Post 10068 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1962:700 ·
Visa register
Brottsbalk (1962:700)
Departement: Justitiedepartementet L5
Utfärdad: 1962-12-21
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:783
Övrigt: Rättelsesida 2019:310 har iakttagits.
Ikraft: 1965-01-01
FÖRSTA AVDELNINGEN
Allmänna bestämmelser
1 kap. Om brott och brottspåföljder
1 § Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller i annan
lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är
föreskrivet. Lag (1994:458).
2 § En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som
brott endast då den begås uppsåtligen.
Har gärningen begåtts under självförvållat rus eller var
gärningsmannen på annat vis genom eget vållande tillfälligt från
sina sinnens bruk, skall detta inte föranleda att gärningen inte anses
som brott. Lag (1994:458).
3 § Med påföljd för brott förstås i denna balk straffen böter och fängelse
samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård.
Lag (1988:942).
4 § Om användningen av straffen gäller vad i bestämmelserna om de särskilda
brotten är stadgat samt vad därutöver är särskilt föreskrivet. Övriga
påföljder får, enligt vad därom är föreskrivet, tillämpas trots att de
inte är nämnda i bestämmelserna om de särskilda brotten. Lag (1988:942).
5 § Fängelse är att anse som ett svårare straff än böter.
Om förhållandet mellan fängelse samt villkorlig dom och skyddstillsyn
föreskrivs i 30 kap. 1 §. Lag (1988:942).
6 § För brott som någon begått innan han fyllt femton år får inte dömas
till påföljd. Lag (1988:942).
7 § har upphävts genom lag (1988:942).
8 § Förutom påföljd kan brott, enligt vad därom är stadgat, föranleda
förverkande av egendom, företagsbot eller annan särskild rättsverkan,
så ock medföra skyldighet att gälda skadestånd. Lag (1986:118).
2 kap. Om svensk domstols behörighet
Brott som har begåtts i Sverige
Behörighetens omfattning
1 § Svensk domstol är behörig att döma över brott som har
begåtts i Sverige.
Ett brott anses ha begåtts i Sverige om gärningsmannen
handlade här. I fråga om straffbar underlåtenhet anses brottet
ha begåtts i Sverige om gärningsmannen borde ha handlat här
eller befann sig här när han eller hon borde ha handlat. Om
det för straffansvar krävs att gärningen medfört en viss
effekt anses brottet ha begåtts i Sverige även i de fall
effekten inträdde i Sverige eller, vid försök, enligt
brottsplanen sannolikt skulle ha inträtt här.
Ett brott som utgör medverkan till någon annans brott anses ha
begåtts i Sverige om den medverkande handlade här. I fråga om
straffbar underlåtenhet anses brottet ha begåtts i Sverige om
den medverkande borde ha handlat här eller befann sig här när
han eller hon borde ha handlat. Om gärningsmannens brott anses
ha begåtts i Sverige, anses den medverkandes brott också ha
begåtts här.
Om det är ovisst var ett brott har begåtts, ska brottet anses
ha begåtts i Sverige om det finns skälig anledning att anta
att så är fallet. Lag (2021:1014).
Krav på åtalsförordnande
2 § Åtal för brott som avses i 1 § får i följande fall väckas
endast om åtalsförordnande har meddelats, nämligen om brottet
1. har begåtts av en utlänning på ett utländskt fartyg eller
luftfartyg och riktat sig mot en sådan utlänning eller mot
utländskt intresse,
2. har begåtts av en utlänning i utövningen av tjänst eller
uppdrag som innefattar allmän ställning hos en annan stat
eller en mellanfolklig organisation, om inte gärningsmannen
genom vilseledande uppgifter, förklädnad eller på annat sätt
har försökt dölja i vilken egenskap han eller hon har handlat,
3. har begåtts av en utlänning som saknar hemvist i Sverige
men som befinner sig här i landet inom ramen för
internationellt militärt samarbete eller internationell
krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i
förhållande till Sverige,
4. har begåtts av en svensk medborgare eller utlänning med
hemvist i Sverige som tjänstgör i en annan stats militära
styrka och som befinner sig här i landet inom ramen för
internationellt militärt samarbete eller internationell
krishantering och som omfattas av avtal som är i kraft i
förhållande till Sverige,
5. är aggressionsbrott enligt 11 a § lagen (2014:406) om
straff för vissa internationella brott eller försök,
förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att
avslöja eller förhindra sådant brott, eller
6. har riktats mot Internationella brottmålsdomstolens
rättskipning.
Beslut om åtalsförordnande enligt första stycket 1-5 fattas av
regeringen. För beslut om åtalsförordnande enligt första
stycket 6 tillämpas 8 §. Lag (2021:1014).
Brott som har begåtts utanför Sverige
Allmänna grunder för behörighet
3 § Svensk domstol är i följande fall behörig att döma över
brott som har begåtts utanför Sverige:
Anknytningsfaktum Behörighetens omfattning
1. Svenskt fartyg m.m. Brott som har begåtts
a) ombord på ett svenskt fartyg,
b) ombord på ett svenskt
luftfartyg,
c) i tjänsten av befälhavaren
eller någon annan som tillhörde
besättningen på ett svenskt
fartyg eller luftfartyg, eller
d) på en inrättning som med
stöd av lag har tillkommit i
Sveriges ekonomiska zon eller
på Sveriges kontinentalsockel.
2. Svensk gärningsman m.m. Brott som har begåtts
a) av någon som vid
gärningstillfället var svensk
medborgare eller hade hemvist i
Sverige,
b) av någon som när åtal väcks
för brottet är svensk
medborgare eller har hemvist i
Sverige,
c) av någon som finns i Sverige
och det på brottet enligt
svensk rätt kan följa fängelse
i mer än sex månader, eller
d) i utövningen av ett svenskt
företags näringsverksamhet och
det är fråga om givande av
muta, grovt givande av muta
eller handel med inflytande
enligt 10 kap. 5 d § 2.
3. Svenskt enskilt intresse Brott som har riktat sig mot
a) en svensk medborgare eller
någon som har hemvist i
Sverige, eller
b) en svensk juridisk person.
4. Svenskt allmänt intresse Brott som har
a) riktat sig mot rikets
säkerhet, allmän verksamhet
eller annat av rättsordningen
särskilt skyddat svenskt
intresse, eller
b) begåtts i utövningen av
tjänst eller uppdrag som
innefattar svensk allmän
ställning.
5. Härledd jurisdiktion Brott som har begåtts av någon
som befinner sig i Sverige, om
a) en annan stat har begärt att
lagföringen för brottet ska
överföras till Sverige,
b) en begäran från en annan
stat om utlämning eller
överlämnande för brottet har
lämnats utan bifall, eller
c) brottet omfattas av en
internationell överenskommelse
eller annan förpliktelse som är
bindande för Sverige och enligt
vilken det finns skyldighet att
utan undantag pröva frågan om
åtal om den misstänkte inte
utlämnas eller överlämnas.
6. Vissa internationella brott Brott som
a) avses i lagen (2014:406) om
straff för vissa
internationella brott, dock
inte aggressionsbrott enligt
11 a § eller försök,
förberedelse eller stämpling
till eller underlåtenhet att
avslöja eller förhindra sådant
brott,
b) avses i 13 kap. 5 a §
(kapning och sjö- eller
luftfartssabotage) eller försök
till sådana brott,
c) avses i 13 kap. 5 b §
(flygplatssabotage) eller
försök till sådant brott,
d) avses i 15 kap. 4 b § (osann
eller ovarsam utsaga inför en
internationell domstol),
e) avses i 16 kap. 5 §
(uppvigling) och som bestått i
en omedelbar och offentlig
uppmaning till att begå
folkmord,
f) avses i terroristbrottslagen
(2022:666) eller som avses i
annan lag och begås med sådant
uppsåt som avses i 12 §
terroristbrottslagen,
g) riktats mot Internationella
brottmålsdomstolens
rättskipning, eller
h) omfattas av tortyrbegreppet
enligt artikel 1 i Förenta
nationernas konvention den 10
december 1984 mot tortyr och
annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller
bestraffning, eller försök till
sådant brott.
Lag (2022:667).
Särskilda bestämmelser om behörighet
4 § Särskilda bestämmelser om svensk domstols behörighet att
döma över vissa brott som har begåtts utanför Sverige finns i
1. 29 kap. 13 § miljöbalken,
2. 14 § lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,
3. 10 kap. 10 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening
från fartyg,
4. 5 § lagen (1982:963) om rymdverksamhet,
5. 51 a § jaktlagen (1987:259),
6. 17 § lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,
7. 49 § fiskelagen (1993:787),
8. 5 § lagen (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket
efter passagerarfartyget Estonia,
9. 13 kap. 11 § luftfartslagen (2010:500),
10. 17 kap. 2 § radio- och tv-lagen (2010:696),
11. 2 § lagen (2012:179) om straff för olovlig befattning med
klusterammunition, och
12. 17 § lagen (2014:406) om straff för vissa internationella
brott. Lag (2022:667).
Krav på dubbel straffbarhet
5 § I de fall som avses i 3 § 2, 3 och 5 är svensk domstol
behörig endast om gärningen är straffbar även enligt lagen på
gärningsorten (dubbel straffbarhet). Om brottet har begåtts på
flera staters område är kravet på dubbel straffbarhet uppfyllt
om gärningen är straffbar enligt lagen på någon av
gärningsorterna. Det får inte dömas till påföljd som är
strängare än det svåraste straff som är föreskrivet för
brottet enligt lagen på gärningsorten.
Första stycket gäller inte
1. om brottet har begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten
på ett område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,
2. om brottet har begåtts vid tjänstgöringen av någon som är
anställd av en svensk myndighet för att delta i en
internationell militär insats eller i internationell civil
krishantering,
3. brott för vilket det lindrigaste straff som är föreskrivet
enligt svensk lag är fängelse i fyra år eller mer, och
4. brott som avses i
a) 4 kap. 1 a, 4 c och 4 e §§ och 16 kap. 10 a § första
stycket 1 och sjätte stycket eller försök till sådana brott,
b) 4 kap. 4 § andra stycket varigenom någon förmåtts att ingå
ett sådant äktenskap eller en sådan äktenskapsliknande
förbindelse som avses i 4 c § eller försök till sådant brott,
c) 6 kap. 1-6, 8, 9 och 12 §§ eller försök till brott enligt
6 kap. 1, 2, 4-6, 8, 9 och 12 §§, om brottet begåtts mot en
person som inte fyllt arton år,
d) 14 kap. 6 § eller försök till sådant brott,
e) 22 kap. 6 a och 6 b §§,
f) 2 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av
kvinnor,
g) 8 § lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner,
eller
h) 19 § lagen (2023:677) om frysning av tillgångar.
Lag (2023:882).
Krav på visst straff
6 § Om brottet har begåtts på ett område som inte tillhör
någon stat, är svensk domstol behörig endast om fängelse kan
följa på brottet enligt svensk lag. Detta gäller inte i de
fall som avses i 3 § 1. Lag (2021:1014).
Krav på åtalsförordnande
7 § Åtal för brott som avses i 3 och 4 §§ får väckas endast om
åtalsförordnande har meddelats i enlighet med 8 §.
Ett sådant åtalsförordnande krävs dock inte om brottet
1. har begåtts ombord på ett svenskt fartyg eller luftfartyg
eller i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde
besättningen på ett sådant fartyg,
2. har begåtts i utövningen av tjänst eller uppdrag som
innefattar svensk allmän ställning,
3. har begåtts av någon som tillhör Försvarsmakten på ett
område där en avdelning av Försvarsmakten befann sig,
4. har begåtts vid tjänstgöringen av någon som är anställd av
en svensk myndighet för att delta i en internationell militär
insats eller i internationell civil krishantering,
5. har begåtts i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på
fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna
i Sverige eller någon av dessa stater,
6. har begåtts mot svenskt intresse av en svensk, dansk,
finsk, isländsk eller norsk medborgare eller av en utlänning
med hemvist i Sverige, eller
7. är osann utsaga eller ovarsam utsaga inför en
internationell domstol.
Andra stycket gäller dock inte i fråga om brott som riktats
mot Internationella brottmålsdomstolens rättskipning.
Lag (2021:1014).
8 § Riksåklagaren beslutar om åtalsförordnande om inte annat
är särskilt föreskrivet.
Vid denna prövning ska det särskilt beaktas
1. om ett åtal här i landet är förenligt med Sveriges
folkrättsliga förpliktelser,
2. i vilken utsträckning brottsligheten eller den misstänkte
har anknytning till Sverige,
3. om åtgärder för lagföring har inletts eller kommer att
inledas i en annan stat eller vid en internationell domstol,
och
4. vilka faktiska möjligheter det finns att utreda brottet och
lagföra den misstänkte här.
När det gäller brott som har begåtts utomlands av någon som
vid gärningstillfället var svensk medborgare eller hade
hemvist i Sverige eller, när åtal väcks för brottet, är svensk
medborgare eller har hemvist i Sverige, får riksåklagaren
överlämna prövningen till en annan allmän åklagare.
Om det finns anledning att anta att prövningen har särskild
betydelse för Sveriges utrikes- eller säkerhetspolitik och
riksåklagaren bedömer att det inte finns hinder mot att väcka
åtal, ska riksåklagaren med eget yttrande överlämna ärendet
till regeringen för beslut. Lag (2021:1014).
Betydelsen av en tidigare utländsk dom
Utländsk dom som hinder för svensk domstols behörighet
9 § Har frågan om ansvar för brott prövats genom en dom som
har meddelats av någon annan domstol än svensk domstol och som
fått laga kraft, får den tilltalade inte lagföras i Sverige
för en gärning som omfattats av prövningen.
Om inte annat följer av en internationell överenskommelse som
är bindande för Sverige, får dock lagföring ske om
1. den tilltalade har frikänts från ansvar på den grunden att
gärningen inte utgjorde brott enligt den lag som domstolen
tillämpade,
2. verkställighet av den utdömda påföljden inte pågår av någon
annan anledning än att påföljden redan har verkställts i sin
helhet eller bortfallit enligt den lag som är tillämplig för
verkställigheten,
3. lagföringen gäller brott som avses i 1 § eller 3 § 4,
såvida inte den tidigare lagföringen har skett på begäran av
svensk myndighet eller sedan personen har utlämnats eller
överlämnats från Sverige för lagföring,
4. den tidigare lagföringen eller domen uppenbart står i strid
med svenska allmänna rättsprinciper, eller
5. sådana förhållanden föreligger som enligt 58 kap. 3 §
rättegångsbalken kan föranleda resning till men för den
tilltalade. Lag (2021:1014).
Krav på åtalsförordnande
10 § Åtal för brott som avses i 9 § får väckas endast om
åtalsförordnande har meddelats i enlighet med 8 §.
Lag (2021:1014).
Beaktande av utländsk påföljd
11 § Om någon döms i Sverige för en gärning som avses i 9 §
ska det vid bestämmande av påföljd tas skälig hänsyn till
verkställighet av tidigare utdömd påföljd som den tilltalade
undergått till följd av den tidigare lagföringen.
Frihetsberövande till följd av den tidigare lagföringen ska om
möjligt i sin helhet räknas av från böter eller fängelse.
I de fall som avses i första stycket får det dömas till
lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet eller
påföljden helt efterges. Lag (2021:1014).
Övriga bestämmelser
Folkrättsliga begränsningar
12 § De begränsningar av svensk domstols behörighet och
tillämpligheten av svensk lag som följer av allmän folkrätt
eller av en internationell överenskommelse som är bindande för
Sverige ska iakttas. Lag (2021:1014).
Utlämning och överlämnande
13 § I fråga om utlämning och överlämnande finns särskilda
föreskrifter.
Villkor som ställs upp vid utlämning eller överlämnande från
en annan stat till Sverige ska iakttas. Lag (2021:1014).
ANDRA AVDELNINGEN
Om brotten
3 kap. Om brott mot liv och hälsa
1 § Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse
på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid.
Som skäl för livstids fängelse ska det särskilt beaktas om
gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av
särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja
annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller
annars varit särskilt hänsynslös. Lag (2019:805).
2 § Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till de omständigheter som
föranlett gärningen eller eljest att anse som mindre grovt, dömes för
dråp till fängelse, lägst sex och högst tio år.
3 § Dödar kvinna sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på
grund av nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i
svårt trångmål, dömes för barnadråp till fängelse i högst sex år.
4 § Har upphört att gälla genom lag (1974:596).
5 § Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom
eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller
något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse
i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller
fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).
6 § Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för
grov misshandel till fängelse i lägst ett år och sex månader
och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska
det särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om
gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller
allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet
eller råhet.
Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms för
synnerligen grov misshandel till fängelse i lägst fem och
högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är synnerligen
grovt ska det särskilt beaktas om kroppsskadan är bestående
eller om gärningen har orsakat synnerligt lidande eller om
gärningsmannen har visat synnerlig hänsynslöshet.
Lag (2017:332).
7 § Den som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för
vållande till annans död till fängelse i högst två år eller,
om brottet är ringa, till böter.
Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst ett och högst
sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt
beaktas
1. om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av
allvarligt slag, eller
2. om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet
eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något
annat medel eller annars gjort sig skyldig till en
försummelse av allvarligt slag. Lag (2010:370).
8 § Den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan
kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa, döms för vållande
till kroppsskada eller sjukdom till böter eller fängelse i
högst sex månader.
Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid
bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas
1. om gärningen har innefattat ett medvetet risktagande av
allvarligt slag, eller
2. om gärningsmannen, när det krävts särskild uppmärksamhet
eller skicklighet, har varit påverkad av alkohol eller något
annat medel eller annars gjort sig skyldig till en försummelse
av allvarligt slag. Lag (2001:348).
9 § Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara
för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande
av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år.
10 § Om brott, som i 7--9 §§ sägs, har begåtts genom att någon
uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med
arbetsmiljölagen (1977:1160) ålegat honom till förebyggande av ohälsa
eller olycksfall, döms för arbetsmiljöbrott till straff som i nämnda
lagrum sägs. Lag (1991:679).
11 § För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp
eller sådan misshandel som inte är ringa, och för stämpling
till mord, dråp, grov misshandel eller synnerligen grov
misshandel eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra
sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap.
Lag (2017:332).
12 § Vållande till kroppsskada eller sjukdom får, om brottet
inte är grovt, åtalas av åklagare endast om målsäganden anger
brottet till åtal och åtal är påkallat ur allmän synpunkt.
Angivelse från målsäganden krävs dock inte om brottet riktar
sig mot någon som inte har fyllt arton år. Lag (2003:408).
4 kap. Om brott mot frihet och frid
1 § Den som bemäktigar sig och för bort eller spärrar in ett
barn eller någon annan med uppsåt att skada honom eller henne
till liv eller hälsa eller att tvinga honom eller henne till
tjänst eller att öva utpressning, döms för människorov till
fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på
livstid.
Är brottet mindre grovt, döms till fängelse i högst sex år.
Lag (2009:396).
1 a § Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom
1. olaga tvång,
2. vilseledande,
3. utnyttjande av någons utsatta belägenhet som allvarligt
begränsar personens alternativ, eller
4. annat sådant otillbörligt medel om det allvarligt
begränsar personens alternativ
rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en
person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella
ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete
eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för
den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst
två och högst tio år.
Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en
person som inte har fyllt arton år döms för människohandel
även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där
har använts. Detta gäller även om den som begår en sådan
gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande
omständigheten att den andra personen inte fyllt arton år.
Är ett brott som avses i första eller andra stycket mindre
grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra
år. Lag (2018:601).
1 b § Den som, i annat fall än som avses i 1 eller 1 a §,
genom olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons
beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation
exploaterar en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart
orimliga villkor eller tiggeri, döms för människoexploatering
till fängelse i högst fyra år.
Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en
person som inte har fyllt arton år döms till ansvar även om
det inte förekommit något olaga tvång, vilseledande eller
utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller
svåra situation. Detta gäller även om den som begår en sådan
gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande
omständigheten att den andra personen inte fyllt arton år.
Är ett brott som avses i första eller andra stycket att anse
som grovt, döms för grov människoexploatering till fängelse i
lägst två och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är
grovt ska det särskilt beaktas om gärningen avsett en
verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört
betydande vinning eller inneburit ett särskilt hänsynslöst
utnyttjande av annan. Lag (2018:601).
2 § Den som i annat fall än som sägs i 1 eller 1 a § för bort
eller spärrar in någon eller på annat sätt berövar honom eller
henne friheten, döms för olaga frihetsberövande till fängelse,
lägst ett och högst tio år.
Är brottet mindre grovt, döms till böter eller fängelse i högst
två år. Lag (2002:436).
3 § Den som begår en brottslig gärning som utgör
1. mord, dråp, misshandel, grov misshandel eller synnerligen
grov miss-handel enligt 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 §,
2. människorov, olaga frihetsberövande, olaga tvång, grovt
olaga tvång, olaga hot, grovt olaga hot, hemfridsbrott, grovt
hemfridsbrott eller ofredande enligt 4 kap. 1, 2, 4, 5, 6
eller 7 §,
3. våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt övergrepp, grovt sexuellt
övergrepp, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, sexuellt
utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt
sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt ofredande mot barn,
sexuellt ofredande, grovt sexuellt ofredande mot barn eller
grovt sexuellt ofredande enligt 6 kap. 1, 2, 4, 5, 6 eller
10 §,
4. skadegörelse eller grov skadegörelse enligt 12 kap. 1 eller
3 §, eller
5. straffbart försök till brott enligt någon av 1-4
döms, om gärningen har bevittnats av ett barn som är
närstående eller tidigare närstående till både gärningsmannen
och den som gärningen begås mot, för barnfridsbrott till
fängelse i högst två år. Om brottet är ringa, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Om brottet är grovt, döms för grovt barnfridsbrott till
fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Vid
bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om
den gärning som har bevittnats har varit av mycket allvarlig
art eller om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet.
Lag (2022:1043).
4 § Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom
hot om brottslig gärning tvingar någon att göra, tåla eller
underlåta något döms för olaga tvång till böter eller fängelse
i högst två år. Om någon med sådan verkan utövar tvång genom
hot att åtala eller ange någon annan för brott eller att lämna
menligt meddelande om någon annan, döms också för olaga tvång,
om tvånget är otillbörligt.
Om brottet är grovt döms för grovt olaga tvång till fängelse i
lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är
grovt ska det särskilt beaktas om gärningen
1. har innefattat våld av allvarligt slag,
2. har innefattat hot som påtagligt har förstärkts med hjälp
av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning
på ett våldskapital eller som annars har varit av allvarligt
slag, eller
3. annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.
Lag (2023:257).
4 a § Den som begår brottsliga gärningar enligt 3 eller
4 kap., 5 kap. 1 eller 2 §, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 §
lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en närstående eller
tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna
utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet
och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens
självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse i lägst ett
och högst sex år.
Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot
en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han
bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande
förhållanden, ska han i stället dömas för grov
kvinnofridskränkning till samma straff. Lag (2021:1108).
4 b § Den som förföljer en person genom brottsliga gärningar
som utgör
1. misshandel enligt 3 kap. 5 § eller försök till sådant brott
som inte är ringa,
2. olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket,
3. olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket,
4. hemfridsbrott enligt 4 kap. 6 § första stycket eller olaga
intrång enligt 4 kap. 6 § andra stycket,
5. kränkande fotografering enligt 4 kap. 6 a §,
6. olovlig identitetsanvändning enligt 4 kap. 6 b §,
7. olaga integritetsintrång enligt 4 kap. 6 c §,
8. ofredande enligt 4 kap. 7 §,
9. uppmaning till självmord eller oaktsam uppmaning till
självmord enligt 4 kap. 7 a §,
10. förtal eller grovt förtal enligt 5 kap. 1 eller 2 §,
11. sexuellt ofredande mot barn enligt 6 kap. 10 § första
stycket eller sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § andra
stycket,
12. skadegörelse enligt 12 kap. 1 § eller försök till sådant
brott,
13. ringa skadegörelse enligt 12 kap. 2 §, eller
14. överträdelse av kontaktförbud med elektronisk övervakning
eller överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen
(1988:688) om kontaktförbud
döms, om var och en av gärningarna har utgjort led i en
upprepad kränkning av personens integritet, för olaga
förföljelse till fängelse i högst fyra år. Lag (2022:1043).
4 c § Den som, i annat fall än som avses i 1 a §, genom olaga
tvång eller utnyttjande av utsatt belägenhet förmår en person
att ingå ett äktenskap som är giltigt i den stat där det
ingås, i den stat enligt vars lag det ingås eller i en stat i
vilken minst en av makarna är medborgare eller har hemvist
döms för äktenskapstvång till fängelse i högst fyra år.
Detsamma gäller den som på sätt som anges i första stycket
förmår någon att ingå en äktenskapsliknande förbindelse, om
den ingås enligt regler som gäller inom en grupp och som
1. innebär att parterna betraktas som makar och anses ha
rättigheter eller skyldigheter i förhållande till varandra,
och
2. innefattar frågan om upplösning av förbindelsen.
Den som begår en gärning som avses i första eller andra
stycket mot en person som inte har fyllt arton år, döms för
barnäktenskapsbrott till fängelse i högst fyra år. För
barnäktenskapsbrott döms också den som i annat fall förmår
eller tillåter en person som inte har fyllt arton år att ingå
ett äktenskap som är giltigt på sätt som anges i första
stycket eller en äktenskapsliknande förbindelse enligt vad som
anges i andra stycket. Detta gäller även om den som begår en
sådan gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam
beträffande omständigheten att den andra personen inte fyllt
arton år. Lag (2020:349).
4 d § Den som, i annat fall än som avses i 1 a §, genom
vilseledande förmår en person att resa till en annan stat än
den där han eller hon bor, i syfte att personen ska utsättas
för en sådan gärning som anges i 4 c §, döms för vilseledande
till äktenskapsresa till fängelse i högst två år.
Lag (2020:349).
4 e § Den som mot en person begår brottsliga gärningar enligt
3 eller 4 kap., 5 kap. 1 eller 2 §, 6 eller 12 kap. eller
enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud och ett motiv
varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs,
släkts eller annan liknande grupps heder, döms, om var och en
av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av
personens integritet och gärningarna varit ägnade att
allvarligt skada personens självkänsla, för hedersförtryck
till fängelse i lägst ett och högst sex år. Lag (2022:310).
5 § Den som hotar någon annan med brottslig gärning på ett
sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig
rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom,
frihet eller frid, döms för olaga hot till böter eller
fängelse i högst två år.
Om brottet är grovt döms för grovt olaga hot till fängelse i
lägst ett och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är
grovt ska det särskilt beaktas
1. om hotet påtagligt har förstärkts med hjälp av vapen,
sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning på ett
våldskapital eller annars har varit av allvarligt slag, eller
2. om gärningen annars har varit av särskilt hänsynslös eller
farlig art. Lag (2023:257).
6 § Den som olovligen tränger in eller stannar kvar i någon
annans bostad eller annat liknande boende döms för
hemfridsbrott till böter eller fängelse i högst ett år. För
hemfridsbrott döms även den som olovligen tränger in eller
stannar kvar i en trädgård, på en gårdsplan eller på en annan
liknande plats som tillhör bostaden eller boendet.
Den som i annat fall än som avses i första stycket obehörigen
tränger in eller stannar kvar i en byggnad eller ett fartyg,
på en gårdsplan eller på en annan liknande plats döms för
olaga intrång till böter eller fängelse i högst ett år.
Om ett brott som avses i första eller andra stycket är grovt,
döms för grovt hemfridsbrott eller grovt olaga intrång till
fängelse i lägst sex månader och högst tre år. Vid bedömningen
av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen
1. har skett genom inbrott,
2. har innefattat våld, hot om brottslig gärning, ofredande
eller skada på egendom, eller
3. annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.
Lag (2022:661).
6 a § Den som olovligen med tekniskt hjälpmedel i hemlighet
tar upp bild av någon som befinner sig inomhus i en bostad
eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller ett annat
liknande utrymme, döms för kränkande fotografering till böter
eller fängelse i högst två år.
Till ansvar ska det inte dömas om gärningen med hänsyn till
syftet och övriga omständigheter är försvarlig.
Första stycket gäller inte den som med tekniskt hjälpmedel
tar upp bild av någon som ett led i en myndighets verksamhet.
Lag (2013:366).
6 b § Den som genom att olovligen använda en annan persons
identitetsuppgifter utger sig för att vara honom eller henne
och därigenom ger upphov till skada eller olägenhet för honom
eller henne, döms för olovlig identitetsanvändning till böter
eller fängelse i högst två år. Lag (2016:485).
6 c § Den som gör intrång i någon annans privatliv genom att
sprida
1. bild på eller annan uppgift om någons sexualliv,
2. bild på eller annan uppgift om någons hälsotillstånd,
3. bild på eller annan uppgift om att någon utsatts för ett
brott som innefattar ett angrepp mot person, frihet eller
frid,
4. bild på någon som befinner sig i en mycket utsatt
situation, eller
5. bild på någons helt eller delvis nakna kropp
döms, om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för
den som bilden eller uppgiften rör, för olaga
integritetsintrång till böter eller fängelse i högst två år.
Det ska inte dömas till ansvar om gärningen med hänsyn
till syftet och övriga omständigheter var försvarlig.
Lag (2017:1136).
6 d § Om brott som avses i 6 c § är grovt, döms för grovt
olaga integritetsintrång till fängelse i lägst sex månader
och högst fyra år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt
beaktas om gärningen med hänsyn till bildens eller uppgiftens
innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen
var ägnad att medföra mycket allvarlig skada för den som
bilden eller uppgiften rör. Lag (2017:1136).
7 § Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon
annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande
döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på
ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i
högst ett år. Lag (2017:1136).
7 a § Den som uppmanar eller på annat liknande sätt utövar
psykisk påverkan mot någon att begå självmord döms, om
gärningen är ägnad att medföra en inte obetydlig fara för en
sådan handling, för uppmaning till självmord till fängelse i
högst två år.
Den som begår en gärning som avses i första stycket och inte
har uppsåt till men är oaktsam beträffande de omständigheter
som innebär att gärningen är ägnad att medföra en inte
obetydlig fara för självmord, döms för oaktsam uppmaning till
självmord till böter eller fängelse i högst sex månader.
Om en gärning enligt första eller andra stycket med hänsyn
till omständigheterna är mindre allvarlig, ska det inte dömas
till ansvar. Lag (2021:225).
8 § Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande,
som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som
postförsändelse eller i ett elektroniskt kommunikationsnät,
döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller
fängelse i högst två år. Lag (2012:280).
9 § Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs, olovligen
bryter brev eller telegram eller eljest bereder sig tillgång till
något som förvaras förseglat eller under lås eller eljest tillslutet,
dömes för intrång i förvar till böter eller fängelse i högst två år.
9 a § Den som i annat fall än som sägs i 8 § olovligen medelst tekniskt
hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller upptager
tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde
eller annan sammankomst, vartill allmänheten icke äger tillträde och som
han själv icke deltager i eller som han obehörigen berett sig tillträde
till, dömes för olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst
två år. Lag (1975:239).
9 b § Den som anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att
bryta telehemlighet på sätt som anges i 8 § eller att utföra
brott som anges i 6 a eller 9 a §, döms för förberedelse till
sådant brott till böter eller fängelse i högst två år, om han
eller hon inte gjort sig skyldig till fullbordat brott.
Lag (2013:366).
9 c § Den som olovligen bereder sig tillgång till en uppgift
som är avsedd för automatiserad behandling eller olovligen
ändrar, utplånar, blockerar eller i register för in en sådan
uppgift döms för dataintrång till böter eller fängelse i
högst två år. Detsamma gäller den som olovligen genom någon
annan liknande åtgärd allvarligt stör eller hindrar
användningen av en sådan uppgift.
Är brottet grovt, döms för grovt dataintrång till fängelse i
lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om
brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har
orsakat allvarlig skada eller avsett ett stort antal
uppgifter eller annars varit av särskilt farlig art.
Lag (2014:302).
10 § För försök, förberedelse eller stämpling till
människorov, människohandel, grov människoexploatering eller
olaga frihetsberövande och för underlåtenhet att avslöja eller
förhindra ett sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap.
Detsamma gäller för försök, förberedelse eller stämpling till
människoexploatering, grovt olaga tvång, äktenskapstvång,
barnäktenskapsbrott, grovt olaga hot, grovt hemfridsbrott
eller grovt olaga intrång och för försök eller förberedelse
till dataintrång som om det fullbordats inte skulle ha varit
att anse som ringa, eller grovt dataintrång. Lag (2022:661).
11 § Hemfridsbrott, olaga intrång, kränkande fotografering
eller förberedelse till sådant brott, olovlig
identitetsanvändning, olaga integritetsintrång, ofredande som
inte förövats på allmän plats, intrång i förvar, olovlig
avlyssning som inte förövats på allmän plats eller
förberedelse till sådant brott får åtalas av åklagare endast
om målsäganden anger brottet till åtal eller om åtal är
påkallat från allmän synpunkt. Detsamma gäller olaga tvång
genom hot att åtala eller ange annan för brott eller att om
annan lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse
till sådant brott. Lag (2022:661).
5 kap. Om ärekränkning
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt
levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta
denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till
omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han
att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall
ej dömas till ansvar.
2 § Om brott som avses i 1 § är grovt döms för grovt förtal
till böter eller fängelse i högst två år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt
beaktas om gärningen med hänsyn till uppgiftens innehåll
eller sättet för eller omfattningen av spridningen eller
annars var ägnad att medföra allvarlig skada.
Lag (2017:1136).
3 § Den som, i annat fall än som avses i 1 eller 2 §,
riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande
beteende mot någon annan döms, om gärningen är ägnad att
kränka den andres självkänsla eller värdighet, för
förolämpning till böter.
Om brottet är grovt, döms till böter eller fängelse i högst
sex månader. Lag (2018:1745).
