Post 9826 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1968:231 ·
Visa register
Smittskyddslag (1968:231);
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1968-04-26
Författningen har upphävts genom: SFS 1988:1472
Upphävd: 1989-07-01
Allmänna bestämmelser
1 § Det åligger kommun att enligt bestämmelserna i denna lag vidtaga
erforderliga åtgärder till skydd mot smittsamma sjukdomar hos människor.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden har att utöva det närmaste inseendet över
verksamheten. Lag (1985:870).
2 § Länsstyrelsen skall vaka över att smittsamma sjukdomar bekämpas i
länet och tillse att lämpliga åtgärder vidtages för ändamålet.
Landstingskommunens hälso- och sjukvårdsnämnd skall utse en läkare,
vilken skall ombesörja de uppgifter som avses i 13-15 §§. Lag
(1985:870).
3 § Socialstyrelsen har högsta tillsynen över bekämpandet av smittsamma
sjukdomar i riket. Styrelsen skall meddela råd och anvisningar till
ledning för miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Lag (1985:870).
4 § Smittsamma sjukdomar indelas i allmänfarliga sjukdomar, veneriska
sjukdomar och övriga smittsamma sjukdomar. Regeringen bestämmer vilka
sjukdomar som skall hänföras till allmänfarliga sjukdomar och till
veneriska sjukdomar.
Med sjukdom avses i lagen endast sjukdom i smittsamt skede. Venerisk
sjukdom skall anses vara i smittsamt skede när symtom på smittsamhet
föreligger eller förnyat framträdande av sådana symtom kan befaras eller
det föreligger fara för att sjukdomen överföres till avkomma i
fosterstadiet.
Om smittsam sjukdom som ej hänförts till de allmänfarliga eller
veneriska sjukdomarna fått större utbredning på en ort eller uppträder i
elakartad form, kan länsstyrelsen för viss tid förordna, att sjukdomen
skall anses som allmänfarlig. Förordnande kan avse hela länet eller del
därav. Lag (1974:583).
Allmänfarliga sjukdomar
5 § Har sjukdomsfall inträffat inom ett hushåll och finns anledning
befara, att allmänfarlig sjukdom föreligger, åligger det
hushållsföreståndaren att, såvida den sjuke icke är föremål för
läkarbehandling, ofördröjligen underrätta distriktsläkare, stadsläkare
eller motsvarande läkare. Har sjukdomsfall inträffat på hotell,
pensionat, internat, vandrarhem, vårdanstalt eller annan inrättning
eller på campingplats eller läger har föreståndaren motsvarande
skyldighet. Befälhavare på fartyg är uppgiftskyldig i fråga om
sjukdomsfall ombord på fartyget. Lag (1972:667).
6 § Den som lider av allmänfarlig sjukdom eller utan att vara sjuk för
smitta av sådan sjukdom är skyldig att på anfordran av distriktsläkare
låta undersöka sig av denne eller annan läkare till vilken han hänvisas
av distriktsläkaren och att tillhandahålla läkaren eller dennes biträde
nödvändigt undersökningsmaterial eller tillåta att sådant tages. Vad nu
sagts gäller även den som av läkare misstänkes lida av allmänfarlig
sjukdom eller föra smitta därav.
Undersökning som avses i första stycket skall ske utan kostnad för den
enskilde. Lag (1972:667).
7 § Lider någon av allmänfarlig sjukdom eller för han smitta därav är
han skyldig att efter beslut av distriktsläkare, stadsläkare eller
motsvarande läkare låta intaga sig för vård på sjukhus som avses i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), om han med hänsyn till faran för
smittans spridning icke kan behandlas i öppen vård.
Beträffande den som behandlas i öppen vård skall läkare som avses i
första stycket meddela erforderliga föreskrifter om isolering och om
inskränkning i hans verksamhet.
Vad i första och andra styckena sägs gäller även den som av läkare
misstänkes lida av allmänfarlig sjukdom eller föra smitta därav.
Beslut av läkare enligt denna paragraf skall underställas miljö- och
hälsoskyddsnämnden såvitt gäller föreskrifter i samband med behandling i
öppen vård och länsrätten såvitt gäller intagning på sjukvårdsanstalt,
om det begäres av den beslutet rör. Denne skall av läkaren upplysas om
sin rätt till sådan prövning. Läkarens beslut länder till efterrättelse
till dess miljö- och hälsoskyddsnämnden eller länsrätten förordnar
annorlunda. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får självmant pröva beslut som
läkare meddelat enligt denna paragraf. Lag (1985:870).
8 § Har någon intagits på sjukvårdsanstalt enligt 7 § första stycket
eller kan intagen eljest misstänkas lida av allmänfarlig sjukdom eller
föra smitta därav, får han kvarhållas och ges nödvändig vård till dess
han med hänsyn till faran för att han skall sprida smitta kan behandlas
i öppen vård. Lag (1985:870).
9 § Om allmänfarlig sjukdom inträffat eller misstänkes ha inträffat,
åligger det miljö- och hälsoskyddsnämnden i kommunen att, efter samråd
med läkare som avses i 7 §, ofördröjligen utreda orsaken till sjukdomens
uppträdande och vidtaga de åtgärder som fordras för att hindra att
sjukdomen utbredes. Nämnden skall hålla länsstyrelsen underrättad om
utredningen och om de åtgärder som vidtagits.
Om länsstyrelsen finner det påkallat, är miljö- och hälsoskyddsnämnden
skyldig att göra utredning även när fall av allmänfarlig sjukdom
inträffat inom annan kommun eller misstanke därom föreligger. Lag
(1985:870).
10 § När allmänfarlig sjukdom inträffat, skall miljö- och
hälsoskyddsnämnden vid behov ombesörja att smittrening på kommunens
bekostnad sker av den sjukes bostad och annan lokal där han uppehållit
sig samt av gång- och sängkläder och andra föremål, som kan befaras
överföra smitta. Staten och landstingskommun svarar dock för smittrening
av egna fordon.
Om det anses nödvändigt, får miljö- och hälsoskyddsnämnden mot utgivande
av skälig ersättning låta förstöra gång- och sängkläder samt andra
föremål som avses i första stycket.
Den som fått miljö- och hälsoskyddsnämndens uppdrag att verkställa
smittrening får ej vägras tillträde till det utrymme där smittrening
skall ske. Lag (1985:870).
11 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen
kan, utöver vad eljest i denna lag föreskrives, förordna om isolering av
befolkningen inom visst område och därmed jämförbar åtgärd, förstöring
eller förändring av egendom eller förbud mot eller inskränkning i
användningen därav, om åtgärden är påkallad av särskilda skäl för att
hindra utbredningen av allmänfarlig sjukdom. Lag (1974:583).
Veneriska sjukdomar
12 § Den som har anledning antaga att han lider av venerisk sjukdom är
skyldig att söka läkare och underkasta sig den undersökning och
behandling som behövs. Han skall följa de föreskrifter, som läkaren
meddelar om sjukdomens vidare behandling och om åtgärder för att hindra
spridning av smitta. Lag (1985:870).
13 § Åsidosätter någon vad som åligger honom enligt 12 § första meningen
skall han av den läkare som utsetts enligt 2 § andra stycket anmanas att
söka läkare och underkasta sig undersökning och behandling samt att
förete intyg om att detta skett. Om så erfordras skall han anmanas att
följa de föreskrifter som läkare kan ha meddelat honom. Föreligger
grundad anledning befara att han skall sprida smitta skall han anmanas
att låta intaga sig på sjukhus som avses i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763).
Anmaningen skall ske skriftligen och innehålla erinran om påföljden för
underlåtenhet att följa anmaningen. Avser anmaningen barn under 15 år,
skall den tillställas den som har vård om barnet. Lag (1985:870).
14 § Underlåter någon att följa anmaning enligt 13 § kan länsstyrelsen i
det län där han vistas besluta att han skall inställas hos läkare för
undersökning eller behandling eller, om det finns grundad anledning
befara att han skall sprida smitta, länsrätten besluta att han skall
intagas på sjukhus som avses i 13 §. Kan det skäligen antagas, att
anmaning icke skulle efterföljas, får beslut som nu sagts meddelas utan
att anmaning skett.
Om länsstyrelsens eller länsrättens beslut inte kan avvaktas utan fara,
kan den läkare som utsetts enligt 2 § andra stycket meddela sådant
beslut som avses i första stycket. Läkarens beslut skall omedelbart
underställas prövning av den myndighet som sägs i första stycket men
länder till efterrättelse till dess myndigheten förordnar annorlunda.
Efter beslut som avses i första och andra styckena får läkaren genomföra
erforderlig undersökning eller behandling samt ta de prov som krävs för
att avgöra om venerisk sjukdom föreligger. Lag (1985:870).
15 § Om veneriskt sjuk person uppgivit sig ha varit i förbindelse med
annan person på sådant sätt att smitta kunnat överföras skall den läkare
som utsetts enligt 2 § andra stycket anmana denne att underkasta sig
läkarundersökning och förete intyg om resultatet av undersökningen.
Bestämmelserna i 13 § andra stycket äger motsvarande tillämpning i fall
som avses i denna paragraf.
Efterföljes ej anmaning gäller bestämmelserna i 14 § i tillämpliga delar
också fall som avses i denna paragraf. Lag (1981:581).
16 § Den som enligt 14 eller 15 § eller eljest för venerisk sjukdom
intagits på sjukhus får kvarhållas och ges nödvändig vård till dess
grundad anledning befara att han skall sprida smitta icke längre
föreligger.
Om den intagne är missbrukare av narkotika får han, om han medger det,
överföras till en institution där han kan beredas lämplig vård och
behandling för missbruket. Beslut om överföring fattas av den överläkare
eller motsvarande läkare vid sjukhuset som ansvarar för den intagne. Vid
vistelsen på institutionen anses intagningen på sjukhuset bestå. Första
stycket gäller dock inte under sådan vistelse.
Bestämmelserna i andra stycket tillämpas endast om regeringen har
föreskrivit det beträffande en viss venerisk sjukdom. Lag (1986:1406).
17 § Finns anledning misstänka att den som lämnat uppgift som avses i 15
§ första stycket därigenom gjort sig skyldig till brott har åklagaren
rätt att få upplysning om vem som lämnat uppgiften.
18 § Regeringen får beträffande en viss venerisk sjukdom föreskriva
skyldighet att på begäran av den läkare som utsetts enligt 2 § andra
stycket lämna denne de uppgifter om en enskild person som läkaren
behöver för att kunna fullgöra sina åligganden enligt denna lag.
Sådan skyldighet får avse endast
1. myndigheter som genom sin verksamhet får kännedom om uppgifter av
betydelse för smittskyddsverksamheten,
2. personal inom enskild hälso- och sjukvård som i sin yrkesutövning
står under tillsyn av socialstyrelsen. Lag (1986:1406).
19 § Det åligger lanstingskommun att inom landstingsområdet ombesörja
kostnadsfri läkarundersökning och behandling i öppen vård vid fall av
venerisk sjukdom eller misstanke därom. Därvid skall läkarintyg som
erfordras enligt denna lag tillhandahållas utan kostnad.
Läkemedel vid behandling i öppen vård av venerisk sjukdom skall
tillhandahållas utan kostnad för den enskilde.
Övriga smittsamma sjukdomar
20 § Om det inträffar annan smittsam sjukdom än allmänfarlig sjukdom
eller venerisk sjukdom, kan länsstyrelsen ålägga miljö- och
hälsoskyddsnämnden att verkställa utredning om orsaken till att
sjukdomen uppträtt och vidtaga de åtgärder, som fordras för att hindra
att sjukdomen sprides. Lag (1985:870).
Övriga bestämmelser
21 § Beslut om utskrivning av sådan intagen som avses i 8 eller 16 §
meddelas av överläkaren eller motsvarande läkare. Talan mot beslut
varigenom någon förvägrats att lämna sjukvårdsanstalten föres hos
länsrätten genom besvär. Lag (1974:583).
22 § Beträffande kommun som ej tillhör landstingskommun skall vad i
denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter sägs om
landstingskommun gälla kommunen, allt i den mån ej annat föreskrives.
Socialstyrelsen kan förordna annan läkare att i distriktsläkares ställe
fullgöra de uppgifter som enligt denna lag eller med stöd därav
meddelade föreskrifter ankommer på distriktsläkare.
Distriktsläkare och distriktssköterska skall biträda miljö- och
hälsoskyddsnämnden vid fullgörande av de uppgifter som åvilar nämnden
enligt denna lag eller med stöd därav meddelade föreskrifter. Lag
(1985:870).
23 § Landstingskommun svarar för kostnaderna för sådan
laboratorieundersökning av prov som läkare i öppen vård eller miljö- och
hälsoskyddsnämnd inom landstingsområdet finner erforderlig vid
allmänfarlig sjukdom eller venerisk sjukdom eller vid misstanke om sådan
sjukdom och som utförs vid ett laboratorium som socialstyrelsen godkänt
för ändamålet.
Vad i första stycket sägs gäller även sådan laboratorieundersökning av
prov som länsstyrelsen finner erforderlig vid annan smittsam sjukdom än
allmänfarlig sjukdom eller venerisk sjukdom.
Kostnaderna för sluten vård på sjukvårdsanstalt som avses i 7 eller 13 §
skall vid allmänfarlig sjukdom eller venerisk sjukdom täckas av
landstingskommunen i den mån de inte ersätts enligt lagen om allmän
försäkring.
Vad ovan föreskrives äger motsvarande tillämpning beträffande den som
utan att vara sjuk för smitta av allmänfarlig sjukdom. Lag (1985:870).
24 § har upphävts genom lag (1975:101).
25 § Polismyndighet skall lämna handräckning
på begäran av miljö- och hälsoskyddsnämnd, om någon åsidosätter vad som
åligger honom enligt 6 § eller 7 § första stycket,
på begäran av miljö- och hälsoskyddsnämnd om den åt vilken nämnden
uppdragit att verkställa smittrening vägras tillträde till utrymme där
smittrening skall ske,
på begäran av länsstyrelse eller läkare som utsetts enligt 2 § andra
stycket för verkställande av beslut enligt 14 eller 15 §,
på begäran av läkare som utsetts enligt 2 § andra stycket eller av
överläkare eller motsvarande läkare vid sjukvårdsanstalt om någon som
enligt 8 eller 16 § får kvarhållas på sjukvårdsanstalt avviker från
denna,
på begäran av överläkaren eller motsvarande läkare vid sjukhuset om
någon som enligt 16 § andra stycket har överförts för vård och
behandling för narkotikamissbruk skall återföras till sjukhuset. Lag
(1986:1406).
26 § har upphävts genom lag (1985:870).
27 § Den som åsidosätter skyldighet enligt 5 § eller bryter mot
föreskrift som meddelats med stöd av 7 § andra stycket dömes till böter.
28 § Om regeringen har föreskrivit det beträffande en viss venerisk
sjukdom, skall den läkare som utsetts enligt 2 § andra stycket
underrätta berörd socialnämnd, polismyndighet och skyddskonsulent om en
anmaning enligt 13 § att följa de föreskrifter som en annan läkare har
meddelat. Underrättelsen skall innehålla uppgifter om vem anmaningen
gäller och innebörden av meddelade föreskrifter.
Uppmärksammar socialnämnden, polismyndigheten eller skyddskonsulenten i
sin verksamhet förhållanden som tyder på att den anmanade inte följer
föreskrifterna, skall detta anmälas till den läkare som har lämnat
underrättelsen. Om denne läkare har överlämnat ärendet till motsvarande
läkare i en annan landstingskommun, skall anmälan i stället göras till
den läkaren.
En underrättelse enligt första stycket får underlåtas, om läkaren
bedömer att den inte behövs för att tillse att meddelade föreskrifter
efterlevs. När läkaren anser att socialnämndens, polismyndighetens eller
skyddskonsulentens medverkan inte längre behövs, skall han meddela
myndigheten detta. Lag (1986:1406).
29 § Om den läkare som utsetts enligt 2 § andra stycket i sin verksamhet
enligt denna lag har erhållit uppgifter som ger anledning anta att en
gärning som avses i 6 kap. 8 eller 9 § brottsbalken har förövats, är han
skyldig att anmäla detta till åklagare, när det är påkallat för att
förhindra att brottsligheten fortsätter. Lag (1985:870).
30 § Då riket befinner sig i krig eller krigsfara eller det eljest
påkallas av utomordentliga förhållanden, kan regeringen eller, då riket
är i krig, myndighet som regeringen bestämmer förordna om avspärrning av
visst område för att hindra att smittsam sjukdom sprides. Har sådant
förordnande meddelats, ankommer det på den myndighet som anges i
förordnandet att bestämma, om och under vilka förutsättningar person,
som uppehåller sig inom det avspärrade området, får lämna detta eller
annan får tillträde därtill. Lag (1974:583).
31 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan beträffande
försvarsmakten meddela föreskrifter som avviker från denna lag. Lag
(1985:870).
32 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna om
särskilda åtgärder för att förhindra att smittsamma sjukdomar föres in i
riket eller sprides till utlandet. Lag (1974:583).
33 § Talan mot miljö- och hälsoskyddsnämnds beslut om intagning på
sjukvårdsanstalt enligt 7 § föres hos länsrätten genom besvär. Mot annat
beslut enligt denna lag av miljö- och hälsoskyddsnämnd föres talan hos
länsstyrelsen genom besvär.
Mot länsstyrelses beslut i ärende som avses i 7, 10, 14 eller 15 § föres
talan hos kammarrätten genom besvär.
I övrigt föres talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag hos
regeringen genom besvär.
Miljö- och hälsoskyddsnämnds, länsstyrelses, länsrätts och kammarrätts
beslut skall lända till omedelbar efterrättelse om ej annorlunda
förordnas. Lag (1985:870).
34 § Närmare föreskrifter om tillämpning av denna lag meddelas av
regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1974:583).