Post 9825 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1968:234 ·
Visa register
Kungl. Maj:ts Smittskyddskungörelse (1968:234)
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1968-04-26
Författningen har upphävts genom: SFS 1989:301
Upphävd: 1989-07-01
Allmänfarliga sjukdomar
1 § Till allmänfarliga sjukdomar hänföres
svensk benämning internationell benämning
grupp I (karantänssjukdomar)
1. pest pestis
2. kolera cholera asiatica
3. gula febern febris flava
4. smittkoppor variola
grupp II (huvudsakligen tarmsjukdomar)
5. tyfoid febris typhoides
6. paratyfoid febris paratyphoides
7. salmonelladiarré salmonellosis alia
8. bacillär dysenteri dysenteria bacillaris
9. amöbadysenteri dysenteria amoebica
grupp III (huvudsakligen sjukdomar i centrala nervsystemet)
10. meningokocksjukdom meningitis meningococcica
et meningococcaemia
11. polio polimyelitis acuta
12. primär, icke varig meningitis et meningoencephalitis
hjärn- och hjärn- serosa primaria
hinneinflammation
grupp IV (huvudsakligen leversjukdomar)
13. Weils sjukdom och andra leptospirosis
leptospiroser
14. epidemisk gulsot hepatitis epidemica
15. inokulationsgulsot hepatitis ex inoculatione
grupp V (övriga akuta infektionssjukdomar)
16. difteri diphtheria
17. mjältbrand anthrax
18. papegojsjuka och andra ornithosis
ornithoser
19. fläckfeber febris exanthematica
20. återfallsfeber febris recurrens
grupp VI (mycobakteriella sjukdomar)
21. tuberkulos tuberculosis
22. lepra lepra
Förordning (1976:44).
2 § Läkare som konstaterar eller misstänker allmänfarlig sjukdom hos
någon som han undersöker eller behandlar skall meddela föreskrifter
för att hindra spridning av smitta. Den läkare som har den sjuke i sin
vård skall se till att föreskrifterna följes.
3 § Om distriktsläkare får veta, att fall av allmänfarlig sjukdom
inträffat eller misstänkes ha inträffat inom hans distrikt, skall han
antingen själv eller genom distriktssköterska eller miljö- och
hälsovårdsnämndens personal meddela nödvändiga föreskrifter för att
hindra spridning av smitta, om sådana icke meddelats enligt 2 §. Han
skall också se till att meddelade föreskrifter följes.
Distriktsläkaren skall bege sig till platsen för inträffat fall av
allmänfarlig sjukdom, om det fordras för att fullgöra vad som sägs i
första stycket. Detsamma gäller misstänkt fall av allmänfarlig sjukdom
om besök på platsen kan anses påkallat för att utröna om sådan sjukdom
föreligger. Förordning (1988:59).
4 § Länsstyrelse kan förordna, att allmän sammankomst eller offentlig
tillställning icke får hållas inom länet eller del därav, när det är
påkallat med hänsyn till förekomsten av allmänfarlig sjukdom.
5 § Om en läkare på sjukvårdsanstalt avser att skriva ut en patient
som för smitta av allmänfarlig sjukdom, skall han före utskrivningen
samråda med distriktsläkaren, stadsläkaren eller motsvarande läkare i
den kommun, där patienten skall vistas. Lider patienten av tuberkulos,
skall läkaren samråda även med tuberkulosdispensären på orten.
Skrivs patienten ut skall miljö- och hälsovårdsnämnden i vistelsekommunen
och den läkare som utsetts enligt 2 § smittskyddslagen (1968:231) samt i
förekommande fall tuberkulosdispensären underrättas. I underrättelsen
skall anges de föreskrifter som patienten erhållit för att hindra
spridning av smitta.
Den läkare som utsetts enligt 2 § smittskyddslagen (1968:231)
betecknas i denna kungörelse smittskyddsläkare.
Socialstyrelsen kan beträffande viss sjukdom medge undantag från
föreskrifterna i första och andra styckena. Förordning (1988:59).
Veneriska sjukdomar
6 § Till veneriska sjukdomar hänföres
svensk benämning internationell benämning
1. syfilis syphilis
a) medfödd a) congenita
b) förvärvad b) acquisita
2. gonorré gonorrhoea
3. mjuk schanker ulcus molle
4. veneriskt lymfogranulom lymphogranuloma venereum
5. infektion av HIV (Humant AIDS (Acquired Immune
Immunbrist Virus) Deficiency Syndrome) virus
infection
6. klamydiainfektion Chlamydia trachomatis infection
Förordning (1988:59).
6 a § Bestämmelserna i 16 § andra stycket och 28 § smittskyddslagen
(1968:231) tillämpas beträffande infektion av HIV. I fråga om sådan
infektion gäller också uppgiftsskyldighet som anges i 18 § nämnda lag för
1. myndigheter som genom sin verksamhet får kännedom om uppgifter av
betydelse för smittskyddsverksamheten,
2. personal inom enskild hälso- och sjukvård som i sin yrkesutövning står
under tillsyn av socialstyrelsen. Förordning (1987:271).
7 § Läkare som konstaterar eller misstänker venerisk sjukdom hos någon
som han undersöker eller behandlar skall upplysa patienten om sjukdomens
art och smittfarlighet samt meddela honom föreskrifter om sjukdomens
behandling och om åtgärder för att hindra spridning av smitta.
Är den sjuke på grund av sjukdom eller psykisk utvecklingsstörning ur
stånd att taga vård om sig i detta hänseende skall läkaren lämna den som
har vård om patienten underrättelse om sjukdomen och de föreskrifter som
meddelats. Om läkaren med hänsyn till omständigheterna anser det påkallat
får han lämna sådan underrättelse även i annat fall, om den sjuke ej
fyllt 18 år.
Läkaren skall också söka få uppgift av den sjuke om vem som smittat honom
och till vem han kunnat överföra smitta. Förordning (1977:807).
8 § Om en läkare konstaterar venerisk sjukdom, skall han senast följande
dag skriftligen anmäla detta till smittskyddsläkaren. Anmälan skall ges
in i två exemplar. I anmälan skall lämnas uppgift om de två första och de
fyra sista siffrorna i den sjukes personnummer och om hans hemortslän. Om
den sjuke vid infektion av HIV tillhör en riskutsatt grupp skall denna
grupp anges i anmälan. Några andra uppgifter om den sjukes identitet får
inte lämnas. En särskild anmälan skall göras med uppgift om namn och
adress på den person som den sjuke uppgivit sig ha varit i förbindelse
med på sådant sätt att smitta kunnat överföras. Uppgift om denna person
behöver dock inte lämnas om läkaren finner att denne utan anmaning kommer
att låta undersöka sig utan dröjsmål. Kommer undersökningen inte till
stånd skall detta genast anmälas till smittskyddsläkaren.
Har läkaren själv undersökt någon som uppgivits enligt 7 § tredje stycket
eller har denne styrkt att han blivit undersökt av annan läkare skall
uppgift om de två första och de fyra sista siffrorna i den undersöktes
personnummer och om hans hemortslän lämnas till smittskyddsläkaren.
Om en läkare sedan anmälan enligt första stycket gjorts erhåller uppgift
som avses i 7 § tredje stycket skall han genast anmäla detta till
smittskyddsläkaren. Förordning (1987:271).
9 § Om en läkare har anledning misstänka att den som lider av venerisk
sjukdom underlåter att följa läkarens föreskrifter om behandling skall
han anmäla detta skriftligen till smittskyddsläkaren. Detsamma gäller om
den sjuke avbryter behandlingen hos en läkare utan att styrka att han får
behandling av en annan läkare.
En anmälan som avses i första stycket skall också ske, om den sjuke inte
låter sig tas in på sjukhus fastän läkaren finner att han inte kan
behandlas i öppen vård utan fara för att smitta sprids. I anmälan skall
läkaren ange de omständigheter på vilka han grundar sin uppfattning.
Förordning (1986:1409).
10 § Avser anmaning enligt smittskyddslagen person som fullgör
militärtjänstgöring eller är intagen på vårdanstalt eller inrättning, som
han icke får lämna på egen begäran skall avskrift av anmaningen
tillställas vederbörande militärläkare eller den läkare som har ansvaret
för sjukvården på anstalten eller inrättningen. Denne läkare skall i
sådant fall se till att anmaningen följes.
11 § När smittskyddsläkaren mottagit en anmälan som avses i 8 eller 9 §
skall han vidta de åtgärder som behövs för att den anmälde skall bli
undersökt och vid behov behandlad av en läkare eller intagen på sjukhus.
Följs inte en anmaning som avses i smittskyddslagen (1968:231) eller är
det fråga om sådant fall att anmaning får underlåtas skall
smittskyddsläkaren underrätta länsstyrelsen därom.
Vistas den som anmaningen avser inom annat landstingsområde skall en
avskrift av anmaningen tillställas smittskyddsläkaren i det
landstingsområdet. Om anmaningen inte följs eller det är fråga om sådant
fall att anmaning får underlåtas, skall ärendet överlämnas till
smittskyddsläkaren. Det ankommer på denna läkare att vidta ytterligare
åtgärder.
Är uppgifterna om den som skall anmanas ofullständiga eller föreligger
särskilda skäl, skall smittskyddsläkaren i stället för att själv anmana
sända över den inkomna anmälan för vidare handläggning till motsvarande
läkare i det landstingsområde, där den anmaningen avser vistas.
Om en smittskyddsläkare i ett ärende har underrättat berörd socialnämnd,
polismyndighet och skyddskonsulent enligt 28 § första stycket
smittskyddslagen, skall han i det fall han överlämnat ärendet till annan
smittskyddsläkare meddela nämnda myndigheter till vilken
smittskyddsläkare ärendet har överlämnats. Förordning (1986:1409).
12 § har upphävts genom förordning (1981:682).
13 § har upphävts genom förordning (1981:682).
14 § Läkare som skall meddela sådan kostnadsfri undersökning och
behandling som avses i 19 § smittskyddslagen (1968:231) förordnas av
hälso- och sjukvårdsnämnden. Förordning (1988:59).
15 § Ersättning för läkemedel vid behandling i öppen vård av venerisk
sjukdom i andra fall än då behandlingen meddelats enligt 19 § första
stycket smittskyddslagen (1968:231) utbetalas av socialstyrelsen. I
sådana fall skall läkare förse receptet med anteckning om att kostnaden
bestrids av statsmedel. Förordning (1988:59).
Anmälningspliktiga sjukdomar
16 § Anmälningsplikt föreligger i fråga om dels allmänfarliga sjukdomar,
dels veneriska sjukdomar, dels ock följande sjukdomar:
Bakteriesjukdomar
botulism (botulismus)
gastroenterit, elakartad, hos barn i åldern under två
(gastro-enteritis neonatorum och gastro-enteritis et colitis non
ulcerosa)
listerios (listeriosis)
scharlakansfeber (scarlatina)
tularemi (tularaemia)
undulantfeber (febris undulans)
stelkramp (tetanus)
Masksjukdomar
filarios (filariosis)
schistosomiasis/bilharziosis
trikinos (trichinosis)
Protozosjukdomar
malaria
toxoplasmos (toxoplasmosis).
Anmälningsplikt föreligger även i fråga om icke smittsamt fall av
tuberkulos om sjukdomen ej uppenbarligen är läkt.
Om anmälan av veneriska sjukdomar föreskrives i 8 §. Övriga sjukdomar
skall läkare anmäla enligt 17 - 19 §§. Om skyldighet för läkare vid
tuberkulosdispensär att anmäla fall av tuberkulos gäller dock vad
socialstyrelsen föreskriver.
17 § Finner läkare att någon som han undersöker eller behandlar i öppen
vård lider av annan anmälningspliktig sjukdom än venerisk sjukdom och
intages den sjuke icke omedelbart på sjukvårdsanstalt skall läkaren
anmäla sjukdomsfallet enligt 19 §. Om läkaren vet att annan läkare anmält
sjukdomen är han dock icke skyldig att göra anmälan.
Undersöker eller behandlar läkare i öppen vård samtidigt ett flertal
sjuka som han misstänker lida av annan anmälningspliktig sjukdom än
venerisk sjukdom, skall han ofördröjligen genom telefonsamtal eller på
annat lämpligt sätt underrätta distriktsläkare eller stadsläkare. Om de
sjuka omedelbart intages på sjukvårdsanstalt skall underrättelse dock
icke ske. Kungörelse (1972:679).
18 § Finner en läkare på en sjukvårdsanstalt att någon som är intagen på
anstalten och för vars vård han ansvarar lider av annan anmälningspliktig
sjukdom än venerisk sjukdom skall han anmäla sjukdomsfallet enligt 19 §.
Om läkaren vet att en annan läkare anmält sjukdomen är han inte skyldig
att göra anmälan.
