Post 9698 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1969:387 ·
Visa register
Miljöskyddslag (1969:387)
Departement: Miljödepartementet
Utfärdad: 1969-05-29
Ändring införd: t.o.m. SFS 1996:638
Författningen har upphävts genom: SFS 1998:811
Upphävd: 1999-01-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag är tillämplig på
1. utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark, byggnad
eller anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde,
2. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan
medföra förorening av mark, av vattendrag, sjö eller annat vattenområde
eller av grundvatten,
3. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra
störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakning, ljus
eller annat sådant, om störningen ej är helt tillfällig.
Lagen är icke tillämplig på sådant utsläppande av avfall som avses i
lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten eller på
störning i radiomottagningsapparat. Ej heller är lagen tillämplig i
fråga om joniserande strålning eller beträffande elektriska och
magnetiska verkningar av en elektrisk anläggning, varom särskilda
bestämmelser gäller.
Åtgärd eller användning som enligt vad nu sagts omfattas av lagen kallas
miljöfarlig verksamhet. Lag (1987:397).
2 § Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet
vad som föreskrivs i hälsoskydds-, byggnads- och naturvårdslagstiftning
eller i annan lagstiftning. I fråga om viss miljöfarlig verksamhet
gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971:850) med anledning av
gränsälvsöverenskommelsen d. 16 sept. 1971 mellan Sverige och Finland.
Har regeringen enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m. m. prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning
eller åtgärd eller enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar prövat
frågan om framdragande eller begagnande av sådan ledning, är beslutet
bindande vid prövning enligt denna lag.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela
särskilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast
avfall. Lag (1987:141).
3 § Med avloppsvatten avses i denna lag
1. spillvatten eller annan flytande orenlighet,
2. vatten som använts för kylning vid driften av fabrik eller annan
inrättning,
3. vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom en detaljplan som
ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning,
4. vatten som avleds för avvattning av begravningsplats. Lag
(1987:141).
Tillåtlighetsregler
4 § För miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet
kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.
4 a § Tillstånd enligt denna lag får inte meddelas i strid mot en
detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller
bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
Vid prövning av miljöfarlig verksamhet skall lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser m. m. tillämpas. Lag (1987:141).
5 § Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall
vidtaga de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och
iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för
att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Skyldigheten att avhjälpa
olägenheter kvarstår även efter det att verksamheten har upphört.
Omfattningen av åligganden enligt första stycket bedöms med utgångspunkt
i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är
i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen.
Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tagas
till å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för
störning och betydelsen av störningens verkningar, å andra sidan
nyttan av verksamheten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den
ekonomiska verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.
Lag (1995:825).
5 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i
fråga om miljöfarlig verksamhet meddela föreskrifter om sådana
försiktighetsmått som inte får åsidosättas på grund av Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen.
Om det behövs, får regeringen meddela föreskrifter om sådana
försiktighetsmått som går utöver vad som följer av medlemskapet.
Lag (1995:825).
6 § Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentlig
betydelse, även om försiktighetsmått som avses i 5 § iakttages, får
verksamheten utövas endast om särskilda skäl föreligger.
Innebär den befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina
levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust
från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse
skadas avsevärt, får verksamheten ej utövas. Regeringen kan dock lämna
tillstånd enligt denna lag, om verksamheten är av synnerlig betydelse
för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej anläggning eller
åtgärd, vars tillåtlighet har prövats enligt 4 kap. lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser m. m., eller rörledning, vars framdragande
eller begagnande prövats enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar.
Första stycket eller andra stycket första meningen hindrar ej att sådan
flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning,
används för avsett ändamål. Lag (1987:141).
7 § Avloppsvatten av följande slag får icke utsläppas i vattendrag, sjö
eller annat vattenområde om det ej är uppenbart att det kan ske utan
olägenhet, nämligen
1. avloppsvatten som kommer från vattenklosett eller härrör från
tätbebyggelse och som ej undergått längre gående rening än
slamavskiljning,
2. pressaft från siloanläggning,
3. urin fråm djurstall,
4. vassle,
5. ytbehandlingsbad i metallindustri eller koncentrerat sköljvatten från
sådant bad.
Regeringen kan föreskriva att vad som sägs i första stycket skall gälla
även avloppsvatten av visst annat slag. Lag (1975:461).
8 § Är det av särskild betydelse från naturvårdssynpunkt eller eljest
med hänsyn till allmänt intresse, kan regeringen med avseende på viss
del av landet förbjuda allt utsläppande av avloppsvatten, fast ämne
eller gas från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller
annat vattenområde eller så att mark eller grundvatten kan förorenas, om
det kan ske utan oskäligt intrång för innehavare av fabrik eller
inrättning som anlagts innan beslutet meddelats eller för kommun eller
annan som dessförinnan börjat avleda avloppsvatten. Lag (1987:397).
8 a § Om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett
mark- eller vattenområde som är utsatt för miljöfarlig verksamhet, får
regeringen förklara området och dess närmaste omgivningar som
miljöskyddsområde.
För ett sådant område skall regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, länsstyrelsen ge närmare föreskrifter om skyddsåtgärder,
begränsningar och försiktighetsmått i övrigt för verksamheter inom
området. Sådana föreskrifter innebär inte ändring i tidigare meddelade
tillståndsbeslut.
Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från föreskrifter som
har meddelats med stöd av andra stycket. Lag (1988:924).
Tillståndsprövning
9 § Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar
eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till
verksamheten efter prövning enligt denna lag.
Skall regeringen enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning med
naturresurser m. m. pröva frågan om tillstånd till en anläggning eller
åtgärd eller pröva frågan om framdragandet eller begagnandet av
rörledning enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, får frågan om
tillstånd enligt denna lag inte avgöras, innan sådan prövning har skett.
Lag (1987:141).
10 § Regeringen får meddela föreskrifter om att
1. vissa slag av fabriker eller andra inrättningar inte får anläggas,
2. avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning inte får
släppas ut,
3. fast avfall eller annat fast ämne inte får släppas ut eller läggas
upp så att mark, vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller
grundvatten kan förorenas,
4. vissa slag av inrättningar eller deras användning inte får ändras på
ett sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet eller som i annat
avseende är av betydelse från störningssynpunkt utan att
koncessionsnämnden har lämnat tillstånd enligt denna lag eller anmälan
har gjorts hos den myndighet som regeringen bestämmer. Lag
(1987:397).
11 § Koncessionsnämnden består av ordförande och tre andra ledamöter.
Vid förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning av ansökan
eller avskrivning av ärendet samt vid handläggning av överklagande av
nämndens beslut kan nämnden bestå av ordföranden ensam.
Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. En ledamot
skall ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor. En ledamot skall
ha erfarenhet av frågor som faller inom verksamhetsområdet för statens
naturvårdsverk. Den fjärde ledamoten skall ha erfarenhet av industriell
verksamhet. Om ärendet enligt ordförandens bedömande i huvudsak avser
kommunala förhållanden, skall som fjärde ledamot i stället ingå person
med erfarenhet av kommunal verksamhet.
Regeringen förordnar ordförande, övriga ledamöter och, i den
utsträckning det behövs, ersättare för dem. Bestämmelserna om ledamot
gäller även ersättare.
Regeringen kan föreskriva att i koncessionsnämnden skall finnas flera
avdelningar. Bestämmelserna om koncessionsnämnd gäller i tillämpliga
delar avdelning. Lag (1986:1157).
12 § Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare gäller
också ledamöterna i koncessionsnämnden. En ledamot är dock inte jävig på
den grunden att han i vattenmål har tagit befattning med ärende om samma
miljöfarliga verksamhet som är under prövning hos koncessionsnämnden.
Lag (1988:924).
12 a § Den som avser att utöva sådan miljöfarlig verksamhet för vilken
krävs tillstånd enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna
lag skall, innan ansökan görs om tillstånd, i skälig omfattning och på
lämpligt sätt samråda med de statliga och kommunala myndigheter,
organisationer och enskilda som kan ha ett intresse i saken. Lag
(1981:420).
13 § Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla
1. de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att
bedöma den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet och omfattning,
2. en miljökonsekvensbeskrivning som möjliggör en samlad bedömning av en
planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön,
hälsan och hushållningen med naturresurser,
3. förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som
behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten
och förslag till hur kontroll av verksamheten bör ske,
4. en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligt 12 a § och vad
som därvid har kommit fram.
Ansökningen skall inges i det antal exemplar som koncessionsnämnden
anser behövligt.
Uppfyller ansökningen inte vad som föreskrivs i första stycket eller har
den inte givits in i tillräckligt antal exemplar, skall
koncessionsnämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss
tid. I föreläggandet får vite sättas ut. Efterkommer sökanden inte ett
föreläggande, får nämnden besluta att bristen skall avhjälpas på
sökandens bekostnad eller, om bristen är så väsentlig att ansökningen
inte kan ligga till grund för prövning av ärendet, avvisa ansökningen.
Har erforderligt samråd enligt 12 a § inte ägt rum, får
koncessionsnämnden vid vite förelägga sökanden att vidta de åtgärder som
behövs. Lag (1991:648).
13 a § */-k/Tillståndshavaren är vid prövning av frågor som avses i
23--25 och 27 §§ skyldig att ge in den utredning om verksamheten och
övriga förhållanden som behövs för prövningen. Lag (1991:648).
14 § Koncessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av ärende
som kommer under nämndens prövning.
Nämnden skall
1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda
dem som kan beröras av den miljöfarliga verksamheten tillfälle att yttra
sig,
2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga
intressen att bevaka i frågan,
3. hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen,
om det ej är uppenbart onödigt,
4. lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrättelse om
det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda honom
tillfälle att yttra sig däröver, om inte annat följer av 17 §
förvaltningslagen (1986:223).
Nämnden kan uppdraga åt en eller flera av ledamöterna att hålla
sammanträde eller besiktning enligt andra stycket 3.
Nämnden kan uppdraga åt sakkunnig att verkställa särskild utredning.
Kostnad för kungörelse och för utredning enligt fjärde stycket betalas
av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten.
Nämnden fastställer på yrkande ersättning för utredningen.
Skall koncessionsnämnden avge yttrande till regeringen i ärende enligt 4
kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m., tillämpas
bestämmelserna i första-femte styckena.
I ett ärende enligt 23--25 och 27 §§ får koncessionsnämnden vid vite
förelägga tillståndshavaren att ge in den utredning som behövs för
prövningen. Lag (1991:648).
