Post 9932 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
1965:921 ·
Visa register
Avskrivningskungörelse (1965:921);
Departement: Finansdepartementet RS
Utfärdad: 1965-12-17
Författningen har upphävts genom: SFS 1993:1138
Upphävd: 1994-01-01
Allmänna bestämmelser
1 § Denna kungörelse tillämpas på fordran som tillkommer staten med
undantag av
fordran som tillkommer riksdagen eller dess verk,
fordran på grund av lån av statsmedel eller på grund av lån med statlig
kreditgaranti,
fordran på grund av studiestöd enligt studiestödslagen (1973:349),
skatt, varmed förstås medel som i statsbudgeten hänförs till skatt utom
andra tullmedel än tull,
andra medel som avskrivs enligt 66 och 67 §§ uppbördslagen (1953:272),
böter eller annat som enligt särskilda bestämmelser indrivs i samma
ordning som böter.
Kungörelsen gäller endast i den mån annat ej föreskrivs av regeringen.
Förordning (1980:944).
2 § På myndighet som lyder under annan myndighet tillämpas kungörelsens
bestämmelser om myndighet endast om detta framgår av bestämmelserna.
3 § Bevakningsmyndighet enligt kungörelsen är Kammarkollegiet.
Förordning (1993:632).
Bevakning och indrivning
4 § Myndighet skall bevaka och indriva fordran som uppkommit inom
myndighetens eller dess underlydande myndigheters verksamhetsområde och
som icke omhänderhas av bevakningsmyndighet. Överordnad myndighet äger
uppdraga åt underlydande myndighet att ombesörja bevakning och
indrivning av fordran.
Betalas fordran icke i rätt tid, skall gäldenären skyndsamt muntligen
eller skriftligen anmanas att fullgöra sin betalningsskyldighet. Om
gäldenären icke följer anmaningen, skola lämpliga indrivningsåtgärder
vidtagas.
5 § Myndighet äger i fråga om fordran som uppkommit inom myndighetens
eller dess underlydande myndigheters verksamhetsområde och som icke
omhänderhas av bevakningsmyndighet
medge skäligt betalningsanstånd under högst ett år från förfallodagen
eller den längre tid som bevakningsmyndigheten bestämmer,
begära att allmän åklagare förbereder och utför statens talan om
fordringen i samband med åtal,
föra talan i mål om betalningsföreläggande eller handräckning vid
kronofogdemyndighet,
påkalla utmätning och annan verkställighet,
i den mån bevakningsmyndigheten bestämmer göra ansökan om konkurs och
företräda staten i konkurs.
Uppdrag åt underlydande myndighet att ombesörja bevakning och indrivning
av fordran får endast i den mån bevakningsmyndigheten bestämmer det
innefatta befogenhet att vidtaga åtgärd som avses i första stycket.
Förordning (1991:1341).
6 § Uppkommer fråga om sådan åtgärd för bevakning eller indrivning av
fordran som myndighet icke äger vidtaga enligt 5 § eller annan
bestämmelse, skall myndigheten genast överlämna fordringen till
bevakningsmyndigheten. Detsamma gäller om någon väcker talan mot staten
rörande fordran och myndigheten icke äger föra talan i målet.
Har dom eller beslut rörande fordran gått staten emot och äger
myndigheten ej fullfölja talan samt fullföljes talan om fordringen ej
heller av allmän åklagare, skall fordringen överlämnas till
bevakningsmyndigheten i god tid före fullföljdstidens utgång.
Uppkommer fråga om avskrivning eller ackord eller om eftergift av
fordran och äger myndigheten icke besluta i frågan, skall fordringen
genast lämnas till bevakningsmyndigheten.
7 § Obetald fordran skall lämnas till bevakningsmyndigheten senast ett
år efter den ursprungliga förfallodagen eller, om betalningsanstånd
medgivits under längre tid, snarast efter utgången av anståndstiden. Har
anstånd medgivits och kan betalning beräknas inflyta inom rimlig tid
efter anståndstidens utgång, behöver fordringen icke lämnas till
bevakningsmyndigheten förrän sådan tid förflutit.
