Post 10380 av 10976 träffar
SFS-nummer ·
1956:623 ·
Visa register
Taxeringslag (1956:623)
Departement: Finansdepartementet
Utfärdad: 1956-11-23
Författningen har upphävts genom: SFS 1990:324
Upphävd: 1990-06-30 överg.best.
Första avdelningen
Inledande stadganden
1 § Taxering enligt kommunalskattelagen samt enligt lagarna om statlig
inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt sker i den ordning nedan
stadgas. Därvid skall iakttagas, att taxeringarna bliva överensstämmande
med skatteförfattningarna samt i möjligaste måtto likformiga och
rättvisa.
2 § 1 mom. I denna lag förstås med
inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomstskatt och till statlig
inkomstskatt;
förmögenhetstaxering: taxering till statlig förmögenhetsskatt;
allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 1
kap. 7 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall verkställas
vartannat år; samt
särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 16
kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall verkställas de år, då
allmän fastighetstaxering inte äger rum.
Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild
fastighetstaxering innefattas under benämningen årlig taxering.
Till den årliga taxeringen hänförs också vad som enligt 68 § skall
antecknas i skattelängden i fråga om annat än inkomsttaxering eller
förmögenhetstaxering. Lag (1986:1284).
2 § 2 mom. Beteckningarna taxeringsår, beskattningsår och hemortskommun
hava i denna lag samma innebörd som i kommunalskattelagen (1928:370).
Vidare skola vid taxering enligt denna lag bestämmelserna i 4 § andra
stycket kommunalskattelagen äga motsvarande tillämpning.
Huruvida någon är att anse såsom bosatt här i riket, skall avgöras efter
de i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgade grunderna.
Vad i denna lag stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall
äga tillämpning jämväl å person, som i Sverige stadigvarande vistats
utan att vara härstädes bosatt.
Vad i denna lag sägs om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i
fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket
kommunalskattelagen.
Med att skattskyldig samtaxeras förstås i denna lag att den
skattskyldige taxeras med tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen
och 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Lag
(1985:406).
2 § 3 mom. Beteckningarna fåmansföretag, företagsledare i fåmansföretag
och närstående till sådan företagsledare eller till delägare i
fåmansföretag har i denna lag samma innebörd som i kommunalskattelagen
(1928:370).
Riksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna om
uppgiftsskyldighet för fåmansföretag om särskilda skäl föreligga med
hänsyn till verksamhetens art och omfattning. Mot riksskatteverkets
beslut får talan ej föras. Lag (1976:86).
3 § har upphävts genom lag (1986:1284).
Andra avdelningen
Taxering för inkomst och förmögenhet
I. Om taxeringsorganisationen
4 § Län indelas i lokala taxeringsdistrikt och särskilda
taxeringsdistrikt.
Lokalt taxeringsdistrikt omfattar kommun eller del av kommun. För varje
lokalt taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxeringsnämnd som, om
inte annat följer av tredje eller fjärde stycket, verkställer taxering
av fysiska personer och dödsbon som med tillämpning av bestämmelserna om
hemortskommun hör till distriktet.
Särskilt taxeringsdistrikt omfattar kommun, del av kommun eller flera
kommuner. Kommun eller del av kommun får ingå i två eller flera
särskilda taxeringsdistrikt. För varje särskilt taxeringsdistrikt skall
finnas en särskild taxeringsnämnd. Denna verkställer taxering av fysiska
personer och dödsbon som med tillämpning av bestämmelserna om
hemortskommun hör till distriktet, om inkomstförhållandena är mera
invecklade eller om det är påkallat med hänsyn till taxeringsarbetet.
Särskild taxeringsnämnd verkställer också taxering av annan skattskyldig
än fysisk person och dödsbo, om den skattskyldige med tillämpning av
bestämmelserna om hemortskommun hör till distriktet.
Hela riket utgör ett gemensamt taxeringsdistrikt. I distriktet
verkställer gemensam taxeringsnämnd taxering av skattskyldiga som saknar
hemortskommun i riket. Taxering för gemensamt kommunalt ändamål anses
ske för beskattning i särskild kommun.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om
indelning i taxeringsdistrikt och om taxeringsnämnds verksamhetsområde
med avvikelse från vad som eljest följer av denna paragraf. Lag
(1984:1081).
5 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslutar om
indelning i taxeringsdistrikt, om de särskilda taxeringsnämndernas
verksamhetsområden samt om antalet gemensamma taxeringsnämnder och deras
verksamhetsområden.
Beslut enligt första stycket skall avse en period av tre taxeringsår,
räknat från och med året efter det år då val i hela riket av
kommunfullmäktige har ägt rum.
Utan hinder av vad som sägs i andra stycket får beslut enligt första
stycket ändras om särskilda skäl talar för det. Nytt beslut skall avse
tid som återstår av den period som anges i andra stycket. Lag
(1978:316).
6 § Ordförande i taxeringsnämnd förordnas av länsskattemyndigheten för
ett taxeringsår. Förordnande som ordförande i gemensam taxeringsnämnd
meddelas av länsskattemyndigheten i Stockholms län.
Övriga ledamöter i taxeringsnämnd och suppleanter för dem utses genom
val för tid som anges i 5 § andra stycket. Inrättas taxeringsnämnd på
grund av beslut enligt 5 § tredje stycket skall dock valet avse den tid
som beslutet avser.
Val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd förrättas av
kommunfullmäktige. Ingår i särskilt taxeringsdistrikt mer än en kommun
förrättas dock valet av landstinget, eller, om i distriktet finns kommun
som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige
med den fördelning dem emellan som länsskattemyndigheten bestämmer efter
befolkningstalen. Kommunfullmäktige i Stockholms kommun förrättar val
till gemensam taxeringsnämnd.
Val skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter
som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter
delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är
ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om
förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen
(1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting,
kommunfullmäktige m.m. Lag (1986:1284).
6 a § Länsskattemyndigheten får förordna en tjänsteman vid myndigheten
eller vid lokal skattemyndighet (taxeringsnämndsombud) att fullgöra de
uppgifter i en taxeringsnämnd som följer av 11 § andra stycket och 63 §
tredje stycket. Förordnandet får när som helst återkallas. Lag
(1986:1284).
7 § Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd skall vara minst fem och
högst åtta. Antalet ledamöter bestäms av den som förrättar valet eller,
om ledamöterna skall väljas av skilda organ, av länsskattemyndigheten.
För de valda ledamöterna skall lika många supplenater väljas. Om
suppleanterna inte väljs proportionellt, skall vid valet även den
ordning bestämmas i vilken de skall kallas till tjänstgöring.
Den som har varit ordförande vid ett val, skall omedelbart underrätta
länsskattemyndigheten, taxeringsnämndens ordförande och de valda om
utgången av valet. Lag (1986:1284).
8 § Ordförande i taxeringsnämnd skall vara svensk medborgare och får
inte vara underårig eller ha fyllt sjuttio år. Han får inte ha
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller vara i
konkurstillstånd.
Valbar till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd är svensk
medborgare, som inte är underårig eller har fyllt sjuttio år och inte
heller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Den som väljs
till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd för lokalt eller särskilt
taxeringsdistrikt skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller
delvis ingår i distriktet.
Till ledamöter och suppleanter bör utses personer som har insikt i de
beskattningsfrågor som ankommer på taxeringsnämnden.
Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej
skyldig att mottaga uppdrag som ledamot eller suppleant.
Taxeringsnämnden prövar självmant den valdes behörighet. Talan mot
taxeringsnämndens beslut förs genom besvär hos länsskattemyndigheten.
Lag (1988:1282).
9 § Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara
ledamot eller suppleant. Annars får ej någon frånträda sådant uppdrag om
han ej uppger hinder som godkänns av den som har utsett honom.
Upphör ledamot eller suppleant att vara valbar eller behörig, förfaller
uppdraget.
Förordnande som ordförande i taxeringsnämnd får återkallas när
synnerliga skäl föreligger.
Om en ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår under
tjänsgöringstiden, inträder en suppleant, enligt den ordning mellan
suppleanterna som har bestämts vid valet, i ledamotens ställe för
återstoden av tjänstgöringstiden. Om en ledamot eller suppleant som inte
har utsetts vid proportionellt val avgår, utses en ny ledamot eller
suppleant för återståden av tjänstgöringstiden.
Är ordförande i taxeringsnämnd förhindrad att leda sammanträde med
nämnden, förordnar länsskattemyndigheten, om det behövs, annan att vara
ordförande för den tid hindret varar. Lag (1986:1284).
10 § Besvär över kommunfullmäktiges eller landstings beslut enligt 7 §
eller över val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd anförs hos
kammarrätt. I fråga om överklagandet skall bestämmelserna i
kommunallagen (1977:179) om besvär över beslut av kommunfullmäktige
tillämpas.
Mot en kammarrätts beslut enligt första stycket får talan ej föras.
Talan får ej heller föras mot beslut enligt 5 § eller mot en
länsskattemyndighets beslut enligt 6--9 §§. Lag (1986:1284).
11 § Taxeringsnämndens ordförande skall, utöver vad i denna lag annars
anges, huvudsakligen ha till uppgift att planera och leda nämndens
arbete. Ordföranden skall granska deklarationer och andra handlingar i
den utsträckning som behövs för en noggrann och tillförlitlig taxering
och vid behov föranstalta om utredning i ärendena. Ordföranden får själv
föredra ärende i nämnden.
Taxeringsnämndsombudet skall biträda nämndens ordförande i arbetet med
förenklade självdeklarationer. Ombudet får föredra ärende i nämnden. Lag
(1986:1284).
12 § Länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall granska
deklarationer och i övrigt åt taxeringsnämnden bereda ärenden och
ombesörja göromål av expeditionell art. Länsskattemyndigheten och den
lokala skattemyndigheten skall tillhandahålla föredragande i ärende som
myndigheten har berett. Lag (1986:1284).
13 § Kommun får förordna tjänsteman hos kommunen som
länsskattemyndigheten godkänner att granska deklarationer och andra
handlingar. Godkännandet får när som helst återkallas. Lag (1986:1284)
14 § Länsskattemyndigheten får anlita sakkunnig för utredning av
taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap.
Om det behövs, får länsskattemyndigheten kalla ordförande eller annan
ledamot av taxeringsnämnd i länet för att av denne erhålla upplysningar.
Lag (1986:1284).
15 § Vid behandling av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap,
må taxeringsnämnd efter samråd med länsskattemyndigheten anlita biträde
av sakkunnig. Sådant samråd skall även ske vid behov av tolk. Lag
(1986:1284).
16 § 1 mom. har upphävts genom lag (1978:316).
16 § 2 mom. har upphävts genom lag (1978:316).
16 § 3 mom. har upphävts genom lag (1978:316).
16 § 4 mom. I de fall som föreskrivs av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer upprättar länsskattemyndigheten eller lokal
skattemyndighet för skattskyldig särskild handling (taxeringsavi) enligt
fastställt formulär. Lag (1986:1284).
17 § har upphävts genom lagen (1978:316).
18 § Riksskatteverket leder och ansvarar för skatteförvaltningens
verksamhet enligt denna lag. Länsskattemyndigheten leder och ansvarar
för verksamheten i länet.
Riksskatteverket har samma befogenheter som länsskattemyndighet enligt
14 §, 43 § 5 mom., 46, 51 och 53 §§, 61 § 2 mom. och 124 § och som chef
för länsskattemyndighet enligt 57 §.
Det allmännas talan i ärenden enligt denna lag förs av
länsskattemyndigheten. En länsskattemyndighet får uppdra åt en annan
länsskattemyndighet att föra det allmännas talan i visst ärende eller
viss grupp av ärenden. Ett uppdrag får ges endast om den andra
myndigheten medger det.
Riksskatteverket får ta över uppgiften att föra det allmännas talan i
visst ärende eller viss grupp av ärenden. Därvid skall vad som är
föreskrivet angående länsskattemyndighet gälla i tillämpliga delar. Lag
(1986:1284).
19 § Riksskatteverket meddelar på ansökan förhandsbesked enligt vad
därom är särskilt föreskrivet.
Ärenden angående förhandsbesked och de andra ärenden, som regeringen
bestämmer, skola avgöras inom riksskatteverket av en särskild nämnd. Om
nämndens sammansättning och verksamhet förordnar regeringen. Lag
(1970:913).
II. Om skyldighet att föra anteckningar, m.m.
20 § Den som enligt denna lag är skyldig att avgiva deklaration eller
annan uppgift till ledning för egen taxering eller ock uppgift till
ledning för annans taxering är jämväl skyldig att i skälig omfattning
genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för
att underlag finnes för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens
fullgörande och för kontroll därav.
Fåmansföretag är skyldigt att sörja för att underlag finnes för kontroll
av vad företagsledaren eller honom närstående person eller delägare
tillskjutit till och uttagit ur företaget av pengar, varor eller annat.
Företaget skall vidare som underlag för kontroll av
traktamentsersättning, som utbetalats till företagsledaren eller honom
närstående person eller delägare, bevara verifikation av
övernattningskostnader, om ersättningen varit avsedd att täcka sådan
kostnad.
Skyldighet att sörja för att underlag finnes och att bevara detta
kvarstår under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.
Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är särskilt stadgat. Lag
(1976:86).
21 § Har deklaration ej avgivits eller kan, på grund av brister i eller
bristfälligt underlag för deklaration, inkomst av viss förvärvskälla
eller skattepliktig förmögenhet icke tillförlitligen beräknas, skall
inkomsten eller förmögenheten uppskattas efter vad med hänsyn till
föreliggande omständigheter finnes skäligt. Lag (1971:70).
III. Om skyldighet att avlämna självdeklaration
22 § 1 mom. Nedannämnda skattskyldiga är, om ej annat följer av 3 mom.,
skyldiga att utan anmaning till ledning för egen taxering avlämna
deklaration (självdeklaration), nämligen:
1) aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidig
skadeförsäkringsanstalt och aktiefond ävensom sådan stiftelse, fond
eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss
familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,
2) ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter av en eller
flera förvärvskällor under beskattningsåret överstigit grundavdraget
enligt 8 § nämnda lag,
3) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,
4) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket
bosatt under hela beskattningsåret och under denna tid icke erlagt
sjömansskatt, till sammanlagt minst 10 000 kronor och eljest till
sammanlagt minst 100 kronor,
5) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art som anges
i 3 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, vid
beskattningsårets utgång haft ett värde överstigande 400 000 kronor
eller, såvitt angår sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b
nämnda lag, 25 000 kronor,
6) fysisk eller juridisk person för vilken underlag för skogsvårdsavgift
eller statlig fastighetsskatt skall fastställas.
Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet
enligt punkterna 2)--5) skall hänsyn icke tagas till sådan inkomst eller
förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är
skattskyldig enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen om statlig
inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.
Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och
levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst
eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas
med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.
Skall skattskyldig enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för
förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas
vid deklarationsskyldighetens bedömande.
Vid tillämpning av vad i första stycket vid 4) är stadgat, skall svensk
medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos
utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig
organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens,
delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst
varit bosatt utomlands, anses ha varit bosatt här i riket. Detsamma
skall gälla sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit
svenska medborgare och har bott hos honom. En person, som under
beskattningsåret har tillhört främmande makts beskickning eller lönade
konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning,
som inte har varit svensk medborgare och som inte var bosatt här i riket
när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller
beskickningens eller konsulatets betjäning, anses däremot vid
tillämpningen av vad i första stycket vid 4) är stadgat inte ha varit
bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make, barn under
18 år och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit
svenska medborgare.
I fråga om deklarationsskyldighet för dödsbo efter skattskyldig, som har
avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skulle ha gällt
för den avlidne. Lag (1987:1158).
22 § 2 mom. Efter anmaning är jämväl den, som icke på grund av
bestämmelserna i 1 mom. har deklarationsskyldighet, skyldig avgiva
självdeklaration.
22 § 3 mom. Skattskyldig, som uppburit folkpension, är med undantag som
anges i andra stycket skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration
endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året
varit större än belopp motsvarande intäkten för skattskyldig, som under
beskattningsåret inte haft annan intäkt än ålderspension enligt 6 kap. 2
§ första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och
pensionstillskott enligt 2 § lagen (1969:205) om pensionstillskott. För
gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer
gift vars make uppbär folkpension, beräknas intäkten med utgångspunkt
från en pension utgörande 78,5 procent av basbeloppet. För övriga
skattskyldiga beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension
utgörande 96 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller
också för gift skattskyldig som under viss del av beskattningsåret
uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär
folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med
belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension. Med folkpension
avses folkpension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension,
omställningspension, särskild efterlevandepension och hustrutillägg. Som
folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om den skattskyldiges make
är skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration eller om den
skattskyldige har varit bosatt i riket endast en del av
beskattningsåret. Bestämmelsen gäller inte heller i fråga om ogift
skattskyldig om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger
100 000 kronor och i fråga om gift skattskyldig om makarnas gemensamma
skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstiger 200 000 kronor. Lag
(1988:1526).
23 § Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas
på blankett enligt fastställt formulär. Dock får, där deklaration har
infordrats enligt 22 § 2 mom., de erforderliga upplysningarna meddelas
muntligen inför taxeringsnämndens ordförande eller tjänsteman, som
biträder nämnden. Ordföranden eller tjänstemannen skall införa
upplysningarna på deklarationsblankett och på denna taga den
deklarationsskyldiges underskrift. Lag (1978:316).
24 § 1 mom. Självdeklaration är allmän självdeklaration eller förenklad
självdeklaration. Förenklad självdeklaration får avlämnas av fysisk
person under de förutsättningar som anges i 2 och 3 mom. Lag (1985:406).
