Regeringskansliets rättsdatabaser

Allmänna bestämmelser 1 § Med läkare förstås i denna instruktion envar, som äger behörighet att utöva läkaryrket. 2 § En läkare är i sin yrkesutövning ställd under socialstyrelsens inseende. Han är skyldig att följa vad styrelsen i kraft av gällande författningar föreskriver och att till styrelsen skyndsamt avge begärda förklaringar, utlåtanden, upplysningar och rapporter. En läkare i allmän tjänst är även skyldig att infinna sig hos styrelsen för att lämna upplysningar eller för överläggningar. Vad nu sagts gäller inte lärarna vid de medicinska undervisningsanstalterna, såvitt rör deras åligganden såsom lärare, och inte hellerläkarna vid den militära sjukvården, såvitt avser annat än deras medicinska verksamhet. Förordning (1981:626). 3 § Varje läkare, vare sig han är i allmän tjänst eller enskilt utövar läkaryrket, åligger: 1) att i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet meddela patient de råd och, såvitt möjligt, den behandling, som patientens tillstånd fordrar, 3) att vid klinisk prövning av oregistrerat läkemedel och vid förordnande av läkemedel iakttaga vad socialstyrelsen och läkemedelsverket föreskrivit härom, 4) att vid utfärdande av intyg eller utlåtande iakttaga synnerlig omsorg och samvetsgrannhet samt ställa sig till efterrättelse de anvisningar, som socialstyrelsen meddelar, 5) att lämna kvitto å mottagen ersättning för läkarvård, resekostnad och läkarintyg samt att, då fråga är om utgift som skall ersättas av den allmänna försäkringen, vid utfärdande av kvitto noggrant följa av riksförsäkringsverket fastställt formulär jämte anvisningar, 6) att, när någon avlidit, vilken läkaren vårdat under hans sista sjukdom, eller när modern eller barnet avlidit under förlossning, vid vilken läkaren hjälpt till, eller när läkaren efter inträffat dödsfall undersökt den avlidnes kropp, utfärda dödsbevis och intyg om dödsorsaken, 7) att enligt 71 § socialtjänstlagen (1980:620) samt 6 och 14 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall göra anmälan till socialnämnd eller länsstyrelse, 8) att, om läkaren fastställt att döden har inträtt vid ett sådant dödsfall då dödsbevis och intyg om dödsorsaken enligt begravningslagen (1990:1144) inte skall lämnas av en sjukvårdsinrättning eller av en läkare som avses i 6, svara för att beviset och intyget utfärdas och därvid, om det behövs, ta initiativ till obduktion enligt obduktionslagen (1975:191), 9) att, om förhållandena i fall som avses i 8 är sådana att en rättsmedicinsk obduktion eller annan rättsmedicinsk undersökning av den döda kroppen behövs, så snart det kan ske anmäla dödsfallet till polismyndigheten i den ort, där den döda kroppen anträffats samt 10) att lämna annan läkare de uppgifter om en avliden person som denne behöver för att kunna utfärda dödsbevis och intyg om dödsorsaken för den avlidne. Förordning (1991:817). 4 § I allmän civil tjänst anställd läkare åligger att efter de anvisningar, som meddelas av socialstyrelsen, inom sitt verksamhetsområde verkställa planläggning för krigsorganisation av den allmänt civila hälso- och sjukvården eller biträda därmed. Kungörelse (1970:706). 5 § I allmän tjänst anställd läkare är skyldig att, i den mån ej hans övriga tjänsteåligganden hindra honom eller eljest särskilda skäl äro däremot, tillhandagå länsstyrelse, domare, åklagare och polismyndighet med av dem begärda undersökningar och utlåtanden däröver. Undersökning för påvisande av alkoholpåverkan hos person, som misstänkes för brott mot lagen om straff för vissa trafikbrott, så ock annan undersökning i samband med kroppsbesiktning å den, som misstänkes för brott, varå frihetsstraff kan följa, skall utföras jämväl på begäran av polisman. Den i första stycket stadgade begränsningen i skyldigheten att tillhandagå med undersökningar och utlåtanden skall ej gälla för läkare som är verksam huvudsakligen inom öppen vård och såvitt avser undersökning och utlåtande rörande alkoholpåverkan ej heller för annan läkare inom den allmänna sjukvården. Till ledning för berörda myndigheter utfärdar socialstyrelsen råd och anvisningar om läkares ianspråktagande för olika undersökningar. Kungörelse (1972:689). 6 § har uphävts genom förordning (1992:962). 7 § En läkare, som avser att på en ort inom riket enskilt utöva läkaryrket, skall senast två veckor efter det han började sin verksamhet skriftligen anmäla detta till socialstyrelsen. Sådan anmälan skall också göras om verksamheten upphör eller flyttas till annan lokal. Förordning (1981:626). 8 § har upphävts genom förordning (1975:105). 9 § 1 mom. har upphävts genom förordning (1989:815). 9 § 2 mom. har upphävts genom förordning (1989:815). 9 § 3 mom. har upphävts genom förordning (1989:815). 9 § 4 mom. har upphävts genom förordning (1989:815). 9 § 5 mom. har upphävts genom förordning (1989:815). Chefsöverläkare 10 § Föreskrifter om chefsöverläkare finns i 14 § hälso-och sjukvårdslagen (1982:763). En chefsöverläkare skall ansvara för 1. att någon nära anhörig omedelbart underrättas när en patient avlider eller en patients tillstånd allvarligt försämras, 2. att överförmyndaren underrättas när en intagen person kan antas behöva god man eller förvaltare enligt föräldrabalken samt när ett förvaltaruppdrag bör upphöra, 3. att anmälan till polismyndigheten omedelbart görs om det vid ett dödsfall kan antas föreligga behov av rättsmedicinsk obduktion eller annan rättsmedicinsk undersökning, 4. att obduktion enligt obduktionslagen (1975:191) görs när det finns skäl för detta, 5. att den som varit intagen på sjukhus avgiftsfritt på begäran får intyg om orsaken till intagningen, om tiden för intagningen och för utskrivning, 6. att, om en patient som lämnar eller avser att lämna sjukhuset är farlig för någon annans personliga säkerhet eller eget liv, någon nära anhörig till patienten omedelbart underrättas och, om patienten är farlig för en viss person, denna samt, om det behövs, lämplig myndighet, 7. att journaler förs i den omfattning det behövs. Förordning (1991:817). 11 § har upphävts genom kungörelse (1972:689). 12 § Föreligger missförhållande i fråga om omgivningshygien, livsmedelshygien eller eljest i fråga om hälsoskyddet skall chefsöverläkare vid enhet i vilken ingår öppen vård utanför sjukhus anmäla förhållandet till den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet och till länsstyrelsen om missförhållandet inte avhjälps efter erinran. Andra läkare vid samma enhet skall fästa chefsöverläkarens uppmärksamhet på sådana missförhållanden. Förordning (1991:1601). 13 § Finner en chefsöverläkare vid enhet i vilken ingår öppen vård utanför sjukhus anledning anta, att inom hans område förekommit 1. sådant obehörigt föregivande av kompetens som läkare eller sådan obehörig utövning av läkaryrket som avses i 9 respektive 10 § lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.; 2. hälsofarligt kvacksalveri eller annan förseelse mot lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område; eller 3. olaga försäljning av läkemedel, narkotika eller dopningsmedel, skall han anmäla förhållandet till socialstyrelsen. Andra läkare vid samma enhet skall fästa chefsöverläkarens uppmärksamhet på sådana missförhållanden. Förordning (1992:135). 14 § Om det för ett visst verksamhetsområde inte finns någon chefsöverläkare, skall den läkare som sjukvårdshuvudmannen utser svara för chefsöverläkarens uppgifter enligt 10, 12 och 13 §§. Förordning (1991:817). 15 § har upphävts genom kungörelse (1970:706). 16 § har upphävts genom förordning (1983:617). 17 § har upphävts genom förordning (1981:626). 18 § har upphävts genom förordning (1983:617). 19 § har upphävts genom förordning (1983:617). 20 § har upphävts genom förordning (1983:617). Övergångsbestämmelser 1972:689 Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1973. Föreskrift i lag eller annan författning om tjänsteläkare skall efter utgången av år 1972 avse distriktsläkare. 1983:617 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1983. 2. Den som har tjänstgjort såsom läkare i anställning som avsågs i 14 § hälsovårdsstadgan (1958:663) får för vinnande av befordran tillgodoräkna sig anställningen på det sätt som gäller för anställning som avses i 9 § 1 mom. allmänna läkarinstruktionen (1963:341). 1989:815 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990. De upphävda bestämmelserna i 9 § gäller dock fortfarande i fråga om tjänster som kungjorts lediga till ansökan före ikraftträdandet och i fråga om ärenden som har kommit in till socialstyrelsen för prövning före nämnda tidpunkt.