Regeringskansliets rättsdatabaser

Allmänna bestämmelser 1 § Denna kungörelse tillämpas på fordran som tillkommer staten med undantag av fordran som tillkommer riksdagen eller dess verk, fordran på grund av lån av statsmedel eller på grund av lån med statlig kreditgaranti, fordran på grund av studiestöd enligt studiestödslagen (1973:349), skatt, varmed förstås medel som i statsbudgeten hänförs till skatt utom andra tullmedel än tull, andra medel som avskrivs enligt 66 och 67 §§ uppbördslagen (1953:272), böter eller annat som enligt särskilda bestämmelser indrivs i samma ordning som böter. Kungörelsen gäller endast i den mån annat ej föreskrivs av regeringen. Förordning (1980:944). 2 § På myndighet som lyder under annan myndighet tillämpas kungörelsens bestämmelser om myndighet endast om detta framgår av bestämmelserna. 3 § Bevakningsmyndighet enligt kungörelsen är Kammarkollegiet. Förordning (1993:632). Bevakning och indrivning 4 § Myndighet skall bevaka och indriva fordran som uppkommit inom myndighetens eller dess underlydande myndigheters verksamhetsområde och som icke omhänderhas av bevakningsmyndighet. Överordnad myndighet äger uppdraga åt underlydande myndighet att ombesörja bevakning och indrivning av fordran. Betalas fordran icke i rätt tid, skall gäldenären skyndsamt muntligen eller skriftligen anmanas att fullgöra sin betalningsskyldighet. Om gäldenären icke följer anmaningen, skola lämpliga indrivningsåtgärder vidtagas. 5 § Myndighet äger i fråga om fordran som uppkommit inom myndighetens eller dess underlydande myndigheters verksamhetsområde och som icke omhänderhas av bevakningsmyndighet medge skäligt betalningsanstånd under högst ett år från förfallodagen eller den längre tid som bevakningsmyndigheten bestämmer, begära att allmän åklagare förbereder och utför statens talan om fordringen i samband med åtal, föra talan i mål om betalningsföreläggande eller handräckning vid kronofogdemyndighet, påkalla utmätning och annan verkställighet, i den mån bevakningsmyndigheten bestämmer göra ansökan om konkurs och företräda staten i konkurs. Uppdrag åt underlydande myndighet att ombesörja bevakning och indrivning av fordran får endast i den mån bevakningsmyndigheten bestämmer det innefatta befogenhet att vidtaga åtgärd som avses i första stycket. Förordning (1991:1341). 6 § Uppkommer fråga om sådan åtgärd för bevakning eller indrivning av fordran som myndighet icke äger vidtaga enligt 5 § eller annan bestämmelse, skall myndigheten genast överlämna fordringen till bevakningsmyndigheten. Detsamma gäller om någon väcker talan mot staten rörande fordran och myndigheten icke äger föra talan i målet. Har dom eller beslut rörande fordran gått staten emot och äger myndigheten ej fullfölja talan samt fullföljes talan om fordringen ej heller av allmän åklagare, skall fordringen överlämnas till bevakningsmyndigheten i god tid före fullföljdstidens utgång. Uppkommer fråga om avskrivning eller ackord eller om eftergift av fordran och äger myndigheten icke besluta i frågan, skall fordringen genast lämnas till bevakningsmyndigheten. 7 § Obetald fordran skall lämnas till bevakningsmyndigheten senast ett år efter den ursprungliga förfallodagen eller, om betalningsanstånd medgivits under längre tid, snarast efter utgången av anståndstiden. Har anstånd medgivits och kan betalning beräknas inflyta inom rimlig tid efter anståndstidens utgång, behöver fordringen icke lämnas till bevakningsmyndigheten förrän sådan tid förflutit. Så länge fordran är föremål för rättegång, behöver den icke lämnas till bevakningsmyndigheten i annat fall än som avses i 6 § andra stycket. Avskrives fordran, skall den icke lämnas till bevakningsmyndigheten. 