Post 1109 av 10931 träffar
SFS-nummer ·
2017:218 ·
Visa register
Elsäkerhetsförordning (2017:218)
Departement: Klimat- och näringslivsdepartementet RSE
Utfärdad: 2017-03-16
Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:1198
Ikraft: 2017-07-01 överg.best.
1 § Denna förordning är meddelad med stöd av
– 47 § elsäkerhetslagen (2016:732) i fråga om 3–20, 23 och
24 §§ och 33 § 1, 2, 4–9, 11 och 12,
– 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 33 § 3 och 10, och
– 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga
bestämmelser.
Ordförklaringar
2 § Med elväg avses i denna förordning väg som
kompletterats med en elektrisk anläggning avsedd för
överföring av elektrisk energi till fordon under färd.
I övrigt har ord och uttryck i förordningen samma betydelse
som i elsäkerhetslagen (2016:732).
Förordning (2018:2097).
Anmälningar i fråga om elektriska anläggningar
3 § Den som avser att bygga en starkströmsanläggning för en
spänning av högst 1 000 volt mellan fasledare ska anmäla
detta till innehavaren av en sådan redan befintlig
starkströmsanläggning som avses i 11 § elsäkerhetslagen
(2016:732), om det inte är uppenbart att det saknas ett
sådant påverkanssamband som avses i den paragrafen.
4 § Den som avser att ta en kontaktledning i bruk för
drift av järnväg, spårväg, tunnelbana eller elväg ska anmäla
detta till Elsäkerhetsverket. Förordning (2018:2097).
5 § Den som är nätkoncessionshavare enligt ellagen
(1997:857) eller innehar en starkströmsanläggning för drift
av järnväg, spårväg, tunnelbana eller elväg ska snarast
möjligt anmäla till Elsäkerhetsverket
1. olycksfall i den egna starkströmsanläggningen som
inträffat på grund av el och allvarliga tillbud till sådana
olycksfall, och
2. driftstörningar i den egna starkströmsanläggningen som kan
ha väsentlig betydelse för elsäkerheten.
Förordning (2018:2097).
6 § Den som avser att påbörja arbete med att dra fram en
starkströmsledning inom ett område för sjötrafik ska anmäla
detta till Sjöfartsverket. När arbetet avslutats ska
ledningens innehavare anmäla till Sjöfartsverket hur
ledningen slutligen har placerats.
Drifttillstånd för elektriska anläggningar
7 § Om en högspänningsledning ingår i en direktjordad
anläggning där det vid enfasigt fel kan uppkomma
jordslutningsström med större styrka än 500 ampere, får
ledningen inte tas i bruk innan Elsäkerhetsverket gett
tillstånd till det (drifttillstånd).
Tillstånd behövs dock inte om högspänningsledningen är en
kontaktledning för järnvägsdrift.
Vid tillämpningen av första stycket ska högspänning avse
nominell spänning över 1 000 volt växelspänning eller över
1 500 volt likspänning.
8 § Ett drifttillstånd enligt 7 §
1. får ges endast om anläggningen ger betryggande säkerhet
mot person- eller sakskada, och
2. får begränsas till att gälla för viss tid.
Starkströmsledningar inom område med detaljplan
9 § Om en detaljplan antas för ett område där en luftledning
för starkström har dragits fram med stöd av nätkoncession för
område, är ledningens innehavare skyldig att på
Elsäkerhetsverkets begäran göra de ändringar av ledningen som
är nödvändiga från elsäkerhetssynpunkt med hänsyn till
områdets bebyggande.
10 § Om en detaljplan antas för ett område där det finns en
luftledning för svagström och en sådan luftledning med
lågspänning som är en starkströmsanläggning, är
lågspänningsledningens innehavare skyldig att på
Elsäkerhetsverkets begäran göra de ändringar av ledningen som
är nödvändiga från elsäkerhetssynpunkt.
Vid tillämpningen av första stycket ska lågspänning avse
nominell spänning upp till och med 1 000 volt växelspänning
eller upp till och med 1 500 volt likspänning.
Starkströmsledningar inom områden för trafik
11 § En luftledning för starkström ska placeras och vara
utförd på ett sådant sätt att den inte kan medföra risk eller
hinder för trafiken på grund av el eller ledningens
placering, om ledningen byggs
1. inom området för en befintlig eller planerad allmän väg
eller en enskild väg som hålls öppen för trafik,
2. inom eller invid ett område för järnväg, eller
3. inom ett område invid en flygplats.
Invid en flygplats får ledningen aldrig placeras närmare än
4 000 meter från den referenspunkt som har bestämts för
flygplatsen av den som har inrättat flygplatsen.
12 § Om det inom ett område för sjötrafik byggs en
luftledning för starkström eller en ledning för starkström i
vatten, ska ledningen placeras och vara utförd på ett sådant
sätt att den inte kan orsaka risk eller hinder för trafiken
på grund av el eller ledningens placering.
