Post 9853 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1967:837 ·
Visa register
Patentlag (1967:837)
Departement: Justitiedepartementet L3
Utfärdad: 1967-12-01
Omtryck: SFS 1983:433
Ändring införd: t.o.m. SFS 2024:796
Författningen har upphävts genom: SFS 2024:945
Upphävd: 2025-01-01 överg.best.
/Upphör att gälla U:2025-01-01 genom lag (2024:945)./
1 Kap.
Allmänna bestämmelser
1 § Den som har gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras
industriellt, eller den till vilken uppfinnarens rätt har
övergått kan, enligt 1-10 kap. denna lag, efter ansökan
beviljas patent på uppfinningen i Sverige och därigenom få
ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen. Bestämmelser
om europeiskt patent finns i 11 kap.
Som en uppfinning anses aldrig vad som enbart är
1. en upptäckt, vetenskaplig teori eller matematisk metod,
2. en konstnärlig skapelse,
3. en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för
spel eller för affärsverksamhet eller ett datorprogram, eller
4. en presentation av information. Lag (2007:516).
1 a § Patent meddelas inte på växtsorter eller djurraser.
Patent kan dock meddelas på en uppfinning som avser växter
eller djur, om uppfinningens genomförbarhet inte är tekniskt
begränsad till en viss växtsort eller djurras. Vad som avses
med växtsort framgår av 1 kap. 3 § växtförädlarrättslagen
(1997:306).
Patent meddelas inte på ett väsentligen biologiskt förfarande
för framställning av växter eller djur. Med väsentligen
biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur
avses ett förfarande som i sin helhet består i naturliga
företeelser, som korsning eller urval. Patent kan dock meddelas
på en uppfinning som avser ett mikrobiologiskt förfarande eller
ett annat tekniskt förfarande eller ett genom sådant förfarande
framställt alster. Med mikrobiologiskt förfarande avses ett
förfarande som utförs på mikrobiologiskt material eller genom
vilket sådant material används eller framställs.
En uppfinning kan vara patenterbar även om den avser ett alster
som består av eller innehåller biologiskt material eller ett
förfarande genom vilket biologiskt material framställs,
bearbetas eller används. Ett biologiskt material som isoleras
från sin naturliga miljö, eller framställs genom ett tekniskt
förfarande, kan vara föremål för en uppfinning även om det
redan förekommer i naturen. Biologiskt material omfattar
material som innehåller genetisk information och som kan
reproducera sig självt eller kan reproduceras i ett biologiskt
system. Lag (2004:159).
1 b § Människokroppen i sina olika bildnings- och
utvecklingsstadier, liksom enbart upptäckten av en av dess
beståndsdelar, inbegripet en gensekvens eller en delsekvens av
en gen, kan inte utgöra en patenterbar uppfinning.
En isolerad beståndsdel av människokroppen eller en på annat
sätt genom ett tekniskt förfarande framställd beståndsdel,
inbegripet en gensekvens eller en delsekvens av en gen, kan
utgöra en patenterbar uppfinning även om denna beståndsdels
struktur är identisk med strukturen hos en naturlig
beståndsdel. Lag (2004:159).
1 c § Patent meddelas inte på en uppfinning vars yrkesmässiga
utnyttjande skulle strida mot allmän ordning eller goda seder.
Ett utnyttjande skall inte anses strida mot allmän ordning
eller goda seder endast på den grunden att det är förbjudet i
lag eller annan författning.
Vid tillämpningen av första stycket skall bland annat följande
anses strida mot allmän ordning eller goda seder,
1. förfaranden för kloning av mänskliga varelser,
2. förfaranden för ändring i den genetiska identiteten hos
mänskliga könsceller,
3. användning av mänskliga embryon för industriella eller
kommersiella ändamål, samt
4. sådana förfaranden för ändring i den genetiska identiteten
hos djur som kan förorsaka dem lidande, utan att det medför
några påtagliga medicinska fördelar för människor eller djur.
Vad som i tredje stycket 4 sägs om ett förfarande för ändring i
den genetiska identiteten hos djur har motsvarande tillämpning
på djur som framställs genom ett sådant förfarande.
Lag (2004:159).
1 d § Patent meddelas inte på sådant förfarande för kirurgisk
eller terapeutisk behandling eller för diagnostisering som
skall utövas på människor eller djur. Patent kan dock meddelas
på alster, bland annat ämnen och blandningar av ämnen, för
användning vid ett förfarande av detta slag. Lag (2007:516).
2 § Patent meddelas endast på en uppfinning som är ny i
förhållande till vad som blivit känt före dagen för
patentansökan och tillika väsentligen skiljer sig därifrån.
Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt, vare sig
detta skett genom skrift, föredrag, utnyttjande eller på annat
sätt. Även innehållet i en tidigare patentansökan som före
nämnda dag gjorts i Sverige anses som känt, om denna ansökan
blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Villkoret i första
stycket, att uppfinningen väsentligen ska skilja sig från vad
som blivit känt före dagen för patentansökan, gäller dock inte
i förhållande till innehållet i en sådan ansökan.
Bestämmelser om att, vid tillämpning av andra stycket, ansökan
som avses i 3 eller 11 kap. i vissa fall har samma verkan som
en patentansökan som gjorts i Sverige finns i 29, 38 och 87 §§.
Villkoret i första stycket, att uppfinningen ska vara ny,
hindrar inte att patent meddelas på ett känt ämne eller en
känd blandning av ämnen för användning vid ett förfarande som
avses i 1 d §, om användningen av ämnet eller blandningen av
ämnen inte är känd vid något sådant förfarande. Villkoret
hindrar inte heller att patent meddelas på ett känt ämne eller
en känd blandning av ämnen för en specifik användning vid ett
förfarande som avses i 1 d §, om en sådan användning inte är
känd.
Patent får meddelas även om uppfinningen inom sex månader
innan patentansökan gjordes blivit allmänt tillgänglig
1. till följd av uppenbart missbruk i förhållande till
sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt,
eller
2. genom att sökanden eller någon från vilken denne härleder
sin rätt förevisat uppfinningen på sådan officiell eller
officiellt erkänd internationell utställning som avses i den i
Paris den 22 november 1928 avslutade konventionen om
internationella utställningar (SÖ 1996:30). Lag (2011:580).
3 § Den ensamrätt som ett patent ger innebär, med de undantag
som anges nedan, att ingen utan patenthavarens samtycke får
utnyttja uppfinningen genom att
1. tillverka, bjuda ut, föra ut på marknaden eller använda
ett patentskyddat alster eller föra in eller inneha ett
sådant alster för något av dessa ändamål,
2. använda ett patentskyddat förfarande eller, om han eller
hon vet eller det med hänsyn till omständigheterna är
uppenbart att förfarandet inte får användas utan
patenthavarens samtycke, bjuda ut det för användning i
Sverige,
3. bjuda ut, föra ut på marknaden eller använda ett alster
som har tillverkats enligt ett patentskyddat förfarande eller
föra in eller inneha alstret för något av dessa ändamål.
Ensamrätten innebär också att ingen utan patenthavarens
samtycke får utnyttja uppfinningen genom att erbjuda eller
tillhandahålla någon som inte har rätt att utnyttja
uppfinningen sådant medel för att utöva den i Sverige som
hänför sig till något väsentligt i uppfinningen, om den som
erbjuder eller tillhandahåller medlet vet eller det med
hänsyn till omständigheterna är uppenbart att medlet är
lämpat och avsett att användas vid utövande av uppfinningen.
Är medlet en vara som allmänt förekommer i handeln, gäller
detta dock endast om den som erbjuder eller tillhandahåller
medlet försöker påverka mottagaren till en sådan handling som
avses i första stycket. Vid tilllämpningen av bestämmelserna
i detta stycke ska den som utnyttjar uppfinningen på det sätt
som sägs i tredje stycket 1, 3, 4 eller 5 inte anses ha rätt
att utnyttja uppfinningen.
Från ensamrätten undantas
1. utnyttjanden som inte sker yrkesmässigt,
2. utnyttjanden av ett patentskyddat alster som har förts ut
på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av
patenthavaren eller med dennes samtycke; i fråga om
biologiskt material gäller detta även utnyttjanden i form av
reproduktion eller mångfaldigande av alster när
reproduktionen eller mångfaldigandet är ett nödvändigt led i
den användning för vilken det biologiska materialet har förts
ut på marknaden, under förutsättning att det erhållna alstret
inte senare används för ytterligare reproduktion eller
mångfaldigande,
3. utnyttjanden av en uppfinning för experiment som avser
själva uppfinningen,
4. studier, prövningar, undersökningar och praktiska åtgärder
som hänför sig till ett referensläkemedel, i den utsträckning
dessa är nödvändiga för att få ett godkännande för
försäljning av ett läkemedel med tillämpning av 4 kap. 13 §
läkemedelslagen (2015:315) eller i andra förfaranden för
godkännande som baseras på artikel 10.1–10.4 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6
november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för
humanläkemedel, i lydelsen enligt Europaparlamentets och
rådets direktiv 2004/27/EG, eller artikel 13.1 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6
november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för
veterinärmedicinska läkemedel, i lydelsen enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 596/2009,
eller artikel 13.2–13.5 i direktiv 2001/82/EG, i lydelsen
enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/28/EG,
5. beredningar på apotek av läkemedel enligt läkares
förskrivning i enskilt fall eller åtgärder med läkemedel som
har beretts i sådana fall. Lag (2015:317).
3 a § Den ensamrätt som ett patent ger för ett biologiskt
material, som på grund av uppfinningen har bestämda egenskaper,
omfattar allt biologiskt material i identisk eller
differentierad form med dessa egenskaper som erhålls ur det
biologiska materialet genom reproduktion eller mångfaldigande.
Den ensamrätt som ett patent ger för ett förfarande som gör det
möjligt att framställa ett biologiskt material, som på grund av
uppfinningen har bestämda egenskaper, omfattar, förutom det
biologiska material med dessa egenskaper som direkt framställs
genom detta förfarande, allt annat biologiskt material i
identisk eller differentierad form med samma egenskaper som
genom reproduktion eller mångfaldigande erhålls från det först
framställda biologiska materialet.
Den ensamrätt som ett patent ger för ett alster som innehåller
eller består av genetisk information omfattar, med undantag för
sådant som enligt 1 b § första stycket inte kan utgöra en
patenterbar uppfinning, allt material i vilket alstret
införlivas och i vilket den genetiska informationen innefattas
och utövar sin funktion. Lag (2004:159).
3 b § Överlåter patenthavaren eller någon med dennes samtycke
vegetabiliskt reproduktionsmaterial till en jordbrukare för att
utnyttjas i jordbruket, får jordbrukaren, utan hinder av 3 och
3 a §§, använda skörden för reproduktion eller mångfaldigande i
det egna jordbruket. Omfattningen av och villkoren för detta
undantag från patenthavarens ensamrätt framgår av artikel 14 i
rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om
gemenskapens växtförädlarrätt5 och av de
tillämpningsföreskrifter som har meddelats med stöd av
artikeln.
Överlåter patenthavaren eller någon med dennes samtycke
avelsdjur eller annat animaliskt reproduktionsmaterial till en
jordbrukare, får denne, utan hinder av 3 och 3 a §§, använda
djuret eller det andra materialet för jordbruksändamål i sin
jordbruksverksamhet. Jordbrukaren får dock inte sälja skyddade
djur eller annat material inom ramen för eller i syfte att
bedriva yrkesmässig reproduktionsverksamhet.
Jordbrukarens rätt enligt andra stycket får inte utövas i
vidare omfattning än vad som är skäligt med hänsyn till
jordbrukarens behov och patenthavarens intressen.
Lag (2004:159).
4 § Den som utnyttjade uppfinning yrkesmässigt här i riket när ansökan
om patent därå gjordes må utan hinder av patentet fortsätta utnyttjandet
med bibehållande av dess allmänna art, om utnyttjandet icke innefattade
uppenbart missbruk i förhållande till patentsökanden eller någon från
vilken denne härleder sin rätt. Sådan rätt till utnyttjande tillkommer
under motsvarande förutsättningar även den som vidtagit väsentliga
åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket.
Rätt enligt första stycket må övergå till annan endast tillsammans med
rörelse, vari den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.
5 § Utan hinder av patent må uppfinningen utnyttjas på utländskt fartyg,
luftfartyg eller annat utländskt samfärdsmedel för dess behov, när det
tillfälligt inkommer till riket vid regelbunden trafik eller eljest.
Regeringen äger förordna, att reservdelar och tillbehör till luftfartyg
utan hinder av patent må införas till riket och användas här för
reparation av luftfartyg, hemmahörande i främmande stat i vilken
motsvarande förmåner medgivas för svenska luftfartyg. Lag (1977:700).
5 a § När den domstol som avses i 93 a § prövar mål om
europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket, gäller
artiklarna 25–30 i avtalet om en enhetlig patentdomstol som
lag här i landet i fråga om vilka handlingar som omfattas av
ensamrätten och ensamrättens begränsningar. Artiklarna gäller
i originaltexternas lydelse. Originaltexterna har samma
giltighet.
Artiklarna 25–30 i originaltext finns tillsammans med en
svensk översättning som en bilaga till denna lag.
Lag (2014:434).
6 § En ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv
månader före ingivningsdagen enligt 8 c eller 8 d § har
angetts i en tidigare ansökan om patent i Sverige, ska vid
tillämpningen av 2 § första, andra och fjärde styckena samt 4 §
anses gjord samtidigt med den tidigare ansökan, om sökanden
begär det i enlighet med 6 a–6 e §§ (prioritet). Detsamma
gäller en ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv
månader före ingivningsdagen har angetts i en tidigare
ansökan om patent, uppfinnarcertifikat eller skydd som
nyttighetsmodell antingen i en främmande stat som är ansluten
till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den
industriella äganderätten (SÖ 1970:60), eller i en stat som
är ansluten eller ett område som är anslutet till avtalet om
upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO). Sådan
prioritet får åtnjutas också från en ansökan om skydd som
avser någon annan stat eller något annat område, om
motsvarande prioritet från en svensk patentansökan medges där
den tidigare ansökan gjorts och om där gällande lagstiftning
i huvudsak överensstämmer med Pariskonventionen för skydd av
den industriella äganderätten. Lag (2014:289).
6 a § Om sökanden vill begära prioritet från en tidigare
ansökan, ska begäran ges in inom 16 månader från
ingivningsdagen för den ansökan som åberopas som
prioritetsgrundande eller, om den tidpunkten infaller senare,
inom fyra månader från ingivningsdagen enligt 8 c eller 8 d §
för den senaste ansökan. När prioritet begärs ska sökanden
lämna uppgifter om var och när den åberopade ansökan gjordes
samt, om denna är en internationell ansökan, vilken
mottagande myndighet den gavs in till. Sökanden ska också, så
snart som möjligt, uppge numret på den tidigare ansökan.
Sökanden får inom den tid och under de förutsättningar som
anges i första stycket göra en ändring i en begäran om
prioritet genom en anmälan om detta till patentmyndigheten.
Om ändringen innebär att ingivningsdagen för den ansökan som
åberopas som prioritetsgrundande blir en tidigare dag än den
ursprungligen åberopade ingivningsdagen, ska den nya
ingivningsdagen gälla vid tillämpningen av första stycket.
Om det är fråga om en internationell patentansökan enligt 3
kap., ska prioritet begäras i ansökan eller inom den tid som
anges i fjärde stycket. Sökanden ska samtidigt lämna
uppgifter om var och när den åberopade ansökan gjordes och
dess nummer samt, om denna är en internationell ansökan,
vilken mottagande myndighet den gavs in till.
För en sådan ansökan som avses i tredje stycket gäller att
sökanden får göra en ändring i en begäran om prioritet genom
en anmälan om detta till den mottagande myndigheten eller den
internationella byrån som anges i 35 §. Om ändringen innebär
att sökanden begär prioritet från en annan ansökan än den som
ursprungligen åberopats, ska sökanden i anmälan lämna de
uppgifter om ansökan som anges i tredje stycket. En sådan
anmälan ska ges in inom 16 månader från ingivningsdagen för
den ansökan som åberopas som prioritetsgrundande. Om
ändringen innebär att ingivningsdagen blir en tidigare dag än
den ursprungligen åberopade ingivningsdagen, ska anmälan
göras inom 16 månader från den nya ingivningsdagen. Sökanden
har dock alltid möjlighet att göra en anmälan om ändring inom
fyra månader från den internationella ingivningsdagen.
Om flera uppfinningar är beskrivna i grundhandlingarna och
ansökan delas enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
11 §, ska en begäran om prioritet för den ursprungliga
ansökan också gälla för en ny ansökan som uppkommer genom
delningen.
En begäran eller anmälan enligt första–fjärde styckena får
inte göras, om sökanden begärt tidigare offentliggörande
enligt 22 § tredje stycket. Lag (2014:289).
6 b § En sökande som har begärt prioritet ska inom 16 månader
från den dag från vilken prioritet begärs ge in följande
handlingar till patentmyndigheten i fråga om den tidigare
ansökan.
1. Ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen
utfärdat av den myndighet som har mottagit ansökan.
2. En av samma myndighet bestyrkt kopia av ansökan.
Om beviset eller kopian inte har kommit in inom den tid som
anges i första stycket, ska patentmyndigheten underrätta
sökanden och ge denne möjlighet att ge in handlingarna inom
två månader från dagen för underrättelsen.
Beviset eller kopian behöver inte ges in, om den tidigare
ansökan har getts in till patentmyndigheten. Lag (2014:434).
6 c § Om det är fråga om en internationell patentansökan enligt
3 kap., gäller andra-fjärde styckena såvitt avser en sökandes
skyldigheter enligt 6 b §.
Sökanden skall ge in det bevis som avses i 6 b § första stycket
1 endast om patentmyndigheten förelägger sökanden att göra det.
Sökanden får i stället enligt regel 17.1 i
tillämpningsföreskrifterna till den i Washington den 19 juni
1970 avslutade konventionen om patentsamarbete ge in kopian av
den tidigare ansökan till den i 35 § angivna internationella
byrån eller till den mottagande myndigheten, eller begära att
den överförs till den internationella byrån enligt samma regel.
Om en kopia av den tidigare ansökan har kommit in till den
internationella byrån enligt den regel som anges i tredje
stycket, får patentmyndigheten kräva en kopia och en
översättning av en sådan kopia endast i enlighet med regel 17.2
i de tillämpningsföreskrifter som anges i tredje stycket.
Lag (2007:516).
6 d § Prioritet kan grundas endast på den första ansökan som
uppfinningen har angetts i.
Om den som har gjort den första ansökan eller hans eller hennes
rättsinnehavare senare till samma myndighet har gett in en
ansökan som avser samma uppfinning, får den senare ansökan
åberopas som prioritetsgrundande. Detta gäller dock bara om den
tidigare ansökan när den senare ansökan ges in
1. har återkallats, avskrivits eller avslagits utan att ha
blivit allmänt tillgänglig och
2. inte kvarlämnar någon rätt som grundas på den eller har
utgjort grund för någon rätt till prioritet.
Om någon har fått prioritet på grund av en senare ansökan
enligt andra stycket, får den tidigare ansökan inte längre
åberopas som grund för prioritet. Lag (2007:516).
6 e § En sökande kan få prioritet för en del av en ansökan.
Prioritet kan för en och samma ansökan åberopas från flera
tidigare ansökningar. Detta gäller även om de tidigare
ansökningarna avser olika länder. Lag (2000:1158).
6 f § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
patentmyndigheten föreskriver
1. i vilken form en begäran om prioritet skall framställas,
2. i vilken form bevis och kopior som avses i 6 b § skall ges
in.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
patentmyndigheten får föreskriva om undantag i vissa fall från
skyldigheten enligt 6 b-6 c §§ att ge in bevis och kopior.
Lag (2000:1158).
6 g § Om föreskrifterna i 6 a-6 e §§ inte iakttas, gäller inte
rätten till prioritet. Lag (2000:1158).
2 Kap. Handläggning av svenska patentärenden
7 § Med patentmyndigheten avses i denna lag patentmyndigheten här i
riket, om ej annat sägs. Patentmyndigheten här i riket är patent- och
registreringsverket. Lag (1978:149).
8 § En ansökan om patent ska göras hos patentmyndigheten
eller, i fall som avses i 3 kap., hos patentmyndigheten i en
främmande stat eller hos en internationell organisation.
Ansökan ska innehålla en beskrivning av uppfinningen,
innefattande även ritningar om sådana behövs, samt bestämda
uppgifter om det som söks skyddat genom patentet
(patentkrav). Den omständigheten att uppfinningen avser en
kemisk förening medför inte att en bestämd användning måste
anges i patentkravet. Ansökan ska innehålla uppgift om hur
uppfinningen kan tillgodogöras industriellt, om det inte
följer av uppfinningens art. Om uppfinningen avser en
gensekvens eller delsekvens av en gen, ska det dock alltid
anges i ansökan hur uppfinningen kan tillgodogöras
industriellt. Beskrivningen av uppfinningen ska vara så
tydlig att en fackman med ledning av den kan utöva
uppfinningen. En uppfinning som avser ett biologiskt material
eller innebär användning av ett sådant material ska i de fall
som anges i 8 b § anses tillräckligt tydligt angiven endast
om dessutom villkoren i den paragrafen är uppfyllda.
Ansökan ska dessutom innehålla ett sammandrag av
beskrivningen och patentkraven. Sammandraget är endast avsett
att ge teknisk information om innehållet i patentansökan och
får inte tillmätas betydelse i något annat avseende.
Sökanden ska lämna uppgift om uppfinnarens namn och adress i
ansökan. Om patent söks av någon annan än uppfinnaren, ska
sökanden ange grunden för sin rätt till uppfinningen i
ansökan. Patentmyndigheten ska godta uppgiften, om det inte
finns särskild anledning att ifrågasätta att den är riktig.
Patentmyndigheten ska sända en underrättelse om ansökan till
den som sökanden angett som uppfinnare, om inte detta är
uppenbart obehövligt.
Sökanden ska betala en ansökningsavgift. För ansökan ska
sökanden också betala en årsavgift för varje avgiftsår som
börjar innan ansökan slutligt har avgjorts.
Ett avgiftsår enligt denna lag omfattar ett år och räknas
från ingivningsdagen enligt 8 c eller 8 d § och därefter från
motsvarande dag efter kalendern. Lag (2014:289).
8 a § Beskrivning, patentkrav och sammandrag i en
patentansökan ska vara skrivna på svenska eller engelska, om
inte något annat följer av förordning.
I ansökan ska det anges om patent ska meddelas i svensk eller
engelsk lydelse. Lag (2014:289).
8 b § Om en uppfinning avser ett biologiskt material som varken
är allmänt tillgängligt eller i ansökningshandlingarna kan
beskrivas så att en fackman med ledning av dessa kan utöva
uppfinningen, eller om uppfinningen innebär användning av ett
sådant material, skall det biologiska materialet deponeras
senast den dag då ansökan görs. Det biologiska materialet skall
därefter fortlöpande finnas deponerat så att den som enligt
denna lag är berättigad att få prov från materialet kan få sitt
prov levererat i Sverige. Regeringen föreskriver var
depositioner får göras.
Upphör ett deponerat biologiskt material att vara livsdugligt
eller kan av annan orsak prov inte tillhandahållas från
materialet, får det ersättas med en ny deposition av samma
biologiska material inom den tid och i den ordning som
regeringen föreskriver. Har så skett, skall den nya
depositionen anses gjord redan den dag då den tidigare
depositionen gjordes. Lag (2014:289).
8 c § Ingivningsdagen för en patentansökan är den dag då
följande uppgifter getts in:
1. en uttrycklig eller underförstådd uppgift om att det som
getts in är en ansökan om patent,
2. uppgifter som gör det möjligt för patentmyndigheten att
avgöra vem sökanden är och att kontakta denne, och
3. något som framstår som
a) en beskrivning av uppfinningen eller
b) ritningar som avser uppfinningen, eller
4. en hänvisning till en tidigare gjord patentansökan och, om
denna ansökan inte gjorts till patentmyndigheten, en kopia av
ansökan samt uppgift om dess ingivningsdag, nummer och vilken
patentmyndighet den har getts in till.
Om kraven för att besluta en ingivningsdag enligt första
stycket inte är uppfyllda och patentmyndigheten har uppgifter
som gör det möjligt att kontakta sökanden, ska
patentmyndigheten utan dröjsmål förelägga sökanden att
avhjälpa bristerna inom två månader från dagen för
föreläggandet.
Om bristerna inte har avhjälpts inom den förelagda tiden, ska
någon patentansökan inte anses ingiven och ärendet avskrivas.
Detsamma gäller om ett föreläggande inte har kunnat ges och
bristerna inte har avhjälpts inom två månader från den dag då
någon av uppgifterna enligt första stycket gavs in.
Upplysning om konsekvenserna av att bristerna inte avhjälpts
ska lämnas i föreläggandet.
Om bristerna har avhjälpts inom den tid som anges i tredje
stycket, ska som ingivningsdag för patentansökan gälla den
dag då samtliga brister har avhjälpts, om något annat inte
följer av 8 d §. Lag (2014:289).