24 § 2 mom. Fysisk person får, om inte annat följer av 3 mom., avlämna
förenklad självdeklaration, om vad som skall redovisas i fråga om
intäkter och avdrag avser endast
1. inkomst av annan fastighet beträffande högst två fastigheter vilka
den skattskyldige innehaft hela beskattningsåret och för vilka dels
intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370), dels taxeringsvärde har bestämts för beskattningsåret,
2. inkomst av tjänst och annat avdrag än som avses i 33 § 2 mom.
kommunalskattelagen inte yrkas för kostnader för fullgörande av
tjänsten,
3. inkomst av kapital samt avdrag för kostnader yrkas endast för ränta
och intäkten utgörs av
a) ränta eller
b) utdelning på svenska aktier och andelar i svenska aktiefonder eller
ekonomiska föreningar,
4. allmänt avdrag för underhåll av icke hemmavarande barn eller för
avgift för pensionsförsäkring,
5. sådant avdrag för nedsatt skatteförmåga som avses i 50 § 2 mom. andra
eller fjärde stycket kommunalskattelagen. Lag (1987:1304).
24 § 3 mom. Förenklad självdeklaration får inte avlämnas, om
1. den skattskyldige eller den med vilken den skattskyldige skall
samtaxeras inte varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret,
2. den skattskyldige under beskattningsåret haft inkomst av anställning
i utlandet eller annars från utlandet haft inkomst eller vid utgången av
beskattningsåret där ägt skattepliktig förmögenhet,
3. den skattskyldige under beskattningsåret varit skyldig att betala
sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt,
4. den skattskyldige är företagsledare i fåmansföretag, närstående till
sådan person eller delägare i fåmansföretag eller
5. den skattskyldige skall samtaxeras med person som är skyldig att i
självdeklaration lämna uppgift om inkomst av rörelse eller
jordbruksfastighet eller av annan fastighet, för vilken intäkten skall
beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Lag
(1986:1284).
25 § Allmän självdeklaration skall uppta
1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan
finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom
utfärdad skattsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret
ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk
juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande
skattskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i
riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,
2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för
beskattningsåret åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om
förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas
dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels
fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om
sådant värde det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest
antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten
icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller
fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till
vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,
3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje
förvärvskälla, dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 § 1
mom. 1.g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver
upptagas i deklarationen såsom intäkt,
4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid
taxeringen,
5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av
beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt
belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet
åligger honom,
6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för
året näst före taxeringsåret,
7) om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom
närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall
aktie- eller andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde, om olika
röstvärden förekomma, dock att uppgifter icke behöva lämnas för
närstående person, som ej uppburit ersättning från, träffat avtal eller
haft annat därmed jämförligt förhållande med företaget,
8) räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för
tilläggsbelopp,
9) om den skattskyldige är delägare i handelsbolag, de uppgifter som
behövs för att beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget
såsom andelens ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.
Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för
särskilda fall föreskrivs i denna lag eller som erfordras för beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller för beräkning av skogsvårdsavgift enligt lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift eller fastighetsskatt enligt lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt.
Om skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall
uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.
Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal så
att överskjutande öretal bortfalla. Lag (1988:1519).
25 a § Har vid inkomstberäkningen avdrag gjorts för kostnader för
representation och liknande ändamål skall vid självdeklaration fogas
uppgift enligt fastställt formulär utvisande huru kostnaderna fördela
sig på följande huvudgrupper:
1) kostnader för mat, dryck, betjäning, hotellrum, teaterbiljetter o.
dyl. i samband med affärsförhandlingar och liknande, med angivande av
huru mycket av kostnaderna, som belöper å representation utövad i den
skattskyldiges eller hos honom anställds hem,
2) kostnader som vid 1) sägs i samband med jubileum för företaget,
invigning av anläggning för verksamheten, stapelavlöpning och jämförliga
händelser, med angivande av huru mycket av kostnaderna som belöper å
representation utövad i den skattskyldiges eller hos honom anställds
hem,
3) kostnader i form av underhåll, hyra, löner m.m. avseende fastighet,
våning och inventarier, som helt eller huvudsakligen nyttjas för
representationsändamål och liknande,
4) kostnader för representation gentemot anställda i samband med
personalfester, informationsmöten o. dyl. och för annan till
personalvård hänförlig representation,
5) kostnader för gåvor, som icke äro att hänföra till reklam och som
icke upptagits såsom löneförmån å kontrolluppgift,
6) utgivna representationsersättningar och representationsbidrag, med
angivande av huru mycket härav som upptagits å kontrolluppgift, samt
7) övriga representationskostnader.
Kostnader för spritdrycker och vin skall -- oaktat kostnaderna inte är
avdragsgilla vid inkomstberäkningen -- anges särskilt. Lag (1980:1076).
25 b § Har den skattskyldige under beskattningsåret avyttrat fast eller
lös egendom, skall han vid självdeklarationen foga erforderlig utredning
på fastställt formulär för beräkning av skattepliktig realisationsvinst.
Detsamma gäller, om skattskyldig under beskattningsåret överfört eller
upplåtit egendom under sådana förhållanden att överföringen eller
upplåtelsen enligt 35 § 2 mom. sista stycket eller punkt 4 av
anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen är i fråga om
realisationsvinst jämställd med avyttring av fastighet. Har vid
avyttring av egendom bestämts att ytterligare ersättning under vissa
förutsättningar skall utgå på grund av avyttringen skall uppgift om
detta lämnas i självdeklarationen.
Har avyttring som avses i första stycket skett under beskattningsåret
men skall realisationsvinst som uppkommit vid avyttringen inte tas till
beskattning vid taxeringen för det året på grund av att inte någon del
av köpeskillingen blivit för den skattskyldiga tillgänglig för lyftning,
skall i självdeklarationen likväl lämnas uppgift om den avyttrade
egendomen, avyttringspriset och tidpunkten då köpeskillingen till någon
del blir tillgänglig för lyftning. Lag (1983:451).
25 c § Yrkar skattskyldig avdrag för en skuldränta vid beräkning av
inkomst av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24
§ 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), eller vid beräkning av inkomst
av kapital, skall han lämna uppgift om skuldbeloppets storlek vid
beskattningsårets utgång och om långivarens namn. Är långivaren en
fysisk person skall uppgift också lämnas om dennes personnummer eller
adress. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär.
Lag (1981:1319).
25 d § I självdeklaration behöver uppgift inte lämnas beträffande
1) avyttring i fall som avses i 35 § 3 mom. första stycket
kommunalskattelagen (1928:370), om det sammanlagda försäljningsbeloppet
under beskattningsåret uppgått till högst 1 000 kronor eller
2) avyttring i fall som avses i 35 § 3 mom. andra stycket
kommunalskattelagen, om det sammanlagda försäljningsbeloppet under
beskattningsåret uppgått till högst 5 300 kronor. Lag (1989:1024).
25 e § Har överenskommelse enligt 3 kap. 2 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring träffats om att viss ersättning skall
anses som inkomst av anställning, skall den som uppbär ersättningen ange
detta i sin självdeklaration. Detsamma skall gälla om ersättning från
arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person
enligt överenskommelse som avses i 3 kap. 2 a § nämnda lag skall
hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete. Lag (1986:1387).
26 § Om inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken
intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370)
eller rörelse redovisas enligt bokföringsmässiga grunder med
räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall
självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:
1) uppgift om storleken av omsättningen,
2) uppgifter huru värdesättningen å lager samt fordringar skett,
3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till
överensstämmelse med de för den skattemässiga inkomstberäkningen
stadgade grunderna,
4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,
5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller
andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat
slag,
6) uppgift om vad den skattskyldige i varor, penningar eller annat
uttagit ur näringsverksamheten eller annorledes använt för bestridande
av levnadskostnader eller eljest för utgifter, som icke äro hänförliga
till omkostnader i verksamheten, så ock om andra förmåner som den
skattskyldige åtnjutit av fastigheten eller rörelsen,
7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom
resekostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits till anställda och
upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock att, därest
lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften efter
medgivande av länsskattemyndigheten i det län, där den skattskyldige
skall taxeras till statlig inkomstskatt, må lämnas först efter anmaning,
8) uppgift om kostnader för reklam, som riktar sig till bestämda
personer och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde,
9) uppgift om kontraktsnedskrivning och kontraktsavskrivning,
10) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avsättningar för framtida
garantiutgifter, samt
11) uppgifter rörande sådana i räkenskaperna gjorda avsättningar till
internvinstkonto för vilka avdrag yrkats och den del av internvinsten
enligt koncernredovisningen som belöper på avsättningarna i fråga.
Redovisas inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken
intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen eller rörelse
enligt bokföringsmässiga grunder men utan räkenskapsavslutning medelst
vinst- och förlustkonto, skall beträffande innehållet i självdeklaration
i tillämpliga delar gälla även vad ovan sägs.
Vid redovisning av inkomst av rörelse och jordbruksfastighet skall gift
skattskyldig uppge art och omfattning av sitt och makens arbete i
förvärvskällan samt i övrigt lämna de uppgifter som erfordras för
tillämpning av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370).
Vad i denna paragraf stadgas skall av livförsäkringsanstalt, såvitt
angår försäkringsrörelse, iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om
huru värdesättningen å lager samt fordringar skett; härutöver skall
iakttagas vad i 27 § sägs om skyldighet att lämna där avsedda uppgifter.
Lag (1986:1284).
26 a § Om ett fåmansföretag eller en näringsidkare som är fysisk person
gjort avdrag vid inkomstbeskattningen för något av följande slag av
ersättningar vilka har tillgodoförts mottagare i utlandet, skall i
självdeklarationen lämnas uppgift om ersättningarnas sammanlagda belopp
för varje land. Skyldigheten gäller ersättningar som avser
ränta, utom sådan som utgår därför att betalning inte erlagts i rätt
tid,
royalty eller annan ersättning för upphovsrätt eller annan därmed
jämförlig rättighet såsom rätt till patent, varumärke, mönster samt
litterärt och konstnärligt verk. Lag (1983:122).
27 § Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av
försäkringsrörelse, skall i självdeklaration jämväl meddela uppgift i de
avseenden, som anges i 2 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Motsvarande gäller beträffande utländsk
livförsäkringsanstalt, som här i riket drivit försäkringsrörelse.
Understödsförening, vilken enligt sina stadgar får meddela annan
kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000
kronor för medlem, anses i denna lag som livförsäkringsanstalt i fråga
om verksamhet som är hänförlig till livförsäkring.
Utländsk skadeförsäkringsanstalt, som här i riket drivit
försäkringsrörelse, skall i allmän självdeklaration lämna uppgift å
premieinkomsten här i riket, fördelad å dels sjöförsäkring samt land-
och lufttransportförsäkring, dels annan försäkring, samt uppgift å den
eller de kommuner, där sysslomannen (generalagenten) haft kontor,
ävensom, då flera kontor funnits, uppgift å de vid varje kontor influtna
premieinkomsterna, fördelade på nämnda olika slag av försäkring. Lag
(1984:1081).
28 § Förenklad självdeklaration skall uppta
1) den skattskyldiges namn, personnummer, postadress och hemortskommun,
2) de uppgifter som behövs för att bestämma huruvida den skattskyldige
skall samtaxeras eller inte,
3) de intäkter och avdrag som är att hänföra till inkomst av annan
fastighet, varvid särskilt skall anges fastighetens taxeringsvärde för
beskattningsåret,
4) de intäkter som är att hänföra till inkomst av tjänst och som den
skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 37 § 5 mom., med
undantag av ersättning som enligt 37 § 1 mom. 1 g inte behöver tas upp i
kontrolluppgift,
5) de intäkter som är att hänföra till inkomst av kapital och som den
skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 37 § 5 mom., jämfört
med 8 mom. femte stycket, samt de avdrag för ränta som den skattskyldige
yrkar,
6) sådant räntetillägg som den skattskyldige inte har fått meddelande om
enligt 37 § 5 mom., jämfört med 2 mom. tionde stycket,
7) de avdrag som den skattskyldige yrkar för underhåll av icke
hemmavarande barn, för avgift för pensionsförsäkring eller för nedsatt
skatteförmåga enligt 50 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen
(1928:370),
8) den skattskyldiges skattepliktiga tillgångar och hans skulder vid
utgången av beskattningsåret, om hans skattepliktiga
förmögenhetstillgångar uppgick till minst 90 000 kronor eller, om
beskattningsbar förmögenhet skall beräknas gemensamt för den
skattskyldige och hans make eller barn enligt 12 § 1 mom. lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, de sammanlagda skattepliktiga
förmögenhetstillgångarna uppgick till minst 180 000 kronor,
9) de uppgifter som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller av fastighetsskatt
enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.
Skall den skattskyldige taxeras för barns eller annans förmögenhet,
skall uppgift lämnas också om sådan förmögenhet som om den tillhörde den
skattskyldige. Härvid tillämpas första stycket 8.
Om uppgiftsskyldighet i fråga om skuldbelopp och långivare föreskrivs i
25 c §. Lag (1986:1284).
29 § har upphävts genom lag (1986:1284).
30 § 1 mom. Har deklarationsskyldig under beskattningsåret fört
räkenskaper i jordbruk eller skogsbruk som bedrivits av honom, annan
fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) eller rörelse, skall vid hans
självdeklaration fogas bestyrkt avskrift av balansräkning för
beskattningsåret och balansräkning för det närmast föregående
räkenskapsåret samt av vinst- och förlusträkning för beskattningsåret,
om sådan räkning ingått i bokföringen. Har i bokföringen intagits
särskilt balanskonto eller vinst- och förlustkonto och avviker sådant
konto från räkning som nyss sagts, skall vid deklarationen jämväl fogas
bestyrkt avskrift av kontot. Har fåmansföretag i sin bokföring använt
annat samlingskonto för intäkter och kostnader, skall bestyrkt avskrift
av sådant konto bifogas. Redovisar fåmansföretag likvida medel i
sammansatt post i balansräkningen, skall i självdeklarationen belopp
utvisande kassabehållningen uppges särskilt.
Vid självdeklaration, som ovan sägs, skola vidare fogas uppställningar
enligt fastställt formulär med uppgifter erforderliga för tillämpning av
gällande bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning så ock utdrag av
räkenskaperna till styrkande av dessa uppgifter.
För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringbolag skall
avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av förvaltnings- och
revisionsberättelser, som avgivits för beskattningsåret. För
fåmansföretag skall jämväl lämnas förteckning som avses i 12 kap. 9 §
aktiebolagslagen (1975:1385) samt förteckning över utbetalad rörlig
ränta till personer som avses i femte stycket av anvisningarna till 41 c
§ kommunalskattelagen (1928:370).
För inländsk skadeförsäkringsanstalt skall avlämnas bestyrkt avskrift av
protokoll eller annan handling, som utvisar, huru vinst- och
förlusträkningen samt balansräkningen för beskattningsåret slutgiltigt
fastställts samt huru vinsten för samma år disponerats. Lag (1978:943).
30 § 2 mom. Deklarationsskyldig som avses i 1 mom. och som för
beskattningsåret enligt lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. i sin balansräkning redovisar pensionsskuld
under rubriken Avsatt till pensioner skall i självdeklarationen under
den särskilda underrubriken Avdragsgilla pensionsåtaganden redovisa vad
som avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt
föreligger enligt punkt 2 d jämfört med punkt 2 e av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen (1928:370). Sådan redovisning skall avse
förhållandena vid såväl beskattningsårets ingång som dess utgång. Lag
(1976:1101).
30 § 3 mom. Företagsledare i fåmansföretag och närstående till sådan
person samt delägare i företaget skall vid självdeklaration foga
uppställning enligt fastställt formulär med uppgifter erforderliga för
tillämpning av gällande bestämmelser rörande beräkningen av hans inkomst
från företaget. Därvid skall uppgift lämnas bl.a. om hans
arbetsuppgifter i företaget, om vad han tillskjutit till eller uppburit
från företaget i form av pengar, varor eller annat, om utgifter för hans
privata kostnader som företaget bestridit, samt om avtal eller andra
därmed jämförliga förhållanden mellan honom och företaget. Lag
(1976:86).
30 § 4 mom. Försäkringsanstalt, som meddelat tjänstepensionsförsäkring
avseende arbetsgivares pensionsutfästelse gentemot arbetstagare, är
skyldig att på begäran av försäkringstagaren utfärda intyg i det
hänseende varom föreskrives i punkt 2 e sjunde stycket av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1976:1101).
31 § 1 mom. Envar bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder,
meddela de upplysningar till ledning för egen taxering, som kunna vara
av betydelse för åsättande av en riktig taxering.
31 § 2 mom. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i
anmaningen angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas
erforderliga för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest
för egen taxering. Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej
annat angivits i anmaningen.
Deklarationsskyldig skall tillika efter anmaning förete alla handlingar,
som finnas erforderliga för kontroll av deklarationen, såson kontrakt,
kontoutdrag, räkning och kvitto.
Bedöms uppgift i deklaration böra kontrolleras genom avstämning mot
räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar får taxeringsnämndens
ordförande eller tjänsteman, som biträder nämnden, komma överens med den
deklarationsskyldige om att sådan avstämning skall företagas vid besök
hos honom eller annars vid personligt sammanträffande. Ger granskning av
deklaration anledning till det får överenskommelse träffas även om
besiktning av fastighet, inventarier eller andra tillgångar. Lag
(1978:316).
31 § 3 mom. Har skattskyldig erhållit avräkning av utländsk skatt från
sin inkomstskatt eller förmögenhetsskatt enligt bestämmelser i
dubbelbeskattningsavtal eller enligt lagen (1986:468) om avräkning av
utländsk skatt och nedsätts härefter den utländska skatten, är han
skyldig att anmäla detta till länsskattemyndigheten. Anmälan skall göras
inom tre månader från det att den skattskyldige fått del av det beslut
genom vilket den utländska skatten nedsatts och skall avfattas på
formulär som fastställts av regeringen eller myndighet, som regeringen
bestämmer. Till anmälan skall fogas beslutet eller bestyrkt kopia av
detta. Lag (1986:1284).
32 § har upphävts genom lag (1976:927).