Säkerhetskrav i fråga om elektrisk utrustning
13 § Elektrisk utrustning ska vara konstruerad och
tillverkad i enlighet med god säkerhetsteknisk praxis inom
Europeiska unionen så att utrustningen, när den är korrekt
installerad och underhållen och används för avsett ändamål,
inte riskerar säkerheten för människor, husdjur eller
egendom.
Första stycket och 14–19 §§ innehåller sådana säkerhetskrav
som avses i 16 § elsäkerhetslagen (2016:732).
Förordning (2018:2097).
14 § Elektrisk utrustning ska genom märkning på utrustningen
eller, om detta inte är möjligt, på en medföljande
bruksanvisning vara försedd med sådan information som behövs
från säkerhetssynpunkt för att säkerställa att den används på
ett säkert sätt och för avsett ändamål.
15 § Tillverkarens eller fabrikatets namn eller varumärke
samt typbeteckning ska finnas klart och tydligt angivna på
utrustningen eller, om detta inte är möjligt, på
förpackningen.
16 § Elektrisk utrustning och tillhörande komponenter ska ha
ett sådant utförande att de kan sättas samman och anslutas på
ett korrekt och säkert sätt.
17 § Tekniska åtgärder ska vidtas till skydd mot risker
orsakade av elektrisk utrustning så att
1. människor och husdjur är tillfredsställande skyddade mot
fara för fysisk skada eller annan skada som kan orsakas av
direkt eller indirekt beröring med spänningsförande delar,
2. det inte kan uppstå temperaturer, ljusbågar eller
strålning som kan orsaka faror,
3. människor, husdjur och egendom är tillfredsställande
skyddade mot risker som inte är av elektrisk natur men som
enligt erfarenhet kan orsakas av elektrisk utrustning, och
4. isoleringen hos elektrisk utrustning är anpassad till de
förhållanden som kan förutses.
18 § Tekniska åtgärder ska vidtas till skydd mot risker
orsakade av yttre påverkan på elektrisk utrustning så att
utrustningen
1. uppfyller det som vid mekanisk påverkan skäligen kan
förväntas av utrustningen i fråga om att människor, husdjur
och egendom inte utsätts för fara,
2. i den omgivning där det kan förutses att utrustningen
kommer att användas kan stå emot icke-mekanisk påverkan i
sådan utsträckning att människor, husdjur och egendom inte
utsätts för fara, och
3. inte utsätter människor, husdjur och egendom för fara vid
sådana överbelastningsförhållanden eller felfall som kan
förutses.
Presumtion om överensstämmelse med säkerhetskraven
19 § Om annat inte visas, ska en elektrisk utrustning anses
uppfylla säkerhetskraven i denna förordning när utrustningen
är utförd enligt en harmoniserad standard enligt definitionen
i artikel 2.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk
standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG
och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv
94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG,
2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av
rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets
beslut 1673/2006/EG, eller, när en sådan standard saknas,
enligt någon annan teknisk specifikation som har angetts i
föreskrifter som Elsäkerhetsverket har meddelat och är
tillämplig på utrustningen.
Marknadstillträde för elektrisk utrustning
20 § En elektrisk utrustning får släppas ut på marknaden
eller tas i bruk endast om
1. utrustningen uppfyller gällande säkerhetskrav enligt denna
förordning eller föreskrifter som har meddelats med stöd av
förordningen, och
2. det förfarande för bedömning och verifiering av
överensstämmelse som Elsäkerhetsverket har meddelat
föreskrifter om med stöd av 33 § 5 har följts.
Bestämmelser om elektrisk utrustning i andra författningar
21 § I fråga om särskilda skydds- och säkerhetsaspekter finns
det också bestämmelser om elektrisk utrustning i
- lagen (1992:1512) om elektromagnetisk kompatibilitet,
- lagen (2011:579) om leksakers säkerhet,
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av
den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av
direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och
förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets
direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG, och
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 av
den 5 april 2017 om medicintekniska produkter för in vitro-
diagnostik och om upphävande av direktiv 98/79/EG och
kommissionens beslut 2010/227/EU. Förordning (2022:402).
22 § I fråga om elektrisk utrustning som är avsedd för
konsumenter eller som kan antas komma att användas av
konsumenter finns det också bestämmelser i
produktsäkerhetslagen (2004:451).
Ansökan om auktorisation
23 § Den som ansöker om auktorisation som elinstallatör ska
betala en ansökningsavgift till tillsynsmyndigheten.
24 § I fråga om ansökningsavgiften ska 10–14 §§
avgiftsförordningen (1992:191) och avgiftsklass 3
tillämpas.