8 d § Om patentmyndigheten vid prövningen enligt 8 c § finner
att det saknas en del av beskrivningen eller en ritning till
vilken det hänvisas i beskrivningen eller patentkraven, ska
sökanden föreläggas att komplettera handlingarna inom två
månader från dagen för föreläggandet. Om en komplettering med
sådana utelämnade delar sker inom den förelagda tiden, ska
som ingivningsdag gälla den senare dag då kompletteringen
gjorts, om inte något annat följer av andra och tredje
styckena. Detsamma gäller om ett föreläggande inte har getts
och en komplettering gjorts inom två månader från den dag då
någon av uppgifterna enligt 8 c § första stycket gavs in.
Om kompletterade delar av en ansökan återtas inom en månad
från det de gavs in i enlighet med första stycket, ska den
ursprungliga ingivningsdagen för ansökan gälla.
Om kompletterade delar av en ansökan har getts in i enlighet
med första stycket, ska den ursprungliga ingivningsdagen
gälla, om
1. prioritet från en tidigare ansökan åberopas och de
kompletterande delarna i sin helhet framgår av den tidigare
ansökan och
2. sökanden begär det och han eller hon ger in en kopia av
den tidigare ansökan inom den tid som anges i första
stycket.
En kopia som avses i tredje stycket 2 behöver inte ges in, om
den tidigare ansökan har getts in till patentmyndigheten.
Lag (2014:289).
9 § Om sökanden begär det och erlägger särskild avgift, skall
patentmyndigheten på de villkor regeringen bestämmer låta ansökningen
bli föremål för sådan nyhetsgranskning vid internationell
nyhetsgranskningsmyndighet som avses i artikel 15.5 i den i Washington
den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete.
10 § I samma ansökan må icke sökas patent på två eller flera
uppfinningar, som äro oberoende av varandra.
11 § Sökes patent på uppfinning som framgår av tidigare av sökanden
ingiven patentansökan vilken icke slutligt avgjorts, skall den senare
ansökningen på de villkor regeringen bestämmer anses gjord vid den
tidpunkt då de handlingar av vilka uppfinningen framgår inkommo till
patentmyndigheten, om sökanden yrkar det. Lag (1977:700).
12 § Patentmyndigheten får förelägga en sökande som inte har
hemvist i Sverige att för sig ställa ett ombud med behörighet
att ta emot delgivning i ärendet och med hemvist här i landet,
samt att anmäla ombudet hos myndigheten. Om sökanden inte
följer föreläggandet, får delgivning ske genom att handlingen
sänds med posten till sökanden under dennes senaste kända
adress. Delgivning skall anses ha skett när detta har blivit
fullgjort. Lag (2000:1158).
13 § En ansökan om patent får inte ändras så, att patent söks
på något som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen.
Lag (2007:516).
14 § Har upphävts genom lag (2007:516).
15 § Om sökanden, i andra fall än som avses i 8 c och 8 d §§,
inte har följt vad som är föreskrivet om ansökan eller om
patentmyndigheten finner att det finns något annat som
hindrar bifall till ansökan, ska sökanden föreläggas att inom
viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. I sammandraget
får patentmyndigheten dock, utan att höra sökanden, göra de
ändringar som den finner nödvändiga.
Om sökanden inte inom förelagd tid kommer in med yttrande
eller vidtar åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, ska
ansökan avskrivas. En upplysning om detta ska lämnas i
föreläggandet.
En avskriven ansökan ska återupptas, om sökanden inom fyra
månader efter utgången av förelagd tid kommer in med yttrande
eller vidtar åtgärd för att avhjälpa bristerna och inom samma
tid betalar en återupptagningsavgift.
Om sökanden inte betalar årsavgift enligt 8, 41 och 42 §§,
ska ansökan avskrivas utan föregående föreläggande. En
ansökan som har avskrivits på denna grund får inte
återupptas. Lag (2014:289).
16 § Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till
ansökningen och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret,
skall ansökningen avslås, om anledning ej förekommer att ge sökanden
nytt föreläggande.
17 § Påstår någon inför patentmyndigheten bättre rätt till uppfinningen
än sökanden och finnes saken tveksam, må patentmyndigheten förelägga
honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid äventyr att
påståendet lämnas utan avseende vid patentansökningens fortsatta
prövning.
Är tvist om bättre rätt till uppfinningen anhängig vid domstol, må
patentansökningen förklaras vilande i avbidan på att målet slutligt
avgöres.
18 § Visar någon inför patentmyndigheten att han äger bättre rätt till
uppfinningen än sökanden, skall patentmyndigheten överföra ansökningen
på honom, om han yrkar det. Den som får patentansökan överförd på sig
skall erlägga ny ansökningsavgift.
Yrkas överföring, må ansökningen icke avskrivas, avslås eller bifallas
förrän yrkandet slutligt prövats.
19 § Om ansökan är fullständig och det inte finns hinder mot
patent, ska patentmyndigheten underrätta sökanden om att
patent kan meddelas.
Inom två månader från dagen för underrättelsen ska sökanden
betala en fastställd meddelandeavgift och, om patentkraven är
skrivna på engelska, ge in en översättning till svenska av
patentkraven. Om detta inte sker, ska ansökan avskrivas. En
avskriven ansökan ska återupptas, om sökanden inom fyra
månader efter utgången av de två månaderna fullgör sina
skyldigheter och dessutom betalar en fastställd
återupptagningsavgift.
Söks patent av en uppfinnare som har avsevärda svårigheter
att betala meddelandeavgiften, får patentmyndigheten befria
sökanden från denna, om sökanden skriftligen begär det inom
två månader från dagen för underrättelsen. Om
patentmyndigheten avslår uppfinnarens begäran, ska en avgift
som betalas inom två månader därefter anses betald i rätt
tid. Lag (2014:289).
20 § Om sökanden har fullgjort vad som krävs enligt 19 § och det
fortfarande inte finns hinder mot patent, skall patentmyndigheten
bifalla ansökningen. Beslutet skall kungöras.
När beslutet att bifalla patentansökningen har kungjorts, är ett
patent meddelat. Ett meddelat patent skall antecknas i
patentregistret som förs av patentmyndigheten. Ett patentbrev skall
också utfärdas.
Sedan patentet har meddelats får patentkraven inte ändras så att
patentskyddets omfattning utvidgas. Lag (1993:1406).
21 § Från och med den dag då patentet meddelas ska en
patentskrift finnas tillgänglig hos patentmyndigheten.
Patentskriften ska innehålla beskrivning, patentkrav och
sammandrag samt uppgift om patenthavaren och uppfinnaren.
Om patentkraven är skrivna på engelska, ska en översättning
av dessa till svenska biläggas patentskriften. Det ska framgå
av bilagan att det är patentkravens lydelse på engelska som
gäller. Lag (2014:289).
22 § Från och med den dag då patentet meddelas ska
handlingarna i ärendet hållas tillgängliga för var och en.
Efter 18 månader från den dag då patentansökan gjordes,
eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten
begärs, ska handlingarna, om de inte redan har gjorts
tillgängliga enligt första stycket, hållas tillgängliga för
var och en. Om ansökan har avskrivits eller avslagits, ska
handlingarna dock hållas tillgängliga endast om sökanden
begär att ansökan återupptas, överklagar eller gör en
framställning enligt 72 eller 73 §.
På begäran av sökanden ska handlingarna hållas tillgängliga
tidigare än vad som följer av första och andra styckena.
Om patentkraven är skrivna på engelska och en översättning av
dessa till svenska har getts in i ärendet ska det, när
handlingarna hålls tillgängliga enligt andra eller tredje
stycket, anges på översättningen att det är patentkravens
lydelse på engelska som gäller.
När handlingarna blir tillgängliga enligt andra eller tredje
stycket, ska det kungöras. Om en översättning som avses i
fjärde stycket ges in efter det att kungörelse har skett, ska
en särskild kungörelse angående översättningen utfärdas om
sökanden betalar fastställd avgift för detta.
Innehåller en handling en företagshemlighet och rör den inte
en uppfinning på vilken patent söks eller har meddelats, får
patentmyndigheten på yrkande besluta, om det finns särskilda
skäl för det, att handlingen inte får lämnas ut. Om ett
sådant yrkande har framställts, får handlingen inte lämnas ut
förrän yrkandet har ogillats genom ett beslut som har vunnit
laga kraft.
Om ett biologiskt material har deponerats enligt 8 b §, har
var och en, med de begränsningar som föreskrivs i detta och
följande stycken, rätt att få prov från materialet sedan
handlingarna har blivit allmänt tillgängliga enligt första,
andra eller tredje stycket. Detta gäller oavsett om patentet
har upphört eller förklarats ogiltigt. Prov får inte lämnas
ut till någon som till följd av föreskrift i lag eller annan
författning inte får ta befattning med det deponerade
materialet. Prov får inte heller lämnas ut till någon vars
befattning med provet kan antas vara förbunden med en
påtaglig risk med hänsyn till materialets skadebringande
egenskaper.
Till dess att patent har meddelats eller patentansökan har
avgjorts slutligt utan att ha lett till patent gäller att
prov från en deposition får lämnas endast till en särskild
sakkunnig, om sökanden begär det. Om patentansökan avslås
eller återkallas, gäller motsvarande under en period av 20 år
från den dag ansökan lämnades in. Regeringen meddelar
föreskrifter om inom vilken tid en begäran om begränsning får
göras och vem som får anlitas som sakkunnig av den som vill
få prov.
Den som vill få ett prov ska begära det skriftligen hos
patentmyndigheten och lämna en förbindelse med det innehåll
som regeringen föreskriver för att förebygga missbruk av
provet. Om ett prov får lämnas ut endast till en särskild
sakkunnig, ska förbindelsen i stället lämnas av denne.
Lag (2014:289).
23 § Om patentmyndigheten avskriver eller avslår en ansökan som
har blivit tillgänglig för var och en, skall beslutet kungöras när det
har vunnit laga kraft. Lag (1993:1406).
24 § Andra än patenthavaren får göra invändning mot ett
meddelat patent. En invändning ska göras skriftligen hos
patentmyndigheten inom nio månader från den dag då patentet
meddelades.
Patentmyndigheten ska underrätta patenthavaren om
invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig.
Om patentet meddelats med beskrivning, patentkrav och
sammandrag skrivna på engelska, får patentmyndigheten
förelägga patenthavaren att ge in en översättning av
beskrivningen och sammandraget till svenska. Föreläggandet
ska ges vid påföljd att patentmyndigheten annars kan låta
göra en sådan översättning på patenthavarens bekostnad.
Om invändningen återkallas, får invändningsförfarandet ändå
fullföljas om det finns särskilda skäl. Lag (2014:289).
25 § Patentmyndigheten ska efter invändning upphäva patentet,
om det
1. har meddelats trots att villkoren i 1–2 §§ inte är
uppfyllda,
2. avser en uppfinning som inte är så tydligt beskriven att
en fackman med ledning av beskrivningen kan utöva
uppfinningen, eller
3. omfattar något som inte framgick av ansökan när den
gjordes.
Patentmyndigheten ska avslå invändningen, om det inte finns
något hinder enligt första stycket mot att patentet
upprätthålls.
Om patenthavaren under invändningsförfarandet har gjort
sådana ändringar att hinder inte finns enligt första stycket
mot att patentet upprätthålls i sin ändrade lydelse, ska
patentmyndigheten förklara att patentet upprätthålls i den
ändrade lydelsen. Om patentkraven är skrivna på engelska, får
patentet upprätthållas i ändrad lydelse endast om
patenthavaren gett in en översättning till svenska av
patentkraven i den ändrade lydelsen. Översättningen ska
biläggas beslutet och det ska framgå av bilagan att det är
patentkravens lydelse på engelska som gäller.
När patentmyndighetens beslut om en invändning har vunnit
laga kraft, ska det kungöras. Om beslutet innebär att
patentet ändras, ska en ny patentskrift finnas tillgänglig
hos patentmyndigheten och ett nytt patentbrev utfärdas.
Lag (2014:289).
26 § Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan
om patent och ett slutligt beslut enligt 8 c § tredje stycket
får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut om en
invändning mot patent får överklagas av patenthavaren och
invändaren.
Ett beslut genom vilket en begäran om återupptagning enligt
15 § tredje stycket eller 19 § andra stycket har avslagits
eller ett yrkande om överföring enligt 18 § har bifallits får
överklagas av sökanden. Ett beslut genom vilket ett yrkande
om överföring enligt 18 § har avslagits får överklagas av den
som har framställt yrkandet.
Ett beslut genom vilket ett yrkande som avses i 22 § sjätte
stycket har avslagits får överklagas av den som har
framställt yrkandet. Lag (2016:192).
27 § Har upphävts genom lag (2016:192).
3 Kap.
Internationell patentansökan
28 § Med internationell patentansökan avses ansökan som göres enligt den
i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete.
Internationell patentansökan inges till patentmyndighet eller
internationell organisation som enligt konventionen om patentsamarbete
och tillämpningsföreskrifterna till denna är behörig att mottaga sådan
ansökan (mottagande myndighet). Den svenska patentmyndigheten är
mottagande myndighet i enlighet med vad regeringen föreskriver. För
internationell patentansökan, som inges till den svenska
patentmyndigheten, skall sökanden erlägga fastställd avgift.
