Regeringskansliets rättsdatabaser

Om begravningsplats 1 § Begravningsplats är antingen allmän begravningsplats, varmed förstås av församling eller annan kommun eller eljest av det allmänna anordnad, behörigen invigd kyrkogård, annan begravningsplats, urngård, urnhall, urnlund, urnmur, kolumbarium, minneslund eller annan sådan anläggning, eller enskild begravningsplats, varmed avses plats, som tillhör annat trossamfund än svenska kyrkan eller ock annan enskild och som behörigen anordnats för förvaring av avlidnas stoft eller aska eller för uströende av avlidnas aska. 2 § Det åligger församling, eller om regeringen för särskilt fall så förordnat, borgerlig kommun att hålla allmän begravningsplats med erfoderligt antal gravplatser av vedertagen typ. På regeringens prövning ankommer, huruvida och på vilka villkor enskild begravningsplats må anordnas. Om anordnande, utvidgning eller väsentlig ändring av begravningsplatser finns särskilda bestämmelser. Lag (1988:956). 3 § Ej må begravningsplats intecknas eller utmätas eller utan länsstyrelsens tillstånd överlåtas eller användas för annat ändamål. Begravningsplats må ej heller helt eller delvis nedläggas utan att länsstyrelsen förordnat därom. I samband med sådant förordnande må föreskrivas villkor för nedläggandet och för områdets framtida användande. Vad här stadgas om begravningsplats skall i tillämpliga delar gälla även gravkor. 4 § Begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick, och den helgd skall städse iakttagas som tillkommer de dödas vilorum. Den skall så underhållas och skötas att sanitär olägenhet ej uppstår. 5 § Innehavare av begravningsplats skall låta upprätta gravkarta och föra gravbok i enlighet med vad regeringen förordnar. Lag (1980:127). Om gravrätt 6 § Gravrätt uppkommer, då visst område på allmän begravningsplats upplåtes för jordande av avlidens stoft eller förvaring av avlidens aska. Till bevis om upplåtelse av gravrätt skall, om det ej av särskilda skäl finnes kunna underlåtas, utfärdas gravbrev. Avgift för gravrätt skall, om ej annat överenskommes, utgå på en gång. 7 § Upplåtelse av gravrätt må ske för viss tid, minst femton och högst femtio år, eller för alltid. Upplåtelse för alltid skall dock ej avse längre tid än den, under vilken gravplatsen utgör del av allmän begravningsplats. Har upplåtelsetid ej bestämts, skall upplåtelsen anses hava skett för tjugofem år. När för viss tid upplåten gravrätt utlöper, äger gravrättsinne havaren, om gravplatsen är väl vårdad, erhålla förnyad upplåtelse, såframt han anmält sig därtill före upplåtelsetidens utgång och den förnyade upplåtelsen icke medför synnerligt men för begravnings platsens ändamålsenliga ordnande och skötsel. 8 § Såsom innehavare av gravrätt anses den, till vilken sådan rätt upplåtits. När gravrättsinnehavaren avlider, övergår rätten i enlighet med vad som må hava blivit förordnat vid upplåtelsen eller genom senare skriftligt förordnande. Föreligger ej sådant förordnande, övergår gravrätten till den avlidnes efterlevande make och arvingar eller den av dem som dessa anmäla såsom gravrättsinnehavare. Gravrätt må ej överlåtas till annan än närstående eller upplåtaren. I fall då någon ej finnes, till vilken enligt bestämmelserna i första stycket gravrätten övergått, kan överlåtelse ske genom förordnande av upplåtaren. 9 § Gravrättsinnehavaren äger bestämma vilka som skola gravsättas inom gravplatsen; dock må upplåtaren vägra gravsättning, när det är uppenbart att framställning därom icke överensstämmer med tidigare gravrättsinnehavares önskan eller står i strid med pietetens krav. Äro flera gravrättsinnehavare, och kunna de ej enas, bestämmer upplåtaren angående gravsättningen. Därvid skall, därest de olika meningarna ej kunna sammanjämkas, företräde givas enligt reglerna om arvsrätt, med beaktande dock av att barn har företräde framför barnbarn, föräldrar före syskon och syskon före syskons barn samt att plats i regel bör beredas för makar tillsamman. Vid lika rätt enligt vad nu sagts så ock eljest, när särskilda skäl äro därtill, må beaktas såväl närmare personlig anknytning till dem som senast gravsatts inom gravplatsen eller till orten som ock andra särskilda förhållanden; i annat fall skall, vid lika rätt enligt vad nyss sagts, den som först avlider hava företräde. Gravöppning må äga rum endast genom upplåtarens försorg. 10 § Gravplats skall av gravrättsinnehavaren hållas i ordnat och värdigt skick Råder å gravplats uppenbar vanvård och avhjälpes den ej inom ett år efter det upplåtaren förelagt gravrättsinnehavaren att sätta grav platsen i stånd, äger upplåtaren förklara gravrätten förverkad. Före läggande som nu sagts skall innefatta erinran om den sålunda stadgade påföljden. Är gravrättsinnehavaren ej känd eller vet man ej var han finnes, skall föreläggandet införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning; angivna tid av ett år skall i sådant fall räknas från den dag då kungörandet har skett. Gravrätt må ej förklaras förverkad, om myndighet är ansvarig för grav platsens vård och underhåll. Lag (1977:697). 11 § Om allmän begravningsplats helt eller delvis nedlägges eller gravrättens bibehållande skulle medföra synnerligt men för begravningsplatsens ändamålsenliga ordnande och skötsel, äger länsstyrelsen, ändå att sådant fall ej är för handen som kan medföra förverkande enligt vad i 10 § är stadgat, förordna att gravrätten skall överflyttas till annan plats eller, om det ej kan ske eller gravrättens bibehållande ej begäres av någon rättsinnehavare, att rätten skall upphöra. 