4 § Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om
gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med
beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt
omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma
den avlidne.
5 § Brott som avses i 1–3 §§ får inte åtalas av någon
annan än målsäganden. Om brottet riktar sig mot någon som är
under arton år eller om i annat fall målsäganden anger
brottet till åtal, får dock åklagaren väcka åtal om detta
anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser
1. förtal och grovt förtal,
2. förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes
myndighetsutövning, eller
3. förolämpning med anspelning på ras, hudfärg, nationellt
eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning
eller könsöverskridande identitet eller uttryck.
Har förtal riktats mot en avliden, får åtal väckas av den
avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller
syskon och, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från
allmän synpunkt, av åklagare.
Innebär brott som avses i 1–3 §§ att någon genom att förgripa
sig på en främmande makts statsöverhuvud som vistas i Sverige
eller på en främmande makts representant i Sverige har kränkt
den främmande makten, får brottet åtalas av åklagare utan
hinder av första stycket. Åtal får dock inte ske utan
förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat
till detta. Lag (2018:540).
6 kap. Om sexualbrott
1 § Den som, med en person som inte deltar frivilligt,
genomför ett vaginalt, analt eller oralt samlag eller en annan
sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är
jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst
tre och högst sex år. Detsamma gäller den som förmår en person
som inte deltar frivilligt att företa eller tåla en sådan
handling. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt
eller inte ska det särskilt beaktas om frivillighet har kommit
till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt. En
person kan aldrig anses delta frivilligt om
1. deltagandet är en följd av misshandel, annat våld eller hot
om brottslig gärning, hot om att åtala eller ange någon annan
för brott eller hot om att lämna ett menligt meddelande om
någon annan,
2. gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att personen på grund
av medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller
annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning
eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i
en särskilt utsatt situation, eller
3. gärningsmannen förmår personen att delta genom att
allvarligt missbruka att personen står i beroendeställning
till gärningsmannen.
Om brottet är mindre grovt, döms till fängelse i lägst sex
månader och högst fyra år.
Om ett brott som avses i första stycket är grovt, döms för
grov våldtäkt till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid
bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om
gärningsmannen har använt våld eller hot som varit av särskilt
allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret
eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om
gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller
offrets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet
eller råhet. Lag (2022:1043).
1 a § Den som begår en gärning som avses i 1 § och är
grovt oaktsam beträffande omständigheten att den andra
personen inte deltar frivilligt, döms för oaktsam våldtäkt
till fängelse i högst fyra år.
Om gärningen med hänsyn till omständigheterna är mindre
allvarlig, ska det inte dömas till ansvar.
Lag (2018:618).
2 § Den som, med en person som inte deltar frivilligt,
genomför en annan sexuell handling än som avses i 1 §, döms
för sexuellt övergrepp till fängelse i lägst sex månader och
högst två år. Detsamma gäller den som förmår en person som
inte deltar frivilligt att företa eller tåla en sådan
handling. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt
eller inte tillämpas 1 § första stycket tredje och fjärde
meningarna.
Om brottet är mindre grovt, döms till fängelse i högst ett år.
Om brottet är grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp till
fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av om
brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen
har använt våld eller hot som varit av särskilt allvarlig art
eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat
sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn
till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars
visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2022:1043).
3 § Den som begår en gärning som avses i 2 § och är grovt
oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen
inte deltar frivilligt, döms för oaktsamt sexuellt övergrepp
till fängelse i högst fyra år.
Om gärningen med hänsyn till omständigheterna är mindre
allvarlig, ska det inte dömas till ansvar.
Lag (2018:618).
4 § Den som, med ett barn under femton år, genomför ett
vaginalt, analt eller oralt samlag eller en annan sexuell
handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig
med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst
tre och högst sex år. Detsamma gäller den som på ett
otillbörligt sätt förmår barnet att företa eller tåla en sådan
handling.
Första stycket gäller även den som begår en gärning som avses
där mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som är
avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av
eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller
för vars vård eller tillsyn gärningsmannen ska svara på grund
av en myndighets beslut.
Om ett brott som avses i första eller andra stycket är grovt,
döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst fem och
högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det
särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller hot
om brottslig gärning eller om fler än en förgripit sig på
barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om
gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller
barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet
eller råhet. Lag (2022:1043).
5 § Är ett brott som avses i 4 § första eller andra
stycket med hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse
som mindre grovt, döms för sexuellt utnyttjande av barn till
fängelse i högst fyra år. Lag (2018:618).
6 § Den som, med ett barn under femton år eller med ett barn
som fyllt femton men inte arton år och som gärningsmannen står
i ett sådant förhållande till som avses i 4 § andra stycket,
genomför en annan sexuell handling än som avses i 4 och 5 §§,
döms för sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i lägst sex
månader och högst två år. Detsamma gäller den som på ett
otillbörligt sätt förmår barnet att företa eller tåla en sådan
handling.
Om brottet är mindre grovt, döms till fängelse i högst ett år.
Om brottet är grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp mot
barn till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst
sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det
särskilt beaktas om gärningsmannen är närstående till barnet
eller i övrigt utnyttjat sin ställning eller missbrukat ett
särskilt förtroende eller om fler än en förgripit sig på
barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om
brottet med hänsyn till tillvägagångssättet eller barnets låga
ålder eller annars inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av
barnet. Lag (2022:1043).
7 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel,
har vaginalt samlag med eget barn eller dess avkomling, döms
för samlag med avkomling till fängelse i högst två år.
Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har
vaginalt samlag med sitt helsyskon, döms för samlag med syskon
till fängelse i högst ett år.
Vad som sägs i denna paragraf gäller inte den som förmåtts
till gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt
sätt. Lag (2022:1043).
8 § Den som främjar eller utnyttjar att ett barn under femton
år utför eller medverkar i sexuell posering, döms för
utnyttjande av barn för sexuell posering till fängelse i högst
två år. Detsamma gäller den som försätter barnet i eller
utnyttjar att barnet av någon annan försätts i en situation
som innebär sexuell posering.
Första stycket gäller även den som begår en gärning som avses
där mot ett barn som fyllt femton men inte arton år, om
poseringen är ägnad att skada barnets hälsa eller utveckling.
Om brottet är grovt, döms för grovt utnyttjande av barn för
sexuell posering till fängelse i lägst sex månader och högst
sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det
särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits
i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit
ett hänsynslöst utnyttjande av barnet. Lag (2022:1043).
9 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel,
förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning
företa eller tåla en sexuell handling, döms för utnyttjande av
barn genom köp av sexuell handling till fängelse i lägst sex
månader och högst fyra år.
Om brottet är mindre grovt, döms till fängelse i högst ett år.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller även om
ersättningen har utlovats eller getts av någon annan.
Lag (2022:1043).
10 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel,
sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet
att företa eller medverka i någon handling med sexuell
innebörd, döms för sexuellt ofredande mot barn till fängelse i
högst två år. Detsamma gäller den som begår en gärning enligt
andra stycket mot ett barn under femton år.
Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel,
blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka
obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en
person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella
integritet döms för sexuellt ofredande till böter eller
fängelse i högst två år.
Om ett brott som avses i första stycket är grovt, döms för
grovt sexuellt ofredande mot barn till fängelse i lägst sex
månader och högst tre år. Om ett brott som avses i andra
stycket är grovt, döms för grovt sexuellt ofredande till samma
straff.
Vid bedömningen av om ett brott är grovt ska det särskilt
beaktas om fler än en förgripit sig på offret eller på annat
sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn
till offrets låga ålder eller någon annan omständighet visat
särskild hänsynslöshet. Lag (2022:1043).
10 a § Den som, i syfte att mot ett barn under femton år begå
en gärning för vilken straff föreskrivs i 4, 5, 6, 8 eller
10 §, föreslår en träff eller stämmer träff med barnet, döms
för kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte till
böter eller fängelse i högst två år. Lag (2017:1068).
11 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel,
skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning,
döms för köp av sexuell tjänst till fängelse i högst ett år.
Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har
utlovats eller getts av någon annan. Lag (2022:1043).
12 § Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt
ekonomiskt utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella
förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse
i högst fyra år.
Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet
får veta att lägenheten helt eller till väsentlig del används
för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte
gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att
upphöra, ska han eller hon, om verksamheten fortsätter eller
återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och
dömas till ansvar enligt första stycket.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som
grovt, döms för grovt koppleri till fängelse i lägst två och
högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det
särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som
bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning
eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av annan.
Lag (2018:601).
13 § Till ansvar som i detta kapitel är föreskrivet för
en gärning som begås mot någon under en viss ålder ska dömas
även den som inte haft uppsåt till men varit oaktsam
beträffande omständigheten att den andra personen inte
uppnått den åldern. Lag (2018:618).
14 § Den som har begått en gärning enligt 5 § eller 6 § andra
stycket mot ett barn under femton år eller enligt 8 § första
stycket eller 10 § första stycket första meningen, ska inte
dömas till ansvar om det är uppenbart att gärningen inte
inneburit något övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa
skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått
gärningen och barnet samt omständigheterna i övrigt.
Detsamma gäller den som har begått en gärning enligt 10 a § om
den har syftat till en sådan gärning som anges i första
stycket och som, om den hade fullbordats, enligt vad som anges
där uppenbarligen inte skulle ha inneburit något övergrepp mot
barnet. Lag (2022:1043).
15 § För försök till våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt
övergrepp, grovt sexuellt övergrepp, våldtäkt mot barn, grov
våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt
övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn,
utnyttjande av barn för sexuell posering, grovt utnyttjande av
barn för sexuell posering, utnyttjande av barn genom köp av
sexuell handling, köp av sexuell tjänst, koppleri och grovt
koppleri döms det till ansvar enligt 23 kap.
Detsamma gäller för förberedelse till koppleri samt för
förberedelse och stämpling till och underlåtenhet att avslöja
eller förhindra våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn,
grov våldtäkt mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell
posering och grovt koppleri. Lag (2019:806).
7 kap. Om brott mot familj
1 § Ingår den som är gift nytt äktenskap eller ingår ogift äktenskap
med den som är gift, dömes för tvegifte till böter eller fängelse i
högst två år.
Om den som är partner i ett registrerat partnerskap ingår
äktenskap, dömes för olovligt ingående av äktenskap till böter eller
fängelse i högst två år. Lag (1994:1119).
1 a § Har upphävts genom lag (2009:255).
2 § Den som, vid annans adoption av en person under arton år,
genom olaga tvång eller vilseledande eller genom att utlova
eller ge otillbörlig ersättning utverkar samtycke eller
tillstånd till en sådan adoption, döms för otillbörligt
utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn
till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2006:274).
3 § Den som understicker eller förbyter barn eller eljest genom att
avgiva oriktig anmälan till myndighet eller underlåta anmälan
tillvällar sig eller annan falsk familjeställning eller berövar annan
hans rätta familjeställning, dömes för förvanskande av familjeställning
till böter eller fängelse i högst två år.
4 § Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från
någon som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med
barn till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen
inte utgör brott mot frihet. Detsamma gäller, om den som
gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under
femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt skiljer barnet
från den andra vårdnadshavaren eller om den som ska ha
vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv
tar sig rätt.
Till ansvar enligt första stycket döms också den som
1. obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som
vårdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte utgör brott
mot frihet eller främjande av flykt, eller
2. för bort eller annars undanhåller ett barn under femton år,
om gärningen är ägnad att hindra att vård enligt lagen med
särskilda bestämmelser om vård av unga påbörjas och gärningen
inte utgör brott mot frihet.
Om ett brott som avses i första eller andra stycket är grovt,
döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Lag (2024:271).
5 § För försök till otillbörligt utverkande av samtycke eller
tillstånd till adoption av barn, förvanskande av
familjeställning eller egenmäktighet med barn som är grovt döms
till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Lag (2006:274).
6 § Egenmäktighet med barn må ej åtalas av åklagare, med mindre åtal
finnes påkallat ur allmän synpunkt. Lag (1973:648).
8 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott
1 § Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna
sig det, dömes, om tillgreppet innebär skada, för stöld till fängelse
i högst två år.
2 § Är brott som avses i 1 § med hänsyn till det tillgripnas
värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som
ringa, döms för ringa stöld till böter eller fängelse i högst
sex månader. Lag (2017:442).
3 § Har upphävts genom lag (1987:791).
4 § Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för grov
stöld till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt
beaktas om det avsett sak som någon bar på sig eller hade i
sin omedelbara närhet, om gärningsmannen varit försedd med
vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel, om gärningen
ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt
eller om gärningen annars varit av särskilt farlig eller
hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit
synnerligen kännbar skada. Lag (2021:35).
4 a § Om brott som avses i 1 § har skett efter intrång i
bostad eller annat liknande boende, döms för inbrottsstöld
till fängelse i lägst ett och högst sex år.
Är en gärning som avses i första stycket med hänsyn till
integritetskränkningen eller omständigheterna i övrigt av
mindre allvarlig art, döms dock inte för inbrottsstöld utan
för annat brott som gärningen innefattar. Lag (2021:35).
5 § Den som med våld på person eller med hot som innebär eller
för den hotade framstår som trängande fara,
1. begår stöld,
2. tvingar någon till handling eller underlåtenhet som innebär
vinning för gärningsmannen och skada för den tvingade eller
någon i vars ställe denne är, eller
3. olovligen tar eller tvingar till sig ett betalningsverktyg
med avsikt att använda det för att bereda sig själv eller
någon annan vinning,
döms för rån till fängelse i lägst ett år och sex månader och
högst sex år.
För rån döms också den som, sedan han eller hon begått stöld
eller olovligen tagit ett betalningsverktyg och anträffats på
bar gärning, sätter sig till motvärn med sådant våld eller hot
som avses i första stycket mot den som vill återta det
tillgripna.
Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat
sådant tillstånd.
Om en gärning som avses i första-tredje styckena med hänsyn
till våldet, hotet eller omständigheterna i övrigt är av
mindre allvarlig art, döms dock inte för rån utan för annat
brott som gärningen innefattar. Lag (2023:257).
6 § Om brott som avses i 5 § är grovt, döms för grovt rån
till fängelse i lägst fem och högst tio år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt
beaktas
1. om våldet har varit livsfarligt,
2. om gärningsmannen har tillfogat svår kroppsskada eller
allvarlig sjukdom eller annars har visat synnerlig råhet
eller på ett hänsynslöst sätt har utnyttjat den rånades
skyddslösa eller utsatta ställning, eller
3. om gärningen har varit av särskilt farlig art.
Lag (2017:332).
7 § Den som olovligen tar och brukar ett motorfordon eller
annat motordrivet fortskaffningsmedel som tillhör någon annan
döms, om gärningen inte är belagd med straff enligt 1, 2
eller 4–6 §§, för tillgrepp av fortskaffningsmedel till
fängelse i högst två år. Om brottet är ringa, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Är brottet grovt, döms för grovt tillgrepp av
fortskaffningsmedel till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det
särskilt beaktas om gärningen har innefattat våld eller hot
om brottslig gärning eller annars varit av särskilt farlig
eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit
synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).
8 § Den som, i annat fall än som anges i detta kapitel,
olovligen tar och brukar eller på annat sätt tillgriper
något, döms för egenmäktigt förfarande till böter eller
fängelse i högst ett år. Detsamma gäller om någon utan
tillgrepp, genom att fästa eller bryta lås eller på annat
sätt, olovligen rubbar någon annans besittning och därigenom
vållar skada eller olägenhet. För egenmäktigt förfarande döms
också den som med våld eller hot om våld hindrar någon annan
att utöva sin rätt att hålla kvar eller ta något.
Är brottet grovt, döms för grovt egenmäktigt förfarande till
fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid
bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas
om gärningen har innefattat våld eller hot om brottslig
gärning eller annars varit av särskilt farlig eller
hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit
synnerligen kännbar skada. Lag (2017:442).
9 § Den som vidtar någon sådan åtgärd som avses i 8 § för att
själv ta sig rätt döms för självtäkt till böter eller
fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).
10 § Den som olovligen avleder elektrisk kraft döms för
olovlig energiavledning till böter eller fängelse i högst ett
år. Detsamma gäller den som olovligen avleder värmeenergi ur
ett rörledningssystem för uppvärmning eller värmeenergi till
ett rörledningssystem för kylning.
Är brottet grovt, döms för grov olovlig energiavledning till
fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid
bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas
om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett
betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.
Lag (2017:442).
10 a § Har upphävts genom lag (2017:442).
11 § Tar någon i skog eller mark olovligen sådant som avses i
12 kap. 2 a § och är brottet inte att anse som åverkan enligt
den bestämmelsen, ska vad som är föreskrivet i detta kapitel
om tillgrepp tillämpas. Lag (2017:442).
12 § För försök eller förberedelse till stöld, grov stöld,
inbrottsstöld, rån, grovt rån, tillgrepp av
fortskaffningsmedel, grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel,
olovlig energiavledning eller grov olovlig energiavledning
döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för
stämpling till grov stöld eller inbrottsstöld och stämpling
till eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra rån eller
grovt rån. Skulle tillgrepp av fortskaffningsmedel, om brottet
fullbordats, ha varit att anse som ringa, ska gärningen dock
inte medföra ansvar. Lag (2021:35).
13 § Har annat i detta kapitel angivet brott än grov stöld,
inbrottsstöld, rån eller grovt rån förövats mot
1. någon som inte endast tillfälligt sammanbodde med
gärningsmannen,
2. make, den som är i rätt upp- eller nedstigande släktskap
eller svågerlag, syskon, svåger eller svägerska, eller
3. någon annan som på liknande sätt är närstående till
gärningsmannen,
får åklagaren väcka åtal endast om målsäganden har angett
brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.
Vid tillämpning av vad nu sagts ska med gärningsman likställas
någon annan som medverkat vid brottet och den som gjort sig
skyldig till häleri eller häleriförseelse. Lag (2021:35).
9 kap. Om bedrägeri och annan oredlighet
1 § Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller
underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för
den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri
till fängelse i högst två år.
För bedrägeri döms också den som genom att lämna oriktig eller
ofullständig uppgift, genom att ändra i program eller upptagning eller
på annat sätt olovligen påverkar resultatet av en automatisk
informationsbehandling eller någon annan liknande automatisk process,
så att det innebär vinning för gärningsmannen och skada för någon
annan. Lag (1986:123).
2 § Är brott som avses i 1 § med hänsyn till skadans
omfattning och övriga omständigheter vid brottet att anse som
ringa, döms för ringa bedrägeri till böter eller fängelse i
högst sex månader.
För ringa bedrägeri döms också den som utan att göra rätt för
sig tillgodogör sig husrum, förtäring, transport, tillträde
till föreställning eller annat sådant som tillhandahålls
under förutsättning av kontant betalning, oavsett om han
eller hon vilseleder någon eller inte. Det gäller dock inte
om gärningen avser värde som inte är ringa och om den i
övrigt är sådan som avses i 1 §. Lag (2017:442).
3 § Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för
grovt bedrägeri till fängelse i lägst sex månader och högst
sex år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt
beaktas om gärningsmannen har missbrukat allmänt förtroende
eller använt urkund eller annat vars brukande är straffbart
enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande bokföring eller om
gärningen annars varit av särskilt farlig art, avsett
betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.
Lag (2017:442).
3 a § Den som till en vidare krets riktar
betalningsuppmaningar i syfte att vilseleda till handling som
innebär vinning för gärningsmannen och skada för mottagaren
eller någon i vars ställe denne är döms, om förfarandet har
avsett betydande värde, för grovt fordringsbedrägeri till
fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Lag (2017:442).
3 b § Den som, i strid med föreskrifter eller villkor,
använder ett bidrag eller utnyttjar en förmån som finansieras
över eller på annat sätt påverkar Europeiska unionens eller
Europeiska atomenergigemenskapens budgetar för ett annat
ändamål än det som bidraget eller förmånen har beviljats för,
döms för subventionsmissbruk till böter eller fängelse i högst
två år. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Är brottet grovt, döms för grovt subventionsmissbruk till
fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen
av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen
avsett betydande värde eller varit av särskilt farlig art.
Lag (2019:310).
3 c § Den som
1. olovligen införskaffar ett betalningsverktyg,
2. för bedräglig användning förvanskar ett
betalningsverktyg eller framställer ett falskt
betalningsverktyg, eller
3. använder ett olovligen införskaffat eller förvanskat eller
falskt betalningsverktyg eller på annat sätt tar befattning
med ett sådant betalningsverktyg
döms för olovlig befattning med betalningsverktyg till böter
eller fängelse i högst två år.
Med betalningsverktyg avses skyddade verktyg, handlingar eller
uppgifter som ger möjlighet att överföra pengar eller ett
penningvärde.
Om ett brott som avses i första stycket är grovt, döms för
grov olovlig befattning med betalningsverktyg till fängelse i
lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om
brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen
1. har avsett betydande värde eller kunnat medföra synnerligen
kännbar skada,
2. har ingått i en brottslighet som utövats i organiserad form
eller systematiskt, eller
3. annars har varit av särskilt farlig art.
Det ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf om
gärningen är belagd med samma eller strängare straff enligt
någon annan bestämmelse i denna balk. Lag (2021:322).
4 § Den som genom olaga tvång förmår någon till handling eller
underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada
för den tvingade eller någon i vars ställe denne är döms, om
inte brottet är att anse som rån eller grovt rån, för
utpressning till fängelse i högst tre år. Om brottet är ringa,
döms för ringa utpressning till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Om brottet är grovt döms för grov utpressning till fängelse i
lägst två och högst åtta år. Vid bedömningen av om brottet är
grovt ska det särskilt beaktas om gärningen
1. har innefattat våld av allvarligt slag,
2. har innefattat hot som påtagligt har förstärkts med hjälp
av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning
på ett våldskapital eller som annars har varit av allvarligt
slag, eller
3. annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.
Lag (2023:257).
5 § Den som vid avtal eller någon annan rättshandling
utnyttjar någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller
beroendeställning till att bereda sig förmån, som står i
uppenbart missförhållande till motprestationen eller för
vilken motprestation inte ska lämnas, döms för ocker till
böter eller fängelse i högst två år.
För ocker döms också den som vid kreditgivning i
näringsverksamhet eller i annan verksamhet, som bedrivs
vanemässigt eller annars i större omfattning, bereder sig
ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart
missförhållande till motprestationen.
Är brottet grovt, döms för grovt ocker till fängelse i lägst
sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet
är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har avsett
betydande värde eller varit av särskilt farlig eller
hänsynslös art. Lag (2017:442).
6 § Den som
1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar
befattning med något som är frånhänt annan genom brott,
2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga
förvärv, eller
3. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar
genom brott tillkommen fordran
döms för häleri till fängelse i högst två år.
För häleri döms likaledes den som i näringsverksamhet eller
såsom led i en verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller
annars i större omfattning, på ett sätt som är ägnat att
försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något som
skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott.
Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, döms
för grovt häleri till fängelse i lägst sex månader och högst
sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det
särskilt beaktas om gärningen har avsett betydande värde,
ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt
eller annars varit av särskilt farlig art. Lag (2021:35).
6 a § Har upphävts genom lag (2014:308).
7 § Är brott som avses i 6 § att anse som ringa, döms för
häleriförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
För häleriförseelse skall också dömas den som
1. i annat fall än som avses i 6 § andra stycket på ett sätt som är
ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något
som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott,
2. i fall som avses i 6 § första stycket inte insåg men hade skälig
anledning att anta att brott förelåg, eller
3. på sätt som anges i 6 § första stycket 1 medverkat vid det brott
varigenom egendomen frånhändes annan och inte insåg men hade skälig
anledning att anta att brott förövades. Lag (1991:451).
7 a § har upphävts genom lag (2014:308).
8 § Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, förfar
oredligt i det han medelst vilseledande förmår någon till handling
eller underlåtenhet och därigenom skadar den vilseledde eller någon
i vars ställe denne är, dömes för oredligt förfarande till böter
eller fängelse i högst två år. Lag (1970:414).
9 § Den som offentliggör eller på annat sätt bland
allmänheten sprider vilseledande uppgift för att påverka
priset på vara, värdepapper eller någon annan egendom döms
för svindleri till fängelse i högst två år eller, om brottet
är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
För svindleri döms det också om någon, som medverkar vid
bildande av aktiebolag eller annat företag eller som på grund
av sin ställning bör ha särskild kännedom om ett företag,
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet offentliggör eller på
annat sätt bland allmänheten eller företagets intressenter
sprider vilseledande uppgift som är ägnad att påverka
bedömningen av företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom
medföra skada.
Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, döms
för grovt svindleri till fängelse i lägst sex månader och
högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det
särskilt beaktas om gärningen har varit av större omfattning,
kunnat medföra avsevärd skada eller annars varit av särskilt
farlig art. Lag (2017:442).
10 § Mottager någon, för användning såsom påtryckningsmedel vid krav,
handling som är falsk, upprättad för skens skull eller eljest oriktig
eller ock check utan täckning, dömes för ockerpantning till böter
eller fängelse i högst två år.
11 § För försök eller förberedelse till bedrägeri, grovt
bedrägeri, olovlig befattning med betalningsverktyg, grov
olovlig befattning med betalningsverktyg, utpressning, ringa
utpressning, grov utpressning, ocker, grovt ocker, häleri
eller grovt häleri och för stämpling till grovt bedrägeri,
grov utpressning, häleri eller grovt häleri döms det till
ansvar enligt 23 kap. Bestämmelserna i 23 kap. 3 § ska dock
inte gälla i fråga om försök till utpressning, ringa
utpressning eller grov utpressning. För försök till
subventionsmissbruk eller grovt subventionsmissbruk och för
förberedelse till grovt fordringsbedrägeri döms det också till
ansvar enligt 23 kap.
Som för förberedelse till bedrägeri eller grovt bedrägeri döms
den som för att bedra försäkringsgivare eller annars med
uppsåt att begå bedrägeri skadar sig eller någon annan till
person eller egendom. Detsamma ska gälla, om någon med samma
uppsåt försöker åstadkomma sådan skada. Har han eller hon
innan skadan uppstått frivilligt avstått från att fullfölja
gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar.
Lag (2023:187).
12 § Det som föreskrivs i 8 kap. 13 § om inskränkning i
åklagares åtalsrätt ska gälla även de brott som angetts i
detta kapitel, dock inte grovt bedrägeri och grov
utpressning.
Bedrägeri eller ringa bedrägeri som består i att någon gjort
avtalsstridigt uttag på eget kredit- eller tillgångskonto och
ringa bedrägeri som avses i 2 § andra stycket får åtalas av
åklagare endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt.
Lag (2017:443).
10 kap. Om förskingring, annan trolöshet och mutbrott
1 § Om någon, som på grund av avtal, allmän eller enskild tjänst eller
dylik ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet att
utgiva egendomen eller redovisa för denna, genom att tillägna sig
egendomen eller annorledes åsidosätter vad han har att iakttaga för att
kunna fullgöra sin skyldighet, dömes, om gärningen innebär vinning för
honom och skada för den berättigade, för förskingring till fängelse
i högst två år.
2 § Är brott som avses i 1 § med hänsyn till det
förskingrades värde och övriga omständigheter vid brottet att
anse som ringa, döms för ringa förskingring till böter eller
fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).
3 § Om brott som avses i 1 § är att anse som grovt, döms för
grov förskingring till fängelse i lägst sex månader och högst
sex år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt
beaktas om gärningsmannen har missbrukat ansvarsfull
ställning eller använt urkund eller annat vars brukande är
straffbart enligt 14 eller 15 kap. eller vilseledande
bokföring eller om gärningen annars varit av särskilt farlig
art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen
kännbar skada. Lag (2017:442).
4 § Den som i annat fall än som anges i 1, 2 eller 3 § vidtar
åtgärd med egendom, som han eller hon har i besittning men
till vilken ägande- eller säkerhetsrätt är förbehållen eller
tillförsäkrad eller annars tillkommer någon annan, varigenom
egendomen frånhänds den andre eller denne på annat sätt
berövas sin rätt, döms för olovligt förfogande till böter
eller fängelse i högst ett år.
Är brottet grovt, döms för grovt olovligt förfogande till
fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid
bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas
om gärningen har avsett betydande värde eller inneburit
synnerligen kännbar skada eller varit av särskilt farlig
eller hänsynslös art. Lag (2017:442).
5 § Om någon, som på grund av förtroendeställning fått till
uppgift att för någon annan sköta en ekonomisk angelägenhet
eller självständigt hantera en kvalificerad teknisk uppgift
eller övervaka skötseln av en sådan angelägenhet eller
uppgift, missbrukar sin förtroendeställning och därigenom
skadar huvudmannen, döms han eller hon för trolöshet mot
huvudman till böter eller fängelse i högst två år. Vad som
har sagts nu gäller inte om gärningen är belagd med straff
enligt 1–3 §§.
Om brottet är grovt, döms för grov trolöshet mot huvudman
till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid
bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas
om huvudmannen har tillfogats betydande eller synnerligen
kännbar skada, om gärningsmannen har använt urkund eller
annat vars brukande är straffbart enligt 14 eller 15 kap.
eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars har
varit av särskilt farlig art.
Om någon som har fått till uppgift att sköta en rättslig
angelägenhet för någon annan missbrukar sin
förtroendeställning till förfång för huvudmannen, döms han
eller hon enligt första stycket, även om angelägenheten inte
är av ekonomisk eller teknisk art. Lag (2017:442).
5 a § Den som är arbetstagare eller utövar uppdrag och tar
emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för
utövningen av anställningen eller uppdraget döms för tagande av
muta till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller
den som är deltagare eller funktionär i en tävling som är
föremål för allmänt anordnad vadhållning och det är fråga om en
otillbörlig förmån för hans eller hennes fullgörande av
uppgifter vid tävlingen.
Första stycket gäller även om gärningen har begåtts innan
gärningsmannen fått en sådan ställning som avses där eller
efter det att den upphört.
För tagande av muta enligt första och andra styckena döms också
den som tar emot, godtar ett löfte om eller begär förmånen för
någon annan än sig själv. Lag (2012:301).
5 b § Den som lämnar, utlovar eller erbjuder en otillbörlig
förmån i fall som avses i 5 a § döms för givande av muta till
böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:301).
5 c § Är brott som avses i 5 a eller 5 b § att anse som grovt,
döms för grovt tagande av muta eller grovt givande av muta till
fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av
om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen
innefattat missbruk av eller angrepp på särskilt ansvarsfull
ställning, avsett betydande värde eller ingått i en
brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning
eller annars varit av särskilt farlig art. Lag (2012:301).
5 d § För handel med inflytande döms till böter eller fängelse
i högst två år den som i annat fall än som avses i 5 a eller
5 b §
1. tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig
förmån för att påverka annans beslut eller åtgärd vid
myndighetsutövning eller offentlig upphandling, eller
2. lämnar, utlovar eller erbjuder någon en otillbörlig förmån
för att han eller hon ska påverka annans beslut eller åtgärd
vid myndighetsutövning eller offentlig upphandling.
Lag (2012:301).
5 e § En näringsidkare som tillhandahåller pengar eller andra
tillgångar åt någon som företräder näringsidkaren i en viss
angelägenhet och därigenom av grov oaktsamhet främjar givande
av muta, grovt givande av muta eller handel med inflytande
enligt 5 d § 2 i den angelägenheten döms för vårdslös
finansiering av mutbrott till böter eller fängelse i högst två
år. Lag (2012:301).
6 § Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, genom
missbruk av behörighet att i annans ställe företaga rättshandling
skadar denne eller med missbruk av behörighet att göra gällande
skuldebrev eller dylik handling kräver vad annan tillkommer, dömes
för behörighetsmissbruk till böter eller fängelse i högst två år.
Detsamma skall gälla, om någon fordrar betalning jämlikt handling som
ej blivit utgiven eller för gäld som redan är gulden eller ock kräver
att utfå gods som han redan bekommit eller mot krav åberopar kvitto
som icke utgivits.
7 § Den som vållar skada eller olägenhet genom att olovligen
bruka någon annans sak döms för olovligt brukande till böter
eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som vållar
skada eller olägenhet genom att olovligen bruka en fastighet
som han eller hon innehar men som någon annan har
nyttjanderätt eller annan rätt till.
Är brottet grovt, döms för grovt olovligt brukande till
fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid
bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas
om gärningen har varit av särskilt farlig eller hänsynslös
art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen
kännbar skada. Lag (2017:442).
8 § Fullgör man ej vad i lag är föreskrivet om skyldighet att
tillkännagiva hittegods eller annans sak som man av misstag eller
tillfällighet fått i besittning, dömes för fyndförseelse till böter.
Underlåter man att fullgöra sådan skyldighet med uppsåt att tillägna
sig godset eller förfar man eljest med godset på sätt i 4 § sägs,
skall gälla vad där är stadgat.
9 § För försök till förskingring eller trolöshet mot huvudman
och för försök, förberedelse eller stämpling till grov
förskingring eller grov trolöshet mot huvudman döms det till
ansvar enligt 23 kap. För förberedelse till grovt givande av
muta döms det också till ansvar enligt 23 kap.
Lag (2016:508).
10 § Det som föreskrivs i 8 kap. 13 § om inskränkning i
åklagares åtalsrätt ska gälla även de brott som angetts i
detta kapitel, dock inte grov förskingring och grov trolöshet
mot huvudman.
Ringa förskingring, olovligt förfogande eller olovligt
brukande beträffande lös egendom som kommit i gärningsmannens
besittning genom avtal om hyra av egendomen eller avtal
enligt vilket äganderätten ska övergå först sedan betalning
skett eller som gärningsmannen annars innehar på grund av
kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, får åtalas av
åklagare endast om åtal av särskilda skäl är motiverat från
allmän synpunkt.
Tagande av muta, givande av muta, handel med inflytande och
vårdslös finansiering av mutbrott får åtalas av åklagare
endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt. Att denna
inskränkning i vissa fall inte gäller framgår dock av 20 kap.
