Post 10156 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1962:381 ·
Visa register
Lag (1962:381) om allmän försäkring
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1962-05-25
Omtryck: SFS 1982:120
Ändring införd: t.o.m. SFS 2010:470
Ikraft: 1963-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2010:111
Upphävd: 2011-01-01
FÖRSTA AVDELNINGEN
Inledande bestämmelser
1 kap. Försäkringens omfattning m.m.
1 § Den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring.
Till sjukförsäkringen hör frågor om rehabilitering.
Till den allmänna försäkringen är frivillig pensionsförsäkring
ansluten. Lag (2007:999).
2 § Den allmänna försäkringen handhas av Försäkringskassan.
Om allmänt ombud för socialförsäkringen finns särskilda
bestämmelser. Lag (2009:987).
3 § I socialförsäkringslagen (1999:799) finns bestämmelser om
vem som är försäkrad enligt denna lag. Socialförsäkringslagen
innehåller också bestämmelser om förmåner vid utlandsvistelse
och om anmälan, m.m. Lag (2004:781).
4 § Har upphävts genom lag (1999:800).
5 § Har upphävts genom lag (1999:800).
6 § Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som
anges i denna lag, göras med anknytning till ett prisbasbelopp.
Detta belopp skall fastställas för varje år av regeringen.
Regeringen skall också för varje år fastställa ett förhöjt
prisbasbelopp enligt tredje stycket.
Prisbasbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 396
multipliceras med det jämförelsetal som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i juni året före det som
prisbasbeloppet avser och prisläget i juni 1997. Det
framräknade prisbasbeloppet avrundas till närmaste hundratal
kronor.
Det förhöjda prisbasbeloppet räknas fram och avrundas på samma
sätt som prisbasbeloppet enligt andra stycket. Därvid skall
dock det där angivna bastalet höjas till 37 144 och
multipliceras med samma jämförelsetal.
Om det i lag eller annan författning eller på annat sätt
hänvisas till basbelopp eller förhöjt basbelopp enligt detta
lagrum skall därmed avses prisbasbelopp respektive förhöjt
prisbasbelopp. Lag (1998:677).
ANDRA AVDELNINGEN
Sjukförsäkring
2 kap. Om ersättning för sjukvård m.m.
1 § Bestämmelser om skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård
finns i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). För hälso- och
sjukvård och för vissa resor i samband med vård lämnas
ersättning enligt bestämmelserna i detta kapitel.
Lag (2008:146).
2 § För öppen hälso- och sjukvård som anordnas eller finansieras av
staten, ett landsting eller en kommun som inte tillhör ett landsting
lämnas ersättning enligt grunder som fastställs av regeringen.
Lag (1994:1814).
3 § Har upphävts genom lag (2008:146).
3 a § Har upphävts genom lag (2008:146).
3 b § Har upphävts genom lag (2008:146).
4 § Ersättning för sjukhusvård på grund av skada, sjukdom eller
förlossning som krävt intagning i sjukhus lämnas enligt grunder
som fastställs av regeringen.
Föreskrifter om vad som skall räknas som sjukhus enligt denna lag
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Lag (1994:746).
5 § Ersättning för särskilda rehabiliteringar och behandlingar samt
för utveckling och provning av hjälpmedel åt personer med
funktionshinder och liknande verksamhet lämnas enligt grunder
som regeringen fastställer. Lag (1994:746).
6 § För sjukresor och sjuktransporter lämnas ersättning enligt
grunder som fastställs av regeringen. Lag (1995:1479).
7 § Arbetsgivare för sjöman får vid en sjömans sjukdom
ersättning enligt bestämmelserna i denna lag från
Försäkringskassan för sina kostnader enligt sjömanslagen
(1973:282) för
1. öppen hälso- och sjukvård, utom sådan som ges av husläkare,
om vården anordnas av staten, ett landsting eller en kommun som
inte tillhör ett landsting,
2. tandvård som avses i lagen (2008:145) om statligt
tandvårdsstöd, eller
3. sjukhusvård enligt 4 §. Lag (2008:146).
8 § Har upphävts genom lag (1999:800).
9 § Ersättning för sjukvård utom riket utgår endast i den
utsträckning regeringen föreskriver.
Har arbetsgivare för sjöman jämlikt sjömanslagen (1973:282)
haft att för sjömans sjukvård utom riket vidkännas kostnad, som
omfattas av föreskrifter meddelade med stöd av första stycket,
äger han från Försäkringskassan i den ordning regeringen
bestämmer erhålla gottgörelse för kostnaden enligt nämnda
föreskrifter.
Har genom utrikesförvaltningens försorg åt försäkrad lämnats
ekonomiskt bistånd avseende sjukvård utom riket, äger
utrikesförvaltningen från Försäkringskassan erhålla gottgörelse
därför enligt vad i andra stycket sägs. Lag (2004:781).
10 § Har upphävts genom lag (2004:781).
11 § Har upphävts genom lag (1991:1040).
12 § Har upphävts genom lag (1997:1307).
12 a § Har upphävts genom lag (1997:1307).
12 b § Har upphävts genom lag (1993:50).
12 c § Har upphävts genom lag (1997:1307).
13 § Har upphävts genom lag (1993:355).
14 § Bidrag till sådana arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande försäkrad
behöver som ett led i sin rehabilitering utges enligt föreskrifter som
regeringen meddelar. Lag (1991:1040).
3 kap. Om sjukpenning
1 § En försäkrad har enligt vad nedan sägs rätt till
sjukpenning, om hans sjukpenninggrundande inkomst uppgår till
minst 24 procent av prisbasbeloppet.
Rätt till sjukpenning enligt detta kapitel föreligger inte på
grundval av anställningsförmåner för tid som ingår i en
sjuklöneperiod, under vilken den försäkrades arbetsgivare har
att svara för sjuklön enligt lagen (1991:1047) om sjuklön.
Lag (1999:800).
2 § Sjukpenningrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar
som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget
arbete här i landet, antingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan
grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av
anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte
inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1–3 inkomstskattelagen
(1999:1229) eller sådan ersättning som anges i 1 § första
stycket 1–5 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt
gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada
som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av
Försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete ska därvid var för sig avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från
sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som
överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet. Det belopp
som sålunda ska undantas ska i första hand räknas av från
inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete
i annan form än pension räknas som inkomst av anställning,
såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000
kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som
utger ersättningen. I nu angivna fall ska den som utför
arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger
ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för
någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst
1 000 kronor, ska ersättningen från denne inte tas med vid
beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall
än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst av anställning ska bortses från
ersättning som enligt 2 a § ska anses som inkomst av annat
förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från
sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket
inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt
syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från
föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett
halvt prisbasbelopp. Vid beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst av anställning bortses även från ersättning från en
stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda
hos en arbetsgivare som lämnat bidrag till stiftelsen
(vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk person med
motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan anställd
och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska
personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag
arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda
att vara bundna under minst tre kalenderår och att på
likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda.
Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett
fåmanshandelsbolag ska vid beräkningen inte bortses från
ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan
företagsledare eller delägare i företaget eller en person som
är närstående till någon av dem. Med fåmansföretag,
fåmanshandelsbolag, företagsledare och närstående person avses
detsamma som i inkomstskattelagen. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst av anställning ska alltid bortses
från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från
bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988–1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten ska, där
förhållandena inte är kända för Försäkringskassan, grundas på
de upplysningar som Försäkringskassan kan inhämta av den
försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av
den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades
inkomst. För en försäkrad som har inkomst av annat
förvärvsarbete och som bedriver näringsverksamhet ska, under
en tid om 24 månader räknat från den månad då den försäkrade
har gjort eller borde ha gjort anmälan för registrering enligt
3 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483), den
sjukpenninggrundande inkomsten från näringsverksamheten
beräknas till minst vad som motsvarar skälig avlöning för
liknande arbete för annans räkning. I det fall den försäkrade
inte har skyldighet att anmäla sig för registrering, ska tiden
om 24 månader räknas som om en sådan skyldighet hade gällt för
honom eller henne. Semesterlön får inte inräknas i den
sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än vad som
skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande
tid. En liknande begränsning ska gälla semesterersättning.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst enligt denna
paragraf ska det bortses från inkomst som hänför sig till
sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §.
Lag (2010:418).
2 a § Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall
ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller
är en utländsk juridisk person anses som inkomst av annat
förvärvsarbete, om arbetsgivaren och arbetstagaren träffat
överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan
inkomst.
Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning
för arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut
1. till mottagare som har en F-skattsedel antingen när
ersättningen bestäms eller när den betalas ut,
2. till mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel
med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483)
eller som saknar skattsedel på preliminär skatt, om
a) ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete
från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att
understiga 10 000 kronor,
b) utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,
c) ersättningen inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven
näringsverksamhet,
d) utbetalaren och mottagaren inte har träffat en
överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till inkomst
av anställning, och
e) det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses i
12 kap. 16 § föräldrabalken,
3. till delägare i handelsbolag av bolaget,
4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av
grupperingen.
Om i fall som avses i andra stycket 1 mottagaren har en F-
skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen,
räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om
F-skattsedeln skriftligen åberopas. Lag (1999:1366).
2 b § Årsarbetstid beräknas av Försäkringskassan för
försäkrade som har en sjukpenninggrundande inkomst som helt
eller delvis är att hänföra till anställning när detta är av
betydelse för beräkning av ersättning. Årsarbetstiden är det
antal timmar per år som en försäkrad kan antas komma att ha
tills vidare i ifrågavarande förvärvsarbete som ordinarie
arbetstid eller motsvarande normal arbetstid. Vid beräkningen
av årsarbetstiden inräknas även ledighet enligt 10 § tredje
stycket.
Årsarbetstiden avrundas till närmaste hela timtal, varvid halv
timme avrundas uppåt.
Beräkningen av årsarbetstiden skall, där förhållandena inte är
kända för Försäkringskassan, grundas på de upplysningar som
Försäkringskassan kan inhämta från den försäkrade eller dennes
arbetsgivare eller uppdragsgivare.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,
meddelar föreskrifter om schablonberäkning av årsarbetstid.
Lag (2004:781).
2 c § När den sjukpenninggrundande inkomsten enligt 2 § andra
stycket har beräknats, ska denna, vid beräkning av sådan
ersättning som utges för dag, multipliceras med talet 0,97.
Lag (2007:1309).
3 § En försäkrad, som uppbär hel sjukersättning eller hel
aktivitetsersättning enligt denna lag eller hel särskild
efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av
lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd
till barn eller uppburit sådan ersättning eller pension under
månaden närmast före den då han eller hon har börjat uppbära
hel ålderspension, har inte rätt till sjukpenning. För tid
efter ingången av den månad då den försäkrade har fyllt 70 år
får sjukpenning utges för högst 180 dagar. Lag (2002:192).
4 § För dagar i en sjukperiod gäller, om inte annat följer av
10–10 b §§,
1. att sjukpenning som svarar mot inkomst av anställning inte
lämnas för den första dagen, och att sjukpenning som svarar
mot inkomst av annat förvärvsarbete inte lämnas för de första
sju dagarna om inte annat följer av 11 § första stycket,
2. att hel sjukpenning för de därpå följande 364 dagarna utgör
för dag 80 procent av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med 365,
3. att hel sjukpenning för de därpå följande 550 dagarna utgör
75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med
365, och
4. att sjukpenning för de därpå följande dagarna inte lämnas.
Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal. Till den
del den försäkrade är arbetslös lämnas dock hel sjukpenning
enligt 7 § med högst 486 kronor.
Sjukpenning enligt första stycket 2 får inte lämnas om den
försäkrade redan har fått sådan sjukpenning för sammanlagt
364 dagar under en ramtid som omfattar de 450 närmast
föregående dagarna. Har den försäkrade under denna ramtid fått
sjukpenning enligt första stycket 3 eller 7 b §, ersättning
för merutgifter enligt 7 a § eller rehabiliteringspenning
enligt 22 kap. 7 §, ska dagar med sådan ersättning likställas
med dagar med sjukpenning enligt första stycket 2. Detta
gäller även tretton dagar under sådan sjuklöneperiod som avses
i sjunde stycket. Om den försäkrade har en allvarlig sjukdom
får sjukpenning enligt första stycket 2 lämnas efter ansökan
av den försäkrade, trots att sådan sjukpenning redan har
lämnats för 364 dagar under ramtiden.
Om sjukpenning enligt första stycket 2 inte kan lämnas, får
sjukpenning enligt första stycket 3 lämnas efter skriftlig
ansökan av den försäkrade. Detta gäller även för dagar i en ny
sjukperiod under förutsättning att sjukpenning för maximalt
antal dagar inte redan har lämnats. Om sjukperioden föranleds
av en godkänd arbetsskada enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring får sjukpenning enligt första stycket 3
lämnas för ytterligare dagar.
Sjukpenning för ytterligare dagar enligt första stycket 3 får
även lämnas
1. när den försäkrade vårdas intagen på sjukhus eller på grund
av sjukdom får omfattande vård utan att vara intagen på
sjukhus,
2. när den försäkrade på grund av sjukdom har fått en sådan
avgörande förlust av verklighetsuppfattningen och förmågan att
orientera sig att den försäkrade inte kan tillgodogöra sig
information, eller
3. när en återgång i arbete eller ett deltagande i ett
arbetsmarknadspolitiskt program skulle medföra risk för
allvarlig försämring av den försäkrades sjukdom.
Sjukpenning enligt femte stycket 1 och 3 lämnas efter ansökan
av den försäkrade.
Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i
oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 7 § eller har
rätt till sjukpenning enligt 7 b § eller
rehabiliteringspenning enligt 22 kap. 7 §. Uppkommer för den
försäkrade rätt till sjukpenning enligt kapitlet i omedelbar
anslutning till en sjuklöneperiod enligt lagen (1991:1047) om
sjuklön, ska sjukperioden enligt denna lag anses omfatta också
sjuklöneperioden.
Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det en tidigare
sjukperiod avslutats ska bestämmelserna i första stycket samt
10 a § tillämpas som om den senare sjukperioden utgör en
fortsättning på den tidigare sjukperioden.
Om den försäkrade gått miste om sjukpenning som svarar mot
inkomst av anställning till följd av bestämmelserna i första
stycket 1 eller 10 a § första stycket 1 för sammanlagt tio
dagar under de senaste tolv månaderna utges sjukpenning för
dag som avses i första stycket 1 enligt vad som anges i första
stycket 2 eller 3. Om den försäkrade gått miste om sjukpenning
som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete till följd av
bestämmelserna i första stycket 1 under fem sjukperioder under
de senaste tolv månaderna, utges sjukpenning för dagar som
avses i första stycket 1 enligt vad som anges i första stycket
2 eller 3 från och med den sjukperiod som inträder efter det
att den försäkrade gått miste om sjukpenning för sammanlagt
minst 21 dagar. Till den del den försäkrade är arbetslös utges
dock hel sjukpenning enligt 7 § med högst 486 kronor.
Vid tillämpningen av denna paragraf gäller att sjukpenning
inte lämnas till en försäkrad under de tre kalendermånader som
infaller efter utgången av en period med sjukersättning eller
aktivitetsersättning. Detta gäller dock endast till den del
nedsättningen av arbetsförmågan svarar mot den nedsättning för
vilken sjukersättning eller aktivitetsersättning har lämnats.
Sjukpenning kan dock alltid lämnas med stöd av bestämmelserna
i tredje stycket fjärde meningen, fjärde stycket tredje
meningen eller femte stycket. Lag (2010:418).
4 a § Om den försäkrade av arbetsgivaren erhåller lön under
sjukdom för samma tid som sjukpenningen avser, ska sjukpenning
minskas med det belopp som lönen under sjukdom överstiger 10
procent av vad den försäkrade skulle ha fått i lön om han varit
i arbete. Till den del lönen under sjukdom utges i förhållande
till lön i arbete som för år räknat överstiger den högsta
sjukpenninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 2 § ska
minskning dock endast ske med belopp som när det gäller
sjukpenning som utges
- enligt 4 § första stycket 2 eller 10 a § första stycket 2,
överstiger 90 procent av lönen i arbete, och
- enligt 4 § första stycket 3 eller 10 a § första stycket 3,
överstiger 85 procent av lönen i arbete.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket ska
ersättning som utges på grund av förmån av fri
gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställs i
kollektivavtal anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.
Det belopp varmed minskning ska göras avrundas till närmast
lägre hela krontal. Avräkning ska i första hand göras vid
utbetalning av sjukpenning som avser samma tid som den lön
under sjukdom som föranlett minskningen men får också göras vid
närmast följande utbetalning av sjukpenning. Lag (2008:480).
4 b § Försäkringskassan kan efter skriftlig ansökan av den
försäkrade besluta att hel sjukpenning för dag ska utges
enligt vad som anges i 4 § första stycket 2 eller 3 eller
10 a § första stycket 2 eller 3 även för dagar som avses i 4 §
första stycket 1 och för dag som avses i 10 a § första stycket
1. Ett sådant beslut får meddelas om den försäkrade lider av
sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder
med rätt till sjukpenning under en tolvmånadersperiod. Till
den del den försäkrade är arbetslös utges dock hel sjukpenning
för dagar som avses i 4 § första stycket 1 med högst 486
kronor per dag.
Ett beslut som avses i första stycket får även meddelas för en
sjukperiod när den sökande som givare av biologiskt material
enligt lagen (1995:831) om transplantation m.m. har rätt till
sjukpenning till följd av ingrepp för att ta tillvara det
biologiska materialet eller förberedelser för sådant ingrepp.
Ett beslut enligt första stycket gäller från och med den
kalendermånad då ansökan gjordes hos Försäkringskassan, om
inte annat sägs i beslutet. Beslutet ska gälla för viss tid
som anges i beslutet eller, om det finns särskilda skäl, tills
vidare. Beslutet ska upphävas om villkoret enligt första
stycket andra meningen inte längre är uppfyllt.
En försäkrad som har gjort ansökan enligt första stycket är
skyldig att genomgå undersökning av läkare eller tandläkare
och att ge in utlåtande över undersökningen, om
Försäkringskassan finner att det behövs för ärendets
bedömning. För den försäkrades utgifter för undersökningen och
för utlåtande över undersökningen lämnas ersättning i enlighet
med vad regeringen förordnar. Lag (2010:418).
4 c § Har upphävts genom lag (1995:1478).
4 d § Har upphävts genom lag (1995:1478).
5 § Försäkringskassan ska besluta om en försäkrads
tillhörighet till sjukpenningförsäkringen och fastställa
sjukpenninggrundande inkomst. För en försäkrad som inte är
bosatt i Sverige gäller detta så snart anmälan om hans
inkomstförhållanden gjorts hos Försäkringskassan. Av beslutet
ska framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att
hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete.
Sjukpenningförsäkringen ska omprövas
a) när Försäkringskassan fått kännedom om att den försäkrades
inkomstförhållanden eller andra omständigheter har undergått
ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för
sjukpenningens storlek,
b) när sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna
lag eller särskild efterlevandepension enligt lagen (2000:462)
om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn har beviljats den försäkrade eller
sådan ersättning eller pension som redan utges har ändrats med
hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid
särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att
bereda sig inkomst genom arbete,
d) när tjänstepension har beviljats den försäkrade,
e) när ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt 16 kap. 16 § har upphört, samt
f) när livränta har beviljats den försäkrade enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller redan utgående
livränta har ändrats.
Ändring som avses i första stycket ska gälla från och med den
dag då anledningen till ändringen uppkommit. Den
sjukpenninggrundande inkomst som ändrats enligt första stycket
a får dock läggas till grund för ersättning tidigast från och
med första dagen i den ersättningsperiod som inträffar i
anslutning till att Försäkringskassan fått kännedom om
inkomständringen.
Under tid som anges under 1–8 får, om inte första stycket b, d
eller f är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast
dessförinnan om Försäkringskassan då känt till samtliga
förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade
1. bedriver studier enligt de grunder som fastställs av
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,
2. erhåller periodiskt ekonomiskt stöd, utgivet enligt
särskilda avtal mellan arbetsmarknadens parter, enligt de
grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer,
3. deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får
aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning eller står till
arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fastställs
av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer,
4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete
tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade
tidpunkten härför,
5. helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för vård av
barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller
likställs med förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen
(1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande
gäller vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid
mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre
än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin
vård,
6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt,
7. genomför militär utbildning inom Försvarsmakten som rekryt,
8. deltar i aktiviteter enligt en etableringsplan som avses i
lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända
invandrare.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 2 eller
deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får
aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning eller deltar i
aktiviteter enligt en etableringsplan ska Försäkringskassan,
vid sjukdom under den aktuella tiden, beräkna sjukpenningen på
en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på
grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den
försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den
sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att
hänföra till anställning, ska årsarbetstiden beräknas på
grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade
kan antas ha i ifrågavarande förvärvsarbete under den aktuella
tiden.
För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering
som avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid
får livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning enligt en annan författning ska
Försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta
betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande
inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst
av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna
tid.
För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2
ska dock under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då
den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån för studier som
avses i tredje stycket 1, sjukpenningen beräknas på den
sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-tredje
styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad
på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.
Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje
stycket 6 eller 7 när den försäkrade genomgår grundutbildning
som är längre än 60 dagar.
Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a
ska ej omfatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden
på grund av sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §.
Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket
ska göras senast när den försäkrade gör anspråk på ersättning
som betalas ut per dag. Lag (2010:470).
5 a § För en försäkrad, till vilken tjänstepension utges i form
av ålderspension eller annan därmed jämställd pension före
utgången av den månad under vilken han fyller 65 år, skall
sjukpenninggrundande inkomst fastställas om han har ett
förvärvsarbete som beräknas pågå under minst sex månader i
följd. Den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas därvid
enligt 2 §.
Är en försäkrad med sådan tjänstepension som avses i första
stycket helt eller delvis arbetslös samt arbetssökande, skall
sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om
tjänstepensionen understiger 60 procent av lönen närmast före
pensionsavgången. Den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas
därvid på grundval av lönen närmast före pensionsavgången
eller, om den försäkrade inte har för avsikt att förvärvsarbeta
i samma omfattning som tidigare, den inkomst han kan antas få
av arbete som svarar mot det föreliggande arbetsutbudet. Vid
beräkningen skall iakttas att inkomsten inte får överstiga sju
och en halv gånger prisbasbeloppet. Vidare skall inkomsten
minskas med tjänstepensionen. Minskningen får dock inte ge till
resultat att en försäkrad som är endast delvis arbetslös
erhåller lägre sjukpenninggrundande inkomst än om beräkning
skett enligt första stycket. Lag (2006:1537).
5 b § För sådana personer som enligt 2 kap. 4 och 6 §§
socialförsäkringslagen (1999:799) anses bosatta i Sverige även
under vistelse utomlands skall den sjukpenninggrundande
inkomsten vid återkomsten till Sverige fastställas till lägst
det belopp som utgjorde sjukpenninggrundande inkomst omedelbart
före utlandsresan. Lag (1999:800).
5 c § Vid utgången av en period då en försäkrad helt eller
delvis har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning
enligt denna lag ska den sjukpenninggrundande inkomsten
motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som den försäkrade
skulle ha varit berättigad till omedelbart före en eller
flera sådana perioder. Om ett år eller längre tid har
förflutit räknat från den tidpunkt sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen började utges ska den
sjukpenninggrundande inkomsten omräknas enligt 5 d § tredje
stycket för varje helt år som har förflutit.
Bestämmelserna i första stycket gäller endast för tid före 65
års ålder. Lag (2009:1454).
5 d § När Försäkringskassan ska fastställa den
sjukpenninggrundande inkomsten för en försäkrad som omfattas
av 5 § tredje stycket 1–8 eller 5 e § och som helt eller
delvis saknar anställning ska den sjukpenninggrundande
inkomsten i vissa fall räknas om. Detsamma ska gälla för en
försäkrad vars anställning upphör under en pågående
ersättningsperiod. Omräkningen ska göras när minst ett år har
förflutit räknat från den tidpunkt då den anställning upphörde
som senast föranlett eller kunnat föranleda beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst. Därefter görs omräkningen
årligen räknat ett år från den senaste omräkningen. Med den
tidpunkt då anställningen upphörde jämställs den tidpunkt då
den försäkrade helt upphörde med annat förvärvsarbete än
arbete som anställd. När omräkning har gjorts enligt 5 c §
räknas tidpunkten från utgången av det senaste hela år som
avses där.
Den sjukpenninggrundande inkomsten av annat förvärvsarbete,
grundad på annan inkomst än som avses i 2 a § första stycket,
ska också räknas om för en försäkrad som inte har upphört med
förvärvsarbetet. Omräkning ska göras under en pågående
ersättningsperiod efter det att ett år har förflutit räknat
från ersättningsperiodens början. Därefter görs omräkningen
årligen räknat ett år från den senaste omräkningen.
Omräkningen ska göras med den procentuella förändringen i det
allmänna prisläget räknad från det senast fastställda talet
för konsumentprisindex jämfört med motsvarande tal tolv
månader dessförinnan. En omräkning som innebär en sänkning av
den sjukpenninggrundande inkomsten ska inte beaktas. Den
sjukpenninggrundande inkomsten kan aldrig fastställas till ett
belopp som överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet.
Lag (2010:470).
5 e § Vid utgången av en period för vilken en försäkrad har
fått vårdnadsbidrag enligt lagen (2008:307) om kommunalt
vårdnadsbidrag ska den sjukpenninggrundande inkomsten lägst
motsvara den sjukpenninggrundande inkomst som den försäkrade
skulle ha varit berättigad till omedelbart före en sådan
period.
Bestämmelserna i första stycket gäller dock inte i de fall
- sådana omständigheter som anges i 5 § första stycket b, d
eller f har inträffat, eller
- då den försäkrade omfattas av bestämmelserna i 5 § tredje
stycket 1 eller 2. Lag (2008:308).
