Post 10526 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1947:175 ·
Visa register
Kungörelse (1947:175)
angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.
Departement: Kommunikationsdepartementet
Utfärdad: 1947-05-09
Författningen har upphävts genom: SFS 1992:1723
Upphävd: 1993-01-01
1 § Statens postverk äger ensamrätt till regelbunden befordran mot
avgift av slutna brev ävensom öppna försändelser innehållande helt
eller delvis skrivna meddelanden.
2 § Den som driver regelbunden yrkesmässig trafik är skyldig att för
postverkets räkning mot skälig ersättning befordra post.
3 § För befordran med trafikmedel i regelbunden yrkesmässig trafik må
den som betjänar sådant trafikmedel icke mottaga försändelse som i 1 §
avses annorledes än för postverkets räkning eller för att avlämnas
till postverket.
Utan hinder av vad i första stycket sägs må dock med trafikmedel i
regelbunden yrkesmässig trafik befordras
a) öppna försändelser innehållande skrivna meddelanden, vilka
uteslutande avse uppdrag för trafikföretaget att å ort som beröres av
trafiken uträtta ärenden för uppdragsgivarnas räkning,
b) försändelser innehållande mjölknotor och liknande meddelanden jämte
därtill hörande bilagor, vilka medtagas vid transport av mjölkflaskor,
samt
c) försändelser, vilka i tjänsten utväxlas mellan befattningshavare
inom trafikföretaget, mellan trafikföretag, vilka sinsemellan hava
samtrafik, mellan trafikföretag och dess kommissionärer, agenter eller
ombud eller mellan militära myndigheter i samband med
militärtransporter.
Å försändelse som i b) och c) avses skall finnas uppgift om
avsändarens namn. Därjämte skall dylik försändelse förses med
anteckningen ''mjölknotor'' respektive ''tjänstesak'' eller annat
motsvarande uttryck. Kungörelse (1953:92).
4 §*/k/ 1 mom. */-k/ Den som för annans räkning än postverkets bedriver
sådan postbefordran som avses i 1 § döms till böter, och vare dessutom
pliktig att till postverket utge ersättning med belopp motsvarande
postavgiften för försändelse, som obehörigen befordrats. Lag (1991:266).
2 mom. Bryter någon mot förbud som i 3 § stadgas, straffes på sätt i 1
mom. sägs, och vare jämväl den som bedriver trafiken förfallen till
enahanda ansvar, såframt förseelsen begåtts med hans vetskap.
Ersättningsskyldighet varom i 1 mom. förmäles åvilar den som för
befordran mottagit försändelse i strid mot förbudet i 3 § samt, därest
jämväl den som bedriver trafiken straffas, denne och mottagaren en för
båda och båda för en.
3 mom. Befinnes med anteckning enligt 3 § sista stycket försedd
försändelse vara av sådant innehåll, att den icke bort på sätt som
skett fortskaffas, är avsändaren förfallen till ansvar och
ersättningsskyldighet som i 2 mom. stadgas.
5 § har upphävts genom lag (1991:266).