Post 10334 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1956:293 ·
Visa register
Lag (1956:293)
om ersättning åt smittbärare
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1956-05-18
Författningen har upphävts genom: SFS 1989:225
Upphävd: 1989-07-01 överg.best.
Allmänna bestämmelser
1 § Smittbärare, som på grund av myndighets ingripande, företaget med
stöd av bestämmelserna i smittskyddslagen (1968:231) om allmänfarliga
sjukdomar, livsmedelslagen (1971:511) eller i anslutning därtill
meddelade föreskrifter, till förekommande av att smitta sprides
underkastas observation eller isolering eller eljest inskränkning i
arbete varmed han må taga befattning, är berättigad att av statsmedel
erhålla ersättning enligt vad nedan sägs.
Med smittbärare förstås i denna lag den som, utan att till följd därav
hava förlorat sin arbetsförmåga, är behäftad med smittsam sjukdom
eller eljest är smittförande så ock den som misstänkes föra smitta.
Smittbärare som icke är föremål för ingripande längre tid än nittio
dagar i följd benämnes tillfällig smittbärare. Består ingripandet
efter denna tid, benämnes han därefter kronisk smittbärare. Lag
(1971:1113).
Ersättning åt tillfällig smittbärare
2 § Ersättning åt tillfällig smittbärare utgår dels för
inkomstbortfall, som smittbärare åsamkas till följd av myndighetens
ingripande, från och med den dag då ingripandet träder i tillämpning
och så länge det består, dock längst under nittio dagar i följd, och
dels för resa, som varit erforderlig på grund av ingripandet. Lag
(1959:588).
3 § Ersättningen för inkomstbortfall åt den som omfattas av
sjukförsäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår för
dag räknat med det högsta belopp som han vid sjukdom är berättigad att
uppbära i sjukpenning och sjukpenningtillägg på grund av försäkring
enligt nämnda lag eller med stöd därav meddelade bestämmelser.
I annat fall än i första stycket avses skall ersättningen åt tillfällig
smittbärare för inkomstbortfall med tillämpning av de i nämnda stycke
angivna grunderna utgå med det belopp för dag räknat som han skulle hava
ägt uppbära från allmän försäkringskassa, därest han varit
sjukpenningförsäkrad jämlikt 3 kap. lagen om allmän försäkring.
Den som ej fyllt sexton år må ej åtnjuta ersättning med mindre han visar
att han genom ingripandet går miste om arbetsinkomst. Lag (1987:224).
4 § För dag då den till ersättning berättigade är intagen å sjukhus
som i 2 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring omförmäles,
skall ersättningen för inkomstbortfall minskas med motsvarande
tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 4 § andra stycket nämnda lag.
Lag (1973:469).
5 § Från ersättningen för inkomstbortfall skola avräknas sjukpenning
och sjukpenningtillägg, vartill smittbäraren under tiden för
ingripandet må vara berättigad på grund av försäkring enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller med stöd därav meddelade
bestämmelser eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
Från ersättningen skola jämväl avräknas sjukpenning som för tid för
ingripandet utgår enligt annan lag eller enligt särskild författning
eller enligt regeringens förordnande och som bestämmes av eller
utbetalas från riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa
ävensom livränta, som någon åtnjuter på grund av att han är
smittbärare, till den del den belöper å tid för ingripandet.
Vad i nästföregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning,
därest smittbäraren äger uppbära ersättning enligt främmande makts
lagstiftning om arbetsskadeförsäkring. Lag (1977:271).
6 § Tillfällig smittbärare, vilken under tid för ingripande som i
denna lag avses är tillförsäkrad lön av allmänna medel, äger rätt till
ersättning för inkomstbortfall endast i den mån lönen understiger vad
som eljest skulle hava utgått i sådan ersättning åt honom enligt
denna lag. Lag (1959:588).
7 § Det ankommer på allmän försäkringskassa att besluta om ersättning
åt tillfällig smittbärare.
Ärende angående ersättning upptages av den allmänna försäkringskassa
hos vilken smittbäraren är inskriven. Är han inte inskriven hos någon
försäkringskassa, upptages ärendet av den kassa, inom vars
verksamhetsområde han är bosatt. Är smittbäraren inte bosatt i riket,
upptages ärendet av den försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde
ingripandet skett. En försäkringskassa som nu sagts får dock uppdra åt
en annan försäkringskassa att handlägga ärendet. Lag (1983:1066).
8 § Framställning om ersättning skall göras skriftligen och senast
inom två år från den dag ersättningen avser, vid äventyr att rätten
till ersättning förloras.
Vid framställningen skall fogas av myndigheten eller distriktsläkaren
utfärdat bevis om ingripandet.
Därest den som gör framställning om ersättning för inkomstbortfall
under tiden för ingripandet äger uppbära ersättning, som i 5 § avses,
eller lön, som utgår av allmänna medel, skall framställningen därjämte
innehålla av sökanden på heder och samvete avgiven försäkran angående
den ersättning och lön han äger uppbära under nyssnämnda tid. Lag
(1972:668).
9 § Beträffande ersättning åt tillfällig smittbärare skola i övrigt
bestämmelserna i 3 kap. 5 § tredje stycket, 15 §, 16 § andra stycket
och 17 § samt 20 kap. 3 § första stycket och 4 - 13 §§ lagen om allmän
försäkring äga motsvarande tillämpning.
Utöver vad i 3 kap. 17 § och 20 kap. 3 § första stycket nämnda lag
sägs må ersättning nedsättas eller indragas, om smittbärare underlåter
att ställa sig till efterrättelse av myndighet meddelade föreskrifter
angående vad han har att iakttaga under den tid ingripandet avser. Lag
(1962:410).
Ersättning åt kronisk smittbärare
10 § Kronisk smittbärare, som till följd av ingripande som i 1 § sägs
tillfogats inkomstbortfall eller annan förlust, må erhålla ersättning
med belopp, som med hänsyn till behovet av ersättning, förlustens
storlek och omständigheterna i övrigt i varje särskilt fall prövas
skäligt.
11 § Framställning om ersättning jämlikt 10 § skall göras skriftligen
hos länsstyrelsen i det län, där sökanden är bosatt eller, därest han
icke är bosatt i riket, där ingripandet skett. Vid framställningen
skola fogas myndighets beslut om ingripandet och utredning angående
den förlust, som sökanden lidit, ävensom den övriga utredning som
sökanden önskar åberopa.
12 § Länsstyrelsen äger besluta om ersättning jämlikt 10 § och
utbetalar till sökanden belopp som tillerkänts honom.
Talan mot länsstyrelses beslut föres hos kammarrätten genom besvär.
Lag (1977:271).
Särskild bestämmelse
13 § De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för
tillämpningen av denna lag, meddelas av regeringen eller av myndighet,
som regeringen bestämmer. Lag (1977:271).
Övergångsbestämmelser
1956:293
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1956.
Är smittbärare föremål för ingripande vid tiden för lagens
ikraftträdande, må ersättning jämlikt denna lag utgå från och med
dagen för ikraftträdandet och skall för avgörande av frågan, huruvida
han är att betrakta som kronisk smittbärare, även medräknas den tid,
ingripandet dessförinnan varat.
1977:271
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. I fråga om ersättning vid
skada som har inträffat före ikraftträdandet gäller 5 § i sin äldre
lydelse.
1987:224
Denna lag träder i kraft den 1 december 1987 och tillämpas första gången
vid myndighets ingripande som sker efter ikraftträdandet.
1989:225
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989, då lagen (1956:293) om
ersättning åt smittbärare skall upphöra att gälla.
2. Äldre föreskrifter om rätt till ersättning och ersättningens
beräknande tillämpas fortfarande på ersättningsfall som inträffat före
ikraftträdandet.