6 § En försäkrad skall, när han gör anspråk på sjukpenning,
till Försäkringskassan anmäla sådan ändring i sina
inkomstförhållanden eller andra omständigheter, som påverkar
rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek.
Försäkringskassan skall i den utsträckning det skäligen
påkallas genom förfrågningar hos de försäkrade eller på annat
lämpligt sätt inhämta uppgifter om den försäkrades
inkomstförhållanden, arbetstid och andra omständigheter som har
betydelse för sjukpenningförsäkringen. Lag (2004:781).
7 § Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den
försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Vid
bedömningen av om sjukdom föreligger ska bortses från
arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande
förhållanden. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt
arbetsförmåga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning
utgetts och som fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen
upphört.
Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om
arbetsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre
fjärdedelar utges tre fjärdedels sjukpenning. Är
arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälften
utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels
sjukpenning.
Vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt ska det
beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd
att utföra sitt vanliga eller annat lämpligt arbete som
arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den anställde. Om den
försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från
förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala
arbetstid en viss dag, ska hans eller hennes arbetsförmåga
anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen.
Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt
arbetsförmåga under 90 dagar ska det även beaktas om den
försäkrade kan försörja sig efter en omplacering till annat
arbete hos arbetsgivaren.
Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt
arbetsförmåga under 180 dagar ska det dessutom beaktas om den
försäkrade har sådan förmåga så att han eller hon kan
försörja sig själv genom förvärvsarbete på den reguljära
arbetsmarknaden i övrigt, eller genom annat lämpligt arbete
som är tillgängligt för den försäkrade. En sådan förmåga ska
dock inte beaktas om det finns särskilda skäl mot det. En
sådan förmåga ska inte heller beaktas om det i annat fall kan
anses oskäligt.
Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt
arbetsförmåga under 365 dagar ska det alltid beaktas om den
försäkrade har sådan förmåga som anges i femte stycket första
meningen. En sådan förmåga ska dock inte beaktas i fall som
avses i femte stycket tredje meningen.
I de fall den försäkrade är i behov av någon åtgärd som avses
i 7 b § eller 22 kap., ska bedömningen enligt tredje–sjätte
styckena göras med beaktande av den försäkrades arbetsförmåga
efter en sådan åtgärd.
När det beräknas hur lång tid den försäkrade har haft nedsatt
arbetsförmåga enligt tredje-sjätte styckena styckena ska dagar i
sjukperioder läggas samman, om den försäkrade
1. har förvärvsarbetat under en period om mindre än 90 dagar
mellan sjukperioderna, eller
2. inte har förvärvsarbetat alls mellan sjukperioderna.
Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt fjärde–
sjätte styckena ska göras i förhållande till högst ett
heltidsarbete.
Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid
under vilken han eller hon annars skulle ha uppburit
föräldrapenning, ska arbetsförmågan anses nedsatt endast i
den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barnet
är nedsatt på grund av sjukdomen.
Om den försäkrade uppbär sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt denna lag eller särskild
efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av
lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd
till barn eller livränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, ska vid prövning av den försäkrades
rätt till sjukpenning bedömningen av hans eller hennes
arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av
förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom
arbete som ligger till grund för den sjukersättning,
aktivitetsersättning, pension eller livränta som utges.
För en försäkrad som förvärvsarbetar med stöd av 16 a kap.
2 § ska nedsättningen av arbetsförmågan, om det inte går att
avgöra under vilken tid och till vilket förvärvsarbete
nedsättningen är hänförlig, i första hand anses hänförlig
till sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §.
För en försäkrad som förvärvsarbetar med stöd av
bestämmelserna i 16 a kap. 2 § ska bedömningen enligt elfte
stycket alltid göras som om sjukersättning och livränta utges
med oavkortade belopp.
För en försäkrad som på grund av sjukdom är frånvarande från
ett arbetsmarknadspolitiskt program ska vid bedömningen av
nedsättningen av arbetsförmågan beaktas om den försäkrade på
grund av sjukdomen är ur stånd att delta i programmet.
För en försäkrad som på grund av sjukdom har lämnat ett
arbetsmarknadspolitiskt program, och som har formell
möjlighet att återinträda i ett sådant program, ska vid
bedömningen av nedsättningen av arbetsförmågan även beaktas
den försäkrades förmåga att delta i ett sådant program.
Lag (2009:1531).
7 a § För att underlätta återgång till arbete i anslutning till ett
sjukdomsfall får i stället för den sjukpenning som annars skulle ha
utgetts enligt 7 § andra stycket skälig ersättning utges för den
försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet.
Merutgifterna skall ha uppkommit på grund av att den försäkrades
hälsotillstånd inte tillåter honom att utnyttja det färdsätt som han
normalt använder för sådana resor. Lag (1995:508).
7 b § Sjukpenning enligt 7 § utges även när den försäkrade
genomgår en medicinsk behandling eller medicinsk
rehabilitering som syftar till att förebygga sjukdom eller att
förkorta sjukdomstid eller att helt eller delvis förebygga
eller häva nedsättning av arbetsförmågan. Som villkor gäller
att behandlingen eller rehabiliteringen har ordinerats av
läkare och ingår i en av Försäkringskassan godkänd plan.
Arbetsförmågan ska anses nedsatt i den mån den försäkrade på
grund av behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att
förvärvsarbeta.
Sjukpenning enligt denna paragraf utges enligt vad som anges i
4 § första stycket 2 eller 3 eller 10 a § första stycket 2
eller 3 även för dagar som avses i 4 § första stycket 1 och
för dag som avses i 10 a § första stycket 1. Lag (2010:418).
8 § Den försäkrade ska till Försäkringskassan ge in en
skriftlig försäkran för sjukpenning. Försäkran ska innehålla
uppgifter om sjukdomen, en beskrivning av den försäkrades
arbetsuppgifter och den försäkrades egen bedömning av
arbetsförmågan. Uppgifterna i försäkran ska lämnas på heder och
samvete.
Den försäkrade ska till Försäkringskassan ge in läkarintyg för
att styrka nedsättning av arbetsförmåga på grund av sjukdom
senast från och med den sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen.
Den försäkrade ska om Försäkringskassan begär det till
Försäkringskassan ge in en skriftlig särskild försäkran
avseende nedsättningen av arbetsförmågan på grund av sjukdom.
Den särskilda försäkran ska innehålla en utförligare
beskrivning av den försäkrades arbetsuppgifter och egen
bedömning av arbetsförmågan än försäkran enligt första stycket.
Uppgifterna i den särskilda försäkran ska lämnas på heder och
samvete.
Den försäkrade ska om Försäkringskassan begär det till
Försäkringskassan ge in ett utlåtande av sin arbetsgivare. I
utlåtandet ska det anges vilka möjligheter som finns att ta
till vara den försäkrades arbetsförmåga inom arbetsgivarens
verksamhet efter åtgärd som avses i 22 kap.
Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar
föreskrifter dels om undantag i vissa fall från skyldighet att
lämna läkarintyg och försäkran, dels om att sådan skyldighet
ska gälla från och med en annan dag än vad som anges i denna
paragraf. Lag (2008:480).
8 a § Försäkringskassan skall, om det behövs för att kunna
bedöma i vilken mån den försäkrades arbetsförmåga fortfarande
är nedsatt på grund av sjukdom samt om rehabilitering eller
ytterligare utredningsåtgärder är nödvändiga, begära att han
eller hon genomgår utredning eller deltar i ett särskilt möte
(avstämningsmöte) för bedömning av hans eller hennes medicinska
tillstånd, arbetsförmåga och behov av och möjligheter till
rehabilitering.
Försäkringskassan skall under sjukperioden, när det finns skäl
till det, undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd som
avses i 7 b § eller 22 kap., helt eller delvis kan försörja sig
själv genom arbete.
Försäkringskassan skall, om det behövs för bedömningen av rätt
till sjukpenning eller åtgärder enligt 7 b § eller 22 kap.,
under sjukperioden
1. infordra ett särskilt läkarutlåtande eller ett utlåtande av
viss läkare eller annan sakkunnig,
2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades
arbetsgivare, läkare eller någon annan som kan antas kunna
lämna nödvändiga uppgifter, och
3. besöka den försäkrade.
Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar
närmare föreskrifter om sådant avstämningsmöte som avses i
första stycket och om särskilt läkarutlåtande enligt tredje
stycket 1.
För kostnader som den enskilde har med anledning av en sådan
utredning som avses i första eller tredje stycket eller som den
enskilde eller en läkare har med anledning av ett sådant
avstämningsmöte som avses i första stycket lämnas ersättning i
enlighet med vad som fastställs av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer. Lag (2004:781).
9 § En försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om
havandeskap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna
i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel och hon inte kan
omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt 19 §
föräldraledighetslagen (1995:584).
En kvinna har även rätt till havandeskapspenning om hon inte
får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en
föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap, som har
meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160),
om hon inte kan omplaceras till annat arbete enligt 18 §
föräldraledighetslagen.
Havandeskapspenning utges i fall som avses i första stycket för
varje dag som nedsättningen består, dock tidigast från och med
den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets
födelse, och i fall som avses i andra stycket för varje dag som
förbudet gäller. Havandeskapspenning utges längst till och med
den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets
födelse.
Som förvärvsarbete ska inte betraktas sådant förvärvsarbete som
utförs under tid då kvinnan förvärvsarbetar med stöd av 16 a
kap. 2 §. Om det inte går att avgöra under vilken tid kvinnan
avstår från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses
som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap.
2 §. Lag (2008:861).
9 a § En kvinna som önskar erhålla havandeskapspenning ska
göra ansökan därom. Försäkringskassan får påfordra att kvinnan
till stöd för sin rätt till havandeskapspenning inger
utlåtande av sin arbetsgivare samt läkarutlåtande.
I beslutet om havandeskapspenning ska anges under vilken tid
ersättning kan utges.
Vad i lag eller annan författning föreskrivs om sjukpenning
gäller i fråga om havandeskapspenning med undantag av
bestämmelserna om ersättning för merutgifter i 7 a § och om
karenstid i 11 §. Vidare ska havandeskapspenningen, med
avvikelse från vad som anges i 4 § första stycket 1 och 10 a §
första stycket 1, utges med 80 procent även för den första
dagen, eller för en försäkrad med inkomst av annat
förvärvsarbete, för de första sju dagarna, och även om
sjukpenning enligt 4 § första stycket 2 eller 3 respektive
10 a § första stycket 2 eller 3 redan har utgivits för maximalt
antal dagar. Havandeskapspenning utges inte i den mån kvinnan
för samma tid uppbär sjukpenning eller sjuklön eller annan
ersättning enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Lag (2010:418).
10 § För de första 14 dagarna i sjukperioden utges sjukpenning
som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning
endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha
förvärvsarbetat om han inte hade varit sjuk. För en försäkrad
som avses i 5 § tredje stycket 1-3, femte eller sjunde stycket
skall vad som har sagts nu gälla även för tid efter de första
14 dagarna av sjukperioden. För sjukpenningen skall 10 a och
10 b §§ tillämpas.
Om det inte kan utredas hur den försäkrade skulle ha
förvärvsarbetat under sjukperiodens första 14 dagar, får
sjukpenning utges efter vad som kan anses skäligt med ledning
av hur den försäkrade har förvärvsarbetat före sjukperioden, om
det kan antas att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat i
motsvarande omfattning under de första 14 dagarna i
sjukperioden.
Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket jämställs
1. ledighet för semester, dock inte om den försäkrade uppbär
semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 §
samma lag, kan begära att dag då han är oförmögen till arbete
på grund av sjukdom inte räknas som semesterdag,
2. ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner
utges,
3. ledighet under tid då den försäkrade uppbär ersättning till
deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF),
och
4. ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för
lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.
Lag (2005:334).
10 a § Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 10 §
svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av enbart
anställning, gäller för dagar i sjukperioden som den
försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte hade
varit sjuk
1. att sjukpenning inte lämnas för den första dagen,
2. att hel sjukpenning för de därpå följande 364 dagarna
utgör 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten och
beräknas enligt sjätte och sjunde styckena,
3. att hel sjukpenning för de därpå följande 550 dagarna
utgör 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten och
beräknas enligt sjätte och sjunde styckena, och
4. att sjukpenning för de därpå följande dagarna inte lämnas.
Sjukpenning enligt första stycket 2 får inte lämnas om den
försäkrade redan har fått sådan sjukpenning för sammanlagt
364 dagar under en ramtid som omfattar de 450 närmast
föregående dagarna. Har den försäkrade under denna ramtid
fått sjukpenning enligt första stycket 3 eller 7 b §,
ersättning för merutgifter enligt 7 a § eller
rehabiliteringspenning enligt 22 kap. 7 §, ska dagar med
sådan ersättning likställas med dagar med sjukpenning enligt
första stycket 2. Om den försäkrade har en allvarlig sjukdom
får sjukpenning enligt första stycket 2 lämnas efter ansökan
av den försäkrade, trots att sådan sjukpenning redan har
lämnats för 364 dagar under ramtiden.
Om sjukpenning enligt första stycket 2 inte kan lämnas, får
sjukpenning enligt första stycket 3 lämnas efter skriftlig
ansökan av den försäkrade. Detta gäller även för dagar i en
ny sjukperiod under förutsättning att sjukpenning för
maximalt antal dagar inte redan har lämnats. Om sjukperioden
föranleds av en godkänd arbetsskada enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring får sjukpenning enligt första
stycket 3 lämnas för ytterligare dagar.
Sjukpenning för ytterligare dagar enligt första stycket 3 får
även lämnas
1. när den försäkrade vårdas intagen på sjukhus eller på
grund av sjukdom får omfattande vård utan att vara intagen på
sjukhus,
2. när den försäkrade på grund av sjukdom har fått en sådan
avgörande förlust av verklighetsuppfattningen och förmågan
att orientera sig att den försäkrade inte kan tillgodogöra
sig information, eller
3. när en återgång i arbete eller ett deltagande i ett
arbetsmarknadspolitiskt program skulle medföra risk för
allvarlig försämring av den försäkrades sjukdom.
Sjukpenning enligt fjärde stycket 1 och 3 lämnas efter
ansökan av den försäkrade.
Ska sjukpenning utges för endast en dag ska till grund för
beräkningen läggas det tal som erhålls när angiven
procentandel av den sjukpenninggrundande inkomsten delas med
årsarbetstiden. Talet avrundas till närmaste hela krontal.
Det multipliceras därefter med antalet timmar av ordinarie
arbetstid eller däremot svarande normal arbetstid. Produkten
utgör hel sjukpenning för dagen.
Ska sjukpenning utges för mer än en dag med samma
procentandel ska, vid beräkning av sjukpenning för dessa
dagar, det tal som erhållits enligt sjätte stycket andra
meningen multipliceras med det sammanlagda antalet timmar av
ordinarie arbetstid eller däremot svarande normal arbetstid
som belöper på dagarna. Det tal som därvid erhålls delas med
antalet dagar med sjukpenning. Kvoten utgör beloppet av hel
sjukpenning för dag. Ska sjukpenning utges efter olika grader
av nedsatt arbetsförmåga sammanläggs dock de timmar som avser
samma grad för sig. Sjukpenning beräknas för varje sådan
period för sig.
Om antalet timmar eller det sammanlagda antalet timmar enligt
sjätte och sjunde styckena inte uppgår till ett helt timtal
ska avrundning ske till närmaste hela timtal, varvid halv
timme avrundas uppåt. Sjukpenning avrundas till närmaste hela
krontal.
Om den försäkrade gått miste om sjukpenning till följd av
bestämmelserna i första stycket 1 eller 4 § första stycket 1
för sammanlagt tio dagar under de senaste tolv månaderna,
utges sjukpenning för dag som avses i första stycket 1 enligt
vad som anges i första stycket 2 eller 3 och beräknas enligt
sjätte och sjunde styckena.
Vid tillämpningen av denna paragraf gäller att sjukpenning
inte lämnas till en försäkrad under de tre kalendermånader
som infaller närmast efter utgången av en period med
sjukersättning eller aktivitetsersättning. Detta gäller dock
endast till den del nedsättningen av arbetsförmågan svarar
mot den nedsättning för vilken sjukersättning eller
aktivitetsersättning har lämnats. Sjukpenning kan dock alltid
lämnas med stöd av bestämmelserna i andra stycket tredje
meningen, tredje stycket tredje meningen eller fjärde
stycket.
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,
meddelar föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie
arbetstid och däremot svarande normal arbetstid.
Lag (2009:1531).
10 b § Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 10 §
svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning
som annat förvärvsarbete beräknas beloppet av hel sjukpenning
för dag enligt följande. Den del av sjukpenningen som svarar
mot inkomst av anställning beräknas enligt 10 a § första–
åttonde styckena samt tionde stycket. Den del som svarar mot
inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt 4 § första
stycket. Lag (2009:1454).
10 c § Utan hinder av föreskrifterna i 10-10 b §§ beräknas
sjukpenning enligt 4 § första stycket när den försäkrade
1. är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande
hos den offentliga arbetsförmedlingen samt är beredd att anta
erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten, eller
2. skall uppbära sjukpenning för tid då annars
havandeskapspenning, föräldrapenning eller
rehabiliteringspenning skulle ha uppburits.
Vid beräkning av sjukpenning på en sjukpenninggrundande inkomst
som omfattar ersättning för sådan vård som avses i 12 § skall
sjukpenning som svarar mot denna ersättning beräknas enligt 4 §
första stycket. Lag (2007:398).
11 § Om en försäkrad gör anmälan till Försäkringskassan ska
sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete
inte lämnas för de första 14, 30, 60 eller 90 dagarna av varje
sjukperiod, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad
(karenstid). Vid beräkning av karenstid ska, om en sjukperiod
börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut, de
båda perioderna anses såsom en sjukperiod.
En försäkrad, som gjort anmälan enligt första stycket, får
efter uppsägningstid övergå till försäkring med kortare
karenstid eller utan karenstid, om han eller hon inte har
fyllt 55 år vid anmälan till Försäkringskassan om ändrad
karenstid. Uppsägningstiden är det antal dagar med vilka
karenstiden förkortas. En sådan ändring börjar gälla efter det
att uppsägningstiden löpt ut, men får inte tillämpas vid
sjukdom som inträffat innan ändringen blivit gällande.
Lag (2010:418).
12 § Vårdar en försäkrad annans barn under arton år i hemmet som fosterbarn
eller under därmed jämförliga förhållanden och lämnas ersättning för vården
för tid då sjukpenning kommer i fråga, bedöms rätten till sjukpenning med
bortseende från ersättningen. Sjukpenningens storlek och årsarbetstiden
beräknas därvid på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst respektive
beräknat antal timmar i förvärvsarbete som inte omfattar sådan ersättning.
Lag (1994:46).
12 a § Om en arbetsgivare skall svara för sjuklön enligt lagen (1991:1047)
om sjuklön för samma dag som sjukpenning kommer ifråga, beräknas
sjukpenningens storlek på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som
inte omfattar anställningsförmåner från den arbetsgivaren.
Årsarbetstiden beräknas i fall som avses i första stycket på grundval av
beräknat antal timmar i förvärvsarbete hos arbetsgivare som inte skall
svara för sjuklön. Lag (1994:46).
13 § Bestämmelserna i 3, 5 och 7 §§ i fråga om sjukersättning
och aktivitetsersättning tillämpas även där den försäkrade
skulle ha fått sådan ersättning i form av garantiersättning om
han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt
bestämmelserna om försäkringstid i 9 kap.
Har en försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § är
tillämpliga, efter ingången av den månad då han eller hon
fyllde 65 år, erhållit sjukpenning under 180 dagar, får
Försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall
utges. Lag (2004:781).
14 § Sjukpenning får inte utges för tid innan anmälan om
sjukdomsfallet har gjorts hos Försäkringskassan, där inte
hinder mött för sådan anmälan eller annars särskilda skäl
föranleder att sjukpenning bör utges.
Utan hinder av föreskriften i första stycket skall sjukpenning
som grundas på inkomst av anställning utges, om den försäkrades
arbetsgivare skall anmäla sjukdomsfallet enligt 12 § första
stycket lagen (1991:1047) om sjuklön. Lag (2004:781).
15 § Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade
a) fullgör annan tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt än grundutbildning som är längre än 60
dagar;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § sagda
lag;
c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;
d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än
sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad.
För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för
vård eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen
(2001:453) som ger vård och behandling åt missbrukare av
alkohol eller narkotika, skall sjukpenningen på begäran av den
som svarar för vårdkostnaderna minskas med 80 kronor, dock med
högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid skall det
belopp varmed minskning sker avrundas till närmast lägre hela
krontal. Det belopp som sjukpenningen minskas med skall betalas
ut till den på vars begäran minskningen har gjorts.
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad
som avses under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han
får vistas utom anstalt och därvid bereds tillfälle att
förvärvsarbeta. Lag (2001:458).
16 § Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt
statliga, kommunala eller landstingskommunala bestämmelser, kan
regeringen föreskriva undantag helt eller delvis från
bestämmelserna om rätt till sjukpenning.
I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får
arbetsgivaren i den ordning regeringen bestämmer uppbära
arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den
utbetalda lönen.
En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har
utgivit lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att
uppbära dennes sjukpenning, är bindande för Försäkringskassan
om den har form av kollektivavtal och på arbetstagarsidan har
slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som
huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får en
arbetsgivare som är bunden av avtalet efter överenskommelse
åberopa även i fråga om arbetstagare som inte omfattas av
avtalet men sysselsätts i arbete som avses i det. Regeringen
får meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning och
handläggning av sjukfall för arbetstagare hos staten som
omfattas av sådant avtal.
Regeringen får även meddela föreskrifter om
sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad
anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än
staten och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i
tredje stycket.
Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid
erhållit underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får
förvaltningen i den ordning regeringen bestämmer från
Försäkringskassan erhålla den försäkrades sjukpenning, i den
mån den inte överstiger vad som har utgivits i underhåll.
Sjukpenning som betalas ut enligt denna paragraf till en
arbetsgivare ska minskas med lön under sjukdom som
arbetsgivaren utger till arbetstagaren för samma tid som
sjukpenningen avser, dock endast när det gäller sjukpenning som
utges
- enligt 4 § första stycket 2 eller 10 a § första stycket 2,
med den del av lönen under sjukdom som överstiger 90 procent av
lönen i arbete, och
- enligt 4 § första stycket 3 eller 10 a § första stycket 3,
med den del av lönen under sjukdom som överstiger 85 procent av
lönen i arbete.
Härvid har bestämmelserna i 4 a § andra och tredje styckena
motsvarande tillämpning. Lag (2008:480).
16 a § Regeringen får föreskriva att ersättning som en arbetsgivare för
sjömän som avses i sjömanslagen (1973:282) har rätt till enligt 16 §
skall utges för varje dag och med viss procent av utbetald lön och
andra kostnader som arbetsgivaren haft för den anställde. Lag (1994:46).
17 § Sjukpenning får, om omständigheterna motiverar det, dras
in eller sättas ned om en försäkrad
a) underlåter att meddela Försäkringskassan sin vistelseadress
när han under sjukdomsfall vistas annat än tillfälligt på annan
adress än den som angetts till Försäkringskassan,
b) underlåter att enligt 6 § första stycket anmäla sådan
ändring som är av betydelse för rätten till sjukpenning eller
för sjukpenningens storlek.
Angående nedsättning eller indragning i andra fall av
ersättning som här avses stadgas i 20 kap. 3 §. Lag (2004:781).
18 § Har upphävts genom lag (1981:1246).
4 kap. Om föräldrapenningförmåner
1 § En försäkrad förälder har rätt till föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning (föräldrapenningförmåner) enligt
detta kapitel.
Föräldrapenningförmåner utges för vård av barn endast om barnet
är bosatt i riket.
Vid adoption av barn får barnet anses bosatt i riket om de
blivande adoptivföräldrarna är bosatta i riket.
Regeringen får förordna att tillfällig föräldrapenning, med
undantag för förmån enligt 10 § fjärde eller femte stycket, får
utges även till en förälder som är bosatt i Danmark, Finland
eller Norge för vård av barn bosatt i något av dessa länder.
Lag (2001:141).
2 § Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel
likställs med förälder
a) rättslig vårdnadshavare som inte är förälder och som har
vård om barnet,
b) den som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett
barn för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera
det,
c) den med vilken en förälder är eller har varit gift eller
har eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans.
Vid tillämpning av 10, 10 a, 10 b och 11 §§, 13 § andra
stycket samt 20 kap. 9 b § likställs med förälder även
a) den som en förälder bor tillsammans med under
äktenskapsliknande förhållanden,
b) den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och
fostran i sitt hem.
Vid tillämpning av 12 §, 13 § första, tredje och fjärde
styckena samt 14–18 §§ likställs med förälder även den som
har fått rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 11 a §.
Detsamma gäller vid tillämpningen av 12 § och 14–18 §§ den
som har fått rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 §
femte stycket. Den som har fått rätt till tillfällig
föräldrapenning enligt 10 c § likställs också med förälder
vid tillämpning av 14–18 §§. Lag (2009:1050).
3 § Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utges
under högst 480 dagar sammanlagt för föräldrarna.
Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning under ytterligare 180
dagar för varje barn utöver det första.
Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet, har varje
förälder rätt att uppbära föräldrapenning under hälften av den
i första och andra styckena angivna tiden.
En förälder som ensam har vårdnaden om barnet har rätt att
själv uppbära föräldrapenningen under hela den tid som anges i
första och andra styckena. Detsamma gäller om föräldrarna har
gemensam vårdnad om barnet men den andra föräldern inte har
rätt till föräldrapenning.