Så länge fordran är föremål för rättegång, behöver den icke lämnas till
bevakningsmyndigheten i annat fall än som avses i 6 § andra stycket.
Avskrives fordran, skall den icke lämnas till bevakningsmyndigheten.
8 § När myndighet lämnar fordran till bevakningsmyndighet, skola
samtidigt handlingarna i ärendet överlämnas och de upplysningar meddelas
som kunna vara av betydelse för den fortsatta handläggningen. Myndighet
som lämnat fordran till bevakningsmyndigheten skall på anmodan bistå
denna i ärendet.
Avskrivning
9 § Myndighet äger besluta om avskrivning av fordran som uppkommit inom
myndighetens eller dess underlydande myndigheters verksamhetsområde och
som icke omhänderhas av bevakningsmyndighet eller framkommit vid
riksrevisionsverkets eller revisionskontors granskning.
Har gäldenär avlidit och svarar ej dödsbodelägare för fordringen, skall
myndighet avskriva fordringen i den mån den icke kan betalas med
dödsboets tillgångar eller med anlitande av säkerhet som ställts för
fordringen. Fordran hos juridisk person som trätt i likvidation skall
avskrivas i den mån fordringen icke betalats vid likvidationen och annan
än den juridiska personen ej är skyldig att betala fordringen.
Annan fordran som är förfallen till betalning och vars kapitalbelopp
icke överstiger 25 000 kronor får myndighet avskriva, om ingen eller
endast ringa möjlighet föreligger att få betalning för fordringen eller
om indrivning av denna skulle vålla mer arbete eller kostnad än som är
skäligt och indrivning icke är påkallad från allmän synpunkt. Om
myndighet bevakar flera fordringar som är förfallna till betalning hos
samme gäldenär, må fordringarna avskrivas endast om deras sammanlagda
kapitalbelopp icke överstiger 25 000 kronor. Förordning (1979:781).
10 § Avskrivning av fordran medför icke ändring i gäldenärens
betalningsskyldighet. Efter beslut om avskrivning bör dock åtgärd för
fordringens bevakning och indrivning vidtagas endast om det uppkommer
anledning till antagande att betalning för fordringen kan erhållas utan
mer arbete eller kostnad än som är skäligt eller att åtgärd är påkallad
från allmän synpunkt.
Avskriven fordran avföres ur räkenskap där den är uppförd. Register
föres över avskrivna fordringar enligt bestämmelser som
riksrevisionsverket meddelar.
11 § Myndighet äger besluta om ackord rörande fordran som uppkommit inom
myndighetens eller dess underlydande myndigheters verksamhetsområde och
som icke omhänderhas av bevakningsmyndighet eller framkommit vid
riksrevisionsverkets eller revisionskontors granskning.
Ackordsförslag som kan anses vara till fördel för det allmänna får
myndighet antaga, om betalning för fordringen jämte ränta erbjudes med
belopp som med högst 25 000 kronor understiger fordringens kapitalbelopp.
Om myndigheten bevakar flera fordringar hos gäldenären, må förslaget
antagas endast om det erbjudna beloppet understiger fordringarnas
sammanlagda kapitalbelopp med högst 25 000 kronor. Ackordsförslag, som
icke framställs i konkurs eller enligt ackordslagen (1970:847), får
antagas endast på villkor att även övriga borgenärer som ackordet angår
godkänner detta. Förordning (1979:781).
Bevakningsmyndigheternas verksamhet
12 § Bevakningsmyndighet skall lämna övriga myndigheter råd och
anvisningar om bevakning och indrivning av fordringar och om därmed
sammanhängande spörsmål. Om anvisningar av allmän innebörd skall
bevakningsmyndigheten underrätta justitiekanslern.
Bevakningsmyndigheterna skola samarbeta med varandra och med övriga
myndigheter för att åstadkomma effektivitet och besparingar i
indrivningsarbetet.
13 § Bevakningsmyndighet skall bevaka och indriva fordran som den
omhänderhar.
Bevakningsmyndighet äger medge längre betalningsanstånd än ett år från
förfallodagen och vidtaga alla behövliga åtgärder för att utkräva
fordringen.
