Regeringskansliets rättsdatabaser

1 § Framställning enligt 3, 8, 15 eller 22 § lagen om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. (nordiska verkställighetslagen) göres hos justitiedepartementet i den stat, där verkställigheten eller övervakningen avses äga rum. Framställning må ock göras hos underordnad myndighet, som tillagts behörighet att mottaga sådan framställning. Kungörelse (1964:568). 2 § Framställning som i 1 § sägs skall angiva: 1. de skäl varå framställningen grundas; 2. uppgift att dom eller beslut, som avses med framställningen, må verkställas här i riket; 3. huruvida påföljd, som avses med framställningen, till någon del verkställts; samt 4. den tidpunkt, då verkställighet senast må ske. 3 § Till en framställning som avses i 1 § ska det bifogas 1. en kopia av dom, beslut, godkänt strafföreläggande eller godkänt föreläggande av ordningsbot i den del, som avses med framställningen, och 2. följande handlingar, när det är fråga om en framställning enligt 8, 15 eller 22 § nordiska verkställighetslagen: yttrande från Kriminalvården, läkarintyg enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., eller utlåtande över rättspsykiatrisk undersökning och, om möjligt, yttrande i ärendet av den dömde eller bevis att han eller hon har fått tillfälle att yttra sig. Om någon särskild personutredning eller läkarundersökning inte har ägt rum, ska i stället till framställningen bifogas en kopia av tillgängliga handlingar om den dömdes personliga förhållanden. Om den dömde med anledning av domen har fått vård i anstalt eller stått under övervakning, ska det dessutom bifogas en redogörelse för vad behandlingsjournal och andra tillgängliga uppgifter innehåller om den dömde för tiden efter det att domen meddelades. I stället för dom eller beslut får det till en framställning enligt 3 § nordiska verkställighetslagen bifogas uppgifter 1. som är föreskrivna för ansökan om indrivning enligt indrivningsförordningen (1993:1229), 2. om tid och plats för den brottsliga gärningen, 3. om de övriga omständigheter som behövs för att känneteckna gärningen, och 4. om det eller de lagrum som tillämpats. Förordning (2010:358). 4 § Framställning om verkställighet i annan nordisk stat av här i riket ådömt fängelse får inte göras innan domen vunnit laga kraft, om det inte finns särskilda skäl. Förordning (1983:251). 4 a § Befogenhet som enligt 25 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. tillkommer Kriminalvården utövas i fråga om verkställighet enligt 1, 3 eller 4 § samma lag av Kronofogdemyndigheten. Det som i lagen sägs om Kriminalvården och dess beslut skall då tillämpas på Kronofogdemyndigheten och dess beslut. Förordning (2006:754). 5 § Om en framställning hos Kriminalvården eller Kronofogdemyndigheten görs av en myndighet i annan nordisk stat och framställningen inte innehåller för dess prövning erforderliga uppgifter, skall sådana begäras hos den myndighet som gjort framställningen. Förordning (2006:754). 5 a § Om det i ett ärende om överförande av ett frihetsstraff till Sverige även begärs en tvångsåtgärd enligt 5 a och 5 b §§ lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. skall Kriminalvården överlämna denna begäran till Riksåklagaren eller, om den dömdes vistelseort är känd, till den åklagare inom vars område den dömde har sin hemvist. Förordning (2005:987). 5 b § Kriminalvården ska underrättas om de åtgärder som vidtas med stöd av 5 a–5 c §§ lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. Kriminalvården ska underrätta den myndighet i den andra staten som begärt tvångsåtgärden om de åtgärder som vidtagits samt att ett beslut om anhållande, häktning, reseförbud eller anmälningsskyldighet hävs om inte en framställning om överförande av verkställighet görs inom fyrtio dagar. Kriminalvården ska genast underrätta Åklagarmyndigheten och rätten när en framställning om överförande av verkställigheten har gjorts. Förordning (2015:113). 6 § Belopp i utländskt mynt skall omräknas till svenskt mynt efter köpkursen dagen före den dag, då framställning om verkställighet här i riket bifalles. 6 a § Uppkommer rest vid omväxling till svenskt mynt av belopp, som influtit efter framställning som avses i 3 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. och som varit avsett att täcka oguldet belopp, skall vidare verkställighet ej äga rum. Förordning (1979:205). 7 § Kan belopp, som avses med bifallen framställning om verkställighet här i riket, icke indrivas, skall meddelande om vad som åtgjorts och om anledningen till att indrivning ej kunnat ske lämnas till den myndighet som begärt verkställigheten. Har i samband med begäran om indrivning av böter eller vite hemställts om verkställighet av förvandlingsstraff, som bestämts för det fall att betalning ej sker, skall Kronofogdemyndigheten söka erhålla betalning. Kan indrivning ej ske, skall Kronofogdemyndigheten överlämna ärendet till Kriminalvården för prövning av frågan om verkställighet av förvandlingsstraffet. Kriminalvården får, innan verkställighetsfrågan avgörs, hos Kronofogdemyndigheten begära ytterligare åtgärd för indrivning. Om framställning om verkställighet av förvandlingsstraff görs utan samband med begäran om betalning eller sedan sådan begäran bifallits här, får Kriminalvården, innan verkställighetsfrågan avgörs, hos Kronofogdemyndigheten begära ytterligare åtgärd för indrivning. Förordning (2006:754). 8 § I beslut om bifall till framställning om verkställighet av förvandlingsstraff skall angivas det oguldna belopp förvandlingsstraffet avser. Erbjudes betalning efter det beslut som sägs i första stycket blivit meddelat, skall från Kriminalvården omedelbart inhämtas besked huru betalning skall mottagas och redovisas samt huruvida verkställigheten av förvandlingsstraffet skall helt eller delvis inställas. Förordning (2005:987). 9 § Över framställning om verkställighet här i riket av frihetsstraff, som ådömts annan än svensk medborgare, skall yttrande av Migrationsverket inhämtas. Förordning (2000:393). 10 § Har upphävts genom förordning (2005:987). 11 § Då fråga här i riket uppkommer om åtgärd enligt nordiska verkställighetslagen beträffande någon, som i annan nordisk stat villkorligt dömts eller villkorligt frigivits eller som där står under övervakning, bör yttrande inhämtas från den eller de myndigheter, som efter vad känt är tagit befattning med honom i anledning av domen eller frigivningen. Begäres från annan nordisk stat yttrande av svensk myndighet rörande någon, som här i riket dömts till skyddstillsyn eller villkorligt frigivits, skall myndigheten innan yttrande avgives inhämta upplysningar från myndigheter och befattningshavare, som utövat övervakning av den dömde eller frigivne. Kungörelse (1964:568). 12 § Har upphävts genom kungörelse (1964:568). 13 § Om fråga jämlikt 13 eller 20 § nordiska verkställighetslagen hänskjutits till myndighet i annan nordisk stat, skall underrättelse därom lämnas till justitiedepartementet i den staten. Har domstol beträffande den, som i annan nordisk stat villkorligt dömts eller villkorligt frigivits, meddelat dom eller beslutat åtgärd för gärning begången under prövotiden, åligger det domstolen att sedan domen eller beslutet vunnit laga kraft översända avskrift därav till vederbörande justitiedepartement eller övervakningsmyndighet. Meddelar domstol eller annan myndighet här i riket dom eller beslut om åtgärd beträffande den, som här dömts till skyddstillsyn eller villkorligt frigivits och i anledning därav står under övervakning i annan nordisk stat, skall avskrift av domen eller beslutet översändas på sätt i andra stycket sägs. Kungörelse (1964:568). 14 § Framställning om befrielse från villkor, som uppställts vid överförande hit av någon för verkställighet enligt 5 § nordiska verkställighetslagen, göres hos myndighet i den stat från vilken den dömde överförts hit. Beträffande sådan framställning skall tillämpas vad i den staten gäller om befrielse från villkor som uppställts vid utlämning. Upplyses hos Kriminalvården att anledning föreligger till befrielse som sägs i första stycket, bör Kriminalvården icke meddela slutligt beslut i verkställighetsfrågan förrän ärende angående sådan befrielse blivit avgjort. Förordning (2005:987). 15 § De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av denna kungörelse meddelas såvitt avser verkställighet enligt 1, 3 eller 4 § nordiska verkställighetslagen av Kronofogdemyndigheten och i övrigt av Kriminalvården. Förordning (2006:754).