15 § Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning
tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i
tvistemål. Särskild omröstning skall ske beträffande frågor om
tillämpligheten av denna lag, förberedande åtgärder och underställning
enligt 16 § eller 48 b § tredje stycket. Lag (1988:924).
16 § Finner koncessionsnämnden vid prövning av ansökan om tillstånd
enligt denna lag att hinder mot tillstånd möter enligt 6 § andra stycket
första punkten men att det föreligger sådana omständigheter som anges i
samma stycke andra punkten, skall nämnden med eget yttrande underställa
frågan regeringens avgörande. Lag (1975:461).
17 § Regeringen får föreskriva att frågor om tillstånd beträffande vissa
slag av ärenden skall prövas av länsstyrelsen. I fråga om ärenden som
sålunda prövas av länsstyrelsen gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i denna lag om ärenden som prövas av koncessionsnämnden.
Vad som sägs i 14 § andra stycket 3 skall dock tillämpas endast om det
behövs för utredningen i ärendet. Lag (1981:420).
Tillståndsbeslut
18 § I ett tillståndsbeslut skall noggrant anges den miljöfarliga
verksamhet som tillståndet avser och de villkor som skall gälla. Om
särskilda skäl föreligger, får tillstånd lämnas för begränsad tid.
I beslutet skall fastställas en viss tid, högst tio år, inom vilken den
med tillståndet avsedda verksamheten skall ha satts i gång. Lag
(1981:420).
19 § Lämnar regeringen tillstånd i fall som avses i 6 § andra stycket,
kan regeringen meddela särskilda villkor för att tillgodose allmänna
ändamål i bygden. Lag (1975:461).
20 § Om regeringen lämnar tillstånd, kan regeringen uppdraga åt
koncessionsnämnden eller länsstyrelsen att fastställa närmare villkor
för tillståndet.
Om koncessionsnämnden lämnar tillstånd, får nämnden överlåta åt en
myndighet, som utövar tillsyn enligt denna lag, att fastställa villkor
av mindre betydelse. Lag (1988:924).
21 § Om det när tillstånd till miljöfarlig verksamhet lämnas ej
tillräckligt säkert kan bedömas vilka villkor som bör gälla i visst
avseende, får avgörandet i denna del uppskjutas till dess erfarenhet av
verksamheten vunnits.
I samband med uppskov enligt första stycket skall provisoriska
föreskrifter om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått meddelas,
om det är nödvändigt för att motverka olägenhet. Uppskjuten fråga skall
avgöras så snart det kan ske.
21 a § I ärenden om tillstånd till miljöfarlig verksamhet får
tillståndsmyndigheten på ansökan besluta att vissa arbeten får påbörjas
utan hinder av att tillståndsfrågan inte har blivit slutligt avgjord.
Ett sådant beslut (igångsättningsmedgivande) får meddelas endast om
särskilda skäl föreligger och det är uppenbart att tillstånd kommer att
lämnas.
I igångsättningsmedgivanden skall noggrant anges de villkor som skall
gälla i avvaktan på den slutliga prövningen.
I fråga om ansökningar om igångsättningsmedgivande gäller 13 § i
tillämpliga delar. En sådan ansökan handläggs i samma ordning som en
ansökan om tillstånd. Sammanträde eller besiktning behöver dock inte äga
rum. Har regeringen lämnat tillstånd till verksamheten enligt 4 kap.
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. eller enligt
lagen (1978:160) om vissa rörledningar får igångsättningsmedgivande
lämnas utan hinder av att 14 § andra stycket 1 och 2 inte har
iakttagits, om särskilda skäl talar för det. Lag (1987:141).
22 § Den som fått tillstånd enligt denna lag till miljöfarlig
verksamhet kan inte på grund av bestämmelse i lagen eller i
hälsoskyddslagen (1982:1080) eller i renhållningslagen (1979:596)
åläggas att upphöra med verksamheten eller att med avseende på denna
vidta försiktighetsmått utöver vad som anges i tillståndsbeslutet, om
inte annat följer av 23-- 25 §§, 29 § andra stycket eller 40 § andra
stycket eller av sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 5 a §
första stycket.
23 § Koncessionsnämnden får förbjuda fortsatt miljöfarlig
verksamhet som omfattas av tillstånd enligt denna lag
1. om den som har sökt tillståndet har vilselett
tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse
för tillståndet,
2. för verksamheten gällande villkor eller med stöd av 5 a §
första stycket meddelade föreskrifter har åsidosatts i betydande mån,
3. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet av väsentlig
betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts.
När förbud meddelas enligt första stycket, får tillståndet
återkallas helt eller delvis. Lag (1995:1417).
24 § Koncessionsnämnden får, efter vad som är skäligt, ändra eller
upphäva gällande villkor för en miljöfarlig verksamhet eller meddela
nya villkor för den
1. när - från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft - förflutit
tio år eller den kortare tid som, på grund av vad som följer av
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, föreskrivs av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer,
2. om den som har sökt tillståndet har vilselett
tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse
för tillståndet och ett förbud framstår som en alltför ingripande
åtgärd,
3. när för verksamheten gällande villkor eller med stöd av 5 a §
första stycket meddelade föreskrifter har åsidosatts på ett sätt som
varit av mer än ringa betydelse,
4. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet som inte
förutsågs när verksamheten tilläts och ett förbud framstår som en
alltför ingripande åtgärd,
5. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,
6. om en från miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med
användning av någon ny process- eller reningsteknik,
7. om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning
av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre
förutsättningar för att kontrollera verksamheten.