14 § I fråga om fordran, som bevakningsmyndighet omhänderhar, äger
myndigheten besluta om avskrivning och ackord oberoende av belopp. I
fråga om fordran som framkommit vid riksrevisionsverkets eller
revisionskontors granskning gälla dock bestämmelserna i 17 §.
Kungörelse (1974:882).
15 § Om det på grund av gäldenärens sjukdom eller därmed jämförlig orsak
eller av annan anledning måste anses uppenbart obilligt att kräva
betalning för fordran vars kapitalbelopp icke överstiger 50 000 kronor,
äger bevakningsmyndigheten efterge fordringen helt eller delvis. I fråga
om fordran som framkommit vid riksrevisionsverkets eller
revisionskontors granskning gäller dock bestämmelserna i 17 §.
Förordning (1979:781).
16 § Vart och ett av följande verk har, när det uppstått en fordran inom
dess verksamhetsområde, samma befogenheter som en bevakningsmyndighet
har enligt denna kungörelse i fråga om bevakning, indrivning ,
avskrivning, ackord och eftergift:
-- Postverket,
-- Banverket,
-- Statens järnvägar,
-- Vägverket,
-- Luftfartsverket,
-- Affärsverket svenska kraftnät,
-- Trollhätte kanalverk.
En sådan fordran får inte överlämnas till bevakningsmyndigheten.
Förordning (1993:632).
17 § Riksrevisionverket äger ensamt befogenhet att besluta om
avskrivning, ackord och eftergift enligt denna kungörelse beträffande
fordran som framkommit vid dess eller vid revisionskontors granskning. I
fråga om sådan fordran äga kungörelsens bestämmelser om
bevakningsmyndighet i stället tillämpning på verket. Kungörelse
(1974:882).
18 § Samma befogenhet som bevakningsmyndighet i fråga om bevakning,
indrivning, avskrivning och ackord tillkommer
Riksförsäkringsverket beträffande fordran enligt 20 kap. 4 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring och 12 § lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag,
Generaltullstyrelsen beträffande fordran på avgiftsbelopp som påförts av
Tullverket, om ej annat följer av lag,
Statens lantmäteriverk beträffande fordran enligt lantmäteritaxan
(1971:1101) eller fordran enligt förordningen (1980:754) om upplåtande
av det allmänna kartmaterialet för följdproduktion m. m.,
Boverket beträffande fordran på grund av utbetalt statligt bostadsbidrag
enligt förordningen (1976:263) om statliga bostadsbidrag till
barnfamiljer eller fordran enligt förordningen (1976:262) om
statskommunala bost adsbidrag till barnfamiljer m. fl. till den del
fordringen täcks av statsbidrag,
Domstolsverket beträffande fordringar enligt förordningen (1987:452) om
avgifter vid de allmänna domstolarna,
Rättshjälpsmyndigheten beträffande fordringar enligt rättshjälpslagen
(1972:429), rättshjälpsförordningen (1979:938) och 31 kap.
rättegångsbalken,
länsstyrelsen beträffande fordringar enligt kungörelsen (1973:261) om
utbetalnin g av vissa ersättningar i mål eller ärende vid domstol, m.m.,
utom såvitt avser fordringar enligt 31 kap. rättegångsbalken eller
fordri ngar på grund av utbetalade garantibelopp enligt lönegarantilagen
(1992:497),
Brottsskadenämnden beträffande fordran som avses i 17 § brottsskadelagen
(1978:4 13),
Riksskatteverket beträffande fordran enligt 13 § första stycket lagen
(1991:119) om återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare.
Förordning (1992:759).
19 § Allmän försäkringskassa äger besluta om avskrivning enligt 9 § och
om antagande av ackord enligt 11 § beträffande fordran enligt 20 kap. 4
§ lagen (1962:381) om allmän försäkring och 12 § lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag.
Riksförsäkringsverket, sjöfartsverket, generaltullstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen och rikspolisstyrelsen äger besluta om
avskrivning enligt 9 § tredje stycket, om kapitalbeloppet eller, i fråga
om flera förfallna fordringar hos samme gäldenär, sammanlagda
kapitalbeloppet icke överstiger 50 000 kronor, och om antagande av
ackord enligt 11 §, när betalning erbjuds med belopp som med högst
50 000 kronor understiger fordringens eller, om myndigheten bevakar
flera fordringar hos gäldenären, fordringarnas sammanlagda kapitalbelopp.
