Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Ersättning, som av statsmedel utgår jämlikt någon av de författningar, vilka angivas i 2 §, skall, i den mån ej nedan annorlunda stadgas, omregleras enligt de grunder, som angivas i lagen den 17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m. Vad nu sagts skall ock gälla ersättning, som efter Konungens förordnande utgives enligt grunderna i någon av de i 2 § avsedda författningarna. Innebär förordnandet avvikelse från grunderna i sådan författning, skall motsvarande avvikelse göras vid omreglering enligt denna förordning. Kostnad, som föranledes av tillämpningen av denna förordning, bestrides av statsmedel. 2 § De författningar, som avses i 1 §, äro: lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete; förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) angående ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914-1919 års världskrig; förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar; lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer; förordningen den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt tvångsarbetare m.fl.; förordningen den 24 mars 1938 (nr 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning åt fångar m.fl.; förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd; förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring; förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret; förordningen den 21 april 1943 (nr 183) om ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt; kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 344) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under verksamhet vid brandsläckning m.m.; samt militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261). 3 § Bestämmelserna i denna förordning äga icke tillämpning å ersättning jämlikt militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261), såframt fråga är om skada, som inträffat efter utgången av år 1954, eller å ersättning, som utgives med tillämpning av förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, och ej heller å sådant i övergångsbestämmelserna till förordningen den 21 april 1943 (nr 183) avsett fall, där ersättningen endast delvis utgår av statsmedel. 4 § Vid omreglering av ersättning jämlikt förordningen den 1 juni 1923 (nr 138) skall skadan anses hava inträffat år 1923 och den skadades årliga arbetsförtjänst anses uppgå till tvåtusenfyrahundra kronor. 5 § Vid omreglering av ersättning jämlikt förordningarna den 24 mars 1938 (nr 102 och 103) skall gälla, att den årliga arbetsförtjänst efter vilken ersättningen beräknas, såvitt avser skada som inträffat under åren 1941-1948, skall anses hava utgjort högst tvåtusenfyrahundrasjuttio kronor. Förordning (1958:103). 6 § Omregleringen skall icke föranleda ändring av livräntetillägg enligt förordningen den 17 maj 1940 (nr 333) om särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning. 7 § Är den skadade berättigad jämväl till livränta, som avses i lagen den 17 juni 1955 (nr 469), skall omreglering av livränta, varå denna förordning äger tillämpning, ske så, att livräntornas sammanlagda årsbelopp motsvarar vad som skulle hava tillkommit den skadade, därest de skilda livräntorna skolat omregleras enligt nämnda lag. Utgick den andra livräntan enligt lagen den 5 juli 1901 (nr 39) angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete eller enligt förordningen den 2 juni 1950 (nr 262), skall omreglering av livränta, varå denna förordning äger tillämpning, ske så, att livräntornas sammanlagda årsbelopp motsvarar vad som skulle hava tillkommit den skadade, därest de skilda livräntorna i förra fallet utgått enligt sagda lag och i senare fallet omreglerats enligt förenämnda förordning den 2 juni 1950. 8 § Åtnjuter den, som uppbär livränta varå denna förordning äger tillämpning, pension av statsmedel vilken ej utgör understöd i anledning av skadan, är han skyldig att, i den mån Konungen förordnar därom, vidkännas avdrag å den omreglerade livräntan. Utöver vad ovan stadgats skall i fråga om ersättning, vilken omreglerats enligt denna förordning, i tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet beträffande ersättningen.