I fall som avses i första stycket 4 får Koncessionsnämnden också
besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska
olägenheten för framtiden. Lag (1995:1417).
25 § Ett tillstånd att släppa ut avloppsvatten i ett visst vattenområde
får, om det finns särskilda skäl, omprövas av koncessionsnämnden när tio
år förflutit från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft. Lag
(1988:924).
26 § Frågor som avses i 23--25 § prövas efter framställning av statens
naturvårdsverk. Skall frågan prövas av länsstyrelsen, får den tas upp av
länsstyrelsen utan någon särskild framställning. Lag (1988:924).
27 § Efter ansökan av tillståndshavaren kan Koncessionsnämnden upphäva,
ändra eller meddela nya villkor i tillståndsbeslut. Villkor får dock
upphävas eller mildras endast om det är uppenbart att villkoret inte
längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen
påkallas av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet
meddelades. Lag (1992:604).
28 § Har regeringen fastställt villkor för ett tillstånd, får
koncessionsnämnden vid tillämpningen av 24 § första stycket 1 eller
4--7, 25 §, 27 § eller 29 § andra stycket inte avvika väsentligt från
villkoret utan att regeringen har medgivit det. Lag (1988:924).
29 § Ett tillstånd förfaller, om den med tillståndet avsedda
verksamheten inte har satts i gång inom den tid som har föreskrivits med
stöd av 18 § andra stycket.
Visas giltigt skäl för dröjsmålet eller skulle synnerligt men uppstå
genom att tillståndet förfaller, får koncessionsnämnden förlänga tiden
med högst tio år, om ansökan därom görs innan den föreskrivna tiden går
ut. Nämnden får därvid föreskriva nya eller strängare villkor för
verksamheten efter vad som är skäligt. Lag (1981:420).
29 a § Koncessionsnämndens beslut om villkor eller åtgärder enligt 24 §,
25 § eller 27 § eller 29 § andra stycket andra meningen har samma verkan
som ett tillståndsbeslut.
När koncessionsnämnden prövar frågor som avses i 24 § första stycket 1
eller 25 § får nämnden i den mån det föranleds av prövningen ompröva
beslutet varigenom villkor har ändrats, upphävts eller tillkommit enligt
24 § första stycket 2--7 eller 27 §, även om tio år inte har förflutit
från det att beslutet vann laga kraft. Lag (1988:924).
30--33 §§ har upphävts genom lag (1986:227).
Enskilt anspråk m. m.
34 § Den som vill framställa enskilt anspråk enligt denna lag på grund
av miljöfarlig verksamhet skall väcka talan vid den fastighetsdomstol
inom vars område den miljöfarliga verksamheten i huvudsak utövas eller
skall utövas. Lag (1986:227).
35 § har upphävts genom lag (1986:227).
36 § Väcker någon talan vid fastighetsdomstol om förbud mot miljöfarlig
verksamhet eller om åläggande för den som utövar eller ämnar utöva sådan
verksamhet att vidtaga försiktighetsmått och är fråga om tillstånd till
verksamheten enligt denna lag under prövning eller kommer den under
prövning innan fastighetsdomstolen avgjort målet, skall domstolen
förklara målet vilande till dess frågan avgjorts.
37 § Ogillas talan som avses i 36 § på den grund att svaranden efter
talans väckande sökt och erhållit tillstånd enligt denna lag, skall
domstolen efter omständigheterna förordna att vardera parten skall själv
bära sin rättegångskostnad eller att full eller jämkad ersättning skall
tilläggas endera. Lag (1986:227).
Tillsyn
38 § Statens naturvårdsverk, länsstyrelserna samt den eller de
kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet utövar tillsynen över miljöfarlig verksamhet.
Naturvårdsverket har den centrala tillsynen, samordnar
tillsynsverksamheten och lämnar vid behov bistånd i denna
verksamhet.
Länsstyrelsen utövar tillsyn över sådan miljöfarlig verksamhet som
kräver tillstånd enligt 10 § eller som utövas av Försvarsmakten,
Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt. Den lokala
tillsynen över övrig miljöfarlig verksamhet utövas av den eller de
kommunala nämnder som avses i första stycket.
Tillsynsmyndigheterna skall samarbeta med varandra samt med
sådana statliga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i
särskilda hänseenden eller som på annat sätt fullgör uppgifter av
betydelse för tillsynsverksamheten. Det åligger tillsynsmyndigheterna
att verka för att överträdelser av denna lag beivras.
Lag (1993:1603).
38 a § Den som utövar verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig är
skyldig att utöva kontroll av verksamheten. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om
kontrollen. Lag (1988:924).
38 b § Om en miljöfarlig verksamhet är av sådant slag att den är
tillståndspliktig enligt denna lag, skall den som utövar verksamheten
varje år avge en särskild miljörapport till länsstyrelsen eller till en
kommunal nämnd som avses i 38 §.