Förordning (1979:781).
Övriga bestämmelser
20 § Mot beslut i fråga om avskrivning enligt denna kungörelse får talan
ej föras.
21 § Avskrift av beslut om avskrivning, antagande av ackordsförslag
eller eftergift enligt denna kungörelse skall jämte den utredning, som
legat till grund för beslutet, av den beslutande myndigheten biläggas de
räkenskaper som överlämnas till riksrevisionsverket eller
revisionskontor för granskning.
Riksrevisionsverket meddelar närmare föreskrifter om bokföring och
redovisning av fordran som avskrivits eller eftergivits eller
beträffande vilken ackordsförslag antagits. Kungörelse (1974:882).
22 § Myndighet skall inom två månader efter räkenskapsårets utgång
underrätta chefen för vederbörande departement om eftergift som
myndigheten beslutat under året. Förordning (1979:781).
Övergångsbestämmelser
1965:921
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
Genom kungörelsen upphävas
förordningen den 11 december 1830 (nr 85) angående behandlingen av
extraordinarie avskrivningsfrågor och anmärkningsmål,
kungörelsen den 29 september 1911 (nr 106) angående extra ordinarie
avskrivning av vissa kronans utestående fordringar,
kungörelsen den 12 december 1924 (nr 530) med vissa bestämmelser
angående handläggningen av avkortnings-, avskrivnings-, restitutions-
och reskontreringsmål.
Fordran, vars ursprungliga förfallodag infallit före den 1 juli 1965 och
som enligt 7 § första stycket skall lämnas till kammarkollegiet, behöver
icke överlämnas dit förrän den 30 juni 1966.
Genom kungörelsen upphäves vad som på grund av författning eller eljest
gäller i fråga om särskilt ansvar för statlig uppbördsman
(uppbördsmannaansvar).
Beträffande sådan anmärkning vid uppbördsmans räkenskaper som utställts
till delgivning före kungörelsens ikraftträdande skall fortfarande
tillämpas vad som dessförinnan gällt om avskrivnings- och
reskontreringsmål. Myndighet som framställt sådan anmärkning må dock, om
det är skäligt, underlåta att utkräva ersättning av uppbördsman på grund
av anmärkning som fastställes efter kraftträdandet.
1967:462
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. I fråga om fordran som grundar sig på
lantbruksnämndstaxan den 6 juni 1952 (nr 482) gäller dock 18 §
fortfarande i dess äldre lydelse. Lag (1991:322).
1973:455
Denna kungörelse träder i kraft, såvitt avser 16 § en vecka efter den
dag, då kungörelsen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling, och i övrigt den 1 januari 1974.
I fråga om fordran som grundar sig på upphävd författning gäller 18 §
fortfarande i sin äldre lydelse såvitt angår sådan författning.
1979:781
Denna förordning träder i kraft tre veckor efter den dag, då
förordningen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk
författningssamling.
I fråga om fordran som grundar sig på betalt statligt bostadstillägg
enligt kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till
barnfamiljer eller på kungörelsen (1973:379) om statskommunala
bostadstillägg och i fråga om fordran som grundar sig på kungörelsen
(1947:642) med bestämmelser angående vissa kostnader vid domstol gäller
18 § fortfarande i sin äldre lydelse.
1979:954
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1980.
I fråga om fordran enligt rättshjälpslagen (1972:429) i dess lydelse
före den 1 januari 1980 gäller 18 § fortfarande i sin äldre lydelse.
1991:322
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas i fråga om
fordran enligt lagen (1991:119) om återbetalning av mervärdeskatt till
utländska företagare på återbetalningar som gjorts efter den 31 mars
1991. I fråga om fordran som grundar sig på taxa för lantbruksnämndernas
verksamhet gäller dock 18 § i sin äldre lydelse.
1991:1341
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om betalningsföreläggande och
lagsökning där talan väckts före ikraftträdandet.
1992:759
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om fordringar enligt expeditionskungörelsen
(1964:618) eller lage n (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs.