröjligen göras till äktenskapsregistret samt kungörelse
införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Om återgång av
bodelning vid konkurs eller med anledning av förhandling om offentligt
ackord eller vid egendoms avträdande till förvaltning av
boutredningsman finnas bestämmelser i konkurslagen (1921:225) och
ackordslagen (1970:847) samt i ärvdabalken. Lag (1977:655).
14 kap. har upphört att gälla genom lag (1973:645).
15 kap. Vissa bestämmelser om rättegången
Äktenskapsmål
1 § Äktenskapsmål är mål om äktenskapsskillnad och mål däri tvisten
är, huruvida man och kvinna är förenade i äktenskap med varandra. Lag
(1973:645).
2 § Fråga, huruvida man och kvinna äro i äktenskap förenade med
varandra, må ej bliva föremål för särskild rättegång annorledes än
såsom tvist dem emellan men må eljest komma under prövning, när helst
någons rätt är av frågan beroende.
3 § upphävd genom lag (1974:1040).
4 § Äktenskapsmål instämmes till tingsrätten i den ort där mannen
eller kvinnan har sitt hemvist. Har ingendera hemvist inom riket,
upptages målet av Stockholms tingsrätt. Vill båda makarna erhålla
äktenskapsskillnad, kan de dock anhängiggöra frågan därom genom
ansökan.
Är fråga om äktenskapsskillnad behörigen anhängiggjord, kan make utan
särskild stämning i äktenskapsmålet framställa yrkanden i frågor som
har samband med äktenskapsskillnaden såsom angående underhållsbidrag,
sammanlevnadens hävande och rätt att sitta kvar i hemmet. Lag
(1973:645).
5 § Sedan fråga om äktenskapsskillnad anhängiggjorts, skall rätten så
snart lämpligen kan ske pröva huruvida dom på äktenskapsskillnad kan
meddelas genast. Behövs betänketid, skall rätten i beslut meddela att
betänketid löper och ge besked om målets fortsatta handläggning. Lag
(1973:645).
6 § har upphört att gälla genom lag (1980:158).
7 § Sådant särskilt yrkande om äktenskapsskillnad som avses i 11 kap.
3§ skall framställas muntligen inför rätten eller skriftligen. Rätten
skall bereda andra maken tillfälle att yttra sig över yrkandet.
Återkallar make talan om äktenskapsskillnad sedan betänketid börjat
löpa, skall målet likväl prövas, om andra maken yrkar det.
Dom på äktenskapsskillnad på yrkande av make samt beträffande därmed
sammanhängande frågor, om vilka makarna är ense, får meddelas utan
huvudförhandling. Lag (1946:822).
8-10 §§ har upphört att gälla genom lag (1973:645).
11 § I mål om äktenskapsskillnad skall rätten, på yrkande av endera
maken, för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordna
om sammanlevnadens hävande och om förbud för makarna vid vite av
fängelse i högst ett år eller böter att besöka varandra. Rätten kan
också för samma tid förordna efter vad som finnes skäligt om bidrag av
ena maken till den andras underhåll.
Vid förordnande om sammanlevnadens hävande kan rätten
bestämma, vilken av makarna som skall få sitta kvar i hemmet. Dömes
till äktenskapsskillnad, skall sådan bestämmelse gälla till dess
bodelning sker. Make som berättigats att sitta kvar i hemmet får
inneha och nyttja de andra maken tillhöriga lösören som ingår i
bohaget, såvida ej rätten beträffande viss egendom förordnar
annorlunda. Om den nyttjanderätt som sålunda kan tillkomma make gäller
vad i 5 kap. 11§ sägs.
Förordnande enligt första eller andra stycket får meddelas utan
huvudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att
yttra sig över yrkandet beredas andra maken. Har förordnande
meddelats, skall rätten när målet avgöres pröva, om åtgärden skall
bestå. Förordnande om sammanlevnadens hävande och om besöksförbud
skall bestå, om make begär det.
Beslut enligt denna paragraf skall verkställas lika med laga kraft
ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten. Beslut om
sammanlevnadens hävande och om besöksförbud får dock ej återkallas, om
make motsätter sig det. Lag (1978:854).
12 § Har frågan om äktenskapsskillnad förfallit enligt 11 kap. 3§,
skall målet avskrivas och vardera parten bära sin rättegångskostnad.
Lag (1973:645).
13 § upphävd genom lag (1950:30).
14 § upphävd genom lag (1973:645).
Boskillnadsmål
15 § Boskillnad sökes skriftligen hos den rätt, där mannen bör svara i
tvistemål i allmänhet eller, om mannen ej är skyldig att i mål, som
nyss sagts, svara vid svensk domstol, hos den rätt, där hustrun bör
svara i sådana mål. Finnes ej behörig domstol, enligt vad nu är sagt,
varde målet upptaget av Stockholms tingsrätt. Lag (1969:798).
16 § Finner rätten, att ansökning om boskillnad ej kan upptagas på den
grund att den är ställd till orätt domstol eller av annan orsak, varde
beslut därom tecknat å ansökningen. Lag (1969:798).
17 § Är ansökning gjord av bägge makarna, och möter ej hinder för dess
upptagande, meddele rätten genast beslut om boskillnaden, såvida ej
an
stånd därmed enligt 20§ skall äga rum. Lag (1969:798).
18 § Är ansökning om boskillnad gjord allenast av endera maken, skall
föreläggande meddelas andra maken att inom viss tid inkomma med
skriftligt svaromål. Föreläggandet skall jämte ansökningen delgivas
andra maken på sätt om stämning är stadgat.
Medgiver andra maken ansökningen eller är hans bo avträtt till
konkurs, skall, såvida ej anstånd enligt 20§ skall äga rum, beslut
genast meddelas om boskillnaden. I annat fall skall förberedelsen
fortsättas eller, om fortsatt förberedelse ej erfordras, målet
omedelbart utsättas till huvudförhandling. Lag (1946:822).
19 § Angående föreläggande för part och parts utevaro i boskillnadsmål
äge vad i rättegångsbalken är stadgat om mål, vari förlikning ej är
tillåten, motsvarande tillämpning. Lag (1946:822).
20 § Har make, som sökt boskillnad, innan ansökningen beviljats,
påkallat upprättande av bouppteckning, efter vad i 9 kap. 9 § sägs,
och har sökanden tillika begärt anstånd med boskillnadens beviljande,
till dess han fått taga del av bouppteckningen, må
boskillnadsansökningen ej bifallas, förrän en månad förflutit från det
bouppteckningen tillställts makarna, såvida ej sökanden dessförinnan
fullföljer ansökningen.
21 § När ansökning om boskillnad inkommit, så ock då boskillnad blivit
beviljad, skall genom rättens försorg kungörelse därom införas i Post-
och Inrikes Tidningar och i ortstidning ävensom underrättelse insändas
till äktenskapsregistret. Lag (1977:655).
22 § upphävd genom lag (1950:30).
23 § upphävd genom lag (1973:645).
Särskilda bestämmelser rörande vissa andra mål
24 § Har make yrkat åläggande för andra maken att
utgiva underhållsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 6 § eller, efter det
till äktenskapsskillnad blivit dömt, enligt 11 kap. 14 §, eller har
make påkallat jämkning i vad genom rättens beslut eller genom avtal
blivit bestämt om sådant bidrag, kan rätten på yrkande för tiden
intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordna därom efter vad
som finnes skäligt. Lag (1978:854).
25 § Har make yrkat att enligt 5 kap. 11 § av andra
maken till nyttjande erhålla nödiga lösören eller påkallat jämkning av
avtal i sådan fråga, äge rätten, på yrkande, meddela förordnande därom
för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger. Lag
(1978:854).
26 § Förordnande, varom i 24 eller 25 § sägs, må meddelas utan
huvudförhandling.
Innan förordnande meddelas, skall tillfälle beredas svaranden att
yttra sig över ansökningen.
Har förordnande meddelats, pröve rätten, när målet avgöres, om
åtgärden skall bestå. Lag (1946:822).
27 § Förordnande, varom i 24 eller 25 § sägs, gånge i verkställighet
lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst av rätten
återkallas. Lag (1946:822).
28 § Vill make eller hans arvinge att egendom skall sättas under
särskild vård och förvaltning efter vad som stadgas i 9 kap. 6 §, 11
kap. 9 § eller 12 kap. 5 §, skall han hos rätten söka förordnande
därom. Sådant förordnande får, om sökanden begär det, meddelas att
gälla till dess ärendet avgöres av rätten. Det kan även dessförinnan
när som helst återkallas.
Innan förordnande, varom nu är sagt, meddelas, skall tillfälle beredas
andra maken att yttra sig över ansökningen.
Förordnande gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, såvida
ej förbud däremot kommer från hovrätten. Lag (1946:822).
Gemensamma bestämmelser
29 § I äktenskapsmål, boskillnadsmål, mål rörande bodelning och mål om
underhåll som avses i denna balk skall underrätt vid handläggning, som
enligt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra lagfarna
domare, bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Vad nu sagts
gäller även annat mål som handläggs i samma rättegång.