Bestämmelserna i 29--38 §§ gälla internationell patentansökan som
omfattar Sverige. Sökes genom sådan ansökan europeiskt patent för
Sverige, gäller dock 11 kap. Lag (1977:700).
29 § En internationell patentansökan, för vilken den mottagande
myndigheten fastställt en internationell ingivningsdag, skall i
Sverige ha samma verkan som en svensk patentansökan med samma
ingivningsdag. Det som sägs i 2 § andra stycket andra meningen
skall dock gälla endast om ansökan fullföljts enligt 31 §.
Lag (2007:516).
30 § Internationell patentansökan skall anses återkallad såvitt avser
Sverige i de fall som avses i artikel 24.1. i och ii i konventionen om
patentsamarbete.
31 § Om sökanden vill fullfölja en internationell
patentansökan i Sverige, ska sökanden inom 31 månader från
den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet
begärs, den dag från vilken prioriteten begärs till
patentmyndigheten ge in en översättning till svenska eller
engelska av den internationella patentansökan i den
omfattning regeringen föreskriver eller, om ansökan är
skriven på svenska eller engelska, en kopia av ansökan.
Sökanden ska inom samma tid betala en avgift till
patentmyndigheten.
Om sökanden har betalat avgift inom den frist som föreskrivs
i första stycket, får den översättning eller kopia som krävs
ges in inom en ytterligare frist om två månader, förutsatt
att en tilläggsavgift betalas inom den senare fristen.
Om sökanden inte följer föreskrifterna i denna paragraf, ska
ansökan anses återkallad såvitt avser Sverige. Lag (2014:289).
32 § Har upphävts genom lag (2007:516).
33 § Om en internationell patentansökan har fullföljts enligt
31 §, gäller 2 kap. i fråga om ansökan och dess handläggning,
om inte annat sägs i denna paragraf eller i 34–37 §§. Ansökan
får endast på framställning av sökanden tas upp till prövning
före utgången av den frist som gäller enligt 31 § första
stycket.
Ett föreläggande enligt 12 § får inte meddelas före den
tidpunkt då patentmyndigheten har rätt att ta upp ansökan
till prövning.
Bestämmelserna i 22 § andra och tredje styckena blir
tillämpliga redan innan ansökan har fullföljts så snart
sökanden har fullgjort sin skyldighet enligt 31 § att ge in
en översättning av ansökan eller, om ansökan är skriven på
svenska eller engelska, så snart sökanden har gett in en
kopia av den till patentmyndigheten.
I fråga om en internationell patentansökan ska vid
tillämpning av 48, 56 och 60 §§ vad som där sägs om att
handlingarna i ansökningsärendet har blivit tillgängliga
enligt 22 § i stället avse att handlingarna har blivit
tillgängliga enligt 22 § med iakttagande av tredje stycket.
Om patentansökan uppfyller de krav när det gäller form och
innehåll som föreskrivs i konventionen om patentsamarbete och
tillämpningsföreskrifterna till denna, ska den godtas i dessa
avseenden. Lag (2014:289).
34 § I fråga om en internationell patentansökan får inte patent
meddelas eller beslut om avslag fattas förrän efter utgången av den
frist som regeringen föreskriver, om inte sökanden samtycker till
att ansökningen avgörs innan dess. Lag (1993:1406).
35 § I fråga om en internationell patentansökan får patentmyndigheten
inte utan sökandens samtycke meddela patent eller offentliggöra
ansökningen förrän Världsorganisationen för den intellektuella
äganderättens internationella byrå har publicerat ansökningen eller
tjugo månader har förflutit från den internationella ingivningsdagen
eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs.
Lag (1993:1406).
36 § Om en del av en internationell patentansökan inte har
varit föremål för internationell nyhetsgranskning eller
internationell förberedande patenterbarhetsprövning på grund
av att ansökningen har bedömts omfatta av varandra oberoende
uppfinningar och att sökanden inte inom föreskriven tid har
betalat tilläggsavgift enligt konventionen om
patentsamarbete, ska patentmyndigheten pröva om bedömningen
var riktig. Om patentmyndigheten finner att bedömningen var
riktig, ska den del av ansökningen som inte har varit föremål
för sådan granskning eller prövning anses återkallad hos
patentmyndigheten, om inte sökanden betalar föreskriven
avgift till myndigheten inom två månader från det att
myndigheten sände en underrättelse till honom eller henne om
sitt ställningstagande. Om patentmyndigheten finner att
bedömningen inte var riktig, ska myndigheten fortsätta
handläggningen av ansökningen i dess helhet.
Ett beslut enligt första stycket genom vilket
patentmyndigheten har funnit att en patentansökan omfattar av
varandra oberoende uppfinningar får överklagas av sökanden.
Om domstolen finner att patentmyndighetens beslut är riktigt,
räknas fristen för att betala en sådan avgift som avses i
första stycket andra meningen från det att patentmyndigheten
sände en underrättelse till sökanden om att domstolens beslut
har fått laga kraft. Lag (2016:192).
37 § Har del av internationell patentansökan icke varit föremål för
internationell förberedande patenterbarhetsprövning på grund av att
sökanden inskränkt patentkraven efter anmodan av myndighet för sådan
prövning att antingen inskränka kraven eller betala tilläggsavgifter,
skall den icke prövade delen av ansökningen anses återkallad hos
patentmyndigheten, om ej sökanden erlägger föreskriven avgift till
myndigheten inom två månader från det myndigheten avsände underrättelse
till honom om vad sålunda gäller.
38 § Har mottagande myndighet vägrat att fastställa internationell
ingivningsdag för internationell patentansökan eller förklarat, att
ansökningen skall anses återkallad eller att yrkande om att ansökningen
skall omfatta Sverige skall anses återkallat, skall patentmyndigheten på
begäran av sökanden pröva om detta beslut var riktigt. Detsamma skall
gälla i fråga om beslut av internationella byrån att ansökningen skall
anses återkallad.
Begäran om prövning enligt första stycket skall framställas till
internationella byrån inom den frist som regeringen föreskriver.
Sökanden skall inom samma tid till patentmyndigheten inge översättning
av ansökningen i den omfattning regeringen förordnar samt erlägga
fastställd ansökningsavgift.
Finner patentmyndigheten att den mottagande myndighetens eller
internationella byråns beslut ej var riktigt, skall patentmyndigheten
handlägga ansökningen enligt 2 kap. Har internationell ingivningsdag ej
fastställts av mottagande myndighet, skall ansökningen anses gjord den
dag som patentmyndigheten finner borde ha fastställts såsom
internationell ingivningsdag. Uppfyller ansökningen de krav rörande form
och innehåll som föreskrivas i konventionen om patentsamarbete och
tillämpningsföreskrifterna till denna, skall den godtagas i dessa
avseenden.
Bestämmelsen i 2 § andra stycket andra punkten äger tillämpning på
ansökan som upptagits till handläggning enligt tredje stycket, om
ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Lag (1983:433).
4 Kap.
Patents omfattning och giltighetstid
39 § Patentskyddets omfattning bestämmes av patentkraven. För förståelse
av patentkraven må ledning hämtas från beskrivningen.
40 § Ett meddelat patent kan upprätthållas intill dess tjugo år har
förflutit från den dag då patentansökningen gjordes.
För ett patent skall betalas fastställd årsavgift för varje
avgiftsår som börjar efter meddelandet. Om patentet har meddelats
innan årsavgifter för patentansökningen har börjat förfalla enligt 41 §,
skall dock patenthavaren, när årsavgift för patentet för första
gången förfaller till betal-ning, betala årsavgift också för
avgiftsår som har börjat före patentmeddelandet.
Bestämmelser om tilläggsskydd finns i 13 kap. Lag (1996:889).
4 a kap. Patentbegränsning m.m.
40 a § En patenthavare får hos patentmyndigheten begära
1. att ett eller flera patentkrav och, om det behövs,
beskrivningen ändras så att patentskyddets omfattning
begränsas (patentbegränsning), eller
2. att patentet upphävs.
Om patentkraven är skrivna på engelska, ska patenthavaren vid
en begäran enligt första stycket 1 ge in en översättning till
svenska av patentkraven i den lydelse som begärs.
En begäran enligt första stycket ska avslås om det vid
tidpunkten för begäran pågår ett invändningsförfarande enligt
24 § eller enligt artikel 99 i den i München den 5 oktober
1973 avslutade konventionen om meddelande av europeiska
patent (den europeiska patentkonventionen) eller ett mål om
ogiltighet enligt 52 § som avser patentet. Om patenthavaren
har begärt eller begär att patentet ska begränsas eller
upphävas enligt artikel 105 a i den europeiska
patentkonventionen, ska en begäran enligt första stycket
förklaras vilande tills det europeiska patentverket meddelat
slutligt beslut i frågan.
En begäran enligt första stycket får inte utan berörda
rättighetshavares samtycke bifallas så länge patentet är
utmätt, belagt med kvarstad, taget i anspråk genom
betalningssäkring eller en tvist om överföring av patentet
pågår vid en domstol.
För en begäran enligt första stycket ska patenthavaren betala
en särskild avgift.
Paragrafen gäller inte i fråga om europeiska patent som avses
i 80 § tredje stycket. Den tillämpas dock i fråga om
tilläggsskydd som avses i 105 §, även om grundpatentet är ett
europeiskt patent med enhetlig verkan. Lag (2014:434).
40 b § Om patenthavaren inte har följt bestämmelserna i 40 a §
eller om en begäran om patentbegränsning inte är förenlig med
bestämmelserna i 52 § första stycket 2-4 om ogiltighet, skall
patenthavaren föreläggas att inom en viss tid vidta rättelse.
Om patenthavaren inte hörs av eller om begäran även efter det
att patenthavaren har yttrat sig inte kan bifallas, skall
begäran avslås, om
1. patenthavaren har haft tillfälle att yttra sig över hindret
och
2. det inte finns anledning att ge patenthavaren ett nytt
föreläggande. Lag (2007:516).
40 c § Om patentmyndigheten finner att det inte finns några
hinder för att bifalla en begäran enligt 40 a §, ska patentet
begränsas eller upphävas i enlighet med begäran. En
översättning som avses i 40 a § andra stycket ska biläggas
beslutet och det ska framgå av bilagan att det är
patentkravens lydelse på engelska som gäller.
Patentmyndigheten ska kungöra beslutet. Om patentet har
begränsats, ska patentmyndigheten utfärda ett nytt patentbrev
och hålla en ny patentskrift tillgänglig.
Patentmyndighetens beslut har verkan från ingivningsdagen för
patentansökan. Lag (2014:289).
40 d § I mål om patentintrång eller patents ogiltighet är
patenthavaren skyldig att informera domstolen om att en begäran
om begränsning eller upphävande av patentet har gjorts.
Lag (2007:516).
5 Kap.
Betalning av årsavgifter
41 § Årsavgiften förfaller till betalning sista dagen i den
kalendermånad under vilken avgiftsåret börjar. Årsavgifterna för de två
första avgiftsåren förfaller dock först samtidigt med avgiften för det
tredje avgiftsåret. Årsavgifter får inte erläggas tidigare än sex
månader innan de förfaller till betalning.
För en sådan senare ansökan som avses i 11 § förfaller årsavgifterna för
avgiftsår, som har börjat före den dag då den senare ansökningen tillkom
eller som börjar inom två månader från den dagen, inte i något fall
förrän två månader har förflutit från nämnda dag. För en internationell
patentansökan förfaller årsavgifterna för avgiftsår, som har börjat före
den dag då ansökningen fullföljdes enligt 31 § eller upptogs till
behandling enligt 38 § eller som börjar inom två månader från den dagen,
inte i något fall förrän två månader har förflutit från den dag då
ansökningen fullföljdes eller upptogs till behandling.
Årsavgift får, med den förhöjning som har fastställts, erläggas inom sex
månader efter det den förföll till betalning. Lag (1983:433).
42 § Är uppfinnaren sökande eller innehavare av patentet och har han
avsevärd svårighet att erlägga årsavgifterna, får patentmyndigheten
medge honom anstånd med betalningen, om han gör framställning därom
senast när årsavgifterna första gången förfaller till betalning. Anstånd
får medges med upp till tre år i sänder, dock längst till dess tre år
har förflutit från patentmeddelandet. Framställning om förlängt anstånd
skall göras innan meddelat anstånd har gått ut.
Avslås en framställning om anstånd eller förlängt anstånd, skall avgift
som erläggs inom två månader därefter anses erlagd i rätt tid.
Årsavgifter, med vilkas erläggande anstånd medgivits enligt första
stycket, får med samma förhöjning som avses i 41 § tredje stycket
erläggas inom sex månader efter den tidpunkt till vilken anstånd har
erhållits. Lag (1983:433).
6 Kap.
Licens, överlåtelse m. m.
43 § Har patenthavaren medgivit annan rätt att yrkesmässigt utnyttja
uppfinningen (licens), äger denne överlåta sin rätt vidare endast om
avtal träffats därom.
44 § Om ett patent gått över på någon annan eller en licens
upplåtits, ska detta på begäran antecknas i patentregistret.
Om det visas att en i registret antecknad licens upphört att
gälla, ska anteckningen om licensen tas bort.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om en rätt
som avses i 53 § andra stycket och en tvångslicens, dock inte
en tvångslicens att utnyttja en uppfinning som skyddas av ett
europeiskt patent som avses i 80 § tredje stycket.
I ett mål eller ärende om patent ska den som senast införts
som patenthavare i patentregistret anses vara patenthavare.
Lag (2016:726).
45 § En tvångslicens för att utöva en uppfinning i Sverige får
meddelas om
1. det har gått tre år från det att patentet meddelades och
fyra år från det att patentansökan gjordes,
2. uppfinningen inte utövas i skälig utsträckning i Sverige,
samt
3. det saknas godtagbar anledning till att uppfinningen inte
utövas.
Vid tillämpning av första stycket 2 jämställs med utövning av
en uppfinning införsel av uppfinningen till Sverige från en
stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en stat
som är ansluten till eller ett område som är anslutet till
avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO).
Lag (2004:159).
46 § En innehavare av ett patent på en uppfinning, vars
utnyttjande är beroende av ett patent som tillhör någon annan,
kan få en tvångslicens att utnyttja den uppfinning som skyddas
av det andra patentet. En sådan licens meddelas endast om
sökanden visar att den först nämnda uppfinningen utgör ett
viktigt tekniskt framsteg av betydande ekonomiskt intresse i
förhållande till den andra uppfinningen.
Om en tvångslicens meddelas enligt första stycket har
innehavaren av det patent i vilket tvångslicens meddelas rätt
att på skäliga villkor få en tvångslicens (motlicens) att
utnyttja den andra uppfinningen. Lag (2004:159).
46 a § En växtförädlare som inte kan få eller utnyttja en
växtförädlarrätt eller en gemenskapens växtförädlarrätt utan
att göra intrång i ett tidigare meddelat patent kan få en
tvångslicens att utnyttja den uppfinning som skyddas av
patentet, om en sådan licens är nödvändig för att växtsorten
skall kunna utnyttjas. En sådan licens meddelas endast om
sökanden visar att växtsorten utgör ett viktigt tekniskt
framsteg av betydande ekonomiskt intresse i förhållande till
uppfinningen.
Om en patenthavare får en tvångslicens i en växtförädlarrätt
eller en gemenskapens växtförädlarrätt har innehavaren av
växtförädlarrätten rätt att på skäliga villkor få en
tvångslicens (motlicens) att utnyttja patenthavarens
uppfinning.
Bestämmelser om möjlighet för innehavare av ett patent på en
bioteknisk uppfinning att under vissa förutsättningar få en
tvångslicens att utnyttja en skyddad växtsort finns i 7 kap.
3 a § växtförädlarrättslagen (1997:306) och, vad gäller en
gemenskapens växtförädlarrätt, i artikel 29 i rådets förordning
(EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens
växtförädlarrätt. Lag (2007:516).
47 § Om hänsyn till allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det, äger
den som vill yrkesmässigt utnyttja uppfinning, varå annan har patent,
erhålla tvångslicens därtill.
48 § Den som utnyttjade patentsökt uppfinning yrkesmässigt här i riket
när handlingarna i ansökningsärendet blevo tillgängliga enligt 22 §
äger, om ansökningen leder till patent, erhålla tvångslicens till
utnyttjandet, om synnerliga skäl föreligga samt han saknade kännedom om
ansökningen och ej heller skäligen kunnat skaffa sig kännedom därom.
Sådan rätt tillkommer under motsvarande förutsättningar även den som
vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt
här i riket. Tvångslicens kan avse även tid innan patentet meddelades.
49 § En tvångslicens får endast beviljas den som kan antas ha
förutsättningar att utnyttja uppfinningen på ett godtagbart
sätt och i överensstämmelse med licensen. Sökanden måste också
visa att han eller hon utan framgång har vänt sig till
patenthavaren för att få ett licensavtal på skäliga villkor.
En tvångslicens hindrar inte patenthavaren från att själv
utnyttja uppfinningen eller att upplåta licenser. En
tvångslicens kan övergå till någon annan endast tillsammans med
en rörelse där den utnyttjas eller var avsedd att utnyttjas.
För sådana tvångslicenser som avses i 46 § första stycket och
46 a § första stycket gäller dessutom att licensen endast får
överlåtas tillsammans med det patent eller den växtförädlarrätt
som licensen grundats på. Lag (2004:159).
50 § Tvångslicens meddelas av rätten, som även bestämmer i vilken
omfattning uppfinningen må utnyttjas samt fastställer vederlaget och
övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden påkalla
det, äger rätten på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya
villkor för denna.
7 Kap.
Patents upphörande m. m.
51 § Erläggs inte årsavgift för patent enligt föreskrifterna i 40, 41
och 42 §§, är patentet förfallet från och med ingången av det avgiftsår
för vilket avgiften inte har erlagts. Lag (1983:433).
52 § Om det yrkas ska rätten förklara patentet ogiltigt, om
1. det har meddelats trots att villkoren i 1–2 §§ inte är
uppfyllda,
2. det avser en uppfinning som inte är så tydligt beskriven
att en fackman med ledning av beskrivningen kan utöva
uppfinningen,
3. det omfattar något som inte framgick av ansökan på
ingivningsdagen, eller
4. patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att
patentet meddelats.
Om patentet är ogiltigt endast till en viss del, ska
patentskyddets omfattning begränsas i motsvarande
utsträckning genom en ändring av patentkraven, om
1. patenthavaren yrkar det,
2. det är förenligt med första stycket 2–4, och
3. patenthavaren, när patentkraven är skrivna på engelska,
har gett in en översättning till svenska av patentkraven i
den ändrade lydelsen.
En översättning som avses i andra stycket 3 ska biläggas
domen och det ska framgå av bilagan att det är patentkravens
lydelse på engelska som gäller.
Ett patent får inte förklaras ogiltigt på den grunden att den
som har fått patentet har haft rätt till bara en viss andel i
det.
Utom i fall som avses i sjätte stycket får talan föras av var
och en som lider förfång av patentet och, om det är påkallat
ur allmän synpunkt, av den myndighet som regeringen
bestämmer.
En talan, som grundas på att patentet har meddelats någon
annan än den som har rätt att få patentet enligt 1 §, får
föras endast av den som påstår sig ha sådan rätt. Talan ska
väckas inom ett år från det att den som påstår sig ha sådan
rätt fick kännedom om patentets meddelande och de övriga
omständigheter på vilka talan grundas. Om patenthavaren var i
god tro när patentet meddelades eller när det övergick till
denne, får dock talan inte väckas senare än tre år efter
patentets meddelande. Lag (2014:289).
53 § Om patent har meddelats annan än den som är berättigad
till patentet enligt 1 §, ska rätten på talan av den
berättigade överföra patentet på honom eller henne.
Bestämmelserna i 52 § sjätte stycket ska tillämpas när det
gäller tiden inom vilken talan ska väckas.
Om den som frånkänns patentet i god tro har börjat utnyttja
uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller vidtagit väsentliga
åtgärder för det, får han eller hon mot skäligt vederlag och
på skäliga villkor i övrigt fortsätta det påbörjade
utnyttjandet eller genomföra det planerade utnyttjandet med
bibehållande av dess allmänna art. En sådan rätt har under
motsvarande förutsättningar även den som innehar en licens
som är antecknad i patentregistret.
En rätt som avses i andra stycket får överlåtas till någon
annan endast tillsammans med rörelse i vilken rätten
utnyttjas eller har avsetts bli utnyttjad. Lag (2014:289).
54 § Om patenthavaren hos patentmyndigheten skriftligen
avstår från patentet, ska myndigheten förklara att patentet
har upphört i sin helhet.
Om patentet är utmätt, belagt med kvarstad eller taget i
anspråk genom betalningssäkring eller om en tvist pågår vid
domstol om överföring av patentet, får patentet inte
förklaras ha upphört, så länge utmätningen, kvarstaden eller
betalningssäkringen består eller tvisten inte har blivit
slutligt avgjord.
Paragrafen gäller inte i fråga om europeiska patent som avses
i 80 § tredje stycket. Den tillämpas dock i fråga om
tilläggsskydd som avses i 105 §, även om grundpatentet är ett
europeiskt patent med enhetlig verkan. Lag (2014:434).
55 § Om ett patent har förfallit eller förklarats ha upphört
eller om det genom dom som vunnit laga kraft har förklarats
ogiltigt, ändrats eller blivit överfört, ska
patentmyndigheten utfärda kungörelse om det.
Om patentet har ändrats genom en dom som vunnit laga kraft,
ska en ny patentskrift finnas tillgänglig hos
patentmyndigheten och ett nytt patentbrev utfärdas.
Lag (2014:289).
8 Kap.
Uppgiftsskyldighet
56 § Om en patentsökande åberopar sin ansökan gentemot annan
innan handlingarna i ärendet har blivit tillgängliga enligt
22 §, är sökanden skyldig att på begäran lämna sitt samtycke
till att denne får ta del av handlingarna. Omfattar
patentansökan en sådan deposition av biologiskt material som
avses i 8 b §, ska samtycket inbegripa också en rätt att få
prov från materialet. Bestämmelserna i 22 § sjunde stycket
tredje och fjärde meningarna samt åttonde och nionde styckena
tillämpas då någon vill få prov med stöd av sådant
samtycke.
Den som genom att direkt vända sig till annan, i
annons, genom påskrift på en vara eller dess förpackning
eller på annat sätt anger att ett patent har sökts eller
meddelats utan att samtidigt lämna upplysning om ansökans
eller patentets nummer, ska på begäran utan dröjsmål lämna
sådan upplysning. Om det inte uttryckligen anges att patent
har sökts eller meddelats men omständigheterna ger intryck av
att så är fallet, ska på begäran utan dröjsmål lämnas
upplysning om ett patent har sökts eller meddelats.
Lag (2014:289).
9 Kap.
Ansvar och ersättningsskyldighet m. m.
57 § Den som gör intrång i den ensamrätt som patent medför
(patentintrång) döms, om det sker uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet, för patentbrott till böter eller fängelse i högst
två år.
Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms
för grovt patentbrott till fängelse i lägst sex månader och
högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det
särskilt beaktas om gärningen
1. har föregåtts av särskild planering,
2. har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i
organiserad form,
3. har varit av större omfattning, eller
4. annars har varit av särskilt farlig art.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 b § får inte
dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till patentbrott eller grovt
patentbrott döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.
Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i denna paragraf
endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt.
Lag (2020:541).
57 a § Har upphävts genom lag (2024:796).
57 b § På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av
licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid
vite förbjuda den som gör eller medverkar till patentintrång
att fortsätta med det.
Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller
medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan
befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller
medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till
patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden till
dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har
beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha
fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle
medföra risk för skada.
Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök
eller förberedelse till intrång.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan
tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan
säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.
I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde
stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller
rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.
En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet. Lag (2016:192).
57 c § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har
gjort ett patentintrång får domstolen vid vite besluta att
någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge
sökanden information om ursprung och distributionsnät för de
varor eller tjänster som intrånget gäller
(informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på
yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har
rätt att utnyttja uppfinningen. Det får bara meddelas om
informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång
som avser varorna eller tjänsterna.
Skyldigheten att lämna information omfattar den som
1. har gjort eller medverkat till intrånget,
2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som
intrånget gäller,
3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget
gäller,
4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk
kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts
vid intrånget, eller
5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig
i tillverkningen eller distributionen av en vara eller
tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.
Information om varors eller tjänsters ursprung och
distributionsnät kan särskilt avse
1. namn på och adress till producenter, distributörer,
leverantörer och andra som har innehaft varorna eller
tillhandahållit tjänsterna,
2. namn på och adress till avsedda grossister och
detaljister, och
3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,
mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts
för varorna eller tjänsterna.
Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:111).
57 d § Ett informationsföreläggande får meddelas endast
om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.
Skyldigheten att lämna information enligt 57 c § omfattar
inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren
eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap.
3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.
I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av
den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende
på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av
sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG
(allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som
begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
Lag (2018:273).
57 e § Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig
mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska
bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet
tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får
överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon
annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242)
om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att
vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt
om föreläggandet. Lag (2016:229).
57 f § Den som på grund av bestämmelserna i 57 c § andra
stycket 2-5 har förelagts att enligt första stycket samma
paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning för
kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har
framställt yrkandet om informationsföreläggande.
Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst
och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat
ut information som avses i 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om
elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse
om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en
månad och senast efter tre månader från det att informationen
lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt
första stycket. Lag (2022:486).
57 g § Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen
(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser
som innefattar brott enligt 57 § behandlas om detta är
nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna
fastställas, göras gällande eller försvaras.
Lag (2018:273).
57 h § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om
intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till
intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida
information om domen i målet.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:111).
58 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör
patentintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet
av uppfinningen samt ersättning för den ytterligare skada som
intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms ska
hänsyn särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
3. skada på uppfinningens anseende,
4. ideell skada, och
5. patenthavarens intresse av att intrång inte begås.
Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör patentintrång ska
betala ersättning för utnyttjandet av uppfinningen, om och i
den mån det är skäligt.
Talan om ersättning för patentintrång får endast avse skada
under de fem senaste åren innan talan väcktes. Om talan inte
förs inom den tiden, är rätten till ersättning förlorad.
Lag (2009:111).
59 § På yrkande av den som har lidit patentintrång får
domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att ett
patentskyddat alster som har tillverkats utan patenthavarens
lov ska återkallas från marknaden, ändras, sättas i förvar för
återstoden av patenttiden eller förstöras eller att någon
annan åtgärd ska vidtas med det. Detsamma gäller i fråga om
hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid
intrånget.
Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det
skäligen kan antas att ett brott enligt 57 § har begåtts. I
fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i
brottmål i allmänhet.
Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det
finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av
egendom som avses i första stycket ska få förfoga över
egendomen under återstoden av patenttiden eller del av den,
mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt. Ett
sådant beslut får meddelas endast om innehavaren har handlat i
god tro.
Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära
att den som har lidit patentintrång ska betala ersättning till
den som åtgärden riktas mot.
Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om
det inte finns särskilda skäl mot detta.
Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om
förverkande av egendom eller någon åtgärd som kan förhindra
missbruk ska beslutas enligt 36 kap. brottsbalken.
Lag (2024:796).
59 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller
medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning
ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får
göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar
som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget
(intrångsundersökning).
Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:111).
59 b § En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på
yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har
rätt att utnyttja uppfinningen. Om en rättegång inte är
inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha
fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart
meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för utredning om intrånget
skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer
då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som
om frågan har uppkommit under en rättegång. Lag (2016:229).
59 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast
om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts
av motparten.
I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Lag (1998:1456).
59 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla
uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen skall ha,
2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor
för verkställandet. Lag (1998:1456).
59 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om
ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från
beslutet, förfaller det.
Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid
verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter,
i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett
beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet
genomförts. Lag (1998:1456).
59 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av
Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§
samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten endast om beslutet om
intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande.
Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får söka efter.
En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling
som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:682).
59 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas
har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten
inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte
uppnås.
Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som behövs.
Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än
som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om
förhållanden som kommer fram. Lag (2006:682).
59 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål
samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och
hållas tillgängliga för sökanden och motparten. Lag (1998:1456).
60 § Om någon yrkesmässigt utnyttjar en patentsökt uppfinning
efter det att handlingarna i ansökningsärendet har blivit
tillgängliga enligt 22 §, ska det som sägs om patentintrång
tillämpas i den utsträckning som ansökan leder till patent.
För tiden innan patentet har meddelats enligt 20 § omfattar
patentskyddet dock endast vad som framgår såväl av
patentkraven i deras lydelse när ansökan blev allmänt
tillgänglig som av patentkraven enligt patentet. Straff får
inte dömas ut, förverkande av egendom enligt 36 kap.
brottsbalken får inte ske och ersättning för skada på grund av
utnyttjande som sker innan patentet har meddelats får
bestämmas endast enligt 58 § andra stycket.
Om patentkraven är skrivna på engelska, gäller första stycket
endast om en översättning av patentkraven till svenska finns
tillgänglig i ansökningsärendet och, om översättningen har
getts in efter det att kungörelse enligt 22 § femte stycket
första meningen har skett, patentmyndigheten har utfärdat en
särskild kungörelse angående översättningen.
Det som sägs i 58 § tredje stycket ska inte tillämpas, om
ersättningstalan väcks senast ett år efter det att tiden för
invändning har gått ut eller, om invändning har gjorts, senast
ett år efter det att patentmyndigheten har beslutat att
patentet ska upprätthållas. Lag (2024:796).
61 § Om ett patent upphävts eller förklarats ogiltigt genom
ett beslut eller en dom som fått laga kraft, får domstolen
inte döma till straff, meddela vitesförbud, döma ut vite eller
ersättning eller besluta om någon annan åtgärd enligt 57-60 §§
eller besluta om förverkande av egendom enligt 36 kap.
brottsbalken.
Om det förs en talan om patentintrång och den mot vilken talan
förs gör gällande att patentet är ogiltigt, får frågan om
ogiltighet prövas endast sedan talan om detta väckts.
Domstolen ska förelägga den som gör gällande att patentet är
ogiltigt att inom viss tid väcka en sådan talan. Detta stycke
tillämpas inte i brottmål.
Om det i samma rättegång förs talan om patentintrång och talan
om patentets ogiltighet och det med hänsyn till utredningen är
lämpligt att frågan om huruvida patentintrång föreligger
avgörs särskilt för sig, får på begäran av någon av parterna
en särskild dom ges i den frågan. Om en särskild dom ges, får
domstolen besluta att målet om ogiltighet ska vila till dess
domen fått laga kraft. Lag (2024:796).
62 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa
underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § döms till
böter.
Sådan påföljd skall även ådömas den som i fall som avses i nämnda
paragraf uppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är ringa lämnar felaktig
upplysning, om för gärningen ej är stadgat straff i brottsbalken.
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som
åligger honom enligt 56 § eller i fall som där avses lämnar felaktig
upplysning skall ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa må
ersättningen jämkas.
Brott som avses i första och andra styckena må åtalas av allmän åklagare
endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl
finnes påkallat ur allmän synpunkt. Lag (1991:296).
63 § Patenthavare eller den som på grund av licens äger utnyttja
uppfinningen må föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av
patentet åtnjuter skydd gentemot annan, om ovisshet råder om
förhållandet och denna länder honom till förfång.
Den som driver eller avser att driva verksamhet äger, under samma
villkor, föra talan mot patenthavare om fastställelse, huruvida hinder
mot verksamheten föreligger på grund av visst patent.
Göres i mål som avses i första stycket gällande att patentet är
ogiltigt, äga bestämmelserna i 61 § andra stycket motsvarande
tillämpning.
64 § Den som vill väcka talan om ett patents ogiltighet,
överföring av ett patent eller meddelande av tvångslicens ska
anmäla detta till patentmyndigheten samt underrätta var och
en som enligt patentregistret innehar licens till eller
panträtt i patentet. Om en licenstagare vill väcka talan om
intrång i ett patent eller om fastställelse enligt 63 §
första stycket, ska licenstagaren underrätta patenthavaren om
detta. Detsamma gäller om en panthavare vill väcka talan med
anledning av intrång i patentet.
Underrättelseskyldigheten enligt första stycket anses
fullgjord, när underrättelsen i betald rekommenderad
försändelse sänts till den adress som har antecknats i
patentregistret.
Om det när talan väcks inte visas att anmälan eller
underrättelse har skett enligt första stycket, ska käranden
föreläggas att avhjälpa bristen inom viss tid. Följer
käranden inte föreläggandet, ska talan avvisas.
Paragrafen gäller inte den som vill väcka talan vid den
domstol som avses i 93 a § eller talan vid en svensk domstol
i fråga om ett europeiskt patent som avses i 80 § tredje
stycket. Lag (2014:434).
65 § Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och
ärenden enligt denna lag om inte något annat följer av
65 a §. Detsamma gäller i mål om bättre rätt till patentsökt
uppfinning.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en
domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan
ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett
yrkande om informationsföreläggande eller
intrångsundersökning. Lag (2016:229).
65 a § Om den domstol som avses i 93 a § är ensam behörig
enligt det avtal som anges i den paragrafen, får talan inte
tas upp till prövning av en svensk domstol. Lag (2014:434).
66 § Slutliga beslut av patentmyndigheten och beslut enligt
26 § andra och tredje styckena, 36, 42, 72 eller 73 § får
överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två
månader från dagen för beslutet.
Bestämmelserna i 22 § sjätte stycket tillämpas på handlingar
som kommer in till Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och
marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen.
Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett
sammanträde i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda
dörrar, om den patentansökan som prövas i ärendet inte är
tillgänglig för var och en enligt 22 §.
Ett överklagande till Patent- och marknadsöverdomstolen eller
Högsta domstolen får inte avse andra patentkrav än sådana som
har prövats genom det överklagade beslutet. Lag (2016:192).
67 § Har upphävts genom lag (2016:192).
68 § Har upphävts genom lag (2016:192).
68 a § I tvistemål enligt 65 § får rätten, om patentskriften
i sin helhet inte finns tillgänglig på svenska hos
patentmyndigheten, förelägga patenthavaren eller annan som
för talan på grund av en rätt som härleds från patenthavaren
att ge in en översättning till svenska av patentskriften. Om
den förelagda parten är kärande i målet, ska föreläggandet
ges vid påföljd att talan annars kan komma att avvisas. Är
den förelagda parten svarande i målet, ska föreläggandet i
stället ges vid påföljd att rätten annars kan låta översätta
patentskriften på dennes bekostnad. Lag (2014:289).
69 § Har upphävts genom lag (2016:192).
70 § Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 65 § skall
sändas till patentmyndigheten.
70 a § Ett avgörande som har meddelats av den domstol som
avses i 93 a § verkställs här i landet som ett motsvarande
svenskt avgörande. Lag (2014:434).
10 Kap.
Särskilda bestämmelser
71 § En patenthavare som inte har hemvist i Sverige ska ha
ett ombud som är bosatt här. Ombudet ska ha rätt att för
patenthavaren ta emot delgivning av stämning, kallelser och
andra handlingar i mål och ärenden i fråga om patentet med
undantag av stämning i brottmål och föreläggande för part att
infinna sig personligen inför domstol. Ombudet ska anmälas
till patentregistret och antecknas i detta.
Om patenthavaren inte har anmält ett ombud, får delgivning i
stället ske genom att den handling som ska delges sänds till
patenthavaren med posten i betalt brev till den adress som
har antecknats för patenthavaren i patentregistret. Om en
fullständig adress inte finns antecknad i registret, får
delgivning ske genom att handlingen hålls tillgänglig hos
patentmyndigheten och genom att ett meddelande om detta och
om handlingens huvudsakliga innehåll kungörs i den
publikation som regeringen meddelar föreskrifter om.
Delgivningen anses ha skett när det som nu angetts har
fullgjorts.
Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet, meddela
föreskrifter om att bestämmelserna i första och andra
styckena inte ska tillämpas i fråga om patenthavare som har
hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten
bosatt ombud, vilket är anmält till det svenska
patentregistret och har behörighet som anges i första
stycket.
Paragrafen gäller inte i fråga om innehavare av europeiska
patent som avses i 80 § tredje stycket. Lag (2014:434).
72 § Om sökanden eller patenthavaren trots att han eller hon
har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna
har lidit rättsförlust på grund av att han eller hon inte har
vidtagit en åtgärd hos patentmyndigheten inom tid som
föreskrivs i denna lag eller med stöd av lagen och vidtar han
eller hon åtgärden inom två månader från det att förfallet
upphörde, dock senast inom ett år från fristens utgång, skall
patentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen i
rätt tid. Om sökanden eller patenthavaren vill få en sådan
förklaring, skall han eller hon inom den tid som nu har angetts
för åtgärden begära den hos patentmyndigheten och betala en
avgift.
När det gäller den frist som avses i 6 § får en förklaring
enligt första stycket ges endast om den ansökan för vilken
prioritet åberopas ges in senast inom två månader från fristens
utgång samt en begäran om förklaring gjorts och avgiften
betalats inom samma tid.
I fråga om en internationell patentansökan som har fullföljts i
Sverige enligt 31 § tillämpas första och andra styckena också
om sökanden har lidit rättsförlust på grund av att han eller
hon inte har iakttagit en frist gentemot den mottagande
myndigheten, den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten,
myndigheten för internationell förberedande
patenterbarhetsprövning eller internationella byrån. Den åtgärd
som inte har vidtagits inom fristen skall i de fall som avses
här vidtas hos patentmyndigheten. Lag (2007:516).