Om en förälder på grund av sjukdom eller handikapp varaktigt
saknar förmåga att vårda barnet har den andra föräldern rätt
att själv uppbära föräldrapenningen under hela den tid som
anges i första och andra styckena.
En förälder kan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till
förmån för den andra föräldern med undantag för föräldrapenning
med belopp motsvarande förälderns sjukpenning såvitt avser en
tid om 60 dagar för varje barn, eller vid flerbarnsbörd, för
barnen gemensamt. Ett avstående från rätt att uppbära
föräldrapenning görs genom skriftlig anmälan till
Försäkringskassan.
Föräldrapenning utges längst till dess barnet har fyllt åtta år
eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det
första skolåret. Lag (2004:781).
4 § Modern har rätt till föräldrapenning tidigast från och med
den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets
födelse. För tiden efter barnets födelse är den av föräldrarna som
till huvudsaklig del vårdar barnet berättigad till föräldrapenning.
Föräldrapenning utges även i samband med föräldrautbildning eller
besök i förskoleverksamhet, i vilken barnet deltar. Föräldrapenning
i samband med föräldrautbildning kan utges före barnets födelse.
En förälder som inte har barnet i sin vård har rätt till föräldrapenning
endast om särskilda skäl föreligger. Kravet på särskilda skäl gäller dock
inte
1. modern till och med den tjugonionde dagen efter
förlossningsdagen,
2. förälder som deltar i föräldrautbildning. Lag (1994:605).
5 § Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också
vid adoption av barn. Är det frågan om adoption av andra makens barn
eller adoptivbarn eller av eget barn utges föräldrapenning dock inte
utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum. Som
adoption anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att adoptera
det. Tidpunkten då den försäkrade fått barnet i sin vård jämställs
därvid med tidpunkten för barnets födelse. Föräldrapenning utges dock
inte för barn som fyllt tio år. Lag (1985:87).
6 § Hel föräldrapenning utgör lägst 180 kronor om dagen
(lägstanivå).
Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp
motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte
stycket, om föräldern under minst 240 dagar i följd före
barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen har
varit försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån och skulle
ha varit det om Försäkringskassan känt till samtliga
förhållanden. Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges
dock alltid lägst med ett belopp för hel föräldrapenning om 180
kr (grundnivå). För en förälder som endast är försäkrad enligt
3 kap. 4 § socialförsäkringslagen (1999:799) gäller detta under
förutsättning att föräldern uppfyller villkoren i första
meningen.
Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för
- 210 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning,
beräknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt
grundnivån, och för
- 90 dagar med belopp enligt lägstanivån.
Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra
stycket för
- 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning,
beräknad enligt femte stycket, dock lägst med belopp enligt
grundnivån, och för
- 90 dagar med belopp enligt lägstanivån. För varje barn utöver
det andra utges föräldrapenning med belopp motsvarande
förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, dock
lägst med belopp enligt grundnivån.
När föräldrapenning enligt andra-fjärde styckena ska utges med
belopp motsvarande förälderns sjukpenning, ska beräkningen ske
enligt 6 a § och 3 kap. med undantag av 2 § andra stycket
första och andra meningarna, 5 § fjärde-sjunde styckena samt
10 a och 10 b §§. Vidare utges hel föräldrapenning för dag
alltid med 80 procent av den fastställda sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med 365.
Utan hinder av vad som föreskrivs i andra-fjärde styckena ska,
om förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3
kap. 5 § tredje stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet
fyller två år beräknas lägst på grundval av den
sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde
eller den högre inkomst som löneavtal därefter föranleder, om
föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barn. Skulle
den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen
skedde ha överstigit sju och en halv gånger prisbasbeloppet, om
inkomsten alltjämt hade beräknats utan begränsningen i 3 kap.
2 § andra stycket första meningen, tillämpas det beräkningssätt
som anges i 6 a §. Är kvinnan gravid på nytt innan barnet
uppnått eller skulle ha uppnått ett år och nio månaders ålder,
ska föräldrapenningen även fortsättningsvis beräknas på
motsvarande sätt. Detsamma gäller vid adoption av barn som sker
inom två år och sex månader efter det att det föregående barnet
fötts eller adopterats. Har efter tid som avses i 3 kap. 5 §
tredje stycket 5 sänkning inte skett av den
sjukpenninggrundande inkomst som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket på grund av att den årliga inkomsten i pengar
överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet, tillämpas
bestämmelserna i detta stycke och 6 a § på motsvarande sätt.
För en förälder som helt eller delvis saknar anställning ska
den sjukpenninggrundande inkomst som föräldrapenningen beräknas
på enligt sjätte stycket alltjämt omräknas på sätt som anges i
3 kap. 5 d § med undantag av den begränsning som anges i
paragrafens sista stycke. Lag (2008:480).
6 a § Vid beräkning av den sjukpenninggrundande inkomst som
skall läggas till grund för beräkning av föräldrapenning enligt
6 § femte eller sjätte stycket skall bortses från inkomst av
anställning och annat förvärvsarbete till den del summan av
dessa inkomster överstiger tio gånger prisbasbeloppet. Därvid
bortses i första hand från inkomst av annat förvärvsarbete.
Lag (2006:1537).
7 § Hel föräldrapenning för dag utges när föräldern inte
förvärvsarbetar. Tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en
åttondels föräldrapenning utges när föräldern förvärvsarbetar
högst en fjärdedel, hälften, tre fjärdedelar respektive sju
åttondelar av normal arbetstid.
Vid tillämpning av första stycket ska som förvärvsarbete inte
betraktas vård av barn, som har tagits emot för stadigvarande
vård och fostran i förälderns hem. Vårdar föräldern ett sådant
barn och betalas ersättning för vården, ska vid beräkningen
enligt 6 § av föräldrapenning bortses från den del av den
sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen för
vården.
Vid tillämpning av första stycket ska som förvärvsarbete inte
betraktas sådant förvärvsarbete som utförs under tid då
föräldern förvärvsarbetar med stöd av 16 a kap. 2 §. Om det
inte går att avgöra under vilken tid föräldern avstår från
förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses som frånvaro
från sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §.
Lag (2008:861).
7 a § Föräldrapenning med belopp motsvarande förälderns
sjukpenning utges för tid som normalt är arbetsfri för föräldern
endast om han eller hon i direkt anslutning till den arbetsfria tiden
uppbär motsvarande eller högre föräldrapenning. Detta gäller dock
endast för perioder av arbetsfri tid om högst fyra dagar.
Lag (1994:1655).
8 § Föräldrapenning får utges med belopp som motsvarar hel,
tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels
grundnivå eller lägstanivå när föräldern arbetar högst sju
åttondelar av normal arbetstid. Lag (2001:1106).
9 § Villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6 §
andra stycket anses uppfyllt om föräldern inte har varit
försäkrad för viss sjukpenning, men skulle ha varit det om
Försäkringskassan känt till samtliga förhållanden.
När det ska bestämmas om villkoret om försäkring för viss
sjukpenning enligt 6 § andra stycket är uppfyllt för en
försäkrad som avses i 3 kap. 5 b § ska det bortses från tiden
för utlandsvistelsen. När det bestäms om villkoret är
uppfyllt för en förälder som fått sjukersättning eller
aktivitetsersättning ska sjukpenninggrundande inkomst
beräknad enligt 3 kap. 5 c § anses ha gällt hela den tid som
föräldern fått sådan ersättning. När det bestäms om villkoret
är uppfyllt för en försäkrad som fått vårdnadsbidrag enligt
lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag får det bortses
från den tid som föräldern fått sådant bidrag.
Lag (2009:1454).
9 a § Om en förälder har uppburit en förmån enligt utländsk
lagstiftning som motsvarar föräldrapenning med anledning av ett
barns födelse, skall den tid då den utländska förmånen har
utgetts räknas av från det högsta antal dagar under vilka
föräldrapenning kan utges enligt 3 § första och andra styckena.
Avräkningen skall i första hand göras från de dagar som
föräldern själv har rätt till enligt 3 § tredje stycket och,
beträffande dessa dagar, från de dagar som avses i 6 § andra
stycket. För återstående dagar som skall avräknas gäller
följande.
1. Om den utländska förmånen grundas på inkomst av anställning
eller av annat förvärvsarbete skall avräkningen i första hand
göras från de dagar för vilka föräldrapenning kan utges med
belopp som motsvarar förälderns sjukpenning.
2. Om den utländska förmånen utges med ett belopp som för alla
förmånstagare är enhetligt och oberoende av inkomst av
anställning eller av annat förvärvsarbete, skall avräkningen i
första hand göras från de dagar för vilka föräldern har rätt
till sådan föräldrapenning som endast kan utges enligt
lägstanivån. Lag (2001:1107).
10 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för
vård av ett barn, som inte har fyllt tolv år, om föräldern
behöver avstå från förvärvsarbete i samband med
1. sjukdom eller smitta hos barnet,
2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,
3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,
4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra
förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av
föräldrarna, under förutsättning att sistnämnda barn omfattas
av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning.
För vård av ett barn vars levnadsålder understiger 240 dagar
utges tillfällig föräldrapenning enligt första stycket om
tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad. Därutöver utges
ersättning för vård av ett sådant barn endast om barnet vårdas
på sjukhus eller får motsvarande vård i hemmet. För vård av ett
barn som är äldre än som nyss sagts utges tillfällig
föräldrapenning enligt första stycket inte för tid under vilken
annars föräldrapenning skulle ha uppburits; undantag gäller
dock om barnet vårdas på sjukhus. Med vård på sjukhus jämställs
tillfällig vård i övergångsboende för barn som omfattas av 1 §
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade.
En förälder till barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade har rätt till
tillfällig föräldrapenning från barnets födelse till dess att
det fyller sexton år även när föräldern avstår från
förvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i
barnets skola eller besök i förskoleverksamhet eller
skolbarnsomsorg i vilken barnet deltar (kontaktdagar).
Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en fader
som avstår från förvärvsarbete i samband med barns födelse för
att närvara vid förlossningen, sköta hemmet eller vårda barn.
Vid adoption eller när två personer enligt 6 kap. 10 a §
föräldrabalken har utsetts att gemensamt utöva vårdnaden om ett
barn tillkommer motsvarande rätt båda adoptivföräldrarna eller
de särskilt förordnade vårdnadshavarna. Vid adoption utges
sådan tillfällig föräldrapenning om barnet inte fyllt tio år.
Som adoption anses även att någon tar emot ett barn i avsikt
att adoptera det.
Försäkringskassan kan besluta att en annan försäkrad än en
fader eller moder som avstår från förvärvsarbete i samband med
barns födelse skall få rätt till tillfällig föräldrapenning för
de ändamål som anges i fjärde stycket. Detta gäller om
1. det inte finns någon fader som har rätt till tillfällig
föräldrapenning,
2. modern är avliden,
3. fadern avstår från sin rätt till tillfällig föräldrapenning
enligt fjärde stycket och det skulle vara oskäligt att inte
låta honom avstå, eller
4. fadern inte kan eller på grund av besöksförbud enligt lagen
(1988:688) om besöksförbud eller liknande eller på grund av
andra särskilda omständigheter sannolikt inte kommer att nyttja
sin rätt enligt fjärde stycket.
Vid adoption eller när två personer enligt 6 kap. 10 a §
föräldrabalken har utsetts att gemensamt utöva vårdnaden om ett
barn skall vad som sägs i femte stycket om fader och moder i
stället gälla adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade
vårdnadshavarna.
Det som sägs i fjärde och femte styckena om en fader gäller
även en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.
Lag (2005:439).
10 a § En förälder till ett sjukt eller funktionshindrat barn som inte
har fyllt 12 år har rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldern
behöver avstå från förvärvsarbete i samband med
1. besök på en institution för medverkan i behandling av barnet
eller för att lära sig vårda barnet,
2. deltagande i en kurs som anordnas av sjukvårdshuvudman i
samma syfte som anges i punkt 1,
3. läkarbesök på grund av att barnet lider av allvarlig sjukdom,
4. läkarbesök som är en del i behandlingen av barnet,
5. deltagande i någon behandling som är ordinerad av läkare i
samma syfte som anges i punkt 4. Lag (1993:743).
10 b § Föräldrar till ett allvarligt sjukt barn under 18 år har
rätt till tillfällig föräldrapenning när de behöver avstå från
förvärvsarbete för vård av barnet. Lag (2006:365).
10 c § Försäkringskassan kan besluta att en annan försäkrad
som avstår från förvärvsarbete ska få rätt till tillfällig
föräldrapenning för att i stället för föräldern vårda ett
barn som inte har fyllt tre år. Som villkor för detta gäller
a) att föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta inte
kan vårda barnet,
b) att föräldern enligt 3 § fjärde och femte styckena har
rätt att själv uppbära föräldrapenningen eller skulle ha haft
rätt att själv uppbära föräldrapenningen, och
c) att föräldern inte bor tillsammans med någon som med stöd
av bestämmelserna i 2 § första stycket c kan beviljas
föräldrapenning eller med stöd av bestämmelserna i 2 § andra
stycket a kan beviljas tillfällig föräldrapenning för vård av
barnet.
Vid adoption ska den tidpunkt då föräldern fick barnet i sin
vård anses som tidpunkten för barnets födelse. Därvid gäller
dock att tillfällig föräldrapenning inte får utges för vård
av ett barn som har fyllt fem år.
Tillfällig föräldrapenning enligt denna paragraf får inte
utges till den som enligt detta kapitel på annan grund kan få
föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning för vård av
barnet. Lag (2009:1050).
11 § Tillfällig föräldrapenning kan utges för vård av ett
barn som fyllt tolv men inte sexton år i de fall barnet på
grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat
funktionshinder är i behov av särskild tillsyn eller vård.
Tillfällig föräldrapenning kan även utges för vård av ett barn
som fyllt sexton men inte tjugoett år om barnet omfattas av 1 §
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade. Om barnet efter att ha fyllt tjugoett år går
i sådan skola som avses i 5 kap. 28 § eller 6 kap. 7 §
skollagen (1985:1100) kan tillfällig föräldrapenning utges till
utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 23 år.
Tillfällig föräldrapenning enligt första stycket utges om
föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i
10 § första stycket eller 10 a §. För tid under vilken annars
föräldrapenning skulle ha uppburits utges dock inte tillfällig
föräldrapenning annat än om barnet vårdas på sjukhus.
Tillfällig föräldrapenning enligt andra stycket utges om
föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i
10 § första stycket 1.
Försäkringskassan får i förväg pröva om förutsättningarna
enligt första eller andra stycket föreligger. Ett sådant beslut
är bindande för den tid som anges i beslutet men kan omprövas
om de förhållanden som har lagts till grund för beslutet
ändras. Lag (2004:781).
11 a § En förälder får överlåta rätt till tillfällig
föräldrapenning för vård av ett barn till en annan försäkrad
som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård
av barnet
a) i samband med sjukdom eller smitta hos barnet, och
b) när det gäller barn som avses i 10 § och 11 § första
stycket, sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare.
Försäkringskassan kan, efter medgivande av en förälder, besluta
att en annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från
förvärvsarbete skall få rätt till tillfällig föräldrapenning i
de fall som anges i första stycket. Som villkor för detta
gäller dels att föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta
inte kan vårda barnet, dels att föräldern inte får tillfällig
föräldrapenning endast av det skälet att han eller hon för
samma tid får sådan ersättning som avses i 17 § första stycket
eller smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning
till smittbärare. Lag (2001:141).
11 b § För vård- eller tillsynsbehov som grundat rätt till
vårdbidrag enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och
vårdbidrag utges inte tillfällig föräldrapenning.
Lag (2000:774).
12 § Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § första stycket
och 10 a § utges under sammanlagt högst 60 dagar för varje
barn och år. Tillfällig föräldrapenning enligt 11 § utges
under högst 60 dagar för varje barn och år. Om föräldern
behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 10 §
första stycket 1, 3 och 4 och 10 a § utges tillfällig
föräldrapenning under ytterligare högst 60 dagar för varje
barn och år. Tillfällig föräldrapenning enligt 10 b § utges
under ett obegränsat antal dagar. Tillfällig föräldrapenning
enligt 10 c § utges under högst 120 dagar för varje barn och
år.
Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § tredje stycket utges
under högst tio dagar per barn och år.
Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § fjärde stycket utges
under högst tio dagar per barn och utges inte för tid efter
sextionde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen.
Detsamma gäller tillfällig föräldrapenning enligt 10 § femte
och sjätte styckena med avräkning dock för dagar med
tillfällig föräldrapenning som en förälder kan ha uppburit
med stöd av 10 § fjärde stycket. Vid adoption räknas tiden
från den tidpunkt föräldrarna fått barnet i sin vård.
Vid adoption och för särskilt förordnade vårdnadshavare
fördelas de tio dagarna med hälften till vardera föräldern
eller vårdnadshavaren om de inte kommer överens om annat. Om
det endast finns en adoptivförälder eller särskilt förordnad
vårdnadshavare med rätt till ersättning, har den föräldern
eller vårdnadshavaren ensam rätt till de tio dagarna.
Uppbär en förälder oavkortade löneförmåner under tid då han
bedriver studier, jämställs avstående från studier med
avstående från förvärvsarbete vid tillämpning av
bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning, i den mån
föräldern går miste om löneförmånerna. Lag (2009:1050).
13 § För att styrka det särskilda vård- eller tillsynsbehov
som avses i 11 § första stycket ska läkarutlåtande inges. I
fall som avses i 10 b § ska barnets sjukdomstillstånd styrkas
med ett läkarutlåtande, om det inte hos Försäkringskassan
redan finns tillräcklig utredning för att bedöma rätten till
ersättning.
För att tillfällig föräldrapenning enligt 10 § första stycket
1 eller 2 ska betalas ut till en förälder eller annan
försäkrad som avses i 11 a § ska föräldern med intyg enligt
20 kap. 9 b § eller på annat sätt styrka att barnet har varit
frånvarande från den förskola, den pedagogiska omsorg, det
fritidshem eller den skola där barnet normalt vistas. Detta
gäller dock inte för tid när barnet skulle ha varit
frånvarande på grund av ferier eller om det finns särskilda
skäl för att den tillfälliga föräldrapenningen ändå ska
betalas ut.
Försäkringskassan får när det finns skäl till det kräva att
särskilt utlåtande inges för att styrka barnets eller den
ordinarie vårdarens sjukdom, smitta eller funktionshinder som
avses i 10 eller 10 a § eller en förälders sjukdom eller
smitta enligt 10 c § eller 11 a § andra stycket.
Försäkringskassan får även kräva att en förälder styrker sin
rätt till tillfällig föräldrapenning i fall som avses i 10 §
andra stycket andra meningen eller 11 § tredje stycket andra
meningen genom särskilt intyg av arbetsgivare eller annan som
kan ge upplysning om arbetsförhållandena. Därjämte får krävas
att en förälder styrker sin rätt till föräldrapenningförmån i
samband med föräldrautbildning eller deltagande i en
behandling av ett sjukt eller funktionshindrat barn genom
intyg av den som anordnat utbildningen eller ordinerat
behandlingen. Lag (2009:1489).
14 § Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som
avstår från förvärvsarbete. Tre fjärdedels, halv, en
fjärdedels eller en åttondels tillfällig föräldrapenning utges
till en förälder som arbetar högst en fjärdedel, hälften, tre
fjärdedelar respektive sju åttondelar av den tid föräldern
skulle ha arbetat om han eller hon inte vårdat barnet.
Bestämmelserna i 7 § andra och tredje styckena gäller i
tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldrapenning.
Om inte annat följer av tredje eller fjärde stycket eller
14 a § ska till grund för beräkningen av beloppet för hel
tillfällig föräldrapenning för dag läggas det tal som erhålls
när 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten av
anställning delas med årsarbetstiden. Vid beräkningen
tillämpas 3 kap. 10 a § sjätte–åttonde styckena på motsvarande
sätt för den tid som förmånen avser.
Ska tillfällig föräldrapenning utges på grundval av inkomst av
annat förvärvsarbete beräknas hel förmån för dag efter 80
procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten,
delad med 260. Beloppet avrundas till närmaste hela krontal.
Tillfällig föräldrapenning utges under högst fem kalenderdagar
per sjudagarsperiod. För det fall föräldern avstår från
förvärvsarbete under fler än fem kalenderdagar under en
sjudagarsperiod, utges tillfällig föräldrapenning för de
första fem dagarna i perioden. Sjudagarsperioden ska alltid
beräknas med utgångspunkt i den dag för vilken ersättning
begärs, varefter de närmast föregående sex dagarna räknas med
i perioden.
Ska tillfällig föräldrapenning utges på grundval av
sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat
förvärvsarbete beräknas den del av förmånen som svarar mot
inkomst av anställning enligt andra stycket medan den del av
förmånen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete
beräknas enligt tredje stycket. Lag (2010:418).
14 a § Tillfällig föräldrapenning beräknas avseende hel förmån
för dag efter 80 procent av den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365, varvid beloppet
ska avrundas till närmaste hela krontal
1. när den försäkrade ska uppbära tillfällig föräldrapenning
för tid då annars havandeskapspenning, föräldrapenning eller
rehabiliteringspenning skulle ha uppburits, eller
2. i fall som avses i 3 kap. 10 c § första stycket 1 samt
andra stycket. Lag (2010:418).
15 § Föräldrapenningförmåner får inte utges för tid innan
anmälan gjorts hos Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om
hinder förelegat för sådan anmälan eller det finns särskilda
skäl för att förmånen ändå bör betalas ut. Lag (2004:781).
16 § Föräldrapenningförmåner får inte utges till båda
föräldrarna för samma barn och tid i annat fall än som anges i
4 § andra stycket, 10 § tredje-sjätte styckena eller 10 b §.
Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse får inte
heller utges om det för samma barn och tid utges en motsvarande
förmån enligt utländsk lagstiftning.
Tillfällig föräldrapenning får utges till båda föräldrarna för
samma barn och tid, om båda följer med ett barn till läkare när
barnet lider av allvarlig sjukdom. Detsamma gäller om båda
föräldrarna, som en del i behandlingen av barnet, behöver delta
i läkarbesök eller i någon av läkare ordinerad behandling.
Oavsett antalet barn utges till en förälder inte mer än
sammanlagt hel föräldrapenning per dag. Lag (2004:1250).
17 § Föräldrapenningförmåner utges inte i den mån föräldern för
samma dag uppbär sjukpenning enligt denna lag eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller uppbär motsvarande
ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens
beslut i ett särskilt fall eller uppbär sjuklön eller annan ersättning
enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Utan hinder härav utges dock
föräldrapenningförmånen om den avser annan tid än
sjukpenningen eller den andra ersättningen.
Föräldrapenningförmåner utges inte för dag då föräldern är
semesterledig enligt semesterlagen (1977:480).
Vad som föreskrivs i första stycket gäller även i fall då föräldern
uppbär motsvarande förmån på grundval av utländsk lagstiftning.
Lag (1994:1656).
18 § Bestämmelserna i 3 kap. 6 §, 16 § första-femte styckena
och 17 § första stycket b samt andra stycket tillämpas även i
fråga om föräldrapenningförmåner. Bestämmelserna i 3 kap. 15 §
och 17 § första stycket a tillämpas även i fråga om tillfällig
föräldrapenning.
Vid beräkning av antalet dagar med rätt till
föräldrapenningförmån anses en dag med tre fjärdedels, halv, en
fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning som motsvarande
andel av en dag.
Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte har
fyllt 18 år, får Försäkringskassan på framställning av
socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis
skall utbetalas till annan person eller till nämnden att
användas till förälderns och familjens nytta.
Är en kvinna vid tiden för förlossningen intagen i
kriminalvårdsanstalt eller ett hem som avses i 12 § lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, får
Försäkringskassan på framställning av föreståndaren för
inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkommer
kvinnan skall utbetalas till föreståndaren för att användas
till kvinnans och barnets nytta. Lag (2004:781).
TREDJE AVDELNINGEN
5 kap. Har upphävts genom lag (2001:489).
6 kap. Har upphävts genom lag (2000:774).
7 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och
aktivitetsersättning
1 § En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en
fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den
fysiska eller psykiska prestationsförmågan och som var
försäkrad vid försäkringsfallet har enligt bestämmelserna i
detta kapitel rätt till sjukersättning eller
aktivitetsersättning. För rätt till sjukersättning krävs att
arbetsförmågan kan anses stadigvarande nedsatt och att åtgärder
som avses i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. inte bedöms kunna leda
till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga. För rätt
till aktivitetsersättning krävs att nedsättningen kan antas
bestå under minst ett år.
En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har
avslutat sin skolgång på grundskolenivå och gymnasial nivå har
enligt vad som närmare anges i 7 § rätt till
aktivitetsersättning under den tid skolgången varar oavsett om
arbetsförmågan är nedsatt eller inte.
Sjukersättning kan tidigast utges från och med den månad då den
försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före
den månad då han eller hon fyller 65 år.
Sjukersättning utges tills vidare.
Aktivitetsersättning kan tidigast utges från och med juli månad
det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med
månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.
Aktivitetsersättning utges alltid för viss tid, som inte får
vara längre än tre år. Lag (2008:480).
2 § Försäkrad, vars arbetsförmåga är helt eller i det
närmaste helt nedsatt, får hel sjukersättning eller
aktivitetsersättning.
Försäkrad, vars arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad men
med minst tre fjärdedelar, får tre fjärdedels sjukersättning
eller aktivitetsersättning.
Är den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med
minst hälften, utges halv sjukersättning eller
aktivitetsersättning.
I övriga fall utges en fjärdedels sjukersättning eller
aktivitetsersättning. Lag (2001:489).