33 § Är stiftelse eller förening helt eller delvis frikallad från
skattskyldighet, skall i fall som nedan anges särskild uppgift avlämnas
rörande inkomst och förmögenhet, som inte i självdeklaration uppgivits
till beskattning.
Uppgiftsskyldighet, som i första stycket sägs, åligger
1) pensionsstiftelse som avses i lagen om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.,
2) personalstiftelse som avses i lagen om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid
arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,
3) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med
militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,
4) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning
till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård
och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av
undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland
behövande eller främja vetenskaplig forskning,
5) förening, som är hänförlig under 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, ävensom
6) förening och stiftelse, som avses i 7 § 5 mom. nionde stycket och 6
mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.
Uppgift avfattas å blankett enligt fastställt formulär. Blanketten eller
bilaga till denna skall upptaga inkomster och utgifter under
räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars under
taxeringsåret, samt tillgångar och skulder vid nämnda räkenskapsårs
början och slut, ävensom upplysning om de omständigheter, vilka anses
böra föranleda frikallelse från skattskyldighet.
Uppgift avlämnas varje år senast den 31 mars i den ordning som anges i
35 § i fråga om självdeklaration, där icke länsskattemyndigheten på
därom gjord framställning medgivit befrielse för viss tid från nämnda
skyldighet. Sådant medgivande får, när omständigheterna det föranleda,
återkallas. Över beslut, som länsskattemyndigheten meddelat enligt detta
stycke, får talan icke föras.
Det åligger stiftelse eller förening, som i denna paragraf avses, att
efter anmaning meddela de ytterligare upplysningar, som kunna erfordras
för bedömandet av stiftelsens eller föreningens skattskyldighet. Lag
(1986:1284).
34 § 1 mom. Självdeklaration, som skall avgivas utan anmaning, skall,
försåvitt ej annat följer av vad här nedan stadgas, vara avlämnad senast
den 15 februari under taxeringsåret.
Följande deklarationsskyldiga får avlämna självdeklaration senast den 31
mars under taxeringsåret, nämligen
1) staten, landstingskommun, kommun och annan dylik menighet,
2) den som nästföregående år varit skyldig föra räkenskaper, om
räkenskapsåret gått till ända senare än den 31 augusti året före
taxeringsåret,
3) delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi om vid
2) angivna förutsättningar föreligger beträffande bolaget eller
rederiet,
4) person, som skall beskattas enligt för gift skattskyldig gällande
bestämmelser tillsammans med person som avses vid 2) eller 3),
5) hemmavarande barn under 18 år till deklarationsskyldig som avses vid
2), 3) eller 4). Lag (1978:316).
34 § 2 mom. Visar någon att hinder på grund av särskilda omständigheter
möter att avlämna självdeklaration inom föreskriven tid, får han efter
ansökan beviljas anstånd med avlämnande av självdeklarationen. Anstånd
får icke utan att synnerliga skäl föreligger medges längre än till
utgången av maj månad under taxeringsåret.
Ansökan enligt första stycket görs hos och prövas av lokala
skattemyndigheten i det fögderi till vilket sökanden för
beskattningsåret skall hänföras enligt bestämmelserna i 66 §
kommunalskattelagen (1928:370) eller, om sökanden enligt nämnda
bestämmelser icke kan hänföras till något fögderi, lokala
skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Har ansökan gjorts hos annan
lokal skattemyndighet skall denna pröva ansökan om tiden inte medger att
ansökan överlämnas till rätt myndighet.
Den, som i varaktigt bedriven rörelse biträder deklarationsskyldiga med
upprättande av självdeklaration, får för sådana deklarationsskyldiga som
avses i 1 mom. andra stycket efter ansökan erhålla tillstånd att enligt
tidsplan avlämna deklarationer under tiden den 1 april-den 31 maj under
taxeringsåret. Vid ansökningshandlingen skall fogas förteckning över de
deklarationsskyldiga. I förteckningen upptagen deklarationsskyldig
skall, om tillståndet medges, anses ha erhållit anstånd med
deklarationens avlämnande till den dag då deklaration senast får
avlämnas enligt tidsplanen.
Ansökan enligt tredje stycket görs hos och prövas av lokala
skattemyndigheten i det fögderi inom vilket sökanden utövar sin rörelse.
Mot lokal skattemyndighets beslut får talan ej föras. Lag (1978:316).
34 § 3 mom. I 30 § 1 mom. tredje och fjärde styckena omförmälda
handlingar skola avlämnas samtidigt med och fogas vid den eller de
självdeklarationer, som den skattskyldige avgiver. Möter hinder därför,
skola handlingarna avlämnas inom två veckor efter det desamma
upprättats.
34 § 4 mom. Självdeklaration och annan uppgift eller upplysning till
ledning vid egen taxering, som skall avgivas på grund av anmaning,
avlämnas inom den tid, som i anmaningen förelägges; dock att skyldighet
icke föreligger att på grund av anmaning avlämna självdeklaration eller
uppgift å tidigare dag än handlingen skolat avlämnas utan anmaning.
35 § Självdeklaration, som skall avges utan anmaning, och därtill
hörande handlingar skall lämnas till länsskattemyndighet eller lokal
skattemyndighet.
Har i kommun för mottagande av deklarationer vidtagits särskild
anordning, som har godkänts av länsskattemyndigheten, får deklaration
lämnas i enlighet därmed. Lag (1986:1284).
36 § Den som inte har fullgjort sin deklarationsskyldighet i rätt tid
får anmanas att avge självdeklaration.
Är avlämnad självdeklaration icke så upprättad, som i denna lag
föreskrivs, får den deklarationsskyldige anmanas att inkomma med felande
uppgift eller, där deklarationen är i väsentliga avseenden bristfällig,
med ny, på behörigt sätt upprättad deklaration. Lag (1985:406).
IV. om kontrolluppgifter och andra uppgifter för annans taxering
37 § 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och
registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom
skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter
(kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande
uppställning.
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall
avse avse
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
1. a) Statlig Den som hos den Avlöning, arvode,
och kommunal myn- uppgiftsskyldige annan ersättning
dighet, innehaft anställ- eller förmån, oav-
ning eller uppdrag sett huruvida denna
b) aktiebolag, eller utfört till- utgått kontant eller
ekonomisk före- fälligt arbete el- såsom naturaförmån
ning, fond, stif- ler som av den upp- samt oavsett om den-
telse och annan giftsskyldige åtnju- samma utgör ersättning
juridisk person nit pension, livränta för kostnader, som
än dödsbo, eller periodiskt mottagaren haft att
utgående ersättning, bestrida. Värdet av
c) fysisk person ävensom den som åt- naturaförmån skall
och dödsbo, som njutit förmån från anges och beräknas i
bedrivit rörelse personalstiftelse enlighet med bestäm-
eller jordbruk, eller annan stiftelse. melserna i 42 § kom-
däri ingegripet munalskattelagen
skogsbruk, i frå- (1928:370) jämte an-
ga om förmåner visningarna utom
som utgått från punkt 2 tredje stycket
sådan förvärvs- andra meningen och
källa, samt punkt 4 andra stycket
av anvisningarna. I
d) fysisk person fråga om annan bostads-
och dödsbo, som förmån än förmån av se-
innehaft annan mesterbostad skall vär-
fastighet, i frå- det av förmånen anges
ga om förmåner och beräknas i enlighet
som utgått från med bestämmelserna i 8 §
sådan förvärvs- tredje stycket (1953:272).
källa. Har mottagaren haft att
erlägga vederlag för åt-
njuten naturaförmån,
skall uppgift om förmånen
och vederlaget lämnas.
Avser livränta skadestånd
till följd av personskada
skall angivas om livräntan
utgör skattepliktig intäkt.
______________________________________________________________________
Undantag:
f) förmåner i annan än
pengar som enligt 32 §
3 f mom. första stycket
kommunalskattelagen inte
skall tas upp som intäkt.
g) kostnadsersättning för
resa i tjänsten inom riket
med allmänt
kommunikationsmedel eller
taxi, motsvarande gjorda
utlägg, annan
kostnadsersättning för resa
i tjänsten som inte
överstiger sammanlagt 1 000
kronor, och
representationsersättning
motsvarande gjorda utlägg,
sammanlagt icke överstigande
500 kronor, samt därjämte
traktamentsersättning vid
vistelse i tjänsten utom
tjänstgöringsorten, som
varit förenad med
övernattning, som sammanlagt
icke överstiger 500 kronor
eller icke avser mer än 24
dagar för år räknat, om i
kontrolluppgiften anmärkes
att ersättning av nämnda
slag utgått (se även 2 mom.
fjärde stycket),
________________________________________________________________________
3. Försäkringsan- Den som från an- Utgivet belopp. Har
stalt och under- stalten eller före- till följd av person-
stödsförening. ningen uppburit be- skada utgivits skatte-
lopp, ej understi- pliktigt engångsbe-
gande 200 kronor för lopp skall särskilt
hela året, på grund anmärkas om skatte-
av försäkring av den pliktigt engångsbe-
art att skatteplikt lopp utgivits tidi-
för beloppet förelig- gare på grund av
ger, dock att om liv- samma skada. Om så
ränta utgivits till är fallet skall an-
följd av personakada givas beloppets stor-
eller om ersättning lek och utbetalnings-
utgått på grund av året.
sådan kollektiv
sjukförsäkring som
avses i 32 § 3 a mom.,
punkt 16 av anvis-
ningarna till 21 §
eller punkt 11 av
anvisningarna till
28 § kommunalskattela-
gen (1928:370),
uppgift skall lämnas
även om belopp som
icke är av skatte-
pliktig natur och
som för hela året
överstiger 200 kronor.
Den som är ägare till Försäkringars värde
försäkring som avses vid årets utgång,
i punkt 6 avg anvis- om värdet uppgår
ningarna till 3 och till minst 1 000
4 §§ lagen (1947:577) kronor.
om statlig förmögen-
hetsskatt samt för-
månstagare med för-
fogande rätt till
sådan försäkring.
_______________________________________________________________________
3 c. Allmän försäk- Den som åtnjutit ut- Dagpenning och sti-
ringskassa. bildningsbidrag i form mulansbidrag som upp-
av dagpenning eller går till sammanlagt
stimulansbidrag. minst 100 kronor för
hela året.
Den som uppburit dag- Utgivet belopp som
penning vid utbildning uppgår till sammanlagt
och tjänstgöring inom minst 100 kronor
totalförsvaret. för hela året.
Den som uppburit bidrag Utgivet belopp som upp-
för att anskaffa motor- går till sammanlagt
fordon. minst 100 kronor för
för hela året.
-- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
3 f. Vuxenutbild- Den som åtnjutit Utgivet belopp som upp-
ningsnämnd korttidsstudiestöd el- går till sammanlagt
ler vuxenstudiebidrag minst 100 kronor för
enligt studiestöds- hela året.
lagen (1973:349).
Den som uppburit tim- Utgivet belopp som
ersättning vid grund- uppgår till sammanlagt
utbildning för vuxna minst 100 kronor
(grundvux), vid vuxen- för hela året.
utbildning för psykiskt
utvecklingsstörda
(särvux) och vid grund-
läggande svenskunder-
visning för invandrare.
3 g. Den som utgett Den som uppburit er- Utgivet belopp som
ersättning enligt sättningen. uppgår till samman-
16 § lagen (1989:425) lagt minst 100
om särskilda inskol- kronor för hela året.
ningsplatser hos
offentliga arbetsgivare.
4 a. Den som utbetalt Den som är berättigad Den utbetalda ut-
utdelning på aktie i att lyfta utdelning delningen.
svenskt aktiebolag, för egen del vid ut-
på vilket 3 kap. 8 § delningstillfället.
aktiebolagslagen
(1975:1385) eller Fysisk person som Innehavet vid årets
lagen (1970:596) om hos den uppgiftsskyl- utgång.
förenklad aktiehan- dige varit antecknad
tering är tillämplig, som innehavare av
bank, som avses i 1 § aktie eller andel i
aktiefondslagen aktiefond eller ut-
(1974:931), vilken ländsk juridisk person.
utbetalt utdelning på
andel i svensk aktie-
fond för vilken regis-
ter förs enligt 31 §
sistnämnda lag, den
som utbetalt utdelning
från utländsk juridisk
person, om utdelningen
utbetalats genom Värde-
papperscentralen VPC
Aktiebolags försorg samt
fondbolag, som avses i
1 § aktiefondslagen, vil-
ket förvaltar svensk aktie-
fond för vilken register
förs enligt 31 § sistnämnda
lag.
4 b. Valutabank och fond- Den som är berätti- Utdelning och
kommissionär hos vilka ut- gad att lyfta utdel- ränta som ut-
ländsk aktie eller annat ning för egen del vid betalats eller
utländskt värdepapper för- utdelningstillfället gottskrivits.
varas i depå eller konto- samt den som gott-
förs enligt särskilda be- skrivits ränta eller
stämmelser därom. till vilken ränta ut-
betalats
4 c. Valutabank. Fysisk person för Varje betalning
vilken banken förmedlat som överstiger
betalning till eller 25 000 kronor.
från utlandet. Upplysning om
det sammanlagda
beloppet av dels
sådana betal-
ningar till
utlandet, dels
sådana
betalningar från
utlandet.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Lag (1989:1024).
37 § 2 mom. Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 mom., skall
iakttagas följande.
Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna förmäles,
endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd, för
vilken förmånen utgått.
I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och
traktamentsersättning, skall angivas beloppet av dels
resekostnadsersättning och dels traktamentsersättning vid resa i
tjänsten som varit förenad med övernattning jämte tid för vilken sådan
traktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om sådan
traktamentsersättning dels för förrättningar inom riket i enlighet med
vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. I fråga om
förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för
förrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört
vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort
(korttidsförrättningar) samt övriga resor (långtidsförrättningar) som
varit förenade med övernattning. För korttids- och långtidsförrättningar
uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning
skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppgivas
såsom korttidsförrättning. -- I kontrolluppgift skall i förekommande
fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren utöver
traktamentsersättningen, haft utgifter för den anställdes bostad eller
uppehälle under förrättningen. Traktamentsersättning vid resa i tjänsten
som inte varit förenad med övernattning skall i kontrolluppgift anges
som lön, arvode eller motsvarande.
Om länsskattemyndigheten i det län där arbetsgivarens hemortskommun är
belägen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna
uppgift enligt tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning
inom riket, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning
utgått. Förutsättning för medgivande är att ersättning utgår enligt
sådana grunder att den kan antagas icke komma att överstiga avdragsgill
ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan lämnas även
beträffande resekostnadsersättning för färd med allmänt
kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett
större antal anställda, som mera regelbundet företager tjänsteresor, och
medgivandet bedömes vara utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande
får ej lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren
och honom närstående personer samt delägare i företaget. Lämnat
medgivande gäller tills vidare. Det kan begränsas till viss grupp av
anställda. -- Ansökan om medgivande göres hos länsskattemyndigheten
senast den 31 oktober året före taxeringsåret. Talan mot beslut,
varigenom ansökan om medgivande avslagits eller medgivande återkallats,
föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkommit till
verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll del av beslutet.
Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.
Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans
efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön
och vad som avdragits.
Av kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde punkten
skall framgå om arbetsgivaren har att för utgivet belopp betala
arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. I
kontrolluppgift som nu har sagts skall särskilt för sig tas upp
representationsersättning och särskilt för sig annan kostnadsersättning
än resekostnads- och traktamentsersättning.
I kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har
gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982:1006) om avdrags-
och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.
I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer
eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den
uppgiften avser. Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser
skall redovisas dennes födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelats
särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)
skall detta anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller
organisationsnummer. I kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag skall
anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller
delägare i företaget.
Kontrolluppgift, som i 1 mom. tredje punkten sägs och som avser
pensionsförsäkring tagen annorledes än i samband med tjänst, skall
innehålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och,
om möjligt, fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande
fall, den som erhållit förfoganderätten till försäkringen.
Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med
tjänst, skall innehålla uppgift om den som enligt tjänsteavtalet skall
åtnjuta pensionsförmånen.
I kontrolluppgift skall lämnas uppgift om lån som har lämnats
räntefritt, eller mot ränta understigande sedvanlig ränta, till arbets-
eller uppdragstagare, om det sammanlagda värdet av förmåner av detta
slag uppgår till mer än 2 000 kronor. Uppgiften skall avse förmånens
värde.
Kontrolluppgift enligt 1 mom. punkterna 1--3, 3 b--3 h, 4 a--4 c eller
7--9 skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Särskild
uppgiftshandling skall lämnas för varje person.
Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från
bestämmelserna i elfte stycket. Mot riksskatteverkets beslut får talan
ej föras. Lag (1989:1024).
37 § 3 mom. har upphävts genom lag (1978:316).
37 § 4 mom. Kontrolluppgift enligt 1 mom. skall lämnas senast den 31
januari under taxeringsåret. Den som har tilldelats redovisningsnummer
för inbetalning av innehållen skatt skall lämna kontrolluppgift till
lokal skattemyndighet i det län där länsstyrelsen har utfärdat
redovisningsnumret. Annan uppgiftsskyldig skall lämna kontrolluppgift
till lokala skattemyndigheten i det fögderi där han är bosatt.
Kontrolluppgifter enligt 1 mom. punkterna 3 a eller 4--6 skall vid
avlämnandet vara ordnade kommunvis. Vilken kommun uppgifterna avser
skall vara tydligt utmärkt.
I fråga om inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (1928:370) får riksskatteverket föreskriva att
kontrolluppgift skall avlämnas i särskild ordning. Lag (1981:1319).
37 § 5 mom. Den som har att avlämna kontrolluppgift enligt 1 mom.
punkterna 1--3, 3 b--3 h, 4 a--4 c eller 7--10 skall senast den 31
januari under taxeringsåret till inkomsttagaren översända meddelande med
de upplysningar som lämnas i kontrolluppgiften. Lag (1989:440).
37 § 6 mom. Försäkringsanstalt skall senast den 31 januari under
taxeringsåret lämna uppgift i det fall pensionsförsäkring, som meddelats
med tillämpning av äldre bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 31
§ kommunalskattelagen (1928:370), ändrats eller förmånstagare under
beskattningsåret insatts till försäkringen, i strid mot de nya
bestämmelserna i nämnda punkt. Därvid skall även angivas den mot
försäkringen, i strid mot de nya bestämmelserna i nämnda punkt. Därvid
skall även angivas den mot försäkringen svarande premiereserven och
övriga tillgodohavanden vid tidpunkten för ändringen.
Uppgift skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Ett
exemplar av uppgiften skall senast den 31 januari under taxeringsåret
översändas till den försäkrade. Lag (1975:1352).
37 § 7 mom. Vid kontrolluppgift, som lämnas enligt 1 mom. punkt 1--3, 3
b--3 f eller 8 skall fogas särskild uppgift (sammandrag av
kontrolluppgifter). I sådant sammandrag skall anges namn,
postadress och personnummer eller organisationsnummer för den
uppgiftsskyldige, antalet lämnade kontrolluppgifter samt det sammanlagda
beloppet av de skatteavdrag som har verkställts för preliminär A-skatt
under året före taxeringsåret. Har den uppgiftsskyldige tilldelats
särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)
skall detta anges i stället för personnummer eller organisationsnummer.
Om den uppgiftsskyldige har gjort avdrag för en arbetstagares kostnader
enligt 2 kap. 4 § 6 lagen (1981:691) om socialavgifter, skall denna
kostnad också anges i sammandraget. I sammandraget skall också anges det
sammanlagda beloppet av semestermedel som har betalats in till en
semesterkassa och som den uppgiftsskyldige inte skall redovisa i
kontrolluppgift. Lag (1987:1209).
37 § 8 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och förmögenhetstaxering
skall varje år utan anmaning avlämnas kontrolluppgifter för det
föregående kalenderåret enligt följande uppställning.
Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall
avse avse
Värdepapperscen- Den som gottskri- Ränta som den upp-
tralen VPC Aktiebolag, vits ränta eller giftsskyldige sam-
till vilken ränta manlagt gottskrivit
den som yrkesmässigt utbetalats (bor- eller utbetalat
bedrivit inlåning genär). Utbetal- till borgenären eller
på annat sätt ning av ränta på samt dennes sam-
yrkesmässigt om- statens sparobli- manlagda fordran
besörjt att pengar gationer skall an- på den uppgiftsskyl-
blivit räntebärande, ses ha skett av dige vid årets ut-
riksgäldskonto- gång.
den som gett ut ret.
skuldförbindelse för den
allmänna marknaden
Undantag: Undantag:
och Bank, hypoteksin- Ränta som i fråga om
förening som från stitut, värdepapperscentra-
medlemmar mottagit anstalt och aktie- len inte avser bola-
pengar för förränt- bolag samt förening gets verksamhet be-
ning. och stiftelse som träffande skuldför-
tilldelats organi- bindelser för den
sationsnummer. allmänna markna-
den och som i fråga om
övriga uppgifts-
skyldiga inte hänför sig
till sådan verk-
samhet som avses un-
der rubriken Uppgifts-
skyldig.
b) Ränta som inte utgör
skattepliktig inkomst
enligt 3 § lagen
(1978:423) om
skattelättnader för
vissa sparformer eller
lagen
(1988:847) om
skattelättnader för
allemanssparande och
ungdomsbosparande.
c) Ränta och fordran på
konto, för vilket inte
finns person- eller
organisationsnummer och
som öppnats före den 1
januari 1985, om räntan
för kontohavaren uppgår
till mindre än 100
kronor. Innehas ett
konto av mer än en
person, skall uppgift
lämnas för samtliga
kontohavare, om räntan
för någon av dem uppgår
till minst 100 kronor.
d) Om borgenärens
sammanlagda ränta på
ett eller flera konton
uppgår till mindre än
100 kronor, skall
uppgift inte lämnas om
dennes ränta och
fordran på kontona.
Ränta som enligt andra
bestämmelser i detta
stycke är undantagen
från uppgiftsskyldighet
skall inte medräknas.
e) Ränta och fordran på
särskilt konto i bank
enligt skogskontolagen
(1954:142), lagen
(1979:611) om
upphovsmannakonto eller
lagen (1982:2) om
uppfinnarkonto.
I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt person- eller
organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som borgenären.
Innehas ett konto av fler än fem personer får, i stället för uppgifter
rörande samtliga innehavare, uppgifter lämnas om en person som förfogar
över kontot samt i förekommande fall om den beteckning på
innehavarkretsen som används för kontot. För dödsbo får i stället för
organisationsnummer den avlidnes personnummer anges. Kan person- eller
organisationsnummer inte anges för en borgenär, skall såvitt möjligt
dennes födelsetid redovisas eller, om borgenären är en juridisk person,
namn och postadress samt personnummer för den som får förfoga över ränta
eller fordran.
Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas
lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den
uppgiftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte
redovisas enligt bestämmelserna i andra stycket skall dock den totala
räntan och fordran redovisas utan fördelning.
Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige
inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta
det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.
Bestämmelserna i 2 mom. elfte och tolfte styckena, 4 mom. första och
andra styckena samt 5 mom. skall tillämpas på kontrolluppgift enligt
detta moment. Redovisning av konto som avses i andra stycket andra
meningen skall dock lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto.
Lag (1988:848).
38 § 1 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för
registreringspliktigt fartyg skall varje år till ledning för delägares
taxering utan anmaning avlämna uppgifter särskilt för varje delägare
angående den delägaren tillkommande andelen av bolagets eller rederiets
inkomst och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet.
Uppgifterna skall avfattas och avlämnas enligt reglerna för allmän
självdeklaration. Till uppgifterna skall fogas de i 30 § 1 mom. första
och andra styckena nämnda handlingarna. Lag (1986:1284).
38 § 2 mom. Uppgifter enligt 1 mom. skall vara avlämnade senast den 15
februari under taxeringsåret; dock får bolag eller rederi, som har varit
skyldigt att föra räkenskaper och vars räkenskapsår har gått tillända
senare än den 31 augusti under året före taxeringsåret, avlämna
uppgifterna senast den 31 mars under taxeringsåret.
Uppgifterna skall avlämnas i den ordning, som gäller för avlämnande av
självdeklaration. Lag (1978:316).
38 § 3 mom. Bestämmelserna i 1 och 2 mom. gälla i tillämpliga delar även
sådant oskiftat dödsbo som vid inkomst- och förmögenhetstaxering skall
anses som handelsbolag. Förordning (1966:727).
38 § 4 mom. Det åligger skattskyldig, vars make skall taxeras för
inkomst enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 §
kommunalskattelagen (1928:370), att lämna denne de uppgifter om
verksamheten som behövs för beräkning av inkomsten. Lag (1976:73).
39 § 1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för
nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande
uppställning. Lag (1989:440).
Uppställningen ej med här.
39 § 2 mom. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse eller
innehaft annan fastighet än jordbruksfastighet eller varit innehavare av
lägenhet med bostadsrätt är skyldig att, ändå att mottagarna icke i
anmaningen namngivas, avlämna följande uppgifter:
a) uppgift om belopp, som han under viss angiven tid utbetalt till
näringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens
hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse och uppgift
därom icke skolat lämnas på grund av annan föreskrift i denna lag, med
upplysning tillika om mottagarens namn och adress, samt
b) uppgift om belopp, som han under viss angiven tid av näringsidkare
uppburit för försålda varor eller såsom ersättning för utförda tjänster,
i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i köparens eller utgivarens
hand utgöra avdragsgill utgift, med upplysning tillika om köparens eller
utgivarens namn och adress.
Vad i detta moment stadgas om uppgiftsskyldighet skall ej avse i
detaljhandel verkställda köp eller försäljningar av varor över disk och
liknande fall inom detaljhandel, där uppgiftsskyldigheten uppenbarligen
icke kan fullgöras. Förordning (1961:340).
39 § 3 mom. Den som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse
enligt fondkommissionslagen (1979:748) är skyldig att efter anmaning
lämna uppgifter som avses i 1 mom. 9 även i fråga om ej namngivna
personer. Detsamma gäller valutabank och fondkommissionär beträffande
uppgifter som avses i 1 mom. 10. Lag (1989:440).
39 § 4 mom. Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning är
skyldig att efter anmaning lämna uppgift om namngiven persons
inrättningar och uttag under viss tid. Lag (1987:105).
39 § 5 mom. Har någon enligt denna paragraf anmanats avlämna uppgift och
avser uppgiften förhållande, varom han har att iakttaga tystnad, eller
anser han att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att
uppgiften ej kommer till annans kännedom, må länsrätten, på
framställning av den som anmanats, när synnerliga skäl föranleda
därtill, befria honom från skyldighet att lämna uppgiften. Lag
(1987:105).
Mot länsrättens beslut må talan ej föras. Lag (1971:399).
40 § Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning åligger,
utöver vad eljest i denna lag stadgas, att, i den omfattning och ordning
riksskatteverket bestämmer, lämna uppgift om storleken av insättares
ränteinkomst under viss angiven tid och beloppet av insättares
innestående medel vid viss angiven tidpunkt samt om insättares
fullständiga namn och senast för inrättningen kända bostadsadress
ävensom, därest annan än räkningshavare äger förfoga över räkningen,
uppgift om den sålunda berättigades fullständiga namn och senast för
inrättningen kända bostadsadress. Lag (1970:913).
41 § Aktiebolag, är pliktigt att efter anmaning till ledning vid
värdesättning av aktier i bolaget avlämna uppgift enligt fastställt
formulär rörande bolagets tillgångar och skulder jämte andra
omständigheter av betydelse för värdesättningen. Motsvarande skyldighet
åligger ekonomisk förening.
42 § 1 mom. Har medlem av bostadsförening eller delägare i
bostadsaktiebolag under hela eller större delen av beskattningsåret helt
eller till övervägande del till annan upplåtit honom i nämnda egenskap
tillkommande lägenhet, skall till ledning för medlemmens eller
delägarens taxering varje år av föreningen eller bolaget lämnas uppgift
om beloppet av medlemmens eller delägarens inbetalningar till föreningen
eller bolaget och huru mycket därav som utgör kapitaltillskott.
Motsvarande gäller beträffande sådan ekonomisk förening eller sådant
aktiebolag som enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 §
kommunalskattelagen likställs med bostadsförening och bostadsaktiebolag
vid inkomstbeskattningen. Lag (1985:1284).
42 § 2 mom. Efter anmaning åligger det bostadsförening eller
bostadsaktiebolag att i den omfattning, som i anmaningen angives,
avlämna uppgift angående värdet av medlems eller delägares andel i
föreningens eller bolagets behållna förmögenhet. Lag (1986:1284).
42 § 3 mom. En bostadsrättsförening skall varje år lämna följande
uppgifter om de överlåtelser av bostadsrätter under det föregående
kalenderåret som har anmälts till föreningen:
a) lägenhetens beteckning,
b) överlåtarens och förvärvarens namn samt personnummer,
organisationsnummer eller adress,
c) tidpunkten för överlåtelsen och köpeskillingens storlek samt
tidpunkten för överlåtarens förvärv och vederlaget vid förvärvet,
d) storleken av sådana kapitaltillskott som överlåtaren enligt punkt 2 c
av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen får räkna in i
omkostnadsbeloppet,
e) bostadsrättens andel av innestående medel på inre reparationsfond
eller liknande fond vid förvärvs- respektive avyttringstidpunkten samt
f) om överlåtarens förvärv skett före år 1974, bostadsrättens andel av
föreningens behållna förmögenhet den 1 januari 1974 beräknad enligt
punkt 2 c av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen.
Efter anmaning skall bostadsrättsföreningen lämna ytterligare
upplysningar som är av betydelse för beräkning av realisationsvinsten
vid en medlems avyttring av sin bostadsrätt.
Uppgiftsskyldighet enligt detta moment föreligger dock endast om
bostadsrättsföreningen vid ingången av det beskattningsår som är i fråga
var av det slag som anges i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till
38 § kommunalskattelagen.
Vad i detta moment föreskrivs om uppgiftsskyldighet gäller även för
annan ekonomisk förening än bostadsrättsförening och för aktiebolag om
föreningen eller bolaget är av det slag som anges i punkt 2 femte
stycket av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen.
I fråga om uppgifter enligt första stycket c) och e) gäller följande
undantag från uppgiftsskyldigheten. Avser överlåtelsen en bostadsrätt
som har förvärvats före den 1 juli 1982 behöver uppgift om
köpeskillingen vid förvärvet inte lämnas. Avser överlåtelsen en andel
eller aktie som avses i fjärde stycket behöver uppgift om köpeskillingen
vid förvärvet inte lämnas om förvärvet skett före den 1 januari 1984.
Har en bostadsrätt eller en andel eller aktie som nyss nämnts förvärvats
före år 1974 behöver uppgift inte lämnas om innestående medel på inre
reparationsfond eller liknande fond vid förvärvstidpunkten.
Det åligger förening eller bolag att, utöver vad som följer av 20 §,
sörja för att erforderligt underlag för uppgiftslämnande enligt detta
moment bevaras. Lag (1984:1081).
42 § 4 mom. Uppgift enligt 1 mom. och 3 mom. första stycket skall utan
anmaning avlämnas senast den 15 februari under taxeringsåret. Uppgiften
skall lämnas till den lokala skattemyndighet inom vilkens
verksamhetsområde föreningens eller bolagets fastighet är belägen och
avfattas på blankett enligt fastställt formulär eller på sätt som
länsskattemyndigheten bestämmer.
Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag från
bestämmelserna i första stycket andra meningen. Riksskatteverkets beslut
får inte överklagas.
Den som enligt första stycket har att lämna uppgift utan anmaning skall
senast den 8 februari under taxeringsåret underrätta varje medlem eller
delägare om innehållet i uppgiften i vad den angår honom. Lag
(1986:1284).
42 § 5 mom. Det åligger förmansföretag att lämna företagsledaren och
delägare i företaget samt dem närstående personer alla uppgifter som
erfordras för att de skola kunna beräkna sin skattepliktiga inkomst från
företaget. Lag (1983:1045).
42 a § 1 mom. Det åligger juridisk person, som förvaltar samfällighet,
att till ledning vid inkomst- och förmögenhetstaxering varje år utan
anmaning lämna uppgift enligt följande. Sådan juridisk person som avses
i 6 § 1 mom. första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall lämna uppgift om utdelning till delägare. Uppgiften skall även
innehålla upplysning i det avseende som behövs för tillämpning av 2 §
sista stycket skogskontolagen (1954:142). Annan juridisk person skall
lämna uppgift om delägares andel av intäkter och kostnader i
samfälligheten. Uppgift behöver dock icke lämnas, om delägares andel av
ränteintäkt understiger 300 kronor, och ej heller om andelen av intäkt
av annat slag understiger 300 kronor sedan därifrån avdragits andelen av
sådana kostnader som är omedelbart avdragsgilla vid taxeringen. Vidare
skall annan juridisk person än sådan som avses i 6 § 1 mom. första
stycket b lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt lämna uppgift om
delägares andel i samfällighetens behållna förmögenhet. Utgör
samfälligheten icke särskild taxeringsenhet, skall vid beräkning av den
behållna förmögenheten värde av sådan samfälld egendom som ingår i de
delägande fastigheternas taxeringsvärde ej inräknas. Uppgift behöver
dock icke lämnas, om den del av samfällighetens behållna förmögenhet som
belöper på fastighet understiger 5 000 kronor.
Uppgift skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär och
avlämnas senast den 31 januari under taxeringsåret i den ordning som
gäller för avlämnande av självdeklaration. Senast nämnda dag skall
vidare till delägare översändas ett exemplar av uppgiften eller denne
eljest underrättas om innehållet i uppgiften. Lag (1985:1022).
42 a § 2 mom. Juridisk person, som förvaltar samfällighet och som icke
är skattskyldig för förmögenhet, är pliktig att efter anmaning till
ledning för värdesättningen av delarna i samfälligheten avlämna uppgift
om samfällighetens tillgångar och skulder jämte andra omständigheter av
betydelse för värdesättningen. Lag (1975:264).
43 § 1 mom. Envar, som har utbekommit utdelning på aktier i svenskt
aktiebolag, på vilket 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8
§ försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 §
bankaktiebolagslagen (1987:618) icke är tillämplig, så och envar, som
här i riket har utbekommit
a) utdelning på andelar i svensk ekonomisk förening, svensk aktiefond,
för vilken register ej förs enligt 31 § aktiefondslagen (1974:931),
eller, om den icke har betalats ut genom Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolag (värdepapperscentralen) eller avser fall som nämns i 37 § 1
mom. 4 b, från utländsk juridisk person eller
b) ränta, vilken har erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto och
icke har betalats ut genom värdepapperscentralen eller avser fall som
nämns i 37 § 1 mom. 4 b, på obligation, förlagsbevis eller annan för den
allmänna rörelsen avsedd förskrivning,
är skyldig att till ledning för egen taxering vid mottagandet av
utdelningen eller räntan avge särskild uppgift härom. Lyfts beloppet för
annans räkning, och överlämnas ej därvid en av denne avgiven vederbörlig
uppgift, skall uppgift i stället avges av den, som lyfter beloppet, och
därvid uppges namn och hemvist på den, för vars räkning beloppet lyfts.
Utbekommer någon utdelning eller ränta mot kupong, som han har förvärvat
utan det värdepapper kupongen tillhör, skall också uppges namn och
hemvist på den, från vilken kupongen har förvärvats.
Uppgift avfattas enligt fastställt formulär och avlämnas till den, som
utbetalar utdelning eller ränta. Denne skall tillse att uppgift
avlämnas, innan betalning sker.
Den som begär registrering hos värdepapperscentralen av värdepapper som
avses berättiga till utdelning från utländsk juridisk person eller som
åsyftas i första stycket b skall samtidigt lämna uppgift om namn och
hemvist på den, för vilkens räkning utdelningen eller räntan skall
lyftas. Ändras förhållande om vilket sådan uppgift har lämnats, skall
den som har lämnat uppgiften utan dröjsmål anmäla detta skriftligen till
värdepapperscentralen. Bank eller fondkommissionär, som är auktoriserad
som förvaltare av aktier enligt lagen (1987:623) om förenklad
aktiehantering, är skyldig att lämna sådan uppgift som rör ränta efter
anmodan från värdepapperscentralen. Sådan anmodan får ej göras senare än
fem år efter utbetalningen av räntan. Lag (1989:440).
43 § 2 mom. Med uppgifter, som har avgivits enligt 1 mom. och rör
utdelning på svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond, skall
förfaras enligt kupongskattelagen.
Övriga enligt 1 mom. avgivna uppgifter, som avser utdelning, skall för
varje år senast den 31 januari nästföljande år av den som har mottagit
uppgifterna avlämnas i enahanda ordning som gäller för avlämnande av
kontrolluppgifter, som avses i 37 § 1 mom. punkterna 1--4. Har i något
fall utbetalning av utdelning skett utan att uppgiftsskyldighet
vederbörligen har fullgjorts, skall vid uppgifternas avlämnande lämnas
upplysning härom. Lag (1985:406).
43 § 3 mom. I den omfattning och ordning riksskatteverket bestämmer
skall, utöver vad som framgår av 1 mom., svenskt bolag eller svensk
ekonomisk förening lämna uppgift rörande utbetald utdelning och utgivare
av obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen
avsedda förskrivningar lämna uppgift rörande utbetald ränta. Lag
(1970:913).
43 § 4 mom. Föreligga särskilda skäl, kan rikskatteverket medgiva
jämkning av den i 1 mom. stadgade uppgiftsskyldigheten. Lag (1970:913).
43 § 5 mom. Länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet är berättigad
att hos den, som har mottagit uppgifter som i 1 mom. sägs, för
taxeringskontroll taga del av dessa uppgifter. Den hos vilken
uppgifterna förvaras är därvid skyldig att lämna det biträde, som
erfordras för kontrollens genomförande. Lag (1986:1284).
44 § Har här i riket bosatt person eller här verksamt företag gottgjort
någon i utlandet belopp eller förmån, som beträffande mottagare här i
riket skulle hava föranlett skyldighet att avlämna kontrolluppgift,
skall den som utgivit beloppet eller förmånen på sätt och i den
omfattning riksskatteverket föreskriver avlämna kontrolluppgift till
ledning vid beloppets eller förmånens beskattning utom riket. Lag
(1970:913).
45 § Hava föreskrivna uppgifter till ledning vid annans taxering icke
avlämnats eller icke upprättats enligt föreskrifterna i denna lag, må
den uppgiftspliktige anmanas att avlämna eller fullständiga uppgifterna.
46 § Uppgift som myndighet förfogar över och som behövs för taxering
skall på begäran tillhandahållas för taxeringskontroll.
Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om
uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 §
eller 3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till
vilken hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.
Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i
sekretesslagen, föreligger uppgiftsskyldighet enligt första stycket
endast om framställningen görs av länsskattemyndigheten. Om ett
utlämnande skulle medföra synnerligt men för något allmänt eller enskilt
intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om regeringen på ansökan
av länsskattemyndigheten beslutar att uppgiften skall lämnas ut. Lag
(1987:1228).
V. Gemensamma bestämmelser rörande deklarationer och andra
uppgifter
47 § Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i
denna lag sägs, skall fullgöras
1) för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 11
kap. 1 § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen
har under sin förvaltning,
2) för sådan person, för vilken god man eller förvaltare har förordnats
enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 § föräldrabalken, av gode mannen eller
förvaltaren beträffande vad han har under sin förvaltning,
3) för avliden person och hans dödsbo av dödsbodelägare eller
testamentsexekutor, som har att förvalta den dödes egendom, dock att där
egendomen avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att
fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten,
4) för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för
dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom,
5) för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person och
dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare
eller ombud, där ej beträffande staten, landsting, kommun eller annan
dylik menighet regeringen annorlunda förordnar,
6) för aktiefond av det fondbolag, som handhar förvaltningen av fonden
eller, om förvaltningen övergått till förvaringsbank, av denna samt
7) för annan än här ovan omförmäld juridisk person, som ej längre
består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter. Lag
(1988:1282).
48 § Blanketter till sådana deklarationer och uppgifter, för vilka
formulär fastställas, skola kostnadsfritt tillhandahållas i den ordning
riksskatteverket föreskriver. Lag (1970:913).
49 § För de fall, då i denna lag stadgats skyldighet att efter anmaning
lämna uppgift eller upplysning till ledning vid taxering, föreligger
sådan skyldighet jämväl i fråga om förhållanden, som avse tid före
beskattningsåret och som hava betydelse för åsättande av taxering eller
eftertaxering.
50 § 1 mom. Uppgifter i självdeklarationer skall på begäran lämnas ut
till de myndigheter som har att utöva taxerings- eller skattekontroll om
det behövs för kontrollverksamheten. Detsamma gäller beträffande
uppgifter i andra handlingar som enligt bestämmelserna i denna lag har
avlämnats till ledning för taxering eller upprättats eller för
granskning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll.
Fråga om utlämnande av uppgifter som avses i första stycket till en
myndighet för statistisk bearbetning skall prövas av regeringen, om ej
annat följer av bestämmelser om uppgiftsskyldighet i annan lag eller i
förordning.
Uppgifter som avses i 43 § 1 mom. får utan hinder av bestämmelserna om
sekretess lämnas till dem, från vilka utdelning eller ränta har
erhållits och till av dem anlitade medhjälpare. Lag (1980:1086).
50 § 2 mom. Självdeklarationer och andra handlingar som avses i 1 mom.
skall förvaras hos länsskattemyndigheten, om inte denna förordnar om
förvaring hos lokal skattemyndighet. Sedan sex år har förflutit efter
taxeringsårets utgång, skall handlingarna förstöras om inte regeringen
föreskriver annat. Lag (1986:1284).
50 § 3 mom. Uppgifter som avses i 1 mom. får tillhandahållas myndighet i
främmande stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om
handräckning i skatteärenden. Lag (1980:1086).
50 § 4 mom. har upphävts genom lag (1980:1086).
VI. Gemensamma bestämmelser rörande anmaning och delvigning
51 § Anmaning som avses i 22 § 2 mom., 31 § 2 mom., 33 och 36 §§, 39 § 1
mom. samt 45 § får utfärdas av länsskattemyndighet, lokal
skattemyndighet, taxeringsnämnd och tjänsteman som biträder
taxeringsnämnden. Samma rätt tillkommer den som verkställer
taxeringsrevision, dock att han icke får anmana någon att avlämna
självdeklaration.
Anmaning som avses i 39 § 2 mom. utfärdas av länsskattemyndigheten i det
län där den uppgiftsskyldige är bosatt.
Anmaning som avses i 39 § 3 mom. utfärdas av riksskatteverket eller
efter verkets bestämmande av länsskattemyndigheten i det län där den
uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver verksamhet.
I de fall som avses i 39 § 4 mom., 41 §, 42 § 2 mom. samt 42 § 3 mom.
andra stycket får anmaning utfärdas av länsskattemyndighet och lokal
skattemyndighet. Lag (1987:105).
52 § Anmaning skall innehålla föreläggande för den anmanade att avlämna
självdeklaration, annan uppgift eller upplysning till den, som utfärdat
anmaningen, inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar
efter delfåendet. Härutöver skall anmaningen innehålla uppgift om
postadress för den, som utfärdat anmaningen.
53 § I anmaning, som utfärdas av länsskattemyndighet, lokal
skattemyndighet eller taxeringsnämnd får, utom i fall som i 31 § 2 mom.
andra stycket sägs, vite föreläggas. Lag (1986:1284).
54 § Finnes beträffande anmaning eller annan i denna lag avsedd handling
vara av betydelse att erhålla bevis för att handlingen kommer
skattskyldig eller annan tillhanda, skall handlingen delgivas honom, om
det ej är känt att han icke kan anträffas. Lag (1970:463).
55 § Har i anmaning vite förelagts, skall anmaningen delgivas den som
avses med föreläggandet. Lag (1970:463).
VII. Om taxeringsrevision
56 § 1 mom. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet
enligt denna lag fullgjorts riktigt och fullständigt får
taxeringsrevision äga rum hos den som är bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141) samt även hos annan juridisk person
som inte är dödsbo. Taxeringsrevision hos annan deklarations- eller
uppgiftsskyldig får ske när särskilda skäl föranleder det.
Taxeringsrevision får inte verkställas hos myndighet.
Taxeringsrevisionen får även avse att inhämta uppgifter av betydelse för
kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts av
andra, till namnet kända personer eller av någon som ingått viss bestämd
rättshandling med den hos vilken revisionen skall äga rum. Hos den som
avses i första stycket första meningen får taxeringsrevisionen dessutom
avse att insamla uppgifter som en förberedande åtgärd för kontroll av
andra än den hos vilken revisionen sker.
Vid taxeringsrevision får granskning ske av räkenskaper och anteckningar
med därtill hörande verifikationer samt av korrespondens, protokoll och
andra handlingar som rör verksamheten.
Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning
som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med
tekniskt hjälpmedel.
Taxeringsrevision får verkställas för kontroll även av det löpande
beskattningsårets räkenskaper och handlingar.
Vid taxeringsrevision hos den som är bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141) får den som verkställer revisionen
även inventera kassan samt granska varulager, maskiner och andra
inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk. Lag (1987:1228).
56 § 2 mom. Den som verkställer taxeringsrevision har rätt att genast ta
del av handlingar som skall granskas.
Vid taxeringsrevision är den, hos vilken revisionen sker, skyldig att
tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar, som behövs för
att verkställa revisionen. Han skall också lämna tillträde till sådana
utrymmen, som huvudsakligen används i hans verksamhet, samt ge den hjälp
som behövs för granskning av handlingar och varulager samt maskiner och
andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier och för
kassainventering.
Den som verkställer taxeringsrevision skall på begäran ges tillfälle att
själv använda terminal eller annat tekniskt hjälpmedel för att ta del av
upptagning som kan uppfattas endast med sådant hjälpmedel. Lag
(1987:1228).
56 § 3 mom. En taxeringsrevision skall om möjligt ske på sådant sätt och
på sådan tid att den inte hindrar verksamheten för den hos vilken
revisionen sker. Den får inte utan särskilda skäl verkställas hos
enskild mellan kl. 19 och kl. 8.
Den som meddelar ett beslut om revision får, när det behövs, bestämma
tid och plats för revisionen. Revisionen får verkställas hos den vars
verksamhet skall granskas eller på annan plats. Om denne medger det får
revisionen verkställas också i annat utrymme hos honom än sådant som
huvudsakligen används för verksamheten. Skall revisionen verkställas på
annan plats än hos den vars verksamhet skall granskas, skall räkenskaper
och andra handlingar på begäran av den som skall verkställa revisionen
mot kvitto överlämnas till denne.
Böcker och andra handlingar, som överlämnats för taxeringsrevision, får
inte vara tillgängliga för annan än den som har att verkställa
revisionen och denne underställt biträde samt den som i sin tjänst har
att övervaka revisionen. Handlingarna skall återställas så fort det kan
ske.
Meddelande om resultatet av revisionen skall snarast lämnas den, hos
vilken revisionen skett, i vad angår hans taxering. Lag (1987:1228).
56 § 4 mom. Den som verkställer taxeringsrevision får ta del av
handlingar som är av betydelse för revisionen även om den hos vilken
revisionen sker skall iaktta tystnad om deras innehåll. Länsrätten får
dock, på framställning av den hos vilken revisionen sker, när det finns
synnerliga skäl besluta att sådana handlingar skall undantas från
revisionen. Detsamma gäller om den hos vilken revisionen sker i annat
fall begär att en handling skall undantas från revisionen med hänstn
till att dess innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör
komma till någon annans kännedom.
Om handlingen utgörs av sådan upptagning som avses i 1 mom. fjärde
stycket får rätten besluta om sådana begränsningar av rätten att använda
den reviderades tekniska hjälpmedel som behövs för att handlingar som
enligt första stycket bör undantas från granskning inte skall bli
tillgängliga för den som verkställer revisionen.
Länsrättens beslut får inte överklagas. Lag (1987:1228).
57 § Taxeringsrevision som avses i 56 § 1 mom. andra stycket andra
meningen beslutas, om den hos vilken revisionen verkställs inte är
skyldig att efter anmaning lämna uppgifter rörande personerna i fråga,
av riksskatteverket eller efter verkets bestämmande av chef för
länsskattemyndighet.
Beslut om taxeringsrevision i annat fall meddelas av chef för
länsskattemyndighet eller av en sådan annan kvalificerad tjänsteman vid
myndigheten eller vid lokal skattemyndighet som länsskattemyndigheten
har gett i uppdrag att meddela sådana beslut. En sådan tjänsteman är
granskningsledare enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och
avgiftsprocessen endast om länsskattemyndigheten särskilt har förordnat
honom till det. Finner en länsskattemyndighet att taxeringsrevision bör
verkställas i annat län, skall begäran om detta framställas till
länsskattemyndigheten i det länet.
Om en taxeringsnämnd finner att en taxeringsrevision är nödvändig, skall
nämnden göra framställning om det till den som får meddela beslut om
taxeringsrevision.
Revisionen skall verkställas av en tjänsteman, som förordnats av den som
meddelade beslutet. Taxeringsrevision får även uppdras åt annan i
bokföring och taxering sakkunnig person, som därtill har godkänts av
länsskattemyndigheten.
Tjänsteman vid länsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet, som i
taxeringsnämnd har deltagit i slutlig handläggning av taxering, får utan
hinder av 11 § första stycket 3 förvaltningslagen (1986:223) utföra
taxeringsrevision rörande taxeringen om det finns särskilda skäl.
Detsamma gäller sådan tjänsteman som avses i 13 §.
Beslut om taxeringsrevision får inte överklagas. Lag (1987:1228).
58 § Underlåter någon, hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat
beslut skall äga rum, att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § 2
mom., må den som beslutat revisionen förelägga den försumlige lämpligt
vite. Lag (1975:1030).
VIII. Om taxeringsnämndernas verksamhet m.m.
59 § har upphävts genom lag (1978:316).
59 a § har upphävts genom lag (1978:316).
60 § har upphävts genom lag (1978;316).
61 § 1 mom. Taxeringsnämnden sammanträder på tid och plats, som bestäms
av ordföranden. Denne kallar ledamöterna och underrättar suppleanterna
om sammanträdena. Till det första sammanträdet för årets taxering kallas
även suppleanterna. Om en ledmot är förhindrad att komma till ett
sammanträde, skall han i sitt ställe kalla en suppleant enligt den
ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet samt underrätta
ordföranden. Länsskattemyndigheten och den lokala skattemyndigheten
skall i god tid underrättas om tid och plats för sammanträdena. Om
taxeringsrevision har gjorts hos en skattskyldig skall den skattskyldige
underrättas om tid och plats för det sammanträde vid vilket revisionen
redovisas.
Vid sammanträdena förs protokoll enligt de närmare föreskrifter som
meddelas av regeringen. Lag (1986:1284).
61 § 2 mom. Sammanträde med taxeringsnämnd skall hållas inom stängda
dörrar.
Taxeringsnämndsombud, föredragande tjänsteman och suppleant som ej har
trätt i ledamots ställe får deltaga i nämndens överläggningar men ej i
dess beslut.
Är den som har verkställt taxeringsrevision ej tillika föredragande får
han företräda inför nämnden för att lämna upplysningar i ärendet.
Länsskattemyndigheten får bestämma att viss tjänsteman skall få närvara
vid sammanträde med taxeringsnämnd. En sådan tjänsteman har rätt att
närvara vid nämndens överläggningar endast om nämnden beslutar det. Lag
(1986:1284).
61 § 3 mom. har upphävts genom lag (1976:927).
61 § 4 mom. Skattskyldig är berättigad att företräda inför
taxeringsnämnd för att meddela upplysningar till ledning vid taxering,
som berör honom. Om det kan ske utan hinder för förrättningens fortgång,
bör nämnden på stället meddela den skattskyldige begärd upplysning
rörande hans taxering. Lag (1978:316).
62 § Är ordförande i taxeringsnämnd jävig, utser nämnden inom sig viss
ledamot att föra ordet vid ärendets behandling. Lag (1971:399).
63 § Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två eller, i
taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra
ledamöter. Dock skall den omständigheten att ledamot har att avträda vid
behandling av visst ärende icke utgöra hinder mot att beslut fattas
rörande detta ärende.
Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av
fullsutten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid
1) beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak,
2) beslut om taxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan
av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift,
3) beslut om taxering med avvikelse från självdeklaration eller annan av
den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift, om
avvikelsen uppgår till högst 2 500 kronor taxerad inkomst,
4) beslut om rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel,
räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,
5) beslut i ärende i vilket saken är uppenbar samt
6) avgivande av yttrande i besvärsmål eller i annat mål eller ärende.
Taxeringsnämnd är beslutför med taxeringsnämndsombudet ensam vid beslut
om taxering på grundval av en förenklad självdeklaration i fall som
avses i andra stycket 2. Lag (1986:1284).
64 § Bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning tillämpas
på avgörande av taxeringsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin mening
först.
Skiljaktig mening hos ledamot eller föredragande tjänsteman skall
avfattas skriftligen och avges inom en vecka efter sammanträdet. Lag
(1978:316).
65 § Taxeringsnämnden skall tillse att utredning görs och att tillfälle
bereds den skattskyldige att yttra sig när det behövs för nämndens
beslut.
Förekommer anledning att åsätta skattskyldig taxering med avvikelse från
självdeklaration, får taxeringsnämnden underlåta avvikelse, om denna
skulle avse endast mindre belopp. Lag (1978:316).