5 §. Lag (2017:442).
11 kap. Om brott mot borgenärer m.m.
1 § Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara
föreligger för att han skall komma på obestånd, förstör eller
genom gåva eller någon annan liknande åtgärd avhänder sig
egendom av betydande värde, döms för oredlighet mot borgenärer
till fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla om någon
genom sådant förfarande försätter sig på obestånd eller
framkallar påtaglig fara för att han skall komma på obestånd.
För oredlighet mot borgenärer döms också en gäldenär som, då
konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av betydande
värde med uppsåt att hålla den undan konkursen, eller gäldenär
som i konkurs undandrar eller undanhåller konkursförvaltningen
tillgång. Detsamma skall gälla, om en gäldenär i otillbörligt
syfte underlåter att, så långt möjligt, medverka till att
tillgång i utlandet som ingår i konkursen ställs till
konkursförvaltningens förfogande, trots att konkursförvaltaren
uppmanat gäldenären att medverka.
Om brottet är grovt, döms för grov oredlighet mot borgenärer
till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid
bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om
gärningsmannen beedigat oriktig uppgift eller använt falsk
handling eller vilseledande bokföring eller om brottet varit av
betydande omfattning eller om gärningen annars varit av
särskilt farlig art. Lag (2005:242).
2 § En gäldenär som vid konkurs, skuldsanering eller
F-skuldsanering, eller vid planförhandling under
företagsrekonstruktion, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
förtiger tillgång, uppger obefintlig skuld eller lämnar annan
sådan oriktig uppgift, döms, om uppgiften inte rättas innan
den beedigas eller annars läggs till grund för förfarandet,
för försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning till
fängelse i högst två år.
För försvårande av exekutiv förrättning döms också en gäldenär
som i samband med annan exekutiv förrättning uppsåtligen
åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom
hindrar att erforderlig egendom genom förrättning tas i
anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.
Om ett förtigande eller en oriktig uppgift enligt första
stycket är utan betydelse för saken, eller om gäldenären vid
konkurs hade rätt att vägra yttra sig och omständigheterna
innebär en skälig ursäkt för honom eller henne, ska han eller
hon inte dömas till ansvar.
Om ett brott som avses i denna paragraf har begåtts
uppsåtligen och är grovt, döms för grovt försvårande av
konkurs eller exekutiv förrättning till fängelse i lägst sex
månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt
ska särskilt beaktas om gärningsmannen beedigat oriktig
uppgift eller använt falsk handling eller vilseledande
bokföring eller om brottet varit av betydande omfattning.
Lag (2022:965).
3 § Den som, när han är på obestånd eller när påtaglig fara
föreligger för att han skall komma på obestånd, fortsätter
rörelse under förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande
nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på
äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller
vidtar annan sådan åtgärd och därigenom uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet försämrar sin förmögenhetsställning i avsevärd
mån, döms för vårdslöshet mot borgenärer till fängelse i högst
två år. Vad som nu sagts skall gälla även om gärningsmannen
inte insåg men hade skälig anledning anta att han var på
obestånd eller att påtaglig fara förelåg för att han skulle
komma på obestånd. Lag (2005:242).
4 § Den som, då han eller hon är på obestånd, gynnar en viss
borgenär genom att betala skuld som inte är förfallen, betala
med annat än sedvanliga betalningsmedel eller överlämna
säkerhet som inte var betingad vid skuldens tillkomst eller
genom att vidta annan sådan åtgärd, döms, om åtgärden medför
påtaglig fara för att en annan borgenärs rätt ska förringas
avsevärt, för otillbörligt gynnande av borgenär till fängelse
i högst två år. Detsamma ska gälla, om någon som är på
obestånd i otillbörligt syfte gynnar en viss borgenär på annat
sätt än som nyss sagts och detta medför påtaglig fara för att
en annan borgenärs rätt ska förringas avsevärt.
En gäldenär som för att främja ett ackord, eller en
skulduppgörelse vid planförhandling under
företagsrekonstruktion, i hemlighet lämnar eller utlovar
betalning eller annan förmån döms också för otillbörligt
gynnande av borgenär. Lag (2022:965).
5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter
bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) genom
att underlåta att bokföra affärshändelser eller bevara
räkenskapsinformation eller genom att lämna oriktiga uppgifter
i bokföringen eller på annat sätt, döms, om rörelsens förlopp,
ekonomiska resultat eller ställning till följd härav inte kan i
huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, för
bokföringsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet
är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Om brottet är grovt, döms för grovt bokföringsbrott till
fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av
om brottet är grovt skall särskilt beaktas om åsidosättandet
avsett mycket betydande belopp eller om gärningsmannen använt
falsk handling eller om gärningen ingått som ett led i en
brottslighet som utövats systematiskt eller om gärningen annars
varit av särskilt farlig art.
Första och andra styckena gäller inte om bokföringsskyldigheten
avser en juridisk person som anges i 2 kap. 2 § bokföringslagen
och som inte bedriver näringsverksamhet. Lag (2005:242).
6 § För försök till oredlighet mot borgenärer enligt 1 §
första stycket eller försök till sådan oredlighet enligt 1 §
andra stycket som innebär att tillgång bortförs ur landet
döms det till ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller i fall då
ett sådant brott ska bedömas som grov oredlighet mot
borgenärer. För förberedelse eller stämpling till grov
oredlighet mot borgenärer eller förberedelse till grovt
bokföringsbrott döms det också till ansvar enligt 23 kap.
Lag (2016:508).
7 § Begår den som är i en gäldenärs ställe en gärning, för vilken
ansvar för gäldenär är föreskrivet i detta kapitel, skall han dömas
såsom om han själv vore gäldenär.
Borgenär som i fall som avses i 4 § tar eller låter åt sig utlova
betalning, säkerhet eller annan förmån, döms för medverkan till
brottet endast om han brukar otillbörligt hot eller otillbörligt
löfte om förmån eller handlar i hemligt samförstånd med gärningsmannen.
Lag (1986:43).
8 § Vårdslöshet mot borgenärer får åtalas av åklagare endast
om åtal är påkallat från allmän synpunkt.
Bokföringsbrott som är ringa får åtalas av åklagare endast om
åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.
Lag (2013:216).
12 kap. Om skadegörelsebrott
1 § Den som förstör eller skadar egendom till men för någon
annans rätt till den döms för skadegörelse till fängelse i
högst två år. Lag (2017:442).
2 § Är brott som avses i 1 § med hänsyn till skadans
obetydlighet och övriga omständigheter vid brottet att anse
som ringa, döms för ringa skadegörelse till böter eller
fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).
2 a § Den som i skog eller mark olovligen tar växande träd
eller gräs eller träd som fällts av vinden eller sten, grus,
torv eller annat som inte är bearbetat döms, om brottet med
hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter
är att anse som ringa, för åverkan till böter. Detsamma
gäller den som från växande träd tar ris, grenar, näver,
bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda. Lag (2017:442).
3 § Om brott som avses i 1 § är att anse som grovt, döms för
grov skadegörelse till fängelse i lägst sex månader och högst
sex år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt
beaktas om gärningen har medfört betydande fara för någons
liv eller hälsa, om skadan drabbat sak av stor kulturell
eller ekonomisk betydelse eller annars är synnerligen kännbar
eller om gärningen varit av särskilt hänsynslös art.
Lag (2017:442).
4 § Den som olovligen och på annat än väg färdas över tomt
eller plantering, eller över någon annan mark som kan skadas
av detta, döms för tagande av olovlig väg till böter eller
fängelse i högst sex månader. Lag (2017:442).
5 § För försök eller förberedelse till grov skadegörelse och
för försök till skadegörelse samt för underlåtenhet att
avslöja eller förhindra grov skadegörelse döms det till
ansvar enligt 23 kap. Lag (2016:508).
6 § Ringa skadegörelse, åverkan eller tagande av olovlig väg
får, om brottet endast kränker enskilds rätt, åtalas av
åklagare bara om åtal av särskilda skäl är motiverat från
allmän synpunkt. Lag (2017:442).
13 kap. Om allmänfarliga brott
1 § Om någon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller
hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för
mordbrand till fängelse, lägst två och högst åtta år.
Är brottet mindre allvarligt, döms till fängelse, lägst ett och högst
tre år. Lag (1993:207).
2 § Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för
grov mordbrand till fängelse på viss tid, lägst sex och högst
arton år, eller på livstid.
Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om
branden anlagts i tättbebyggt samhälle, där den lätt kunde
sprida sig, eller annars inneburit fara för flera människor
eller för egendom av särskild betydenhet. Lag (2009:396).
3 § Den som åstadkommer explosion, översvämning, ras,
skeppsbrott, flyg- eller tågolycka eller annan sådan ofärd och
därigenom framkallar fara för annans liv eller hälsa eller för
omfattande förstörelse av annans egendom, döms för
allmänfarlig ödeläggelse till fängelse i lägst två och högst
åtta år.
Om brottet är mindre allvarligt, döms till fängelse i lägst
ett och högst tre år.
Om brottet är grovt, döms för grov allmänfarlig ödeläggelse
till fängelse på viss tid, lägst sex och högst arton år, eller
på livstid. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det
särskilt beaktas om gärningen inneburit fara för flera
människor eller för egendom av särskild betydelse eller annars
varit av särskilt farlig eller allvarlig art. Lag (2023:257).
4 § Om någon förstör eller skadar egendom, som har avsevärd betydelse
för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning
eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket, eller
genom annan åtgärd, som ej innefattar allenast undanhållande av
arbetskraft eller uppmaning därtill, allvarligt stör eller hindrar
användningen av sådan egendom, dömes för sabotage till fängelse i högst
fyra år. Detsamma skall gälla, om någon eljest, genom skadegörelse
eller annan åtgärd som nyss sagts, allvarligt stör eller hindrar den
allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf, telefon, radio
eller dylikt allmänt hjälpmedel eller av anläggning för allmänhetens
förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.
5 § Är brott som avses i 4 § att anse som grovt, döms för
grovt sabotage till fängelse på viss tid, lägst två och högst
arton år, eller på livstid.
Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om
därigenom framkallats fara för rikets säkerhet, för flera
människoliv eller för egendom av särskild betydenhet.
Lag (2009:396).
5 a § Den som genom olaga tvång eller olovligen med
tekniskt hjälpmedel bemäktigar sig eller ingriper i
manövreringen av
1. ett luftfartyg,
2. ett fartyg, som används i civil yrkesmässig sjöfart för
befordran av gods eller passagerare, bogsering, bärgning,
fiske eller annan fångst, eller
3. en buss, en lastbil eller ett maskindrivet spårfordon på
järnväg, spårväg eller tunnelbana, som används i
förvärvsverksamhet för befordran av gods eller passagerare,
döms för kapning till fängelse i högst fyra år. Detsamma
gäller den som genom olaga tvång bemäktigar sig en plattform
i havet som är avsedd för verksamhet för utforskning eller
utvinning av naturtillgångar eller för något annat ekonomiskt
ändamål.
Den som i annat fall
1. förstör eller allvarligt skadar ett sådant fartyg eller en
sådan plattform som anges i första stycket eller ett
luftfartyg i trafik, eller
2. vidtar en åtgärd som är ägnad att framkalla fara för
säkerheten för ett sådant fartyg eller en sådan plattform som
anges i första stycket eller för ett luftfartygs säkerhet
under flygning
döms för sjö- eller luftfartssabotage till fängelse i högst
fyra år.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som
grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst
arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om brottet är
grovt ska särskilt beaktas om därigenom framkallats fara för
flera människoliv eller om gärningen annars varit av särskilt
farlig art. Lag (2018:165).
5 b § Den som
1. använder allvarligt våld eller hot om sådant våld mot
någon som befinner sig på en flygplats som är öppen för
internationell trafik,
2. förstör eller allvarligt skadar en anordning, som hör till
en sådan flygplats eller som används för flygplatsens trafik,
eller ett luftfartyg, som inte är i trafik men är uppställt
på flygplatsen, eller
3. med användande av våld eller hot om våld omintetgör
verksamhet som bedrivs på en sådan flygplats,
döms, om gärningen är ägnad att framkalla fara för
flygplatsens funktion eller för säkerheten vid denna, för
flygplatssabotage till fängelse i högst fyra år.
Är brottet att anse som grovt, döms till fängelse på viss
tid, lägst två och högst arton år, eller på livstid. Vid
bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om
därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om
gärningen annars varit av särskilt farlig art.
Lag (2009:396).
5 c § Den som angriper eller på annat sätt stör
polisverksamhet, räddningstjänst eller ambulanssjukvård genom
att
1. använda våld eller hot om våld mot verksamhetens personal
eller mot personer som bistår verksamheten,
2. tillgripa eller skada fordon eller annat hjälpmedel som
används eller ska användas i verksamheten, eller
3. vidta annan otillbörlig åtgärd
döms, om gärningen är ägnad att allvarligt försvåra eller
hindra utryckningsverksamhet eller brottsbekämpande
verksamhet, för sabotage mot blåljusverksamhet till fängelse i
högst fyra år.
Om brottet är grovt döms för grovt sabotage mot
blåljusverksamhet till fängelse på viss tid, lägst två och
högst arton år, eller på livstid. Vid bedömningen av om
brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen
framkallat fara för flera människoliv eller egendom av
särskild betydelse eller annars varit av särskilt farlig art.
Lag (2019:1162).
6 § Den som av oaktsamhet, genom att umgås ovarsamt med eld eller
sprängämne eller på annat sätt, vållar
1. brand eller ofärd som avses i 1, 2 eller 3 § eller framkallar
fara för det,
2. skada eller hinder som avses i 4 § eller
3. skada som avses i 5 a § andra stycket 1 eller 5 b § första
stycket 2 döms för allmänfarlig vårdslöshet till böter eller
fängelse i högst sex månader.
Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst två år. Lag (1990:416).
7 § Om någon framkallar allmän fara för människors liv eller
hälsa genom att förgifta eller infektera livsmedel, vatten
eller annat, på annat sätt sprida gift eller dylikt eller
överföra eller sprida allvarlig sjukdom, döms för spridande
av gift eller smitta till fängelse i högst sex år.
Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst fyra
och högst arton år, eller på livstid. Vid bedömande av om
brottet är grovt ska särskilt beaktas om det skett med uppsåt
att skada annan till liv eller hälsa eller om många människor
utsatts för fara. Lag (2009:396).
8 § Framkallar någon allmän fara för djur eller växter medelst gift eller
genom att överföra eller sprida elakartad sjukdom eller genom att sprida
skadedjur eller ogräs eller på annat dylikt sätt, dömes för förgöring
till böter eller fängelse i högst två år.
Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst
sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas,
om det skett med uppsåt att skada eller om egendom av betydande värde
utsatts för fara.
8 a § Har upphävts genom lag (1998:809).
9 § Begår någon av oaktsamhet en gärning som anges i 7 eller
8 §, skall han dömas för vårdslöshet med gift eller smittämne
till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1998:809).
10 § Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i
detta kapitel är sagt, vid handhavande av eld, sprängämne eller gift eller
annorledes framkallat fara för brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 § sägs
eller allmän fara som avses i 7 eller 8 § och underlåter han, efter att
hava kommit till insikt därom, att till farans avvärjande göra vad
skäligen kan begäras, dömes för underlåtenhet att avvärja allmänfara
till böter eller fängelse i högst ett år.
11 § Om någon som har ådragit sig ansvar enligt 1, 2, 3, 6, 7,
8, 9 eller 10 § eller enligt 5 a § andra stycket 2 eller 5 b §
första stycket 2 eller 3, frivilligt har avvärjt en sådan fara
eller verkan som anges där innan avsevärd olägenhet har
uppkommit, får han dömas till lindrigare straff än vad som är
föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är för gärningen
ej föreskrivet svårare straff än fängelse i ett år, skall han
ej dömas till ansvar. Lag (1998:809).
12 § För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand,
grov mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, grov allmänfarlig
ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kapning, sjö- eller
luftfartssabotage, flygplatssabotage, sabotage mot
blåljusverksamhet, grovt sabotage mot blåljusverksamhet,
spridande av gift eller smitta eller till förgöring och för
underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott döms
det till ansvar enligt 23 kap. Lag (2023:257).
14 kap. Om förfalskningsbrott
1 § Den som obehörigen, genom att skriva eller på liknande
sätt ange en annan persons namn eller på annat sätt,
framställer en falsk urkund eller ändrar eller fyller ut en
äkta urkund döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende,
för urkundsförfalskning till fängelse i högst två år.
Med urkund avses
1. en handling som upprättats till bevis eller annars är av
betydelse som bevis och som har en utställarangivelse och
originalkaraktär,
2. en elektronisk handling som upprättats till bevis eller
annars är av betydelse som bevis och som har en
utställarangivelse som kan kontrolleras på ett tillförlitligt
sätt, och
3. ett märke som ställts ut till bevis om en persons
identitet eller om en viss rättighet eller prestation och som
har originalkaraktär (bevismärke). Lag (2013:425).
2 § Är brott som avses i 1 § att anse som ringa, döms för
förvanskning av urkund till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Vid bedömande av om brottet är ringa ska det särskilt beaktas
om urkunden är av mindre vikt eller om gärningen har begåtts
för att hjälpa någon till hans eller hennes rätt.
Lag (2013:425).
3 § Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, döms för
grov urkundsförfalskning till fängelse i lägst sex månader
och högst sex år.
Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas
om förfalskningen avsett en myndighets arkivhandling av vikt
eller en urkund som är särskilt betydelsefull i den allmänna
omsättningen eller om gärningen annars varit av särskilt
farlig art. Lag (2013:425).
4 § Den som utan att vid tillfället ha rätt till det förstör,
gör obrukbar eller döljer en urkund döms, om åtgärden innebär
fara i bevishänseende och brottet inte är att anse som
bokföringsbrott, för hindrande av urkunds bevisfunktion till
fängelse i högst två år.
Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år. Lag (2013:425).
5 § Den som olovligen anbringar eller annars förfalskar någon
annans namnteckning eller signatur på ett alster av konst
eller brukskonst eller på annat sådant verk och därigenom ger
sken av att den personen angett sig vara upphovsman till
verket döms för signaturförfalskning till fängelse i högst
två år.
Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år. Lag (2013:425).
6 § Den som eftergör eller på annat sätt förfalskar sedel
eller mynt som gäller i Sverige eller utomlands eller som har
beslutats för utgivning men ännu inte är gällande döms för
penningförfalskning till fängelse i högst fyra år.
Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst två och högst
åtta år. Lag (2013:425).
7 § Den som anskaffar, lämnar, tar emot, förvarar,
transporterar eller tar annan liknande befattning med falsk
sedel eller falskt mynt som avses i 6 §, med uppsåt att det
förfalskade ska prånglas ut, döms för olovlig befattning med
falska pengar till fängelse i högst två år.
Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och
högst sex år. Lag (2016:348).
8 § Den som eftergör gällande frimärke, beläggningsstämpel
eller annat offentligt eller för allmänheten avsett svenskt
eller utländskt värdemärke eller offentlig svensk eller
utländsk kontrollmärkning på mått, vikt, vara, handling eller
annat, eller anbringar falskt sådant märke eller obehörigen
anbringar äkta märke eller annars förfalskar sådant märke
eller det märkta, döms, om åtgärden innebär fara i
bevishänseende, för märkesförfalskning till fängelse i högst
två år.
Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Är brottet grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år. Lag (2013:425).
9 § Den som obehörigen anbringar ett märke eller annat
föremål som kan förväxlas med gällande gränsmärke,
vattenmärke, fixpunkt eller annat märke för plan- eller
höjdmätning eller flyttar, tar bort, skadar eller förstör ett
sådant märke döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende,
för förfalskning av fast märke till fängelse i högst fyra
år.
Är brottet ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex
månader. Lag (2013:425).
10 § Den som åberopar falsk urkund, bjuder ut eller saluför
verk med falsk signatur, prånglar ut falsk sedel eller falskt
mynt, använder falskt värde- eller kontrollmärke, åberopar
falskt fast märke eller annars brukar något som förfalskats
på ett sätt som anges i detta kapitel, döms, om åtgärden
innebär fara i bevishänseende, för brukande av det
förfalskade som om han eller hon själv hade gjort
förfalskningen. Lag (2013:425).
11 § Den som i annat fall än som avses i 10 § bland
allmänheten sprider något som lätt kan förväxlas med gällande
sedel, mynt eller offentligt värdemärke döms för olaga
spridande av efterbildning till böter. Lag (2013:425).
12 § Om någon har begått en sådan gärning som avses i detta
kapitel men frivilligt och innan avsevärd olägenhet uppkommit
har avvärjt den fara i bevishänseende som gärningen innebar,
får han eller hon dömas till lindrigare straff än vad som är
föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är det inte
föreskrivet strängare straff än fängelse i sex månader för
gärningen, ska han eller hon inte dömas till ansvar.
Lag (2013:425).
13 § För försök eller förberedelse till urkundsförfalskning,
grov urkundsförfalskning, hindrande av urkunds bevisfunktion,
signaturförfalskning, penningförfalskning,
märkesförfalskning, förfalskning av fast märke eller brukande
av vad som förfalskats och för underlåtenhet att avslöja
eller förhindra penningförfalskning döms det till ansvar
enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök till olovlig
befattning med falska pengar som består i försök till
anskaffande eller mottagande av det förfalskade. Skulle
brottet, om det fullbordats, ha varit att anse som ringa, ska
gärningen dock inte medföra ansvar. Lag (2016:508).
15 kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga
1 § Den som, efter att han eller hon har avlagt en ed som är
föreskriven i lag, lämnar osann uppgift eller förtiger
sanningen, döms för mened till fängelse i högst fyra år. Om
brottet är ringa döms för ringa mened till böter eller
fängelse i högst sex månader.
Om brottet är grovt döms för grov mened till fängelse i lägst
två och högst åtta år. Vid bedömningen av om brottet är grovt
ska det särskilt beaktas om det skett med uppsåt att
1. försvåra eller förhindra utredningen av allvarlig
brottslighet eller lagföringen av någon för sådan
brottslighet,
2. någon oskyldig ska dömas för allvarlig brottslighet, eller
3. annars tillfoga någon annan synnerlig skada.
Lag (2022:792).
2 § Den som vid förhör under sanningsförsäkran i rättegång lämnar
osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes för osann partsutsaga
till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter
eller fängelse i högst sex månader.
3 § Begår någon av grov oaktsamhet gärning som i 1 eller 2 § sägs,
dömes för ovarsam utsaga till böter eller fängelse i högst sex månader.
4 § Prövas utsaga som avses i 1--3 §§ vara utan betydelse för saken,
skall ej dömas till ansvar.
Vad nu sagts skall ock gälla, om någon lämnat osann uppgift eller
förtigit sanningen angående sådant varom han ägt vägra att yttra sig
och omständigheterna innebära skälig ursäkt för honom.
4 a § Om någon under straffansvar inför domstol i Danmark, Finland,
Island eller Norge lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen,
dömes han för osann utsaga inför nordisk domstol till påföljd enligt
1 §, om utsagan här i riket skulle ha avgivits under laga ed, och
enligt 2 §, när fråga är om utsaga av part i tvistemål. Begås gärningen
av grov oaktsamhet, dömes för ovarsam utsaga inför nordisk domstol till
påföljd enligt 3 §.
Bestämmelserna i 4, 14 och 15 §§ äger motsvarande tillämpning på gärning
som avses i första stycket. Lag (1975:1292).
4 b § Om ett vittne eller en sakkunnig under ed inför
Europeiska unionens domstol, inför tribunalen vid denna
domstol, inför Europeiska frihandelssammanslutningens
domstol, EFTA-domstolen, eller inför Internationella
brottmålsdomstolen lämnar osann uppgift eller förtiger
sanningen, döms för osann utsaga inför en internationell
domstol till påföljd enligt 1 §, om utsagan här i riket
skulle ha avgetts under laga ed.
Begås gärning enligt första stycket av grov oaktsamhet, döms
för ovarsam utsaga inför en internationell domstol till
påföljd enligt 3 §. Ansvar enligt detta stycke ska dock inte
dömas ut om utsagan avgetts inför Internationella
brottmålsdomstolen.
Bestämmelserna i 4, 14 och 15 §§ gäller i tillämpliga delar
också gärning som avses i första och andra styckena.
Lag (2009:1281).
5 § Väcker någon åtal mot oskyldig med uppsåt att denne må bliva fälld
till ansvar, dömes för falskt åtal till fängelse i högst två år eller,
om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och
högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt
beaktas, om åtalet avsett allvarligt brott eller innefattat missbruk
av tjänsteställning.
Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, dömes
för obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader.
6 § Den som anger en oskyldig till åtal med uppsåt att han
eller hon ska bli dömd till ansvar, döms för falsk angivelse
till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa döms för
ringa falsk angivelse till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Om brottet är grovt döms för grov falsk angivelse till
fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid
bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om
angivelsen avsett allvarlig brottslighet.
Om han eller hon inte insåg, men hade skälig anledning att
anta, att den som angetts var oskyldig, döms för obefogad
angivelse till böter eller fängelse i högst sex månader.
Lag (2022:792).
7 § Den som, i annat fall än som avses i 6 §, hos åklagare,
Polismyndig-heten eller annan myndighet osant beskyller någon
annan för en brottslig gärning, påstår en besvärande
omständighet eller förnekar en friande eller mildrande
omständighet, döms, om myndigheten ska ta upp anmälan i en
sådan sak, för falsk beskyllning till fängelse i högst två år.
Om brottet är ringa döms för ringa falsk beskyllning till
böter eller fängelse i högst sex månader.
Om brottet är grovt döms för grov falsk beskyllning till
fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid
bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om
beskyllningen avsett allvarlig brottslighet.
Om han eller hon inte insåg men hade skälig anledning att anta
att utsagan var osann, döms för vårdslös beskyllning till
böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2022:792).
8 § Förvanskar eller undanröjer någon bevis med uppsåt att oskyldig må
bliva fälld till ansvar eller åberopar någon med sådant uppsåt falskt
bevis, dömes för bevisförvanskning till fängelse i högst två år eller,
om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst
fyra år.
9 § Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i
detta kapitel är sagt, genom åtgärd, varom där förmäles, framkallat
fara för att annan skall bliva utan laga skäl dömd eller eljest lida
avsevärt förfång, och underlåter han, efter att hava kommit till
insikt därom, att till farans avvärjande göra vad skäligen kan begäras,
dömes för underlåtenhet att avvärja rättsfel till böter eller fängelse
i högst sex månader.
10 § Den som på annat sätt än muntligen lämnar osann uppgift
eller förtiger sanningen, när uppgiften enligt lag eller
annan författning lämnas på heder och samvete eller under
annan liknande försäkran, döms, om åtgärden innebär fara i
bevishänseende, för osann försäkran till böter eller fängelse
i högst sex månader.
Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år.
Den som av grov oaktsamhet begår en sådan gärning som avses i
första stycket döms för vårdslös försäkran till böter eller
fängelse i högst sex månader. Lag (2013:425).
11 § Den som i ett intyg eller en annan urkund lämnar osann
uppgift om vem han eller hon är eller om annat än egna
angelägenheter eller för skens skull upprättar en urkund
rörande rättshandling döms, om åtgärden innebär fara i
bevishänseende, för osant intygande till böter eller fängelse
i högst sex månader.
Är brottet med hänsyn till att det innefattar missbruk av
tjänsteställning eller annars att anse som grovt, döms till
fängelse i högst två år.
Den som åberopar eller på annat sätt använder en sådan osann
urkund som avses i första stycket döms, om åtgärden innebär
fara i bevishänseende, för brukande av osann urkund till
straff som anges i första eller andra stycket.
Lag (2013:425).
12 § Den som sanningslöst åberopar pass, betyg,
identitetshandling eller annan sådan för enskild person
utställd urkund såsom gällande för sig eller annan person
eller lämnar ut sådan urkund för att missbrukas på det sättet
döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för missbruk
av urkund till böter eller fängelse i högst sex månader.
Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år.
Den som sanningslöst utger en handling för att vara en riktig
kopia av en viss urkund döms, om åtgärden innebär fara i
bevishänseende, för missbruk av handling till straff som
anges i första eller andra stycket. Lag (2013:425).
13 § Den som förnekar sin underskrift på en urkund eller sin
utställarangivelse avseende en urkund, när angivelsen är
sådan att den kan likställas med en underskrift, döms, om
åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förnekande av
underskrift till böter eller fängelse i högst sex månader.
Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år.
Lag (2013:425).
14 § Om någon har begått en sådan gärning som avses i detta
kapitel men frivilligt och innan avsevärd olägenhet uppkommit
har rättat felet eller på annat sätt avvärjt fara för vidare
olägenhet, får han eller hon dömas till lindrigare straff än
vad som är föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är
det inte föreskrivet strängare straff än fängelse i sex
månader för gärningen, ska han eller hon inte dömas till
ansvar. Lag (2013:425).
15 § För förberedelse eller stämpling till mened eller grov
mened och för försök till bevisförvanskning som inte är ringa
döms det till ansvar enligt 23 kap. Lag (2022:792).
16 kap. Om brott mot allmän ordning
1 § Stör folksamling allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att
med förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga
eller hindra viss åtgärd och skingrar den sig ej på myndighets
befallning, dömes för upplopp, anstiftare och anförare till fängelse
i högst fyra år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till
böter eller fängelse i högst två år.
Om folksamlingen skingrar sig på myndighets befallning, dömes anstiftare
och anförare för upplopp till böter eller fängelse i högst två år.
2 § Har folksamling, med uppsåt som i 1 § sägs, gått till förenat våld
å person eller egendom, dömes vare sig myndighet var tillstädes eller ej,
för våldsamt upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst tio år
och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse
i högst fyra år.
3 § Underlåter deltagare i folksamling som stör allmän ordning att
efterkomma för ordningens upprätthållande meddelad befallning eller
intränger han på område som blivit för sådant ändamål fridlyst eller
avspärrat, dömes, om ej upplopp föreligger, för ohörsamhet mot
ordningsmakten till böter eller fängelse i högst sex månader.
4 § Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat
dylikt sätt stör eller söker hindra allmän gudstjänst, annan
allmän andaktsövning, vigsel eller begravning eller dylik
akt, domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal
förrättning eller allmän sammankomst för överläggning,
undervisning eller åhörande av föredrag, döms för störande av
förrättning eller av allmän sammankomst till böter eller
fängelse i högst sex månader.
För störande av förrättning eller av allmän sammankomst döms
också den som genom våldshandling eller oljud eller på annat
dylikt sätt stör eller söker hindra förhandling vid
Internationella brottmålsdomstolen. Lag (2009:1281).
5 § Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som
sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till
allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig gärning,
svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet,
dömes för uppvigling till böter eller fängelse i högst sex månader.
För uppvigling skall dömas även den som muntligen inför en samling av
krigsmän eller i annat meddelande till krigsmän uppmanar eller på annat
sätt söker förleda dem till en handling eller underlåtenhet som innebär
att de åsidosätter vad som åligger dem i tjänsten.
I ringa fall skall ej dömas till ansvar. Vid bedömande huruvida ringa fall
föreligger skall särskilt beaktas, om det förelegat endast obetydlig fara
för att uppmaningen eller försöket skulle leda till efterföljd.
Är brottet med hänsyn till att gärningsmannen sökt förleda till allvarligt
brott eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst
fyra år. Lag (1986:645).
5 a § Den som för brott eller brottslig verksamhet anlitar,
betalar, instruerar eller överlämnar egendom till någon som
inte har fyllt arton år och därigenom, eller på annat liknande
sätt, involverar honom eller henne i brottet eller den
brottsliga verksamheten, döms för involverande av en underårig
i brottslighet till fängelse i högst fyra år. Detta gäller
även om den som begår en sådan gärning inte haft uppsåt till
men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra
personen inte fyllt arton år.
Om involverandet med hänsyn till den ringa skillnaden i ålder
eller utveckling mellan den som har begått gärningen och den
andra personen eller annars är uppenbart mindre allvarligt,
ska inte dömas till ansvar. Lag (2023:257).
6 § Om en samling av krigsmän gemensamt hotar att med våld
sätta sig upp mot förman, döms för myteri till böter eller
fängelse i högst fyra år. Anstiftare och anförare döms dock
till fängelse i högst sex år.
Har deltagarna i ett myteri gemensamt brukat våld mot person
eller egendom, döms deltagarna till fängelse i högst sex år.
Anstiftare och anförare döms dock till fängelse i högst arton
år eller på livstid.
Om brottet annars är att anse som grovt, döms till fängelse i
högst arton år eller på livstid. Vid bedömande av om brottet
är grovt ska särskilt beaktas om gärningen har begåtts under
strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild
fara. Lag (2009:396).
7 § Har upphört att gälla genom lag (1970:225).
8 § Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som
sprids uppmanar till våld mot, hotar eller uttrycker
missaktning för en folkgrupp, en annan sådan grupp av personer
eller en enskild i någon av dessa grupper med anspelning på
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung,
trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande
identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp till
fängelse i högst två år.
För hets mot folkgrupp döms också den som i ett uttalande
eller i ett annat meddelande som sprids förnekar, ursäktar
eller uppenbart förringar ett brott som utgör eller motsvarar
folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelse eller
aggressionsbrott enligt ett avgörande som har meddelats av en
svensk domstol eller av en erkänd internationell domstol för
brott mot folkrätten och som fått laga kraft, om gärningen är
ägnad att uppmana till våld mot, hota eller uttrycka
missaktning för en sådan grupp eller enskild som avses i
första stycket.
Om brottet är ringa döms för ringa hets mot folkgrupp till
böter.
Om brottet är grovt döms för grov hets mot folkgrupp till
fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid
bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om
meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande
innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt
som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet.
Lag (2024:340).
9 § En näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar
någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller
könsöverskridande identitet eller uttryck genom att inte gå
personen till handa på de villkor som näringsidkaren i sin
verksamhet tillämpar i förhållande till andra, ska dömas för
olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst ett
år.