3 § Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt ska
det beaktas om den försäkrade har sådan förmåga att han eller
hon kan försörja sig själv genom förvärvsarbete på
arbetsmarknaden. Bedömningen ska göras efter samma grunder
oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av
prestationsförmågan. Med inkomst av arbete likställs i skälig
omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.
Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt första
stycket ska göras i förhållande till ett heltidsarbete.
Är den försäkrade föremål för åtgärd av beskaffenhet, som anges
i 3 kap. 7 b § eller 22 kap. 7 §, ska arbetsförmågan under
tiden för åtgärden anses nedsatt i den mån den försäkrade på
grund av åtgärden är hindrad att utföra förvärvsarbete.
Lag (2008:480).
3 a § Har upphävts genom lag (2001:489).
3 b § Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för
bedömningen av om rätt till sjukersättning eller
aktivitetsersättning föreligger, begära att den försäkrade
genomgår undersökning av viss läkare eller genomgår annan
utredning såsom arbetsprövning eller arbetsträning, för
bedömning av den försäkrades medicinska tillstånd,
arbetsförmågan och behovet av och möjligheterna till
rehabilitering.
När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt till
sjukersättning eller aktivitetsersättning, skall
Försäkringskassan även
1. begära in utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig,
2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades
arbetsgivare, läkare eller någon annan som kan antas kunna
lämna nödvändiga uppgifter,
3. besöka den försäkrade, samt
4. undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd som avses i 3
kap. 7 b § eller 22 kap. helt eller delvis kan försörja sig
själv genom arbete.
Försäkringskassan skall i samband med beslut om sjukersättning
som skall utges tills vidare besluta att en ny utredning av den
försäkrades arbetsförmåga skall göras efter viss tid, dock
senast inom tre år räknat från beslutet. Efter en sådan
utredning skall Försäkringskassan, så länge rätt till
sjukersättning föreligger, besluta att ytterligare utredning av
arbetsförmågan skall göras efter viss tid, dock senast inom tre
år räknat från det att föregående utredning slutfördes. Om den
försäkrade har fyllt sextio år behöver beslut om utredning inte
fattas.
Försäkringskassan kan även under tid som sjukersättning eller
aktivitetsersättning utges vidta åtgärder enligt första och
andra styckena. Innan beslut fattas om medicinsk utredning
enligt första eller andra stycket skall, när det kan anses
nödvändigt, försäkringsläkarens bedömning inhämtas.
För kostnader som den enskilde har med anledning av sådan
utredning som avses i första och andra styckena lämnas
ersättning i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Lag (2007:999).
4 § Sjukersättning och aktivitetsersättning utges i form av
1. inkomstrelaterad ersättning enligt 8 kap. samt
2. garantiersättning enligt 9 kap. Lag (2001:489).
Särskilda bestämmelser om aktivitetsersättning
5 § Försäkringskassan skall, i samband med ett beslut om att
bevilja en försäkrad aktivitetsersättning, undersöka om han
eller hon under den tid ersättningen skall utges kan delta i
aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på hans eller
hennes sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska
prestationsförmåga.
Om den försäkrade bedöms kunna delta i aktiviteter skall
Försäkringskassan i samråd med honom eller henne utarbeta en
plan för sådana aktiviteter. Försäkringskassan skall därvid i
möjligaste mån tillgodose den försäkrades önskemål.
Försäkringskassan skall verka för att de planerade
aktiviteterna kommer till stånd. Försäkringskassan skall också
samordna de insatser som behövs och se till att åtgärder vidtas
för att underlätta för den försäkrade att delta i
aktiviteterna.
Som aktiviteter enligt denna paragraf avses inte sådana
åtgärder som anges i 3 b §. Lag (2004:781).
6 § Särskild ersättning kan utges för kostnader som uppstår för
den försäkrade med anledning av de aktiviteter som han eller
hon deltar i. Ytterligare föreskrifter om sådan ersättning
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Lag (2001:489).
Aktivitetsersättning vid utbildning på grundskolenivå och
gymnasial nivå
7 § En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har
avslutat utbildning på grundskolenivå och gymnasial nivå vid
ingången av juli månad det år då han eller hon fyller 19 år har
rätt till hel aktivitetsersättning under den tid skolgången
varar.
Vid prövning av rätten till aktivitetsersättning enligt första
stycket bortses från vad som i detta kapitel sägs om
arbetsförmågans nedsättning. Lag (2001:489).
8 kap. Om inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad
aktivitetsersättning
Om rätten till ersättning
1 § Rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning har en försäkrad som avses i 7 kap. om det
för honom eller henne har fastställts pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension för
minst ett år under en viss tidsperiod (ramtid) närmast före det
år då försäkringsfallet inträffat. Lag (2001:489).
Om ramtid
2 § Ramtiden är, om inte annat följer av 8 §,
5 år för den som uppnår 53 års eller högre ålder det år då
försäkringsfallet inträffar,
6 år för den som uppnår 50 men inte 53 års ålder det år då
försäkringsfallet inträffar,
7 år för den som uppnår 47 men inte 50 års ålder det år då
försäkringsfallet inträffar, samt
8 år för den som uppnår 46 års eller lägre ålder det år då
försäkringsfallet inträffar. Lag (2001:489).
Om antagandeinkomst
3 § Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning
beräknas på grundval av en antagandeinkomst som beräknas enligt
4-8 §§.
Antagandeinkomsten anknyts till prisbasbeloppet för det år då
ersättningen skall börja utges och omräknas vid förändringar av
detta. Lag (2001:489).
4 § Antagandeinkomsten beräknas med ledning av den försäkrades
bruttoårsinkomster inom ramtiden.
Med bruttoårsinkomst avses, med den begränsning som anges i
5 §,
1. pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension med tillägg för debiterade
allmänna pensionsavgifter för respektive år, samt
2. pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats med anledning
av sjukersättning eller aktivitetsersättning. Lag (2001:489).
5 § Vid beräkning av bruttoårsinkomst bortses från
pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som
sammantagna överstiger 7,5 gånger det för inkomståret gällande
prisbasbeloppet. Lag (2001:489).
6 § Bruttoårsinkomsten räknas om med hänsyn till förändringar i
prisbasbeloppet genom att bruttoårsinkomsten multipliceras med
kvoten av prisbasbeloppet för det år sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen skall börja utges och prisbasbeloppet
för det år bruttoårsinkomsten hänför sig till. Lag (2001:489).
7 § Antagandeinkomsten utgör genomsnittet av de tre högsta
enligt 6 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom ramtiden.
Om endast en eller två bruttoårsinkomster kan tillgodoräknas
inom ramtiden upptas vid beräkning av antagandeinkomst enligt
första stycket två respektive en bruttoårsinkomst med noll
kronor. Lag (2001:489).
8 § Vid beräkning av inkomstrelaterad aktivitetsersättning får,
om det medför en högre antagandeinkomst, vid tillämpning av 7 §
i stället användas de två högsta enligt 6 § omräknade
bruttoårsinkomsterna inom en ramtid av tre år.
Om, vid tillämpning av första stycket, endast en
bruttoårsinkomst kan tillgodoräknas inom ramtiden upptas vid
beräkning av antagandeinkomsten en bruttoårsinkomst med noll
kronor.
Om, vid beräkning av antagandeinkomst enligt denna paragraf,
den försäkrade kan tillgodoräknas en bruttoårsinkomst året före
det år då försäkringsfallet inträffar men denna är lägre än den
sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. som den försäkrade
har vid tidpunkten för försäkringsfallet eller den inkomst som
då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande
inkomst om Försäkringskassan hade känt till samtliga
förhållanden, får den sjukpenninggrundande inkomsten, till den
del den inte överstiger 7,5 prisbasbelopp, i stället utgöra
bruttoårsinkomst. Lag (2006:359).
Om ersättning
9 § Hel inkomstrelaterad sjukersättning och
aktivitetsersättning utges för år räknat med 64 procent av den
försäkrades antagandeinkomst.
Partiell inkomstrelaterad sjukersättning och
aktivitetsersättning utges för år räknat med så stor andel av
hel sådan ersättning som motsvarar den andel av sjukersättning
eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till
enligt 7 kap. 2 § andra-fjärde styckena. Lag (2001:489).
10 § Från inkomstrelaterad sjukersättning och
aktivitetsersättning skall avräknas sådana förmåner som utges
till den försäkrade enligt utländsk lagstiftning och som
motsvarar sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som
utgör pension vid invaliditet. Lag (2001:489).
9 kap. Om sjukersättning och aktivitetsersättning i form av
garantiersättning
Om rätten till ersättning
1 § Rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning i form av
garantiersättning har en försäkrad som avses i 7 kap. och som
saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning enligt 8 kap. eller vars inkomstrelaterade
ersättning enligt samma kapitel understiger en viss nivå
(garantinivå). Garantiersättningen är beroende av
försäkringstid. Lag (2001:489).
Om försäkringstid
2 § Försäkringstid för rätt till garantiersättning
tillgodoräknas en försäkrad
1. enligt 3-5 §§ under tiden från och med det år då han eller
hon fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet
(faktisk försäkringstid),
2. enligt 6 § för tiden därefter till och med det år då han
eller hon fyller 64 år (framtida försäkringstid), och
3. enligt 7 § om försäkringsfallet har inträffat före 18 års
ålder.
Faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid sätts ned
var för sig till närmaste antal hela månader. Den sammanlagda
försäkringstiden utgör summan av faktisk försäkringstid och
framtida försäkringstid. Denna skall sättas ned till närmaste
antal hela år. Lag (2001:489).
3 § Som faktisk försäkringstid räknas
1. tid under vilken en person anses ha varit bosatt i Sverige
enligt 2 kap. socialförsäkringslagen (1999:799),
2. tid under vilken en person före tidpunkten för bosättning
enligt 1 oavbrutet har vistats i Sverige efter att ha ansökt om
uppehållstillstånd. Lag (2001:489).
4 § Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i
Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan
skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen
(2005:716) eller enligt motsvarande äldre bestämmelser eller
beviljats statusförklaring enligt 4 kap. 3 c §
utlänningslagen eller motsvarande förklaring enligt äldre
bestämmelser ska som faktisk försäkringstid även
tillgodoräknas tid då han eller hon har varit bosatt i sitt
tidigare hemland från och med det år då han eller hon fyllde
16 år till tidpunkten då han eller hon först kom till
Sverige. Därvid ska en så stor andel av tiden i hemlandet
tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan den tid
under vilken den försäkrade har varit bosatt i Sverige,
inräknad den tid som avses i 3 § 2, från den första ankomsten
till landet till och med året före försäkringsfallet och hela
tidsrymden från det att den försäkrade första gången kom till
landet till och med året före försäkringsfallet. Vid
beräkning enligt detta stycke bortses från tid för vilken den
försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan
ersättning från det andra landet och som inte enligt 11 §
andra stycket ska ligga till grund för beräkning av
garantiersättning.
Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid under vilken
den försäkrade före den första ankomsten till Sverige
befunnit sig i annat land där han eller hon beretts en
tillfällig fristad. Lag (2009:1543).
5 § Vid beräkning av faktisk försäkringstid för en person som
enligt 2 kap. 4 § socialförsäkringslagen (1999:799) anses
bosatt i Sverige även under vistelse utomlands skall bortses
från tid för vilken den utsände, vid bosättning i Sverige, har
rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte
enligt 11 § andra stycket skall ligga till grund för beräkning
av garantiersättning. Lag (2001:489).
6 § Om den faktiska försäkringstiden enligt 3-5 §§ utgör minst
fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade
fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet räknas
hela tiden därefter till och med det år den försäkrade fyller
64 år som framtida försäkringstid.
Om den faktiska försäkringstiden utgör mindre än fyra
femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade
fyller 16 år till och med året före försäkringsfallet skall som
framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden från
och med året för försäkringsfallet till och med det år då den
försäkrade fyller 64 år som motsvarar förhållandet mellan den
faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden från och
med det år den försäkrade fyllde 16 år till och med året före
försäkringsfallet. Lag (2001:489).
7 § Om försäkringsfallet har inträffat före ingången av det år
då den försäkrade fyllde 18 år, gäller inte kravet i 7 kap. 1 §
att den försäkrade ska vara försäkrad vid försäkringsfallet och
får försäkringstid i stället för vad som följer av 6 §
tillgodoräknas enligt andra och tredje styckena.
För en försäkrad som är svensk medborgare ska som
försäkringstid tillgodoräknas tiden från och med det år då han
eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon
uppnår 64 års ålder. Hänsyn ska dock inte tas till tid då den
försäkrade efter fyllda 16 år inte har uppfyllt
förutsättningarna för tillgodoräknande av försäkringstid enligt
3-5 §§.
För en försäkrad som är utländsk medborgare ska bestämmelserna
i andra stycket gälla under förutsättning att han eller hon är
bosatt i Sverige sedan minst fem år.
En utländsk medborgare med ställning som varaktigt bosatt i en
annan EU-stat med uppehållstillstånd i Sverige ska, när det
gäller beräkning av försäkringstid för garantiersättning enligt
andra stycket, likställas med en svensk medborgare. Detta
gäller även
1. en gästforskare som avses i lagen (2008:290) om godkännande
för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare med
uppehållstillstånd i Sverige för forskning, och
2. en sådan gästforskares familjemedlemmar med
uppehållstillstånd i Sverige. Lag (2008:292).
Om garantinivå
8 § Garantinivån för hel sjukersättning motsvarar för år räknat
2,40 gånger prisbasbeloppet.
9 § Garantinivån för hel aktivitetsersättning motsvarar för år
räknat
2,10 gånger prisbasbeloppet till och med månaden före den månad
då den försäkrade fyller 21 år,
2,15 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den
försäkrade fyller 21 år till och med månaden före den månad då
han eller hon fyller 23 år,
2,20 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den
försäkrade fyller 23 år till och med månaden före den månad då
han eller hon fyller 25 år,
2,25 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den
försäkrade fyller 25 år till och med månaden före den månad då
han eller hon fyller 27 år,
2,30 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den
försäkrade fyller 27 år till och med månaden före den månad då
han eller hon fyller 29 år, samt
2,35 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den
försäkrade fyller 29 år till och med månaden före den månad då
han eller hon fyller 30 år. Lag (2001:489).
Om beräkning
10 § Garantiersättning utges endast till den som kan
tillgodoräknas en försäkringstid om minst tre år.
Lag (2001:489).
11 § Till grund för beräkning av garantiersättning skall ligga
den inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning
enligt 8 kap. som den försäkrade har rätt till för det år som
garantiersättningen avser, före reducering med livränta enligt
17 kap. 2 §.
Med inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning
avses i detta kapitel även sådana utländska förmåner som enligt
8 kap. 10 § skall avräknas från inkomstrelaterad ersättning,
dock inte om de är att likställa med garantiersättning enligt
detta kapitel. Lag (2001:489).
12 § För den som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller
aktivitetsersättning utgör årlig hel garantiersättning ett
belopp motsvarande garantinivån.
För den vars hela inkomstrelaterade sjukersättning eller
aktivitetsersättning för år räknat understiger garantinivån
utgör årlig garantiersättning ett belopp motsvarande skillnaden
mellan garantinivån och den hela årliga inkomstrelaterade
ersättningen enligt 11 §.
Beräkning enligt andra stycket görs efter det att garantinivån
avkortats enligt 13 §. Lag (2002:192).
13 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid
skall garantinivån enligt 8 eller 9 § avkortas till så stor
andel av denna som svarar mot förhållandet mellan det antal år
för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas och talet 40.
Lag (2001:489).
14 § Garantiersättning till den som har rätt till partiell
sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 7 kap. 2 §
utgör en så stor andel av hel garantiersättning beräknad enligt
10-13 §§ som svarar mot den grad av sjukersättning eller
aktivitetsersättning den försäkrade har rätt till.
Lag (2001:489).
10 kap. Har upphävts genom lag (2001:489).
FJÄRDE AVDELNINGEN
11 kap. Har upphävts genom lag (2001:489).
12 kap. Har upphävts genom lag (2000:774).
13 kap. Har upphävts genom lag (2001:489).
14 kap. Har upphävts genom lag (2000:463).
15 kap. Har upphävts genom lag (2000:774).
FEMTE AVDELNINGEN
16 kap. Om utbetalning av sjukersättning och
aktivitetsersättning, m.m.
1 § Den som önskar sjukersättning eller aktivitetsersättning
ska göra ansökan hos Försäkringskassan i enlighet med vad
regeringen förordnar.
Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för
sjukhusvård eller rehabiliteringspenning enligt denna lag, får
Försäkringskassan tillerkänna honom eller henne sjukersättning
eller aktivitetsersättning utan hinder av att han eller hon
inte gjort ansökan därom. Detsamma ska gälla då en försäkrad
uppbär sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som utges enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande.
Uppbär en försäkrad aktivitetsersättning, får den tid för
vilken förmånen ska utges förlängas utan att ansökan har
gjorts.
För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid
ansökan om sjukersättning eller aktivitetsersättning ska
ersättning lämnas i enlighet med vad som föreskrivs av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Lag (2008:480).
2 § Som villkor för rätt till sjukersättning och
aktivitetsersättning får anges att den försäkrade skall under
högst 30 dagar vara intagen på visst sjukhus, vistas på
vårdinrättning för försäkringsmedicinsk utredning eller genomgå
undersökning av viss läkare. För kostnader som uppstår med
anledning av ett sådant villkor skall ersättning lämnas i
enlighet med vad regeringen förordnar.
I fråga om rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning
gäller även vissa bestämmelser om utredning i 7 kap. 3 b §.
Lag (2001:489).
3 § Har upphävts genom lag (2000:463).
4 § Sjukersättning och aktivitetsersättning skall betalas ut
månadsvis. Om det årliga beloppet av sådana förmåner uppgår
till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda
skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per år.
Efter överenskommelse med den försäkrade får utbetalning även i
annat fall ske en eller två gånger per år.
Vid beräkning av månadsbelopp för sjukersättning och
aktivitetsersättning skall det årliga belopp, som beräkningen
grundar sig på, avrundas till närmaste hela krontal som är
jämnt delbart med tolv. Är det årliga beloppet av
sjukersättning och aktivitetsersättning lägre än tolv kronor,
bortfaller ersättningen för den månad som beräkningen avser.
Avrundning skall i första hand göras på garantiersättning
enligt 9 kap. Lag (2001:489).
5 § Sjukersättning och aktivitetsersättning utges från och
med den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i
1 § andra stycket utges dock sjukersättning och
aktivitetsersättning från och med månaden efter den då beslutet
om förmånen meddelats.
Sjukersättning och aktivitetsersättning får inte betalas ut för
längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.
Lag (2001:489).
6 § Ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning skall
gälla från och med månaden efter den under vilken anledning
till ändringen uppkommit.
Vad som föreskrivs i 1 § första, andra och fjärde styckena samt
2 § gäller även i fråga om ökning av sjukersättning och
aktivitetsersättning. I fall då ökningen kräver ansökan av den
som är berättigad till sådan ersättning tilllämpas 5 § andra
stycket.
Vad som sägs i denna paragraf skall inte tillämpas i fråga om
ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning i anledning
av förändring av prisbasbeloppet. Lag (2001:489).
7 § Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad
som uppbär aktivitetsersättning, ska förmånen dras in eller
minskas med hänsyn till förbättringen. En försäkrad som
regelbundet och under en längre tid har uppvisat en
arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om
aktivitetsersättning fattades ska därvid, om inte annat
framkommer, antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga.
Sådan aktivitetsersättning som har vilandeförklarats enligt
16 § får inte dras in eller minskas på grund av att den
försäkrade under den tid och i den omfattning som anges i
beslutet genom förvärvsarbete eller studier har uppvisat en
väsentligt förbättrad arbetsförmåga.
Aktivitetsersättning får inte dras in eller minskas på grund av
att den försäkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 7 kap.
5 §. Lag (2008:861).
7 a § Om arbetsförmågan förbättras för en försäkrad som uppbär
sjukersättning ska förmånen dras in eller minskas med hänsyn
till förbättringen. En försäkrad som har uppvisat en
arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om
sjukersättning fattades ska därvid, om inte annat framkommer,
antas ha en förbättrad arbetsförmåga.
Sådan sjukersättning som har vilandeförklarats enligt 16 § får
inte dras in eller minskas på grund av att den försäkrade under
tid och i den omfattning som anges i beslutet genom
förvärvsarbete eller studier har uppvisat en förbättrad
arbetsförmåga.
Sjukersättning, som utges tills vidare, som ska minskas eller
dras in på grund av att arbetsförmågan har förbättrats får
utges till dess att den försäkrade fått ett arbete som
motsvarar den förbättring som uppkommit, dock längst sex
månader. Lag (2008:861).
7 b § En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en
arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om
sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades har inte
rätt att uppbära sådan ersättning för samma tid och i den
omfattning som förvärvsarbetet utförs. Lag (2008:861).
8 § Den som uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning är
skyldig att anmäla till Försäkringskassan om han eller hon
avser att
- börja förvärvsarbeta,
- börja förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare eller
- fortsätta att förvärvsarbeta efter tid som avses i 16 §.
Detsamma gäller om arbetsförmågan för den som uppbär
sjukersättning eller aktivitetsersättning förbättras respektive
väsentligt förbättras utan att han eller hon avser att
- börja förvärvsarbeta,
- börja förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare eller
- fortsätta att förvärvsarbeta efter tid som avses i 16 §.
Anmälan om förvärvsarbete ska göras innan detta påbörjas,
utökas eller fortsätter efter tid som avses i 16 §. Anmälan om
förbättrad respektive väsentligt förbättrad arbetsförmåga ska
göras utan oskäligt dröjsmål.
Om den försäkrade har en god man eller förvaltare enligt
föräldrabalken, har denne motsvarande skyldighet att göra
anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.
Underlåts anmälan utan giltigt skäl, får sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen dras in för viss tid eller tills vidare.
Lag (2008:861).
9 § Sjukersättning och aktivitetsersättning utges, om inte
något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad då
den försäkrade avlidit eller rätten till förmånen annars
upphört. Lag (2001:489).
10 § Om en försäkrad för samma månad har rätt till såväl
aktivitetsersättning i form av garantiersättning som
efterlevandestöd till barn enligt lagen (2000:461) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, utges
endast den till beloppet största av förmånerna.
Om en försäkrad för samma månad har rätt till såväl
sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av
garantiersättning som garantipension till änkepension enligt
lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn,
utges endast den till beloppet största av förmånerna.
Om sjukersättning i form av garantiersättning till följd av
bestämmelserna i andra stycket inte skall utges, skall det vid
tillämpning av 3 kap. 5 och 7 §§ ändå anses som om sådan förmån
utges. Lag (2002:191).
11 § Har upphävts genom lag (2000:463).
12 § Har upphävts genom lag (2001:489).
13 § Har upphävts genom lag (1999:800).
14 § Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade
besluta att dennes sjukersättning eller aktivitetsersättning i
den omfattning som anges i 16 § ska förklaras vilande under tid
som den försäkrade förvärvsarbetar eller studerar med
utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna
när beslutet om förmånen fattades. Ett sådant beslut får endast
fattas om den försäkrade under minst tolv månader omedelbart
dessförinnan har uppburit sjukersättning eller
aktivitetsersättning.
Sjukersättning och aktivitetsersättning som har förklarats
vilande ska inte betalas ut för den tid som vilandeförklaringen
avser.
Vilandeförklaring får avse hel sjukersättning eller
aktivitetsersättning eller en sådan kvotdel därav som anges i 7
kap. 2 §. Vid bedömning av hur stor del av förmånen som ska
vilandeförklaras ska beaktas omfattningen av det förvärvsarbete
som den försäkrade avser att utföra. Vid studier ska dock
alltid den beviljade förmånen i sin helhet vilandeförklaras.
Lag (2008:861).
15 § Har upphävts genom lag (2008:861).
16 § Försäkringskassan får besluta att sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen ska förklaras vilande från och med den
månad som anges i ansökan.
Sjukersättningen får vilandeförklaras enligt första stycket
under högst tjugofyra månader, dock längst till utgången av
tjugofjärde månaden från och med den första månad som beslutet
omfattar.
Aktivitetsersättningen får vilandeförklaras enligt första
stycket längst till utgången av den period som beslutet om
aktivitetsersättning omfattar. Lag (2008:861).
17 § Försäkringskassan får besluta att en försäkrad som
förvärvsarbetar, då sjukersättningen eller
aktivitetsersättningen helt eller delvis har förklarats
vilande, för varje månad under en period om tolv månader ska
erhålla ett belopp som motsvarar 25 procent av den
sjukersättning eller aktivitetsersättning som har förklarats
vilande. Lag (2008:861).
18 § Ett beslut om vilandeförklaring enligt 16 § skall upphävas
om den försäkrade begär det.
Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det
upphäva ett beslut om vilandeförklaring om den försäkrade
insjuknar och beräknas bli långvarigt sjuk. Detsamma gäller om
den försäkrade har vilande sjukersättning eller
aktivitetsersättning och helt eller delvis avbryter det
arbetsförsök eller de studier som legat till grund för beslutet
om vilandeförklaring för att i stället uppbära föräldrapenning,
tillfällig föräldrapenning eller havandeskapspenning.
Lag (2006:365).
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av 14-18 §§.
Lag (1999:1363).
20 § Sjukersättning och aktivitetsersättning skall inte utges
för tid efter det att den försäkrade sextio dagar i följd varit
frihetsberövad på grund av att han eller hon är
- häktad
- intagen i anstalt eller
- intagen i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga för verkställighet av
sluten ungdomsvård. Förmånerna skall åter utges för tid från
och med den trettionde dagen före frigivningen. För tid under
vilken den försäkrade vistas utanför anstalt enligt 56 § lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt tillämpas i stället
bestämmelserna i 21 §.
Utan hinder av första stycket utges sjukersättning och
aktivitetsersättning för tid under vilken den försäkrade vistas
utanför anstalt enligt 58 § lagen om kriminalvård i anstalt.