I miljörapporten skall de åtgärder redovisas som vidtagits för att
uppfylla villkoren i ett tillståndsbeslut och resultaten av dessa
åtgärder. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att en miljörapport skall innehålla en redovisning av
anläggningens miljöpåverkan även i annat avseende än vad som omfattas av
villkor i ett tillståndsbeslut.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om hur uppgifterna i en miljörapport skall
redovisas.
Tillsynsmyndigheten får förelägga den som är skyldig att avge en
miljörapport och som underlåtit att avge en sådan rapport att fullgöra
sin skyldighet. I beslut om föreläggande får tillsynsmyndigheten sätta
ut vite. Lag (1992:604).
39 § Finner en tillsynsmyndighet att olägenhet uppkommer eller kan
uppkomma genom miljöfarlig verksamhet, får myndigheten meddela råd om
lämpliga åtgärder för att motverka olägenheten. Lag (1981:420).
39 a § En tillsynsmyndighet skall, om det behövs, med stöd av 43 § andra
stycket meddela föreläggande om undersökning och kontroll av miljöfarlig
verksamhet och dess verkningar enligt ett särskilt kontrollprogram.
Lag (1987:397).
39 b § En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att uppgift
som kommunen har enligt denna lag skall ombesörjas helt eller delvis
av den andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenheten
att avgöra ärenden.
Kommunen får också efter överenskommelse med en annan kommun uppdra
åt en anställd i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett
visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses
i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900). Föreskrifterna i 6 kap. 24-27
och 35 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd skall
tillämpas på den som fattar sådana beslut. Lag (1996:638).
40 § Om tillstånd inte har givits enligt denna lag, får en
tillsynsmyndighet meddela ett föreläggande om sådana försiktighetsmått
eller förbud som behövs för att lagen eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av den skall efterlevas.
Tillståndsbeslut enligt denna lag hindrar inte en tillsynsmyndighet från
att meddela sådana brådskande föreskrifter som är nödvändiga till följd
av särskilda omständigheter.
Om en tillståndshavare åsidosätter villkor som angivits i
tillståndsbeslutet, får en tillsynsmyndighet förelägga honom att vidta
rättelse.
I beslut om föreläggande enligt denna paragraf får en tillsynsmyndighet
sätta ut vite. Lag (1988:924).
41 § Har tillstånd enligt denna lag icke meddelats, äger
koncessionsnämnden på hemställan av statens naturvårdsverk besluta om
förbud mot miljöfarlig verksamhet, som ej är tillåtlig enligt denna lag,
eller meddela föreskrift om försiktighetsmått. Vid prövningen äger 14
och 16 §§ motsvarande tillämpning.
41 a § Om någon underlåter att iaktta vad som har angivits i ett
föreläggande enligt 40 § första stycket eller åsidosätter villkor som
har angivits i ett tillståndsbeslut eller bryter mot förbud eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av 40 § andra stycket eller 41
§, får en tillsynsmyndighet förordna om rättelse på hans bekostnad.
Finns förutsättningar att meddela ett föreläggande enligt 40 § första
stycket, får ett sådant förordnande ges utan att föreläggande har
meddelats, om en tillsynsmyndighet med hänsyn till risken för allvarliga
skador eller av andra särskilda skäl finner att rättelse bör ske utan
dröjsmål. Lag (1987:397).
42 § För att utöva tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndighet rätt
att vinna tillträde till fabrik eller annan anläggning vare sig den är i
bruk eller ej, samt att företaga undersökning inom anläggningen eller
område som hör till denna.
Behövs undersökning på annan plats, har myndigheten rätt att vinna
tillträde dit för att utföra undersökningen. Detta gäller dock ej hus,
tomt eller trädgård.
Första och andra styckena gäller även den som skall utföra undersökning
som avses i 43 § andra stycket andra punkten. Lag (1973:927).
43 § Om verksamheten vid en anläggning kan befaras vara miljöfarlig, är
innehavaren skyldig att på begäran lämna en tillsynsmyndighet behövliga
upplysningar om anläggningen. En tillsynsmyndighet får förelägga
innehavaren att lämna sådana upplysningar.
Tillsynsmyndighet får förelägga den som utövar verksamhet som kan
befaras vara miljöfarlig eller den som annars är skyldig att avhjälpa
olägenhet från sådan verksamhet att utföra för tillsynens fullgörande
behövliga undersökningar av verksamheten och dess verkningar.
Tillsynsmyndighet kan i stället, om det finnes lämpligare, föreskriva
att sådan undersökning skall utföras av annan än den som utövar
verksamheten och utse någon att göra undersökningen.
Det åligger den som utövar verksamheten att ersätta kostnad för
undersökning som avses i andra stycket andra meningen med belopp som
tillsynsmyndigheten fastställer.
I beslut om föreläggande enligt första och andra styckena får en
tillsynsmyndighet sätta ut vite. Lag (1988:924).
43 a § Bestämmelserna i 38--40, 41 a, 42 och 43 §§ gäller också i
fråga om sådan verksamhet som omfattas av föreskrifter enligt 5 a §
och 8 a § andra stycket. Lag (1995:825).
44 § Den som har deltagit i tillsyn enligt denna lag eller har utfört
sådan undersökning som anges i 43 § andra stycket andra meningen får
inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid har erfarit om
affärs- eller driftförhållanden eller förhållanden av betydelse för
landets försvar.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
sekretesslagen (1980:100). Lag (1988:924).