Vad som sägs i första stycket om en näringsidkare tillämpas
också på den som är anställd i näringsverksamhet eller annars
handlar på en näringsidkares vägnar samt på den som är
anställd i allmän tjänst eller har allmänt uppdrag.
För olaga diskriminering döms även anordnare av allmän
sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare
till sådan anordnare, om han eller hon diskriminerar någon på
grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung,
trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande
identitet eller uttryck genom att vägra personen tillträde
till sammankomsten eller tillställningen på de villkor som
gäller för andra. Lag (2018:540).
10 § Den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen
behandlar ett lik eller en avliden persons aska, döms för
gravfridsbrott till böter eller fängelse i högst två år. För
gravfridsbrott döms även den som obehörigen öppnar en grav
eller förstör, skadar eller gör ofog på en kista, urna, grav
eller ett annat vilorum för de döda eller en gravvård.
Om brottet är grovt, döms för grovt gravfridsbrott till
fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid
bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om
gärningsmannen tillfogat ett lik en svår skada eller om
gärningen inneburit omfattande förstörelse eller annars varit
av särskilt hänsynslös eller farlig art. Lag (2022:607).
10 a § Den som
1. skildrar barn i pornografisk bild,
2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt
gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan,
3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn,
4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana
bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som
syftar till att främja handel med sådana bilder, eller
5. innehar en sådan bild av barn eller betraktar en sådan bild
som han eller hon berett sig tillgång till
döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år.
Är ett brott som avses i första stycket ringa, döms till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är
fullbordad eller som är under arton år. Är
pubertetsutvecklingen fullbordad, ska ansvar för gärning
enligt första stycket 2-5 dömas ut bara om det av bilden och
omständigheterna kring den framgår att den avbildade personen
är under arton år.
Till ansvar för gärning som avses i första stycket 1 ska dömas
även den som inte haft uppsåt till men varit oaktsam
beträffande omständigheten att den som skildras är under arton
år.
Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte
av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första
stycket, döms som sägs där eller i andra stycket.
Är brott som avses i första stycket att anse som grovt, döms
för grovt barnpornografibrott till fängelse i lägst ett och
högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det
särskilt beaktas om brottet har begåtts yrkesmässigt eller i
vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verksamhet som utövats
systematiskt eller i större omfattning, avsett en särskilt
stor mängd bilder eller avsett bilder där barnen är särskilt
unga, utsätts för våld eller tvång eller utnyttjas på annat
särskilt hänsynslöst sätt. Lag (2020:173).
10 b § Förbuden i 10 a § mot skildring och innehav gäller inte
den som enligt första eller andra stycket i den paragrafen
framställer en pornografisk bild av barn, om skillnaden i
ålder och utveckling mellan den avbildade personen och den som
framställer bilden är ringa och omständigheterna i övrigt inte
påkallar att ansvar döms ut.
Inte heller gäller förbuden den som tecknar, målar eller på
något annat liknande hantverksmässigt sätt framställer en
sådan bild, om bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas,
upplåtas, förevisas eller på annat sätt göras tillgänglig för
andra.
Även i andra fall ska en gärning inte utgöra brott, om
gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.
Lag (2010:399).
10 c § Den som i bild skildrar sexuellt våld eller tvång med
uppsåt att bilden eller bilderna sprids eller som sprider en
sådan skildring, döms, om inte gärningen med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig, för olaga våldsskildring till
böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som i
rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld
mot människor eller djur med uppsåt att bilderna sprids eller
som sprider en sådan skildring.
Sprider någon av oaktsamhet en skildring som avses i första
stycket och sker spridningen i yrkesmässig verksamhet eller
annars i förvärvssyfte, döms till ansvar enligt första
stycket. Lag (2010:1881).
10 d § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet i
yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte till den
som är under femton år lämnar ut en film, ett videogram eller
en annan teknisk upptagning med rörliga bilder som innefattar
ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger
våld eller hot om våld mot människor eller djur döms för
otillåten utlämning av teknisk upptagning till böter eller
fängelse i högst sex månader.
Första stycket gäller inte filmer, videogram eller andra
tekniska upptagningar med rörliga bilder med samma innehåll
som en framställning som Mediemyndigheten har godkänt för
visning för någon åldersgrupp av barn under femton år. Första
stycket gäller inte heller offentliga förevisningar av rörliga
bilder i filmer eller videogram eller i en uppspelning ur en
databas.
Har en teknisk upptagning med rörliga bilder försetts med ett
intyg om att en framställning med samma innehåll har godkänts
av Mediemyndigheten för visning för någon åldersgrupp av barn
under femton år, ska ansvar enligt första stycket inte dömas
ut. Detta gäller dock inte om intyget var oriktigt och den som
har lämnat ut upptagningen har insett eller borde ha insett
det. Lag (2023:839).
11 § Den som på eller vid allmän plats genom skyltning eller
annat liknande förfarande förevisar pornografisk bild på sätt
som är ägnat att väcka allmän anstöt dömes för otillåtet
förfarande med pornografisk bild till böter eller fängelse i
högst sex månader. Det samma gäller den som med posten sänder
eller på annat sätt tillställer någon pornografisk bild utan
föregående beställning. Lag (1970:225).
12 § Den som bland barn eller ungdom sprider en skrift, bild
eller teknisk upptagning som genom sitt innehåll kan verka
förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas
sedliga fostran, döms för förledande av ungdom till böter eller
fängelse i högst sex månader. Lag (1998:1444).
13 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom
misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat
sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, döms för
djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år.
Om brottet är grovt döms för grovt djurplågeri till fängelse i
lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om
brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen
1. har inneburit allvarligt lidande för djuret eller djuren,
2. har omfattat ett större antal djur, eller
3. annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.
Lag (2022:116).
14 § Har upphävts genom lag (2018:1140).
14 a § Har upphävts genom lag (2018:1140).
15 § Den som genom oriktig uppgift att det föreligger fara
för en eller flera människors liv eller hälsa eller för
omfattande förstörelse av egendom föranleder onödig
säkerhetsåtgärd, döms för falskt larm till böter eller
fängelse i högst ett år.
Är brott som avses i första stycket grovt, döms till fängelse
i lägst sex månader och högst fyra år.
Den som genom missbruk av larm, nödsignal eller annan
liknande anordning föranleder onödig utryckning av
Polismyndigheten, kommunal organisation för räddningstjänst,
ambulans, militär, sjöräddning eller annat organ för allmän
bevakningstjänst, döms för missbruk av larmanordning till
böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2014:615).
16 § Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter
sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms
för förargelseväckande beteende till penningböter. Lag (1991:240).
17 § För förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet
att avslöja eller förhindra myteri döms det till ansvar enligt
23 kap. Detsamma gäller för försök till gravfridsbrott och
försök, förberedelse eller stämpling till grovt gravfridsbrott
samt för försök till sådant barnpornografibrott som avses i
10 a § första stycket och försök eller förberedelse till grovt
barnpornografibrott. Lag (2022:607).
18 § Har upphävts genom lag (2018:1140).
19 § Har upphävts genom lag (2010:1881).
17 kap. Om brott mot allmän verksamhet m.m.
1 § Den som med våld eller hot om våld förgriper sig på en
tjänsteman i hans eller hennes myndighetsutövning eller för
att tvinga tjänstemannen till eller hindra honom eller henne
från en åtgärd i myndighetsutövningen eller för att hämnas för
en sådan åtgärd döms för våld eller hot mot tjänsteman till
böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller om någon
på detta sätt förgriper sig mot en tjänsteman som tidigare har
utövat myndighet för vad han eller hon har gjort eller
underlåtit att göra i myndighetsutövningen.
Om brottet är grovt döms för grovt våld eller hot mot
tjänsteman till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid
bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om
gärningen
1. har innefattat våld av allvarligt slag,
2. har innefattat hot som påtagligt har förstärkts med hjälp
av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom anspelning
på ett våldskapital eller som annars har varit av allvarligt
slag, eller
3. annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.
Lag (2019:1162).
2 § Den som, på något annat sätt än som anges i 1 §,
otillbörligen utför en gärning som syftar till att tvinga
eller hindra en tjänsteman i hans eller hennes
myndighetsutövning eller att hämnas för en åtgärd i
myndighetsutövningen och som för tjänstemannen medför
lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar med en
sådan gärning, döms för förgripelse mot tjänsteman till böter
eller fängelse i högst sex månader.
Om brottet är grovt döms för grov förgripelse mot tjänsteman
till fängelse i högst fyra år. Lag (2016:508).
3 § Har upphävts genom lag (1975:667).
4 § Den som, utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är
sagt, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker
hindra någon i hans myndighetsutövning, dömes för våldsamt motstånd
till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1975:667).
5 § Bestämmelserna i 1, 2 och 4 §§ ska också tillämpas, om
någon på sätt som anges där förgriper sig mot eller hindrar
den som enligt särskild föreskrift ska ha samma skydd som är
förenat med myndighetsutövning eller den som är eller har
varit kallad att biträda förrättningsman vid en åtgärd som
omfattas av sådant skydd.
Bestämmelserna i 1 och 2 §§ ska också tillämpas, om någon på
sätt som anges där förgriper sig mot en utövare av viss
samhällsnyttig funktion i hans eller hennes tjänsteutövning.
Med utövare av viss samhällsnyttig funktion avses
1. hälso- och sjukvårdspersonal,
2. socialtjänstpersonal,
3. räddningstjänstpersonal, och
4. utbildningspersonal inom skolväsendet och högskolan.
Lag (2023:494).
6 § Tjänstemän vid Internationella brottmålsdomstolen ska i
sin tjänsteutövning vara skyddade enligt bestämmelserna i 1,
2 och 4 §§ på motsvarande sätt som om det hade varit fråga om
svensk myndighetsutövning. För försök eller förberedelse till
brott enligt 1 § mot en sådan person tillämpas 16 §.
Lag (2009:1281).
7 § Har upphävts genom lag (2012:301).
8 § Den som vid val till allmän befattning eller vid annan
utövning av rösträtt i allmänt ärende söker hindra omröstningen
eller förvanska dess utgång eller annars otillbörligen inverka
på omröstningen, döms för otillbörligt verkande vid röstning
till böter eller fängelse i högst sex månader.
Är brottet grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid
bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas, om det
förövats med våld eller hot om våld eller innefattat missbruk
av tjänsteställning.
Den som tar emot, godtar ett löfte om eller begär en
otillbörlig förmån för att i allmänt ärende rösta på visst sätt
eller inte rösta, döms, om det inte är tagande av muta, för
tagande av otillbörlig förmån vid röstning till böter eller
fängelse i högst sex månader. Lag (2012:301).
9 § Söker någon obehörigen skaffa sig kännedom om vad som angående
utövning av rösträtt i allmänt ärende skall hållas hemligt, dömes för
brott mot rösthemlighet till böter eller fängelse i högst sex månader.
10 § Den som med våld eller hot om våld angriper någon för att
han eller hon gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål
eller annars vid förhör avgett utsaga hos en domstol eller
annan myndighet eller för att hindra någon från en sådan
åtgärd döms för övergrepp i rättssak till fängelse i lägst sex
månader och högst fyra år. Detsamma gäller den som med någon
annan gärning, som medför lidande, skada eller olägenhet,
eller med hot om en sådan gärning angriper någon för att han
eller hon avlagt vittnesmål eller annars avgett utsaga vid
förhör hos en myndighet eller för att hindra honom eller henne
från att avge en sådan utsaga.
Med domstol eller annan myndighet i första stycket avses även
en dömande kammare eller ett annat organ i Internationella
brottmålsdomstolen.
Om brottet är grovt döms för grovt övergrepp i rättssak till
fängelse i lägst två och högst åtta år. Vid bedömningen av om
brottet är grovt ska det särskilt beaktas om
1. det har uppkommit eller funnits risk för betydande men för
det allmänna eller någon enskild,
2. gärningen har innefattat våld av allvarligt slag,
3. gärningen har innefattat hot som påtagligt har förstärkts
med hjälp av vapen, sprängämne eller vapenattrapp eller genom
anspelning på ett våldskapital eller som annars har varit av
allvarligt slag, eller
4. gärningen annars har varit av särskilt hänsynslös eller
farlig art.
Om brottet med hänsyn till omständigheterna är mindre
allvarligt döms till fängelse i högst ett år. Lag (2022:792).
11 § Om någon döljer den som begått brott, hjälper honom eller
henne att komma undan, undanröjer bevis eller på annat
liknande sätt motverkar att brottet upptäcks eller att någon
lagförs för det, döms för skyddande av brottsling till böter
eller fängelse i högst två år.
För skyddande av brottsling döms också den som undanröjer
bevis om brott som är föremål för ett rättsligt förfarande vid
Internationella brottmålsdomstolen eller på annat liknande
sätt motverkar att brottet upptäcks eller att någon lagförs
för det.
Om brottet är grovt döms för grovt skyddande av brottsling
till fängelse i lägst ett och högst sex år. Vid bedömningen av
om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om
1. det har uppkommit eller funnits risk för betydande men för
det allmänna, eller
2. gärningen annars har varit av särskilt farlig art.
Den som inte insåg men hade skälig anledning att anta att den
andre var brottslig, döms till böter.
Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens förhållande till
den som begått brottet, den brottslighet som denne begått och
övriga omständigheter är att anse som ringa, utgör den inte
brott. Lag (2022:792).
12 § Hjälper man den som är intagen på kriminalvårdsanstalt eller som är
häktad eller anhållen eller som annars är med laga rätt berövad friheten
att komma lös eller främjar man, efter det han avvikit, hans flykt genom
att dölja honom eller genom annan sådan åtgärd, döms för främjande av flykt
till böter eller fängelse i högst ett år.
Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som ringa med hänsyn
till frihetsberövandets art och syfte, gärningsmannens tillvägagångssätt
och hans förhållande till den vars flykt han har främjat. Lag (1993:207).
13 § Den som olovligen rubbar, skadar eller annars förfogar över egendom som
är föremål för utmätning, kvarstad, betalningssäkring, beslag eller annan
liknande åtgärd skadar eller borttager myndighets anslag eller försegling
eller eljest olovligen öppnar vad myndighet tillslutit eller ock överträder
annat dylikt av myndighet meddelat förbud, dömes för överträdelse av myndig-
hets bud till böter eller fängelse i högst ett år.
Vägrar någon inträde som förrättningsman äger fordra, dömes för hindrande av
förrättning till böter. Lag (1981:827).
14 § Har upphävts genom lag (1975:667).
15 § Giver någon sig obehörigen ut för att utöva myndighet,
dömes för föregivande av allmän ställning till böter eller
fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om någon
obehörigen bär uniform, märke eller annat tjänstetecken som
giver honom sken av att tillhöra försvarsmakten eller annan kår
i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän
samfärdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme
eller kraft.
Är brottet med hänsyn till att det har medfört betydande men
för det allmänna eller för någon enskild eller eljest att anse
som grovt, skall dömas till fängelse i högst två år. Lag (1999:792).
16 § För försök, förberedelse eller stämpling till våld eller
hot mot tjänsteman, grovt våld eller hot mot tjänsteman, grov
förgripelse mot tjänsteman, övergrepp i rättssak, grovt
övergrepp i rättssak, skyddande av brottsling eller grovt
skyddande av brottsling döms det till ansvar enligt 23 kap.
Detsamma gäller för försök eller förberedelse till främjande
av flykt. Lag (2023:494).
17 § Har upphävts genom lag (2012:301).
18 kap. Om högmålsbrott
1 § Den som, med uppsåt att statsskicket ska med vapenmakt
eller annars med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd
eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller
högsta domarmakten på så sätt ska framtvingas eller hindras,
företar en handling som innebär fara för uppsåtets
förverkligande, döms, om det inte är högförräderi, för uppror
till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år,
eller på livstid eller, om faran var ringa, till fängelse i
lägst fyra och högst tio år. Lag (2009:396).
2 § Om gärning som avses i 3--5 kap. innebär förgripelse mot Konungen eller
annan medlem av konungahuset eller mot den som i egenskap av riksföreståndare
fullgör statschefens uppgifter, må dömas till fängelse i högst fyra år, om
å brottet eljest kan följa fängelse i högst sex månader, och i högst sex år,
om å brottet eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men högst fyra år.
Lag (1974:565).
3 § Den som, med uppsåt att brott skall förövas mot allmän säkerhet eller
medborgares frihet, samlar eller anför väpnat manskap eller håller det samlat
eller förser manskap med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning eller
övar det i vapens bruk, dömes för väpnat hot mot laglig ordning till fängelse,
lägst sex och högst tio år.
4 § Om någon bildar eller deltager i sammanslutning, som måste anses vara
avsedd att utgöra eller med hänsyn till sin beskaffenhet och det ändamål för
vilket den är bildad lätt kan utvecklas till ett sådant maktmedel som militär
trupp eller polisstyrka och som icke med vederbörligt tillstånd förstärker
försvaret eller ordningsmakten, eller ock för sådan sammanslutning tager
befattning med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning, upplåter lokal
eller mark för dess verksamhet eller understödjer den med penningar eller på
annat sätt, dömes för olovlig kårverksamhet till böter eller fängelse i
högst två år.
5 § Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den
allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk
organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter
yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot
medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år.
6 § Om någon genom stympning eller annorledes, för längre eller kortare
tid, gör sig oduglig till tjänstgöring, som det ålegat honom att fullgöra
vid krigsmakten eller eljest för rikets försvar, eller genom att föregiva
sjukdom eller medelst annat vilseledande undan drager sig sådan tjänst-
göringsskyldighet, dömes för svikande av försvarsplikt till böter eller
fängelse i högst två år eller, om riket var i krig, till böter eller
fängelse i högst fyra år.
7 § För försök, förberedelse eller stämpling till uppror
eller väpnat hot mot laglig ordning, för underlåtenhet att
avslöja eller förhindra sådant brott och för försök till
brott mot medborgerlig frihet eller svikande av försvarsplikt
döms det till ansvar enligt 23 kap. Lag (2016:508).
8 § Gärning som avses i 3--5 kap. och innebär förgripelse mot Konungen
eller annan som är nämnd i 2 § må ej utan regeringens förordnande åtalas
av åklagare, med mindre någon avlidit till följd av gärningen. Detsamma
skall gälla i fråga om försök, förberedelse eller stämpling till gärning
som nu sagts eller underlåtenhet att avslöja sådan gärning. Lag (1974:565).
19 kap. Om brott mot Sveriges säkerhet
1 § Den som, med uppsåt att riket eller del därav ska, med
våldsamma eller annars lagstridiga medel eller med utländskt
bistånd, läggas under främmande makt eller bringas i beroende
av sådan makt eller att del av riket på så sätt ska
lösryckas, företar en handling som innebär fara för uppsåtets
förverkligande, döms för högförräderi till fängelse på viss
tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid eller, om
faran var ringa, till fängelse i lägst fyra och högst tio år.
Om någon, med uppsåt att åtgärd eller beslut av statschefen,
regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten ska med
utländskt bistånd framtvingas eller hindras, företar en
handling som innebär fara för detta, döms också för
högförräderi. Lag (2009:396).
2 § Den som med våldsamma medel eller utländskt bistånd framkallar fara
för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter, dömes,
om det ej är högförräderi, för krigsanstiftan till fängelse, lägst två och
högst åtta år.
3 § Om den, som fått i uppdrag att för riket förhandla med
främmande makt eller annars bevaka rikets angelägenheter hos
någon som företräder främmande makts intresse, missbrukar
behörighet att företräda riket eller annars sin
förtroendeställning och därigenom orsakar riket avsevärt men,
döms för trolöshet vid förhandling med främmande makt till
fängelse på viss tid, lägst två och högst arton år, eller på
livstid. Lag (2009:396).
4 § Svensk medborgare, som utan tillstånd av regeringen eller den regeringen
bemyndigat låter bruka sig såsom ombud för främmande makt i diplomatisk
angelägenhet som rör riket, så ock envar, som i föregiven egenskap av behörigt
ombud inlåter sig i underhandling om sådan angelägenhet med någon som före-
träder främmande makts intresse, dömes för egenmäktighet vid förhandling med
främmande makt till fängelse i högst två år eller, om riket var i krig, högst
fyra år.
Innebar brottet fara för rikets självbestämningsrätt eller dess fredliga
förhållande till främmande makt, dömes till fängelse, lägst ett och högst
sex år, eller, om riket var i krig, till fängelse på viss tid, lägst fyra
och högst tio år, eller på livstid. Lag (1976:509).
5 § Den som, för att gå en främmande makt eller motsvarande
tillhanda, obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer
en uppgift om försvarsverk, vapen, förråd, import, export,
tillverkningssätt, underhandlingar, beslut eller något
förhållande i övrigt vars uppenbarande för en främmande makt
eller motsvarande kan medföra men för Sveriges säkerhet döms
för spioneri till fängelse i högst sex år.
Detsamma ska gälla, om någon i samma syfte obehörigen
framställer eller tar befattning med en skrift, en teckning
eller något annat föremål som innefattar en sådan uppgift.
Lag (2022:1519).
6 § Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för
grovt spioneri till fängelse på viss tid, lägst fyra och
högst arton år, eller på livstid.
Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om
gärningen var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn
till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse
eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän
eller enskild tjänst betrotts honom eller henne.
Lag (2009:396).
6 a § Den som, i annat fall än som avses i 5 §, för att gå en
främmande makt eller motsvarande tillhanda, obehörigen
anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer en hemlig uppgift som
förekommer inom ramen för ett samarbete med en annan stat
eller en mellanfolklig organisation eller i en mellanfolklig
organisation i vilken Sverige är medlem, och vars uppenbarande
för en främmande makt eller motsvarande är ägnat att medföra
allvarligt men för Sveriges förhållande till någon annan stat
eller en mellanfolklig organisation, döms för utlandsspioneri
till fängelse i högst fyra år.
Detsamma ska gälla, om någon i samma syfte obehörigen
framställer eller tar befattning med en skrift, en teckning
eller något annat föremål som innefattar en sådan uppgift.
En gärning ska inte utgöra brott, om den med hänsyn till
syftet och övriga omständigheter är försvarlig.
Lag (2022:1519).
6 b § Om ett brott som avses i 6 a § är grovt, döms för grovt
utlandsspioneri till fängelse i lägst två och högst åtta år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt
beaktas om gärningen var av synnerligen farlig beskaffenhet
med hänsyn till pågående krig eller rörde något förhållande av
stor betydelse eller om den som har begått gärningen röjde vad
som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom
eller henne. Lag (2022:1519).
7 § Den som, utan syfte att gå en främmande makt eller
motsvarande tillhanda, begår en gärning som avses i 5 § döms,
om uppgiften rör något förhållande av hemlig natur, för
obehörig befattning med hemlig uppgift till böter eller
fängelse i högst två år.
För obehörig befattning med hemlig uppgift döms också den som,
utan syfte att gå en främmande makt eller motsvarande
tillhanda, begår en gärning som avses i 6 a §.
En gärning enligt andra stycket ska inte utgöra brott, om den
med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är
försvarlig. Lag (2022:1519).
8 § Om ett brott som avses i 7 § är grovt, döms för grov
obehörig befattning med hemlig uppgift till fängelse i högst
fyra år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt
beaktas om gärningen innefattade tillhandagående av en
främmande makt eller motsvarande eller var av synnerligen
farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde
något förhållande av stor betydelse eller om den som har
begått gärningen röjde vad som på grund av allmän eller
enskild tjänst betrotts honom eller henne. Lag (2022:1519).
9 § Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i
7 § döms, om gärningen består i att personen obehörigen
befordrar, lämnar eller röjer en uppgift, för vårdslöshet med
hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst ett år eller,
om Sverige var i krig, till böter eller fängelse i högst två
år.
En gärning ska inte utgöra brott, om den är sådan som avses i
7 § andra stycket och den med hänsyn till syftet och övriga
omständigheter är försvarlig. Lag (2022:1519).
9 a § Den som för Sveriges räkning deltar i ett samarbete med
en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller
tjänstgör i en mellanfolklig organisation i vilken Sverige är
medlem och, i annat fall än som avses i 5, 6 a, 7 eller 9 §,
obehörigen röjer en hemlig uppgift som förekommer inom ramen
för samarbetet eller i organisationen och vars uppenbarande
för en främmande makt eller motsvarande är ägnat att störa
Sveriges förhållande till någon annan stat eller en
mellanfolklig organisation, döms för röjande av hemlig uppgift
i internationellt samarbete till böter eller fängelse i högst
ett år.
Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i första
stycket döms till böter.
En gärning ska inte utgöra brott, om den med hänsyn till
syftet och övriga omständigheter är försvarlig.
Lag (2022:1519).
10 § Den som, för att gå en främmande makt eller motsvarande
tillhanda, hemligen eller med användande av svikliga medel
antingen bedriver verksamhet vars syfte är anskaffande av
uppgifter om förhållanden vars uppenbarande för en främmande
makt eller motsvarande kan medföra men för Sveriges säkerhet
eller medverkar till sådan verksamhet mer än tillfälligt, döms
för olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige till fängelse
i högst två år.
Om brottet är grovt döms till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år. Lag (2022:1519).
10 a § Den som, för att gå en främmande makt eller motsvarande
tillhanda, här i landet antingen bedriver verksamhet vars
syfte är anskaffande av uppgifter om förhållanden vars
uppenbarande för den främmande makten eller motsvarande kan
medföra men för annan främmande makts säkerhet eller medverkar
till sådan verksamhet mer än tillfälligt, döms för olovlig
underrättelseverksamhet mot främmande makt till böter eller
fängelse i högst ett år.
Om brottet är grovt döms till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år. Lag (2022:1519).
10 b § Den som, med uppsåt att gå en främmande makt eller
motsvarande tillhanda, här i landet hemligen eller med
användande av svikliga eller otillbörliga medel antingen
bedriver verksamhet vars syfte är anskaffande av uppgifter om
någon annans personliga förhållanden eller medverkar till
sådan verksamhet mer än tillfälligt, döms för olovlig
underrättelseverksamhet mot person till fängelse i högst ett
år.
Om brottet är grovt döms till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år. Lag (2022:1519).
11 § Om gärning som avses i 3 eller 4 kap. innebär, att någon genom förgripelse
å främmande makts statsöverhuvud eller representant här i riket kränker den
främmande makten, må dömas till fängelse i högst två år, om å brottet eljest
kan följa fängelse i högst sex månader, och i högst fyra år, om å brottet
eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men högst två år. Vad nu sagts
skall äga motsvarande tillämpning, om främmande makt kränkes genom att någon
gör intrång i lokal som innehaves av dess representation eller gör skada därå
eller å egendom som där finnes. Lag (1970:225).
12 § Den som utan regeringens tillstånd här i landet värvar
någon annan till främmande krigstjänst eller därmed jämförlig
tjänst döms för olovlig värvning till böter eller fängelse i
högst ett år eller, om Sverige var i krig, till fängelse i
högst två år. Lag (2020:16).
13 § Den som av en främmande makt eller motsvarande eller från
utlandet av någon som handlar för att gå en främmande makt
eller motsvarande tillhanda tar emot pengar eller annan
egendom för att genom utgivande eller spridande av skrifter
eller på annat sätt påverka den allmänna meningen i en fråga
som gäller någon av grunderna för Sveriges statsskick eller i
någon angelägenhet som har betydelse för Sveriges säkerhet och
som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om,
döms för tagande av utländskt understöd till fängelse i högst
två år. Lag (2022:1519).
14 § För försök, förberedelse eller stämpling till
högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande makt,
spioneri, grovt spioneri, utlandsspioneri, grovt
utlandsspioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift,
olovlig underrättelseverksamhet mot främmande makt eller
olovlig underrättelseverksamhet mot person döms det till
ansvar enligt 23 kap. Detsamma gäller för försök eller
förberedelse till obehörig befattning med hemlig uppgift. Som
stämpling till högförräderi ska även anses att träda i
förbindelse med främmande makt för att förbereda, möjliggöra
eller underlätta att sådant brott kan begås.
Den som underlåter att avslöja eller förhindra högförräderi,
trolöshet vid förhandling med främmande makt, spioneri, grovt
spioneri, utlandsspioneri, grovt utlandsspioneri eller grov
obehörig befattning med hemlig uppgift döms till ansvar enligt
23 kap. Detsamma gäller även om han eller hon inte insett men
borde ha insett att brottet var förestående eller pågick.
Lag (2022:1519).
15 § Om någon, som med hänsyn till vad som är känt för honom
eller henne, på grund av en meddelad varning eller av annan
anledning borde ha insett att högförräderi, trolöshet vid
förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri,
utlandsspioneri, grovt utlandsspioneri eller grov obehörig
befattning med hemlig uppgift var förestående eller pågick,
medverkar till gärningen, döms till ansvar såsom för medhjälp
till den. Högre straff än fängelse i två år får dock inte
dömas ut. Lag (2022:1519).
16 § Olovlig underrättelseverksamhet mot främmande makt,
tagande av utländskt understöd eller olovlig värvning eller
försök, förberedelse eller stämpling till olovlig
underrättelseverksamhet mot främmande makt får inte utan
regeringens förordnande åtalas av åklagare.
Gärning som avses i 3 eller 4 kap. och innebär sådan
kränkning av främmande makt som anges i 11 § får inte heller
åtalas av åklagare utan förordnande av regeringen eller den
regeringen bemyndigat därtill. Detsamma gäller försök,
förberedelse, stämpling eller underlåtenhet att avslöja sådan
gärning. Lag (2014:383).
20 kap. Om tjänstefel m. m.
1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom
handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall
dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen
med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med
myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse
som ringa, skall inte dömas till ansvar.
Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att
anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex
månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt
beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om
gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång
eller otillbörlig förmån som är betydande.
Den som är ledamot av en beslutande statlig eller kommunal församling är inte
underkastad ansvar enligt första eller andra stycket för någon åtgärd som han
vidtar i denna egenskap.
Vad som sägs i första och andra styckena skall inte heller tillämpas, om
gärningen är belagd med straff enligt någon annan bestämmelse. Lag (1989:608).
2 § Har upphävts genom lag (2012:301).
3 § Den som röjer en uppgift som han eller hon är skyldig att
hemlighålla enligt lag eller annan författning eller enligt
förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av lag
eller annan författning, döms, om inte gärningen är belagd med
straff enligt någon annan bestämmelse, för brott mot
tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som olovligen utnyttjar sådan hemlighet.
Den som av oaktsamhet begår en gärning som avses i första
stycket, döms till böter. Om gärningen är ringa utgör den inte
brott.
Om ett brott som avses i första stycket är grovt, döms för
grovt brott mot tystnadsplikt till fängelse i lägst sex
månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är
grovt ska det särskilt beaktas om gärningen kunnat medföra
allvarlig skada, avsett ett stort antal uppgifter eller annars
varit av särskilt farlig art. Lag (2023:494).
4 § Den som har valts till sådant uppdrag hos staten eller hos
en kommun med vilket följer myndighetsutövning får av rätten
skiljas från uppdraget, om han eller hon har begått brott för
vilket är stadgat fängelse i två år eller däröver och han
eller hon genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig
att inneha uppdraget.
Med uppdrag hos staten eller hos kommun likställs uppdrag hos
styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet
som hör till staten eller till kommun, region eller
kommunalförbund. Lag (2019:839).
5 § Utan hinder av vad som annars är föreskrivet får åklagare
åtala brott varigenom följande personer har åsidosatt vad som
åligger dem i utövningen av anställningen eller uppdraget:
1. arbetstagare hos staten eller en kommun,
2. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan
sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, region
eller kommunalförbund,
3. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning,
4. den som omfattas av lagen (1994:1811) om disciplinansvar
inom totalförsvaret, m.m. eller som annars fullgör lagstadgad
tjänsteplikt,
5. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som avses
i 1-4 utövar myndighet.
Utan hinder av bestämmelserna i första stycket ska dock gälla
1. vad som i denna balk föreskrivs om att åtal inte får ske
utan förordnande av regeringen eller den regeringen har
bemyndigat och
2. vad som i annan lag eller författning är föreskrivet om
åtal för gärning, för vilken straff är föreskrivet endast om
den förövas av innehavare av anställning eller uppdrag som
avses i första stycket.
Om det inte finns särskilda bestämmelser för ett visst fall,
får åklagare åtala brott mot sådan tystnadsplikt som gäller
till förmån för enskild målsägande endast om denne anger
brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.
I fråga om åtal för brott som i utövningen av anställningen
eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd,
justitieråd eller innehavare av anställning eller uppdrag hos
riksdagen eller dess organ gäller särskilda bestämmelser.
Lag (2019:839).
6 § Har upphävts genom lag (1975:667).
7 § Har upphävts genom lag (1975:667).
8 § Har upphävts genom lag (1975:667).
9 § Har upphävts genom lag (1975:667).
10 § Har upphävts genom lag (1975:667).
11 § Har upphävts genom lag (1975:667).
12 § Har upphävts genom lag (1975:667).
13 § Har upphävts genom lag (1975:667).
14 § Har upphävts genom lag (1975:667).
15 § Har upphävts genom lag (1975:667).
21 kap. Om brott av krigsmän
1 § Detta kapitel träder i tillämpning när riket kommer i krig.
Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden
som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i,
får regeringen föreskriva att kapitlet skall tillämpas. Lag (1986:645).
2 § När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 1 §,
skall regeringen föreskriva att tillämpningen av kapitlet skall upphöra.
Lag (1986:645).
3 § Vid tillämpningen av detta kapitel avses med krigsmän alla
som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten.
Krigsmän är dessutom
1. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid
försvarsmakten är skyldiga att delta i rikets försvar,
2. skyddsvakter som förordnats med stöd av skyddslagen
(2010:305),
3. alla som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten,
när avdelningarna är i fält eller verkar under liknande
förhållanden,
4. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.