Anmälningar i fråga om elinstallationsarbete på
andras anläggningar
25 § Ett elinstallationsföretags anmälan enligt 25 §
elsäkerhetslagen (2016:732) ska innehålla uppgifter om
1. de slag av elinstallationsarbeten som anmälan avser,
2. elinstallationsföretagets företagsnamn,
organisationsnummer och form,
3. elinstallationsföretagets postadress,
4. elinstallationsföretagets kontaktperson,
5. elinstallationsföretagets webbadress, om
elinstallationsföretaget har en webbplats,
6. adresser till elinstallationsföretagets alla
verksamhetsställen i Sverige, och
7. namn och personnummer i fråga om auktoriserad
elinstallatör enligt 23 § elsäkerhetslagen.
Förordning (2018:1849).
Register
26 § Elsäkerhetsverket ska föra register över auktoriserade
elinstallatörer enligt 20 § elsäkerhetslagen (2016:732).
Registret ska innehålla uppgifter om varje auktoriserad
elinstallatörs namn, personnummer och bostadsadress. Om
elinstallatören saknar personnummer, ska registret i stället
innehålla uppgift om elinstallatörens födelsedatum.
27 § Elsäkerhetsverket ska föra register över
elinstallationsföretag som har gjort en anmälan enligt 25 §
elsäkerhetslagen (2016:732). Registret ska innehålla de
uppgifter som anmälan ska innehålla enligt 25 § denna
förordning.
28 § Beslut om förbud mot fortsatt verksamhet, varning och
inskränkning i eller återkallelse av auktorisation ska
antecknas i registren.
29 § Registren ska ordnas så att de underlättar för den som
vill anlita ett elinstallationsföretag att få tillgång till
information om vilka företag som utför vilka slags arbeten
under sådana kontrollerade former som elsäkerhetslagens
bestämmelser om egenkontrollprogram och auktorisation syftar
till.
Registret över elinstallationsföretag ska på lämpligt sätt
hållas tillgängligt på Elsäkerhetsverkets webbplats.
Uppgifter om personnummer, födelsedatum och bostadsadresser
ska inte hållas tillgängliga på webbplatsen.
30 § Elsäkerhetsverket är personuppgiftsansvarig för
behandling av personuppgifter i registren.
31 § Har upphävts genom förordning (2018:311).
Skyldighet att anmäla ändringar
32 § Ett elinstallationsföretag som omfattas av en anmälan
enligt 25 § elsäkerhetslagen (2016:732) ska anmäla varje
förändring av de uppgifter som enligt 25 § 1, 4 och 7 denna
förordning ska finnas med i anmälan.
Bemyndiganden
33 § Elsäkerhetsverket får meddela
1. föreskrifter om beskaffenhet, placering, provning,
kontroll, besiktning, användning och skötsel av elektriska
starkströmsanläggningar och elektrisk utrustning som är
avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning samt om
arbete på eller i anslutning till sådana anläggningar och
utrustning,
2. föreskrifter om tillståndsplikt enligt elsäkerhetslagen
(2016:732) eller denna förordning och vad en ansökan om
tillstånd ska innehålla,
3. ytterligare föreskrifter om anmälningar i fråga om
elinstallationsarbete,
4. föreskrifter om annan anmälningsplikt enligt
elsäkerhetslagen eller denna förordning och vad en anmälan
ska innehålla,
5. föreskrifter om säkerhetskraven för elektrisk utrustning
enligt 16–18 §§ elsäkerhetslagen,
6. föreskrifter om skyldigheter i fråga om information som
ska följa med elektrisk utrustning,
7. föreskrifter om skyldigheter att i fråga om elektrisk
utrustning vidta skadeförebyggande arbete och vidta åtgärder
när det finns anledning att anta att sådan utrustning inte
överensstämmer med säkerhetskraven,
8. föreskrifter om vilken utbildning och praktisk erfarenhet
som krävs för att bli auktoriserad som elinstallatör,
9. föreskrifter om de slag av elinstallationsarbete som
auktorisation kan ges för enligt 20 § andra stycket
elsäkerhetslagen och de som anmälan kan göras för enligt 25 §
elsäkerhetslagen,
10. föreskrifter om vad en ansökan om auktorisation som
elinstallatör ska innehålla,
11. föreskrifter om vad ett egenkontrollprogram enligt 24 §
elsäkerhetslagen ska innehålla, och
12. föreskrifter om ersättning för uttaget prov enligt 39 §
elsäkerhetslagen och om skyldighet att ersätta kostnaderna
för provningen.
34 § Innan Elsäkerhetsverket meddelar föreskrifter enligt
33 § 1 ska myndigheten höra Transportstyrelsen, om
föreskrifterna gäller
1. luftledningar för starkström inom ett område för allmän
eller enskild väg,
2. luftledningar för starkström inom ett område för järnväg,
eller
3. luftledningar för starkström i närheten av flygplatser.