8 § När myndighet lämnar fordran till bevakningsmyndighet, skola samtidigt handlingarna i ärendet överlämnas och de upplysningar meddelas som kunna vara av betydelse för den fortsatta handläggningen. Myndighet som lämnat fordran till bevakningsmyndigheten skall på anmodan bistå denna i ärendet. Avskrivning 9 § Myndighet äger besluta om avskrivning av fordran som uppkommit inom myndighetens eller dess underlydande myndigheters verksamhetsområde och som icke omhänderhas av bevakningsmyndighet eller framkommit vid riksrevisionsverkets eller revisionskontors granskning. Har gäldenär avlidit och svarar ej dödsbodelägare för fordringen, skall myndighet avskriva fordringen i den mån den icke kan betalas med dödsboets tillgångar eller med anlitande av säkerhet som ställts för fordringen. Fordran hos juridisk person som trätt i likvidation skall avskrivas i den mån fordringen icke betalats vid likvidationen och annan än den juridiska personen ej är skyldig att betala fordringen. Annan fordran som är förfallen till betalning och vars kapitalbelopp icke överstiger 25 000 kronor får myndighet avskriva, om ingen eller endast ringa möjlighet föreligger att få betalning för fordringen eller om indrivning av denna skulle vålla mer arbete eller kostnad än som är skäligt och indrivning icke är påkallad från allmän synpunkt. Om myndighet bevakar flera fordringar som är förfallna till betalning hos samme gäldenär, må fordringarna avskrivas endast om deras sammanlagda kapitalbelopp icke överstiger 25 000 kronor. Förordning (1979:781). 10 § Avskrivning av fordran medför icke ändring i gäldenärens betalningsskyldighet. Efter beslut om avskrivning bör dock åtgärd för fordringens bevakning och indrivning vidtagas endast om det uppkommer anledning till antagande att betalning för fordringen kan erhållas utan mer arbete eller kostnad än som är skäligt eller att åtgärd är påkallad från allmän synpunkt. Avskriven fordran avföres ur räkenskap där den är uppförd. Register föres över avskrivna fordringar enligt bestämmelser som riksrevisionsverket meddelar. 11 § Myndighet äger besluta om ackord rörande fordran som uppkommit inom myndighetens eller dess underlydande myndigheters verksamhetsområde och som icke omhänderhas av bevakningsmyndighet eller framkommit vid riksrevisionsverkets eller revisionskontors granskning. Ackordsförslag som kan anses vara till fördel för det allmänna får myndighet antaga, om betalning för fordringen jämte ränta erbjudes med belopp som med högst 25 000 kronor understiger fordringens kapitalbelopp. Om myndigheten bevakar flera fordringar hos gäldenären, må förslaget antagas endast om det erbjudna beloppet understiger fordringarnas sammanlagda kapitalbelopp med högst 25 000 kronor. Ackordsförslag, som icke framställs i konkurs eller enligt ackordslagen (1970:847), får antagas endast på villkor att även övriga borgenärer som ackordet angår godkänner detta. Förordning (1979:781). Bevakningsmyndigheternas verksamhet 12 § Bevakningsmyndighet skall lämna övriga myndigheter råd och anvisningar om bevakning och indrivning av fordringar och om därmed sammanhängande spörsmål. Om anvisningar av allmän innebörd skall bevakningsmyndigheten underrätta justitiekanslern. Bevakningsmyndigheterna skola samarbeta med varandra och med övriga myndigheter för att åstadkomma effektivitet och besparingar i indrivningsarbetet. 13 § Bevakningsmyndighet skall bevaka och indriva fordran som den omhänderhar. Bevakningsmyndighet äger medge längre betalningsanstånd än ett år från förfallodagen och vidtaga alla behövliga åtgärder för att utkräva fordringen. 14 § I fråga om fordran, som bevakningsmyndighet omhänderhar, äger myndigheten besluta om avskrivning och ackord oberoende av belopp. I fråga om fordran som framkommit vid riksrevisionsverkets eller revisionskontors granskning gälla dock bestämmelserna i 17 §. Kungörelse (1974:882). 