Lag (2010:308).
4 § Föreskrifterna i detta kapitel om krigsmän skall också tillämpas på
1. krigsfångar,
2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket riket är
neutralt,
3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade
krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård. Lag (1986:645).
5 § Vägrar eller underlåter en krigsman att lyda en förmans order eller
dröjer han otillbörligen med att fullgöra ordern, skall dömas för lydnads-
brott till böter eller fängelse i högst två år. Till ansvar skall dock inte
dömas, om det är uppenbart att ordern inte angår tjänsten. Lag (1986:645).
6 § Är ett brott som avses i 5 § att anse som grovt, skall dömas för grovt
lydnadsbrott till fängelse i högst tio år eller på livstid. Vid bedömande om
brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har begåtts under strid
eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara. Lag (1986:645).
7 § Avviker eller uteblir en krigsman olovligen från tjänstgöringen, skall
dömas för rymning till böter eller fängelse i högst två år.
Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst tio år eller
på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om krigs-
mannen avvikit under eller i anslutning till strid eller gått över till fienden
eller annars överlämnat sig frivilligt till denne. Lag (1986:645).
8 § Förgriper sig en krigsman med våld eller hot om våld mot en förman i dennes
tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från att
utföra en tjänsteåtgärd eller annars med anledning av hans tjänst, skall dömas
för våld eller hot mot förman till böter eller fängelse i högst två år.
Med förmän likställs vaktposter och andra krigsmän som tjänstgör för
bevakning eller upprätthållande av ordning.
Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst sex år.
Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen
har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför
särskild fara. Lag (1986:645).
9 § Avsänder en krigsman obehörigen ett meddelande till eller träder han
annars i förbindelse med någon som tillhör fiendens krigsmakt eller vistas
på fiendens område, skall dömas för samröre med fienden till böter eller
fängelse i högst två år. Lag (1986:645).
10 § Råder en krigsman under strid eller då brott mot krigslydnaden annars
medför särskild fara andra krigsmän att ge sig åt fienden eller företar han
på annat sätt i andra krigsmäns närvaro obehörigen något som är ägnat att
framkalla trolöshet eller modlöshet, skall dömas för undergrävande av
stridsviljan till fängelse i högst tio år eller på livstid. Lag (1986:645).
11 § Underlåter en krigsman att, i vad på honom ankommer, sätta en
försvarsanläggning i stridsberedskap, göra en avdelning stridsberedd,
anskaffa egendom eller på annat sätt förbereda en krigshandling, skall
dömas för försummande av krigsförberedelse till fängelse i högst tio år
eller på livstid. Lag (1986:645).
12 § Om en krigsman under tjänstgöring som chef för en avdelning av
försvarsmakten obehörigen till fienden överlämnar en stridsställning,
krigsmateriel eller annat som har avsevärd betydelse för krigföringen
eller ger sig och sin avdelning åt fienden, skall dömas för obehörig
kapitulation till fängelse i högst tio år eller på livstid.
Lag (1986:645).
13 § Underlåter en krigsman under eller i anslutning till strid att till
det yttersta uppfylla sin plikt att främja krigföringen, skall dömas för
stridsförsumlighet till fängelse i högst tio år eller på livstid.
Lag (1986:645).
14 § Åsidosätter en krigsman uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vad som
åligger honom och är felet av allvarlig natur, skall dömas för tjänstebrott
till fängelse i högst två år.
Till ansvar enligt första stycket skall inte dömas, om straff för gärningen
är föreskrivet i någon annan bestämmelse i detta kapitel. Lag (1986:645).
15 § För försök, förberedelse eller stämpling till eller
underlåtenhet att avslöja eller förhindra rymning samt för
försök, förberedelse eller stämpling till våld eller hot mot
förman döms det till ansvar enligt 23 kap.
För medverkan till tjänstebrott får dömas endast den som
därigenom åsidosatt tjänsteplikt. Lag (2016:508).
16 § Vid tillämpningen av 7, 9, 10 och 12 §§ skall med fienden likställas
främmande makt som riket inte är i krig med, om det finns risk att riket
kommer i krig med den makten. Lag (1986:645).
17 § har upphört att gälla enligt lag (1975:667).
18 § har upphävts genom lag (1986:645).
19 § har upphävts genom lag (1986:645).
20 § har upphävts genom lag (1986:645).
21 § har upphävts genom lag (1986:645).
22 § har upphävts genom lag (1986:645).
22 kap. Om landsförräderi m. m.
1 § Den som, då riket är i krig,
1. hindrar, missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar
eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet,
2. förråder, förstör eller skadar egendom som är av betydelse för
totalförsvaret,
3. åt fienden anskaffar krigsfolk, egendom eller tjänster, eller
4. begår annan liknande förrädisk gärning,
skall, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för totalförsvaret
eller innefattar avsevärt bistånd åt fienden, dömas för landsförräderi
till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.
Lag (1986:645).
2 § Begår någon en gärning som avses i 1 § och är den endast i mindre mån
ägnad att medföra men för totalförsvaret eller innefattar den ringare bistånd
åt fienden än som där sägs, skall dömas för landssvek till fängelse i högst
sex år. Lag (1986:645).
2 a § har upphävts genom lag (1986:645).
3 § Den som av oaktsamhet begår en gärning som avses i 1 eller 2 § skall
dömas för landsskadlig vårdslöshet till fängelse i högst fyra år.
Lag (1986:645).
4 § Innefattar en gärning som avses i 1--3 §§ anskaffande av egendom eller
tjänster åt fienden inom ett område som är besatt av denne och kan gärningen
med hänsyn till befolkningens behov, gärningsmannens försörjning eller andra
särskilda förhållanden ej anses otillbörlig, skall ej dömas till ansvar.
Lag (1986:645).
5 § Om någon, då riket är i krig, bland allmänheten sprider eller till
främmande makt framför eller låter framkomma falska rykten eller andra
osanna påståenden som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet,
skall han dömas för ryktesspridning till fara för rikets säkerhet till
böter eller fängelse i högst två år.
Detsamma skall gälla om någon då riket är i krig bland krigsmän sprider
falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla
trolöshet eller modlöshet. Lag (1986:645).
6 § har uphävts genom lag (2014:407).
6 a § Den som
1. utvecklar, producerar eller på annat sätt förvärvar, lagrar
eller bibehåller kemiska vapen eller överför, direkt eller
indirekt, kemiska vapen till någon,
2. använder kemiska vapen,
3. deltar i militära förberedelser för användning av kemiska
vapen, eller
4. använder ämnen för kravallbekämpning som en metod för
krigföring döms för olovlig befattning med kemiska vapen till
fängelse i högst fyra år, om gärningen inte är att bedöma som
krigsförbrytelse enligt lagen (2014:406) om straff för vissa
internationella brott.
Som kemiska vapen enligt första stycket 1-3 ska anses sådant
som definieras som kemiska vapen i Förenta nationernas
konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och
användning av kemiska vapen samt om deras förstöring.
Är brottet grovt, döms till fängelse i högst arton år eller på
livstid. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det
särskilt beaktas om gärningen varit ägnad att i väsentlig grad
bidra till utveckling, produktion eller spridning av kemiska
vapen eller till att sådana vapen används mot människor.
Lag (2021:1014).
6 b § Den som använder, utvecklar, tillverkar, förvärvar,
innehar eller överlåter antipersonella minor (truppminor),
döms för olovlig befattning med minor till fängelse i högst
fyra år, om gärningen inte är att bedöma som krigsförbrytelse
enligt lagen (2014:406) om straff för vissa internationella
brott.
Första stycket gäller endast minor som avses i konventionen
den 18 september 1997 om förbud mot användning, lagring,
produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor)
samt om deras förstöring.
Sådan befattning med minor som är tillåten enligt den
konvention som avses i andra stycket utgör inte brott.
Är brottet grovt döms till fängelse i högst arton år eller på
livstid. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det
särskilt beaktas om gärningen väsentligt bidragit till att
minor kommit att användas på ett sätt som inneburit fara för
många människors liv eller hälsa. Lag (2021:1014).
6 c § /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
Den som i strid med Förenta nationernas fördrag om
fullständigt förbud mot kärnsprängningar deltar i eller på
annat sätt medverkar till utförandet av en
kärnvapenprovsprängning eller någon annan kärnsprängning döms
för olovlig kärnsprängning till fängelse i högst fyra år, om
gärningen inte är att bedöma som krigsförbrytelse enligt lagen
(2014:406) om straff för vissa internationella brott.
Är brottet grovt, döms till fängelse i högst arton år eller på
livstid. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det
särskilt beaktas om gärningen haft stor betydelse för
kärnsprängningen eller om gärningen inneburit fara för
människor eller för egendom av särskild betydelse.
Lag (2021:1015).
7 § /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/
För försök, förberedelse eller stämpling till
landsförräderi eller landssvek döms det till ansvar enligt 23
kap. Som stämpling ska även anses att träda i förbindelse med
fienden för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att
något av dessa brott begås. För förberedelse eller stämpling
under tid då landet hotas av krig, ockupation eller andra
fientligheter ska det dömas till ansvar trots att
fientligheter inte brutit ut.
Den som underlåter att avslöja eller förhindra landsförräderi
eller landssvek ska dömas till ansvar enligt 23 kap. Till
ansvar för underlåtenhet att avslöja landsförräderi eller
landssvek ska även den dömas som inte insett men borde ha
insett att brottet var förestående eller pågick.
Lag (2016:508).
7 § /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
För försök, förberedelse eller stämpling till
landsförräderi eller landssvek döms det till ansvar enligt 23
kap. Som stämpling ska även anses att träda i förbindelse med
fienden för att förbereda, möjliggöra eller underlätta att
något av dessa brott begås. För förberedelse eller stämpling
under tid då landet hotas av krig, ockupation eller andra
fientligheter ska det dömas till ansvar trots att
fientligheter inte brutit ut.
Den som underlåter att avslöja eller förhindra landsförräderi
eller landssvek ska dömas till ansvar enligt 23 kap. Till
ansvar för underlåtenhet att avslöja landsförräderi eller
landssvek ska även den dömas som inte insett men borde ha
insett att brottet var förestående eller pågick.
För försök eller förberedelse till olovlig kärnsprängning ska
det dömas till ansvar enligt 23 kap. Lag (2016:509).
8 § har upphävts genom lag (2014:407).
9 § Om en gärning som avses i 21 kap. eller i detta kapitel förövas mot
en stat som är förbunden med riket, mot en sådan stats krigsmakt eller
mot någon som tillhör denna, skall vad som föreskrivs om sådana gärningar
mot riket, dess försvarsmakt eller krigsmän tillämpas. Lag (1986:645).
10 § Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har
befunnit sig i, får regeringen föreskriva att vad som sägs i 19 kap. och
detta kapitel för den händelse att riket är i krig skall tillämpas.
Föreskriften skall av regeringen upphävas, när sådana förhållanden
inte längre föreligger.
Om riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat av främmande makt
utan att militärt motstånd förekommer, skall vad som i de nämnda kapitlen samt
i 21 kap. sägs om rikets försvar tillämpas på motståndsverksamheten och vad
som sägs om fienden tillämpas på ockupationsmakten. Lag (1986:645).
11 § Med fiende likställs i detta kapitel främmande makt som riket inte
är i krig med, om det finns risk att riket kommer i krig med den makten.
Lag (1986:645).
12 § har upphävts genom lag (1986:645).
13 § har upphävts genom lag (1986:645).
14 § har upphävts genom lag (1986:645).
15 § har upphävts genom lag (1986:645).
16 § har upphävts genom lag (1986:645).
17 § har upphävts genom lag (1986:645).
18 § har upphävts genom lag (1986:645).
19 § har upphävts genom lag (1973:17).
23 kap. Om försök, förberedelse, stämpling och medverkan till brott
1 § Har någon påbörjat utförandet av visst brott utan att detta kommit
till fullbordan, skall han i de fall särskilt stadgande givits därom
dömas för försök till brottet, såframt fara förelegat att handlingen
skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara endast på grund
av tillfälliga omständigheter varit utesluten.
Straff för försök bestämmes högst till vad som gäller för fullbordat
brott och må ej sättas under fängelse, om lägsta straff för det
fullbordade brottet är fängelse i två år eller däröver.
2 § Den som, med uppsåt att utföra eller främja brott,
1. tar emot eller lämnar pengar eller annat som betalning för
ett brott eller för att täcka kostnader för utförande av ett
brott, eller
2. skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, förvarar,
transporterar, sammanställer eller tar annan liknande
befattning med något som är särskilt ägnat att användas som
hjälpmedel vid ett brott,
ska i de fall det särskilt anges dömas för förberedelse till
brottet, om han eller hon inte har gjort sig skyldig till
fullbordat brott eller försök.
I de fall det särskilt anges döms för stämpling till brott.
Med stämpling förstås att någon i samråd med någon annan
beslutar gärningen eller att någon söker anstifta någon annan
eller åtar eller erbjuder sig att utföra den.
Straffet för förberedelse eller stämpling ska bestämmas under
den högsta och får sättas under den lägsta gräns som gäller
för fullbordat brott. Högre straff än fängelse i två år får
bestämmas endast om fängelse i sex år eller mer kan följa på
det fullbordade brottet.
Om faran för att brottet skulle fullbordas var ringa eller om
gärningen med hänsyn till andra omständigheter är mindre
allvarlig, ska det inte dömas till ansvar. Lag (2016:508).
3 § Ansvar för försök, förberedelse eller stämpling till brott skall ej
ådömas den som frivilligt, genom att avbryta gärningens utförande eller
annorledes, föranlett att brottet ej fullbordats. Ändå att brottet
fullbordats må den som tagit olovlig befattning med hjälpmedel ej på den
grund dömas till ansvar, om han frivilligt förebyggt den brottsliga
användningen av hjälpmedlet.
4 § Ansvar som i denna balk är föreskrivet för viss gärning skall
ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som
främjat denna med råd eller dåd. Detsamma skall gälla beträffande
i annan lag eller författning straffbelagd gärning, för vilken fängelse
är föreskrivet.
Den som inte är att anse som gärningsman döms, om han har
förmått annan till utförandet, för anstiftan av brottet och annars
för medhjälp till det.
Varje medverkande bedöms efter det uppsåt eller den oaktsamhet
som ligger honom till last. Ansvar som är föreskrivet för gärning av
syssloman, gäldenär eller annan i särskild ställning skall ådömas
även den som tillsammans med honom medverkat till gärningen.
Vad som sägs i denna paragraf skall inte gälla, om något annat
följer av vad för särskilda fall är föreskrivet. Lag (1994:458).
5 § Har någon förmåtts att medverka till brott genom tvång, svek eller
missbruk av hans ungdom, oförstånd eller beroende ställning eller ock
medverkat allenast i mindre mån, må straffet för honom sättas under vad
för brottet eljest är stadgat; i ringa fall skall ej dömas till ansvar.
Detsamma skall gälla, då fråga är att ansvar som är stadgat för någon i
särskild ställning skall ådömas annan medverkande.
6 § Den som underlåter att i tid anmäla eller annars avslöja
ett förestående eller pågående brott ska, i de fall det är
särskilt föreskrivet, dömas för underlåtenhet att avslöja
brottet enligt vad som är föreskrivet för den som medverkat
endast i mindre mån till sådant brott. Högre straff än
fängelse i två år får dock inte dömas ut. I de fall det är
särskilt föreskrivet ska för underlåtenhet att avslöja brott
även den dömas som inte haft uppsåt till men borde ha insett
att brottet var förestående eller pågick.
Den som har ett bestämmande inflytande i en sammanslutning
och underlåter att förhindra ett brott inom ramen för
sammanslutningen ska, i de fall det är särskilt föreskrivet,
dömas för underlåtenhet att förhindra brottet enligt första
stycket.
För underlåtenhet att förhindra brott döms också en förälder
eller annan uppfostrare eller förmyndare som underlåter att
hindra den som står under hans eller hennes vård eller lydnad
från att begå brott.
Ansvar för underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott
förutsätter att
1. gärningen har fortskridit så långt att den är straffbar,
och
2. brottet kan avslöjas eller förhindras utan fara för den
handlande eller för någon annan och, i fall som avses i
tredje stycket, att brottet kan förhindras utan anmälan till
myndighet. Lag (2016:508).
7 § Ansvar som i denna balk är stadgat för det fall att någon genom
brott bereder sig vinning eller tillägnar sig något skall jämväl ådömas,
då någon avsiktligen bereder annan vinning eller tillägnar annan något.
24 kap. Om allmänna grunder för ansvarsfrihet
1 § En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om
den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas
betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.
Rätt till nödvärn föreligger mot
1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller
egendom,
2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar
att egendom återtas på bar gärning,
3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus,
gård eller fartyg, eller
4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Lag (1994:458).
2 § /Upphör att gälla U:2024-11-07/
Rymmer den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller som
är häktad, anhållen eller annars berövad friheten eller sätter
han eller hon sig med våld eller hot om våld till motvärn
eller gör han eller hon på annat sätt motstånd mot någon som
han eller hon står under uppsikt av, när denne ska hålla honom
eller henne till ordningen, får det våld användas som med
hänsyn till omständigheterna är försvarligt för att rymningen
ska hindras eller ordningen upprätthållas. Detsamma ska gälla
om någon annan än de som nu har nämnts gör motstånd i ett
sådant fall.
Om rätt för polismän och viss annan personal att använda våld
finns i övrigt föreskrifter i polislagen (1984:387). Om rätt
för kustbevakningstjänstemän att använda våld finns
föreskrifter i kustbevakningslagen (2019:32). Lag (2019:34).
2 § /Träder i kraft I:2024-11-07/
Rymmer den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller som
är häktad, anhållen eller annars berövad friheten eller sätter
han eller hon sig med våld eller hot om våld till motvärn
eller gör han eller hon på annat sätt motstånd mot någon som
han eller hon står under uppsikt av, när denne ska hålla honom
eller henne till ordningen, får det våld användas som med
hänsyn till omständigheterna är försvarligt för att rymningen
ska hindras eller ordningen upprätthållas. Detsamma ska gälla
om någon annan än de som nu har nämnts gör motstånd i ett
sådant fall.
Det finns också bestämmelser om rätten att använda våld för
1. polismän och viss annan personal i polislagen (1984:387),
2. kustbevakningstjänstemän i kustbevakningslagen (2019:32),
och
3. tulltjänstemän i tullbefogenhetslagen (2024:710).
Lag (2024:712).
3 § Vid myteri eller under strid eller vid annat tillfälle, då brott
mot lydnaden medför särskild fara, får militär förman mot
underlydande som inte lyder bruka det våld som är nödvändigt för
att lydnaden skall kunna upprätthållas. Lag (1994:458).
4 § En gärning som någon, i annat fall än som nämnts tidigare i
detta kapitel, begår i nöd utgör brott endast om den med hänsyn till
farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och
omständigheterna i övrigt är oförsvarlig.
Nöd föreligger när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat
viktigt av rättsordningen skyddat intresse. Lag (1994:458).
5 § /Upphör att gälla U:2024-11-07/
Om någon enligt 1-4 §§ detta kapitel, enligt 10 §
polislagen (1984:387) eller enligt 2 kap. 4 § eller 6 kap. 2 §
kustbevakningslagen (2019:32) har rätt att begå en annars
straffbelagd handling, har var och en som hjälper honom eller
henne samma rätt. Lag (2019:34).
5 § /Träder i kraft I:2024-11-07/
Om någon enligt 1-4 §§ detta kapitel, enligt 10 §
polislagen (1984:387), 2 kap. 4 § eller 6 kap. 2 §
kustbevakningslagen (2019:32) eller 2 kap. 3 §
tullbefogenhetslagen (2024:710) har rätt att begå en annars
straffbelagd handling, har var och en som hjälper honom eller
henne samma rätt. Lag (2024:712).
6 § /Upphör att gälla U:2024-11-07/
Om någon i fall där 1-5 § § detta kapitel, 10 § polislagen
(1984:387) eller 2 kap. 4 § eller 6 kap. 2 §
kustbevakningslagen (2019:32) är tillämplig har gjort mer än
vad som medges, ska han eller hon ändå vara fri från ansvar om
omständigheterna var sådana att han eller hon svårligen kunde
besinna sig. Lag (2019:34).
6 § /Träder i kraft I:2024-11-07/
Om någon i fall där 1-5 §§ detta kapitel, 10 § polislagen
(1984:387), 2 kap. 4 § eller 6 kap. 2 § kustbevakningslagen
(2019:32) eller 2 kap. 3 § tullbefogenhetslagen (2024:710) är
tillämplig har gjort mer än vad som medges, ska han eller hon
ändå vara fri från ansvar om omständigheterna var sådana att
han eller hon svårligen kunde besinna sig. Lag (2024:712).
7 § En gärning som någon begår med samtycke från den mot vilken
den riktas utgör brott endast om gärningen, med hänsyn till den
skada, kränkning eller fara som den medför, dess syfte och övriga
omständigheter, är oförsvarlig. Lag (1994:458).
8 § En gärning som någon begår på order av den under vars lydnad
han står skall inte medföra ansvar för honom, om han med hänsyn
till lydnadsförhållandets art, gärningens beskaffenhet och
omständigheterna i övrigt har att lyda ordern. Lag (1994:458).
9 § En gärning som någon begår i villfarelse rörande dess tillåtlighet
(straffrättsvillfarelse) skall inte medföra ansvar för honom om
villfarelsen på grund av att fel förekommit vid kungörandet av den
straffrättsliga bestämmelsen eller av annan orsak var uppenbart
ursäktlig. Lag (1994:458).
TREDJE AVDELNINGEN
Om påföljderna
25 kap. Om böter m.m.
1 § Böter skall dömas ut, enligt vad som är föreskrivet för brottet i fråga,
i dagsböter, penningböter eller normerade böter. Är viss bötesform inte
föreskriven för brottet, döms böter ut i dagsböter eller, om brottet bör
föranleda lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter. Lag (1993:201).
2 § Dagsböter skall bestämmas till ett antal av minst trettio
och högst etthundrafemtio.
Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med
femtio till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som
skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet,
försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Om
det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas.
Minsta bötesbelopp är sjuhundrafemtio kronor. Lag (2006:574).
3 § Penningböter skall bestämmas till lägst tvåhundra kronor
och högst fyratusen kronor. Om ett lägre högsta belopp är
särskilt föreskrivet, gäller dock detta. Lag (2006:574).
4 § Normerade böter är böter som, enligt vad som är föreskrivet för brottet,
skall bestämmas efter särskild beräkningsgrund.
Minsta bötesbelopp är etthundra kronor. Lag (1991:240).
5 § Böter får användas som gemensamt straff för flera brott, om böter
kan följa på vart och ett av brotten.
Om det finns särskilda skäl, får rätten döma till penningböter för ett
eller flera brott för vilka sådan påföljd är föreskriven och samtidigt
döma till annan form av böter för brottsligheten i övrigt.
Gemensamt straff i böter får inte avse brott för vilket är föreskrivet
normerade böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.
Lag (1991:240).
6 § Böter som gemensamt straff för flera brott döms ut i
dagsböter, om något av brotten bör föranleda dagsböter.
Som gemensamt straff får dagsböter bestämmas till ett antal av
högst tvåhundra och penningböter till ett belopp av högst
tiotusen kronor.
Om det för något av brotten är föreskrivet ett visst lägsta
bötesstraff, får detta inte underskridas. Lag (2006:574).
7 § Böter tillfaller staten. Lag (1991:240).
8 § Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverkställig-
hetslagen (1979:189).
Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till
fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelserna
i bötesverkställighetslagen. Lag (1991:240).
9 § Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut
av domstol eller annan myndighet skall 7 och 8 §§ äga motsvarande tillämpning.
I fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta kapitel är föreskrivet om
böter. Lag (1991:240).
26 kap. Om fängelse
1 § Fängelse döms ut på viss tid eller på livstid enligt vad
som är föreskrivet för brottet.
Fängelse på viss tid får inte understiga fjorton dagar och
inte överstiga tio år. Om fängelse på längre tid än tio år och
på livstid är föreskrivet för brottet eller om det följer av
2, 3 eller 3 a §, får dock fängelse på viss tid bestämmas till
högst arton år. När fängelse i förening med skyddstillsyn döms
ut enligt 28 kap. 3 § gäller i fråga om tiden för
fängelsestraffet vad som föreskrivs i den paragrafen.
I fråga om fängelse som förvandlingsstraff för böter finns
särskilda föreskrifter. Lag (2023:257).
2 § Fängelse får användas som gemensamt straff för flera
brott, om fängelse kan följa på något av brotten.
Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de
högsta straff som kan följa på brotten men får inte överstiga
vare sig de högsta straffen sammanlagda med varandra eller
arton år. Det får inte heller överskrida det svåraste
straffet med mer än
1. ett år, om det svåraste straffet är kortare än fängelse i
fyra år,
2. två år, om det svåraste straffet är fängelse i fyra år
eller längre men inte uppgår till fängelse i åtta år,
3. fyra år, om det svåraste straffet är fängelse i åtta år
eller längre.
Vid tillämpningen av andra stycket ska bötesstraff anses
motsvara fängelse i fjorton dagar.
Det svåraste av de lägsta straffen får inte underskridas.
Lag (2009:396).
3 § Har någon dömts till fängelse i lägst två år och begår han
eller hon, sedan domen har fått laga kraft, brott som är
belagt med fängelse i mer än sex år, får för återfallet dömas
till fängelse på viss tid som med fyra år överstiger det
högsta straff som kan följa på brottet eller, om det är fråga
om flera brott, det högsta straff som med tillämpning av 2 §
kan följa på brotten. Straffet får dock inte överstiga arton
år.
Brott som någon har begått innan han eller hon fyllt arton år
får inte läggas till grund för en sådan förhöjning som anges i
första stycket.
En utländsk dom får tillmätas samma verkan som en svensk.
Lag (2021:1103).
3 a § Om någon omständighet som avses i 29 kap. 2 a § beaktas
vid bedömningen av straffvärdet, får för brottet dömas till
fängelse på viss tid som överstiger det högsta straff som
annars kan följa på brottet eller, om det är fråga om flera
brott, det högsta straff som med tillämpning av 2 § kan följa
på brotten. Straffet får dock inte överstiga arton år. Det får
inte heller överstiga det högsta straffet som kan följa på
brottet med mer än
1. ett år, om det högsta straffet enligt straffskalan för
brottet är kortare än fängelse i fyra år,
2. två år, om det högsta straffet enligt straffskalan för
brottet är fängelse i fyra år eller mer men kortare än
fängelse i åtta år,
3. fyra år, om det högsta straffet enligt straffskalan för
brottet är fängelse i åtta år eller mer. Lag (2023:257).
4 § Den som dömts till fängelse skall för verkställighet av
straffet tas in i kriminalvårdsanstalt om inte annat är
särskilt föreskrivet. Lag (2018:1253).
5 § Om ett fängelsestraff har börjat verkställas och
hovrätten skärper fängelsestraffet, ska hovrättens dom eller
beslut gälla omedelbart, om inte rätten beslutar något
annat.
Första stycket ska dock inte gälla i fråga om ett
fängelsestraff som har börjat verkställas enligt lagen
(1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Lag (2018:1253).
6 § När två tredjedelar av ett tidsbestämt fängelsestraff,
dock minst trettio dagar, har avtjänats ska den dömde
friges villkorligt.
Om en utländsk dom verkställs i Sverige och det framgår att
den dömde kommer att vara frihetsberövad under avsevärt
längre tid än om verkställighet hade skett i den andra
staten, ska villkorlig frigivning ske vid en tidigare
tidpunkt än vad som följer av första stycket.
Villkorlig frigivning får inte ske från fängelse som har
dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller från ett förvandlingsstraff
för böter. Lag (2018:1253).
6 a § Om det finns särskilda skäl mot villkorlig frigivning,
ska den skjutas upp enligt vad som framgår av 7 §. Vid
bedömningen av om det finns särskilda skäl mot villkorlig
frigivning ska det särskilt beaktas om den dömde under
verkställigheten i kriminalvårdsanstalt
1. inte har deltagit i eller har misskött anvisade åtgärder
som syftar till att förebygga återfall i brott eller på annat
sätt främja hans eller hennes anpassning i samhället, eller
2. annars på ett allvarligt sätt har brutit mot de
föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten.
Lag (2021:74).
7 § Om den villkorliga frigivningen skjuts upp, ska det i
beslutet anges med hur många dagar det ska ske.
När antalet dagar som den villkorliga frigivningen ska
skjutas upp med bestäms ska arten och omfattningen av de
överträdelser som föranleder att den villkorliga frigivningen
skjuts upp särskilt beaktas. Den villkorliga frigivningen får
skjutas upp med högst etthundraåttio dagar åt gången.
Lag (2018:1253).
8 § Om flera fängelsestraff verkställs samtidigt, ska vid
tillämpning av 6 § första stycket hänsyn tas till den
sammanlagda fängelsetiden. Detta gäller dock inte tid för
fängelse som verkställs med tillämpning av 6 § andra stycket
eller som dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller
förvandlingsstraff för böter.
Såsom avtjänad tid räknas även tid under vilken straffet ska
anses verkställt enligt bestämmelserna i lagen (2018:1250) om
tillgodoräknande av tid för frihetsberövande.
Lag (2018:1253).
9 § Kriminalvården fattar beslut om uppskjuten villkorlig
frigivning enligt 6 a och 7 §§. Sådana beslut gäller
omedelbart om inte något annat beslutas. Lag (2018:1253).
10 § Efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid som
motsvarar den strafftid som återstår vid frigivningen, dock
minst trehundrasextiofem dagar.
Straffet är helt verkställt vid prövotidens utgång förutsatt
att villkorligt medgiven frihet inte längre kan förklaras
förverkad. Lag (2019:464).
11 § Den frigivne ska under prövotiden vara skötsam och efter
förmåga försöka försörja sig och betala skadestånd som har
dömts ut på grund av brottet.
Den frigivne är under prövotiden skyldig att inställa sig hos
Kriminalvården efter kallelse. Lag (2019:464).
12 § Den som är villkorligt frigiven ska ställas under
övervakning om det behövs för att minska risken att han eller
hon begår nya brott eller för att på annat sätt underlätta
hans eller hennes anpassning i samhället.
Beslut i fråga om övervakning meddelas av Kriminalvården.
Om inte annat har beslutats upphör övervakningen vid
prövotidens utgång. Lag (2019:464).
13 § Övervakningen och kriminalvården i frihet i övrigt
bedrivs under ledning av Kriminalvården.
Kriminalvården förordnar övervakare och får förordna en eller
flera personer att biträda vid övervakningen. Lag (2019:464).
14 § Under övervakningen ska Kriminalvården genom stöd och
kontroll verka för att den frigivne inte begår nya brott och
för att hans eller hennes anpassning i samhället även i övrigt
främjas.
För varje frigiven som står under övervakning ska det
upprättas en individuellt utformad plan. Övervakningen ska
planeras och utformas tillsammans med den dömde och i
samverkan med berörda myndigheter. I planen får Kriminalvården
meddela anvisningar om vad som ska gälla under övervakningen.
Lag (2019:464).
14 a § En kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om
den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en
mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.
Lag (2019:464).
15 § Den som står under övervakning ska följa den plan för
övervakningen som har upprättats enligt 14 § andra stycket
och hålla övervakaren underrättad om sin bostad, sin
sysselsättning och andra förhållanden av betydelse för
övervakningen. Den övervakade är också skyldig att inställa
sig hos övervakaren efter kallelse och i övrigt hålla kontakt
med övervakaren enligt dennes anvisningar.
Kriminalvården får bestämma att den övervakades skyldigheter
enligt första stycket även ska gälla gentemot en anställd vid
Kriminalvården eller någon annan person. Lag (2019:464).
16 § Om det behövs för att minska risken att den som står
under övervakning begår nya brott eller för att på annat sätt
underlätta hans eller hennes anpassning i samhället, får
Kriminalvården besluta om en särskild föreskrift som ska
följas av den övervakade. En sådan föreskrift ska beslutas för
en viss tid, högst ett år åt gången.
En särskild föreskrift får avse
1. på vilket sätt och i vilken omfattning den övervakade ska
hålla kontakt med övervakaren eller Kriminalvården,
2. skyldighet för den övervakade att lämna underrättelse till
övervakaren eller Kriminalvården om att han eller hon
uteblivit från en arbetsplats, skola eller annan i
föreskriften angiven verksamhet eller inrättning,
3. deltagande i återfallsförebyggande eller missbruksrelaterad
programverksamhet,
4. missbruksvård, psykiatrisk vård eller annan behandling,
5. arbete, utbildning eller annan sysselsättning,
6. kontrollerat boende eller andra anvisningar om boendet,
7. vistelseort eller andra anvisningar om på vilka platser
eller inom vilka områden den dömde ska vistas eller inte får
vistas, eller
8. skyldighet att lämna blod-, urin-, utandnings-, saliv-,
svett- eller hår-prov för kontroll av att den övervakade inte
är påverkad av alkohol, andra beroendeframkallande medel,
något sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud
mot vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av
lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.
Om den övervakade är skadeståndsskyldig på grund av brottet,
får en särskild föreskrift beslutas om när och hur
skadeståndsskyldigheten ska fullgöras. En sådan föreskrift får
beslutas endast i den utsträckning det inte kan antas motverka
den övervakades anpassning i samhället, med hänsyn till hans
eller hennes ekonomiska situation eller övriga omständigheter.
Lag (2021:249).
17 § Om det behövs för att kontrollera att en föreskrift
enligt 16 § följs får Kriminalvården besluta om elektronisk
övervakning.
Elektronisk övervakning får beslutas för högst sex månader åt
gången. Lag (2021:249).
18 § Om det finns anledning till det, får Kriminalvården under
prövotiden ändra beslut enligt 12 §, 13 § andra stycket, 16
och 17 §§ eller besluta om nya åtgärder enligt dessa
bestämmelser.
Övervakaren får besluta hur en föreskrift enligt 16 § ska
verkställas i ett särskilt fall. Övervakaren får också, med
undantag för beslut om elektronisk övervakning enligt 17 §,
tillfälligt jämka beslutade föreskrifter och anvisningar om
vad som i övrigt ska gälla för övervakningen.
Lag (2019:464).
19 § Om den frigivne bryter mot föreskrifter eller anvisningar
om vad som i övrigt ska gälla för övervakningen, får
Kriminalvården vidta en åtgärd som avses i 18 § första
stycket. Om en sådan åtgärd anses otillräcklig, får
Kriminalvården besluta att en varning ska meddelas den
frigivne.
Om en överträdelse enligt första stycket är allvarlig och det
kan antas att den frigivne inte kommer att rätta sig genom
någon sådan åtgärd som Kriminalvården kan vidta enligt första
stycket, får övervakningsnämnden förklara den villkorligt
medgivna friheten förverkad till en tid om högst 90 dagar
varje gång. När tiden för förverkande bestäms ska arten och
omfattningen av de överträdelser som föranleder förverkandet
särskilt beaktas.
Om det är tillräckligt får övervakningsnämnden i stället vidta
en åtgärd enligt första stycket. Lag (2019:464).
20 § Varning eller en sådan åtgärd som avses i 18 § första
stycket får inte beslutas efter prövotidens utgång.
Förverkande av villkorligt medgiven frihet får beslutas även
efter prövotidens utgång om frågan innan dess har tagits upp
av övervakningsnämnden. Lag (2019:464).
21 § Bestämmelser om förverkande av villkorligt medgiven
frihet när den som dömts till fängelse har begått ett annat
brott finns i 34 kap. Lag (2019:464).
22 § Uppkommer fråga om att förklara villkorligt medgiven
frihet förverkad eller att vidta en annan åtgärd som avses i
19 § eller en åtgärd för att den frigivne ska underkasta sig
vård eller behandling, eller har den frigivne undandragit sig
övervakningen, får övervakningsnämnden, om omständigheterna
föranleder det, besluta att den frigivne på lämpligt sätt ska
omhändertas tills vidare. Ett sådant beslut ska omprövas så
ofta det finns anledning till det.
Under de förutsättningar som anges i första stycket får
Kriminalvården besluta att tillfälligt omhänderta den
frigivne. Kriminalvårdens beslut gäller omedelbart och ska
omprövas om det finns anledning till det. Övervakningsnämnden
ska senast dagen därpå pröva om beslutet ska fortsätta att
gälla. Om nämnden inte fastställer beslutet inom den tiden,
upphör det att gälla.
Ett omhändertagande får inte pågå längre än en vecka. Om det
finns synnerliga skäl, får ett nytt beslut fattas om att den
frigivne ska vara omhändertagen ytterligare högst en vecka.
Ett omhändertagande får inte pågå efter prövotidens utgång.
Lag (2022:930).
23 § Förklaras villkorligt medgiven frihet helt eller
delvis förverkad, ska med avseende på frågan om ny villkorlig
frigivning vad som förverkats anses som nytt fängelsestraff.
Detsamma ska gälla vid beräkning av strafftid enligt
strafftidslagen (2018:1251). Lag (2018:1253).
24 § Har upphävts genom lag (2019:464).
25 § Förekommer till verkställighet på en gång dom på fängelse
på livstid och dom på böter, förvandlingsstraff för böter,
fängelse på viss tid, villkorlig dom, skyddstillsyn,
ungdomsvård, ungdomstjänst, ungdomsövervakning eller sluten
ungdomsvård, ska livstidsstraffet träda i stället för den
andra påföljden.
Förekommer till verkställighet på en gång en dom på fängelse
på viss tid i minst två år och en dom på böter eller
förvandlingsstraff för böter som har meddelats innan den
förstnämnda påföljden har börjat verkställas, ska
fängelsestraffet träda i stället för den andra påföljden.
Lag (2020:617).
27 kap. Om villkorlig dom
1 § Rätten får döma till villkorlig dom för ett brott för vilket påföljden
inte bedöms kunna stanna vid böter. Lag (1988:942).
2 § Villkorlig dom får förenas med dagsböter, högst tvåhundra, vare sig
böter har föreskrivits för brottet eller inte. Lag (1991:240).
2 a § Villkorlig dom får, om den tilltalade samtycker till det,
förenas med en föreskrift om samhällstjänst. En sådan
föreskrift skall avse skyldighet att utföra oavlönat arbete i
lägst fyrtio och högst tvåhundrafyrtio timmar.
När rätten meddelar en föreskrift om samhällstjänst skall den i
domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut,
om fängelse i stället hade valts som påföljd.
En föreskrift om samhällstjänst får ändras eller upphävas på
talan av åklagare, när det finns skäl till det. Lag (1998:604).
3 § Den som erhåller villkorlig dom skall vara underkastad en prövotid
av två år.
Prövotiden räknas från den dag rättens avgörande i vad angår påföljd för
brottet genom nöjdförklaring eller eljest vinner laga kraft mot den dömde.
4 § Den dömde skall under prövotiden vara skötsam och efter
förmåga försöka försörja sig.
Om den villkorliga domen har förenats med samhällstjänst skall
den dömde fullgöra samhällstjänsten enligt en arbetsplan som
upprättas av Kriminalvården. Lag (2005:967).
5 § Har den dömde förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, skall
han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet. Rätten äger
föreskriva att han under prövotiden skall söka fullgöra skadeståndsskyldig-
heten eller del därav på tid och sätt som angivas i domen.
Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms vara ägnat
att främja den dömdes anpassning i samhället, får rätten föreskriva att
denne på tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande med
visst arbete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som
annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sådan
föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke.
Föreskrift som avses i första eller andra stycket får ändras eller upphävas
efter ansökan av åklagare eller den dömde, när det finns skäl till det.
Lag (1987:761).
6 § Om den dömde inte iakttar vad som åligger honom eller
henne enligt den villkorliga domen, får rätten, under
förutsättning att en åklagare före prövotidens utgång väcker
talan om det, efter omständigheterna
1. besluta att varning ska meddelas den dömde,
2. meddela föreskrift enligt 5 § eller ändra tidigare
meddelad föreskrift,
3. undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd
för brottet.
Åtgärd enligt första stycket 1 eller 2 får inte beslutas
efter prövotidens utgång.
Om den villkorliga domen undanröjs, ska rätten, när den nya
påföljden bestäms, ta skälig hänsyn till böter som dömts ut
enligt 2 § och till vad den dömde undergått till följd av
föreskrift om samhällstjänst. I ett sådant fall får rätten
döma till fängelse på kortare tid än som är föreskrivet för
brottet. Har uppgift som avses i 2 a § andra stycket lämnats
i domen ska rätten, om den dömer till fängelse, beakta detta
när straffets längd bestäms. Lag (2016:491).
7 § Om undanröjande av villkorlig dom och om vissa andra åtgärder, när den
dömde finnes hava begått annat brott, stadgas i 34 kap.
28 kap. Om skyddstillsyn
1 § Rätten får döma till skyddstillsyn för ett brott för vilket påföljden
inte bedöms kunna stanna vid böter. Lag (1988:942).
2 § Skyddstillsyn får förenas med dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter
har föreskrivits för brottet eller inte. Lag (1991:240).
2 a § Skyddstillsyn får, om den tilltalade samtycker till det,
förenas med en föreskrift om samhällstjänst. En sådan
föreskrift ska avse skyldighet att utföra oavlönat arbete i
lägst fyrtio och högst tvåhundrafyrtio timmar.
När rätten meddelar en föreskrift om samhällstjänst ska den i
domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts
ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd.
Kriminalvården får ändra eller upphäva en föreskrift om
samhällstjänst, när det finns skäl till det. Lag (2021:249).
3 § Skyddstillsyn får förenas med fängelse i lägst fjorton
dagar och högst tre månader.
Om rätten förenar skyddstillsyn med fängelse, får den inte
samtidigt döma till böter enligt 2 § eller meddela föreskrift
om samhällstjänst.
Om förhållandena kräver det, får rätten förordna att domen på
fängelse skall gå i verkställighet trots att den inte har
vunnit laga kraft. Lag (1998:604).
4 § Skyddstillsyn fortgår under en prövotid av tre år från den
dag då påföljden börjar verkställas. Lag (1983:240).
5 § Skyddstillsyn ska vara förenad med övervakning från dagen
för domen. Rätten får dock besluta att övervakningen ska börja
först när domen har fått laga kraft mot den dömde. Om domen
överklagas, kan högre rätt besluta att verkställigheten ska
avbrytas.
Övervakningen upphör vid prövotidens utgång eller vid den
tidigare tidpunkt som Kriminalvården beslutar.
Övervakningstiden får dock inte understiga ett år.
Om verkställigheten har avbrutits till följd av beslut av
högre rätt och den tilltalade därefter ändå döms till
skyddstillsyn, räknas inte den tid under vilken
skyddstillsynen inte har verkställts in i vare sig
övervakningstiden eller prövotiden. Lag (2021:249).
5 a § Om skyddstillsyn har förenats med en föreskrift om
samhällstjänst ska den dömde fullgöra samhällstjänsten enligt
en arbetsplan som upprättas av Kriminalvården. Lag (2021:249).
6 § Vad som föreskrivs i 26 kap. 11 och 13-18 §§ ska tillämpas
på motsvarande sätt beträffande den som har dömts till
skyddstillsyn. Rätten ska dock i domen förordna övervakare, om
inte särskilda skäl talar mot det.
Rätten får i domen besluta föreskrifter enligt 26 kap. 16 §
andra stycket 3-8 och tredje stycket samt 27 kap. 5 § andra
stycket. Kriminalvården får ändra eller upphäva en föreskrift
enligt 27 kap. 5 § andra stycket när det finns skäl till det.
Lag (2021:249).
6 a § Har upphävts genom lag (2021:249).
6 b § I fall som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3 ska
rätten, om den planerade behandlingen är av avgörande
betydelse för att döma till skyddstillsyn, i domslutet ange
hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i
stället hade valts som påföljd.
I ett sådant fall ska det vidare i domen alltid beslutas
föreskrift om den behandlingsplan som den dömde har åtagit sig
att följa.
I samband med en sådan behandlingsplan får det beslutas att
den som ansvarar för behandlingen ska anmäla till
Kriminalvården och åklagaren, om den dömde allvarligt
åsidosätter sina skyldigheter enligt planen.
Lag (2019:464).
6 c § I fall som avses i 6 b § får rätten besluta att den
dömde, om han eller hon är häktad i målet, i stället ska
omhändertas till dess han eller hon överförts till det
behandlingshem eller den vårdgivare som anges i
behandlingsplanen. Omhändertagandet får inte pågå längre än
en vecka. Lag (2019:464).
7 § Om den dömde bryter mot vad som gäller för honom eller
henne till följd av domen på skyddstillsyn, får Kriminalvården
vidta en åtgärd som avses i 26 kap. 18 § första stycket. Om en
sådan åtgärd anses otillräcklig, får Kriminalvården besluta om
att en varning ska meddelas den dömde.
Åtgärd som avses i första stycket får inte beslutas av
Kriminalvården efter prövotidens utgång. Lag (2021:249).
8 § Om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit mot vad som
gäller för honom eller henne och det kan antas att han eller
hon inte kommer att rätta sig genom någon sådan åtgärd som
Kriminalvården kan vidta, ska myndigheten begära att åklagare
vid domstol för talan om att skyddstillsynen ska undanröjas.
Även utan begäran från Kriminalvården får en sådan talan
väckas, om den dömde i fall som avses i 6 b § första stycket
på ett allvarligt sätt har brutit mot vad som gäller enligt
hans eller hennes behandlingsplan.
Talan ska anhängiggöras före prövotidens utgång.
Lag (2021:249).
9 § Om skyddstillsynen undanröjs, ska rätten bestämma en annan
påföljd för brottet och då ta skälig hänsyn till vad den dömde
har undergått till följd av domen på skyddstillsyn samt till
böter eller fängelse som dömts ut enligt 2 eller 3 §. I ett
sådant fall får rätten döma till fängelse på kortare tid än
vad som är föreskrivet för brottet. Har uppgift som avses i
2 a § andra stycket eller 6 b § första stycket lämnats i domen
ska rätten, om den dömer till fängelse, beakta detta när
straffets längd bestäms.
Om det inte finns tillräckliga skäl för att undanröja
skyddstillsynen, får rätten i stället besluta om åtgärd som
avses i 7 §. En sådan åtgärd får inte beslutas efter
prövotidens utgång. Lag (2020:373).
10 § Om undanröjande av skyddstillsyn och om vissa andra åtgärder, när den
dömde finnes hava begått annat brott, stadgas i 34 kap.
11 § Uppkommer fråga om att undanröja skyddstillsynen eller
att vidta en åtgärd som avses i 7 § eller en åtgärd för att
den dömde ska underkasta sig vård eller behandling, eller har
den dömde undandragit sig övervakningen, får
övervakningsnämnden eller den domstol där talan enligt 8 §
förs, om omständigheterna föranleder det, besluta att den
dömde på lämpligt sätt ska omhändertas tills vidare. Ett
sådant beslut ska omprövas så ofta det finns anledning till
det.
Under de förutsättningar som anges i första stycket får
Kriminalvården besluta att tillfälligt omhänderta den dömde.
Kriminalvårdens beslut gäller omedelbart och ska omprövas om
det finns anledning till det. Övervakningsnämnden ska senast
dagen därpå pröva om beslutet ska fortsätta att gälla. Om
nämnden inte fastställer beslutet inom den tiden, upphör det
att gälla.
Ett omhändertagande får inte pågå längre än en vecka. Om det
finns synnerliga skäl, får ett nytt beslut fattas om att den
dömde ska vara omhändertagen ytterligare högst en vecka.
Är den dömde omhändertagen när domstolen meddelar beslut att
skyddstillsynen ska undanröjas, får domstolen besluta att den
dömde ska vara omhändertagen till dess beslutet får laga
kraft.
Ett omhändertagande får inte pågå efter prövotidens utgång.
Lag (2022:930).
29 kap. Om straffmätning och påföljdseftergift
1 § Straff ska, med beaktande av intresset av en enhetlig
rättstillämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga
straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens
straffvärde.
Vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada,
kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den
tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de
avsikter eller motiv som han eller hon haft. Det ska särskilt
beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på
någons liv eller hälsa eller trygghet till person.
Lag (2010:370).
2 § Som försvårande omständigheter vid bedömningen av
straffvärdet ska det, vid sidan av vad som gäller för varje
särskild brottstyp, särskilt beaktas
1. om den tilltalade avsett att brottet skulle få allvarligare
följder än det faktiskt fått,
2. om den tilltalade visat stor hänsynslöshet,
3. om den tilltalade utnyttjat ett numerärt överläge eller
annars utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller
svårigheter att värja sig,
4. om den tilltalade utnyttjat sin ställning eller i övrigt
missbrukat ett särskilt förtroende,
5. om den tilltalade förmått någon annan att medverka till
brottet genom tvång, svek eller missbruk av hans eller hennes
ungdom, oförstånd eller beroende ställning,
6. om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i
organiserad form eller systematiskt eller om brottet föregåtts
av särskild planering,
7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en
folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung,
trosbekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet
eller uttryck eller annan liknande omständighet,
8. om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten
hos ett barn i dess förhållande till en närstående person,
9. om brottet begåtts mot en person på grund av att han eller
hon eller någon närstående innehaft ett uppdrag som
förtroendevald i stat, kommun, region, Sametinget eller
Europaparlamentet,
10. om ett motiv för brottet varit att bevara eller
återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan
liknande grupps heder, eller
11. om brottet begåtts mot en person på grund av att han eller
hon eller någon närstående yrkesmässigt bedrivit
nyhetsförmedling eller annan journalistik. Lag (2023:494).
2 a § Som synnerligen försvårande omständigheter vid
bedömningen av straffvärdet ska det, vid sidan av vad som
gäller för varje särskild brottstyp, beaktas om brottet
inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa
eller trygghet till person och
1. innefattat användning av skjutvapen eller sprängämne eller
annat liknande ämne och begåtts på allmän plats eller en annan
plats där människor brukar samlas eller har samlats, eller
2. haft bakgrund i eller varit ägnat att framkalla en konflikt
mellan grupper av personer i vilken skjutvapen eller
sprängämne eller annat liknande ämne används. Lag (2023:257).
3 § Som förmildrande omständigheter vid bedömningen av
straffvärdet ska, vid sidan av vad som är föreskrivet för
vissa fall, särskilt beaktas
1. om brottet föranletts av någon annans uppenbart kränkande
beteende,
2. om den tilltalade till följd av en allvarlig psykisk
störning haft nedsatt förmåga att inse gärningens innebörd
eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt eller
annars till följd av en psykisk störning, sinnesrörelse eller
av någon annan orsak haft nedsatt förmåga att kontrollera
sitt handlande,
3. om den tilltalades handlande stått i samband med hans
eller hennes bristande utveckling, erfarenhet eller
omdömesförmåga,
4. om brottet föranletts av stark mänsklig medkänsla, eller
5. om gärningen, utan att vara fri från ansvar, är sådan som
avses i 24 kap.
Om det är påkallat med hänsyn till brottets straffvärde, får
dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för
brottet. Lag (2010:370).
4 § Vid straffmätningen ska rätten, utöver brottets
straffvärde, i skärpande riktning ta hänsyn till om den
tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott, om inte
förhållandet beaktas genom påföljdsvalet eller i tillräcklig
utsträckning genom förverkande av villkorligt medgiven
frihet. Vid denna bedömning ska särskilt beaktas vilken
omfattning den tidigare brottsligheten haft, vilken tid som
förflutit mellan brotten samt om den tidigare och den nya
brottsligheten är likartade eller brottsligheten i båda
fallen är särskilt allvarlig. Lag (2010:370).
5 § Vid straffmätningen ska rätten, utöver brottets
straffvärde, i skälig omfattning beakta
1. om den tilltalade till följd av brottet drabbats av
allvarlig kroppsskada,
2. om den tilltalade till följd av hög ålder eller dålig hälsa
skulle drabbas oskäligt hårt av ett straff utmätt efter
brottets straffvärde,
3. om en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid
förflutit sedan brottet begicks,
4. om den tilltalade efter förmåga försökt förebygga, avhjälpa
eller begränsa skadliga verkningar av brottet,
5. om den tilltalade frivilligt angett sig,
6. om den tilltalade förorsakas men till följd av att han
eller hon på grund av brottet blir eller kan antas bli
avskedad eller uppsagd från anställning eller drabbas av annat
hinder eller synnerlig svårighet i yrkes- eller
näringsutövning,
7. om ett straff utmätt efter brottets straffvärde skulle
framstå som oproportionerligt strängt med hänsyn till andra
rättsliga sanktioner till följd av brottet, eller
8. om någon annan omständighet påkallar att den tilltalade får
ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar.
Finns det någon sådan omständighet som avses i första stycket,
får rätten döma till ett lindrigare straff än vad som är
föreskrivet för brottet, om det finns särskilda skäl för det.
Lag (2022:1016).
5 a § Vid straffmätningen ska rätten, utöver brottets
straffvärde, i skälig omfattning beakta om den tilltalade
lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen
av brottet.
Detsamma gäller om den tilltalade lämnat uppgifter som är av
väsentlig betydelse för utredningen av någon annans brott för
vilket det inte är föreskrivet ett lindrigare straff än
fängelse i sex månader eller av någon annans försök,
förberedelse eller stämpling till ett sådant brott om
gärningen är belagd med straff.
Finns det någon sådan omständighet som avses i första eller
andra stycket, får rätten döma till ett lindrigare straff än
vad som är föreskrivet för brottet, om det finns särskilda
skäl för det. Lag (2022:792).
6 § Om det med hänsyn till någon sådan omständighet som avses
i 5 eller 5 a § är uppenbart oskäligt att döma till påföljd,
ska rätten meddela påföljdseftergift. Lag (2022:792).
7 § Har någon begått brott innan han eller hon fyllt tjugoett
år, ska hans eller hennes ungdom beaktas särskilt vid
straffmätningen. Rätten får då döma till lindrigare straff än
vad som är föreskrivet för brottet.
För brott som någon har begått innan han eller hon fyllt arton
år får det inte dömas till svårare straff än fängelse i tio
år. Om fängelse på längre tid och på livstid är föreskrivet
för brottet eller om det följer av 26 kap. 2 §, får det dock
dömas till fängelse i högst fjorton år.
Första stycket gäller inte för brott som någon har begått
efter det att han eller hon fyllt arton år, om
1. det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i ett år,
2. det är fråga om försök, förberedelse eller stämpling till
eller underlåtenhet att avslöja eller förhindra sådant brott
som avses i 1, eller
3. brottets straffvärde uppgår till fängelse i ett år eller
mer. Lag (2021:1103).
30 kap. Om val av påföljd
1 § Vid val av påföljd är fängelse att anse som en svårare
påföljd än villkorlig dom och skyddstillsyn.
Bestämmelser om användningen av överlämnande till särskild vård
finns i 31 och 32 kap. Lag (2006:891).
2 § Ingen får dömas till flera påföljder för samma brott, om inte något
annat är föreskrivet. Lag (1988:942).
3 § När någon döms för flera brott, ska rätten döma till en
gemensam påföljd för brotten, om inte något annat är
föreskrivet.
Om det finns särskilda skäl, får rätten för ett eller flera
brott döma till böter och samtidigt döma till annan påföljd
för brottsligheten i övrigt. Vidare får rätten döma till
fängelse för ett eller flera brott samtidigt som den dömer
till villkorlig dom eller skyddstillsyn för brottsligheten i
övrigt.
När högre rätt dömer för brott som prövats i flera domar i
lägre rätt, ska brottsligheten i varje sådan dom leda till en
särskild påföljd. Lag (2016:491).
4 § Vid val av påföljd ska rätten fästa särskilt avseende vid
omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än
fängelse. Rätten ska då beakta sådana omständigheter som anges
i 29 kap. 5 och 5 a §§.
Som skäl för fängelse får rätten, utöver brottslighetens
straffvärde och art, beakta att den tilltalade tidigare gjort
sig skyldig till brott. Lag (2022:792).
5 § För brott som någon har begått innan han eller hon fyllt
arton år får rätten döma till fängelse endast om det finns
synnerliga skäl. Att rätten då i första hand ska bestämma
påföljden till sluten ungdomsvård i stället för fängelse
framgår av 32 kap. 5 §. Lag (2021:1103).
6 § Den som har begått ett brott under påverkan av en allvarlig
psykisk störning ska i första hand dömas till en annan påföljd
än fängelse. Rätten får döma till fängelse endast om det finns
synnerliga skäl. Vid bedömningen av om det finns sådana skäl
ska rätten beakta
1. om brottet har ett högt straffvärde,
2. om den tilltalade saknar eller har ett begränsat behov av
psykiatrisk vård,
3. om den tilltalade i anslutning till brottet själv har vållat
sitt tillstånd genom rus eller på något annat liknande sätt,
samt
4. omständigheterna i övrigt.
Rätten får inte döma till fängelse, om den tilltalade till
följd av den allvarliga psykiska störningen har saknat förmåga
att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande
efter en sådan insikt. Detta gäller dock inte om den tilltalade
har vållat sin bristande förmåga på det sätt som anges i första
stycket 3.
Om rätten i fall som avses i första eller andra stycket finner
att någon påföljd inte bör dömas ut, ska den tilltalade vara
fri från påföljd. Lag (2008:320).
7 § Vid val av påföljd skall rätten som skäl för villkorlig
dom beakta om det saknas särskild anledning att befara att den
tilltalade kommer att göra sig skyldig till fortsatt
brottslighet.
Såsom särskilda skäl för villkorlig dom i stället för fängelse
kan rätten beakta, om den tilltalade samtycker till att domen
förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan
föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person
och övriga omständigheter. Lag (1998:604).
8 § Villkorlig dom ska förenas med dagsböter, om inte ett
bötesstraff med hänsyn till skyldighet att fullgöra
samhällstjänst eller andra följder av brottet skulle drabba
den tilltalade alltför hårt eller det finns andra särskilda
skäl mot att döma till böter. Lag (2017:442).
9 § Vid val av påföljd skall rätten som skäl för
skyddstillsyn beakta om det finns anledning att anta att denna
påföljd kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från
fortsatt brottslighet.
Som särskilda skäl för skyddstillsyn i stället för fängelse kan
rätten beakta
1. om en påtaglig förbättring skett av den tilltalades
personliga eller sociala situation i något hänseende som kan
antas ha haft samband med hans brottslighet,
2. om den tilltalade undergår behandling för missbruk eller
annat förhållande som kan antas ha samband med hans
brottslighet,
3. om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat
särskilt förhållande som kräver vård eller annan behandling i
väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och
den tilltalade förklarar sig villig att gå igenom lämplig
behandling som enligt en för honom uppgjord plan kan anordnas i
samband med verkställigheten eller
4. om den tilltalade samtycker till att skyddstillsynen förenas
med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är
lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga
omständigheter. Lag (1998:604).
10 § Vid bedömningen av frågan om skyddstillsyn bör förenas med dagsböter
skall rätten beakta om detta är påkallat med hänsyn till brottslighetens
straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet.
Lag (1988:942).
11 § Skyddstillsyn får förenas med fängelse endast om det är oundgängligen
påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller till den till-
talades tidigare brottslighet. Lag (1988:942).
31 kap. Om överlämnande till särskild vård i vissa fall
1 § Har upphävts genom lag (2006:891).
1 a § Har upphävts genom lag (2006:891).
2 § Kan den som har begått en brottslig gärning bli föremål
för vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall får rätten överlämna åt socialnämnden eller, i fråga om
den som redan är intagen i ett hem där sådan vård meddelas, åt
den som förestår hemmet att föranstalta om behövlig vård. Innan
rätten beslutar om överlämnande skall socialnämnden eller den
som förestår hemmet höras.
Är för brottet stadgat strängare straff än fängelse i ett år,
får överlämnande enligt första stycket ske endast om det
föreligger särskilda skäl. Lag (2001:457).
3 § Lider den som har begått ett brott, för vilket påföljden inte bedöms kunna
stanna vid böter, av en allvarlig psykisk störning, får rätten överlämna honom
till rättspsykiatrisk vård, om det med hänsyn till hans psykiska tillstånd och
personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjuk-
vårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberövande och
annat tvång.
Har brottet begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning, får
rätten besluta att särskild utskrivningsprövning enligt lagen (1991:1129)
om rättspsykiatrisk vård skall äga rum vid vården, om det till följd av den
psykiska störningen finns risk för att han återfaller i brottslighet, som är
av allvarligt slag.
Om det med hänsyn till den tilltalades tidigare brottslighet eller av andra
särskilda skäl är påkallat, får rätten i samband med överlämnande till
rättspsykiatrisk vård döma till annan påföljd, dock inte fängelse eller
överlämnande till annan särskild vård. Lag (1991:1138).
4 § Har upphävts genom lag (1991:1138).
32 kap. Om överlämnande till särskild vård för unga
1 § Den som har begått brott innan han eller hon fyllt arton
år får dömas till ungdomsvård om han eller hon har ett
särskilt behov av vård eller annan åtgärd enligt
socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga och sådan vård eller
åtgärd kan beredas den unge. Vården och åtgärderna ska syfta
till att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt. Även den
som har begått brott efter det att han eller hon fyllt arton
år får dömas till ungdomsvård om det finns särskilda skäl för
det. Den som har fyllt tjugoett år får inte dömas till
ungdomsvård.
Ungdomsvård får dömas ut endast om socialtjänstens planerade
åtgärder, i förekommande fall i förening med ungdomstjänst
eller böter, kan anses tillräckligt ingripande med hänsyn till
brottslighetens straffvärde och art samt den unges tidigare
brottslighet.
Om åtgärderna ska vidtas med stöd av socialtjänstlagen, ska
rätten besluta en föreskrift om att den unge ska följa det
ungdomskontrakt som upprättats av socialnämnden. Innehållet i
kontraktet ska framgå av domen.
Om åtgärderna ska vidtas med stöd av lagen med särskilda
bestämmelser om vård av unga, ska den vårdplan som upprättats
av socialnämnden fogas till domen.
Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms
vara ägnat att främja den unges anpassning i samhället, får
rätten, i samband med att den dömer till ungdomsvård,
föreskriva att den unge på tid och sätt som anges i domen ska
biträda den skadelidande med visst arbete, som syftar till att
avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i belysning av
brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sådan
föreskrift får beslutas endast med den skadelidandes samtycke.
Lag (2021:1103).
2 § Den som har begått brott innan han eller hon fyllt arton
år får dömas till ungdomstjänst om påföljden är lämplig med
hänsyn till hans eller hennes person och övriga
omständigheter. Den som döms till ungdomstjänst ska åläggas
att utföra oavlönat arbete och delta i annan särskilt anordnad
verksamhet i lägst tjugo och högst etthundrafemtio timmar.
Den som har fyllt arton år när dom meddelas får dömas till
ungdomstjänst endast om det finns särskilda skäl för det. Den
som har fyllt tjugoett år vid denna tidpunkt får inte dömas
till ungdomstjänst.
Rätten får döma till ungdomstjänst om påföljden kan anses
tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens
straffvärde och den unges tidigare brottslighet och det inte
finns skäl för att döma till ungdomsvård. I valet mellan
ungdomstjänst och böter ska ungdomstjänst väljas om den
påföljden inte är alltför ingripande. Lag (2021:1103).
3 § Om det behövs med hänsyn till brottslighetens straffvärde
eller art eller den unges tidigare brottslighet, får rätten
förena ungdomsvård med
1. ungdomstjänst enligt 2 § första och andra styckena, eller
2. dagsböter, högst tvåhundra, oavsett om böter har
föreskrivits för brottet eller inte.
I valet mellan ungdomstjänst och böter skall ungdomstjänst
väljas om den påföljden inte är alltför ingripande.
Lag (2006:891).
3 a § Den som har begått brott innan han eller hon fyllt arton
år får dömas till ungdomsövervakning om varken ungdomsvård
eller ungdomstjänst är tillräckligt ingripande påföljder med
hänsyn till brottslighetens straffvärde och art samt den unges
tidigare brottslighet.
Den som har fyllt arton år när dom meddelas får dömas till
ungdomsövervakning endast om det finns särskilda skäl för det.
Den som har fyllt tjugoett år vid denna tidpunkt får inte
dömas till ungdomsövervakning.
Rätten får bestämma tiden för ungdomsövervakning till lägst
sex månader och högst ett år.
Den som döms till ungdomsövervakning ska medverka i
verkställighetsplanering och följa det som anges i
verkställighetsplanen.
Bestämmelser om verkställighet finns i lagen (2020:616) om
verkställighet av ungdomsövervakning. Lag (2021:1103).
4 § Om den dömde i väsentlig grad underlåter att göra vad som
åligger honom eller henne enligt en föreskrift vid ungdomsvård
om att han eller hon ska följa ett ungdomskontrakt eller
enligt en dom på ungdomstjänst eller ungdomsövervakning, får
rätten på talan av åklagare undanröja en annan påföljd än
böter som dömts ut för brottet och bestämma en ny påföljd för
detta. I stället för att undanröja påföljden får dock rätten
meddela den dömde en varning, om det är en tillräcklig åtgärd.
Om, av annat skäl än som anges i första stycket, den planerade
vården eller de planerade åtgärderna enligt ett
ungdomskontrakt eller en vårdplan inte kommer till stånd eller
vården eller åtgärderna kommit att i väsentlig grad avvika
från vad som planerats i kontraktet eller vårdplanen, får
rätten på talan av åklagare undanröja en annan påföljd än
böter som dömts ut för brottet och bestämma en ny påföljd för
detta. Detsamma gäller om, av annat skäl än som anges i första
stycket, en dom på ungdomstjänst inte till väsentlig del kan
fullgöras inom skälig tid eller, beträffande ungdoms-
övervakning, de föreskrivna åtgärderna enligt en
verkställighetsplan inte kommer till stånd eller åtgärderna
kommit att i väsentlig grad avvika från vad som föreskrivits i
verkställighetsplanen.
Om mer än en påföljd undanröjs får rätten bestämma en gemensam
påföljd för den samlade brottsligheten.
Om rätten beslutar om undanröjande enligt första eller andra
stycket ska den, när den nya påföljden bestäms, ta skälig
hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den
undanröjda påföljden eller de undanröjda påföljderna och till
böter som har dömts ut enligt 3 § första stycket 2.
Lag (2020:617).
5 § Har någon begått brott innan han eller hon fyllt arton år
och finner rätten med tillämpning av 30 kap. att påföljden bör
bestämmas till fängelse, skall den i stället bestämma påföljden
till sluten ungdomsvård under viss tid. Detta gäller dock inte
om det, med hänsyn till den tilltalades ålder vid lagföringen
eller annan omständighet, finns särskilda skäl däremot.
Rätten får bestämma tiden för sluten ungdomsvård till lägst
fjorton dagar och högst fyra år.
Bestämmelser om verkställighet finns i lagen (1998:603) om
verkställighet av sluten ungdomsvård. Lag (2006:891).
33 kap. Kapitlet har upphävts genom lag (2018:1253).
34 kap. Ny påföljdsbestämning efter tidigare dom
1 § Om den som har dömts till fängelse, villkorlig dom,
skyddstillsyn, ungdomsvård, ungdomstjänst, ungdomsövervakning
eller sluten ungdomsvård har begått ett annat brott före domen
(nyupptäckt brott) eller om den dömde begår ett nytt brott
efter domen men innan påföljden helt har verkställts eller
annars upphört (nytt brott), ska rätten bestämma en ny påföljd
för den tillkommande brottsligheten.
I stället för att bestämma en ny påföljd för den tillkommande
brottsligheten får rätten, i de fall som avses i 3 och 4 §§,
besluta att den tidigare utdömda påföljden ska avse också den
brottsligheten, eller undanröja den utdömda påföljden och döma
till gemensam påföljd för den samlade brottsligheten.
Undergår den dömde fängelse på livstid får rätten endast
besluta att den tidigare utdömda påföljden ska avse också den
tillkommande brottsligheten. Lag (2020:617).
2 § När rätten dömer till en ny påföljd för ett nyupptäckt
brott ska den när påföljden bestäms iaktta att påföljderna
tillsammans inte överstiger vad som skulle ha dömts ut för
den samlade brottsligheten. Rätten får då döma till
lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet.
Lag (2016:491).
3 § Rätten får besluta att en tidigare utdömd påföljd ska avse
också tillkommande brottslighet. Ett sådant beslut får
meddelas endast om det är fråga om nyupptäckt brottslighet som
i jämförelse med den brottslighet som omfattas av den tidigare
domen med hänsyn till påföljden är utan nämnvärd betydelse.
Är den tidigare påföljden ungdomsvård, ungdomstjänst, ungdoms-
övervakning eller sluten ungdomsvård, får rätten, om det finns
särskilda skäl för det, även i andra fall besluta att den
tidigare utdömda påföljden ska avse också den tillkommande
brottsligheten. Lag (2020:617).
4 § Rätten får undanröja en tidigare utdömd påföljd och döma
till gemensam påföljd för den samlade brottsligheten. Ett
sådant beslut får meddelas endast om det finns särskilda skäl
för det samt den tidigare domen har fått laga kraft och dom
meddelas innan den tidigare påföljden helt har verkställts.
När påföljden för den samlade brottsligheten bestäms, ska
rätten ta skälig hänsyn till vad den dömde har undergått till
följd av den tidigare domen. Rätten får då döma till fängelse
på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet.
Om fängelse döms ut och en uppgift som avses i 27 kap. 2 a §
andra stycket, 28 kap. 2 a § andra stycket eller 28 kap. 6 b §
första stycket har lämnats, ska detta beaktas när straffets
längd bestäms. Lag (2019:464).
5 § Tillämpas 1 § första stycket eller 3 § i fråga om någon
som villkorligt frigetts från fängelse, ska, om brottet har
begåtts under prövotiden, den villkorligt medgivna friheten
eller en del av denna förklaras förverkad om inte särskilda
skäl talar mot det.
Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att
förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet får
rätten beakta
1. om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare
är av lindrig beskaffenhet,
2. om lång tid har förflutit mellan brotten, eller
3. om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt.
Om rätten inte beslutar om förverkande enligt första stycket,
får den besluta om åtgärd som avses i 26 kap. 19 § första
stycket eller förlänga prövotiden med högst trehundrasextiofem
dagar utöver den tid som följer av 26 kap. 10 §. Rätten får
dock inte besluta om elektronisk övervakning enligt 26 kap.
17 §.
En åtgärd enligt tredje stycket får beslutas endast före
prövotidens utgång. Förverkande får beslutas endast om frågan
tas upp i ett mål där den frigivne häktats eller fått del av
åtal inom ett år från prövotidens utgång. Lag (2019:464).
6 § Om rätten med tillämpning av 3 § genom dom som fått laga
kraft har beslutat att fängelse, villkorlig dom,
skyddstillsyn, ungdomsvård, ungdomstjänst, ungdomsövervakning
eller sluten ungdomsvård som dömts ut i tidigare mål ska avse
ytterligare brott, och om den tidigare påföljden ändras av
högre rätt genom dom som får laga kraft, ska frågan om påföljd
för den tillkommande brottsligheten efter anmälan av åklagare
prövas på nytt. Detsamma ska gälla, när påföljd avseende
fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller sluten
ungdomsvård bestämts med tillämpning av 2 § och den tidigare
påföljden ändras.
Visar det sig, när en dom på fängelse på viss tid eller sluten
ungdomsvård ska verkställas, att den dömde begått brottet före
det att en påföljd som han eller hon dömts till för något
annat brott har dömts ut, och framgår det inte av domarna att
den andra påföljden har beaktats, ska, sedan domarna fått laga
kraft, rätten efter anmälan av åklagare med tillämpning av 2 §
bestämma vad den dömde ska undergå till följd av den dom som
sist ska verkställas. En sådan prövning hindrar inte att domen
får verkställas, om inte rätten beslutar något annat.
Lag (2020:617).
7 § Har en skyddstillsyn förenats med fängelse enligt 28 kap.
3 §, ska den utdömda fängelsepåföljden vid tillämpningen av
detta kapitel anses som en del av skyddstillsynen.
Lag (2016:491).
8 § Uppkommer fråga om överlämnande eller utlämning till
Sverige för verkställighet av en dom, varigenom någon dömts
till fängelse som gemensam påföljd för två eller flera brott,
och kan överlämnande eller utlämning enligt den andra statens
lagstiftning inte ske för alla brotten, ska rätten, efter
anmälan av åklagare, undanröja den gemensamt utdömda
påföljden och döma till påföljd för den brottslighet för
vilken överlämnande eller utlämning kan äga rum.
Vad som föreskrivs i första stycket ska även gälla då fråga
uppkommer om att en svensk brottmålsdom som avser två eller
flera brott ska verkställas utomlands i enlighet med lagen
(1972:260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom, lagen (2015:96) om erkännande
och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom
Europeiska unionen eller lagen (1978:801) om internationellt
samarbete rörande kriminalvård i frihet, men det finns hinder
mot verkställighet enligt den andra statens lagstiftning i
fråga om något eller några av brotten. Lag (2016:491).
9 § Har upphävts genom lag (1981:211).
10 § Har upphävts genom lag (2016:491).
11 § Har upphävts genom lag (2016:491).
12 § Har upphävts genom lag (1979:680).
13 § Har upphävts genom lag (1981:211).
14 § Har upphävts genom lag (1975:667).
15 § Har upphävts genom lag (1975:667).
16 § Har upphävts genom lag (1975:667).
17 § Har upphävts genom lag (1975:667).
18 § Har upphävts genom lag (2016:491).
35 kap. Om bortfallande av påföljd
1 § Påföljd må ej ådömas, med mindre den misstänkte häktats
eller erhållit del av åtal för brottet inom
1. två år, om å brottet ej kan följa svårare straff än fängelse
i ett år,
2. fem år, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse
i två år,
3. tio år, om svåraste straffet är högre men icke över fängelse
i åtta år,
4. femton år, om svåraste straffet är fängelse på viss tid över
åtta år,
5. tjugofem år, om fängelse på livstid kan följa å brottet.
Innefattar en handling flera brott, må utan hinder av vad nu
sagts påföljd ådömas för alla brotten, så länge påföljd kan
ådömas för något av dem.
2 § Bestämmelserna i detta kapitel om bortfallande av påföljd
gäller inte för
1. mord eller dråp enligt 3 kap. 1 eller 2 §,
2. våldtäkt eller grov våldtäkt enligt 6 kap. 1 § första eller
tredje stycket, om brottet begåtts mot en person som inte
fyllt arton år,
3. våldtäkt mot barn eller grov våldtäkt mot barn enligt
6 kap. 4 §,
4. brott enligt 2 § första eller tredje stycket lagen
(1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor, om brottet
begåtts mot en person som inte fyllt arton år,
5. folkmord, brott mot mänskligheten, grov krigsförbrytelse
eller aggressionsbrott enligt 1, 2, 11 eller 11 a § lagen
(2014:406) om straff för vissa internationella brott,
6. terroristbrott enligt 4 § terroristbrottslagen (2022:666)
som inte är mindre grovt, eller
7. försök till brott som avses i 1, 5 eller 6.
Har någon begått brott som avses i första stycket innan han
eller hon fyllt arton år, gäller dock bestämmelserna om
bortfallande av påföljd i detta kapitel. Lag (2022:667).
3 § Frigives häktad utan att hava erhållit del av åtal eller
avvisas eller avskrives mål mot någon sedan han fått del av
åtal, skall i fråga om möjligheten att ådöma påföljd så anses
som hade häktningen eller delgivningen ej skett.
4 § De i 1 § bestämda tiderna ska räknas från den dag brottet
begicks. Om det förutsätts att en viss verkan av handlingen
ska ha inträtt innan en påföljd får dömas ut, ska tiden räknas
från den dag då sådan verkan inträdde.
Vid brott som avses i följande bestämmelser ska de i 1 §
bestämda tiderna räknas från den dag målsäganden fyller eller
skulle ha fyllt arton år:
1. 6 kap. 4-6, 8 och 9 §§ eller försök till sådana brott,
2. 6 kap. 1-3, 10 och 12 §§ eller försök till brott enligt
6 kap. 1, 2 och 12 §§, om brottet begåtts mot en person som
inte fyllt arton år,
3. 16 kap. 10 a § första och sjätte styckena eller försök till
sådana brott, om brottet avser skildring av barn i
pornografisk bild och en tillämpning av första stycket inte
leder till att möjligheten att döma ut påföljd bortfaller
senare,
4. 2 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av
kvinnor eller försök till sådant brott, om brottet begåtts mot
en person som inte fyllt arton år.
Vid bokföringsbrott som inte är ringa ska tiden räknas från
den dag då den bokföringsskyldige har försatts i konkurs, fått
eller erbjudit ackord eller en skulduppgörelse vid
planförhandling under företagsrekonstruktion, eller inställt
sina betalningar, om detta skett inom fem år från brottet. Om
den bokföringsskyldige inom fem år från brottet blivit föremål
för revision av Skatteverket, ska tiden räknas från den dag då
revisionen beslutades. Lag (2022:965).
5 § Har upphört att gälla genom lag (1971:964).
6 § I intet fall må påföljd ådömas sedan från dag som i 4 §
sägs har förflutit
1. fem år, om å brottet ej kan följa svårare straff än böter
och tid för ådömande av påföljd för brottet bestämmes enligt
1 § 1,
2. femton år, om i annat fall än i 1 sägs å brottet ej kan
följa fängelse över två år,
3. trettio år i övriga fall. Lag (1971:964).
7 § Ådömda böter bortfaller när fem år förflutit från det domen
vann laga kraft. Detta gäller inte om vid utgången av den
angivna tiden den dömde har delgivits en ansökan om böternas
förvandling och denna ansökan inte har prövats slutligt.
Föranleder ej ansökningen att böterna förvandlas, bortfaller
de när rättens slutliga beslut i målet vinner laga kraft. Om
bortfallande av ålagt förvandlingsstraff föreskrivs särskilt.
Dör den dömde, bortfaller ådömda böter. Har under den dömdes
livstid domen vunnit laga kraft och lös egendom tagits i mät
eller satts i allmänt förvar, för betalning av böterna, skall
dock böterna betalas av den egendomen.
Vad nu sagts om böter gäller även utdömt vite. Lag (1983:351).
8 § Ådömt fängelse bortfaller, om domen ej börjat verkställas
innan tid som nedan sägs förflutit från det domen vann laga
kraft:
1. fem år, om fängelse ej över ett år ådömts,
2. tio år, om fängelse på längre tid än ett år men icke över
fyra år ådömts,
3. femton år, om fängelse på längre tid än fyra år men icke
över åtta år ådömts,
4. tjugo år, om fängelse på viss tid över åtta år ådömts,
5. trettio år, om fängelse på livstid ådömts. Lag (1971:964).
9 § Avbrytes verkställighet av fängelse som ådömts på viss tid,
skall vad i 8 § sägs äga motsvarande tillämpning i fråga om den
fortsatta verkställigheten; och skall därvid tiden beräknas med
hänsyn till vad som återstår av det ådömda straffet. Tiden
skall räknas från den dag avbrottet skedde eller, när
villkorlig frigivning ägt rum men förklarats förverkad, från
den dag beslutet därom vann laga kraft.
10 § Sluten ungdomsvård bortfaller, om domen inte börjat
verkställas innan fem år förflutit från det att domen vann laga
kraft.
Avbryts verkställigheten av dom på sluten ungdomsvård skall vad
som sägs i första stycket tillämpas på motsvarande sätt i fråga
om den fortsatta verkställigheten. Tiden skall räknas från
dagen för avbrottet. Lag (1998:604).
11 § Ungdomstjänst bortfaller, om verkställighet inte påbörjats
innan fem år förflutit från det att domen vann laga kraft.
Avbryts verkställigheten av ungdomstjänsten skall vad som sägs
i första stycket tillämpas på motsvarande sätt i fråga om den
fortsatta verkställigheten. Tiden skall räknas från dagen för
avbrottet. Lag (2006:891).
/Kapitlet upphör att gälla U:2024-11-08 genom lag (2024:783)./
36 kap. Om förverkande av egendom, företagsbot och annan
särskild rättsverkan av brott
Om förverkande
Förverkande av utbyte
1 § Utbyte av ett brott enligt denna balk ska förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller
vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband
med ett brott, om mottagandet utgör brott enligt denna balk. I
stället för det mottagna får dess värde förklaras förverkat.
Om inte annat är särskilt föreskrivet, ska bestämmelserna i
första stycket också tillämpas i fråga om utbyte av ett brott
och ersättning för kostnader i samband med ett brott enligt
annan lag eller författning, om det för brottet är föreskrivet
fängelse i mer än ett år. Lag (2008:370).
1 a § Vid bedömningen av om det är uppenbart oskäligt att
förklara utbyte av ett brott förverkat ska bland andra
omständigheter beaktas om det finns anledning att anta att
skadeståndsskyldighet i anledning av brottet kommer att åläggas
eller annars bli fullgjord. Lag (2008:370).
1 b § Döms någon för ett brott för vilket det är föreskrivet
fängelse i fyra år eller mer och har brottet varit av
beskaffenhet att kunna ge utbyte, ska även i annat fall än
som avses i 1 § egendom förklaras förverkad, om det framstår
som klart mera sannolikt att den utgör utbyte av brottslig
verksamhet än att så inte är fallet. I stället för egendomen
får dess värde förklaras förverkat.
Har brottet varit av beskaffenhet att kunna ge utbyte, gäller
första stycket också om någon döms för
1. dataintrång, utnyttjande av barn för sexuell posering,
tagande av muta, givande av muta eller barnpornografibrott
enligt 16 kap. 10 a § första stycket 1–4,
2. narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64)
eller olovlig befattning med narkotikaprekursorer enligt
3 b § första stycket samma lag,
3. dopningsbrott enligt 3 § första stycket lagen (1991:1969)
om förbud mot vissa dopningsmedel,
4. narkotikasmuggling enligt 6 § första stycket lagen
(2000:1225) om straff för smuggling,
5. människosmuggling enligt 20 kap. 8 § första stycket
utlänningslagen (2005:716) eller organiserande av
människosmuggling enligt 20 kap. 9 § första stycket samma
lag, eller
6. något annat brott för vilket det är föreskrivet fängelse i
två år eller mer och som har utgjort led i en brottslighet
som utövats i organiserad form.
Vad som sägs om förverkande i första och andra styckena
gäller också om någon döms för försök, förberedelse eller
stämpling till ett brott som avses där.
Förverkande enligt denna paragraf får inte beslutas om det är
oskäligt. Lag (2016:486).
1 c § Som utbyte av ett brott eller av brottslig verksamhet
anses vid förverkande även egendom som har trätt i stället för
utbyte, avkastning av utbyte samt avkastning av det som trätt i
stället för utbyte. Lag (2008:370).
Förverkande av hjälpmedel, m.m.
2 § Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt
denna balk får förklaras förverkad, om det behövs för att
förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl.
Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som
hjälpmedel vid brott enligt denna balk, om brottet har
fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart
försök eller en straffbar förberedelse eller stämpling.
Vad som har sagts i första stycket gäller även egendom som
frambragts genom brott enligt denna balk, egendom vars
användande utgör sådant brott samt egendom som någon annars
tagit befattning med på ett sätt som utgör sådant brott.
I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.
Om inte annat är särskilt föreskrivet, skall bestämmelserna i
första och tredje styckena också tillämpas i fråga om egendom
som använts eller varit avsedd att användas som hjälpmedel vid
brott enligt annan lag eller författning, om det för brottet är
föreskrivet fängelse i mer än ett år. Lag (2005:283).
3 § Förverkande får även i annat fall än som avses i 2 § beslutas i
fråga om föremål
1. som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i
övrigt kan befaras komma till brottslig användning,
2. som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa och
som har påträffats under omständigheter som gav anledning att befara att de
skulle komma till sådan användning, eller
3. som är ägnade att användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada
på egendom och som har påträffats under omständigheter som gav uppenbar
anledning att befara att de skulle komma till sådan användning. Lag (1989:136).
4 § Har det till följd av ett brott som är begånget i utövningen av
näringsverksamhet uppkommit ekonomiska fördelar för näringsidkaren, skall
värdet därav förklaras förverkat även när det inte följer av 1 eller 2 §
eller annars är särskilt föreskrivet.
Vad som har sagts i första stycket gäller ej, om förverkande är oskäligt. Vid
bedömningen av om så är förhållandet skall bland andra omständigheter beaktas
om det finns anledning att anta att annan betalningsskyldighet som svarar mot
de ekonomiska fördelarna av brottet kommer att åläggas näringsidkaren eller
annars fullgöras av denne.
Kan bevisning om vad som skall förklaras förverkat inte alls eller endast med
svårighet föras, får värdet uppskattas till ett belopp som är skäligt med
hänsyn till omständigheterna. Lag (1986:1007).
Hos vem förverkande får ske, m.m.
5 § Förverkande till följd av ett brott av egendom eller dess
värde får, om inte annat har föreskrivits, ske hos
a) gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet,
b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande
var,
c) den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare
som avses i 4 §,
d) den som efter brottet förvärvat egendomen genom bodelning
eller på grund av arv eller testamente eller genom gåva eller
som efter brottet förvärvat egendomen på annat sätt och
därvid haft vetskap om eller skälig anledning till antagande
om egendomens samband med brottet.
Tillhörde egendomen vid brottet inte någon av dem som anges i
första stycket a–c, får den inte förklaras förverkad. Egendom
som enligt 1 c § ska anses som utbyte får dock förklaras
förverkad om den egendom, som den förverkade egendomen trätt
i stället för, vid brottet tillhörde någon av dem som anges i
första stycket a–c. Lag (2016:486).
5 a § Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt
1 b § får ske hos
1. gärningsmannen eller annan som medverkat till det brott som
förverkandet grundas på,
2. den som förvärvat egendomen genom bodelning eller på grund
av arv eller testamente eller genom gåva,
3. den som förvärvat egendomen på annat sätt och därvid haft
vetskap om eller skälig anledning att anta att egendomen har
samband med brottslig verksamhet.
Bestämmelser om förfarandet vid en talan om förverkande hos den
som avses i första stycket 2 eller 3 finns i lagen (2008:369)
om förfarandet vid förverkande av utbyte av brottslig
verksamhet i vissa fall. Lag (2008:370).
5 b § Särskild rätt till egendom som förklaras förverkad
består, om inte även den särskilda rätten förklaras förverkad.
Sådan rätt som har vunnits genom utmätning upphör, om egendomen
förklaras förverkad, såvida det inte av särskild anledning
förordnas att rätten ska bestå. Lag (2008:370).
6 § I stället för förverkande äger rätten föreskriva åtgärd
till förebyggande av missbruk. Lag (1986:118)
Om företagsbot
7 § På yrkande av allmän åklagare ska ett företag åläggas
företagsbot för brott, om det för brottet är föreskrivet
strängare straff än penningböter och brottet har begåtts i
utövningen av
1. näringsverksamhet,
2. sådan offentlig verksamhet som kan jämställas med
näringsverksamhet, eller
3. annan verksamhet som ett företag bedriver, om brottet har
varit ägnat att leda till en ekonomisk fördel för företaget.
För att företaget ska åläggas företagsbot krävs också
1. att företaget inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas
för att förebygga brottet, eller
2. att brottet har begåtts av
a) en person med ledande ställning i företaget, grundad på
befogenhet att företräda företaget eller att fatta beslut på
dess vägnar, eller
b) en person som annars haft ett särskilt ansvar för tillsyn
eller kontroll i verksamheten.
Med företag avses enskilda näringsidkare och juridiska
personer.
Första stycket gäller inte, om brottet varit riktat mot
företaget. Lag (2019:829).
8 § När ett företag åläggs företagsbot för flera brott, ska
rätten bestämma en gemensam företagsbot för den samlade
brottsligheten.
Vid fastställandet av företagsbotens storlek ska det först
bestämmas ett sanktionsvärde om lägst fem tusen kronor och
högst tio miljoner kronor. Sanktionsvärdet ska bestämmas med
utgångspunkt i straffvärdet för den samlade brottsligheten.
Särskild hänsyn ska tas till den skada eller fara som
brottsligheten inneburit samt till brottslighetens förhållande
till verksamheten. Det ska också tas skälig hänsyn till om
företaget tidigare har ålagts att betala företagsbot.
Om inte annat följer av 9 eller 10 §, ska företagsboten
fastställas till ett belopp som motsvarar sanktionsvärdet.
Lag (2019:829).
9 § Om sanktionsvärdet uppgår till minst 500 000 kronor, ska
företagsboten för ett större företag sättas högre än vad som
följer av 8 § (förhöjd företagsbot). Den förhöjda
företagsboten ska fastställas till ett belopp som är befogat
med hänsyn till företagets finansiella ställning. En förhöjd
företagsbot får dock högst bestämmas till ett belopp som
motsvarar femtio gånger sanktionsvärdet.
Med större företag avses enskilda näringsidkare och juridiska
personer som motsvarar de kriterier som anges i 1 kap. 3 §
första stycket 4 årsredovisningslagen (1995:1554).
Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte staten, kommuner
eller regioner. Lag (2019:839).
10 § En företagsbot får sättas lägre än vad som borde ha skett
med tillämpning av 8 och 9 §§, om
1. brottet medför annan betalningsskyldighet eller särskild
rättsverkan för företaget och den samlade reaktionen på
brottsligheten skulle bli oproportionerligt sträng,
2. företagets ägare eller innehavare döms till påföljd för
brottet och den samlade reaktionen på brottsligheten skulle
bli oproportionerligt sträng för honom eller henne,
3. företaget efter förmåga har försökt förebygga, avhjälpa
eller begränsa de skadliga verkningarna av brottet,
4. företaget frivilligt har angett brottet, eller
5. det annars finns särskilda skäl för jämkning.
Om det är särskilt påkallat med hänsyn till något förhållande
som avses i första stycket får företagsboten efterges.
Lag (2019:829).
10 a § Om ett brott som kan föranleda talan om företagsbot
1. har begåtts av oaktsamhet, och
2. inte kan antas föranleda annan påföljd än böter
får brottet åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från
allmän synpunkt. Lag (2006:283).
Gemensamma bestämmelser
11 § Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan
av att någon dömes till straff skall gälla även då annan påföljd som
omförmäles i 1 kap. 3 § ådömes.
Vid tillämpningen av första stycket skall villkorlig dom och skyddstillsyn
samt, om ej i domen annorlunda förordnas, överlämnande till särskild vård
anses lika med fängelse. Därvid skall, om så förordnas, skyddstillsyn och
överlämnande till särskild vård anses motsvara fängelse i minst sex månader.
Lag (1986:118).
12 § Förutsättes för förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan,
som kan följa å brott, att någon dömts till påföljd, må rätten, om påföljd
för brottet eftergives, i den mån omständigheterna föranleda därtill förordna,
att sådan rättsverkan skall inträda. Lag (1986:118).
13 § Har brott begåtts av någon som inte fyllt femton år eller som handlat
under påverkan av en allvarlig psykisk störning får rätten besluta om för-
verkande av egendom eller om annan särskild rättsverkan, som kan följa på
brottet, endast om och i den mån det med hänsyn till hans psykiska tillstånd,
gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.
Lag (1991:1138).
14 § Är det på grund av den brottsliges död eller av annan
orsak inte längre möjligt att döma ut påföljd, får egendom
förklaras förverkad eller företagsbot åläggas på grund av
brottet eller åtgärd föreskrivas till förebyggande av
missbruk endast om stämning i mål om detta delgetts inom fem
år från det att brottet begicks.
En talan om förverkande av utbyte av ett brott eller av
egendom som använts eller varit avsedd att användas som
hjälpmedel vid brott får dock alltid prövas om stämning i mål
om förverkande delgetts inom ett år från det att den
omständighet inträffade som medför att påföljd inte längre
kan dömas ut.
En talan enligt första eller andra stycket får väckas av
åklagare endast om det är påkallat från allmän synpunkt. I
fall som avses i första och andra styckena ska vad som sägs i
35 kap. 3 § ha motsvarande tillämpning. Lag (2016:486).
15 § Beslut om förverkande eller om åtgärd till förebyggande av missbruk
eller om företagsbot förfaller, i den mån verkställighet ej skett inom
tio år från det beslutet vann laga kraft. Lag (1986:118).
16 § Är i lag eller författning föreskrivet att förklaring skall meddelas
om förverkande eller annan sådan särskild rättsverkan av brott, må detta
likväl underlåtas, om denna rättsverkan är uppenbart oskälig. Lag (1986:1007).
17 § Förverkad egendom och företagsbot tillfaller staten, om ej
annat är föreskrivet.
Har utbyte av brott som svarar mot
1. skada för enskild eller
2. medel som en enskild är berättigad att få tillbaka
förklarats förverkat hos någon, svarar staten i dennes ställe
för ersättning åt den skadelidande eller ersättningsberättigade
intill värdet av vad som har tillfallit staten på grund av
beslutet om förverkande. Vid verkställighet av detta beslut har
den hos vilken förverkandet skett rätt att räkna av vad han
eller hon visar sig ha utgett som ersättning till den
skadelidande eller ersättningsberättigade. Lag (2005:283).
/Kapitlet träder i kraft I:2024-11-08/
36 kap. Om förverkande av egendom och om företagsbot
Kapitlets innehåll och tillämpningsområde
1 § I 3-22 §§ finns bestämmelser om förverkande av egendom. I
23-27 §§ finns bestämmelser om företagsbot. I 28-31 §§ finns
gemensamma bestämmelser om förverkande och företagsbot.
Lag (2024:783).
2 § Om en annan författning innehåller någon bestämmelse som
avviker från 3-22 och 28-31 §§, ska den bestämmelsen
tillämpas. Lag (2024:783).
Förverkande av egendom
Förverkande av brottsvinster och kostnadsersättning
3 § Vinster från ett brott ska förverkas (förverkande av
brottsvinster). Detsamma gäller egendom som någon har tagit
emot som ersättning för kostnader i samband med ett brott, om
mottagandet utgör brott (förverkande av kostnadsersättning). I
stället för egendom som utgör kostnadsersättning får dess
värde förverkas. Lag (2024:783).
4 § En brottsvinst får förverkas från den som har gjort vinst
till följd av brottet. En brottsvinst får även förverkas från
den som senare har förvärvat egendomen. Om förvärvaren har
betalat skälig ersättning för egendomen får förverkande ske
endast om förvärvaren insåg eller borde ha insett egendomens
samband med brott.
Kostnadsersättning får förverkas från den som har tagit emot
eller från den som senare har fått ersättningen.
Om en brottsvinst har gjorts av flera gemensamt, ska
förverkande bestämmas för varje person för sig, om det inte
finns särskilda skäl att besluta om solidariskt ansvar för en
samlad brottsvinst. Lag (2024:783).
Förverkande av oförklarade tillgångar
5 § Om det är klart mera sannolikt att egendom härrör från
brottslig verksamhet än att så inte är fallet, ska egendomen
förverkas (självständigt förverkande). I stället för egendomen
får dess värde förverkas.
Om egendomen har överlåtits och förvärvaren har betalat skälig
ersättning för egendomen får förverkande ske från förvärvaren
endast om denne insåg eller borde ha insett egendomens samband
med brottslig verksamhet. Lag (2024:783).
6 § Om det är övervägande sannolikt att egendom härrör från
brottslig verksamhet, ska egendomen förverkas, om någon döms
för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i fyra år
eller mer och brottet har varit sådant att det skulle kunna ge
vinst (utvidgat förverkande). I stället för egendomen får dess
värde förverkas.
Om brottet har varit sådant att det skulle kunna ge vinst,
gäller första stycket också om någon döms för
1. dataintrång enligt 4 kap. 9 c § första stycket, utnyttjande
av barn för sexuell posering enligt 6 kap. 8 § första eller
andra stycket, tagande av muta enligt 10 kap. 5 a §, givande
av muta enligt 10 kap. 5 b § eller barnpornografibrott enligt
16 kap. 10 a § första stycket 1-4,
2. narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64)
eller olovlig befattning med narkotikaprekursorer enligt 3 b §
första stycket samma lag,
3. dopningsbrott enligt 3 § första stycket lagen (1991:1969)
om förbud mot vissa dopningsmedel,
4. narkotikasmuggling enligt 6 § första stycket lagen
(2000:1225) om straff för smuggling,
5. människosmuggling enligt 20 kap. 8 § första stycket
utlänningslagen (2005:716) eller organiserande av
människosmuggling enligt 20 kap. 9 § första stycket samma lag,
eller
6. något annat brott för vilket det är föreskrivet fängelse i
två år eller mer och som har utgjort led i en brottslighet som
utövats i organiserad form.
Det som sägs om förverkande i första och andra styckena gäller
också om någon döms för försök, förberedelse eller stämpling
till ett brott som avses där. Lag (2024:783).
7 § Utvidgat förverkande får ske från den som döms för det
förverkandeutlösande brottet eller från den som har förvärvat
egendomen. Om egendomen har överlåtits och förvärvaren har
betalat skälig ersättning för egendomen får förverkande ske
från förvärvaren endast om denne insåg eller borde ha insett
egendomens samband med brottslig verksamhet. Lag (2024:783).
Fullgörelse av en betalningsskyldighet om förverkande av
brottsvinster, kostnadsersättning eller oförklarade tillgångar
8 § Vid förverkande av brottsvinster, kostnadsersättning eller
oförklarade tillgångar som innefattar betalningsskyldighet får
annan egendom förverkas, under förutsättning att egendomen
skulle kunna utmätas utan att det strider mot 5 kap.
utsökningsbalken. Lag (2024:783).
Förverkande av hjälpmedel och egendom som har varit föremål
för brott
9 § Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott får
förverkas (hjälpmedelsförverkande), om det behövs för att
förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl.
Detsamma gäller egendom som har varit avsedd att användas som
hjälpmedel vid brott, om brottet har fullbordats eller om
gärningen har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar
förberedelse eller stämpling.
I stället för egendomen får dess värde förverkas.
Lag (2024:783).
10 § Egendom
1. som har framställts genom brott,
2. vars användande utgör brott,
3. som någon har tagit befattning med på ett sätt som utgör
brott, eller
4. som på annat liknande sätt har varit föremål för brott
ska förverkas (förverkande av brottsföremål).
I stället för egendomen får dess värde förverkas.
Lag (2024:783).
11 § Hjälpmedelsförverkande och förverkande av brottsföremål
får ske från gärningsmannen, någon annan som har medverkat
till brottet eller den i vars ställe någon av dessa har varit.
Hjälpmedel och brottsföremål får även förverkas från den som
senare har förvärvat egendomen. Om förvärvaren har betalat
skälig ersättning för egendomen får förverkande dock ske
endast om denne insåg eller borde ha insett egendomens samband
med brott. Lag (2024:783).
Förverkande av särskilda brottsverktyg
12 § Förverkande får ske av
1. ett föremål som är ägnat att användas som vapen vid brott
mot liv eller hälsa, om det har påträffats under
omständigheter som gav anledning att befara att det skulle
komma till sådan användning,
2. ett föremål som är ägnat att användas som hjälpmedel vid
brott som innefattar skada på egendom, om det har påträffats
under omständigheter som gav uppenbar anledning att befara att
det skulle komma till sådan användning, och
3. andra föremål, om det med beaktande av föremålets
beskaffenhet och omständigheterna i övrigt finns särskild
anledning att befara att det kan komma till användning i
samband med ett brott. Lag (2024:783).
Från vem förverkande får ske
13 § Egendom får förverkas endast från den som egendomen
tillhör eller som enligt 14 eller 15 § ska anses vara
egendomens ägare. Detta hindrar dock inte att penningmedel
förverkas hos den som innehar medlen. Lag (2024:783).
14 § Vid tillämpningen av 13 § ska den som har lös egendom i
sin besittning anses vara ägare till egendomen, om det inte
framgår att den tillhör någon annan.
I fråga om ett registrerat skepp eller ett registrerat
luftfartyg gäller dock att egendomen ska anses tillhöra den
som är inskriven som ägare, om det inte framgår att den
tillhör någon annan. Lag (2024:783).
15 § Om någon är gift och varaktigt sammanbor med sin make och
de har lös egendom i sin gemensamma besittning, ska vid
tillämpningen av 13 § personen anses som ägare till egendomen,
om det inte görs sannolikt att de är samägare till egendomen
enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt och det inte
heller framgår att egendomen tillhör den andre eller någon
annan. Detsamma gäller när någon varaktigt sammanbor med någon
annan under äktenskapsliknande förhållanden.
Om någon, i ett annat fall än vad som avses i första stycket,
har lös egendom i gemensam besittning med någon annan får
egendomen eller en andel i den förverkas endast om det framgår
att egendomen eller andelen tillhör personen.
Första och andra styckena gäller inte i fråga om ett
registrerat skepp eller ett registrerat luftfartyg.
Lag (2024:783).
16 § I 5 kap. lagen (2024:782) om förfarandet vid förverkande
av egendom och åläggande av företagsbot finns bestämmelser om
tredje mans deltagande i en rättegång om förverkande.
Lag (2024:783).
Särskild rätt till förverkad egendom och förverkande av utmätt
egendom
17 § Särskild rätt till förverkad egendom består, om inte även
den särskilda rätten förverkas.
Förverkas egendom som någon har fått rätt till genom utmätning
upphör rätten, om det inte av särskild anledning förordnas att
rätten ska bestå. Lag (2024:783).
Skälighetsuppskattning av brottsvinstens storlek eller
egendomens värde
18 § Om bevisning om brottsvinstens storlek eller egendomens
värde inte alls eller endast med svårighet kan föras, får
rätten uppskatta vinsten eller värdet till ett skäligt belopp.
Lag (2024:783).
Begränsningar av möjligheterna till förverkande
19 § I stället för att besluta om förverkande får rätten
besluta om åtgärd som kan förhindra att egendomen missbrukas.
Om rätten beslutar om en sådan åtgärd ska den även ange inom
vilken tid som åtgärden ska genomföras. Rätten får besluta att
egendomen ska vara kvar i beslag under viss tid.
Lag (2024:783).
20 § Förverkande ska inte ske om det är uppenbart oskäligt.
Lag (2024:783).
Konkurrens mellan förverkande och anspråk på egendom
21 § Om egendom som svarar mot ett anspråk har förverkats ska
staten i den förpliktades ställe ersätta den berättigade
intill värdet av det som staten får in till följd av
förverkandebeslutet.
Vid verkställighet av ett beslut om förverkande som svarar mot
ett anspråk har den från vilken förverkandet skett rätt att
räkna av vad han eller hon visar sig ha utgett till den
berättigade med anledning av det anspråket. Lag (2024:783).
22 § Om rätten beslutar om förverkande av penningmedel och
målsäganden i samma rättegång har framställt ett anspråk på
penningmedel som svarar mot det som förverkas, ska rätten, om
anspråket bifalls, fastställa att målsäganden har rätt till
betalning ur det som staten får in till följd av
förverkandebeslutet. Lag (2024:783).
Företagsbot
23 § Ett företag ska åläggas företagsbot för brott, om det för
brottet är föreskrivet strängare straff än penningböter och
brottet har begåtts i utövningen av
1. näringsverksamhet,
2. sådan offentlig verksamhet som kan jämställas med
näringsverksamhet, eller
3. annan verksamhet som ett företag bedriver, om brottet har
varit ägnat att leda till en ekonomisk fördel för företaget.
För att företaget ska åläggas företagsbot krävs också att
1. företaget inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för
att förebygga brottet, eller
2. brottet har begåtts av
a) en person med ledande ställning i företaget, grundad på
befogenhet att företräda företaget eller att fatta beslut på
dess vägnar, eller
b) en person som annars haft ett särskilt ansvar för tillsyn
eller kontroll i verksamheten.
Med företag avses enskilda näringsidkare och juridiska
personer.
Första stycket gäller inte om brottet varit riktat mot
företaget. Lag (2024:783).
24 § När ett företag åläggs företagsbot för flera brott, ska
rätten bestämma en gemensam företagsbot för den samlade
brottsligheten.
Vid fastställandet av företagsbotens storlek ska det först
bestämmas ett sanktionsvärde om lägst fem tusen kronor och
högst tio miljoner kronor. Sanktionsvärdet ska bestämmas med
utgångspunkt i straffvärdet för den samlade brottsligheten.
Särskild hänsyn ska tas till den skada eller fara som
brottsligheten inneburit samt till brottslighetens förhållande
till verksamheten. Det ska också tas skälig hänsyn till om
företaget tidigare har ålagts att betala företagsbot.
Om inte annat följer av 25 eller 26 §, ska företagsboten
fastställas till ett belopp som motsvarar sanktionsvärdet.
Lag (2024:783).
25 § Om sanktionsvärdet uppgår till minst 500 000 kronor, ska
företagsboten för ett större företag sättas högre än vad som
följer av 24 § (förhöjd företagsbot). Den förhöjda
företagsboten ska fastställas till ett belopp som är befogat
med hänsyn till företagets finansiella ställning. En förhöjd
företagsbot får dock högst bestämmas till ett belopp som
motsvarar femtio gånger sanktionsvärdet.
Med större företag avses enskilda näringsidkare och juridiska
personer som motsvarar de kriterier som anges i 1 kap. 3 §
första stycket 4 årsredovisningslagen (1995:1554).
Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte staten, kommuner
eller regioner. Lag (2024:783).
26 § En företagsbot får sättas lägre än vad som borde ha skett
med tillämpning av 24 och 25 §§, om
1. brottet medför annan betalningsskyldighet eller särskild
rättsverkan för företaget och den samlade reaktionen på
brottsligheten skulle bli oproportionerligt sträng,
2. företagets ägare eller innehavare döms till påföljd för
brottet och den samlade reaktionen på brottsligheten skulle
bli oproportionerligt sträng för honom eller henne,
3. företaget efter förmåga har försökt förebygga, avhjälpa
eller begränsa de skadliga verkningarna av brottet,
4. företaget frivilligt har angett brottet, eller
5. det annars finns särskilda skäl för jämkning.
Om det är särskilt påkallat med hänsyn till något förhållande
som avses i första stycket får företagsboten efterges.
Lag (2024:783).
27 § Om ett brott som kan föranleda talan om företagsbot
1. har begåtts av oaktsamhet, och
2. inte kan antas föranleda annan påföljd än böter
får brottet åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från
allmän synpunkt. Lag (2024:783).
Gemensamma bestämmelser
28 § Det som har förverkats samt ålagd företagsbot tillfaller
staten. Lag (2024:783).
29 § En fråga om förverkande eller om företagsbot prövas efter
talan av åklagare om inte annat följer av 3 kap. lagen
(2024:782) om förfarandet vid förverkande av egendom och
åläggande av företagsbot. Lag (2024:783).
30 § Om det på grund av att den som har begått brottet har
avlidit eller att åtalspreskription har inträtt inte längre är
möjligt att döma till ansvar för ett brott, får på grund av
brottet
1. egendom som utgör brottsvinst, hjälpmedel eller
brottsföremål förverkas endast om stämning i ett mål om detta
har delgetts inom fem år från det att brottet begicks eller
inom ett år från dödsfallet eller den tidpunkt vid vilken
preskription inträdde,
2. åtgärd som kan förhindra missbruk föreskrivas endast om
stämning i ett mål om detta har delgetts inom fem år från det
att brottet begicks, eller
3. företagsbot åläggas endast om stämning i ett mål om detta
har delgetts inom fem år från det att brottet begicks.
En talan enligt första stycket får väckas av åklagare endast
om det är påkallat från allmän synpunkt. Det som sägs i
35 kap. 3 § om verkan av att en häktad person friges eller att
ett mål avskrivs eller avvisas ska tillämpas även i fall som
avses i första stycket. Lag (2024:783).
31 § Beslut om förverkande, om åtgärd som kan förhindra
missbruk eller om företagsbot förfaller, om beslutet inte har
verkställts inom tio år från att det fick laga kraft.
Lag (2024:783).
37 kap. Om nämnderna
1 § Regeringen bestämmer om landets indelning i verksamhetsområden för
övervakningsnämnderna.
En övervakningsnämnd består av ordförande, vice ordförande och tre andra
ledamöter, om inte regeringen förordnar att en viss nämnd skall ha flera
ledamöter. Nämnden är beslutför med ordförande och två ledamöter. I
brådskande fall och i ärenden av mindre vikt får ordföranden ensam besluta
på nämndens vägnar. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde
med nämnden.
Regeringen äger förordna att övervakningsnämnd skall arbeta å avdelningar.
Om sådan avdelning skall i tillämpliga delar gälla vad om nämnd är stadgat.
Lag (1983:240).
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
förordnar ordförande och vice ordförande i
övervakningsnämnderna. Vice ordföranden tjänstgör vid förfall
för ordföranden i dennes ställe. Vid förfall för både
ordföranden och vice ordföranden förordnas tillfällig
ersättare av Kriminalvården. Ordföranden, vice ordföranden och
tillfällig ersättare ska vara lagfarna och ha erfarenhet av
tjänstgöring som domare.
Övriga ledamöter utses genom val. För dessa väljs lika många
ersättare. Val förrättas av kommunfullmäktige, om
övervakningsnämndens verk-samhetsområde omfattar endast en
kommun, och annars av regionfullmäktige. Om det inom nämndens
verksamhetsområde även finns en kommun som inte ingår i en
region, förrättas valet av regionfullmäktige och
kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som
länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. Ingår flera
län eller delar av län i övervakningsnämnds verksamhetsområde,
fastställer regeringen efter samma grunder antalet ledamöter
och ersättare för varje län eller del av län.
Regionfullmäktiges och kommunfullmäktiges val av ledamöter
eller ersättare ska vara proportionellt, om det begärs av
minst så många ledamöter i regionfullmäktige eller
kommunfullmäktige som motsvarar den kvot, vilken erhålls om
antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som
valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, ska den
avrundas till närmast högre hela tal. Bestämmelser om
förfarandet vid sådant proportionellt val finns i lagen
(2022:629) om proportionella val i kommuner och regioner. Om
ersättarna inte väljs proportionellt, ska det vid valet även
bestämmas i vilken ordning de ska kallas till tjänstgöring.
Ledamot och annan än tillfällig ersättare utses för fyra år.
Om en ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår
före tidens utgång, inträder en ersättare enligt den ordning
mellan ersättarna som har bestämts vid valet. Avgår en ledamot
eller ersättare som inte har utsetts vid proportionellt val,
utses en ny ledamot eller ersättare för återstoden av tiden.
Tillfällig ersättare förordnas för högst sex månader.
När ledamot eller ersättare ska utses ska övervakningsnämnden
göra anmälan om det till den som ska utse honom eller henne.
Lag (2022:632).
3 § Valbar till ledamot eller ersättare i en övervakningsnämnd
är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige och som
är folkbokförd inom nämndens verksamhetsområde. Den som har en
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte väljas
till ledamot eller ersättare. Inte heller får en lagfaren
domare, åklagare, polisman, kriminalvårdstjänsteman eller
advokat eller den som annars har till yrke att föra andras
talan inför rätta väljas till ledamot eller ersättare.
Övervakningsnämnden prövar självmant den valdes behörighet.
Upphör en ledamot att vara valbar, är uppdraget förfallet.
Lag (2010:612).
4 § Har upphävts genom lag (2010:612).
5 § En ledamot och en ersättare i en övervakningsnämnd ska ha
avlagt domared. För ledamot och ersättare ska samma jävsregler
gälla som för domare. Bestämmelsen i 4 kap. 13 § 7
rättegångsbalken ska dock inte tillämpas.
I fråga om beslut av en övervakningsnämnd gäller i tillämpliga
delar vad som är föreskrivet om omröstning i brottmål i
överrätt. Lag (2010:612).
6 § Om den dömde begär det, har han eller hon rätt att höras
muntligen i ett ärende hos en övervakningsnämnd.
Lag (2010:612).
7 § Kriminalvårdens beslut i frågor som avses i 26 kap. 12 §
första stycket, 13 § andra stycket, 15 § andra stycket, 16 och
17 §§ och 19 § första stycket samt 28 kap. 7 § får överklagas
till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det
frivårdskontor ligger där den övervakade är inskriven.
Lag (2021:249).
8 § Har upphävts genom lag (2021:249).
9 § I ärende angående förverkande av villkorligt medgiven frihet
enligt 26 kap. skall offentligt biträde förordnas för den som
åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.
Lag (1996:1623).
10 § Kriminalvårdens beslut som avses i 7 § och
övervakningsnämndens beslut som avses i 11 § gäller
omedelbart, om inte något annat beslutas. Lag (2021:249).
11 § Beslut av en övervakningsnämnd i frågor som avses i
26 kap. 12 § första stycket, 16, 17, 19 och 22 §§ samt 28 kap.
7 och 11 §§ får överklagas till tingsrätten i den ort där
övervakningsnämnden ligger. Om beslutet rör frågor som avses i
26 kap. 12 § första stycket, 16, 17 eller 19 § eller 28 kap.
7 §, får det överklagas av Kriminalvården. Överklagandet ska
ges in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den
dag då den klagande fick del av beslutet. Vid överklagande
gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Övervakningsnämnden ska dock inte vara part i domstolen.
Beslut enligt denna balk av en övervakningsnämnd i andra
frågor än som avses i första stycket får inte överklagas.
Lag (2021:249).
38 kap. Rättegångsbestämmelser m.m.
1 § Den som har dömts till villkorlig dom får före
överklagandetidens utgång lämna en förklaring om att han eller
hon är nöjd med domen när det gäller den utdömda påföljden. En
sådan förklaring ska avse även böter, som dömts ut med stöd av
27 kap. 2 §. Förklaringen avges i den ordning regeringen
föreskriver.
En förklaring som lämnats i föreskriven ordning får inte tas
tillbaka. Om den dömde har överklagat domen, ska hans eller
hennes talan när det gäller påföljden för brottet anses
återkallad genom förklaringen.
Det finns särskilda bestämmelser om nöjdförklaring i fråga om
dom på fängelse, dom på ungdomsövervakning och dom på sluten
ungdomsvård. Lag (2020:617).
2 § Har domstol överlämnat någon till vård med stöd av 31 kap.
2 §, får efter ansökan av åklagare den rätt som först dömt i
målet undanröja förordnandet om överlämnande till vård och döma
till annan påföljd för brottet om den vård som socialnämnden i
yttrande till domstolen har förklarat sig ämna föranstalta om
visar sig inte kunna anordnas. Lag (2006:891).
2 a § Har vid straffmätning eller val av påföljd enligt
vad som framgår av domen särskilt beaktats huruvida den
tilltalade till följd av brottet kan komma att drabbas av
avskedande eller uppsägning från arbetsanställning och har
det antagande som i detta hänseende legat till grund för
domen visat sig felaktigt, får den rätt som först dömt i
målet efter ansökan av åklagaren eller den dömde undanröja
den ådömda påföljden och döma till ny påföljd för brottet.
Detta gäller dock endast om den tidigare ådömda påföljden
inte har till fullo verkställts. Görs en sådan ansökan, får
rätten förordna att den tidigare ådömda påföljden tills
vidare inte får verkställas.
Är den tidigare påföljden villkorlig dom eller skyddstillsyn
och bestäms den nya påföljden till fängelse, ska vid
straffets bestämmande skälig hänsyn tas till vad den dömde
undergått till följd av den villkorliga domen eller domen på
skyddstillsyn. Härvid får dömas till fängelse på kortare tid
än vad som är föreskrivet för brottet. Lag (2018:1253).
3 § Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 2 a § tredje stycket, 5 §
tredje stycket eller 6 § tas upp av den rätt som först avgjort
det mål där villkorlig dom meddelats. Fråga om åtgärd enligt
32 kap. 4 § tas upp av den rätt som först avgjort det mål där
ungdomsvård, ungdomstjänst eller ungdomsövervakning dömts ut.
Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid den tingsrätt, inom vars
område det frivårdskontor ligger där den skyddstillsynsdömde
är inskriven, eller vid den rätt som först avgjort det mål där
skyddstillsyn dömts ut.
Mål som avses i denna paragraf får också tas upp av den rätt,
där brottmål mot den dömde är väckt eller där mål om åtgärd
mot den dömde enligt 32 kap. 4 § redan tagits upp, eller av
rätten i den ort där den dömde mera varaktigt uppehåller sig,
om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra
omständigheter finner det lämpligt. Lag (2021:249).
4 § Anmälan enligt 34 kap. 6 § görs hos den rätt som först
dömt i något av målen.
Anmälan enligt 34 kap. 8 § görs hos den rätt som först dömt i
målet. Lag (2016:491).
5 § Talan som avses i 27 kap. 6 § eller 28 kap. 8 § skall anses
anhängiggjord, då ansökan om målets upptagande delgavs den dömde.
Lag (1981:211).
6 § Nämndemän ska delta när en tingsrätt avgör en fråga som
avses i 2 eller 2 a § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §,
32 kap. 4 § eller 34 kap. 6 § andra stycket eller 8 §.
Detsamma ska gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt
34 kap. 4 §, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller
annan åtgärd enligt 34 kap. 5 §.
Vid avgörande av en fråga som avses i 27 kap. 2 a § tredje
stycket eller 5 § tredje stycket eller 28 kap. 11 § första och
tredje styckena, är en tingsrätt domför med en lagfaren
domare. Lag (2022:930).
7 § Har upphört att gälla enligt lag (1981:211).
8 § I mål om åtgärd enligt 2 eller 2 a § eller 27 kap. 2 a §
tredje stycket, 5 § tredje stycket eller 6 §, 28 kap. 9 §,
32 kap. 4 § eller 34 kap. 6 § andra stycket ska tingsrätten ge
den dömde tillfälle att yttra sig. Begär denne att bli hörd
muntligen, ska han eller hon ges tillfälle till det. I mål om
åtgärd enligt 34 kap. 8 § ska den dömde ges tillfälle att
yttra sig, om det är möjligt. Rättens avgörande av saken sker
genom beslut.
En åtgärd enligt 28 kap. 11 § första och tredje styckena får
beslutas utan att den dömde ges tillfälle att yttra sig.
Lag (2022:930).
9 § Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 2 a § tredje
stycket eller 5 § tredje stycket, 28 kap. 11 § första och
tredje styckena eller 34 kap. 6 § andra stycket eller 8 §
gäller omedelbart, om inte något annat beslutas. Detsamma
gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller
34 kap. 5 § angående föreskrifter, övervakning eller prövotid.
Lag (2022:930).
10 § Varning som beslutats av domstol, övervakningsnämnd eller
Kriminalvården ska utan dröjsmål meddelas den dömde
personligen. Kan domstolen eller övervakningsnämnden inte
meddela varningen i samband med beslutet, får det överlämnas
åt annan domstol eller övervakningsnämnd att meddela den.
Lag (2019:464).
11 § Har upphört att gälla genom lag (1973:918).
12 § Polismyndigheten ska lämna domstolar, övervakningsnämnder
och Kriminalvården handräckning för den dömdes inställelse i
mål eller ärende enligt denna balk eller för hans eller hennes
omhändertagande enligt 26 kap. 22 § eller 28 kap. 6 c § eller
11 §. Lag (2019:464).
13 § Kriminalvårdens beslut enligt denna balk kan inte
överklagas annat än i de fall det är särskilt föreskrivet.
Lag (2005:967).
14 § Kriminalvårdens beslut om uppskjuten villkorlig
frigivning enligt 26 kap. 6 a och 7 §§ samt om avvisning
enligt 38 kap. 17 § andra meningen får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2021:249).
15 § Beslut som avses i 14 § får inte överklagas innan beslutet
har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får
begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller
henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har
omprövats skall anses som en begäran om omprövning.
Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras
till den enskildes nackdel. Lag (2005:967).
16 § En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha
kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då
den enskilde fick del av beslutet. I begäran om omprövning
skall den enskilde ange vilket beslut som avses och vilken
ändring i beslutet som han eller hon begär. Lag (2005:967).
17 § Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om
omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit
in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att
myndigheten lämnat den enskilde felaktig underrättelse om hur
man begär omprövning. Lag (2005:967).
18 § Beslut som avses i 14 § överklagas till den
förvaltningsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt är
belägen där den enskilde var inskriven när det första beslutet
i ärendet fattades. Lag (2009:776).
19 § Mål om uppskjuten villkorlig frigivning enligt 26 kap.
6 a och 7 §§ ska handläggas skyndsamt av domstolen.
Lag (2021:249).
20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om ersättning från staten för skador
som har orsakats av den dömde vid sådant oavlönat arbete som
avses i 27 kap. 2 a § första stycket, 28 kap. 2 a § första
stycket samt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1.
Lag (2006:892).
Övergångsbestämmelser
1975:667
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Lagen (1948:491) om ämbetsansvar för vigselförrättare i vissa fall skall
samtidigt upphöra att gälla.
Till suspension och avsättning får ej dömas efter ikraftträdandet. Är fråga
om gärning, som har begåtts före ikraftträdandet och som är straffbelagd enligt
såväl äldre bestämmelse i 20 kap. 1, 2, 3 eller 4 § som motsvarande bestämmelse
i dess nya lydelse, dömes till det straff för gärningen som föreskrives i den
nya bestämmelsen. Den äldre bestämmelsen skall dock tillämpas, om den leder
till lindrigare allmänt straff. I övrigt skall 5 § första och andra styckena
lagen (1964:163) om införande av brottsbalken äga motsvarande tillämpning.
Finns i författning som gäller när denna lag träder i kraft föreskrift om
tystnadsplikt utan att straffansvar är föreskrivet för åsidosättande därav,
äger 20 kap. 3 § i dess nya lydelse ej tillämpning.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift, som
har ersatts genom ny bestämmelse, skall hänvisningen i stället avse den
nya bestämmelsen.
Har i författning, som tillkommit genom beslut av Kungl. Maj:t ensam,
meddelats särskild föreskrift om straff eller åtal för åsidosättande
av förbud att yppa eller utnyttja vad någon har erfarit i allmän tjänst
eller under utövande av tjänsteplikt, får föreskriften upphävas eller
ändras av regeringen, om upphävandet eller ändringen innebär att 20 kap.
3 § och 5 § tredje stycket i den nya lydelsen blir tillämpliga.
Lag (1985:740).
1984:275
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. För dem som efter lagens
ikraftträdande alltjämt är krigsplacerade för tjänstgöring inom
tjänstegrenen ordnings- och bevakningstjänst gäller äldre bestämmelser
fortfarande.
1986:118
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Bestämmelserna i 7--10 §§
gäller inte i fråga om brott som har begåtts före ikraftträdandet.
1986:645
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1987.
I fråga om disciplinstraff som har ålagts före ikraftträdandet gäller
äldre bestämmelser.
När någon före ikraftträdandet har varit tagen i förvarsarrest,
tillämpas 33 kap. 5 § första stycket i dess äldre lydelse.
1986:1007
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om brott som har
begåtts före ikraftträdandet gäller 36 kap. 1 och 17 §§ i deras äldre
lydelse.
1988:942.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
2. Bestämmelsen i 38 kap. 2 a § gäller även i fråga om gärning som har
begåtts före ikraftträdandet. Har påföljd ådömts dessförinnan får dock
undanröjande endast ske i fall då antagande att den dömde till följd av
brottet inte kommer att drabbas av avskedande eller uppsägning visat sig
felaktigt.
1991:240
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Är i äldre bestämmelser för böter utsatt ett visst högsta belopp som
inte överstiger ettusen kronor skall böter dömas ut i penningböter till
högst det utsatta beloppet. I fråga om brott för vilket det i en
bestämmelse som har trätt i kraft före den 1 januari 1965 har utsatts
ett högsta belopp för böter som överstiger femhundra kronor skall dock
straffet dömas ut i dagsböter eller, om brottet förskyller lägre straff
än trettio dagsböter, i penningböter.
3. Äldre bestämmelser om böter som skall tillfalla annan än staten,
skall fortfarande tillämpas. Detsamma skall gälla beträffande äldre
bestämmelser om viten, som blivit någon i särskilt fall förelagda av
domstol eller annan myndighet och som skall tillfalla annan än staten.
1991:679
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. I fråga om gärningar som
begåtts före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
1991:1138
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Beträffande en gärning som har begåtts före ikraftträdandet
gäller 30 kap. 6 § och 36 kap. 13 § i deras äldre lydelser.
3. I mål, som avgörs efter ikraftträdandet men i vilket utlåtande
över rättspsykiatrisk undersökning eller utlåtande av socialstyrelsen
enligt 3 § andra stycket lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk
undersökning i brottmål har avgetts före denna tidpunkt, skall 31 kap.
3 § i dess äldre lydelse tillämpas.
4. Förordnande enligt 31 kap. 4 § om överlämnande till öppen psykiatrisk
vård som har meddelats före ikraftträdandet skall verkställas även om
verkställigheten inte har påbörjats före den tidpunkten. Efter ikraft-
trädandet får sådant förordnande inte meddelas.
1993:201
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Bestämmelserna i 26 kap. 6--9 §§ i deras äldre lydelse skall
fortfarande gälla för den som före ikraftträdandet dömts till
fängelse på viss tid eller ålagts förvandlingsstraff för böter.
Verkställs gemensamt efter ikraftträdandet fängelse som ådömts
dessförinnan och fängelse som ådömts därefter, skall första stycket
tillämpas på det förra straffet.
3. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift
som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället
den nya föreskriften.
1994:97
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Vad i 38 kap. 2 § andra stycket i dess nya lydelse sägs om
yttrande av socialnämnden skall även avse yttrande som före den 1
juli 1994 avgivits av länsstyrelse.
1994:458
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. Före den 1 juli 1999 skall, såvitt avser straffbestämmelse i annan
lag eller författning än brottsbalken, 1 kap. 2 § första stycket i dess
nya lydelse tillämpas endast på straffbestämmelse som trätt i kraft
efter utgången av juni månad 1994 eller som ändrats i något
avseende efter denna tidpunkt.
1994:1499
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket tillämpas även på brott
som har begåtts före ikraftträdandet om inte möjligheten att ådöma
påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
1994:1622
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Val enligt den nya bestämmelsen skall äga rum första gången år
1998.
3. Löpande tjänstgöringstid för dem som har valts enligt äldre
bestämmelser skall vara fyra i stället för tre år.
1996:659
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre bestämmelser
tillämpas dock fortfarande i fråga om gärningar som begåtts före
ikraftträdandet.
1998:604
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Bestämmelserna i 26 kap. 6, 6 a, och 9 §§ skall tillämpas i
sina äldre lydelser i fråga om den som före ikraftträdandet
dömts till fängelse på viss tid, lägst tre månader. Beslut som
avses i 6 § femte stycket skall dock fattas av Kriminalvården.
Första stycket tillämpas även på fängelse som verkställs
gemensamt med fängelse som dömts ut efter ikraftträdandet.
Lag (2005:967).
3. Beslut enligt 26 kap. 7 § i dess nya lydelse får endast
grundas på förhållanden som har inträffat efter
ikraftträdandet.
4. Bestämmelserna i 26 kap. 10 § i sin äldre lydelse skall
tillämpas i fall då en villkorlig frigivning har ägt rum före
ikraftträdandet.
5. Bestämmelserna i 34 kap. 4 § om förverkande av villkorligt
medgiven frihet i sin äldre lydelse skall tillämpas när
återfall i brott under prövotiden har skett före
ikraftträdandet.
6. Bestämmelserna i 31 kap. 1 och 1 a §§ i deras nya lydelser
skall tillämpas också på gärningar som begåtts före
ikraftträdandet.
7. Genom denna lag upphävs lagen (1989:928) om samhällstjänst.
Bestämmelserna i 4 § lagen om samhällstjänst skall dock
fortfarande gälla beträffande den som utför sådant arbete som
där avses på grund av en föreskrift som meddelats med stöd av
den lagen.
1998:1703
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999 såvitt avser 2 kap. 3 §
och 22 kap. 6 b § och i övrigt den dag regeringen bestämmer.
1999:1081
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första
gången för de räkenskapsår som inleds närmast efter den 31
december 1999.
2. I fråga om understödsföreningar som med stöd av punkten 3 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1999:1114) om ändring i lagen
(1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag alltjämt
tillämpar 29 och 30 §§ lagen (1972:262) om understödsföreningar
gäller 11 kap. 5 § fortfarande i sin äldre lydelse.
2004:785
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Äldre bestämmelser
gäller beträffande gärningar som har begåtts före
ikraftträdandet.
2005:45
Denna lag träder i kraft den 1 april 2005. Äldre föreskrifter
gäller för beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
2005:90
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2005, då lagen
(1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster skall upphöra
att gälla.
2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket tillämpas även på
brott som har begåtts före ikraftträdandet om inte möjligheten
att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre
bestämmelser.
2005:967
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om
Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan
kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före
ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av
Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före
ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om
Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället
gälla Kriminalvården.
2006:431
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
2. Beslut enligt 26 kap. 6 § andra stycket i dess nya lydelse
får endast grundas på förhållanden som har inträffat efter
ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna i 26 kap. 7 § skall tillämpas i sin äldre
lydelse i fråga om förhållanden som har inträffat före
ikraftträdandet. I ett sådant fall skall 38 kap. 14 § tillämpas
i sin äldre lydelse.
4. Den äldre lydelsen av 38 kap. 19 § skall fortfarande
tillämpas för påföljd som före ikraftträdandet dömts ut enligt
31 kap. 1 § tredje stycket 2. Lag (2006:892).
2006:891
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.
2. Bestämmelserna i 32 kap. 1-3 §§ i deras nya lydelser skall
tillämpas också på gärningar som begåtts före ikraftträdandet.
3. Den upphävda bestämmelsen i 31 kap. 1 § fjärde stycket samt
bestämmelserna i 38 kap. 2, 3, 6, 8 och 9 §§ i sina äldre
lydelser skall fortfarande tillämpas för påföljd som före
ikraftträdandet dömts ut enligt 31 kap. 1 §.
2006:320
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
2. För brott som har begåtts före ikraftträdandet gäller 30
kap. 6 § i sin äldre lydelse.
2008:370
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
2. För brott begångna före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser. Även om ett brott har begåtts efter
ikraftträdandet, gäller dock äldre bestämmelser vid förverkande
hos någon som avses i 5 a § första stycket 2 och vars förvärv
har skett före ikraftträdandet.
2010:60
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på brott som har
begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma
till påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre
bestämmelser.
2010:308
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.
2. Äldre föreskrifter gäller dock för skyddsområdesvakter till
och med den 31 december 2011.
2010:399
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.
2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket tillämpas även på
brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte
möjligheten att döma till påföljd har bortfallit dessförinnan
enligt äldre bestämmelser.
2010:612
Denna lag träder i kraft den 1 april 2011. Ärenden som kommit
in till hovrätten före ikraftträdandet men ännu inte avgjorts
handläggs enligt äldre bestämmelser.
2010:1881
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. För filmer eller videogram som Statens biografbyrå har
godkänt för visning före ikraftträdandet gäller 16 kap. 10 c §
i sin äldre lydelse. Detsamma gäller tekniska upptagningar med
rörliga bilder med samma innehåll som en film eller ett
videogram som har godkänts av Statens biografbyrå.
3. De nya bestämmelserna i 16 kap. 10 d § andra och tredje
styckena om filmer, videogram och andra tekniska upptagningar
med rörliga bilder med samma innehåll som en framställning som
Statens medieråd har godkänt för visning för någon åldersgrupp
av barn under femton år gäller också för filmer och videogram
som före ikraftträdandet godkänts av Statens biografbyrå för
visning för någon åldersgrupp av barn under femton år.
Detsamma gäller tekniska upptagningar med rörliga bilder med
samma innehåll som en film eller ett videogram som har
godkänts av Statens biografbyrå.
2013:365
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket i sin nya lydelse
tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet,
om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit
dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
2013:856
1. Denna lag träder i kraft den 18 december 2013.
2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket i sin nya lydelse
tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet,
om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit
dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
2014:407
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
2. Bestämmelserna i 35 kap. 2 § tillämpas även på gärningar
som utgör folkmord, försök till detta brott och grov
krigsförbrytelse som har begåtts före ikraftträdandet, om
inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit
dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
2015:80
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Bestämmelsen i den nya lydelsen ska tillämpas även på
gärningar som begåtts före ikraftträdandet.
2018:1253
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2019.
2. Bestämmelserna i 26 kap. 6–11, 18 och 23 §§ i den äldre
lydelsen gäller fortfarande för den som före ikraftträdandet
meddelats ett strafftidsbeslut enligt lagen (1974:202) om
beräkning av strafftid m.m. Dock ska vid tillämpningen av
26 kap. 8 § andra stycket i den äldre lydelsen med 33 kap. 6
och 7 §§ och lagen om beräkning av strafftid m.m. även avses
lagen (2018:1250) om tillgodoräknande av tid för
frihetsberövande.
2019:464
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.
2. Bestämmelserna i 26 kap. 11 § sista meningen och 18 § 2 i
den äldre lydelsen gäller fortfarande för beslut om
övervakning som har fattats före ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna i 26 kap. 19 § i den äldre lydelsen gäller
fortfarande i fråga om förhållanden som inträffat före
ikraftträdandet.
2019:829
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
2. Bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket 4 tillämpas inte
på brott som begåtts före ikraftträdandet.
2019:839
Denna lag träder i kraft den 2 januari 2020 i fråga om 29 kap.
2 § och 36 kap. 9 § och i övrigt den 1 januari 2020.
2020:173
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2020.
2. Bestämmelsen i 35 kap. 2 § första stycket i den nya
lydelsen tillämpas även på brott som har begåtts före
ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har
bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
2021:74
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2021.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om
förhållanden som har inträffat före ikraftträdandet.
2021:249
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2021.
2. Bestämmelserna i 28 kap. 5 § andra stycket i den äldre
lydelsen gäller fortfarande för skyddstillsyn som har dömts ut
före ikraftträdandet.
2021:1103
1. Denna lag träder i kraft den 2 januari 2022.
2. Bestämmelsen i 35 kap. 2 § andra stycket i den nya lydelsen
tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet,
om inte möjligheten att döma till påföljd har bortfallit
dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
2022:667
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
2. Bestämmelsen i 35 kap. 2 § första stycket i den nya
lydelsen tillämpas även på brott som har begåtts före
ikraftträdandet, om inte möjligheten att döma till påföljd har
bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.
2022:965
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
2. Den äldre lydelsen av 11 kap. 2 § gäller fortfarande för
gärningar som begåtts vid förhandling om offentligt ackord
enligt den upphävda lagen (1996:764) om
företagsrekonstruktion.
2023:839
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för filmer, videogram
och andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med samma
innehåll som en framställning som Statens medieråd före
ikraftträdandet har godkänt för visning för någon åldersgrupp
av barn under femton år. Detsamma gäller för tekniska
upptagningar med rörliga bilder som före ikraftträdandet har
försetts med ett intyg om att en framställning med samma
innehåll har godkänts av Statens medieråd för visning för
någon åldersgrupp av barn under femton år.
2024:783
1. Denna lag träder i kraft den 8 november 2024.
2. Bestämmelserna i 5 och 12 §§ tillämpas endast i förhållande
till egendom som tillhör eller ska anses ägas av
förverkandesvaranden efter ikraftträdandet.