Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 9775 av 10924 träffar
SFS-nummer · 1968:231 · Visa register
Smittskyddslag (1968:231);
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1968-04-26
Författningen har upphävts genom: SFS 1988:1472
Upphävd: 1989-07-01
Allmänna bestämmelser 1 § Det åligger kommun att enligt bestämmelserna i denna lag vidtaga erforderliga åtgärder till skydd mot smittsamma sjukdomar hos människor. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har att utöva det närmaste inseendet över verksamheten. Lag (1985:870). 2 § Länsstyrelsen skall vaka över att smittsamma sjukdomar bekämpas i länet och tillse att lämpliga åtgärder vidtages för ändamålet. Landstingskommunens hälso- och sjukvårdsnämnd skall utse en läkare, vilken skall ombesörja de uppgifter som avses i 13-15 §§. Lag (1985:870). 3 § Socialstyrelsen har högsta tillsynen över bekämpandet av smittsamma sjukdomar i riket. Styrelsen skall meddela råd och anvisningar till ledning för miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Lag (1985:870). 4 § Smittsamma sjukdomar indelas i allmänfarliga sjukdomar, veneriska sjukdomar och övriga smittsamma sjukdomar. Regeringen bestämmer vilka sjukdomar som skall hänföras till allmänfarliga sjukdomar och till veneriska sjukdomar. Med sjukdom avses i lagen endast sjukdom i smittsamt skede. Venerisk sjukdom skall anses vara i smittsamt skede när symtom på smittsamhet föreligger eller förnyat framträdande av sådana symtom kan befaras eller det föreligger fara för att sjukdomen överföres till avkomma i fosterstadiet. Om smittsam sjukdom som ej hänförts till de allmänfarliga eller veneriska sjukdomarna fått större utbredning på en ort eller uppträder i elakartad form, kan länsstyrelsen för viss tid förordna, att sjukdomen skall anses som allmänfarlig. Förordnande kan avse hela länet eller del därav. Lag (1974:583). Allmänfarliga sjukdomar 5 § Har sjukdomsfall inträffat inom ett hushåll och finns anledning befara, att allmänfarlig sjukdom föreligger, åligger det hushållsföreståndaren att, såvida den sjuke icke är föremål för läkarbehandling, ofördröjligen underrätta distriktsläkare, stadsläkare eller motsvarande läkare. Har sjukdomsfall inträffat på hotell, pensionat, internat, vandrarhem, vårdanstalt eller annan inrättning eller på campingplats eller läger har föreståndaren motsvarande skyldighet. Befälhavare på fartyg är uppgiftskyldig i fråga om sjukdomsfall ombord på fartyget. Lag (1972:667). 6 § Den som lider av allmänfarlig sjukdom eller utan att vara sjuk för smitta av sådan sjukdom är skyldig att på anfordran av distriktsläkare låta undersöka sig av denne eller annan läkare till vilken han hänvisas av distriktsläkaren och att tillhandahålla läkaren eller dennes biträde nödvändigt undersökningsmaterial eller tillåta att sådant tages. Vad nu sagts gäller även den som av läkare misstänkes lida av allmänfarlig sjukdom eller föra smitta därav. Undersökning som avses i första stycket skall ske utan kostnad för den enskilde. Lag (1972:667). 7 § Lider någon av allmänfarlig sjukdom eller för han smitta därav är han skyldig att efter beslut av distriktsläkare, stadsläkare eller motsvarande läkare låta intaga sig för vård på sjukhus som avses i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), om han med hänsyn till faran för smittans spridning icke kan behandlas i öppen vård. Beträffande den som behandlas i öppen vård skall läkare som avses i första stycket meddela erforderliga föreskrifter om isolering och om inskränkning i hans verksamhet. Vad i första och andra styckena sägs gäller även den som av läkare misstänkes lida av allmänfarlig sjukdom eller föra smitta därav. Beslut av läkare enligt denna paragraf skall underställas miljö- och hälsoskyddsnämnden såvitt gäller föreskrifter i samband med behandling i öppen vård och länsrätten såvitt gäller intagning på sjukvårdsanstalt, om det begäres av den beslutet rör. Denne skall av läkaren upplysas om sin rätt till sådan prövning. Läkarens beslut länder till efterrättelse till dess miljö- och hälsoskyddsnämnden eller länsrätten förordnar annorlunda. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får självmant pröva beslut som läkare meddelat enligt denna paragraf. Lag (1985:870). 