Om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan
särskild omständighet, får fyra nämndemän sitta i rätten.
Om det inträffar förfall bland nämndemännen sedan huvudförhandling har
påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän.
Lag (1983:371).
30 § När nämndemän skall ingå i tingsrätten skall följande avvikelser
gälla från vad som annars är föreskrivet om överläggning och
omröstning i tvistemål.
Ordföranden skall vid överläggningen framställa saken och vad lag
stadgar därom.
Vid omröstning skall först ordföranden och därefter nämndemännen säga
sin mening. Lag (1983:371).
30 a § Vid huvudförhandling i mål som avses i 29 § är hovrätt domför
med tre lagfarna domare och två nämndemän. Flera än fyra lagfarna
domare och tre nämndemän får inte delta. Om målet i tingsrätten har
avgjorts utan nämndemän, är dock hovrätten domför även med enbart
lagfarna domare enligt vad som sägs i 2 kap. 4 § första stycket
rättegångsbalken.
Vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling är hovrätten
domför, förutom enligt bestämmelserna i 2 kap. 4 § rättegångsbalken, i
sammansättning som anges i första stycket första och andra
meningarna.
Om nämndemän deltar enligt första eller andra stycket i målets
avgörande, skall vid överläggningen ordföranden eller, om målet har
beretts av en annan lagfaren domare, denne framställa saken och vad
lag stadgar därom. Vid omröstning skall gälla vad som är föreskrivet
om omröstning i tvistemål. Nämndemännen skall dock säga sin mening
sist. Lag (1984:132).
31 § Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd
ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man som sägs i 18 kap.
föräldrabalken. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket
men stämningen eller andra handlingar i målet ej kan delges honom
eller han underlåter att ställa ombud för sig och särskilda skäl
föreligger att förordna god man. Gode mannen skall samråda med part
för vilken han förordnats i den mån det kan ske.
I fråga om ersättning till god man som avses i första
stycket skall gälla vad i 10 kap. 13 § föräldrabalken stadgas angående
ersättning åt rättegångsbiträde. Lag (1978:854).
32 § Mot beslut, som av underrätt meddelats under rättegången i fråga,
varom förmäles i 9 kap. 6 eller 9 §, 11 kap. 12 § eller detta kap. 11,
24 eller 25 §, skall talan föras särskilt.
Mot hovrättens beslut i fråga, som nu nämnts, må talan ej föras. Lag
(1973:645).
16 kap. Allmänna bestämmelser
1 § Då enligt denna balk tid skall räknas efter månad eller år, varde
den dag för slutdag ansedd, som genom sitt tal i månaden motsvarar
den, från vilken tidräkningen börjas. Finnes ej motsvarande dag i
slutmånaden, varde den månadens sista dag ansedd för slutdag.
2 § Anteckningar om äktenskaps ingående och upplösning skola göras i
kyrkoböckerna enligt de föreskrifter regeringen giver. Lag (1975:845).
3 § Hos en för hela riket gemensam registreringsmyndighet skall föras
äktenskapsregister för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna
balk skola anmälas för registrering, eller vilkas intagande i
registret eljest varder föreskrivet.
4 § upphävd genom lag (1933:41).
5 § Närmare föreskrifter om äktenskapsregistrets förande meddelas av
regeringen. Lag (1975:845).
6 § Om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap är
särskilt stadgat.
Övergångsbestämmelser
1987:788
Ikraftträdande m. m.
1 § Äktenskapsbalken och denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
2 § Genom äktenskapsbalken upphävs, med den begränsning som följer av
denna lag, giftermålsbalken i Sveriges rikes lag och lagen (1959:157)
med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.
3 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som
har ersatts genom bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället de
nya bestämmelserna tillämpas.
Tillämpning av övergångsbestämmelser till vissa lagar om ändring i
giftermålsbalken
4 § Tredje stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (1970:999) om
ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.
5 § Punkt 5 fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till lagen
(1973:645) om ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla, såvitt
gäller verkan av hemskillnad.
6 § Punkterna 2 och 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1978:854) om
ändring i giftermålsbalken skall fortfarande gälla.
Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall dock
fullgöras enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken. För
bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser gäller i
fråga om jämkning äktenskapsbalken.
7 § Övergångsbestämmelsen till lagen (1981:360) om ändring i
giftermålsbalken skall fortfarande gälla.
Övergångsbestämmelser till 7 och 8 kap. äktenskapsbalken
8 § Har en make före ikraftträdandet förfogat över sin egendom utan den
andra makens samtycke, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om
åtgärdens giltighet och den tid inom vilken klander skall väckas.
Detsamma gäller beträffande förfoganden efter ikraftträdandet, om
bodelning skall ske enligt äldre bestämmelser.
9 § Har före ikraftträdandet ett äktenskapsförord getts in till domstol
för registrering, skall registreringen ske enligt bestämmelserna i
giftermålsbalken.
10 § Om en gåvohandling som har upprättats före ikraftträdandet ges in
till domstol för registrering efter ikraftträdandet, skall gåvan
registreras enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken.
Har trolovade upprättat ett äktenskapsförord som innebär att en gåva
skall tillfalla en av dem vid äktenskapets ingående och har de gift sig
före ikraftträdandet, blir gåvan gällande enligt vad som anges i 8 kap.
12 § första meningen giftermålsbalken även om äktenskapsförordet ges in
till tingsrätten efter ikraftträdandet. I sådana fall skall registrering
ske enligt bestämmelserna i giftermålsbalken.
Har den ena maken före ikraftträdandet gett den andra maken en gåva,
skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om den andra makens ansvar
för givarens skuld.
Övergångsbestämmelser till 9--13 kap. äktenskapsbalken
11 § Har före ikraftträdandet talan om äktenskapsskillnad väckts eller
den ena maken avlidit, skall äldre bestämmelser om bodelning tillämpas.
Om ett mål om äktenskapsskillnad pågår och en make begär bodelning,
skall sådan dock förrättas genast. I fråga om verkan av en sådan
bodelning när målet inte leder till äktenskapsskillnad skall
bestämmelserna i äktenskapsbalken tillämpas.
12 § Har ansökan om boskillnad gjorts före ikraftträdandet, skall äldre
bestämmelser tillämpas.
Övergångsbestämmelse till 14 kap. äktenskapsbalken
13 § Har mål som avses i 14 kap. äktenskapsbalken inletts i en domstol
före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om
förfarandet.
Övergångsbestämmelse till 16 kap. äktenskapsbalken
14 § Har ett äktenskapsförord registrerats enligt bestämmelserna i
giftermålsbalken, får äktenskapsförordet efter ikraftträdandet inte
förklaras ogiltigt på den grunden att rätten inte var behörig enligt
äldre bestämmelser.
Särskilda bestämmelser om äktenskap som har ingåtts före år 1921
15 § Lagen (1920:406) om införande av nya giftermålsbalken skall
fortfarande gälla för äktenskap som har ingåtts före år 1921, om inte
annat sägs i det följande. I de fall då det i den lagen anges att
föreskrifter i nya giftermålsbalken skall tillämpas och dessa har
ersatts av bestämmelser i äktenskapsbalken, skall i stället
äktenskapsbalk s bestämmelser tillämpas. Bestämmelserna i 7 kap. 4--9 §§
tenskapsbalk äktenskapsbalken skall därvid tillämpas också till den del
de avser enskild egendom.
16 § Då sådant skifte som avses i äldre giftermålsbalken sker, skall den
make som bäst behöver makarnas gemensamma bostad ha rätt att få denna.
Om egendomen tillhör den andra maken enskilt, gäller detta dock inte om
egendomen har tillfallit denne genom gåva, arv eller testamente med
villkor att den skall tillhöra maken enskilt. En förutsättning för att
en make skall få överta en bostad som tillhör den andra maken är vidare
att ett sådant övertagande även med hänsyn till omständigheterna i
övrigt kan anses skäligt.
Vad som sägs i första stycket om bostaden gäller även makarnas
gemensamma bohag.
Beträffande vad som avses med makarnas gemensamma bostad och bohag
gäller 7 kap. 4 § äktenskapsbalken. I övrigt tillämpas på övertagandet
11 kap. 8 § andra stycket och 10 § äktenskapsbalken. Vad som sägs i 11
kap. 10 § om giftorättsgods skall i stället avse det samfällda boet.
När den ena maken är död, gäller rätten till övertagande endast till
förmån för den efterlevande maken.
17 § Bestämmelsen i 9 kap. 5 § äktenskapsbalken om bodelnings form samt
bestämmelserna i 10 kap. 3 §, 11 kap. 5 §, 13 kap. 5 § och 17 kap. samma
balk skall tillämpas även på äktenskap som har ingåtts före år 1921. Vad
som sägs i dessa bestämmelser om bodelning skall i stället avse skifte
av makarnas bo, och vad som sägs om giftorättsgods skall avse den
egendom som skall skiftas.
18 § I fall som avses i 11 § första stycket tillämpas äldre bestämmelser
i stället för bestämmelserna i 16 och 17 §§.