Skall sjukersättning eller aktivitetsersättning inte betalas ut
för del av en kalendermånad, beräknas förmånen för varje dag
till en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till
närmaste högre krontal.
Försäkringskassan får medge en nära anhörig, som för sitt
uppehälle är beroende av den försäkrade, rätt att helt eller
delvis uppbära sjukersättning eller aktivitetsersättning som
enligt första stycket annars inte skall utges. Utbetalning av
del av förmån till nära anhörig skall i första hand ske från
den inkomstrelaterade ersättningen. Lag (2006:1487).
21 § För varje dag som en försäkrad, som uppbär
sjukersättning eller aktivitetsersättning, på grund av
skyddstillsyn med särskild behandlingsplan vistas i ett sådant
familjehem eller hem för vård eller boende som avses i
socialtjänstlagen (2001:453) skall han eller hon betala för
sitt uppehälle för den tid under vilken staten bekostar
vistelsen. Betalning skall ske genom att Försäkringskassan,
efter skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483), gör
avdrag från sjukersättning eller aktivitetsersättning när denna
betalas ut. Om den försäkrade samtidigt med sådan ersättning
uppbär pensionsförmåner enligt 4 eller 6 kap. lagen (2000:461)
om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, livränta
enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension, skall endast ett avdrag göras från de
sammantagna förmånerna.
Avdraget uppgår till 80 kr för dag. Det får dock utgöra högst
en tredjedel av förmånernas månadsbelopp efter skatteavdrag
delat med 30. Därvid skall det belopp varmed minskning sker
avrundas till närmaste lägre krontal. Lag (2004:781).
16 a kap. Särskilda bestämmelser om sjukersättning
1 § För den som för juni 2008 hade rätt till sjukersättning
enligt 7 kap. 1 § och vars arbetsförmåga har ansetts varaktigt
nedsatt (icke tidsbegränsad sjukersättning) ska bestämmelserna
i detta kapitel gälla i stället för bestämmelserna i 16 kap.
7 a, 8, 14 och 16-18 §§ om inte annat följer av 14 eller 15 §.
Detsamma gäller för den som före den 1 juli 2008 beviljats icke
tidsbegränsad sjukersättning för tid från och med juli 2008.
Vad som sägs i första stycket ska inte gälla för en försäkrad
som får sjukersättning med en högre förmånsnivå efter juni
eller, för den som avses i första stycket andra meningen, juli
2008. Lag (2008:861).
2 § Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade
besluta att hans eller hennes sjukersättning, i den omfattning
som anges i 3 och 4 §§, ska betalas ut när den försäkrade
förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han
eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättningen
fattades. Lag (2008:861).
3 § Sjukersättning enligt 2 § ska betalas ut med ett
preliminärt belopp och bestämmas slutligt i efterhand på
grundval av den fastställda reduceringsinkomsten.
Lag (2008:861).
4 § Sjukersättningen ska minskas med 50 procent av
reduceringsinkomsten till den del den överstiger ett visst
fribelopp, som
- för den som får hel sjukersättning är 1 prisbasbelopp,
- för den som får tre fjärdedels sjukersättning är 2,6
prisbasbelopp,
- för den som får två tredjedelar av hel sjukersättning är 3,6
prisbasbelopp,
- för den som får halv sjukersättning är 4,2 prisbasbelopp, och
- för den som får en fjärdedels sjukersättning är 5,8
prisbasbelopp.
Sjukersättning utges inte i den utsträckning den beräknade
sjukersättningen tillsammans med reduceringsinkomsten
överstiger åtta prisbasbelopp.
Avdraget enligt första stycket ska i första hand göras från
inkomstrelaterad sjukersättning. Lag (2008:861).
Reduceringsinkomst
5 § Reduceringsinkomsten beräknas med utgångspunkt i den
pensionsgrundande inkomst som beslutats enligt lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension. Från denna inkomst ska avdrag
göras för sådan inkomst som avses i 2 kap. 5 § 2 när det gäller
belopp enligt lägstanivån, 5, 7 och 17 samma lag. Därefter ska
det avdrag som enligt 2 kap. 22 § samma lag ska göras för
debiterad allmän pensionsavgift läggas till
reduceringsinkomsten i den utsträckning avgiften hänför sig
till de i reduceringsinkomsten inräknade inkomsterna.
Utländska inkomster ska ingå i reduceringsinkomsten, om de är
av motsvarande slag som dem i första stycket och skulle ha
varit pensionsgrundande enligt 2 kap. lagen om inkomstgrundad
ålderspension om de intjänats i Sverige. Lag (2008:861).
Preliminär sjukersättning
6 § Preliminär sjukersättning beräknas efter en uppskattad
reduceringsinkomst och ska så nära som möjligt motsvara den
slutliga sjukersättning som kan antas komma att bestämmas
enligt detta kapitel.
Preliminär sjukersättning betalas ut med ett månadsbelopp, som
avrundas nedåt till närmast hela krontal. Lag (2008:861).
Slutlig sjukersättning
7 § Slutlig sjukersättning bestäms för varje år under vilket
preliminär sjukersättning har betalats ut. Slutlig
sjukersättning bestäms efter den tidpunkt då pensionsgrundande
inkomst har beslutats enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension. Lag (2008:861).
Återbetalning, m.m.
8 § Bestäms den slutliga sjukersättningen till högre belopp än
som har betalats ut i preliminär sjukersättning för samma år,
ska skillnaden betalas ut. Bestäms den slutliga
sjukersättningen till lägre belopp än som har betalats ut i
preliminär sjukersättning för samma år, ska skillnaden betalas
tillbaka.
Belopp under 1 200 kronor ska inte betalas ut eller betalas
tillbaka.
Belopp som ska betalas ut enligt första stycket ska ökas med
ett tillägg. Tillägget på det överskjutande beloppet beräknas
med ledning av den statslåneränta som gällde vid utgången av
det år som sjukersättningen avser. På belopp som ska betalas
tillbaka enligt första stycket ska en avgift betalas. Avgiften
på återbetalningsbeloppet beräknas med ledning av den
statslåneränta som gällde vid utgången av det år som
sjukersättningen avser.
Regeringen fastställer tillägget och avgiften. Lag (2008:861).
9 § Försäkringskassan ska besluta om återbetalning enligt 8 §.
Om det finns särskilda skäl för det får Försäkringskassan
efterge krav på återbetalning helt eller delvis. Vid bedömning
av om det finns sådana skäl ska den försäkrades förmåga att
kunna betala tillbaka sjukersättningen särskilt beaktas. För
att rätten till eftergift ska kunna prövas ska skyldigheten
enligt 10 § att anmäla ändringar i fråga om inkomst ha
fullgjorts av den försäkrade. Om han eller hon inte har anmält
sådana ändringar kan eftergift ändå prövas om den försäkrade
skäligen inte borde ha insett att han eller hon var skyldig att
göra sådan anmälan. Om den försäkrade medvetet eller av
oaktsamhet lämnat felaktiga uppgifter till grund för
beräkningen av den preliminära sjukersättningen, får kravet på
återbetalning inte efterges. Lag (2008:861).
Ändrade förhållanden
10 § Den som får eller har fått preliminär sjukersättning är
skyldig att utan oskäligt dröjsmål till Försäkringskassan
anmäla sådana ändringar i fråga om inkomst och andra
förhållanden, som kan antas innebära att slutlig sjukersättning
inte kommer att beviljas eller kommer att beviljas med lägre
belopp än den preliminära sjukersättningen. Lag (2008:861).
11 § Ett beslut om preliminär sjukersättning ska ändras om
något har inträffat som ska påverka storleken av
sjukersättningen. Försäkringskassan får underlåta att besluta
om ändring, om ändringen endast i ringa utsträckning påverkar
sjukersättningen. Lag (2008:861).
12 § Om den försäkrades pensionsgrundande inkomst ändras efter
det att slutlig sjukersättning bestämts och ändringen innebär
att sjukersättningen skulle ha varit högre eller lägre, ska en
ny slutlig sjukersättning bestämmas, om den försäkrade begär
det inom ett år från det att beslutet om ändring av den
pensionsgrundande inkomsten meddelades eller om
Försäkringskassan tar upp frågan.
En fråga om ny slutlig sjukersättning enligt denna paragraf får
inte tas upp efter utgången av femte året efter det år beslutet
om pensionsgrundande inkomst meddelades. Lag (2008:861).
Ansökan m.m.
13 § Ansökan ska göras skriftligen hos Försäkringskassan varje
år innan sådant förvärvsarbete som avses i 2 § påbörjas för
året. Lag (2008:861).
14 § Ansökan som, utan giltig anledning, görs efter den tid som
anges i 13 § ska avslås. Därvid ska bestämmelserna i detta
kapitel inte gälla. I stället ska bestämmelserna i 16 kap. 7 a
§ första och andra styckena och 7 b, 8, 14 samt 16-18 §§ gälla.
Motsvarande ska gälla för den som förvärvsarbetar utan att ha
gjort en ansökan. Lag (2008:861).
15 § Efter ansökan av den försäkrade får Försäkringskassan
besluta att minska eller dra in sjukersättningen, dock inte i
större omfattning än vad den försäkrade har ansökt om. Därvid
ska bestämmelserna i 16 kap. 7 a § första stycket tillämpas.
För sådan sjukersättning som återstår efter minskning ska
bestämmelserna i detta kapitel fortfarande gälla.
Lag (2008:861).
SJÄTTE AVDELNINGEN
Gemensamma bestämmelser
17 kap. Om sammanträffande av förmåner m.m.
1 § Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan
författning betalats ut av Försäkringskassan,
Pensionsmyndigheten eller en arbetslöshetskassa och beviljas
senare en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för
samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen ska den
retroaktiva ersättningen minskas. Minskningen ska ske med det
belopp som överstiger vad som skulle ha utgetts för perioden
om beslut om båda ersättningarna hade förelegat samtidigt.
Om en person som är berättigad till periodisk ersättning
enligt denna lag har fått ekonomiskt bistånd enligt 4 kap.
1 § socialtjänstlagen (2001:453), får retroaktivt beviljad
sådan periodisk ersättning betalas ut till socialnämnden.
Betalning till socialnämnden får göras, till den del den
ersättningsberättigade inte har återbetalat biståndet och det
återstående beloppet överstiger 1 000 kr, med det belopp som
motsvarar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till
den ersättningsberättigade och dennes familj för eller under
den tid som den retroaktiva ersättningen avser.
I fråga om minskning av sjukersättning då livränta utges
enligt äldre lagstiftning om yrkesskador gäller 2 §.
Lag (2009:987).
2 § Inkomstrelaterad sjukersättning och sjukersättning i form
av garantiersättning skall minskas enligt vad som sägs i andra
stycket om den försäkrade har rätt till livränta på grund av
obligatorisk försäkring enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring eller annan lag eller särskild författning
eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan
livränta, som bestäms av eller betalas ut av Försäkringskassan.
Motsvarande skall gälla i fall då livränta utges enligt
utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring. Minskning skall
däremot inte ske på grund av livränta enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med
tillämpning av den lagen. Medför en skada för vilken livränta
har börjat utges återigen sjukdom som berättigar till
sjukpenning, skall det anses som om livränta utgavs under
sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller livränta för
viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid
beräkning enligt andra stycket anses som om den livränta som
utges har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet
enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpas vid
utbytet.
Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning
skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta vars
årsbelopp överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som
den sjukersättningsberättigade har rätt till som skadad.
Minskning skall därvid i första hand göras på
garantiersättningen. Sammanlagd hel sjukersättning skall dock
aldrig, på grund av bestämmelserna i denna paragraf, för månad
räknat understiga 5 procent av prisbasbeloppet. Lag (2004:781).
3 § Har upphävts genom lag (2002:191).
4 § Har upphävts genom lag (1983:191).
5 § Har upphävts genom lag (2002:191).
18 kap. Har upphävts genom lag (2007:999).
19 kap. Om försäkringens finansiering
1 § Om avgifter för finansiering av sjukförsäkringen m.m. och
föräldraförsäkringen föreskrivs i socialavgiftslagen
(2000:980). Lag (2006:1537).
2 § Sjukförsäkringen och Försäkringskassans förvaltning av
denna finansieras genom avgifter som avses i 1 §.
Statsbidrag får lämnas med viss del av kostnaderna för
sjukförsäkringsförmåner, inberäknat försäkringens kostnader
enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet m.m., lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för närståendevård och lagen
(1991:1047) om sjuklön.
Statsbidrag får vidare lämnas med viss del av kostnaderna för
den allmänna försäkringen för förmåner enligt lagen (2002:160)
om läkemedelsförmåner m.m. samt för Centrala studiestödsnämnden
med anledning av att sådana studielån som belöper på en
studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1999:1395)
eller bestämmelser som har meddelats med stöd av den lagen inte
skall återbetalas. Lag (2004:781).
3 § Folkpensioneringen finansieras, förutom genom avgifter
som avses i 1 §, med statsmedel, om ej annat särskilt
föreskrivits. Särskilda folkpensionsförmåner i form av
bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till pensionärer
finansieras dock endast med statsmedel. Lag (2000:774).
3 a § har upphävts genom lag (1994:1746).
4 § har upphävts genom lag (2000:774).
4 a-11 §§ har upphävts genom lag (1981:692).
20 kap. Övriga bestämmelser
1 § I denna lag avses, där ej annat framgår, med år
kalenderår och med månad kalendermånad. Lag (1999:800).
2 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 2 a § andra
stycket skall den som lämnat uppgift om innehav av en F-
skattsedel i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed
jämförlig handling, som även innehåller uppgifter om
utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller
andra för identifiering godtagbara uppgifter samt uppgift om
betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller
organisationsnummer anses ha en sådan skattsedel. Uppgiften om
innehav av en F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt
åberopande av F-skattsedeln som avses i 3 kap. 2 a § tredje
stycket. Det som nu sagts gäller dock inte om den som betalar
ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av en F-
skattsedel är oriktig. Bestämmelser om påföljd för den som
lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69).
Lag (2002:191).
2 a § Om det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt
till ersättning föreligger enligt denna lag, men det finns
sannolika skäl för att sådan rätt föreligger, skall
Försäkringskassan besluta att ersättning skall betalas ut med
ett skäligt belopp om detta är av väsentlig betydelse för den
försäkrade. Detsamma gäller om det står klart att rätt till
ersättning föreligger men ersättningens belopp inte kan
bestämmas utan betydande dröjsmål. För sådan ersättning får
föreskrivas särskilda villkor.
Om det senare bestäms att ersättning inte skall utges eller
skall utges med lägre belopp är den försäkrade inte skyldig att
betala tillbaka utbetalad ersättning i andra fall än som anges
i 4 §.
Finns det sannolika skäl att dra in eller minska en ersättning,
kan Försäkringskassan besluta att ersättningen skall hållas
inne eller utges med lägre belopp till dess slutligt beslut
fattas. Lag (2007:999).
3 § Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned,
om den som är berättigad till ersättningen
a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som
han eller hon har dömts för genom dom som har vunnit laga
kraft;
b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa
läkares föreskrifter;
c) underlåter att ge in ett sådant läkarintyg eller en sådan
försäkran som ska ges in till Försäkringskassan enligt 3 kap.
8 § eller vägrar ge in en särskild försäkran enligt tredje
stycket eller ett utlåtande av arbetsgivaren enligt fjärde
stycket samma paragraf;
d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller
vilseledande uppgift angående förhållande, som är av betydelse
för rätten till ersättning.
Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan
behandling, utredning eller rehabilitering som avses i 3 kap.
7 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b § eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ eller
delta vid ett sådant avstämningsmöte som anges i 3 kap. 8 a §
får sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning helt
eller delvis tills vidare förvägras honom eller henne, under
förutsättning att han eller hon erinrats om denna påföljd.
Om någon som är berättigad till ersättning enligt denna lag i
annat fall underlåter att lämna uppgifter i enlighet med vad
som anges i 8 § eller vägrar att ta emot besök som anges där,
får ersättningen dras in eller sättas ned om omständigheterna
motiverar det. Lag (2008:480).
4 § Har någon genom oriktiga uppgifter eller genom
underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller
anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att
ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller
har någon eljest obehörigen eller med för högt belopp
uppburit ersättning och har han skäligen bort inse detta, ska
återbetalning ske av vad som för mycket utbetalats.
Om det i särskilt fall finns anledning får Försäkringskassan
helt eller delvis efterge krav på återbetalning enligt första
stycket.
Har återbetalningsskyldighet ålagts någon enligt första
stycket, får vid senare utbetalning till honom i avräkning på
vad som för mycket utgått innehållas ett skäligt belopp.
Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om
någon enligt beslut av Försäkringskassan är
återbetalningsskyldig för en ersättning som har utgetts på
grund av en annan författning. Lag (2009:987).
4 a § Har upphävts genom lag (2008:146).
4 b § Om en person som har befunnits återbetalningsskyldig
enligt 4 § har träffat avtal med Försäkringskassan om en
avbetalningsplan eller har medgetts anstånd med betalningen av
det återkrävda beloppet, skall ränta tas ut på beloppet. Räntan
skall tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt
överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.
Räntan skall beräknas från den dag då avtalet om
avbetalningsplanen träffades eller anstånd medgavs, dock inte
för tid innan återkravet förfallit till betalning.
Lag (2007:194).
4 c § Om ett belopp som har återkrävts enligt 4 § inte betalas
i rätt tid, skall dröjsmålsränta tas ut på beloppet. För uttag
av dröjsmålsränta gäller i tilllämpliga delar räntelagen
(1975:635). Lag (2007:194).
4 d § Om det i särskilt fall finns anledning, får
Försäkringskassan helt eller delvis efterge kravet på ränta
enligt 4 b och 4 c §§. Lag (2007:194).
5 § Ersättning enligt denna lag, som ej lyfts före utgången av andra
året efter det varunder beloppet förfallit till betalning, skall vara
förverkad.
6 § Försäkrads fordran på ersättning enligt denna lag, som
innestår hos Försäkringskassan, får inte utmätas. Försäkrads
rätt till ersättning får inte heller överlåtas, innan
ersättningen är tillgänglig för lyftning.
Bestämmelserna i första stycket hindrar inte utmätning enligt
vad som föreskrivs i 7 kap. utsökningsbalken. Lag (2004:781).
7 § Äger någon rätt till ersättning enligt denna lag, är han ej därav
hindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättningen,
som må tillkomma honom.
Ersättning enligt denna lag må ej återkrävas av den som är skyldig att
utgiva skadestånd till den ersättningsberättigade.
8 § Den som är försäkrad eller på annan grund har rätt till
ersättning enligt denna lag är skyldig att lämna de uppgifter
som är av betydelse för tilllämpningen av lagen. Beträffande
den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt
föräldrabalken har förmyndaren eller, om det kan anses följa av
uppdraget, gode mannen eller förvaltaren skyldighet att lämna
uppgifterna.
Uppgifter om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och
samvete, om inte särskilda skäl talar mot det.
Närmare föreskrifter om skyldighet att lämna uppgifter enligt
första och andra styckena meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Även i andra fall än när det är särskilt föreskrivet får
Försäkringskassan för bedömningen av rätten till ersättning som
Försäkringskassan betalar ut enligt denna lag
1. göra förfrågan hos den försäkrade eller någon annan som kan
antas kunna lämna nödvändiga uppgifter, och
2. besöka den försäkrade. Lag (2004:781).
8 a § Har upphävts genom lag (1997:1307).
9 § Statliga och kommunala myndigheter ävensom arbetsgivare
och försäkringsinrättningar skall på begäran lämna domstol
eller Försäkringskassan uppgift om namngiven person rörande
förhållande, som är av betydelse för tillämpningen av denna
lag.
Arbetsgivare, som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet
enligt första stycket, döms till penningböter. Lag (2004:781).
9 a § Försäkringskassan och en domstol får utan hinder av
sekretess lämna ut uppgifter om sådana ersättningar åt
enskilda, som utbetalas enligt lagstiftningen om allmän
försäkring eller arbetsskadeförsäkring eller enligt
lagstiftning om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskilda,
under förutsättning att en försäkringsinrättning, ett
försäkringsbolag eller en arbetsgivare behöver uppgiften för
samordning med ersättning därifrån. En domstol får utan hinder
av sekretess lämna ut de uppgifter som avses i första meningen
under förutsättning att en arbetslöshetskassa behöver uppgiften
för samordning med ersättning därifrån.
Till ett utländskt socialförsäkringsorgan får utan hinder av
sekretess lämnas sådana uppgifter om enskilda, som behövs vid
tillämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige
har anslutit sig till.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även för
utlämnande av uppgift från varje annan myndighet, på vilken det
ankommer att handlägga ärenden enligt den lagstiftning som
avses i första stycket första meningen. Lag (2004:781).
9 b § Huvudmannen för den förskola, den pedagogiska
omsorg, det fritidshem eller den skola där ett barn som inte
har fyllt tolv år normalt vistas, ska på begäran av barnets
förälder utfärda sådant intyg som avses i 4 kap. 13 § andra
stycket. Intygsskyldigheten, som kvarstår till och med
månaden efter den då frånvaron upphörde, ska fullgöras
snarast möjligt. Lag (2009:338).
10 § Beslut av Försäkringskassan i ärenden om försäkring enligt
denna lag skall omprövas av Försäkringskassan, om det begärs av
en enskild som beslutet angår och beslutet inte har meddelats
med stöd av 10 a §.
Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes
nackdel.
Om omprövning begärs av ett beslut och det allmänna ombudet
överklagar samma beslut, skall Försäkringskassan inte ompröva
beslutet. Begäran om omprövning skall anses som ett
överklagande. Lag (2007:999).
10 a § Försäkringskassan skall ändra ett beslut i ett ärende
om försäkring enligt denna lag, som har fattats av
Försäkringskassan och inte har prövats av domstol,
1. om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat
sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,
2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har
fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag,
3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart
felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak.
Ändring skall göras även om begäran om omprövning inte har
framställts enligt 10 §. Ändring behöver inte göras om
oriktigheten är av ringa betydelse.
Ett beslut får ej ändras till den försäkrades nackdel såvitt
gäller förmån som har förfallit till betalning och ej heller i
annat fall om det finns synnerliga skäl mot det.
En fråga om ändring enligt denna paragraf får ej tagas upp
sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet
meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna
tid, om det först därefter har kommit fram att beslutet har
fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag
eller om det finns andra synnerliga skäl. Lag (2004:781).
10 b § Har upphävts genom lag (2006:1537).
11 § Beslut av Försäkringskassan i ärenden om försäkring enligt
denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Ett
beslut får dock inte överklagas av en enskild innan beslutet
har omprövats enligt 10 §. En enskilds överklagande av ett
sådant beslut innan beslutet har omprövats skall anses som en
begäran om omprövning enligt nämnda paragraf.
Ett beslut som rör en person som är bosatt i Sverige överklagas
till den förvaltningsrätt inom vars domkrets personen hade sin
hemortskommun när beslutet fattades. Beslut i övriga fall
överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets det
första beslutet i saken fattades.
Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen var
folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet
fattades. För den som var bosatt eller stadigvarande vistades
här i landet under någon del av det år då beslut fattades, men
som inte var folkbokförd här den 1 november föregående år,
avses med hemortskommun den kommun där den fysiska personen
först var bosatt eller stadigvarande vistades. Lag (2009:778).
11 a § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Bestämmelsen i 33 § fjärde stycket förvaltningsprocesslagen
(1971:291) gäller inte avvisningsbeslut som har meddelats av
Försäkringskassan. Lag (2008:1243).
12 § Det allmänna ombudet får överklaga Försäkringskassans
beslut och begära ändring enligt 10 a §.
Det allmänna ombudet får föra talan även till förmån för
enskild part. Motsvarande gäller för Försäkringskassan vid
överklagande av domstols beslut. Lag (2004:781).
13 § Överklagande av beslut i mål eller ärenden om försäkring
enligt denna lag skall vara inkommet inom två månader från den
dag då klaganden fick del av beslutet eller, om överklagandet
anförts av det allmänna ombudet eller Försäkringskassan, inom
två månader från den dag då beslutet meddelades.
Vad som sägs i denna paragraf om överklagande skall i
tillämpliga delar gälla en begäran om omprövning enligt 10 §.
Försäkringskassans och domstols beslut skall omedelbart gälla,
om inte annat föreskrivits i beslutet eller bestäms av den
domstol som har att pröva beslutet. Lag (2004:781).
13 a § Bestämmelserna i 10-13 §§ gäller Försäkringskassans
beslut i ärenden om utfärdande av intyg för tillämpningen av
rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om
tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda,
egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen. Lag (2008:146).
14 § Har upphävts genom lag (1998:677).
15 § Regeringen får träffa överenskommelse med främmande makt
om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa
fall från vad i lagen är stadgat. Lag (1998:677).
16 § De närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av
denna lag meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Lag (2004:781).
SJUNDE AVDELNINGEN
Frivillig försäkring
21 kap. Har upphävts genom lag (2007:999).
ÅTTONDE AVDELNINGEN
Bestämmelser om rehabilitering
22 kap. Om rehabilitering och rehabiliteringsersättning
1 § En försäkrad har möjligheter till rehabilitering och rätt
till rehabiliteringsersättning enligt vad som anges i detta
kapitel. Lag (1999:800).
2 § Rehabilitering enligt detta kapitel skall syfta till att
återge den som har drabbats av sjukdom sin arbetsförmåga och
förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete.
Rehabiliteringsåtgärder skall planeras i samråd med den
försäkrade och utgå från dennes individuella förutsättningar
och behov.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela särskilda föreskrifter om rehabilitering när det gäller
en försäkrad som inte är bosatt här i landet. Lag (1999:800).
3 § Den försäkrades arbetsgivare skall efter samråd med den
försäkrade lämna de upplysningar till Försäkringskassan som
behövs för att den försäkrades behov av rehabilitering snarast
skall kunna klarläggas och även i övrigt medverka därtill.
Arbetsgivaren skall också svara för att de åtgärder vidtas som
behövs för en effektiv rehabilitering. Bestämmelser om
arbetsgivarens skyldigheter avseende arbetsanpassning och
rehabilitering finns även i arbetsmiljölagen (1977:1160).
Lag (2007:298).
4 § Den försäkrade skall lämna de upplysningar som behövs för att
klarlägga hans behov av rehabilitering och efter bästa förmåga aktivt
medverka i rehabiliteringen. Lag (1991:1040).
5 § Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de
insatser som behövs för rehabiliteringsverksamhet enligt denna
lag.
Försäkringskassan skall i samråd med den försäkrade se till att
hans eller hennes behov av rehabilitering snarast klarläggs och
att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv
rehabilitering.
Försäkringskassan skall, om den försäkrade medger det, i
arbetet med rehabiliteringen samverka med hans eller hennes
arbetsgivare och arbetstagarorganisation, hälso- och
sjukvården, socialtjänsten samt arbetsmarknadsmyndigheterna och
andra myndigheter som kan vara berörda. Försäkringskassan skall
därvid verka för att dessa, var och en inom sitt
verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en
effektiv rehabilitering av den försäkrade.
Försäkringskassan skall se till att rehabiliteringsinsatser
påbörjas så snart det av medicinska och andra skäl är möjligt.
Lag (2007:298).
6 § Om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd, för
vilken ersättning kan utges enligt detta kapitel, skall
Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Planen skall
såvitt möjligt upprättas i samråd med den försäkrade.
Rehabiliteringsplanen skall ange de rehabiliteringsåtgärder som
skall komma i fråga och vem som har ansvaret för dem, en
tidsplan för rehabiliteringen samt uppgifter i övrigt som
behövs för att genomföra rehabiliteringen. Planen skall även
innehålla uppgift om den beräknade kostnaden för ersättning
under rehabiliteringstiden.
Försäkringskassan skall fortlöpande se till att
rehabiliteringsplanen följs och att det vid behov görs
nödvändiga ändringar i den. Lag (2007:298).
7 § Rehabiliteringsersättning utges när en försäkrad, vars arbetsförmåga
till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i
arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden
eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av
arbetsförmågan.
Rehabiliteringsersättning består av rehabiliteringspenning och särskilt
bidrag.
Rehabiliteringsersättning utbetalas efter ansökan av den försäkrade.
Rehabiliteringsersättning utges längst till och med månaden före den då
den försäkrade fyller 65 år.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om rehabiliteringsersättning vid utbildning. Lag (1991:1040).
8 § Hel rehabiliteringspenning utgör för dag det belopp som
motsvarar den försäkrades sjukpenning. Vid beräkningen av
rehabiliteringspenningen ska bestämmelserna i 3 kap. 4 §
tillämpas. Rehabiliteringspenning utges dock även för dagar
som avses i 3 kap. 4 § första stycket 1. Lag (2010:418).
9 § Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel
rehabiliteringspenning. Om arbetsförmågan inte saknas helt men
är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels
rehabiliteringspenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad
men med minst häften utges halv rehabiliteringspenning. I annat
fall utges en fjärdedels rehabiliteringspenning.
Arbetsförmågan ska under tiden för rehabiliteringsåtgärden
anses nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är
förhindrad att förvärvsarbeta.
Vid tillämpning av första stycket ska det bortses från sådan
arbetsförmåga som den försäkrade nyttjar i samband med
förvärvsarbete som utförs med stöd av 16 a kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Om det inte går att avgöra
under vilken tid och till vilket förvärvsarbete nedsättningen
av arbetsförmågan är hänförlig ska denna i första hand anses
hänförlig till sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §.
Lag (2008:861).
10 § Särskilt bidrag utges under rehabiliteringstiden för kostnader som
uppstår för den försäkrade i samband med rehabiliteringen. Ytterligare
föreskrifter om sådant bidrag får meddelas av regeringen. Lag (1991:1040).
11 § Den försäkrade skall så snart det kan ske och senast
inom två veckor till Försäkringskassan anmäla sådan ändring av
sina förhållanden som är av betydelse för rätten till
rehabiliteringsersättning eller för
rehabiliteringsersättningens storlek. Lag (2004:781).
12 § Bestämmelserna i 3 kap. 12 § och 16 § första-femte styckena
tillämpas även i fråga om rehabiliteringspenning. Lag (1991:1976).
13 § Den som får rehabiliteringsersättning får behålla ersättningen
1. vid kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt och
2. vid ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen enligt
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Lag (1991:1040).
14 § har upphävts genom lag (1991:1641).
15 § Rehabiliteringspenningen skall minskas med det belopp den
försäkrade för samma tid får som
1. sjukpenning eller föräldrapenningförmån enligt denna lag,
2. sjukpenning eller livränta enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt någon
annan författning, dock inte livränta till efterlevande samt i
övrigt endast till den del ersättningen avser samma
inkomstbortfall som rehabiliteringspenningen är avsedd att
täcka,
3. studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller
ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa
föräldrar (TUFF), dock inte till den del studiestödet är
återbetalningspliktigt.
Vad som föreskrivs i första stycket gäller även beträffande
motsvarande förmån som utges till den försäkrade på grundval av
utländsk lagstiftning. Lag (2006:1449).
16 § Rehabiliteringsersättning enligt detta kapitel får, om
omständigheterna motiverar det, dras in eller sättas ned om den
försäkrade underlåter att till Försäkringskassan anmäla sådan
ändring av förhållande, som är av betydelse för rätten till
rehabiliteringsersättning eller för
rehabiliteringsersättningens storlek.
Om nedsättning eller indragning i andra fall av ersättning som
här avses föreskrivs i 20 kap. 3 §. Lag (2004:781).
17 § Har upphävts genom lag (2004:781).
Övergångsbestämmelser
1973:456
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 3 § första skycket skall tills vidare
gälla utgifter för tandvård åt försäkrad från och med det år då
han fyller sjutton år om han ej omfattas av tandvård som sägs i
2 § andra stycket första punkten folktandvårdslagen (1973:457).
Lag (1979:1122).
3. Förtroendetandläkare som sägs i 18 kap. 12 § får vara anställda
hos de allmänna försäkringskassorna från och den 1 juli 1973.
4. Tandvård som betalas under 1973 ersättes enligt denna lag, i
den mån Konungen bestämmer.
5. Har upphävts genom lag (1975:1156).
6. Allmän försäkringskassa skall den 1 januari 1974 föra upp
samtliga tandläkare inom kassans område, som den 1 juli 1973 var
verksamma i enskild tandvård, på förteckning som avses i 2 kap.
3 § första stycket.
Tandläkare som sägs i första stycket skall senast den 1 september
1973 göra anmälan om sin verksamhet till den allmänna
försäkringskassa inom vars område han bedriver tandvård.
7. Har upphävts genom lag (1998:553).
8. Har upphävts genom lag (1998:553).
9. Har upphävts genom lag (1998:553).
10. Har upphävts genom lag (1998:553).
11. Har upphävts genom lag (1998:553).
12. Har upphävts genom lag (1998:553).
1973:465
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. De nya bestämmelserna i 19 kap.
1 § tredje stycket skall dock träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla i fråga om avgift och statsbidrag
för tid före ikraftträdandet.
Den som vid ikraftträdandet har sjukpenningförsäkring som beträffande
tilläggssjukpenning gäller med karenstid får utan hinder av de särskilda
villkoren i 3 kap. 11 § andra stycket övergå till försäkring med kortare
karenstid eller utan karenstid, såvida han gör framställning härom till
den allmänna försäkringskassan före utgången av mars månad 1974.
Försäkrad som enligt 11 kap. 7 § anmält undantagande från försäkringen för
tilläggspension får före utgången av mars månad 1974 - utan hinder av de
särskilda villkoren i andra stycket första punkten nämnda paragraf -
återkalla denna anmälan med verkan från och med ingången av år 1974. I
fall som här avses skall beträffande val av karenstid för
sjukpenningförsäkring bestämmelserna i föregående stycke äga motsvarande
tillämpning.
Bestämmelserna i 15 kap. 2 § skall fortfarande gälla såvitt avser tid
före ikraftträdandet.
Beträffande den som är berättigad att uppbära omställningsbidrag enligt
102 § arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) efter utgången av år 1973 skall
i fråga om rätt till förtidspension enligt 7 kap. 1 § andra stycket samt
i fråga om tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst för
tilläggspension enligt 11 kap. 2 § bestämmelserna om försäkrad som uppbär
kontant arbetsmarknadsstöd i tillämpliga delar gälla. Motsvarande skall
gälla vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 10 §. Då beslut om
ålderspension eller förtidspension meddelas i fall då någon uppburit
omställningsbidrag, skall bestämmelserna i 17 kap. 4 § andra stycket om
kontant arbetsmarknadsstöd i tillämpliga delar gälla. Lag (1985:87).
1977:630 har upphävts genom lag (1985:87).
1979:127
1. har upphävts genom lag (2000:774).
1979:644 har upphävts genom lag (1985:87).
1979:1164 har upphävts genom lag (1985:87).
1980:125 har upphävts genom lag (1985:87).
1980:315
Denna lag träder i kraft, såvitt avser 3 kap. 5 och 15 §§, 11
kap. 2 §, 18 kap. 5 §, 19 kap. 1 § samt 20 kap. 10 och 13 §§,
två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den
utkommit från trycket i Svensk författningssamling och i
övrigt den 1 januari 1981.
De nya bestämmelserna i 11 kap. 2 § tillämpas första gången vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomster för år 1980.
De nya bestämmelserna i 19 kap. 1 § tillämpas första gången på
arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1980.
De tidigare bestämmelserna i 22 kap. om frivillig
pensionsförsäkring skall alltjämt gälla för försäkring på grund
av avgift som har erlagts före utgången av år 1980.
1983:960
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller
för tid före ikraftträdandet.
2. Bestämmelserna i 1 kap. 6 § i dess nya lydelse skall tillämpas första
gången vid fastställandet av basbeloppet för år 1984.
3. För den som vid ikraftträdandet uppbär vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § med
ersättning för merkostnader bestämd till 15, 32, 48 eller 63 procent av
basbeloppet skall, så länge som behovet av vårdbidrag inte har omprövats
på annan grund, ersättningen för dessa kostnader därefter utgöra 17, 34,
50 respektive 65 procent av basbeloppet.
4. För den som vistas utomlands med rätt till sjukpenning vid
ikraftträdandet tillämpas de nya bestämmelserna i 3 kap. 15 § inte under
den pågående sjukperioden.
1984:671
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sjukpenninggrundande och
pensionsgrundande inkomst för år 1984 eller tidigare år.
1984:1104
1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 20 kap. 15 § den 1 januari 1985,
och i övrigt den 1 april 1985.
2. Bestämmelserna i 20 kap. 15 § andra stycket gäller vid beräkningen av
pensionsgrundande inkomster för år 1982 och senare år.
1985:87
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 5 § tredje stycket 5 skall tillämpas i fråga om
barn som är födda år 1985 eller senare och barn som adopterats eller
mottagits för stadigvarande vård och fostran år 1985 eller senare.
3. I fråga om föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild
föräldrapenning enligt 4 kap. 2 och 11 §§ i deras lydelse före den 1 januari
1986 som inte har tagits ut före ikraftträdandet tillämpas bestämmelserna om
föräldrapenning i den nya lagen. Såvitt gäller barn födda före utgången av
år 1983 får uttag av föräldrapenning ske intill utgången av år 1987 utan
hinder av bestämmelserna i 4 kap. 3 § sista stycket. Motsvarande gäller i
fråga om adoptivbarn om föräldrarna fått barnet i sin vård före utgången av
år 1983. Föräldrapenning får dock utges längst till dess barnet uppnått
åtta års ålder eller till den senare tidpunkt då barnet avslutat det första
skolåret. 4 kap. 11 § andra stycket i dess äldre lydelse skall även
fortsättningsvis tillämpas vid uttag av föräldrapenning för barn födda
något av åren 1978 eller 1979.
4. Förekommer i annan lag eller författning hänvisning till föreskrifter i
4 kap. 2 och 11 §§ i deras lydelse före den 1 januari 1986 gäller i stället
motsvarande bestämmelser om föräldrapenning i den nya lagen. Förekommer
hänvisning till 4 kap. 8 § i dess lydelse före den 1 januari 1986 tillämpas
bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning.
5. Äldre bestämmelser i 4 kap. 6 och 7 §§ gäller fortfarande för den som
före ikraftträdandet fått barnet i sin vård.
6. Har upphävts genom lag (2007:999).
1986:140
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 18 kap. 6, 9 och 20-26 §§ samt
20 kap. 2 a § den 1 januari 1987, och i övrigt den 1 januari 1988.
Föreskrifterna i 20 kap. 10 § tredje stycket i den nya lydelsen tillämpas
dock i fråga om begäran om omprövning av beslut som har meddelats efter
utgången av år 1986.
2. Har ett beslut meddelats av en pensionsdelegation eller en försäkringsnämnd
och begär den försäkrade att beslutet skall omprövas enligt 20 kap. 10 § skall
omprövningen ske i socialförsäkringsnämnd, om omprövningen inte har hunnit
slutföras före den 1 januari 1987 eller om begäran om omprövning görs därefter.
3. I fråga om omprövning av beslut av socialförsäkringsnämnd som har meddelats
före den 1 januari 1988 gäller äldre bestämmelser i 20 kap. 10 § första stycket
och 11 §. Lag (1986:1195).
1986:247
Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 kap. 6 § den 1 juni 1986, och i övrigt
den 1 juli 1986.
1986:248
Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 5 § fjärde stycket den 1 juni 1986,
samt i övrigt den 1 juli 1986. Bestämmelsen om villkor beträffande studietidens
längd enligt 3 kap. 5 § fjärde stycket i sin äldre lydelse gäller fortfarande
i fråga om studerande som vårterminen 1986 avslutar sin utbildning efter
ikraftträdandet.
1986:1138
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande
inkomst för år 1986 eller tidigare år.
1986:1151
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om beslut som har
meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.
1987:223
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1987.
2. De nya föreskrifterna i 3 kap. 2 b §, 5 § fjärde och femte styckena samt
10-10 c §§ tillämpas första gången på sjukdomsfall som inträffar efter
ikraftträdandet. Äldre bestämmelser i 3 kap. 10 § andra och tredje styckena
tillämpas fortfarande på sjukdomsfall som inträffat före ikraftträdandet.
3. De nya föreskrifterna i 4 kap. 14 och 14 a §§ tillämpas första gången
på föräldraledighet som börjar efter ikraftträdandet.
4. När en försäkrads årsarbetstid fastställs första gången efter ikraft-
trädandet skall den, såvida inte fråga är om fastställande av årsarbetstid
i samband med inskrivning hos försäkringskassan, gälla från och med den dag
då kassan fick kännedom om den försäkrades arbetstidsförhållanden.
5. Är årsarbetstid inte fastställd för en försäkrad när sjukdomsfall eller
föräldraledighet anmäls till försäkringskassan första gången efter ikraft-
trädandet, skall kassan genom den gjorda anmälan anses ha fått kännedom om
arbetstidsförhållandena.
6. När försäkringskassan första gången efter ikraftträdandet fastställer
den försäkrades årsarbetstid skall kassan ompröva den sjukpenninggrundande
inkomsten. Om därvid denna inkomst skall ändras skall ändringen ske med
verkan från och med den dag då årsarbetstiden blir gällande.
7. Får försäkringskassan under november 1987 kännedom om att
inkomstförhållandena för en försäkrad, som har en sjukpenninggrundande
inkomst som helt eller delvis är att hänföra till anställning, har
undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för
sjukpenningens storlek skall ändringen av den sjukpenninggrundande
inkomsten ske med verkan från och med den 1 december 1987.
1987:368
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller
för tid före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna tillämpas första
gången vid fastställande av basbeloppet för år 1988.
1987:404
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 11 kap. 2 § första stycket n) den
1 januari 1988, och i övrigt den 1 juli 1987.
2. Bestämmelserna i 11 kap. 2 § första stycket n) tillämpas första gången
när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1988.
1987:568
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 11 kap. 2 § första stycket första
meningen samt n) och o) den 1 januari 1988, och i övrigt den 1 juli 1987.
2. Bestämmelserna i 11 kap. 2 § första stycket första meningen samt n)
och o) tillämpas första gången när pensionsgrundande inkomst bestäms för
år 1988. Lag (1987:1307).
1987:1035
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången
i fråga om pensionsgrundande inkomst för år 1988.
2. Föreskriften i 11 kap. 3 § fjärde stycket tillämpas dock första gången
i fråga om pensionsgrundande inkomst för år 1987, om den försäkrade inte
gör framställning om annat i sin allmänna självdeklaration vid 1988 års
taxering. Lag (1987:1308).
1987:1306
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande beträffande sjukpenninggrundande inkomst för tid före
ikraftträdandet.
1987:1321
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 10 a § och 4 kap. 8 § den
1 januari 1988, och i övrigt den 1 juli 1988.
2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 5 § andra stycket och 11 § gäller
fortfarande när fråga om ändring uppkommit före ikraftträdandet.
1988:130
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.
2. Den nya föreskriften i 4 kap. 10 § andra stycket tillämpas första
gången på ersättningsfall som börjar efter ikraftträdandet.
1988:131
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.
De nya föreskrifterna i 9 kap 4 a § tillämpas första gången vid
dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet.
1988:713
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre bestämmelser gäller
för tid före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna tillämpas första
gången vid fastställande av basbeloppet för år 1989.
1988:881
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 16 kap. 5 § femte stycket den
1 januari 1989, i fråga om 3 kap. 5 § femte stycket den 1 juni 1989 och
i fråga om 20 kap. 2 § sjätte stycket den 1 juli 1989, samt i övrigt
den 1 januari 1990. Lag (1989:432).
2. Har upphävts genom lag (2000:463).
3. Har upphävts genom lag (2000:463).
4. Har upphävts genom lag (2000:463).
5. Har upphävts genom lag (2000:463).
6. Har upphävts genom lag (2000:463).
7. Har upphävts genom lag (2000:463).
8. Har upphävts genom lag (2000:463).
9. Har upphävts genom lag (2000:463).
10. Har upphävts genom lag (2000:463).
11. I fall då rätt till barntillägg föreligger för december
månad 1989 gäller fortfarande äldre bestämmelser om denna
förmån. Vad som därvid föreskrivits om ålderspension och
tilläggspension i form av ålderspension skall i stället gälla
inkomstpension eller tilläggspension enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension eller garantipension enligt lagen
(1998:702) om garantipension. Vidare skall vad som föreskrivits
om förtidspension och tilläggspension i form av förtidspension
i stället gälla sjukersättning. Vad som föreskrivits om
barnpension skall i stället gälla barnpension och
efterlevandestöd till barn enligt lagen (2000:461) om
efterlevandepension och efterlevandestöd till barn eller lagen
(2000:462) om införande av nämnda lag. Minskning av
barntillägget till den som uppbär ålderspension skall ske
endast i den utsträckning summan av hel pension enligt lagen om
inkomstgrundad ålderspension och hel garantipension enligt
lagen om garantipension överstiger 2,17 gånger prisbasbeloppet
för den som är född år 1937 eller tidigare eller 2,13 gånger
prisbasbeloppet för den som är född år 1938 eller senare.
Minskning av barntillägget till den som uppbär hel
sjukersättning skall ske endast i den utsträckning ersättningen
överstiger 2,40 gånger prisbasbeloppet. Barntillägg som utges
till pension eller sjukersättning som betalas ut till viss
andel skall utgöra motsvarande andel av barntillägg till hel
pension eller hel sjukersättning. Därvid skall vad som
föreskrivs i femte och sjätte meningarna om minskning gälla
motsvarande andel av 2,17 gånger prisbasbeloppet, 2,13 gånger
prisbasbeloppet respektive 2,40 gånger prisbasbeloppet.
Lag (2002:1070).
12. I fråga om hustrutillägg som utgår efter ikraftträdandet gäller
fortfarande 10 kap. 4 § andra stycket i dess äldre lydelse.
13. Har upphävts genom lag (2000:463).
14. Har upphävts genom lag (2000:463).
15. Äldre föreskrifter i 16 kap. 5 § femte stycket gäller fortfarande i
ärenden om handikappersättning där ansökan har gjorts före den 1 januari
1989. På grund av de nya föreskrifterna i samma lagrum får
handikappersättning inte utges för tid före den 1 oktober 1988.
Lag (1988:1537).
16. Den nya föreskriften i 3 kap. 5 § femte stycket tillämpas första gången
på sjukdomsfall som inträffar efter ikraftträdandet. Lag (1989:218).
17. Äldre föreskrifter i 20 kap. 2 § sjätte stycket gäller fortfarande i
fråga om dem som efter utgången av juni 1989 kvarstår i arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare. Lag (1989:432).
18. Har upphävts genom lag (2000:463).
19. Har upphävts genom lag (2000:463).
20. Har upphävts genom lag (2000:463).
1988:1466
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
2. Den nya föreskriften i 11 kap. 2 § tillämpas första gången när
pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1989.
1989:100
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
2. I fråga om föräldrapenning för vård av barn som är födda före oktober
1988 gäller 4 kap. 3 § första stycket och 6 § tredje stycket i den äldre
lydelsen. För vård av barn som är fött under augusti eller september
1988 utges dock föräldrapenning för ytterligare 30 respektive 60 dagar
med belopp motsvarande förälderns sjukpenning. Det utökade antalet dagar
gäller vid flerbarnsfödsel endast ett barn.
3. Äldre föreskrift i 4 kap. 3 § sjätte stycket gäller fortfarande i
fråga om vård av barn som är födda den 1 juli 1985 eller tidigare.
1989:121
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1989 och tillämpas på avgifter som
avser sjukhusvård efter utgången av år 1988.
2. I stället för tidsfristen enligt 2 kap. 12 a § andra stycket gäller i
fråga om avgifter som föranlett avdrag på pensionsförmåner före den 1 maj
1989 att ansökan om befrielse skall göras hos försäkringskassan senast den
31 juli 1989.
1989:219
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 10 § och 4 kap. 14 § den
1 juni 1989, samt i övrigt den 1 juli 1989.
2. Äldre föreskrifter i 2 kap. 8 § gäller fortfarande i fråga om vård
som lämnats före ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter i 3 kap. 10 och 10 c §§ gäller fortfarande i fråga
om sjukdomsfall som har inträffat före ikraftträdandet.
1989:1046
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 kap. 14 a § den 1 januari 1990
och i fråga om 1 kap. 6 § den 1 januari 1991.
2. I fråga om 1 kap. 6 § gäller äldre bestämmelser för tid före
ikraftträdandet. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid
fastställande av basbeloppet för år 1991.
1990:156
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 7 kap. 1 § och 13 kap. 1 § såvitt
avser rätt till förtidspension för försäkrad som uppbär ålderspension, den
1 januari 1992 och i övrigt den 1 oktober 1991.
2. De äldre föreskrifter i 3 kap 5 §, 7 kap. 1 och 2 §§, 13 kap. 1 § samt
16 kap. 7 och 8 §§, som ändras med verkan från och med den 1 oktober 1991,
gäller fortfarande dels i fråga om försäkrad för vilken rätten till
förtidspension har inträtt före ikraftträdandet, dels
i fråga om försäkrad som före den 1 januari 1990 blivit uppsagd på
grund av arbetsbrist.
De äldre föreskrifter i 7 kap. 1 § och 13 kap. 1 §, som ändras med
verkan från och med den 1 januari 1992, gäller fortfarande i fråga
om förtidspension som avser tid före ikraftträdandet. Lag (1991:1041).
3. I fråga om 18 kap 21 § gäller äldre föreskrift fortfarande beträffande
frågor om rätt till förtidspension som grundar sig på varaktig
arbetslöshet.
1990:157
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 7 § skall fortfarande gälla i fråga om
sjukpenning som avser tid före ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrift i 3 kap. 9 § skall fortfarande gälla om det vid
ikraftträdandet är mindre än 60 dagar kvar till den beräknade tidpunkten
för barnets födelse.
1990:161
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
2. Äldre föreskrifter i 2 kap. 4 § skall fortfarande gälla beträffande
konvalescentvård som har påbörjats före ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter i 3 kap. 4 § skall fortfarande gälla i fråga om
sjukpenning som avser tid före ikraftträdandet.
1990:657
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 2 och 2 a §§ tillämpas första gången i
fråga om sjukpenninggrundande inkomst för tid efter utgången av år 1990.
3. De nya bestämmelserna i 11 kap. 2 och 3 §§ tillämpas första gången
när pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1991.
1990:743
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
2. Vid beräkning av ökning av ålderspension enligt 6 kap. 2 § andra
stycket eller 12 kap. 2 § tredje stycket respektive minskning av sådan
pension enligt 6 kap. 3 § andra stycket eller 12 kap. 3 § andra stycket
tillämpas lagrummen i deras äldre lydelse såvitt avser tid före
ikraftträdandet.
1990:776
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om handikappersättning
och vårdbidrag för tid före ikraftträdandet.
3. För den som vid ikraftträdandet uppbär vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §
med ersättning för merkostnader bestämd till 17, 34, 50 eller 65 procent
av basbeloppet skall, så länge som behovet av vårdbidrag inte har
omprövats på annan grund, ersättningen för dessa kostnader därefter
utgöra 18, 36, 53 respektive 69 procent av basbeloppet.
1990:1466
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Har en kommun och en
landstingskommun kommit överens om att under år 1991 föra över en
vårdinrättning till kommunen med stöd av övergångsbestämmelserna till
lagen (1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra
vårdinrättningar tillämpas de nya bestämmelserna i 2 kap. 6, 10 och
12 b §§, 3 kap. 4 a § och 20 kap. 8 § från och med den dag övertagandet
skedde för dem som vistas vid vårdinrättningen.
1990:1516
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.
2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 4, 7 a, 10 a, 10 b och 16 §§ samt 4 kap.
14 och 14 a §§ tillämpas fortfarande i fråga om ersättning som avser tid
före ikraftträdandet.
1991:120
Denna lag träder i kraft den 1 april 1991. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
1991:215
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i mål som anhängiggjorts i
försäkringsrätt före ikraftträdandet.
3. Om ett mål som avses i 2 efter regeringens beslut överlämnats till
kammarrätt för prövning, skall nämndemän ingå i kammarrätten. I sådana
mål gäller 11 § tredje stycket och 12-13 §§ i lagrummens nya lydelse.
1991:325
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om avgift och sjukpenning vid sjukhusvård som avser
tid före ikraftträdandet.
1991:420
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om ersättning för resa som har påbörjats före
ikraftträdandet.
1991:471
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 5 § tredje stycket punkt
6 och sjätte stycket den 1 juli 1991, och i övrigt den 1 oktober 1991.
1991:1040
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 2 kap. 14 § och 3 kap. 9 § den
1 juli 1991 och i övrigt den 1 januari 1992.
2. Vid tillämpning av den nya föreskriften i 3 kap. 7 § andra stycket i
fall då sjukperioden har påbörjats före den 1 januari 1992 bortses från
det antal dagar med en fjärdedels sjukpenning som infallit före nämnda
datum.
3. Den nya föreskriften i 11 kap. 2 § tillämpas första gången när
pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1992.
1991:1639
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i fråga om minskning av
sjukpenning eller föräldrapenning som avser tid före ikraftträdandet.
1991:1839
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 2 kap. 14 § och 3 kap. 9 § den
1 juli 1991, i fråga om 11 kap. 2 § första stycket k) den 1 juli 1992
och i övrigt den 1 januari 1992.
3. De nya föreskrifterna i 11 kap. 2 § tillämpas första gången när
pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1992.
1991:1974
Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 kap. 5 § tredje stycket och
8 kap. 12 § den 1 juli 1992, och i övrigt den 1 januari 1992.
1992:275
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 8 § samt 4 kap. 10 och 11 §§ tillämpas
första gången i fråga om ersättningsfall som börjar efter ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser i 9 kap. 4 och 4 a §§ gäller fortfarande i fråga om
vårdbidrag som avser tid före ikraftträdandet. För den som vid
ikraftträdandet uppbär vårdbidrag tillämpas de nya bestämmelserna i 9 kap.
4 § andra stycket, såvitt avser tre fjärdedels förmån, och fjärde stycket
första gången vid omprövning som görs enligt femte stycket i samma
paragraf i anledning av en framställning av föräldern eller på annan grund.
1992:378
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1992. Äldre bestämmelser skall
fortfarande gälla i fråga om pension som avser tid före ikraftträdandet.
1992:377
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter tillämpas
fortfarande i fråga om avgift som avser tid före ikraftträdandet.
1992:682
1. Denna lag träder i kraft såvitt avser bestämmelserna om
vinstandelsstiftelse i 3 kap. 2 § andra stycket och 11 kap. 2 § andra
stycket den 1 januari 1993 och i övrigt den 1 april 1993.
2. Bestämmelserna om vinstandelsstiftelse i 3 kap. 2 § andra stycket
tillämpas dock för tid före år 1993 utom såvitt avser föreskrifterna i
de tre sista meningarna.
3. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande i fråga om sjukpenning-
grundande inkomst och pensionsgrundande inkomst som avser tid före
ikraftträdandet. Lag (1992:1710).
1992:1277
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. I fråga om pensionsförmåner som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser om sådana förmåner.
3. Har upphävts genom lag (2002:191).
4. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna i 5 kap. 5-9 och 13-15 §§ i
fråga om folkpension i form av ålderspension till den som är född år 1937
eller tidigare och som är bosatt i Sverige sedan minst fem år, eller
såvitt avser den som är född år 1932 fyra år, den som är född år 1931
tre år och den som är född år 1930 eller tidigare två år, samt efter
fyllda 16 år varit bosatt i Sverige under sammanlagt minst tio år, skall
som bosättningstid enligt de nya bestämmelserna i 5 kap. 6 §
tillgodoräknas även tid varunder han varit bosatt i annat land. Vad nu
sagts skall dock inte gälla tid för vilken rätt till pension grundad på
bosättning i det andra landet föreligger och sådan pension dessutom kan
utbetalas till den som är bosatt i Sverige.
5. Har upphävts genom lag (2000:463).
8. Rätt till barntillägg som utges med stöd av
övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring tillkommer försäkrad som
är bosatt i Sverige. I fråga om en svensk medborgare, som hade
rätt till barntillägg för december 1989 och som är bosatt
utomlands, gäller fortfarande äldre bestämmelser i 5 kap. 2 §,
i detta lagrums lydelse vid utgången av år 1989.
Barntillägg till ålderspension för personer födda år 1937
eller tidigare utges på grundval av samma antal år med
pensionspoäng eller samma bosättningstid som enligt 5 kap.
lagen (1962:381) om allmän försäkring, i kapitlets lydelse före
den 1 januari 2003, skulle ha legat till grund för beräkningen
av barntillägget om dessa bestämmelser fortfarande hade gällt.
Barntillägg till ålderspension för personer födda år 1938
eller senare utges på grundval av samma antal försäkringsår som
ligger till grund för beräkningen av garantipension enligt
lagen (1998:702) om garantipension, eller skulle ha legat till
grund för beräkning av garantipension om rätt till sådan
pension förelegat.
Barntillägg till sjukersättning utges på grundval av samma
antal försäkringsår som ligger till grund för beräkningen av
sjukersättning i form av garantiersättning enligt lagen om
allmän försäkring, eller skulle ha legat till grund för
beräkning av garantiersättning om rätt till sådan ersättning
förelegat.
Om barntillägg med tillämpning av andra stycket skall utges
med viss andel av oavkortat sådant tillägg, skall minskning med
hänsyn till tilläggspension som den försäkrade uppbär beräknas
på ett oavkortat barntillägg och andelsberäkning enligt andra
stycket göras på det belopp som framkommer efter denna
minskning. Lag (2002:193).
1992:1702
1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 3 kap. 7 § den 1 januari 1993,
såvitt avser övriga delar av 3 kap. samt 4 kap., 21 kap. och 22 kap.
den 1 april 1993 och i övrigt den 1 juli 1993.
2. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om sjukpenning och
pension som avser tid före ikraftträdandet.
3. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna i 3 kap. 4 § första stycket
3 och 4 i fall då sjukperioden har påbörjats före den 1 juli 1992 bortses
från tid före nämnda datum.
4. För den som vid ikraftträdandet uppbär två tredjedelar av hel
förtidspension eller två tredjedelar av hel särskild efterlevandepension
tillämpas de nya bestämmelserna i 7 kap. 2 och 4 §§ samt 8 kap. 7 §
första gången vid omprövning som görs i anledning av en framställning av
den försäkrade eller på annan grund.
5. Äldre bestämmelser i 6 kap. 2 § skall fortfarande gälla i fråga
om pension som utges till gift försäkrad vars make uppbär två
tredjedels pension. I fråga om pension som enligt äldre bestämmelser
i 7 kap. 4 § utges till gift försäkrad vars make uppbär två
tredjedels pension skall hel förtidspension utges med 78,33 procent
av basbeloppet. Uppbär maken härutöver en fjärdedels ålderspension
skall hel ålderspension eller hel förtidspension utges med 78,5
procent respektive 72,5 procent av basbeloppet. Lag (1995:509).
6. Om den försäkrade under minst halva året uppburit två tredjedels
förtidspension skall äldre bestämmelser i 11 kap. 6 § tillämpas vid
tillgodoräknande av pensionspoäng. Om den försäkrade under olika tider
av året uppburit hel, tre fjärdedels, två tredjedels, halv eller en
fjärdedels förtidspension skall äldre bestämmelser i 11 kap. 6 §
tillämpas om två tredjedels förtidspension utgått under den längsta
tiden. Har pensionerna utgått under lika lång tid av året skall de
äldre bestämmelserna tillämpas om denna beräkningsgrund är gynnsammast
för den försäkrade. Lag (1993:1344).
1992:1737
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 utom beträffande 2 kap.
6 § och 12 § femte stycket samt 20 kap. 8 § vilka lagrum träder i kraft
den 1 mars 1993.
2. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om avgift eller
minskning av sjukpenning som avser tid före ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna i 2 kap. 12 c § skall tillämpas även för avgift enligt
2 kap. 12 b § som avser januari och februari 1993.
1992:1744
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången
på förmåner som beräknas med ledning av basbeloppet för år 1993.
1993:355
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om sjukpenning och föräldrapenning för tid före
den dagen.
1993:744
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Vid tillämpning av 3 kap.
4 c § bortses från tid före den 1 juli 1992.
1993:745
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Äldre bestämmelser i 3 kap. 10 c § skall fortfarande gälla i fråga
om sjukpenning som avser tid före ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser i 4 kap. 14 a § skall fortfarande gälla i fråga om
tillfällig föräldrapenning som avser tid före ikraftträdandet.
4. Äldre bestämmelser i 8 kap. 12 § och 22 kap. 15 § skall fortfarande
gälla i fråga om dagpenning som avser tid före ikraftträdandet.
1993:1344
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. De nya bestämmelserna i
1 kap. 6 § tillämpas första gången vid
1993:1551
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om pensionsgrundande inkomst som avser tid före
ikraftträdandet.
1993:1653
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning enligt
2 kap. 5 § som avser tid före ikraftträdandet.
1994:46
Denna lag träder i kraft såvitt avser 3 kap. 16 a § den 1 mars 1994
och i övrigt den l juli 1994. Äldre bestämmelser i 3 kap. 4 och 16 §§
tillämpas i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
1994:319
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1994. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för tid före ikraftträdandet.
1994:554
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. I fråga om föräldrapenning för vård av barn som är födda före
september 1991 gäller 4 kap. 3 § första och andra styckena samt 6 §
tredje och fjärde styckena i deras äldre lydelse. Föräldrar till barn
som är födda under juli eller augusti 1991 har dock rätt till sådan
föräldrapenning som uteslutande kan utges enligt garantinivån
endast under 60 respektive 30 dagar. Det totala antalet dagar enligt
4 kap. 3 § första och andra styckena skall minska i motsvarande
mån. Har föräldrapenning som uteslutande kan utges enligt
garantinivån enligt 4 kap. 6 § tredje eller fjärde stycket i dess äldre
lydelse inte tagits ut före den 1 juli 1996, skall sådan
föräldrapenning vara förverkad.
3. Utöver vad som anges i andra punkten skall i fråga om
föräldrapenning för vård av barn som är födda under juli 1991--juni 1993,
och för vilka vårdnadsbidrag inte utges, 4 kap. 3 § första
och andra styckena samt 6 § tredje och fjärde styckena gälla i deras
äldre lydelse t. o. m. den 31 december 1994.
1994:746
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Äldre bestämmelser om sjukvårdsersättning enligt 2 kap. gäller
fortfarande för tiden före den 1 juli 1994.
1994:1568
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. I fråga om föräldrapenning för vård av barn som är fött före
oktober 1988 gäller 4 kap. 3 § första stycket och 6 § tredje stycket i
lagrummens lydelse före den 1 juli 1989. För vård av barn som är
fött under augusti eller september 1988 utges dock föräldrapenning
för ytterligare 30 respektive 60 dagar med belopp motsvarande
förälderns sjukpenning, vid flerbarnsfödsel endast för ett barn.
3. I fråga om föräldrapenning för vård av barn som är fött före
lagens ikraftträdande gäller fortfarande äldre föreskrifter i 4 kap.
3 § tredje och sjätte styckena. 4 kap. 3 § femte stycket tillämpas
inte i fråga om föräldrapenning för vård av barn som är fött före
lagens ikraftträdande. Lag (1995:1478).
4. Från de dagar för vilka föräldrapenning uteslutande kan utges
enligt garantinivån enligt 4 kap. 6 § tredje eller fjärde stycket skall
avräknas sådana dagar som tagits ut enligt äldre bestämmelser. Av
återstående dagar med föräldrapenning enligt garantinivån betalas
ersättningen inte ut för så många dagar med föräldrapenning som
svarar mot det antal dagar för vilka vårdnadsbidrag enligt lagen
(1994:553) om vårdnadsbidrag erhållits. En månad med fullt
vårdnadsbidrag skall därvid räknas som 30 dagar med sådant
bidrag. En månad med 1 350 kronor eller 700 kronor i
vårdnadsbidrag räknas som 20 respektive 10 dagar med sådant
bidrag. Lag (1994:1568).
1994:1655
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 18 kap. 8 § den 1 juli 1995,
och i övrigt den 1 januari 1995.
2. För den som enligt 18 kap. 8 § utsetts för tid från och med den 1
juli 1995 skall uppdraget avse en tid om tre år och sex månader.
1994:1814
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. De nya
bestämmelserna tillämpas dock även i fråga om vård som givits
under år 1994.
1994:1865
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om sjukpenninggrundande inkomst som avser tid
före ikraftträdandet.
1994:1955
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. De nya
bestämmelserna i 1 kap. 6 § tillämpas första gången vid
fastställande av basbeloppet för år 1995.
1994:2072
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser i 3
kap. 5 § tillämpas fortfarande på den som tjänstgör enligt den
upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för
kvinnor. Äldre bestämmelser i 11 kap. 2 § tillämpas fortfarande i
fråga om dagpenning som avser tid före ikraftträdandet.
1995:17
Denna lag träder i kraft, såvitt gäller kravet på prövningstillstånd
i kammarrätt den 1 april 1995 och i övrigt den 1 juli 1995. Beslut
som har meddelats före den 1 april 1995 överklagas enligt äldre
bestämmelser.
1995:508
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 6 kap. 2 § och 7 kap. 4 § den
1 januari 1996, i fråga om 7 kap. 3 § den 1 januari 1997 och i övrigt
den 1 oktober 1995. Äldre bestämmelser tillämpas på sjukpenning och
pension som avser tid före ikraftträdandet.
2. 7 kap. 3 § första stycket tredje meningen i dess äldre lydelse
gäller fortfarande vid prövning av rätt till förtidspension eller
sjukbidrag om ansökan gjorts före den 1 januari 1997 och den
försäkrade fyller 60 år före den 1 juli 1997. Övriga bestämmelser i 7
kap. 3 § i dess äldre lydelse tillämpas på förtidspension och
sjukbidrag till den del förmånen beviljats före den 1 januari 1997
eller beviljas efter en ansökan som gjorts före den dagen.
Lag (1996:1543).
3. De äldre föreskrifterna i 7 kap. 3 § första stycket tredje
meningen skall även tillämpas i fråga om förtidspension eller
sjukbidrag om ansökan därom dels inkommit före utgången av en sådan
sjukbidragsperiod som grundar sig på en ansökan som avses i punkt 2
första meningen, dels avser en sådan grad av nedsatt arbetsförmåga
som är lika stor som eller mindre än den som det tidigare
sjukbidraget avsåg. Lag (1996:1543).
1995:509
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om pension och avgift
som avser tid före ikraftträdandet.
1995:515
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Äldre bestämmelser i 4 kap. 3 § tillämpas i fråga om
föräldrapenning för vård av barn som är fött före den 1 januari 1995.
3. Det första budgetåret efter lagens ikraftträdande skall omfatta
perioden den 1 juli 1995--den 31 december 1996. För budgetåret den 1
juli 1994--den 30 juni 1995 skall äldre bestämmelser tillämpas i
fråga om styrelsens skyldighet att lämna årsredovisning till
revisorerna, Riksförsäkringsverket och berört landsting eller berörd
kommun.
1995:839
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för resor som påbörjats före ikraftträdandet.
1995:1478
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser i 2 kap. 1 § gäller fortfarande för resor som
påbörjats före ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser tillämpas på ersättning som avser tid före
ikraftträdandet.
1995:1686
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996. För beslut som har
meddelats av försäkringskassan före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.
1996:438
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. De nya bestämmelserna
tillämpas första gången vid fastställande av basbelopp för år 1997.
1996:1063
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. I fråga om sjukpenning och föräldrapenning som avser tid före
ikraftträdandet tillämpas 3 kap. 2, 4 a och 16 §§ respektive 4 kap. 6 §
i sina äldre lydelser.
1996:1162
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. Äldre bestämmelser skall gälla såvitt avser kostnader för
förmåner enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.
1996:1336
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till
tid före den 1 januari 1998.
1996:1542
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 men skall inte tillämpas
i fråga om ersättning som avser tid dessförinnan.
1996:1544
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre bestämmelser
tillämpas på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
1996:1587
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. De nya punkterna
18-20 i övergångsbestämmelserna skall dock tillämpas först avseende
änkepension för tid från och med den 1 april 1997. Grundas
änkepensionen på dödsfall som inträffat före ikraftträdandet skall
punkt 18 tillämpas först efter en tid av tolv månader räknat från
dödsfallet.
2. För efterlevandepension som avser tid före ikraftträdandet gäller
äldre bestämmelser.
3. I fråga om rätt till omställningspension som grundas på dödsfall
som inträffat före ikraftträdandet, gäller fortfarande 8 kap. 4 § i
sin tidigare lydelse.
4. Folkpension i form av änkepension som beviljats enligt äldre
bestämmelser och vartill rätt föreligger vid ikraftträdandet skall
omprövas. Har för omprövning nödvändiga uppgifter - genom ny ansökan
eller på annat sätt - inte inkommit till försäkringskassan före den 1
mars 1997, får försäkringskassan dra in folkpensionen avseende tid
från och med den 1 april 1997.
1997:245
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre
bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om kontant
arbetsmarknadsstöd som betalas ut efter ikraftträdandet
1997:315
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. I fråga om
bistånd som beviljats med tillämpning av de bestämmelser i
socialtjänstlagen (1980:620) som gällde före den 1 januari
1998, skall äldre bestämmelser tillämpas.
1997:485
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Föreskrifterna i 11 kap. 6 § första stycket tredje meningen
och 20 kap. 4 § andra stycket andra meningen i deras äldre
lydelse skall fortfarande tillämpas såvitt avser pensionspoäng
och avgift för åren 1996 och 1997. Äldre föreskrifter i 12 kap.
andra stycket skall fortfarande tillämpas såvitt avser år före
1998 för vilka den försäkrade till föjd av underlåten
avgiftsbetalning inte tillgodoförts pensionspoäng.
3. Äldre föreskrifter i 11 kap. 2 § och 20 kap. 2 § gäller
fortfarande i fråga om inkomst som avser tid före 1998.
Dessutom tillämpas de äldre föreskrifterna i 11 kap. 2 § i
fråga om kontant arbetsmarknadsstöd som betalas ut efter
ikraftträdandet.
1997:562
1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 3 kap. 5 c § och 4 kap. 9 §
den 1 juli 1997 och i övrigt den 1 januari 1998.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på ersättning som
avser tid före ikraftträdandet.
1997:565
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första
gången vid fastställande av basbeloppet för år 1998.
1997:1227
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser
gäller för ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
1997:1228
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om
kontant arbetsmarknadsstöd som betalas ut efter
ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser gäller för timersättning som avser tid
före ikraftträdandet.
1997:1307
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. De upphävda
bestämmelserna skall dock fortfarande tillämpas på avgift för
sjukhusvård som avser tid före ikraftträdandet.
1997:1312
1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 16 kap. 4 § den 1
januari 1999 och i övrigt den 1 januari 1998.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om pension
som avser tid före ikraftträdandet.
3. Såvitt gäller bestämmelserna i 6 kap. 1 § skall äldre
bestämmelser tilllämpas för personer födda år 1937 eller
tidigare.
1997:1315
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser
skall dock tillämpas för personer födda år 1937 eller tidigare.
1998:87
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2. Bestämmelserna i 18 kap. 8 § första stycket om antalet
styrelseledamöter och i 18 kap. 8 § andra stycket samt i 18
kap. 31 och 32 §§ tillämpas första gången på de styrelser som
utses för tid fr.o.m. den 1 januari 1999.
3. Bestämmelserna i 18 kap. 16, 18, 33 och 34 §§ om
socialförsäkringsnämnderna tillämpas första gången på de
nämnder som utses för tid fr.o.m. den 1 april 1999. Styrelsen i
en allmän försäkringskassa får dock utse ledamöter i en
socialförsäkringsnämnd för perioden den 1 januari 1999 till och
med den 31 mars 1999. I fråga om ärenden som enligt äldre
bestämmelser skall avgöras av socialförsäkringsnämnden beslutar
den allmänna försäkringskassans styrelse fr.o.m. den 1 april
1999 om fördelningen av ärendena bland de
socialförsäkringsnämnder som då finns inom försäkringskassans
verksamhetsområde. Lag (1998:1756).
4. Bestämmelserna om delårsrapporter skall tillämpas första
gången på rapporter avseende tiden januari-juni 199.8.
5. I fråga om de tillgångar som vid tidpunkten för
ikraftträdandet förvaltas i fonden för den obligatoriska
sjukförsäkringen gäller 18 kap. 15 § andra och tredje styckena
i sin äldre lydelse.
6. I fråga om omprövning av beslut som har meddelats före
ikraftträdandet gäller 20 kap. 10 § i sin äldre lydelse.
1998:283
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser
skall fortfarande tillämpas i fråga om ersättning som avser tid
före ikraftträdandet.
1998:285
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Den nya lydelsen
skall tillämpas även för tid från och med den 1 januari 1998.
1998:553
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om tandvård
som har påbörjats före ikraftträdandet.
3. En begäran om att föras upp på en förteckning enligt 2 kap.
3 § första stycket som gjorts före ikraftträdandet skall prövas
enligt äldre bestämmelser.
4. En tandläkare som vid ikraftträdandet av denna lag är
uppförd på en förteckning enligt 2 kap. 3 § första stycket står
utan särskild anmälan kvar på förteckningen även efter denna
tidpunkt, om tandläkaren på begäran av försäkringskassan lämnar
uppgift om vem som är vårdgivare enligt lagrummet i dess nya
lydelse. Har tandläkaren blivit uppförd på förteckningen för
viss tid, förs tandläkaren av från förteckningen sedan den
tiden gått till ända. Tandläkaren förs också av från förteck-
ningen om han eller hon inte senast vid utgången av år 1999 har
F-skattsedel.
5. Ersättning utgår till vårdgivaren utan hinder av den
begränsning som gäller enligt 2 kap. 3 § tredje stycket, om
tandvården utförts av en legitimerad tandläkare som vid
ikraftträdandet av denna lag har uppnått eller senast ett år
efter ikraftträdandet uppnår 65 års ålder och som vid
ikraftträdandet är uppförd på en förteckning enligt 2 kap. 3 §
första stycket. Detsamma gäller tandvård utförd av en
legitimerad tandhygienist, som vid ikraftträdandet har uppnått
eller senast ett år efter ikraftträdandet uppnår 65 års ålder,
om han eller hon vid ikraftträdandet var anställd av en
tandläkare som då var uppförd på en förteckning enligt 2 kap. 3 §
första stycket. Det som nu sagts gäller dock längst till
utgången av år 1999.
1998:667
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för år 1998 och
tidigare år.
3. Bestämmelsen i 1 kap. 6 § tillämpas första gången vid
beräkning och fastställande av prisbasbelopp för år 1999.
Lag (1998:1763).
1998:704
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 5 kap. 1, 3, 4, 7, 8 och
13 §§ den 1 januari 1999 och i övrigt den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för tid före
ikraftträdandet. Lag (2000:799).
3. Har upphävts genom lag (2002:191).
4. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla vid beräkning
av bosättningstid enligt 5 kap. 7 § för den som har beviljats
uppehållstillstånd före den 1 januari 1999.
1998:1756
Denna lag träder i kraft, i fråga om 18 kap. 23 § den 1 januari
1999, och i övrigt den 21 december 1998.
1999:596
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. Bestämmelserna i 5
kap. 1 § i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med
den 1 januari 1999.
1999:800
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om förmåner
som avser tid före ikraftträdandet. För åren 2001 och 2002
skall 16 kap. 1 § fjärde stycket i dess äldre lydelse fortsätta
att gälla vid beviljande av efterlevandepension. Lag (2000:775).
2 a. För åren 2001 och 2002 skall för personer födda år 1937
eller tidigare följande gälla:
En försäkrad har rätt till folkpension i form av ålderspension
enligt 5 kap. 3 § i förhållande till det antal år för vilka
pensionspoäng för tilläggspension tillgodoräknats.
I fall som närmare anges av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Riksförsäkringsverket, skall försäkringskassan
utan ansökan besluta om hel ålderspension till en
pensionsberättigad från och med den månad han eller hon fyller
65 år, om den pensionsberättigade inte skriftligen begärt
annat.
I den mån regeringen så förordnar får allmän försäkringskassa
tillerkänna den pensionsberättigade pension enligt denna lag
utan hinder av att han eller hon inte ansökt om pension.
Ersättning enligt 21 kap. 1 § utges inte för tid efter ingången
av den månad då den pensionsberättigade börjar uppbära hel
förtids- eller ålderspension. Lag (2000:775).
3. Äldre bestämmelser tillämpas också beträffande tillgodoräknande av
bosättningstid i Sverige enligt 5 kap. vad gäller tid före
ikraftträdandet.
1999:1051
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. Äldre bestämmelser i 3 kap. 2 a § gäller fortfarande i fråga
om ersättningar som har betalats ut före ikraftträdandet.
1999:1235
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om inkomst som avser tid före
ikraftträdandet.
1999:1361
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. I fråga om barn
som är födda eller, i fråga om adopterade barn, adopterade före
ikraftträdandet tillämpas lagen i sin äldre lydelse.
1999:1366
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om förmåner
som avser tid före ikraftträdandet.
1999:1397
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydelsen
gäller fortfarande i fråga om studiestöd som beviljats enligt
den upphävda studiestödslagen (1973:349) eller enligt
övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1999:1395).
2000:463
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter
om efterlevandepension gäller fortfarande för pension som avser
tid före ikraftträdandet.
2000:774
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.
2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för
pensionsförmåner som avser tid före ikraftträdandet. För tid
därefter till och med utgången av år 2002 skall 5 kap. 3 och 15 §§,
6 kap., 7 kap. 3 a och 4 §§, 8 kap. 9 §, 10 kap. 1 §, 12
kap., 13 kap. 4 §, 15 kap., 16 kap. 4 § och 5 § första, tredje-
femte styckena, 17 kap. 2 § samt punkt 8 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i
lagen om allmän försäkring i deras äldre lydelse fortsätta att
gälla för personer som är födda år 1937 eller tidigare. För
dessa personer skall även 5 kap. 13 § i dess lydelse före den 1
januari 1999 fortsätta att gälla.
3. Vid beräkning av tilläggspension i form av ålderspension för
personer som är födda år 1937 eller tidigare skall för tid från
och med årsskiftet 2001/2002 tilläggspensionen
följsamhetsindexeras enligt bestämmelserna i 5 kap. 14 § och 6
kap. 4 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension samt
17 § lagen (1998:675) om införande av lagen om inkomstgrundad
ålderspension.
4. Vid tillämpning av 14 kap. skall, om den avlidne är född år
1937 eller tidigare, bestämmelserna i 1, 3, 6 och 8 §§ i deras
lydelse före den 1 januari 2001 samt punkten 2 gälla för åren
2001 och 2002. Lag (2001:1115).
2000:799
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser
skall fortsätta att gälla för tid före ikraftträdandet.
2001:141
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001 i fråga om 1, 2, 6,
10, 11 a, 12, 13 och 16 §§ och i övrigt den 1 januari 2002.
2. I fråga om 1 §, 2 § tredje stycket andra meningen, 3 §, 10 §
femte stycket, 12 § tredje stycket och 16 § gäller äldre
föreskrifter fortfarande dels för barn som är födda före
ikraftträdandet, dels för adopterade barn som är adopterade
före ikraftträdandet.
2001:142
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Beträffande
ersättning för dagar före ikraftträdandet tillämpas äldre
bestämmelser. Beträffande bestämmelserna om antalet ersatta
dagar tillämpas lagen i sin äldre lydelse i fråga om barn som
är födda eller, i fråga om adopterade barn, adopterade före
ikraftträdandet. Lag (2001:1105).
2001:489
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Bestämmelserna
i denna lag gäller också, om inte annat följer av punkterna 2-
15, i fall då rätten till sjukersättning eller
aktivitetsersättning grundas på pensionsfall som inträffat före
ikraftträdandet.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ersättning
som avser tid före ikraftträdandet.
3. I fråga om rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller
inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap 1 § och
beräkning av antagandeinkomst enligt 8 kap. 4 § skall i
förekommande fall pensionsgrundande belopp med anledning av
förtidspension likställas med pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp med anledning av sjukersättning eller
aktivitetsersättning.
4. Med försäkringstid för garantiersättning skall för tid före
år 2003 avses bosättningstid enligt 5 kap. i dess lydelse före
den 1 januari 2003.
5. Förtidspension eller sjukbidrag som en försäkrad hade rätt
till för december månad 2002 och som han eller hon alltjämt i
januari månad 2003 skulle haft rätt till om äldre bestämmelser
fortfarande hade tillämpats, skall vid ikraftträdandet
omvandlas till motsvarande grad av hel sjukersättning
respektive hel tidsbegränsad sjukersättning enligt vad som
anges i punkterna 6-14.
Tidsbegränsad sjukersättning enligt första stycket skall
omfatta samma tid som bestämts för sjukbidraget. För en
försäkrad som är född år 1984 eller senare och som hade rätt
till sjukbidrag för december månad 2002 får tidsbegränsad
sjukersättning beviljas även för längre tid än som bestämts för
sjukbidraget, dock inte längre än till och med juni månad det
år då han eller hon fyller 19 år.
Vad som i övrigt föreskrivs om förtidspension i dessa
övergångsbestämmelser skall även gälla sjukbidrag.
6. Om den försäkrade vid utgången av år 2002 har rätt till
tilläggspension i form av förtidspension utges därefter
inkomstrelaterad sjukersättning enligt 8 kap.
Antagandeinkomsten skall därvid i stället för vad som sägs i
det kapitlet beräknas enligt punkten 7.
7. Antagandeinkomsten utgör summan av det för år 2003 gällande
prisbasbeloppet och produkten av detta basbelopp och den
medelpensionspoäng som legat till grund för beräkningen av
tilläggspensionen.
Om tilläggspensionen är avkortad på grund av att den försäkrade
tillgodoräknats pensionspoäng för mindre än 30 år skall
antagandeinkomsten avkortas. Avkortning skall ske med en
trettiondel av antagandeinkomsten för varje år som antalet år
med pensionspoäng understiger 30.
8. Sjukersättning som avses i punkten 6 och garantiersättning
enligt 9 kap. skall efter omvandlingen justeras med ett belopp
(justeringsbelopp) som fastställs som skillnaden mellan det
underlag som avses i punkten 9 eller 13 (beräkningsmässig
garantiersättning) och garantiersättningen, i förekommande fall
minskad enligt 17 kap. 2 §. Ett justeringsbelopp som medför
avräkning på sjukersättningen skall i första hand reducera
garantiersättningen.
Vad som föreskrivs om garantiersättning skall även gälla
justeringsbelopp som medför höjning av sjukersättning. Ett
sådant justeringsbelopp skall anknytas till prisbasbeloppet och
omräknas vid förändringar av detta.
För en försäkrad som före ikraftträdandet har folkpension i
form av förtidspension i förhållande till det antal år för
vilka tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension skall
försäkringstid för garantiersättning beräknas med samma kvotdel
av 40 års försäkringstid som svarar mot den kvotdel av 30 års
tillgodoräknade pensionspoäng som folkpensionen beräknats på.
Lag (2002:309).
9. För den som vid omvandlingen är obegränsat skattskyldig
enligt inkomstskattelagen (1999:1229) utgör den
beräkningsmässiga garantiersättningen skillnaden mellan en
omvandlad bruttoersättning enligt punkten 11, minskad på det
sätt som anges i andra stycket, och summan av den
inkomstrelaterade sjukersättningen, i förekommande fall minskad
enligt 17 kap. 2 §, och utbetald livränta som bestäms med
tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
Minskning av den omvandlade bruttoersättningen enligt första
stycket skall göras med kvoten av kommunalskattesatsen enligt
punkten 12 och talet ett minskat med samma kommunalskattesats
multiplicerad med skillnaden mellan grundavdraget enligt 63
kap. 3 § inkomstskattelagen för den omvandlade
bruttoersättningen och grundavdraget enligt samma paragraf för
den faktiska bruttoersättningen enligt punkten 10.
10. Den faktiska bruttoersättningen enligt punkten 9 utgörs av
folkpension i form av förtidspension, pensionstillskott enligt
lagen (1969:205) om pensionstillskott, tilläggspension i form
av förtidspension och utbetald livränta som bestäms med
tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
samtliga med de belopp som skulle ha betalats ut i januari 2003
om bestämmelserna därom fortfarande varit gällande, samt även
sådan utländsk pension som avses i 63 kap. 6 §
inkomstskattelagen (1999:1229) och som skall betalas ut i
januari 2003.
11. Den omvandlade bruttoersättningen enligt punkten 9 utgör
summan av den faktiska bruttoersättningen och värdet av det
särskilda grundavdraget enligt 63 kap. 6 § inkomstskattelagen
(1999:1229) i förhållande till grundavdraget enligt 3 § samma
kapitel.
Värdet av det särskilda grundavdraget i förhållande till
grundavdraget utgörs av kvoten av kommunalskattesatsen enligt
punkten 12 och talet ett minskat med samma kommunalskattesats
multiplicerad med skillnaden mellan det särskilda grundavdraget
och grundavdraget vid den faktiska bruttoersättningen.
12. Vid beräkning enligt punkterna 9 och 11 skall med
kommunalskattesats avses den skatte- och avgiftssats som följer
av den för den försäkrade under inkomståret 2002 tillämpliga
skattetabellen.
Om det för den försäkrade inte har beslutats tillämplig
skattetabell enligt 11 kap. 6 § skattebetalningslagen
(1997:483) för detta inkomstår, skall den skattesats användas
som följer av den skattetabell som hade varit tillämplig om
sådant beslut hade fattats.
13. Den beräkningsmässiga garantiersättningen för den som vid
omvandlingen uppbär förtidspension som beskattas enligt lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller
som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i
Sverige utgör skillnaden mellan en omvandlad bruttoersättning
enligt punkten 14 och summan av den inkomstrelaterade
sjukersättningen och utbetald livränta som bestäms med
tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
14. Den omvandlade bruttoersättningen utgör, om
förtidspensionen beskattas enligt lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta, summan av den faktiska
bruttoersättningen och ett reducerat värde av den begränsning i
skatteplikten som anges i 5 § 4 i lagens lydelse vid utgången
av år 2002. Detta värde utgör kvoten av skattesatsen i nämnda
lag och talet ett minskat med samma skattesats, multiplicerad
med det belopp som inte är skattepliktigt efter att det har
reducerats med en tolftedel av 0,67 gånger det för år 2003
gällande prisbasbeloppet. Reduceringen får dock aldrig medföra
att värdet blir negativt.
För den som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte är
skattskyldig i Sverige utgörs den omvandlade bruttoersättningen
av den faktiska bruttoersättningen.
Den faktiska bruttoersättningen utgörs av folkpension i form av
förtidspension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om
pensionstillskott samt tilläggspension i form av förtidspension
och utbetald livränta som bestäms med tillämpning av lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring, samtliga med de belopp som
skulle ha betalats ut i januari 2003 om bestämmelserna därom
fortfarande varit gällande. Lag (2002:1069).
15. Sjukersättning skall inte längre justeras enligt punkten 8
om
- sjukersättning efter omvandlingen skall utges med högre eller
lägre ersättningsgrad än tidigare,
- sjukersättning efter omvandlingen skall samordnas i högre
eller lägre grad med livränta som avses i 17 kap. 2 § eller
livränta som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring, eller
- obegränsad skattskyldighet enligt inkomstskattelagen
(1999:1229) inträder för en försäkrad som avses i punkten 13.
16. Äldre bestämmelser i 3 kap. 3 § gäller fortfarande för den
som är född år 1937 eller tidigare. Vid tillämpning av
paragrafen skall med ålderspension enligt denna lag likställas
pension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
eller lagen (1998:702) om garantipension. Lag (2002:192).
2001:1138
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för rätt till
barnpension som har upphört slutgiltigt före ikraftträdandet.
2002:191
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande för tid före ikraftträdandet.
2. Vad som sägs om aktivitetsersättning i 16 kap. 10 § första
stycket skall också gälla sådan sjukersättning i form av
garantiersättning som utges enligt punkten 5 i
övergångsbestämmelserna till lagen (2001:489) om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (2002:310).
2002:300
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 och skall tillämpas
beträffande ersättning som avser tiden efter ikraftträdandet.
2002:1136
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser
tillämpas fortfarande beträffande föräldrapenning som avser tid
före ikraftträdandet.
2002:1138
Denna lag träder i kraft den 1 februari 2003.
För adoptioner som skett före ikraftträdandet och för särskilt
förordnade vårdnadshavare som har utsetts före ikraftträdandet
tillämpas lagen i dess äldre lydelse.
2003:422
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.
2. 16 kap. 8 och 18 §§ i deras äldre lydelse samt den upphävda
16 kap. 17 § skall fortsätta att gälla under tid för vilken
förtidspension eller sjukersättning före ikraftträdandet
förklarats vilande enligt 16 kap. 17 §.
3. 16 kap. 1 § i dess äldre lydelse skall fortfarande tillämpas
vid sjukfall där sjukanmälan gjorts tidigare än åtta månader
före ikraftträdandet.
2003:423
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.
2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 2 c, 4 och 4 b §§ tillämpas
beträffande sjukpenning som avser tid efter ikraftträdandet.
Detta gäller även i de fall sjukperioden har inletts före
ikraftträdandet.
2003:1218
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande för föräldrapenning som avser tid före
ikraftträdandet.
2004:275
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Äldre bestämmelser om skadestånd i 18 kap. 37 och 38 §§
gäller för uppdrag som har fullgjorts före ikraftträdandet. Vad
som i 18 kap. 38 § sägs om anmärkning skall gälla anmärkning av
Riksförsäkringsverket eller Försäkringskassan och vad som sägs
om överlämnande till styrelsen skall även gälla överlämnande
till Försäkringskassan. Försäkringskassan för det allmännas
talan om skadestånd enligt denna punkt. Lag (2004:782).
3. Äldre bestämmelser i 18 kap. om redovisning och revision
gäller i tilllämpliga delar efter utgången av år 2004.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av
nämnda bestämmelser. Lag (2004:782).
2004:781
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Bestämmelserna i 17 kap. 1 § första stycket skall tillämpas
även när en ersättning som där avses har betalats ut av en
allmän försäkringskassa.
3. När bestämmelserna i 18 kap. 3 § första stycket tillämpas
första gången skall försäkringsdelegationens ledamöter utses
för tiden till och med den 31 december 2006.
4. Beträffande omprövning eller överklagande av beslut som har
meddelats av Riksförsäkringsverket eller en allmän
försäkringskassa gäller äldre bestämmelser i 20 kap. 10 § och
11 § första-tredje styckena. Därvid gäller att omprövning av
allmän försäkringskassas beslut skall göras av
Försäkringskassan.
5. Äldre bestämmelser i 20 kap. 11 § fjärde stycket skall
fortfarande tilllämpas såvitt avser beslut som har meddelats av
en allmän försäkringskassa.
6. Bestämmelserna i 18 kap. 5 § andra stycket skall inte
tillämpas på en ledamot som omfattas av bestämmelserna i 2 §
lagen (2004:274) med anledning av inrättande av
Försäkringskassan.
7. De nya bestämmelserna i 22 kap. 6 § skall för den som har
arbetsgivare tillämpas på sjukfall där rehabiliteringsutredning
har inkommit till eller har gjorts av Försäkringskassan efter
utgången av år 2004. För den som saknar arbetsgivare tillämpas
de nya bestämmelserna på sjukfall där sjukanmälan har gjorts
efter utgången av år 2004. Lag (2004:1239).
2004:1238
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Den upphävda paragrafen, 3 kap. 2 c §, skall fortfarande
tillämpas vid beräkning av sjukpenning som avser
ersättningsdagar före ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna i 22 kap. 5 § skall för den som har
arbetsgivare tillämpas på sjukfall där rehabiliteringsutredning
har inkommit till eller har gjorts av Försäkringskassan efter
utgången av år 2004. För den som saknar arbetsgivare tillämpas
de nya bestämmelserna på sjukfall där sjukanmälan har gjorts
efter utgången av år 2004.
2005:334
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.
2. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 5 § tredje stycket 2 skall
tillämpas för tid efter ikraftträdandet.
3. De nya bestämmelserna om omräkning skall tillämpas på
sjukpenninggrundande inkomst som beräknas för tid efter
ikraftträdandet. För en försäkrad som avses i 3 kap. 5 d § och
som har en sjukpenninggrundande inkomst som är att hänföra till
inkomst av annat förvärvsarbete skall omräkningen av denna
inkomst emellertid göras tidigast den 1 juli 2006.
4. Vid tillämpning av den nya bestämmelsen i 3 kap. 5 c § skall
omräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten för varje helt
år som infallit före den 1 juli 2005 göras med utgångspunkt i
löneutvecklingen inom yrkesområdet.
2006:359
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande förmåner
som avser tid före ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen i 3
kap. 2 § andra stycket första meningen skall dock gälla vid
tillämpning av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst i
3 kap. 5 § tredje stycket, 5 b och 5 c §§ samt 4 kap. 6 §
sjätte stycket vid beräkning av sådan sjukpenninggrundande
inkomst som hänför sig till tid före ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser i 4 kap. 6 § första stycket gäller
fortfarande i fråga om föräldrapenning för barn som är födda
före den 1 juli 2006.
4. Äldre bestämmelser i 4 kap. 6 § första stycket skall
tillämpas vid prövning av om en förälder uppfyller villkoret i
4 kap. 6 § andra stycket första meningen till den del den där
angivna tidsperioden hänför sig till tid före ikraftträdandet.
2006:365
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 3 kap. 5 §, 4 kap.
10 b § och 9 kap. 7 § den 1 juli 2006 och i övrigt den 1 januari
2007.
2. De nya bestämmelserna i 3 kap. 5 § tredje stycket 3 och
fjärde stycket skall tillämpas för försäkrad som beviljats
interpraktikstipendium för tid efter ikraftträdandet.
2006:1449
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
rekryteringsbidrag som har lämnats enligt den upphävda lagen
(2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande.
2006:1487
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om en
verkställighet enligt 33 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt som pågår vid ikraftträdandet.
3. En placering enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt som pågår vid ikraftträdandet skall efter
ikraftträdandet anses som en vårdvistelse enligt den nya 56 § i
samma lag.
2006:1537
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande förmåner
som avser tid före ikraftträdandet.
3. Den upphävda paragrafen, 20 kap. 10 b § §, skall fortfarande
tillämpas i fråga om begäran om omprövning eller överklagande
från en arbetsgivare som skall betala särskild
sjukförsäkringsavgift enligt övergångsbestämmelserna i lagen
(2006:1428) om upphävande av lagen (2004:1237) om särskild
sjukförsäkringsavgift.
2007:194
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
2. De nya bestämmelserna tillämpas första gången på sådana
återkrav som har beslutats av Försäkringskassan efter
ikraftträdandet.
2007:298
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
2. Äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § tredje och fjärde styckena
gäller fortfarande för den tid som en försäkrad uppbär ett
interpraktikstipendium.
3. De nya bestämmelserna i 17 kap. 1 § tillämpas på beslut om
retroaktiv ersättning som fattas efter ikraftträdandet.
4. En arbetsgivare är inte skyldig att påbörja en
rehabiliteringsutredning enligt 22 kap. 3 § i de fall någon
skyldighet att tillställa Försäkringskassan
rehabiliteringsutredningen inte uppkommer före ikraftträdandet.
2007:999
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
2. Äldre föreskrifter i 20 kap. 10 och 11 §§ gäller fortfarande
för ärenden i vilka socialförsäkringsnämnd har fattat beslut
före ikraftträdandet.
3. Det upphävda 21 kap. gäller med undantag för vad som
föreskrivs i 2 § dock fortfarande för pågående försäkringsfall
som har inträffat före upphävandet.
2007:1309
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande beträffande beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst som avser tid före
ikraftträdandet.
2008:292
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
2. De nya bestämmelserna ska tillämpas även på en
tredjelandsmedborgare som avses i 2 § lagen (2008:290) om
godkännande för forskningshuvudmän att ta emot gästforskare och
som före den 1 juli 2008 har beviljats uppehållstillstånd i
Sverige för forskning och en sådan tredjelandsmedborgares
familjemedlemmar med uppehållstillstånd i Sverige.
2008:316
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008 och tillämpas på
tillfällig föräldrapenning som avser tid efter ikraftträdandet.
2008:480
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009 i fråga om 3
kap. 4 a, 8 och 16 §§ samt 20 kap. 3 § och i övrigt den 1 juli
2008.
2. Den nya lagen tillämpas även på ersättningsfall som pågår
vid ikraftträdandet. Sjukpenning enligt 3 kap. 4 § första
stycket 3 och 10 a § första stycket 3 lämnas dock endast för
dagar från och med ikraftträdandet. För en försäkrad, som vid
ikraftträdandet inte har eller skulle ha rätt till sjukpenning
enligt 3 kap. 4 § första stycket 2 eller 10 a § första stycket
2 vid nedsatt arbetsförmåga, gäller att sjukpenning enligt 3
kap. 4 § första stycket 3 eller 10 a § första stycket 3 alltid
kan lämnas för 550 dagar.
3. Försäkringskassan får lämna sjukpenning enligt 3 kap. 4 §
första stycket 3 eller 10 a § första stycket 3 utan ansökan av
den försäkrade till och med den 30 september 2008. Sådan
sjukpenning får lämnas utan ansökan även för tid därefter vid
sjukperioder som pågår vid denna tidpunkt.
4. Äldre bestämmelser i 3 kap. 4 a § gäller fortfarande i de
fall då den försäkrade erhåller ersättning på grund av
försäkringsavtal som ingåtts före ikraftträdandet och inte
förnyats därefter.
5. Äldre bestämmelser i 3 kap. 7 § gäller till och med den 31
december 2008 för sjukperioder som har påbörjats före
ikraftträdandet.
6. Vid sammanläggning av dagar i sjukperioder, enligt 3 kap.
7 § åttonde stycket, ska endast dagar efter ikraftträdandet
beaktas.
7. Äldre bestämmelser i 7 kap. 1 och 3 §§ gäller fortfarande,
dock längst till och med december månad 2012, för tidsbegränsad
sjukersättning och aktivitetsersättning som avser en period som
har påbörjats före ikraftträdandet. I de fall en ansökan om
sjukersättning eller aktivitetsersättning har kommit in till
Försäkringskassan efter ikraftträdandet, gäller också äldre
bestämmelser i 7 kap. 1 och 3 §§ vid prövning av rätt till
sjukersättning från och med en tidpunkt före ikraftträdandet
och tills vidare eller aktivitetsersättning som avser en period
som påbörjas före ikraftträdandet.
8. För en försäkrad, vars rätt till tidsbegränsad
sjukersättning upphör vid utgången av juni månad 2008 eller
avser en period som har påbörjats eller beslutats före och
upphör efter ikraftträdandet, kan tidsbegränsad
sjukersättning beviljas enligt äldre bestämmelser i 7 kap. 1
och 3 §§ för ytterligare perioder om sammanlagt högst 18
månader, dock längst till och med december månad 2012. Detta
gäller även för en försäkrad, vars rätt till
aktivitetsersättning upphör på grund av att han eller hon
fyller 30 år. Lag (2009:554).
9. För en försäkrad, vars rätt till aktivitetsersättning
upphör vid utgången av juni månad 2008 eller avser en period
som har påbörjats eller beslutats före och upphör efter
ikraftträdandet, kan aktivitetsersättning beviljas enligt
äldre bestämmelser i 7 kap. 1 och 3 §§ för ytterligare
perioder om sammanlagt högst 18 månader. Lag (2009:554).
2008:861
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2008 i fråga om 16 a
kap. och i övrigt den 1 januari 2009. Bestämmelserna i 16 a
kap. ska dock tillämpas först för tid från och med den 1
januari 2009.
2. Äldre bestämmelser i 16 kap. 15 § gäller fortfarande för
beslut som har fattats före ikraftträdandet och som avser
försäkrade som inte omfattas av bestämmelserna i 16 a kap. 1 §.
De nya bestämmelserna i 16 kap. 17 § gäller i ett sådant fall
först från och med månaden efter den tid som beslutet enligt 16
kap. 15 § avsåg.
3. Äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § och 16 kap. 7 och 7 b §§
gäller fortfarande för sådan tid som omfattas av ett beslut
enligt den upphävda 16 kap. 15 §.
2009:987
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
2. Under åren 2010 och 2011 ska äldre bestämmelser i 20 kap.
4 § fortfarande gälla. Det som sägs om
Premiepensionsmyndigheten ska därvid i stället gälla
Pensionsmyndigheten.
2009:1454
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 5 c § tillämpas första gången för
försäkrade som vid utgången av december månad 2009 helt eller
delvis har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning.
3. Bestämmelsen i 3 kap. 7 § femtonde stycket tillämpas på
försäkrade som har lämnat ett arbetsmarknadspolitiskt program
efter den 1 januari 2010.
2009:1531
Denna lag träder i kraft den 15 januari 2010, men tillämpas
för tid från och med den 1 januari 2010.
2010:418
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.
2. Äldre bestämmelser i 3 kap. 2 § tillämpas fortfarande i
fråga om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst som avser
tid före ikraftträdandet. Tid för sådan anmälan som anges i de
nya bestämmelserna i paragrafen räknas även före
ikraftträdandet.
3. För ersättningsfall som påbörjats före ikraftträdandet ska
bestämmelserna i 3 kap. 4 § första stycket 1 och 3 kap. 11 § i
dess äldre lydelse gälla.
4. Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 4 § nionde
stycket ska, för försäkrade som gått miste om sjukpenning som
svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete till följd av
bestämmelserna i första stycket 1 enligt den äldre lydelsen av
dessa bestämmelser, inom tolvmånadersperioden även beaktas
sjukperioder och dagar som infallit före ikraftträdandet.
5. För en försäkrad med sjukpenning som svarar mot inkomst av
annat förvärvsarbete ska ett beslut som fattats före
ikraftträdandet enligt 3 kap. 4 b § gälla de första sju
dagarna i en sjukperiod.
6. En försäkrad som vid ikraftträdandet har fyllt 55 år får
senast den 30 september 2010 till Försäkringskassan anmäla
försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid enligt
de nya bestämmelserna i 3 kap. 11 § andra stycket.
7. Vid beräkning av tillfällig föräldrapenning enligt de nya
bestämmelserna i 4 kap. 14 § ska hänsyn inte tas till dagar
inom en sjudagarsperiod som infallit före ikraftträdandet.