8 § Har någon intagits på sjukvårdsanstalt enligt 7 § första stycket eller kan intagen eljest misstänkas lida av allmänfarlig sjukdom eller föra smitta därav, får han kvarhållas och ges nödvändig vård till dess han med hänsyn till faran för att han skall sprida smitta kan behandlas i öppen vård. Lag (1985:870). 9 § Om allmänfarlig sjukdom inträffat eller misstänkes ha inträffat, åligger det miljö- och hälsoskyddsnämnden i kommunen att, efter samråd med läkare som avses i 7 §, ofördröjligen utreda orsaken till sjukdomens uppträdande och vidtaga de åtgärder som fordras för att hindra att sjukdomen utbredes. Nämnden skall hålla länsstyrelsen underrättad om utredningen och om de åtgärder som vidtagits. Om länsstyrelsen finner det påkallat, är miljö- och hälsoskyddsnämnden skyldig att göra utredning även när fall av allmänfarlig sjukdom inträffat inom annan kommun eller misstanke därom föreligger. Lag (1985:870). 10 § När allmänfarlig sjukdom inträffat, skall miljö- och hälsoskyddsnämnden vid behov ombesörja att smittrening på kommunens bekostnad sker av den sjukes bostad och annan lokal där han uppehållit sig samt av gång- och sängkläder och andra föremål, som kan befaras överföra smitta. Staten och landstingskommun svarar dock för smittrening av egna fordon. Om det anses nödvändigt, får miljö- och hälsoskyddsnämnden mot utgivande av skälig ersättning låta förstöra gång- och sängkläder samt andra föremål som avses i första stycket. Den som fått miljö- och hälsoskyddsnämndens uppdrag att verkställa smittrening får ej vägras tillträde till det utrymme där smittrening skall ske. Lag (1985:870). 11 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen kan, utöver vad eljest i denna lag föreskrives, förordna om isolering av befolkningen inom visst område och därmed jämförbar åtgärd, förstöring eller förändring av egendom eller förbud mot eller inskränkning i användningen därav, om åtgärden är påkallad av särskilda skäl för att hindra utbredningen av allmänfarlig sjukdom. Lag (1974:583). Veneriska sjukdomar 12 § Den som har anledning antaga att han lider av venerisk sjukdom är skyldig att söka läkare och underkasta sig den undersökning och behandling som behövs. Han skall följa de föreskrifter, som läkaren meddelar om sjukdomens vidare behandling och om åtgärder för att hindra spridning av smitta. Lag (1985:870). 13 § Åsidosätter någon vad som åligger honom enligt 12 § första meningen skall han av den läkare som utsetts enligt 2 § andra stycket anmanas att söka läkare och underkasta sig undersökning och behandling samt att förete intyg om att detta skett. Om så erfordras skall han anmanas att följa de föreskrifter som läkare kan ha meddelat honom. Föreligger grundad anledning befara att han skall sprida smitta skall han anmanas att låta intaga sig på sjukhus som avses i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Anmaningen skall ske skriftligen och innehålla erinran om påföljden för underlåtenhet att följa anmaningen. Avser anmaningen barn under 15 år, skall den tillställas den som har vård om barnet. Lag (1985:870). 14 § Underlåter någon att följa anmaning enligt 13 § kan länsstyrelsen i det län där han vistas besluta att han skall inställas hos läkare för undersökning eller behandling eller, om det finns grundad anledning befara att han skall sprida smitta, länsrätten besluta att han skall intagas på sjukhus som avses i 13 §. Kan det skäligen antagas, att anmaning icke skulle efterföljas, får beslut som nu sagts meddelas utan att anmaning skett. Om länsstyrelsens eller länsrättens beslut inte kan avvaktas utan fara, kan den läkare som utsetts enligt 2 § andra stycket meddela sådant beslut som avses i första stycket. Läkarens beslut skall omedelbart underställas prövning av den myndighet som sägs i första stycket men länder till efterrättelse till dess myndigheten förordnar annorlunda. Efter beslut som avses i första och andra styckena får läkaren genomföra erforderlig undersökning eller behandling samt ta de prov som krävs för att avgöra om venerisk sjukdom föreligger. Lag (1985:870). 15 § Om veneriskt sjuk person uppgivit sig ha varit i förbindelse med annan person på sådant sätt att smitta kunnat överföras skall den läkare som utsetts enligt 2 § andra stycket anmana denne att underkasta sig läkarundersökning och förete intyg om resultatet av undersökningen. Bestämmelserna i 13 § andra stycket äger motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf. Efterföljes ej anmaning gäller bestämmelserna i 14 § i tillämpliga delar också fall som avses i denna paragraf. Lag (1981:581). 16 § Den som enligt 14 eller 15 § eller eljest för venerisk sjukdom intagits på sjukhus får kvarhållas och ges nödvändig vård till dess grundad anledning befara att han skall sprida smitta icke längre föreligger. Om den intagne är missbrukare av narkotika får han, om han medger det, överföras till en institution där han kan beredas lämplig vård och behandling för missbruket. Beslut om överföring fattas av den överläkare eller motsvarande läkare vid sjukhuset som ansvarar för den intagne. Vid vistelsen på institutionen anses intagningen på sjukhuset bestå. Första stycket gäller dock inte under sådan vistelse. Bestämmelserna i andra stycket tillämpas endast om regeringen har föreskrivit det beträffande en viss venerisk sjukdom. Lag (1986:1406). 17 § Finns anledning misstänka att den som lämnat uppgift som avses i 15 § första stycket därigenom gjort sig skyldig till brott har åklagaren rätt att få upplysning om vem som lämnat uppgiften. 18 § Regeringen får beträffande en viss venerisk sjukdom föreskriva skyldighet att på begäran av den läkare som utsetts enligt 2 § andra stycket lämna denne de uppgifter om en enskild person som läkaren behöver för att kunna fullgöra sina åligganden enligt denna lag. Sådan skyldighet får avse endast 1. myndigheter som genom sin verksamhet får kännedom om uppgifter av betydelse för smittskyddsverksamheten, 2. personal inom enskild hälso- och sjukvård som i sin yrkesutövning står under tillsyn av socialstyrelsen. Lag (1986:1406). 19 § Det åligger lanstingskommun att inom landstingsområdet ombesörja kostnadsfri läkarundersökning och behandling i öppen vård vid fall av venerisk sjukdom eller misstanke därom. Därvid skall läkarintyg som erfordras enligt denna lag tillhandahållas utan kostnad. Läkemedel vid behandling i öppen vård av venerisk sjukdom skall tillhandahållas utan kostnad för den enskilde. Övriga smittsamma sjukdomar 20 § Om det inträffar annan smittsam sjukdom än allmänfarlig sjukdom eller venerisk sjukdom, kan länsstyrelsen ålägga miljö- och hälsoskyddsnämnden att verkställa utredning om orsaken till att sjukdomen uppträtt och vidtaga de åtgärder, som fordras för att hindra att sjukdomen sprides. Lag (1985:870). Övriga bestämmelser 21 § Beslut om utskrivning av sådan intagen som avses i 8 eller 16 § meddelas av överläkaren eller motsvarande läkare. Talan mot beslut varigenom någon förvägrats att lämna sjukvårdsanstalten föres hos länsrätten genom besvär. Lag (1974:583). 22 § Beträffande kommun som ej tillhör landstingskommun skall vad i denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter sägs om landstingskommun gälla kommunen, allt i den mån ej annat föreskrives. Socialstyrelsen kan förordna annan läkare att i distriktsläkares ställe fullgöra de uppgifter som enligt denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter ankommer på distriktsläkare. Distriktsläkare och distriktssköterska skall biträda miljö- och hälsoskyddsnämnden vid fullgörande av de uppgifter som åvilar nämnden enligt denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter. Lag (1985:870). 23 § Landstingskommun svarar för kostnaderna för sådan laboratorieundersökning av prov som läkare i öppen vård eller miljö- och hälsoskyddsnämnd inom landstingsområdet finner erforderlig vid allmänfarlig sjukdom eller venerisk sjukdom eller vid misstanke om sådan sjukdom och som utförs vid ett laboratorium som socialstyrelsen godkänt för ändamålet. Vad i första stycket sägs gäller även sådan laboratorieundersökning av prov som länsstyrelsen finner erforderlig vid annan smittsam sjukdom än allmänfarlig sjukdom eller venerisk sjukdom. Kostnaderna för sluten vård på sjukvårdsanstalt som avses i 7 eller 13 § skall vid allmänfarlig sjukdom eller venerisk sjukdom täckas av landstingskommunen i den mån de inte ersätts enligt lagen om allmän försäkring. Vad ovan föreskrives äger motsvarande tillämpning beträffande den som utan att vara sjuk för smitta av allmänfarlig sjukdom. Lag (1985:870). 24 § har upphävts genom lag (1975:101). 25 § Polismyndighet skall lämna handräckning på begäran av miljö- och hälsoskyddsnämnd, om någon åsidosätter vad som åligger honom enligt 6 § eller 7 § första stycket, på begäran av miljö- och hälsoskyddsnämnd om den åt vilken nämnden uppdragit att verkställa smittrening vägras tillträde till utrymme där smittrening skall ske, på begäran av länsstyrelse eller läkare som utsetts enligt 2 § andra stycket för verkställande av beslut enligt 14 eller 15 §, på begäran av läkare som utsetts enligt 2 § andra stycket eller av överläkare eller motsvarande läkare vid sjukvårdsanstalt om någon som enligt 8 eller 16 § får kvarhållas på sjukvårdsanstalt avviker från denna, på begäran av överläkaren eller motsvarande läkare vid sjukhuset om någon som enligt 16 § andra stycket har överförts för vård och behandling för narkotikamissbruk skall återföras till sjukhuset. Lag (1986:1406). 26 § har upphävts genom lag (1985:870). 27 § Den som åsidosätter skyldighet enligt 5 § eller bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 7 § andra stycket dömes till böter. 28 § Om regeringen har föreskrivit det beträffande en viss venerisk sjukdom, skall den läkare som utsetts enligt 2 § andra stycket underrätta berörd socialnämnd, polismyndighet och skyddskonsulent om en anmaning enligt 13 § att följa de föreskrifter som en annan läkare har meddelat. Underrättelsen skall innehålla uppgifter om vem anmaningen gäller och innebörden av meddelade föreskrifter. Uppmärksammar socialnämnden, polismyndigheten eller skyddskonsulenten i sin verksamhet förhållanden som tyder på att den anmanade inte följer föreskrifterna, skall detta anmälas till den läkare som har lämnat underrättelsen. Om denne läkare har överlämnat ärendet till motsvarande läkare i en annan landstingskommun, skall anmälan i stället göras till den läkaren. En underrättelse enligt första stycket får underlåtas, om läkaren bedömer att den inte behövs för att tillse att meddelade föreskrifter efterlevs. När läkaren anser att socialnämndens, polismyndighetens eller skyddskonsulentens medverkan inte längre behövs, skall han meddela myndigheten detta. Lag (1986:1406). 29 § Om den läkare som utsetts enligt 2 § andra stycket i sin verksamhet enligt denna lag har erhållit uppgifter som ger anledning anta att en gärning som avses i 6 kap. 8 eller 9 § brottsbalken har förövats, är han skyldig att anmäla detta till åklagare, när det är påkallat för att förhindra att brottsligheten fortsätter. Lag (1985:870). 30 § Då riket befinner sig i krig eller krigsfara eller det eljest påkallas av utomordentliga förhållanden, kan regeringen eller, då riket är i krig, myndighet som regeringen bestämmer förordna om avspärrning av visst område för att hindra att smittsam sjukdom sprides. Har sådant förordnande meddelats, ankommer det på den myndighet som anges i förordnandet att bestämma, om och under vilka förutsättningar person, som uppehåller sig inom det avspärrade området, får lämna detta eller annan får tillträde därtill. Lag (1974:583). 31 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan beträffande försvarsmakten meddela föreskrifter som avviker från denna lag. Lag (1985:870). 32 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna om särskilda åtgärder för att förhindra att smittsamma sjukdomar föres in i riket eller sprides till utlandet. Lag (1974:583). 33 § Talan mot miljö- och hälsoskyddsnämnds beslut om intagning på sjukvårdsanstalt enligt 7 § föres hos länsrätten genom besvär. Mot annat beslut enligt denna lag av miljö- och hälsoskyddsnämnd föres talan hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelses beslut i ärende som avses i 7, 10, 14 eller 15 § föres talan hos kammarrätten genom besvär. I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regeringen genom besvär. Miljö- och hälsoskyddsnämnds, länsstyrelses, länsrätts och kammarrätts beslut skall lända till omedelbar efterrättelse om ej annorlunda förordnas. Lag (1985:870). 34 § Närmare föreskrifter om tillämpning av denna lag meddelas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1974:583).