44 a § Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överlåta
åt en sådan nämnd som avses i 38 § att utöva sådan tillsyn som
annars ankommer på länsstyrelsen. Detta gäller inte verksamhet
som utövas av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller
Försvarets radioanstalt.
Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen
enligt första stycket och finner länsstyrelsen att överlåtelse
inte bör ske i enlighet med framställningen, skall länsstyrelsen,
om kommunen begär det, med eget yttrande överlämna ärendet till
regeringens avgörande. Lag (1993:1603).
Ansvar, handräckning och besvär m. m.
45 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 8, 23 eller 41 §
eller åsidosätter sådana bestämmelser som har meddelats med stöd av 2 §
tredje stycket,
2. underlåter att iakttaga föreskrift som regeringen har meddelat
med stöd av 10 §,
3. åsidosätter beslut, villkor eller andra föreskrifter som
meddelats med stöd av 5 a §, 8 a § andra stycket, 18 § första
stycket, 19--21 §§, 21 a § andra stycket, 24 §, 25 §, 27 §, 29 §
andra stycket, 38 a §, 38 b § andra stycket eller 41 §,
4. underlåter att iaktta föreläggande som har meddelats med stöd av
43 § första stycket eller andra stycket första meningen,
5. i ansökan eller annan handling som avges enligt denna lag eller
enligt föreskrift som har meddelats med stöd av lagen lämnar
vederbörande myndighet oriktiga uppgifter rörande ett förhållande av
betydelse för prövning av en fråga om tillstånd eller för tillsynen,
döms, om gärningen inte är ringa, till böter eller fängelse i högst
två år. Har brottet begåtts med uppsåt och avsett förpliktelse av
väsentlig betydelse från miljösynpunkt, döms till fängelse i högst
två år.
Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar
enligt första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet.
Till ansvar enligt första stycket döms inte, om ansvar för gärningen
kan ådömas enligt brottsbalken. Lag (1995:825).
46 § har upphävts genom lag (1975:727).
47 § Har någon begått en gärning som avses i 45 § första stycket 1--3,
får krono fogdemyndigheten meddela särskild handräckning för att
åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i
lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.
Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av statens
naturvårdsverk eller annan myndighet som ärendet angår.
Efterkoms inte ett föreläggande enligt 40 § första eller andra stycket,
skall kronofogdemyndigheten på anmodan av tillsynsmyndigheten ombesörja
att åtgärd vidtas.
Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för
utövande av tillsyn enligt denna lag. Lag (1991:863).
48 § Om inte något annat framgår av andra femte styckena, får beslut
i särskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrift som
beslutats med stöd av lagen överklagas
1. hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av en sådan nämnd
som avses i 38 §,
2. hos koncessionsnämnden, om beslutet har meddelats av Statens
naturvårdsverk eller länsstyrelsen,
3. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Koncessionsnämnden.
Koncessionsnämndens beslut i ett dit överklagat ärende får inte
överklagas.
Länsstyrelsens beslut i frågor som avses i 8 a § andra och tredje
styckena får överklagas hos regeringen.
Beslut i fråga om ersättning för kostnader enligt 14 § femte stycket
andra meningen eller 43 § tredje stycket eller beslut i fråga om
förbud vid vite enligt 51 § får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten.
Särskilda bestämmelser om överklagande av beslut i frågor om
miljöskyddsavgift finns i 59--62 §§. Lag (1995:1690).
48 a § Statens naturvårdsverk får överklaga beslut som har meddelats i
frågor om tillstånd och i frågor som avses i 8 a § andra eller tredje
stycket, 40 §, 41 § eller 43 § andra stycket.
Rätt att överklaga beslut som har meddelats i frågor om tillstånd och i
frågor som avses i 8 a § andra eller tredje styckena har också kommuner
och sådana lokala arbetstagarorganisationer som organiserar arbetstagare
i den verksamhet som avses med beslutet. Lag (1988:924).
48 b § Koncessionsnämnden skall i ett överklagat ärende
1. hålla sammanträde eller besiktning, om det behövs för utredningen i
ärendet,
2. ge de statliga och kommunala myndigheter som har ett väsentligt
intresse att bevaka i frågan tillfälle att yttra sig.
På nämndens handläggning i övrigt av överklagade ärenden tillämpas också
11 och 12 §§, 14 § tredje--femte styckena och 15 §. Till sammanträde
eller besiktning skall nämnden kalla klaganden och andra parter samt de
statliga och kommunala myndigheter som har ett väsentligt intresse att
bevaka i frågan.
Koncessionsnämnden skall med eget yttrande överlämna ett överklagat
ärende till regeringens prövning, om omständigheterna är sådana som
anges i 6 § andra stycket, om ärendet på annat sätt rör en fråga av
särskild vikt eller om statens naturvårdsverk begär det. Lag (1988:924).
49 § Beslut i frågor om tillstånd enligt denna lag, beslut i frågor som
avses i 41 § eller 43 § andra stycket och beslut enligt 14 § femte
stycket andra meningen eller 43 § tredje stycket blir gällande när
beslutet har vunnit laga kraft. I beslutet får förordnas att det skall
gälla med omedelbar verkan.
Igångsättningsmedgivanden och beslut i frågor som avses i 40 § gäller
med omedelbar verkan, om vederbörande myndighet inte förordnar annat i
beslutet. Lag (1981:420).
50 § Har en tillsynsmyndighet med stöd av 40 § första stycket förbjudit
miljöfarlig verksamhet eller ålagt den som utövar eller ämnar utöva
sådan verksamhet att vidta försiktighetsmått och begär han tillstånd
till verksamheten enligt denna lag, kan koncessionsnämnden, om sökanden
ställer säkerhet för kostnad och skada, bestämma att
tillsynsmyndighetens beslut inte får verkställas förrän tillståndsfrågan
har avgjorts eller koncessionsnämnden föreskriver något annat.
Vad som sägs i första stycket skall gälla också sådana beslut om
ingripanden mot miljöfarlig verksamhet som en sådan nämnd som avses i 38
§ meddelar med stöd av hälsoskyddslagen (1982:1080). Lag (1991:1698).
51 § Vill någon för att utreda verkningarna av miljöfarlig verksamhet
som han utövar eller ämnar utöva företaga mätning eller annat
undersökningsarbete på fast egendom som annan äger eller innehar, kan
länsstyrelsen, om skäl föreligger, föreskriva att tillträde till
egendomen skall lämnas under viss tid. Behöver mätapparat eller liknande
instrument utsättas kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid vite
att rubba eller skada instrumentet.
Föreskrift som avses i första stycket kan meddelas även på ansökan av
den som skall utföra undersökning som avses i 43 § andra stycket andra
punkten.
Undersökningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång
vållas. För skada och intrång skall ersättning lämnas av den som utövar
eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Talan om ersättning
väckes vid fastighetsdomstol som anges i 34 §. Lag (1986:227).
Miljöskyddsavgift
52 § En särskild avgift (miljöskyddsavgift) skall betalas, om en
överträdelse som avses i 45 § första stycket 1--3 har skett och
överträdelsen har medfört ekonomiska fördelar för den som utövar den
miljöfarliga verksamheten. I ringa fall skall ingen avgift betalas.
Miljöskyddsavgiften tillfaller staten. Lag (1988:924).
53 § Miljöskyddsavgiften skall påföras den fysiska eller juridiska
person som utövade den verksamhet i vilken överträdelsen skedde.
Lag (1981:420).
54 § Miljöskyddsavgiften skall bestämmas till ett belopp som svarar mot
de ekonomiska fördelarna av överträdelsen.
Kan full bevisning om storleken av de ekonomiska fördelarna inte alls
eller endast med svårighet läggas fram, uppskattas fördelarna till ett
skäligt belopp. Lag (1981:420).
55 § Miljöskyddsavgiften får sättas under vad som följer av 54 § eller
efterges, om särskilda omständigheter föreligger. Lag (1981:420).
56 § Frågor om miljöskyddsavgift prövas av koncessionsnämnden på talan
av statens naturvårdsverk. Talan väcks genom ansökan. Om
koncessionsnämnden gäller vid prövningen bestämmelserna i 11 och 15 §§.
Dock skall vid en omröstning där lika röstetal uppkommer den lindrigaste
meningen gälla.
Miljöskyddsavgift får ej påföras, om ansökningen inte har delgivits den
som anspråket riktas mot inom tio år från det de i 52 § angivna
förutsättningarna för påförandet inträtt. Lag (1981:420).
57 § Till säkerställande av anspråk på miljöskyddsavgift får
koncessionsnämnden på yrkande av statens naturvårdsverk förordna om
kvarstad. Därvid gäller i tillämpliga delar vad i 15 kap.
rättegångsbalken är föreskrivet om kvarstad för fordran. Lag
(1981:420 ).
58 § Om förfarandet vid koncessionsnämndens prövning av frågor om
miljöskyddsavgift gäller utöver föreskrifterna i 56 och 57 §§ denna lag
vad som föreskrivs i 3--6 §§, 8--26 §§, 29 §, 30 §, 31 § första stycket,
32 §, 38 §, 39 § och 41--53 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Därvid skall vad som sägs om rätten och länsrätt gälla
koncessionsnämnden.
Koncessionsnämndens beslut om miljöskyddsavgift eller om kvarstad till
säkerställande av anspråk på sådan avgift verkställs som domstols dom
eller beslut. Lag (1988:924).
59 § Koncessionsnämndens beslut i mål om miljöskyddsavgift
överklagas hos Svea hovrätt. Målet prövas av hovrätten i dess
sammansättning som vattenöverdomstol. I fråga om sådan talan
gäller följande.
Ett slutligt beslut av Koncessionsnämnden får överklagas.
Ett beslut av nämnden får överklagas särskilt, om beslutet innebär
att nämnden
1. ogillat invändning om jäv mot en ledamot i nämnden eller
invändning om att hinder föreligger för talans prövning,
2. avvisat ett ombud eller ett biträde,
3. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse
inför nämnden och underlåtenhet att iaktta föreläggandet kan
medföra en särskild påföljd för honom,
4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta
föreläggande eller ådömt straff för en förseelse i förfarandet eller
ålagt ett vittne eller en sakkunnig att ersätta kostnad som har
vållats genom försummelse eller tredska,
5. förordnat angående undersökning av egendom eller annan
liknande åtgärd,
6. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet
eller
7. utan samband med avgörande av saken utlåtit sig om kvarstad
eller ersättning till en part eller skyldighet för en part att utge
ersättning.
Andra beslut får överklagas endast i samband med överklagande av
ett beslut som innebär avgörande av saken. Lag (1994:1040).
60 § Den som vill överklaga skall göra detta skriftligen.
Skrivelsen skall ges in till nämnden inom tre veckor från den dag då
klaganden fick del av beslutet.
I övrigt tillämpas vid överklagande av ett beslut som innebär att
saken avgörs bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande
av tingsrätts domar i tvistemål där förlikning om saken inte är
tillåten. Vid överklagande av annat beslut tillämpas
bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande av tingsrätts
beslut.
I fråga om rättegångskostnaderna tillämpas rättegångsbalkens
bestämmelser om allmänt åtal. Beträffande Naturvårdsverket gäller
i stället för bestämmelserna i rättegångsbalken om föreläggande för
part och parts utevaro i tvistemål det som är föreskrivet för
åklagare. Lag (1994:1040).
61 § har upphävts genom lag (1994:1040).
62 § Beslut av naturvårdsverket i frågor som gäller miljöskyddsavgiften
får inte överklagas. Lag (1981:420).
63 § En påförd miljöskyddsavgift bortfaller i den mån verkställighet
inte har skett inom tio år från det att beslutet vann laga kraft.
Lag (1981:420).
Miljöskyddet i totalförsvaret
64 § Regeringen får, i den utsträckning det på grund av rådande
särskilda förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen,
meddela föreskrifter för totalförsvaret som avviker från denna lag.
Lag (1987:397).
Miljöskadeförsäkring
65 § För ersättning i vissa fall till den som har lidit skada enligt
miljöskadelagen (1986:225) skall det finnas en försäkring
(miljöskadeförsäkring) med villkor som har godkänts av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer. Den som utövar verksamhet som
enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen kräver tillstånd eller anmälan skall bidra till försäkringen med
belopp som framgår av tabeller som har godkänts av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. Beloppen skall betalas i förskott
för kalenderår. Lag (1988:924).
66 § Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges i
försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande för sådan person-
eller sakskada som avses i miljöskadelagen (1986:225)
1. om den skadelidande har rätt till skadestånd enligt miljöskadelagen
men inte kan få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut
skadeståndet är förlorad,
2. om det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan. Lag (1988:924).
67 § Om bidrag till miljöskadeförsäkringen inte har betalats inom
trettio dagar efter anmaning, skall försäkringsgivaren göra anmälan till
tillsynsmyndigheten om betalningsförsummelsen. Tillsynsmyndigheten får
förelägga den betalningsskyldige vid vite att fullgöra sin skyldighet.
Ett sådant föreläggande får inte överklagas. Lag (1988:924).
68 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna
i 65 §. Lag (1988:924).
Avgifter för myndighets verksamhet
69 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva om avgifter för myndighets verksamhet enligt denna lag.
Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela föreskrifter om sådana
avgifter. Lag (1988:924).
Övergångsbestämmelser
Till 1969:387
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969, då lagen den 30 november
1956 (nr 582) om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden
skall upphöra att gälla.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
4. Har vattendomstol genom laga kraft ägande beslut eller har synemän i
utlåtande varvid skall bero lämnat medgivande att kloakvatten eller
industriellt avloppsvatten utsläppes eller att fast avfall utkastas,
utsläppes eller upplägges, anses medgivandet som tillstånd enligt denna
lag. Beslut som i annat fall enligt förut gällande ordning meddelats om
åtgärd till skydd mot miljöfarlig verksamhet äger tillämpning till dess
annorlunda förordnas.
5. Uppkommer i ärende enligt denna lag fråga om åtgärd till skydd mot
miljöfarlig verksamhet som påbörjats före lagens ikraftträdande och
efter ikraftträdandet fortsatt utan att medföra ökad eller ny olägenhet,
kan koncessionsnämnden medge det anstånd med åtgärdens genomförande som
är oundgängligen nödvändigt.
6. Bestämmelsen i 32 § äger ej tillämpning i fråga om miljöfarlig
verksamhet, som börjat före lagens ikraftträdande och som efter
ikraftträdandet fortsatt utan att medföra väsentligt ökat men.
7. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till lagrum, som
ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall i stället den bestämmelsen
tillämpas.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
1987:141
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
Bestämmelserna i 2, 6 och 21 a §§ skall tillämpas om regeringen enligt
136 a § byggnadslagen (1947:385) har prövat frågan om tillkomst eller
lokalisering av viss verksamhet med hänsyn till hushållningen med
landets samlade mark- och vattentillgångar.
1987:397
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
2. I fråga om överträdelser som har skett före ikraftträdandet gäller 45
§ första stycket 4 och 52 § i sin äldre lydelse.
1988:924
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 8 a § den 1 januari 1989 och i
övrigt den 1 juli 1989.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av
beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
3. Bidrag enligt 65 § skall för det andra halvåret 1989 betalas före den
1 september 1989.
1991:863
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan
väckts före ikraftträdandet. (I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646).
1994:1040
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Har
Koncessionsnämnden meddelat ett beslut före ikraftträdandet,
gäller äldre bestämmelser i fråga om rätten att överklaga och om
vad den som vill överklaga skall iaktta.
1995:1690
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.