73 § Har, i fall som avses i 31 eller 38 §, handling eller avgift som
avsänts med posten icke inkommit till patentmyndigheten inom föreskriven
tid men blir den med försändelsen avsedda åtgärden vidtagen inom två
månader från det sökanden insåg eller bort inse att fristen
överskridits, dock senast inom ett år från fristens utgång, skall
patentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid,
om
1) avbrott i postförbindelserna förekommit under någon av de tio dagarna
närmast före fristens utgång på grund av krig, revolution, upplopp,
strejk, naturkatastrof eller annan liknande omständighet på den ort där
avsändaren vistas eller har sin rörelse, samt handlingen eller avgiften
avsänts till patentmyndigheten inom fem dagar från det
postförbindelserna återupptagits, eller
2) handlingen eller avgiften avsänts till patentmyndigheten i
rekommenderad försändelse senast fem dagar före fristens utgång, dock
endast om försändelsen sänts med flygpost där så varit möjligt eller
avsändaren haft anledning antaga att försändelsen vid ytledes befordran
skulle ha anlänt till patentmyndigheten inom två dagar från
avsändningsdagen.
Vill patentsökanden vinna förklaring enligt första stycket, skall han
göra skriftlig framställning därom hos patentmyndigheten inom tid som
där föreskrivits för åtgärden. Lag (1983:433).
74 § Har framställning enligt 72 eller 73 § bifallits och skall till
följd därav patentansökan, som avskrivits eller avslagits efter det den
blivit tillgänglig enligt 22 §, företagas till fortsatt handläggning
eller patent, som förfallit, anses upprätthållet, skall kungörelse därom
utfärdas.
Har någon, efter det tiden för återupptaganden av den avskrivna
ansökningen utgått eller beslutet om avslag vunnit laga kraft eller
patentet förfallit men innan kungörelsen utfärdades, i god tro börjat
utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket, må han utan hinder av
patentet fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art.
Sådan rätt till utnyttjande tillkommer under motsvarande förutsättningar
även den som vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen
yrkesmässigt här i riket.
Rätt enligt andra stycket må övergå till annan endast tillsammans med
rörelse, vari den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.
75 § Har upphävts genom lag (2016:192).
76 § Avgifter enligt denna lag fastställs av regeringen. Därvid får
regeringen, såvitt avser årsavgifter, förordna att ett eller flera av de
första avgiftsåren skall vara avgiftsfria. Lag (1983:433).
77 § Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer,
meddelar föreskrifter om verkställigheten av denna lag. Diarier
hos patentmyndigheten skall vara tillgängliga för allmänheten i
den utsträckning regeringen bestämmer.
Regeringen får meddela föreskrifter om att handlingar i ärenden
angående ansökan om patent får lämnas ut till en myndighet i
annan stat.
Regeringen får också meddela föreskrifter om
1. att granskning av ansökningar om patent, efter framställning
av patentmyndigheten, får äga rum hos en myndighet i annan stat
eller hos en internationell institution samt
2. att den som söker patent på en uppfinning, för vilken han
eller hon sökt patent i en annan stat, skall vara skyldig att
redovisa vad patentmyndigheten i den staten delgivit honom
eller henne om prövningen av uppfinningens patenterbarhet.
Föreskrifter om redovisningsskyldighet enligt tredje stycket 2
får dock inte meddelas i fråga om sådan patentansökan som avses
i 3 kap., om den varit föremål för internationell förberedande
patenterbarhetsprövning och en rapport om denna prövning getts
in till patentmyndigheten. Lag (2007:516).
78 § Befinner sig riket i krig eller krigsfara äger regeringen, om det
finnes nödvändigt ur allmän synpunkt, förordna, att rätt till viss
uppfinning skall avstås till staten eller till annan som regeringen
bestämmer. För rätt till uppfinning, som sålunda tages i anspråk, skall
skälig ersättning utges. Träffas icke överenskommelse om ersättningen
med den ersättningsberättigade, bestämmes ersättningen av rätten.
Har rätt till uppfinning tagits i anspråk av annan än staten till följd
av förordnande enligt första stycket och fullgör denne icke sin
ersättningsskyldighet, är staten pliktig att på ansökan av den
ersättningsberättigade genast utge ersättningen.
79 § Om uppfinningar av betydelse för rikets försvar gälla särskilda
bestämmelser.
11 Kap.
Europeiskt patent
80 § Med europeiskt patent avses ett patent som meddelas av
det europeiska patentverket enligt den i München den 5
oktober 1973 avslutade europeiska patentkonventionen. Med
europeisk patentansökan avses en patentansökan som görs
enligt konventionen.
En ansökan om ett europeiskt patent görs hos det europeiska
patentverket. En sådan ansökan får ges in även till
patentmyndigheten för att av denna vidarebefordras till det
europeiska patentverket. En ansökan som avses i artikel 76 i
konventionen (europeisk avdelad ansökan) ska dock alltid ges
in till det europeiska patentverket.
Europeiska patent kan ha enhetlig verkan i enlighet med
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2012 av
den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat
samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd.
Lag (2014:434).
81 § Ett europeiskt patent är meddelat, när det europeiska
patentverket har kungjort sitt beslut att bifalla
patentansökan. Ett europeiskt patent har samma rättsverkan
som ett patent som har meddelats i Sverige och följer även i
övrigt samma bestämmelser som ett sådant patent, om inte
något annat föreskrivs i denna lag. Lag (2014:434).
82 § Ett europeiskt patent har verkan i Sverige endast om
sökanden inom tre månader efter den dag då det europeiska
patentverket kungjort sitt beslut att meddela patentet till
patentmyndigheten har
– gett in en översättning, på det sätt som föreskrivs i
tredje stycket, av den text med vilken patentet meddelats av
det europeiska patentverket, och
– betalat en avgift för offentliggörandet.
Om det europeiska patentverket beslutar att ett europeiskt
patent ska upprätthållas i ändrad lydelse eller begränsas,
gäller motsvarande även i fråga om den ändrade texten.
Patentkraven ska alltid ges in i översättning till svenska.
Om patentet har meddelats på tyska eller franska, ska
beskrivningen ges in i översättning till svenska eller
engelska.
Översättningen ska hållas tillgänglig för var och en. Den ska
dock inte hållas tillgänglig förrän det europeiska
patentverket har publicerat den europeiska patentansökan.
Om översättningen har getts in och avgiften har betalats inom
föreskriven tid och det europeiska patentverket har kungjort
sitt beslut att meddela patentet eller beslutat att det
europeiska patentet ska upprätthållas i ändrad lydelse eller
begränsas, ska det kungöras av patentmyndigheten.
Paragrafen gäller inte i fråga om europeiska patent som avses
i 80 § tredje stycket. Lag (2014:434).
82 a § Om ett europeiskt patent får enhetlig verkan som avses
i 80 § tredje stycket, är sökandens åtgärder enligt 82 § utan
verkan. Lag (2014:434).
82 b § Om patenthavaren fått avslag på en begäran om
enhetlig verkan som avses i 80 § tredje stycket, ska tiden
för att ge in en översättning och betala avgift enligt 82 §
räknas från dagen då avslagsbeslutet fått laga kraft,
förutsatt att begäran getts in i rätt tid till det europeiska
patentverket. Lag (2016:726).
83 § Har en patenthavare inte inom föreskriven tid vidtagit
åtgärd som avses i 82 §, skall vad i 72 § första stycket sägs
om patentsökande ha motsvarande tillämpning. Förklaras med stöd
av 72 § att sådan åtgärd skall anses vidtagen i rätt tid, skall
det kungöras av patentmyndigheten.
Har någon, efter det tiden för att vidta åtgärd enligt 82 §
gått ut men innan kungörelsen utfärdades, i god tro börjat
utnyttja uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller vidtagit
väsentliga åtgärder för det, har han den rätt som anges i 74 §
andra och tredje styckena. Lag (2006:625).
84 § Har upphävts genom lag (1993:1406).
85 § Om det europeiska patentverket har beslutat att begränsa
eller helt eller delvis upphäva ett europeiskt patent, skall
detta ha samma verkan som om patentet i motsvarande mån
begränsats eller förklarats ogiltigt i Sverige. För att ett
begränsningsbeslut skall få verkan i Sverige måste dock
förutsättningarna i 82 § vara uppfyllda. Patentmyndigheten
skall kungöra beslutet. Lag (2007:516).
86 § För ett europeiskt patent ska årsavgift betalas till
patentmyndigheten för varje avgiftsår som börjar efter det
avgiftsår under vilket det europeiska patentverket har
kungjort sitt beslut att bifalla patentansökan.
Om årsavgift inte betalas för ett europeiskt patent enligt
vad som sägs i första stycket och i 41 och 42 §§, tillämpas
51 §. Den första årsavgiften för ett europeiskt patent
förfaller dock inte till betalning förrän tre månader gått
från dagen då patentet meddelades eller, om patenthavaren i
rätt tid hos det europeiska patentverket begärt enhetlig
verkan som avses i 80 § tredje stycket men begäran avslagits,
från dagen då avslagsbeslutet fick laga kraft.
Paragrafen gäller inte i fråga om europeiska patent som avses
i 80 § tredje stycket. Lag (2016:727).
87 § En europeisk patentansökan, för vilken det europeiska
patentverket fastställt ingivningsdag, skall i Sverige ha samma
verkan som en svensk patentansökan med samma ingivningsdag.
Åtnjuter ansökan enligt den europeiska patentkonventionen
prioritet från tidigare dag än ingivningsdagen, skall sådan
prioritet beaktas.
Vid tillämpning av 2 § andra stycket andra meningen skall
publiceringen av en europeisk patentansökan som sker enligt
artikel 93 i den europeiska patentkonventionen jämställas med
att ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Detta gäller
även en publicering som avses i artikel 153.3 eller 153.4 i
konventionen, om denna publicering av det europeiska
patentverket jämställs med en publicering som sker enligt
artikel 93. Lag (2007:516).
88 § Har europeisk patentansökan publicerats enligt den europeiska
patentkonventionen och har översättning till svenska av patentkraven i
den lydelse de publicerades ingivits till patentmyndigheten samt
fastställd avgift erlagts, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse
därom och hålla översättningen tillgänglig för envar.
Utnyttjar någon yrkesmässigt uppfinning som sökes skyddad i europeisk
patentansökan efter det att kungörelse utfärdats enligt första stycket,
äger vad som sägs om patentintrång motsvarande tillämpning om
ansökningen leder till patent för Sverige. I sådant fall omfattar
patentskyddet dock endast vad som framgår såväl av patentkraven i den
lydelse de publicerades som av patentkraven enligt patentet. Till straff
må ej dömas och ersättning för skada må bestämmas endast enligt 58 §
andra stycket.
Bestämmelserna i 58 § tredje stycket äga ej tillämpning, om
ersättningstalan väckes senast ett år efter det tiden för invändning mot
det europeiska patentet utgått eller, om invändning gjorts, senast ett
år efter det att det europeiska patentverket beslutat att patentet skall
upprätthållas. Lag (1980:105).
89 § Har europeisk patentansökan eller yrkande att sådan ansökan skall
omfatta Sverige återkallats eller skall enligt den europeiska
patentkonventionen sådan återkallelse anses ha skett och har ansökningen
icke återupptagits enligt artikel 121 i konventionen, skall detta ha
samma verkan som återkallelse av patentansökan hos patentmyndigheten.
Har europeisk patentansökan avslagits, skall detta ha samma verkan som
avslag på patentansökan här i riket.
90 § Om en text har översatts och getts in till
patentmyndigheten enligt 82 eller 88 §, gäller textens
lydelse på handläggningsspråket vid det europeiska
patentverket.
När en översättning som avses i första stycket hålls
tillgänglig av patentmyndigheten, ska det framgå att det är
textens lydelse på handläggningsspråket vid det europeiska
patentverket som gäller. Lag (2014:434).
91 § Har upphävts genom lag (2014:434)
92 § Om det europeiska patentverket har beslutat att begränsa
eller helt eller delvis upphäva ett europeiskt patent eller har
beträffande en europeisk patentansökan inträtt sådant
förhållande som avses i 89 §, men förklarar det europeiska
patentverket enligt den europeiska patentkonventionen
patenthavaren eller sökanden återinsatt i tidigare rättigheter,
gäller detta även i Sverige.
Har någon, efter det beslutet meddelades eller förhållandet
inträdde men innan det europeiska patentverket utfärdat
kungörelse om förklaring som avses i första stycket, i god tro
börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller
vidtagit väsentliga åtgärder för det, har han eller hon den
rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.
Om det europeiska patentverket har undanröjt ett beslut enligt
artikel 112 a i den europeiska patentkonventionen, gäller
beslutet om undanröjande även i Sverige. Om ett europeiskt
patent har blivit gällande i Sverige efter det att det
europeiska patentverket beslutat om undanröjande av ett beslut,
skall bestämmelserna i andra stycket tillämpas, om utnyttjandet
påbörjats eller åtgärder vidtagits innan beslutet om
undanröjande kungjordes. Motsvarande gäller om patentskyddets
omfattning för ett i Sverige gällande europeiskt patent har
utvidgats efter det att det europeiska patentverket beslutat om
undanröjande av ett beslut. Lag (2007:516).
93 § Om en europeisk patentansökan som getts in till en
nationell patentmyndighet är att anse som återkallad därför
att den inte kommit in till det europeiska patentverket inom
föreskriven tid, ska patentmyndigheten på framställning av
sökanden ta upp den som omvandlad till en ansökan om svenskt
patent under förutsättning
1. att framställningen ges in till den nationella myndighet
som tog emot patentansökan inom tre månader från det sökanden
underrättades om att ansökan ansågs återkallad och dessutom
kommer in till patentmyndigheten inom 20 månader från den dag
då ansökan gavs in eller, om prioritet yrkas, den dag från
vilken prioritet begärs, samt
2. att sökanden inom den tid som regeringen bestämmer betalar
fastställd ansökningsavgift och ger in översättning till
svenska eller engelska av patentansökan eller, om ansökan är
skriven på engelska, en kopia av ansökan.
Om patentansökan uppfyller de krav på ansökans form som
föreskrivs i den europeiska patentkonventionen och
tillämpningsföreskrifterna till denna, ska den godtas i detta
avseende. Lag (2014:289).
93 a § I avtalet om en enhetlig patentdomstol finns
bestämmelser om en domstol som har till uppgift att handlägga
tvister om europeiska patent. Lag (2014:434).
93 b § Staten ska ersätta skada i enlighet med artikel 22.1
och 22.2 i det avtal som anges i 93 a §. Lag (2014:434).
12 kap. Pantsättning
94 § Ett patent som har meddelats eller har verkan i Sverige
kan pantsättas enligt bestämmelserna i detta kapitel. I fråga
om europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket gäller
dock inte 95 § första och andra styckena, 96 § första och
tredje styckena, 97 § första och tredje styckena samt 99, 100
och 104 §§.
En pantsättning kan också avse
1. en svensk patentansökan,
2. en internationell patentansökan som har fullföljts enligt
31 § eller som har tagits upp till handläggning enligt 33 §
tredje stycket eller 38 §, eller
3. en europeisk patentansökan för vilken översättning enligt
88 § har kommit in till patentmyndigheten eller som har
omvandlats enligt 93 §.
Panträtt i en patentansökan omfattar också en del av ansökan
som blir föremål för delning eller utbrytning. Lag (2014:434).
94 a § Om det europeiska patentverket i det europeiska
patentregistret registrerar ett skriftligt avtal om
pantsättning av ett europeiskt patent som avses i 80 § tredje
stycket, har pantsättningen verkan enligt bestämmelserna i
detta kapitel.
I fråga om europeiska patent med enhetlig verkan gäller det
som sägs i
– 95 § tredje stycket och 102 § första stycket om
patentmyndigheten i stället det europeiska patentverket,
– 96 § andra stycket om patentregistret i stället det
europeiska patentregistret, samt
– 101 § första stycket om registrering enligt 95 § i stället
registrering i det europeiska patentregistret. Lag (2014:434).
95 § Panträtt i patent eller patentansökan uppkommer genom registrering
av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om
registrering görs hos patentmyndigheten.
Om en registrerad panträtt har övergått på någon annan, skall det på
begäran antecknas i patentregistret eller diariet för patentansökningar.
Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den upplåtelse
företräde för vilken ansökan om registrering först inkom till
patentmyndigheten, om inte annat har avtalats.
Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser, har de
sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om
inte annat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det inte
utredas i vilken tidsföljd de har skett, har de lika rätt. Lag
(1987:1330).
96 § Ansökan om registrering enligt 95 § görs av den som har rätt till
patentet eller patentansökningen eller av den till vilken panträtt har
upplåtits. Sökanden skall styrka upplåtarens rätt till patentet eller
patentansökningen.
Den som i patentregistret anges som patenthavare skall anses ha rätt
till patentet, om inte annat framgår i ärendet. Avser ansökan om
registrering pantsättning av en patentansökan, skall den som har
registrerats hos patentmyndigheten som uppfinnare eller dennes
rättsinnehavare anses ha rätt till patentansökningen, om inte annat
framgår i ärendet.
Är upplåtaren, när ansökan om registrering görs, på grund av utmätning,
konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller någon annan
anledning inte behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen,
får ansökningen inte bifallas. Lag (1987:1330).
97 § Ett avtal om pantsättning av patent kan registreras när patent har
meddelats eller, om avtalet avser ett europeiskt patent, när detta
enligt 82 § har fått verkan här i riket.
Ett avtal om pantsättning av patentansökan kan registreras när denna har
registrerats i patentmyndighetens diarium eller, om avtalet avser en
europeisk patentansökan, när kungörelse enligt 88 § har utfärdats.
Om en pantsatt patentansökan leder till att patent meddelas, gäller
därefter patentet som pantobjekt. Lag (1987:1330).
98 § Även om registrering har skett, gäller panträtt i den pantsatta
egendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon som var rätt ägare
till egendomen och behörig att förfoga över den och om avtalet inte
heller av någon annan anledning är ogiltigt. Lag (1987:1330).
99 § Panträtten är förfallen, om patentet eller patentansökningen har
överförts på någon annan eller annars på grund av bestämmelserna i denna
lag inte vidare skall gälla. Lag (1987:1330).
100 § Registreringen skall avföras, om panträtten genom lagakraftvunnen
dom har förklarats ogiltig eller om panträtten har förfallit eller
annars upphört att gälla. Lag (1987:1330).
101 § Pantsättning av patent eller patentansökan gäller från tiden för
ansökan om registrering enligt 95 § mot den som senare förvärvar
äganderätt eller annan rätt till egendomen.
Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har slutits före
ansökan om registrering av pantavtalet. Lag (1987:1330).
102 § Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller i
konkurs gäller också för panträtt i patent eller patentansökan. När
ansökan om registrering enligt 95 § inkommer till patentmyndigheten
medför det samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i
besittning.
Säljs pantsatt patent eller patentansökan vid utmätning eller i konkurs,
består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket. Lag
(1987:1330).
103 § Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur
köpeskillingen endast om han dessförinnan har underrättat gäldenären och
andra kända sakägare om försäljningen och dessa har erhållit skäligt
rådrum att bevaka sin rätt.
Vid försäljning enligt denna paragraf består sådana licensavtal som
avses i 101 § andra stycket. Lag (1987:1330).
104 § Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall betala
en avgift. Regeringen bestämmer avgiftens storlek. Lag (1987:1330).
13 Kap. Tilläggsskydd
105 § Den som ansöker om tilläggsskydd eller förlängd
giltighetstid för ett tilläggsskydd enligt Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om
tilläggsskydd för läkemedel eller om tillläggsskydd enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av
den 23 juli 1996 om införande av tilläggsskydd för
växtskyddsmedel ska betala fastställd ansökningsavgift.
För tilläggsskyddet ska det betalas årsavgift. Avgiftsåret
räknas från den dag då skyddet började gälla och därefter
från motsvarande dag. Lag (2014:434).
106 § Vad som sägs i 9 kap. om ansvar skall tillämpas på
tilläggsskydd. Lag (1994:1511).
107 § har upphävts genom lag (1994:1511).
108 § har upphävts genom lag (1994:1511).
109 § har upphävts genom lag (1994:1511).
110 § har upphävts genom lag (1994:1511).
111 § har upphävts genom lag (1994:1511).
112 § har upphävts genom lag (1994:1511).
113 § har upphävts genom lag (1994:1511).
114 § har upphävts genom lag (1994:1511).
Övergångsbestämmelser
1986:233
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.
2. I fråga om tingsrättens domförhet skall äldre föreskrifter
fortfarande tillämpas vid huvudförhandlingar som har påbörjats före
ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning
till sådana huvudförhandlingar.
3. I fråga om hovrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande
tillämpas i mål där den slutliga handläggningen har påbörjats före
ikraftträdandet.
4. I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har
meddelat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande
tillämpas.
1986:1156
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om besvärsavgift
vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller
dock äldre föreskrifter.
1992:1688
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Intill den dag regeringen särskilt bestämmer skall, vid tillämpning
av den nya bestämmelsen i 3 § tredje stycket 2), den omständigheten att
livsmedel eller läkemedel bringats i omsättning i Finland eller att
läkemedel bringats i omsättning i Island inte anses innebära att
produkten ifråga bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Vad nu sagts gäller dock endast i fråga om produkter
som åtnjuter patentskydd i Sverige på annan grund än att de utgör alster
som tillverkats enligt ett patentskyddat förfarande.
1993:1406
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Om en ansökan om patent har godkänts för utläggning före
ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser gälla med undantag av
vad som anges i punkt 3.
3. Bestämmelsen i 72 § skall tillämpas även i fråga om ett patent
som har meddelats och en ansökan som behandlas enligt äldre
bestämmelser.
4. Om en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens i ett läkemedel
som har godkänts efter den 1 januari 1985 men före ikraftträdandet
av denna lag, får ansökan trots vad som sägs i 107 § andra stycket
första meningen göras senast den 30 juni 1994.
5. Om en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens som
skyddades av ett patent den 1 januari 1993 men patentets
giltighetstid har löpt ut före ikraftträdandet av denna lag, får
ansökan trots vad som sägs i 106 § 1 göras senast den 30 juni 1994.
Ett tilläggsskydd som har meddelats efter ansökan enligt första
stycket börjar gälla när det har meddelats.
Har någon efter utgången av patentets giltighetstid men innan
ansökningen om tilläggsskydd enligt första stycket gjordes i god tro
börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i landet, får han utan
hinder av tilläggsskyddet fortsätta utnyttjandet med bibehållande
av dess allmänna art. Sådan rätt till utnyttjande har under
motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga
åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i landet.
Rätt enligt tredje stycket får övergå till någon annan endast
tillsammans med den rörelse i vilken den uppkommit eller
utnyttjandet avsetts skola ske.
1994:1511
1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
2. I fråga om tilläggsskydd som har meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser.
2000:1158
Denna lag träder i fråga om 8 § i kraft den dag regeringen
bestämmer och i övrigt den 1 januari 2001.
2004:159
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004.
2. De nya bestämmelserna skall tillämpas även på patent som har
meddelats eller sökts före ikraftträdandet.
2006:625
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. De nya bestämmelserna skall tillämpas på europeiska patent
beträffande vilka kungörelse om att patentet meddelats
publicerats i den europeiska patenttidningen efter
ikraftträdandet.
2007:516
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 a-6 d, 8, 8 b, 8 c,
13-15, 24, 26, 29, 31-33, 40 a-40 d, 46 a, 52-54, 72, 77 och
91 §§, den 1 juli 2007 och i övrigt den dag regeringen
bestämmer.
2. De nya bestämmelserna skall, om annat inte följer av punkten
3 eller 4, tillämpas även på patent som har meddelats eller
sökts före ikraftträdandet.
3. I fråga om handläggning och avgörande av patentansökningar
som gjorts före ikraftträdandet gäller 6 d, 13 och 14 §§ i
äldre lydelse.
4. Har någon före den 1 juli 2007 i god tro börjat att
yrkesmässigt utnyttja en uppfinning, för vilken meddelats ett
patent vars skyddsomfång begränsas med tillämpning av
40 a-40 c §§ eller 52 § andra stycket, och utgör utnyttjandet
intrång i patentet till följd av att de ändrade patentkraven
tillförts uppgifter som inte framgick av kraven i deras lydelse
före begränsningen, får utnyttjandet med bibehållande av dess
allmänna art fortsättas utan hinder av patentet. Detsamma
gäller för den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga
åtgärder för ett yrkesmässigt utnyttjande av uppfinningen.
Rätten att fortsätta utnyttjandet får övergå till någon annan
endast tillsammans med den rörelse där den har uppkommit eller
utnyttjandet avsetts komma att ske.
2009:111
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.
2. Bestämmelserna i 57 c–57 f och 57 h §§ ska inte tillämpas
när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till
intrånget, har begåtts före ikraftträdandet.
2011:580
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även på patent som har
meddelats eller sökts före ikraftträdandet.
2014:289
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
2. Äldre bestämmelser gäller för svenska patentansökningar
som har gjorts samt internationella patentansökningar som har
fullföljts och europeiska patentansökningar som har begärts
omvandlade före ikraftträdandet.
2014:434
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014 i fråga om 6 b,
90 och 91 §§ samt i övrigt den dag regeringen bestämmer.
2. I fråga om en europeisk patentansökan för vilken det
europeiska patentverket har fastställt en ingivningsdag som
ligger före ikraftträdandet gäller 90 § i sin äldre lydelse
och den upphävda 91 §. Detsamma gäller i fråga om ett
europeiskt patent för vilket det europeiska patentverket före
ikraftträdandet har kungjort sitt beslut att bifalla
patentansökan.
2016:192
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har
avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.
3. Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt
eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till
Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och
marknadsöverdomstolen.
4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och
ärenden som har inletts i allmän domstol före
ikraftträdandet.