12 § Gravrätt medför även rätt att förse grav med gravvård, därest det ej strider mot vad som är avsett att gälla för den del av begravnings platsen varom är fråga. Beträffande gravvårds utseende och beskaffenhet samt övriga anordningar på gravplatsen skall iakttagas, vad upplåtaren föreskriver. Upplåtaren må dock icke meddela andra föreskrifter i dessa hänseenden än som påkallas för att tillgodose en god gravkultur. Sedan gravvård blivit uppsatt, får den ej utan medgivande av upplåtaren bortföras. Sådant medgivande må ej lämnas, med mindre säkerhet vunnits för att icke med gravvården förfares på ovärdigt sätt. Har gravrätt upphört, skall om bortförande av gravvård eller annan gravöverbyggnad gälla vad i andra stycket är stadgat. Vad som ej är bortfört inom sex månader efter gravrättens upphörande eller, om tvist uppkommit om anordningens bortförande, inom samma tid efter tvistens slutliga avgörande tillfaller upplåtaren. Vill denne från gravplatsen bortföra anordning av konstnärligt eller kulturhistoriskt värde eller eljest av beskaffenhet att böra för framtiden bibehållas, skall den åter uppställas inom begravningsplatsen eller eljest å lämplig därtill avsedd plats; och skall beträffande sådant föremål jämväl iakttagas vad därom är särskilt stadgat. Bortföres eljest gravvård eller annan gravöverbyggnad, skall tillses att med densamma icke förfares på ovärdigt sätt. 13 § Gravrätt må ej pantsättas eller utmätas. Detsamma skall gälla beträffande gravvård eller annan gravöverbyggnad på allmän eller enskild begravningsplats, så ock i fråga om rätt till gravplats, som upplåtits inom enskild begravningsplats. 14 § Regeringen äger för särskilt fall förordna, att bestämmelserna i 6-12 §§ skola helt eller delvis vara tillämpliga å gravplatser inom enskild begravningsplats. Lag (1980:127). Särskilda bestämmelser 15 § Underlåter innehavare av begravningsplats att fullgöra sina åligganden enligt denna lag eller med stöd därav meddelade bestämmelser, äger länsstyrelsen vid vite förelägga honom att vidtaga erforderlig rättelse. Har gravrättsinnehavare försett grav med gravvård eller annan anordning i strid med vad upplåtaren föreskrivit, får länsstyrelsen, om det finns skäl till det, vid vite förelägga gravrättsinnehavaren att ta bort anordningen. Sådant föreläggande får även eljest meddelas, när det finns synnerliga skäl till det. Efterkoms ej vites föreläggande, får tingsrätten meddela handräckning för anordningens borttagande. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981:847). Lag (1981:858). 16 § I beslut av myndighet, som förvaltar allmän begravningsplats, må den som beslutet rör söka ändring, om myndigheten vägrat att upplåta gravrätt eller förnya upplåtelse av gravrätt enligt 7 §, meddelat beslut i fråga om övergång eller överlåtelse av rätt enligt 8 § eller angående gravsättning enligt 9 §, förklarat gravrätt förverkad enligt 10 §, meddelat beslut angående gravvård eller annan anordning å grav enligt 12 § eller eljest meddelat beslut om användning av gravplats. Ändring i myndighetens beslut sökes genom besvär hos länsstyrelsen. 17 § Talan mot länsstyrelses beslut enligt 11 eller 16 § föres hos kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot sådant beslut enligt 15 § som ej avser föreläggande för kommun med stöd av första stycket. I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos regeringen genom besvär. Lag (1980:127). 18 § Angående krematorium och eldbegängelse samt förfarandet med aska efter eldbegängelse gäller vad regeringen förordnar. Lag (1980:127). 19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om transport av stoft efter avlidna till eller från Sverige. Lag (1980:127). Övergångsbestämmelser 1990:1144 1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 kap. 2 § den 1 januari 1993 och i övrigt den 1 april 1991. 2. Genom den nya lagen upphävs -- lagen (1957:585) om jordfästning m. m., -- lagen (1963:537) om gravrätt m. m. och -- begravningskungörelsen (1963:540). 3. Tillstånd att anordna enskild begravningsplats som har meddelats av regeringen enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande. Detsamma gäller tillstånd till framtida gravsättning inom en sådan begravningsplats. Frågor om och på vilka villkor som ytterligare gravsättning får ske inom begravningsplatsen prövas efter den nya lagens ikraftträdande av länsstyrelsen. I fråga om överklagande av länsstyrelsens beslut gäller föreskrifterna i 9 kap. 9 §. 4. Tillstånd för en enskild person, enskild sammanslutning eller stiftelse att anlägga krematorium som har meddelats av regeringen enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande. För ett sådant krematorium skall det finnas en föreståndare. Vid tillämpningen av den nya lagen skall med krematoriemyndigheten därvid avses föreståndaren. 5. Vad som före den nya lagens ikraftträdande kan ha blivit förordnat vid upplåtelse av gravrätt eller genom senare skriftligt förordnande i fråga om övergång av gravrätt vid gravrättsinnehavarens död skall gälla utan hinder av vad som följer av 7 kap. 15 §. 6. Den nya lagen innebär inte någon inskränkning i den rätt som kan tillkomma en innehavare av gravplats i kyrka enligt äldre författningar. 7. I fråga om förvaltning av medel, som har betalats in för vård och underhåll av gravplats innan lagen (1963:537) om gravrätt m. m. trädde i kraft den 1 januari 1964, skall övergångsbestämmelserna till den lagen fortfarande tillämpas. 8. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före den nya lagens ikraftträdande.