När det gäller luftledningar för starkström eller
starkströmsledningar i vattnet inom områden för sjötrafik ska
myndigheten i stället höra Sjöfartsverket och, när det gäller
luftledningar i närheten av militära flygplatser,
Försvarsmakten.
35 § Elsäkerhetsverket får meddela föreskrifter om sådana
undantag från
1. kraven i 16–27 §§ elsäkerhetslagen (2016:732) och 4, 5 och
7 §§, 11 § första stycket och 12 § denna förordning som det
finns särskilda skäl för, och
2. kraven i 14–20 §§ denna förordning som är förenliga med
avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som det
finns särskilda skäl för.
36 § Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om
1. undantag från 11 § andra stycket, och
2. avgifter för prövning av en ansökan om dispens enligt 11 §
andra stycket.
37 § För att förebygga person- eller sakskada på grund av el
eller risk för hinder för trafiken får Försvarsmakten meddela
föreskrifter om anmälningsskyldighet för den som avser att
påbörja ledningsdragning inom ett område som disponeras av
Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets
radioanstalt.
Dispens
38 § Elsäkerhetsverket får i det enskilda fallet ge dispens
från
1. kraven i 16–27 §§ elsäkerhetslagen (2016:732) och 4, 5, 7
och 8 §§, 11 § första stycket och 12 § denna förordning, om
det finns särskilda skäl, och
2. kraven i 14–20 §§ denna förordning, om det är förenligt
med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och det
finns särskilda skäl.
Transportstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från
11 § andra stycket.
Tillsyn
39 § Elsäkerhetsverket är tillsynsmyndighet enligt 36 §
elsäkerhetslagen (2016:732).
40 § Elsäkerhetsverket är marknadskontrollmyndighet och utövar
marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om
marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om
ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG)
nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 över att elektrisk utrustning
överensstämmer med kraven i
1. Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/34/EU av den
26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas
lagstiftning om utrustning och skyddssystem som är avsedda för
användning i potentiellt explosiva atmosfärer, och
2. Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/35/EU av den
26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas
lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av elektrisk
utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser.
Bestämmelser om en marknadskontrollmyndighets befogenhet att
besluta om åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020 finns i
elsäkerhetslagen (2016:732). Förordning (2022:1198).
41 § Elsäkerhetsverket ska underrätta Europeiska kommissionen
och andra medlemsstater om
1. elektrisk utrustning som inte uppfyller gällande krav, om
Elsäkerhetsverket anser att den bristande överensstämmelsen
inte bara gäller i Sverige, och i underrättelsen informera om
den bristande överensstämmelsen, utvärderingsresultat,
fattade beslut och eventuella synpunkter från den som beslut
har riktats mot,
2. de åtgärder som Elsäkerhetsverket har vidtagit med
anledning av information som en annan medlemsstat har lämnat
på ett motsvararande sätt som i 1, och
3. elektrisk utrustning som, trots att den uppfyller gällande
krav, bedöms utgöra en risk, och i underrättelsen lämna alla
tillgängliga uppgifter.
42 § Elsäkerhetsverket ska
1. när det är befogat, för Sveriges räkning invända mot ett
beslut som en marknadskontrollmyndighet i en annan
medlemsstat har fattat om elektrisk utrustning och skyndsamt
informera Europeiska kommissionen, andra medlemsstater och
regeringen om invändningen och skälen för den, och
2. delta i samråd mellan kommissionen och andra
medlemsstater
a) när Europeiska kommissionen har utvärderat sådana beslut
och invändningar som avses i 1 eller som följer av
invändningar från en annan medlemsstat, eller
b) med anledning av elektrisk utrustning som, trots att den
uppfyller gällande krav, bedöms utgöra en risk.
Ansvar
43 § I 49 § 4 elsäkerhetslagen (2016:732) finns bestämmelser
om straff vid överträdelse av 14, 15, 16, 17, 18 eller 20 §
denna förordning eller vid överträdelse av föreskrifter som
har meddelats med stöd av 33 § 5, 6 eller 7 denna
förordning.
Överklagande
44 § I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns
bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.
Andra beslut än beslut om drifttillstånd enligt 7 och 8 §§,
beslut om skyldighet att göra ändringar av
starkströmsledningar enligt 9 och 10 §§, beslut om ersättning
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 33 § 12 och
beslut om dispens enligt 38 § får dock inte överklagas.
Förordning (2018:915).
Övergångsbestämmelser
2017:218
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2017.
2. Genom förordningen upphävs
a) elinstallatörsförordningen (1990:806),
b) förordningen (1993:1068) om elektrisk materiel, och
c) starkströmsförordningen (2009:22).
3. Den som med stöd av äldre föreskrifter har fått behörighet
som elinstallatör ska vid tillämpningen av denna förordning
anses vara auktoriserad enligt 20 § elsäkerhetslagen
(2016:732).