Regeringskansliets rättsdatabaser

Den i Strasbourg den 20 april 1959 dagtecknade europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål träder -- med vissa förbehåll -- i kraft för Sveriges del den 1 maj 1968. Konventionen innehåller bestämmelser om sådan rättshjälp som avser bevisupptagning vid domstol, verkställande av delgivning av rättegångshandlingar och domstolsbeslut samt meddelande av utdrag ur kriminalregister. Önskar domstol eller åklagare vid handläggning här i landet av brottmål biträde från främmande stat enligt konventionen bör följande iakttagas. Framställning som avser rättshjälp i Danmark eller Norge sändes direkt till den myndighet i respektive land som är behörig att ombesörja den önskade åtgärden. Begäran om rättshjälp i annan konventionsstat inges till utrikesdepartementets juridiska byrå. Cirkulär (1975:618). Bestämmelserna i kungörelsen den 24 november 1933 (nr 618) angående biträde av utrikesdepartementet för delgivning av handlingar i utlandet gäller även i fråga om framställning om delgivning i konventionsstat. Kallelse som önskas delgiven bör vara utrikesdepartementets juridiska byrå tillhanda i god tid före den förhandling som kallelsen avser, om delgivning skall kunna påräknas. Detta gäller särskilt kallelse av tilltalad, eftersom sådan kallelse i vissa fall måste tillställas myndigheterna i den främmande staten särskilt angiven tid före förhandlingen för att medverkan skall lämnas till delgivning. Utrikesdepartementets juridiska byrå lämnar upplysning om de tidsfrister i detta hänseende som domstol och åklagare bör iakttaga i olika fall. Om vittnes eller sakkunnigs närvaro i brottmål anses synnerligen nödvändig, bör domstol eller åklagare ange detta i sin begäran till utrikesdepartmentet. I sådant fall kan nämligen utrikesdepartmentet i framställningen till den främmande staten begära, att den som avses med kallelsen uppmanas att inställa sig och att förskott utges till vittne eller sakkunnig, som ej inkallas på begäran bara av den tilltalade. I samband med framställning som nu har nämnts lämnar utrikesdepartementet uppgift till den främmande staten om det ungefärliga beloppet av den ersättning som kan utgå för inställelsen. När förskott har betalats ut, upplyser den utländska myndigheten om detta i samband med att bevis om delgivningen översändes till utrikesdepartementet. Sedan uppgift om utbetalat förskott kommit domstolen tillhanda, skall denna sända det belopp som har angivits i uppgiften till utrikesdepartementets juridiska byrå (postgirokonto nr 15610). Betalningen verkställes och redovisas i övrigt på samma sätt som är föreskrivet i fråga om förskott av allmänna medel till vittne. I art. 8 i konventionen föreskrives bl.a. att vittne eller sakkunnig, som icke har efterkommit kallelse om vars delgivning framställning har gjorts, ej får underkastas straff, vite eller annan tvångsåtgärd, oavsett om påföljd för utevaro har angivits i kallelsen. Eftersom de i 36 kap. 20 § och 40 kap. 13 § rättegångsbalken angivna påföljderna för utevaro av vittne och sakkunnig icke skall tillämpas i fråga om den som har delgivits kallelse i konventionsstat genom förmedling av utländsk myndighet, bör kallelse i dessa fall ej innehålla erinran om sådan påföljd vid utevaro. Sveriges tillträde till konventionen har ej föranlett ändring i bestämmelserna i cirkuläret (1955:509) från chefen för justitiedepartementet till rikets domstolar samt åklagar- och polismyndigheterna angående meddelande av straffregisterutdrag mellan de nordiska länderna. Cirkulär (1975:304). I förhållandet mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge gäller vidare de bestämmelser som utfärdats på grund av överenskommelsen den 26 april 1974 mellan de nordiska länderna om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning. Cirkulär (1975:304).