15 § Om det på grund av gäldenärens sjukdom eller därmed jämförlig orsak eller av annan anledning måste anses uppenbart obilligt att kräva betalning för fordran vars kapitalbelopp icke överstiger 50 000 kronor, äger bevakningsmyndigheten efterge fordringen helt eller delvis. I fråga om fordran som framkommit vid riksrevisionsverkets eller revisionskontors granskning gäller dock bestämmelserna i 17 §. Förordning (1979:781). 16 § Vart och ett av följande verk har, när det uppstått en fordran inom dess verksamhetsområde, samma befogenheter som en bevakningsmyndighet har enligt denna kungörelse i fråga om bevakning, indrivning , avskrivning, ackord och eftergift: -- Postverket, -- Banverket, -- Statens järnvägar, -- Vägverket, -- Luftfartsverket, -- Affärsverket svenska kraftnät, -- Trollhätte kanalverk. En sådan fordran får inte överlämnas till bevakningsmyndigheten. Förordning (1993:632). 17 § Riksrevisionverket äger ensamt befogenhet att besluta om avskrivning, ackord och eftergift enligt denna kungörelse beträffande fordran som framkommit vid dess eller vid revisionskontors granskning. I fråga om sådan fordran äga kungörelsens bestämmelser om bevakningsmyndighet i stället tillämpning på verket. Kungörelse (1974:882). 18 § Samma befogenhet som bevakningsmyndighet i fråga om bevakning, indrivning, avskrivning och ackord tillkommer Riksförsäkringsverket beträffande fordran enligt 20 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och 12 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, Generaltullstyrelsen beträffande fordran på avgiftsbelopp som påförts av Tullverket, om ej annat följer av lag, Statens lantmäteriverk beträffande fordran enligt lantmäteritaxan (1971:1101) eller fordran enligt förordningen (1980:754) om upplåtande av det allmänna kartmaterialet för följdproduktion m. m., Boverket beträffande fordran på grund av utbetalt statligt bostadsbidrag enligt förordningen (1976:263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer eller fordran enligt förordningen (1976:262) om statskommunala bost adsbidrag till barnfamiljer m. fl. till den del fordringen täcks av statsbidrag, Domstolsverket beträffande fordringar enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna, Rättshjälpsmyndigheten beträffande fordringar enligt rättshjälpslagen (1972:429), rättshjälpsförordningen (1979:938) och 31 kap. rättegångsbalken, länsstyrelsen beträffande fordringar enligt kungörelsen (1973:261) om utbetalnin g av vissa ersättningar i mål eller ärende vid domstol, m.m., utom såvitt avser fordringar enligt 31 kap. rättegångsbalken eller fordri ngar på grund av utbetalade garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497), Brottsskadenämnden beträffande fordran som avses i 17 § brottsskadelagen (1978:4 13), Riksskatteverket beträffande fordran enligt 13 § första stycket lagen (1991:119) om återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare. Förordning (1992:759). 19 § Allmän försäkringskassa äger besluta om avskrivning enligt 9 § och om antagande av ackord enligt 11 § beträffande fordran enligt 20 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och 12 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Riksförsäkringsverket, sjöfartsverket, generaltullstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och rikspolisstyrelsen äger besluta om avskrivning enligt 9 § tredje stycket, om kapitalbeloppet eller, i fråga om flera förfallna fordringar hos samme gäldenär, sammanlagda kapitalbeloppet icke överstiger 50 000 kronor, och om antagande av ackord enligt 11 §, när betalning erbjuds med belopp som med högst 50 000 kronor understiger fordringens eller, om myndigheten bevakar flera fordringar hos gäldenären, fordringarnas sammanlagda kapitalbelopp. Förordning (1979:781). Övriga bestämmelser 20 § Mot beslut i fråga om avskrivning enligt denna kungörelse får talan ej föras. 