Intas någon som misstänks lida av karantänssjukdom på sjukvårdsanstalt,
skall den läkare som svarar för vården ofördröjligen
underrättasmittskyddsläkaren, socialstyrelsen och statens bakteriologiska
laboratorium genom telefonsamtal. Smittskyddsläkaren skall underrättas på
samma sätt när ett flertal patienter som misstänks lida av annan
anmälningspliktig sjukdom än karantänssjukdom eller venerisk sjukdom
intas på sjukvårdsanstalt. Förordning (1981:682).
19 § En anmälan som avses i 17 § första stycket och 18 § första stycket
skall göras skriftligen senast dagen efter det sjukdomen konstaterats.
Anmälan inges
av distriktsläkare i landstingskommun i ett exemplar till vardera miljö-
och hälsovårdsnämnden och smittskyddsläkaren,
av stadsläkare i kommun som tillhör landstingskommun i ett exemplar
till smittskyddsläkaren,
av läkare på sjukvårdsanstalt i ett exemplar till smittskyddsläkaren
samt i ett exemplar till vardera miljö- och hälsovårdsnämnden och
distriktsläkaren i den sjukes hemort, dock att anmälan till
distriktsläkare inte behövs i kommun, där stadsläkare finns, samt
av annan läkare i tre exemplar till smittskyddsläkaren.
Utöver vad i första stycket sägs skall ett exemplar av anmälan alltid
sändas till statens bakteriologiska laboratorium. Förordning (1988:59).
20 § Om sjukdomsfall som skall anmälas enligt 19 § fordrar så snabba
åtgärder för att hindra att smitta sprides att dessa icke kan anstå till
dess anmälningshandlingen inkommit skall läkare, som ej är
distriktsläkare eller stadsläkare, omgående i telefon eller på annat
motsvarande sätt underrätta sådan läkare om fallet. Kungörelse
(1972:679).
21 § Statens bakteriologiska laboratorium skall fortlöpande sammanställa
anmälningar enligt 19 § och med lämpliga mellanrum sända ut redogörelse
för dessa till myndigheter, läkare och veterinärer som beröres därav.
22 § Socialstyrelsen kan för begränsad tid föreskriva anmälningsplikt för
annan smittsam sjukdom än sådan som anges i 16 § och medge undantag från
eller föreskriva ändring i anmälningsplikt enligt 16 - 19 §§.
Socialstyrelsen får meddela särskilda bestämmelser om skyldighet för
distriktsläkare och stadsläkare att anmäla eller vidarebefordra mottagna
anmälningar om fall av smittsamma sjukdomar. Kungörelse (1972:679).
23 § Om en läkare finner att någon som han undersöker eller behandlar för
smitta av annan allmänfarlig sjukdom än tuberkulos utan att vara sjuk,
skall han, om smittbäraren inte isoleras på sjukvårdsanstalt, skriftligen
anmäla förhållandet till smittskyddsläkaren, där smittbäraren
stadigvarande vistas.
När en smittbärare skrivs ut från sjukvårdsanstalt skall meddelande
lämnas enligt 5 § andra stycket.
Socialstyrelsen kan beträffande viss sjukdom medge undantag från
anmälningsplikten enligt första stycket. Styrelsen kan vidare meddela
föreskrifter om skyldighet för smittskyddsläkaren att föra register över
smittbärare och om skyldighet för distriktsläkare och stadsläkare att
göra anmälningar till registret. Förordning (1981:682).
Gemensamma bestämmelser
24 § Om den som är skyldig att kvarstanna på sjukvårdsanstalt avviker
från denna, skall den för vården ansvarige läkaren ofördröjligen anmäla
detta till smittskyddsläkaren om den som avvikit bär smitta av venerisk
sjukdom och i annat fall till miljö- och hälsovårdsnämnden. Förordning
(1988:59).
25 § har upphävts genom förordning (1981:682).
25 a § Finns i en kommun flera distriktsläkare bestämmer hälso- och
sjukvårdsnämnden vem av dem som skall fullgöra de uppgifter som enligt
smittskyddslagen (1968:231) och denna kungörelse ankommer på
distriktsläkaren. Förordning (1988:59).
26 § Läkare som icke har tjänstebrevsrätt får avlämna anmälan enligt
smittskyddslagen eller denna kungörelse ofrankerad till postbefordran.
27 § Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av smittskyddslagen
meddelas av socialstyrelsen som även fastställer och kostnadsfritt
tillhandahåller blanketter och formulär.