65 a § Taxeringsnämnden skall inte uppta en inkomst till beskattning hos
en skattskyldig, om han gör sannolikt att förutsättningarna för att han
skall frikallas från skattskyldighet för den inkomsten på grund av
bestämmelserna i 54 § första stycket f kommunalskattelagen (1928:370)
kommer att föreligga efter det att nämndens arbete skall vara avslutat.
Lag (1985:364).
66 § Taxeringsnämnd beslutar årligen i fråga om inkomsttaxering och
förmögenhetstaxering, om ej annat följer av 67 §. Lag (1978:316).
66 a § Vid inkomsttaxeringen skall särskilt iakttas att den
skattskyldige utan yrkande medges de avdrag som han har rätt till enligt
33 § 2 mom., 39 § 3 mom., 46 § 1 mom. och 50 § 2 mom. fjärde stycket
kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1986:1284).
66 b § Taxering får beslutas på grundval av en förenklad
självdeklaration utan att den som avgett deklarationen underrättats om
och beretts tillfälle att yttra sig över
1. vad som från folkbokföringsmyndighet har inhämtats i fråga om
förutsättningarna för sådan skattereduktion enligt 2 § 4 mom.
uppbördslagen (1953:272) som får åtnjutas av ogift skattskyldig eller
2. kontrolluppgift som den lokala skattemyndigheten fått enligt 37 § och
som avser inkomst av tjänst eller kapital eller avser räntetillägg.
Har den skattskyldige lämnat en förenklad självdeklaration, får taxering
beslutas på grundval av denna, även om förutsättningarna enligt 24 § 2
och 3 mom. för en sådan självdeklaration inte föreligger i alla delar.
Detta gäller dock inte om uppgift skall lämnas om inkomst av rörelse
eller jordbruksfastighet eller av annan fastighet, för vilken intäkten
skall beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Lag
(1985:1284).
67 § Omräkning av inkomst på grund av 43 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) får inte verkställas av taxeringsnämnd. Anser nämnden att
sådan åtgärd bör vidtas skall skriftlig anmälan härom göras hos
länsskattemyndigheten, som får göra framställning i frågan hos
länsrätten. I förekommande fall skall länsskattemyndigheten överlämna
anmälan till annan länsskattemyndighet för framställning hos länsrätten
i det länet. Vad nu sagts gäller också i fråga om tillämpning av lagen
(1980:865) mot skatteflykt.
Om handläggning av framställning enligt första stycket och om fullföljd
av talan mot beslut i sådan fråga skall i tillämpliga delar gälla vad
som är stadgat om besvär rörande taxering. Lag (1986:1284).
68 § Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skattskyldig
införas i skattelängd.
I skattelängden antecknas särskilt
dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor,
medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanräknad
nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med
avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser
underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst samt
räntetillägg och underlag för tilläggsbelopp,
dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt
och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det antal
perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit sådan
inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskattenämndens beslut om
jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,
dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar
inkomst,
dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2
och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för skattereduktion
enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272),
dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av
progressionsbestämmelser enligt avtal för undvikande av
dubbelbeskattning,
dels uppgift om underlag, varpå skogsvårdsavgift skall beräknas,
dels uppgift om underlag, varpå statlig fastighetsskatt skall beräknas,
dels vinstdelningsunderlag,
dels underlag för särskild vinstskatt,
dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skatt skall utgå
enligt 11 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.
Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall
därefter såvitt gäller den årliga taxeringen anses innefatta
taxeringsnämndens beslut. Lag (1989:350).
69 § 1 mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, skall
deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför.
Tillika skall till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka
hänseenden deklarationen har frångåtts samt om skälen härför och om
möjligheten till omprövning enligt 3 mom. Vad nu har sagts skall också
gälla beträffande avvikelse från annan av skattskyldig till ledning för
egen taxering lämnad uppgift eller upplysning.
Underrättelse enligt första stycket får underlåtas, om avvikelsen leder
till lägre taxering och grundas på förhållanden som anges i högst två av
följande punkter:
1. uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i
självdeklarationen;
2. uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan
fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370);
3. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 33 § 2 mom.
kommunalskattelagen;
4. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 39 § 3 mom.
kommunalskattelagen.
Bestämmelsen i andra stycket skall inte tillämpas, om särskilda skäl
talar för att den skattskyldige underrättas enligt första stycket.
Tillämpas bestämmelsen i andra stycket skall den skattskyldige i stället
underrättas om avvikelsen genom anmärkning på skattsedeln för slutlig
skatt enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke
avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den
skattskyldige. Lag (1986:1284).
69 § 2 mom. Skall i fråga om stiftelse den statliga förmögenhetsskatten
beräknas enligt 11 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, skall till stiftelsen sändas underrättelse därom. Lag
(1984:1081).
69 § 3 mom. Taxeringsnämnden skall ompröva beslut när skattskyldig begär
det eller skäl annars föreligger. Därvid gäller bestämmelserna i 65 §.
Om det nya beslutet skall underrättelse sändas till den skattskyldige
med angivande av skälen för beslutet och möjligheten till omprövning
enligt vad förut har sagts. Fråga om nytt beslut får icke prövas av
taxeringsnämnd efter utgången av november månad under taxeringsåret
eller när den skattskyldige har anfört besvär över taxeringsnämndens
beslut och särskilda skäl för prövning icke föreligger. Lag (1978:316).
69 § 4 mom. Annan underrättelse enligt denna paragraf än som avses i 1
mom. tredje stycket skall sändas till den skattskyldige i vanligt brev.
Försändelsen får i särskilda fall rekommenderas eller delgivas den
skattskyldige. Lag (1983:976).
70 § För skattskyldig, vars taxeringar har beslutats eller kan antas bli
beslutade på grundval av en förenklad självdeklaration, skall utfärdas
ett särskilt meddelande (taxeringsmeddelande) med upplysning om det
underlag som föreligger för hans taxeringar samt de ytterligare
upplysningar som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.
Taxeringsmeddelandet skall utfärdas av den lokala skattemyndighet som
skall införa taxeringarna i skattelängd.
Taxeringsmeddelandet skall sändas till den skattskyldige före utgången
av juni under taxeringsåret. Är det påkallat av särskilda skäl, får
taxeringsmeddelandet sändas efter denna tidpunkt. Lag (1985:406).
71 § Taxeringsnämnds arbete beträffande visst års taxering skall vara
avslutat före utgången av november månad under taxeringsåret. Lag
(1978:316).
72 § Regeringen äger meddela de närmare föreskrifter angående
taxeringsnämnds arbete, som må erfordras utöver vad denna lag
innehåller.
72 a § Har taxering för inkomst eller förmögenhet som har beslutats av
taxeringsnämnd icke införts i skattelängd inom föreskriven tid eller har
sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest
uppenbarligen införts felaktigt i sådan längd, får länsskattemyndigheten
eller den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av längden i
denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om
sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning
eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig
uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad
rättelse av längden.
Länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten får vidare, om
inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta
om rättelse av taxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av
1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i
deklaration,
2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande av
skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt eller om fastighets
taxeringsvärde,
3) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan
fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370),
4) uppenbar felaktighet i fråga om schablonavdrag för egenavgift och
avstämning av sådant avdrag eller avdrag som annars medges skattskyldig
utan särskild utredning,
5) uppenbar felaktighet i fråga om avdrag, vars rätta belopp framgår av
debitering,
6) uppenbar felaktighet i fråga om grundavdrag,
7) uppenbar felaktighet i fråga om sådana förutsättningar för
skattereduktion, som enligt 68 § skall antecknas i skattelängd,
9) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av makars och hemmavarande
barns förmögenhet enligt 12 § lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt,
11) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom. fjärde stycket
kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig
inkomstskatt.
Länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten får också, om
inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta
om rättelse av taxeringen i de fall då denna uppenbarligen blivit för
hög till följd av
1) att den skattskyldige på grund av ett felaktigt eller ofullständigt
underlag, som lämnats av annan än honom själv, har taxerats för en
intäkt som han inte har haft,
2) att den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång har
styrkt sin rätt till ett i självdeklarationen eller hos taxeringsnämnden
yrkat avdrag,
3) att taxeringsnämnden inte har prövat uppgifter som varit tillgängliga
för skattemyndigheterna,
4) att den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång yrkat
avdrag enligt 46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen.
Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om
därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i
ovan angivna hänseenden.
Efter utgången av maj månad året efter taxeringsåret får rättelse enligt
denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av
den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den som har
att besluta om rättelsen.
Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande inhämtas från
taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra
eller fjärde stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige
beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej
möter.
Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige har yrkat,
skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor
tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. föreskrivs
i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.
Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf förs genom
besvär över den taxering som avses med rättelsebeslutet. Lag
(1986:1284).
72 b § Den lokala skattemyndigheten skall, om inte särskilda skäl talar
för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om den ändring i
taxeringen för inkomst och förmögenhet som föranleds av
förvaltningsdomstols beslut om tillägg till eller ändring i
fastighetstaxering av fastighet för vilken intäkt beräknas enligt 24 § 2
mom. kommunalskattelagen (1928:370). Detsamma gäller i det fall åtgärd
enligt 28 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har vidtagits
eller beslut om rättelse har fattats enligt 20 kap. 23 § eller 28 kap.
10 § samma lag i fråga om sådan fastighet.
Myndigheten får även besluta om sådan ändring i den skattskyldiges makes
taxering som föranleds av beslut enligt första stycket.
Ändring enligt denna paragraf skall beslutas inom fem månader från den
dag då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades eller åtgärden
vidtogs.
Innebär ifrågasatt åtgärd enligt första eller andra stycket höjning av
taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan
ändring beslutas, om hinder härför inte möter.
Beslutas ändring eller vägras ändring som den skattskyldige har yrkat,
skall, om detta inte är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor
tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. föreskrivs
i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.
Talan mot beslut i fråga om ändring enligt denna paragraf förs genom
besvär över den taxering som avses med ändringsbeslutet. Lag
(1981:1120).
IX. Om besvär över taxeringsnämnds beslut
73 § En taxeringsnämnds beslut får överklagas genom besvär hos
länsrätten.
En skattskyldig eller en kommun skall ge in besvärsskrivelsen till
lokala skattemyndigheten i det fögderi där den skattskyldiges
hemortskommun för det taxeringsår besvären avser är belägen. Saknar den
skattskyldige hemortskommun i riket skall besvären ges in till lokala
skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Lokala skattemyndigheten skall
överlämna besvärsskrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den
länsrätt som skall pröva överklagandet.
Besvär av en länsskattemyndighet skall ges in till länsrätten.
Länsrätten prövar om besvärsskrivelsen har kommit in i rätt tid.
Ett överklagande av en taxeringsnämnds beslut förfaller, om beslutet med
stöd av 72 a § ändrats så som klaganden begärt.
Bestämmelserna i andra--femte styckena gäller i tillämpliga delar i
fråga om sådana framställningar som skall prövas av länsrätten enligt 49
§, 50 § 2 mom. och 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370), 9 § 2
mom. och 15 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt 15 §
1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Lag (1986:1284).
74 § Skattskyldig äger anföra besvär över taxeringsnämnds beslut även om
det inte gått honom emot.
Kommun må anföra besvär i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt.
Länsskattemyndighet äger genom besvär framställa yrkande rörande
taxeringsåtgärd, som av taxeringsnämnd vidtagits eller bort vidtagas.
Lag (1986:1284).
75 § Har en skattskyldig eller en kommun inom överklagandetiden gett in
besvärsskrivelsen till en annan lokal skattemyndighet än den som anges i
73 § andra stycket, skall detta inte hindra att målet prövas. Detsamma
gäller om skrivelsen getts in till en taxeringsnämnd, en länsrätt eller
en länsskattemyndighet. Skrivelsen skall i sådana fall omedelbart
översändas till den lokala skattemyndighet som enligt 73 § andra stycket
skall ta emot den.
Har en länsskattemyndighet inom överklagandetiden gett in
besvärsskrivelsen till en annan länsrätt än den som skall pröva
överklagandet skall inte heller detta hindra att målet prövas. I sådant
fall skall skrivelsen omedelbart översändas till den länsrätt som skall
pröva överklagandet.
Bestämmelserna i första stycket gäller i tillämpliga delar i fråga om
sådana framställningar som avses i 73 § sjätte stycket. Lag (1986:1284).
76 § Besvär av skattskyldig skall ha inkommit före utgången av februari
månad året efter taxeringsåret.
Kommuns besvär skall ha inkommit före utgången av maj månad året efter
taxeringsåret.
Besvär av länsskattemyndighet skall ha inkommit före utgången av juni
månad året efter taxeringsåret. Myndigheten skall inom samma tid ha
angivit yrkanden och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till
utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten
medgiver anstånd, dock längst intill utgången av september månad samma
år.
Inkommer skattskyldigs besvär efter den i första stycket angivna tiden
men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret, får länsrätten
pröva besvären om länsskattemyndigheten helt eller delvis biträder
besvären i sak.
Har länsrätten avgjort besvär över viss skattskyldigs taxering får
besvär ej anföras hos länsrätten rörande samma taxering. Lag
(1986:1284).
77 § har upphävts genom lag (1971:399).
78 § har upphävts genom lag (1971:399).
79 § har upphävts genom lag (1971:399).
80 § har upphävts genom lag (1971:399).
81 § har upphävts genom lag (1971:399).
82 § har upphävts genom lag (1971:399).
83 § har upphävts genom lag (1971:399).
84 § har upphävts genom lag (1971:399).
85 § har upphävts genom lag (1971:399).
86 § har upphävts genom lag (1971:399).
87 § har upphävts genom lag (1971:399).
88 § har upphävts genom lag (1971:399).
89 § har upphävts genom lag (1971:399).
90 § har upphävts genom lag (1971:399).
91 § har upphävts genom lag (1971:399).
92 § har upphävts genom lag (1971:399).
93 § har upphävts genom lag (1971:399).
94 § har upphävts genom lag (1971:399).
XI. Om besvär över länsrätts och kammarrätts beslut
95 § har upphävts genom lag (1971:399).
96 § Vid besvär över länsrätts beslut skall besvärshandlingen vara
inkommen,
om besvären anförts av skattskyldig, inom två månader från det han
erhållit del av det överklagade beslutet, samt
om besvären anförts av länsskattemyndighet eller kommun, inom två
månader från den dag, då länsrättens beslut meddelades. Lag (1986:1284).
97 § har upphävts genom lag (1971:399).
98 § Vid besvär över kammarrätts beslut i mål rörande taxering skall
besvärshandlingen vara inkommen inom två månader från den dag då
klaganden erhållit del av beslutet. Lag (1971:399).
XII. Om besvär i särskild ordning
99 § Har skattskyldig icke erhållit i 69 § föreskriven underättelse
under taxeringsåret, får den skattskyldige anföra besvär hos
skatterätten intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om han
icke under taxeringsåret har erhållit debetsedel på slutlig skatt i
anledning av den taxering, varom fråga är, inom ett år efter det han har
erhållit sådan debetsedel. Lag (1978:316).
100 § Besvär må jämväl i särskild ordning anföras av den skattskyldige,
1) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, som icke är av
skattepliktig natur,
2) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, för vilken han icke är
skattskyldig,
4) om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en ort
eller eljest taxerats å orätt ort,
5) om hans taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning
eller annat uppenbart förbiseende eller på grund av att kontrolluppgift
enligt 37 §, som avser inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller
varit felaktig,
6) om han, till följd av underlåtenhet att avgiva deklaration eller
annan uppgift eller på grund av felaktighet i deklaration eller i annan
uppgift från honom eller i annan kontrolluppgift än som avses vid 5)
eller i handling som legat till grund för sådan deklaration eller
uppgift, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar mot hans
inkomst eller förmögenhet,
7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda
väsentligt lägre taxering eller väsentligt lägre skatt på grund av
taxeringen,
8) om han inte erhållit avräkning av utländsk skatt eller avdrag enligt
46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen som han är berättigad
till.
I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärstalan ej
tagas upp till prövning, med mindre den kan grundas på omständighet
eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering
vari rättelse sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den
skattskyldige icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset
till vinnande av riktig taxering.
Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem år efter
taxeringsåret. Lag (1986:1284).
101 § 1 mom. Länsskattemyndighet får inom tid, som anges i 100 §, i där
avsedda fall anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt i de vid
5 i första stycket av samma paragraf angivna fallen även anföra besvär
med yrkande om ändring i taxering till den skattskyldiges nackdel.
Besvär till den skattskyldiges nackdel får dock ej anföras, om den skatt
som inte påförts är att anse som ringa. Lag (1986:1284).
101 § 2 mom. Har genom beslut av rikskatteverket eller kammarrätt eller
regeringsrätten bestämts, att sjömansskatt icke skall erläggas för viss
inkomst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts, eller att sjömansskatt
på grund av jämkning eller eljest skall erläggas med annat belopp än
tidigare fastställts, må länsskattemyndighet inom tid, som angives i 100
§, anföra besvär med yrkande om sådan ändring i den skattskyldiges eller
makens taxering, som kan föranledas av beslutet. Lag (1986:1284).
101 § 3 mom. Har anmälan enligt 31§ 3 mom. gjorts eller har på annat
sätt framkommit att beslut meddelats om nedsättning av utländsk skatt,
för vilken skattskyldig erhållit avräkning, må länsskattemyndighet inom
tid, som angives i 100 §, anföra besvär med yrkande om sådan ändring av
avräkningen som kan föranledas av beslutet. Lag (1986:1284).
102 § Har fastighets taxeringsvärde legat till grund för inkomsttaxering
eller förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regeringsrätten,
kammarrätt eller länsrätt sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen
att inkomsttaxeringen eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till
annat belopp än som skett, får besvär med yrkande om härav föranledd
ändring i taxeringen för inkomst eller förmögenhet anföras av den
skattskyldige, länsskattemyndighet och, såvitt angår taxering till
kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun. Detsamma gäller i det fall
den lokala skattemyndigheten har vidtagit sådan åtgärd som avses i 28
kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller beslut om rättelse
har fattats enligt 20 kap. 23 § eller 28 kap. 10 § samma lag.
Besvären skall anföras inom åtta månader från den dag, då beslutet
rörande fastighetstaxeringen meddelades eller åtgärden vidtogs.
Besvär enligt denna paragraf får inte avgöras förrän lagakraftägande
beslut rörande fastighetstaxeringen föreligger. Lag (1986:1284).
103 § Besvär som anförts i särskild ordning prövas, utom i de fall som
nedan sägs, av den länsrätt, som skolat avgöra besvär över den taxering
vari rättelse sökes.
Har taxeringen prövats av länsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Har
taxeringen prövats av kammarrätten eller regeringsrätten, skall
regeringsrätten pröva målet.
Regeringsrätten och kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild
ordning finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall
upptagas och vidare handläggas av länsrätt. Lag (1971:399).
104 § Skola besvär anföras i särskild ordning hos länsrätt, skall vad i
75 § stadgas äga motsvarande tillämpning. Lag (1971:399).
XIII. Gemensamma bestämmelser rörande besvär
105 § Finner länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av
besvär, att taxering verkställts på orätt ort eller underlåtits på rätt
ort eller ej skett till riktigt belopp, må rätten, efter vederbörandes
hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Skattskyldigs hela taxering må
dock icke höjas utöver vad tidigare bestämts, om icke sådan höjning
yrkats i besvären. Ändras taxering därför att inkomst eller utgift bör
hänföras till annat beskattningsår än det som taxeringen avser, må härav
föranledd ändring vidtagas i den skattskyldiges taxering för det
förstnämnda beskattningsåret. Om någon befrias från taxering därför att
annan person i stället bort taxeras, må rätten överflytta taxeringen på
denne.
Vid ändring i skattskyldigs taxering äger rätten besluta om härav
påkallad rättelse i taxering, som avser den skattskyldiges make eller
med make vid taxeringen jämställd skattskyldig, såvitt angår tillämpning
av 52 § 1 mom. eller anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen
(1928:370), 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller
12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt eller avser
förutsättning för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272). I mål angående avdrag eller beskattning för periodiskt
understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning äger rätten vid
ändring av givarens eller mottagarens taxering vidtaga därav föranledd
ändring av den andres taxering.
Har besvär anförts rörande taxering, som åsatts avliden person eller
hans dödsbo, och har dödsboet tidigare befriats från att erlägga skatt
på grund av taxeringen, skall vid ändring av taxeringen i anledning av
besvären jämväl beslutet om skattebefrielse i erforderlig mån ändras.
Lag (1986:1284).
105 § 2 mom. har upphävts genom lag (1986:1284).
106 § Länsskattemyndighet får inom den för myndigheten gällande
besvärstiden anföra besvär till den skattskyldiges förmån. Därvid har
myndigheten samma behörighet som den skattskyldige. Lag (1986:1284).
107 § Angående fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär som
anförts i särskild ordning, så ock i fråga, som avses i 105 §, skall i
tillämpliga delar gälla vad i denna lag i övrigt är stadgat angående
besvär rörande taxering. Lag (1971:399).
108 § Har part anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut i
mål angående inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering, äger även
motpart föra talan mot beslutet, ehuru den för honom stadgade
besvärstiden utgått; dock åligger det honom att inkomma med sådana
besvär inom en månad från utgången av den tid inom vilken de först
anförda besvären skola anföras.
Återkallas eller förfaller eljest den första besvärstalan, är ock den
senare besvärstalan förfallen. Lag (1971:399).
109 § har upphävts genom lag (1986:1284).
110 § I fråga om besvär enligt denna lag skall vad som är stadgat för
kommun gälla jämväl för landstingskommun och annan menighet, som äger
utöva beskattningsrätt. Lag (1971:399).
111 § Den som vill anföra besvär över taxeringsnämnds eller länsrätts
beslut är berättigad att av vederbörande myndighet eller tjänsteman
kostnadsfritt erhålla erforderligt utdrag av skattelängd samt av
nämndens eller rättens protokoll. Ej heller må avgift fordras för andra
protokollsutdrag och expeditioner, som böra utfärdas till följd av
taxeringsnämnds eller länsrätts beslut. Lag (1971:399).
112 § har upphävts genom lag (1971:399).
113 § Av länsrätt behandlad taxeringsfråga må återförvisas till rätten
för förnyad behandling. Lag (1971:399).
XIV. Om eftertaxering
114 § Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning
vid hans taxering, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts
eller har eljest meddelandet föranlett att skatt enligt uppbördslagen
(1953:272) på grund av taxeringen påförts den skattskyldige eller hans
make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad
person med för lågt belopp, skall rättelse ske genom eftertaxering.
Sådan rättelse skall också ske, när skattskyldig har lämnat oriktigt
meddelande i mål om sin taxering. Eftertaxering må dock ej åsättas, om
den skatt som icke påförts är att anse såsom ringa.
Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall åsättas och kan
på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den
skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna
läggas till grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas
med tillämpning av 21§.
Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig, ehuru
uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.
Lag (1978:196).
114 a § Utöver vad som följer av 114 § skall eftertaxering ske, när
rättelse påkallas av att lagen (1980:865) mot skatteflykt är tillämplig.
Lag (1980:867).
115 § Fråga om eftertaxering prövas av länsrätt efter ansökan av
länsskattemyndighet. Kommun får ansöka om eftertaxering i fråga om
kommunal inkomstskatt. Ansökan om eftertaxering upptages till prövning
av den länsrätt som har haft att upptaga besvär rörande den
skattskyldiges taxering det år ansökan avser.
Ansökan om eftertaxering skall ha kommit in till länsrätten inom fem år
efter det år, då taxeringen rätteligen bort verkställas i första
instans. Ansökan om eftertaxering på grund av oriktigt meddelande i
taxeringsmål får dock upptagas till prövning, om den har kommit in inom
ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet
vann laga kraft. Har den skattskyldige avlidit, skall ansökan om
eftertaxering av hans dödsbo ha kommit in inom två år efter utgången av
det kalenderår, då bouppteckning efter honom gavs in för registrering.
Har den skattskyldige, på sätt anges i 14 § andra stycket
skattebrottslagen (1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om
brott som avser hans taxering eller har åtal väckts mot honom för sådant
brott, får ansökan om eftertaxering för det år som brottet avser upptas
till prövning även efter utgången av i andra stycket angiven tid.
Detsamma gäller, om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för
sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen.
Ansökan om eftertaxering får också upptas till prövning efter utgången
av i andra stycket angiven tid, om eftertaxeringen medför att den
skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen är fri från ansvar för
brott.
Ansökan enligt tredje stycket skall ha kommit in före utgången av
kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först
vidtogs. Ansökan enligt fjärde stycket skall ha kommit in före utgången
av kalenderåret efter det då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen
vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall dock ansökan om
eftertaxering av dödsboet ha kommit in inom sex månader från dödsfallet.
Eftertaxering, som har åsatts efter ansökan enligt tredje stycket, skall
undanröjas av länsrätten, om åtal inte väcks på grundval av den
förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller
beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet inte
bifalls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte, om den
skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 § skattebrottslagen.
Tredje--sjätte styckena skall också tillämpas om brottet avser en
juridisk persons taxering och åtgärd som avses i tredje stycket har
vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om
företrädaren är fri från ansvar för sådant brott med stöd av 12 §
skattebrottslagen. Lag (1986:1284).
116 § Eftertaxering får ej ske, om fråga därom ej har prövats av
skatterätten inom ett år från den dag ansökan om eftertaxering senast
skall ha kommit in.
Föreskrifterna i denna lag om besvär angående taxering skall i
tillämpliga delar gälla i fråga om besvär rörande eftertaxering. Lag
(1978:196).
XIV a. Om särskilda avgifter
116 a § Har skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt
meddelande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, lämnat
uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift
(skattetillägg). Detsamma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat
sådan uppgift i mål om sin taxering.
Skattetillägg enligt första stycket utgår med fyrtio procent av den
inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som, om den oriktiga uppgiften hade
godtagits, ej skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller,
vad angår förmögenhetsskatt, med honom samtaxerat barn. Skulle den
oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyldigs make
erhållit skattereduktion enligt 2§ 4 mom. uppbördslagen (1953:272) med
för högt belopp, påförs den skattskyldige skattetillägg med fyrtio
procent av detta belopp. Vad som enligt det föregående gäller när skatt
ej skulle ha påförts samtaxerad make tillämpas även i det fall då dödsbo
samtaxerats med annan skattskyldig.
Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent i fall då
den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning
av kontrollmaterial, som normalt är tillgängligt vid taxering, såsom
taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående
beskattningsåret eller uppgift, som det enligt denna lag åligger
arbetsgivare eller annan att utan anmaning lämna till ledning för annans
taxering. Vad angår annat kontrollmaterial än taxeringsavi och
självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret gäller vad som
har sagts nu endast om materialet varit tillgängligt för
taxeringsnämnden före utgången av taxeringsperioden. Som normalt
tillgängligt kontrollmaterial anses icke meddelande från annan
taxeringsnämnd. Lag (1978:196).
116 b § Har självdeklaration lämnats men avvikelse skett från denna med
stöd av 21§ påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas
på den skatt som till följd av uppskattning påförs den skattskyldige
utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom. Vid beräkningen
skall i övrigt bestämmelserna i 116 a§ andra stycket tillämpas. Till den
del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den
skattskyldige skall skattetillägg utgå enligt bestämmelserna i 116 a§.
Lag (1978:196).
116 c § Har inkomst eller förmögenhet uppskattats med stöd av 21 § på
grund av utebliven självdeklaration, påförs skattetillägg, om
självdeklaration ej kommit in trots att anmaning sänts ut till den
skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av
uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha
påförts enligt de skriftliga uppgifter, som den skattskyldige har lämnat
till ledning vid taxeringen. Vid beräkningen skall i övrigt
bestämmelserna i 116 a § andra stycket tillämpas. Till den del
uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den
skattskyldige skall skattetillägg utgå enligt bestämmelserna i 116 a §.
Lag (1978:196).
116 d § Beslut om skattetillägg enligt 116 c § skall undanröjas av
skatterätten, om deklaration kommit in till skatterättens kansli eller
lokal skattemyndighet inom två månader från det den skattskyldige fått
del av beslutet.
Har deklaration avseende fysisk person kommit in efter utgången av den i
första stycket angivna tiden men före utgången av året efter det då
skattetillägg enligt 116 c § beslutades, skall skatterätten sätta ned
tillägget till tio procent av det tillägg som skall utgå enligt
lagrummet. Gör den skattskyldige sannolikt, att han icke fått kännedom
om skattetilläggets storlek inom sist angiven tid, skall tillägget
undanröjas, om deklaration har kommit in inom två månader från det han
erhållit sådan kännedom. Lag (1978:196).
116 e § Vid tillämpning av bestämmelserna om särskild avgift skall
meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses
avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att
uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige. Lag
(1978:196).
116 f § Skattetillägg utgår ej i samband med rättelse av felräkning
eller misskrivning, som uppenbart framgår av deklaration eller annat
skriftligt meddelande från den skattskyldige. Detsamma gäller vid
rättelse av oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital,
om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av
kontrolluppgift enligt 37 § som var tillgänglig för taxeringsnämnden
före taxeringsperiodens utgång.
Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedömning av i
skriftligt meddelande framställt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag
eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen icke gäller
uppgift i sak.
Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår ej
skattetillägg. Lag (1985:406).
116 g § Har deklarationsskyldig inte kommit in med självdeklaration inom
föreskriven tid, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift).
Sådan avgift påförs annan skattskyldig än aktiebolag med 500
kronor. Aktiebolag påförs förseningsavgift med 1 000 kronor.
Har skattskyldig, som utan anmaning skall avge självdeklaration, inte
kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret,
bestäms förseningsavgiften till fyra gånger beloppet enligt första
stycket.
Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har
avgett förenklad självdeklaration och som inte efterkommit en anmaning
att avge en allmän självdeklaration inom den tid som föreskrivs i
anmaningen.
Har skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat deklarationshandling, som
ej är behörigen underteckand, utgår förseningsavgift endast om
handlingen icke fullständigas med underskrift inom tid som föreskrivs i
anmaning. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket. Lag
(1987:1217).
116 h § Särskild avgift får helt eftergivas, om felaktigheten eller
underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges
ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande
att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga
uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat
än vad som sägs i första meningen.
Skattetillägg får helt eftergivas även i fall då det belopp som kunde ha
undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som
ringa. Lag (1978:196).
116 i § Särskild avgift får icke påföras sedan den skattskyldige har
avlidit.
Har skattskyldig avlidit sedan särskild avgift påförts, skall 75§ 1 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas i fråga om befrielse från
skyldighet att erlägga avgiften.
Vid tillämpning av 72§ 2 mom. kommunalskattelagen, 20§ 2 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt eller 20§ 2 mom. lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt får regeringen meddela befrielse från särskild
avgift. Lag (1978:196).
116 j § Fråga om särskild avgift prövas, såvitt gäller taxeringsnämndens
beslut samt vid rättelse av taxering enligt 72 a eller 72 b §, av den
lokala skattemyndigheten i det fögderi där hemortskommunen är belägen.
Saknar den skattskyldige hemortskommun i riket skall fråga om sådan
avgift prövas av den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi.
Fråga om undanröjande enligt 116 d § första stycket skall prövas av den
lokala skattemyndigheten om taxeringsnämnden har omprövat sitt
taxeringsbeslut på grundval av den inkomna självdeklarationen. I annat
fall skall frågan prövas av länsrätten. Fråga om nedsättning enligt 116
d § andra stycket skall prövas av länsrätten.
Den lokala skattemyndigheten skall ompröva sitt beslut i fråga om
särskild avgift när taxeringsnämnden har ändrat sitt taxeringsbeslut.
Omprövning skall också ske om den skattskyldige begär det eller skäl
annars föreligger. Beslutet får dock inte omprövas av myndigheten om den
skattskyldige har anfört besvär över det och särskilda skäl för
omprövning inte föreligger. Den skattskyldige skall underrättas om
möjligheten till omprövning. Lag (1984:1081).
116 k § Lokal skattemyndighet skall pröva fråga om särskild avgift före
den 1 oktober taxeringsåret. I särskilda fall får beslut fattas senare,
dock ej efter den 15 december taxeringsåret. Har rättelse enligt 72 a §
beslutats, skall den lokala skattemyndigheten utan hinder av vad nu
sagts besluta om härav föranledd avgift eller ändring av beslut om
avgift.
Innan beslut fattas om påföring av avgift, skall den skattskyldige
beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter. Om det anses påkallat,
får yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande.
Lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift skall tillställas den
skattskyldige i den ordning som föreskrivs i 69§ 4 mom. andra stycket
beträffande underrättelse om avvikelse från självdeklaration. Lag
(1978:196).
116 l § En lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift får
överklagas genom besvär hos länsrätten.
Ett överklagande av en skattskyldig skall ges in till den lokala
skattemyndighet som har meddelat det beslut som överklagas. Ett
överklagande av en länsskattemyndighet skall ges in till länsrätten.
Länsrätten skall pröva om besvärsskrivelsen har kommit in i rätt tid.
Lag (1986:1284).
116 m § Skattskyldigs besvär över lokal skattemyndighets beslut om
särskild avgift som har meddelats under taxeringsåret skall ha kommit in
före utgången av februari månad året därefter. Har den skattskyldige
inte fått del av beslutet under taxeringsåret får han dock anföra besvär
intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om han inte under
taxeringsåret har fått del av skattsedel eller annan handling med
uppgift om den särskilda avgiftens storlek, inom ett år efter det han
erhöll sådan handling.
Har den lokala skattemyndigheten meddelat beslut i fråga om särskild
avgift efter taxeringsårets utgång, får den skattskyldige anföra besvär
inom två månader från det han fick del av beslutet.
Utan hinder av bestämmelserna i första och andra styckena skall
skattskyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om den taxering
som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller sådant
yrkande av länsskattemyndighet till förmån för skattskyldig. Om yrkande
som har sagts nu framställs först hos regeringsrätten eller kammarrätt,
kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall upptagas och
vidare handläggas av länsrätt. Lag (1986:1284).
116 n § Länsskattemyndighet får hos skatterätten yrka påföring eller
ändring av särskild avgift.
För länsskattemyndighet talan i fråga om taxering eller eftertaxering,
skall därav föranledd talan om avgift föras samtidigt. Detsamma gäller
när länsskattemyndighet kvittningsvis framställer invändning mot
skattskyldigs yrkande om nedsättning av taxering. Yrkande om särskild
avgift i fall som har sagts nu får ej prövas, om länsskattemyndighetens
talan beträffande taxeringen ej upptages till prövning.
Har skriftlig uppgift, som skattskyldig lämnat i mål om taxering, ej
godtagits efter prövning i sak eller ej prövats, får länsskattemyndighet
hos skatterätten föra därav föranledd talan om skattetillägg inom ett år
från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit
laga kraft. Lag (1986:1284).
116 o § Har beslut om skattetillägg vunnit laga kraft, får den
skattskyldige genom besvär i särskild ordning föra talan mot beslutet,
om detta blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller
annat uppenbart förbiseende. Detsamma gäller, om den skattskyldige kan
åberopa tidigare ej framförd omständighet eller nytt bevis till stöd för
yrkandet och det framstår som ursäktligt att han ej i annan ordning
åberopat omständigheten eller beviset. Besvär som nu har sagts får föras
även av länsskattemyndighet till den skattskyldiges förmån.
Länsskattemyndighet får genom besvär i särskild ordning föra talan om
höjning av skattetillägg, om beslut i fråga om tillägg blivit oriktigt
på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.
Beslutas på grund därav höjning av skattetillägg enligt 116 c § med
anledning av utebliven självdeklaration, gäller bestämmelserna i 116 d §
i fråga om undanröjande eller nedsättning av tillägget.
Besvär som avses i första eller andra stycket får föras hos länsrätt.
Besvären skall ha kommit in inom fem år från utgången av det taxeringsår
som skattetillägget avser. Lag (1986:1284).
116 p § Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom
ej framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet
eller målet om särskild avgift.
Finnes vid prövning av besvär i taxeringsmål att taxeringen skall
nedsättas, skall även vidtagas därav föranledd ändring i beslut om
särskild avgift.
Vid handläggningen i kammarrätt och länsrätt av mål om särskild avgift
skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det.
Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta
att avgift kommer att utgå. Lag (1987:1217).
116 q § Beslut om särskild avgift skall innehålla skälen för beslutet,
tillämpligt lagrum, den procentsats efter vilken avgiften skall
beräknas, underlaget för avgiftsberäkningen samt, beträffande
förseningsavgift, avgiftens storlek. Lag (1978:196).
116 r § Särskild avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt
enligt uppbördslagen (1953:272) och anges i helt krontal så att öretal
bortfaller. Avgift eller det sammanlagda beloppet av vid en och samma
taxering utgående avgifter, som ej uppgår till 100 kronor, påförs ej.
Särskild avgift tillfaller statsverket.
Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt påföras
skattetillägg, som skall beräknas efter såväl fyrtio som tjugo procent
uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten
fördelas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den
kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de
sammanlagda undanhållna beloppen.
Bestämmelserna i andra stycket skall tillämpas också, när någon i annat
fall än som avses där skall påföras skattetillägg efter skilda
procentsatser. Lag (1978:196).
116 s § Vad som föreskrivs i 116 a-116 r§§ om taxering eller
taxeringsmål och särskild avgift i samband därmed gäller, om ej annat
framgår, även mål om eftertaxering och om särskild avgift i sådant mål.
Lag (1978:196).
116 t § Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 116 a-116 s§§ gäller
bestämmelserna i denna lag, med undantag av 100§, 101§, 105§ 1 mom.
första stycket tredje och fjärde meningarna, samma moment andra och
tredje styckena samt 114§, i tillämpliga delar i fråga om särskild
avgift. Lag (1978:196).
XV. Om straff och viten m.m.
117 § Innehållet i deklaration eller annan i 50 § avsedd handling får,
utom i de fall som anges i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den
som själv får taga del av handlingen i fråga. Ej heller får innehållet i
motsvarande handling som har upprättats eller inkommit med anledning av
överenskommelse om handräckning i skatteärenden med främmande stat eller
vad som i övrigt har förekommit vid utredning enligt sådan
överenskommelse yppas i vidare mån än vad som är föreskrivet beträffande
innehållet i deklaration.
Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag eller lagen (1978:352) om
utredning i utländskt skatteärende har inhämtats vid taxeringsrevision
eller vid granskning av handling, som avses i 43 § 5 mom. eller 46 §,
får ej yppas i vidare mån än som behövs för revisionen eller
granskningen.
Ej heller får för obehörig uppenbaras vad som har upplysts eller i
övrigt yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd. Lag (1978:354).
118 § har upphävts genom lag (1971:70).
119 § Den som till arbetsgivare eller annan, som är skyldig avge
kontrolluppgift angående honom, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om
förhållande, som har betydelse för skyldighetens fullgörande, dömes till
böter.
I ringa fall dömer ej till ansvar enligt första stycket. Lag (1971:70).
120 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att
fullgöra skyldighet enligt 37 eller 38 § skall dömas till böter eller
fängelse i högst sex månader.
Till böter, högst femhundra kronor, dömes
1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § 1 mom. eller 34 § 3 mom.
att avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter,
2) den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som
avses i 33 §, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i
självdeklaration uppgivits till beskattning,
3) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande, som i
40 § sägs,
4) den som ej fullgör i 42 § eller 42 a § 1 mom. föreskriven skyldighet
att utan anmaning avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller
bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar
samfällighet,
5) den som ej fullgör i 43 § 1 mom., 2 mom. andra stycket samt 3 mom.
föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar och räntor,
samt
6) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § att lämna uppgift till
ledning vid beskattning utom riket.
I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.
Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är
belagd med straff i skattebrottslagen. Lag (1985:406).
121 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom
föreskriven tid göra anmälan enligt 31§ 3 mom. skall dömas till böter.
I ringa fall skall ej dömas till ansvar enligt första stycket. Lag
(1978:196).
122 § har upphävts genom lag (1971:70).
123 § Vite, som förelägges enligt denna lag, bestämmes till belopp, som
med hänsyn till den skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas förmå honom att
iakttaga föreläggandet, dock lägst till femhundra kronor.
Vite må icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet, ej heller
ämbets- eller tjänsteman i tjänsten. Lag (1974:298).
124 § Om uttagande av vite förordnar länsrätten efter anmälan av
länsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet.
Finnes, då fråga uppkommer om utdömande av vite, ändamålet med vitet
hava förfallit, får vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits
först efter det anmälan enligt första stycket har inkommit, skall
ändamålet med vitet icke anses hava därigenom förfallit.
Vid prövning av anmälan enligt första stycket får också fråga, huruvida
och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas, komma under bedömande.
Lag (1986:1284).
125 § Över beslut, varigenom vite förelagts, må klagan ej föras. Lag
(1971:399).
XVI. Särskilda föreskrifter
126 § Vid granskning av statsverkets räkenskaper inom
(riksräkenskapsverket) må med avseende å verkställd taxering anmärkning
icke framställas.
127 § Föranleder bestämmelse i avtal för undvikande av eller lindring i
dubbelbeskattning, som Sverige har träffat med annan stat, att ändring
skall vidtagas i fråga om taxeringar som rör statlig eller kommunal
skatt eller i fråga om annan åtgärd varigenom sådan skatt har påförts,
äger regeringen eller den myndighet regeringen förordnar vidtaga sådan
ändring.
Regeringen äger meddela de föreskrifter i fråga om taxeringsförfarandet,
som finnas erforderliga för tillämpning av överenskommelse med främmande
stat till förekommande av eller lindring i dubbelbeskattning. Lag
(1978:919).
128 § Formulär till blanketter för taxeringsarbetet fastställas av
rikskatteverket. Lag (1970:913).
129 § 1 mom. Ersättning till ordförandena i taxeringsnämnderna och
utgifter för taxeringen enligt 3 eller 5 mom. skall betalas av
statsmedel. Lag (1979:1000).
129 § 2 mom. Länsskattemyndighet meddelar beslut enligt närmare
bestämmelser av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av
riksskatteverket om ersättningar (och bidrag) enligt 1 mom. (vid 1)--
2)). Lag (1986:1284).
129 § 3 mom. Sakkunnig eller tolk erhåller gottgörelse, som bestämmes av
länsskattemyndigheten eller, då den sakkunnige eller tolken biträtt
riksskatteverket, av verket.
I fråga om gottgörelse till sakkunnig eller tolk, som anlitats av
domstol, finnas särskilda bestämmelser. Lag (1986:1284).
129 § 4 mom. har upphävts genom lag (1976:1084).
129 § 5 mom. De ordförande och andra ledamöter i taxeringsnämnd, som har
inställt sig efter kallelse av länsskattemyndigheten för att lämna
upplysningar eller för överläggningar rörande taxeringsarbetet, har rätt
att för inställelsen få ersättning av statsmedel enligt bestämmelser som
meddelas av regeringen. Lag (1986:1284).
130 § Kommunfullmäktige får besluta att av kommunens medel till de
kommunvalda ledamöterna i taxeringsnämnd skall utgå arvode, traktamente
och resekostnadsersättning enligt de grunder, som enligt kommunallagen
(1977:179) gäller för ersättning till ledamöter i kommunala nämnder.
Landstinget har motsvarande rätt i fråga om de landstingsvalda
ledamöterna. Lag (1979:490).
Övergångsbestämmelser
1983:852
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången
i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1984 års taxering.
1983:971
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången
vid 1985 års taxering. Vidare skall vid 1984 års taxering beräkningen
ske med utgångspunkt i det för 1983 gällande basbeloppet ökat med 300
kronor.
1983:1045
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. De nya bestämmelserna
tillämpas första gången vid 1985 års taxering.
1983:1076
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1984 och tillämpas första gången
i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1985 års taxering.
1983:1091
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången
vid 1985 års taxering.
1984:102
Denna lag träder i kraft den 1 april 1984 och tillämpas första gången i
fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1985 års taxering.
1984:349
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången
vid 1986 års taxering.
1984:360
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången
i fråga om 1985 års taxering.
1984:673
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången
i fråga om kontrolluppgifter till ledning vid 1986 års taxering.
1984:814
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången
i fråga om 1985 års taxering.
1984:841
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas såvitt avser
37 § 1 mom. punkt 3 h första gången i fråga om kontrolluppgift till
ledning vid 1985 års taxering och i övrigt första gången i fråga om
kontrolluppgift till ledning vid 1986 års taxering.
1984:917
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången
i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1985 års taxering.
1984:1055
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången
i fråga om 1986 års taxering. Äldre bestämmelser om hyreshusavgift
gäller dock fortfarande i fråga om hyreshusavgift vid taxering för
beskattningsår som börjat före ikraftträdandet.
1984:1081
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1985 och tillämpas första gången
vid 1986 års taxering.
1985:227
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt
uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling,
och tillämpas första gången i fråga om 1986 års taxering.
1985:364
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid
1986 års taxering.
1985:406
1. 116 f § i sin nya lydelse träder i kraft dagen efter den dag då lagen
enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk
författningssamling. Övriga bestämmelser träder i kraft den 1 juli 1985.
2. 116 f § i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 1985 års
taxering såvitt avser oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst och
första gången vid 1989 års taxering såvitt avser oriktig uppgift i fråga
om inkomst av kapital. Övriga bestämmelser -- utom 39 § 1 mom. - -
tillämpas första gången vid 1987 års taxering.
3. I fråga om 1987 och 1988 års taxeringar tillämpas följande.
a) I stället för vad som i 28 § första stycket 5 anges om intäkter, som
skall upptas i den förenklade självdeklarationen, gäller att alla
intäkter som är att hänföra till inkomst av kapital skall upptas.
b) Skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt 37 § 8 mom. föreligger
beträffande ränta och fordran på konto endast om sådan ränta sammanlagt
gottskrivits eller utbetalats till borgenären med minst 500 kronor.
Härvid medräknas inte ränta som är undantagen från uppgiftsskyldighet
enligt samma moment första stycket. I stället för beloppet 100 kronor i
första stycket c skall gälla ett belopp av 1 000 kronor.
c) Vad som sägs i 66 b § första stycket 2 skall inte tillämpas såvitt
avser kontrolluppgift om inkomst av kapital.
4. I fråga om 1987 och 1988 års taxering får riksskatteverket när
synnerliga skäl föreligger på ansökan av uppgiftsskyldig medge undantag
från 37 § 8 mom. andra och tredje styckena. Riksskatteverkets beslut får
inte överklagas. Lag (1987:1159).
1985:1022
Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt
uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och
tillämpas första gången vid 1986 års taxering.
1986:467
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Har skattskyldig erhållit
avräkning av utländsk skatt enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och nedsätts härefter den utländska skatten, gäller i 31 §
3 mom. taxeringslagen föreskriven anmälningsskyldighet.
1986:489
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid
1987 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock gälla vid nämnda
taxering i fråga om utbetalda ersättningar som avser tid före
ikraftträdandet.
1986:513
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid
1988 års taxering.
1986:1284
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.
2. Äldre bestämmelser som rör mellankommunala skatterätten eller
allmänna ombudet för mellankommunala mål tillämpas intill utgången av
juni 1988 såvitt gäller åtgärder med anledning av 1986 års taxering samt
extraordinära besvär och eftertaxering för samma eller tidigare år.
3. Mål som är anhängigt vid mellankommunala skatterätten vid utgången av
juni 1988 prövas av den länsrätt som är behörig enligt de nya
bestämmelserna.
4. De nya bestämmelserna i 22 § 1 mom. tillämpas första gången vid 1988
års taxering utom såvitt avser första stycket 4 som tillämpas första
gången vid 1989 års taxering.
5. Vid 1987 och 1988 års taxeringar gäller, i stället för vad som i 28 §
första stycket 5 anges om intäkter, som skall upptas i den förenklade
självdeklarationen, att alla intäkter som är att hänföra till inkomst av
kapital skall upptas. Vad som i 28 § första stycket 6 anges om
räntetillägg tillämpas första gången vid 1988 års taxering.
6. De nya bestämmelserna i 66 b § första stycket 2 tillämpas första
gången vid 1988 års taxering utom såvitt avser kontrolluppgift om
inkomst av kapital som tillämpas första gången vid 1989 års taxering.
7. De nya bestämmelserna i 22 § 3 mom., 24 § 2 och 3 mom., 25 §, 42 § 1
och 2 mom., 66 a §, 69 § 1 mom., 72 a § andra stycket 3, 5 och 6 och 100
§ tillämpas första gången vid 1988 års taxering.
8. Äldre bestämmelser i 22 § 1 mom. första stycket 6, 22 § 3 mom., 25 §
första stycket 7, 29 §, 38 § 1 mom. tredje stycket, 67 § såvitt gäller
hänvisningen i första stycket till 57 § 3 mom. kommunalskattelagen
(1928:370), 69 § 1 mom., 72 a § andra stycket 3, 100 § samt 105 § 1 mom.
fjärde stycket tillämpas i fråga om förvärvskälla för vilken
beskattningsåret påbörjats före den 1 maj 1986.
9. Med avvikelse från vad annars stadgas skall följande gälla
beträffande överklagande av taxeringsnämnds beslut och lokal
skattemyndighets beslut om särskild avgift, som rör 1987 och tidigare
års taxeringar.
En skattskyldig eller en kommun skall ge in skrivelsen med överklagandet
till länsrätten. Har skrivelsen inom överklagandetiden kommit in till en
annan länsrätt än den som skall pröva överklagandet eller till en
taxeringsnämnd, en lokal skattemyndighet eller en länsskattemyndighet
utgör detta inte hinder för målets prövning. Skrivelsen skall i sådana
fall översändas till den länsrätt som har att pröva besvären.
10. Bestämmelsen i 73 § femte stycket tillämpas första gången vid 1988
års taxering.
1986:1387
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.
2. De nya bestämmelserna i 37 § 1 mom. 1 såvitt avser kontrolluppgift
för bilförmån och i 37 § 1 mom. 3 tillämpas första gången i fråga om
kontrolluppgift till ledning för 1988 års taxering.
3. De nya bestämmelserna i 37 § 1 mom. 1 Undantag: d) tillämpas första
gången vid 1988 års taxering.
4. Vid 1987 och 1988 års taxeringar skall 37 § 1 mom. 10 inte tillämpas
i fråga om lån för vilket slutbetalning skett under år 1986 eller 1987.
1987:295
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången vid
1988 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock gälla vid nämnda
taxering i fråga om utbetalda ersättningar som avser tid före
ikraftträdandet.
1987:1158
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första
gången vid 1988 års taxering.
2. Äldre bestämmelser i 22 § 1 mom. första stycket 4 i dess lydelse
intill den 1 januari 1987 tillämpas fortfarande vid 1988 års taxering.
3. Äldre bestämmelser i 22 § 1 mom. första stycket 6 i dess lydelse
intill den 1 januari 1987 tillämpas fortfarande i fråga om förvärvskälla
för vilken beskattningsåret påbörjats före den 1 maj 1986.
1987:1159
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas
första gången vid 1988 års taxering. Den nya lydelsen av bestämmelserna
i 37 § 8 mom. första stycket d tillämpas dock första gången vid 1989 års
taxering.
Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om svenska statens
sparobligationer från SPAR 72.
1987:1209
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången
i fråga om kontrolluppgifter till ledning vid 1989 års taxering.
1987:1217
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelserna i 116 g § i
sin nya lydelse tillämpas första gången i fråga om deklaration som avser
1988 års taxering.
1987:1304
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första
gången vid 1989 års taxering.
2. I fråga om bilförmån skall bestämmelserna i 24 § 2 mom. tillämpas
första gången vid 1988 års taxering.
1988:848
Denna lag träder i kraft den 1 december 1988 och tillämpas första gången
vid 1989 års taxering.
1988:879
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1988 och tillämpas första gången
i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1989 års taxering.
1988:889
Denna lag träder i kraft, såvitt gäller bestämmelserna i 22 § 3 mom.
andra stycket den 1 januari 1989 med tillämpning första gången vid 1990
års taxering, och i övrigt den 1 januari 1990 med tillämpning första
gången vid 1991 års taxering. Lag (1988:1526).
1988:1519
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången
vid 1989 års taxering.
1989:350
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1989 och tillämpas första gången
vid 1990 års taxering.
1989:431
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången i
fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1990 års taxering. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om dem som efter utgången av
juni 1989 kvarstår i arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.
1989:440
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången i
fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1990 års taxering.
Bestämmelserna i 37 § 1 mom. 4 c tillämpas i fråga om betalningar som
görs efter ikraftträdandet.
1989:1024
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången
i fråga om självdeklaration och kontrolluppgift till ledning vid 1991
års taxering.
1990:324
1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 då taxeringslagen
(1956:623) skall upphöra att gälla. Den nya lagen tillämpas första
gången på ärenden och mål som avser 1991 års taxering.
2. Den gamla lagen skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål
avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i den gamla lagen
sägs om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med
den 1 januari 1991 gälla skattemyndighet.
3. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 3 kap. 8 § i den nya lagen om vem som
får besluta om taxeringsrevision tillämpas i fråga om beslut om
taxeringsrevision som fattas från och med den 1 januari 1991.
4. I mål som anhängiggörs hos regeringsrätten från och med den 1 januari
1991 skall riksskatteverket föra det allmännas talan. Bestämmelserna i 6
kap. 16 § tredje stycket och 17 § i den nya lagen gäller därvid.