21 § Avskrift av beslut om avskrivning, antagande av ackordsförslag eller eftergift enligt denna kungörelse skall jämte den utredning, som legat till grund för beslutet, av den beslutande myndigheten biläggas de räkenskaper som överlämnas till riksrevisionsverket eller revisionskontor för granskning. Riksrevisionsverket meddelar närmare föreskrifter om bokföring och redovisning av fordran som avskrivits eller eftergivits eller beträffande vilken ackordsförslag antagits. Kungörelse (1974:882). 22 § Myndighet skall inom två månader efter räkenskapsårets utgång underrätta chefen för vederbörande departement om eftergift som myndigheten beslutat under året. Förordning (1979:781). Övergångsbestämmelser 1965:921 Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom kungörelsen upphävas förordningen den 11 december 1830 (nr 85) angående behandlingen av extraordinarie avskrivningsfrågor och anmärkningsmål, kungörelsen den 29 september 1911 (nr 106) angående extra ordinarie avskrivning av vissa kronans utestående fordringar, kungörelsen den 12 december 1924 (nr 530) med vissa bestämmelser angående handläggningen av avkortnings-, avskrivnings-, restitutions- och reskontreringsmål. Fordran, vars ursprungliga förfallodag infallit före den 1 juli 1965 och som enligt 7 § första stycket skall lämnas till kammarkollegiet, behöver icke överlämnas dit förrän den 30 juni 1966. Genom kungörelsen upphäves vad som på grund av författning eller eljest gäller i fråga om särskilt ansvar för statlig uppbördsman (uppbördsmannaansvar). Beträffande sådan anmärkning vid uppbördsmans räkenskaper som utställts till delgivning före kungörelsens ikraftträdande skall fortfarande tillämpas vad som dessförinnan gällt om avskrivnings- och reskontreringsmål. Myndighet som framställt sådan anmärkning må dock, om det är skäligt, underlåta att utkräva ersättning av uppbördsman på grund av anmärkning som fastställes efter kraftträdandet. 1967:462 Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I fråga om fordran som grundar sig på lantbruksnämndstaxan den 6 juni 1952 (nr 482) gäller dock 18 § fortfarande i dess äldre lydelse. Lag (1991:322). 1973:455 Denna kungörelse träder i kraft, såvitt avser 16 § en vecka efter den dag, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och i övrigt den 1 januari 1974. I fråga om fordran som grundar sig på upphävd författning gäller 18 § fortfarande i sin äldre lydelse såvitt angår sådan författning. 1979:781 Denna förordning träder i kraft tre veckor efter den dag, då förordningen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I fråga om fordran som grundar sig på betalt statligt bostadstillägg enligt kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer eller på kungörelsen (1973:379) om statskommunala bostadstillägg och i fråga om fordran som grundar sig på kungörelsen (1947:642) med bestämmelser angående vissa kostnader vid domstol gäller 18 § fortfarande i sin äldre lydelse. 1979:954 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1980. I fråga om fordran enligt rättshjälpslagen (1972:429) i dess lydelse före den 1 januari 1980 gäller 18 § fortfarande i sin äldre lydelse. 1991:322 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas i fråga om fordran enligt lagen (1991:119) om återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare på återbetalningar som gjorts efter den 31 mars 1991. I fråga om fordran som grundar sig på taxa för lantbruksnämndernas verksamhet gäller dock 18 § i sin äldre lydelse. 1991:1341 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om betalningsföreläggande och lagsökning där talan väckts före ikraftträdandet. 1992:759 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om fordringar enligt expeditionskungörelsen (1964:618) eller lage n (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs.