Post 9546 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
1971:727 ·
Visa register
Förordning (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast
egendom, m.m.
Departement: Finansdepartementet BA1
Utfärdad: 1971-06-18
Omtryck: SFS 1991:896
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:669
Övrigt: Rättelseblad SFS 1993:643 har iakttagits.
Författningen har upphävts genom: SFS 1996:1190
Upphävd: 1997-01-01
Tillämpningsområde
1 § Denna förordning skall tillämpas vid försäljning av staten tillhörig
fast egendom med undantag av försäljning av sådan fast egendom som är
invärderad på jordfonden, fjällägenheter på kronomark ovanför
odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län, renbetesfjällen i
Jämtlands län samt kronotorp nedanför odlingsgränsen i de sex
nordligaste länen, i vilka fall särskilda bestämmelser gäller.
Förordning (1981:1124).
Värdegränser för rätten att överlåta
2 § Regeringen beslutar om dels försäljning av fast egendom till kommun
för samhällsbyggnadsändamål, dels överföring till jordfonden av sådan
fast egendom som behövs för jordbrukets och skogsbrukets
rationalisering. Förordning (1991:896).
3 § I andra fall än som anges i 2 § beslutar regeringen om försäljning
av fast egendom när egendomens värde inte överstiger 5 000 000 kr.
eller, när försäljningsintäkten kan användas för reinvestering eller den
samlade statliga förmögenheten på annat sätt bibehålls eller utökas,
värdet inte överstiger 50 000 000 kr. Förordning (1991:896).
4 § Regeringen beslutar om avstående utan ersättning av fast egendom,
som förvaltas av en central förvaltningsmyndighet och som behövs för
järnväg eller allmän väg, om egendomens värde inte överstiger 5 000 000
kr. Förordning (1991:896).
5 § Följande centrala förvaltningsmyndigheter får besluta om försälj-
ning av fast egendom som de förvaltar inom eller utom landet,
-- om egendomens värde inte överstiger de belopp som anges i
kolumn A eller,
-- när försäljningsintäkten kan användas för reinvestering i fast
egendom eller myndighetens redovisade nettoförmögenhet på annat sätt
bibehålls eller utökas, om värdet inte överstiger de belopp som anges
i kolumn B.
Myndighet Kolumn A Kolumn B
1. Fortifikationsverket 3 000 000 kr. 10 000 000 kr.
Statens järnvägar 3 000 000 kr. 10 000 000 kr.
Vägverket 3 000 000 kr. 10 000 000 kr.
Luftfartsverket 3 000 000 kr. 10 000 000 kr.
Statens fastighetsverk 3 000 000 kr. 10 000 000 kr.
Banverket 3 000 000 kr. 10 000 000 kr.
2. Sjöfartsverket 1 000 000 kr. 3 000 000 kr.
Skogsstyrelsen 1 000 000 kr. 3 000 000 kr.
Kammarkollegiet 1 000 000 kr. 3 000 000 kr.
Statens naturvårdsverk 1 000 000 kr. 3 000 000 kr.
Affärsverket svenska kraftnät 1 000 000 kr. 3 000 000 kr.
Sveriges lantbruksuniversitet 1 000 000 kr. 3 000 000 kr.
Förordning (1994:669).
6 § Andra centrala förvaltningsmyndigheter än de som nämns i 5 §
får uppdra åt Statens fastighetsverk att sälja fast egendom som de
förvaltar om egendomens värde inte överstiger i 5 § första stycket 1
angivna belopp. Förordning (1993:643).
7 § Med värde avses i 3--6 §§ egendomens taxeringsvärde eller, där
sådant inte är åsatt, det vid särskild värdering fastställda
marknadsvärdet. Förordning (1991:896).
8 § har upphävts genom förordning (1991:896).
9 § Bemyndigandena avseende försäljning av fast egendom enligt 2, 3, 5
och 6 §§ gäller även beträffande byte av sådan egendom.
Bemyndigandena enligt 5 och 6 §§ gäller i tillämpliga delar även
beträffande upplåtelse av tomträtt samt försäljning och byte av tomträtt
och sådan byggnad som är lös egendom.
Bemyndigandena enligt 5 och 6 §§ gäller inte försäljning som är förenad
med rätt till hyra och återköp (s.k. fastighetsleasing) och liknande
förfaranden. Förordning (1991:896).
Förutsättningar för försäljning och förberedande åtgärder
10 § Statlig egendom får, om inte annat föreskrivs särskilt, säljas
endast om egendomen inte längre behövs för en myndighets verksamhet
eller för något annat statligt ändamål. Om en byggnad på statlig egendom
endast används i begränsad omfattning för statligt ändamål och om
statens behov av ändamålsenliga lokaler kan tillgodoses på annat, mindre
kostnadskrävande eller mera rationellt men ändå betryggande sätt, får
dock egendomen säljas.
Om egendomen är belägen på sådana holmar och skär som ägs av staten och
som ligger antingen i havet, Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren eller i
Storsjön i Jämtland, får den säljas endast om naturvårdens,
kulturminnesvårdens, friluftslivets, fiskenäringens eller något allmänt
intresse i övrigt inte är nämnvärt berört. Förordning (1991:896).
11 § När en försäljning aktualiseras skall den centrala
förvaltningsmyndigheten samråda med annan statlig myndighet om
det med hänsyn till egendomens läge eller beskaffenhet eller på
annat sätt bedöms troligt att den myndigheten kan behöva
egendomen eller att egendomen behövs för intressen som den
myndigheten har att bevaka.
I fråga om försäljning av bostadsfastigheter för permanent bruk,
som kan antas ha ett sådant kulturhistoriskt värde att de bör
skyddas, skall samråd ske med Riksantikvarieämbetet och berörd
länsstyrelse.
I fråga om försäljning av egendom på holmar eller skär som anges i
10 § andra stycket skall samråd ske med Statens fastighetsverk, den
länsstyrelse som frågan berör och, i den utsträckning som det krävs
i det enskilda fallet, med Fiskeriverket.
Om myndigheterna efter samråd enligt ovan inte är ense skall
ärendet överlämnas till regeringen för prövning. Förordning
(1993:643).
12 § En fastighetsförvaltande myndighet skall medverka till att statens
långsiktiga planering av mark- och lokalbehov samordnas med kommunernas
översiktsplanering. Detta bör ske på ett så tidigt stadium av
planeringen att avvägningen av den framtida markdispositionen i huvudsak
är klarlagd genom överläggningar mellan parterna och
principöverenskommelse träffad mellan dem, när en kommuns önskemål om
förvärv av viss fast egendom aktualiseras.
En fastighetsförvaltande myndighet skall, vid upplåtelse av fast egendom
som en kommun inom överskådlig tid kan komma att behöva för
samhällsbyggnadsändamål och som bör kunna avstås av staten för sådant
ändamål, tillse att upplåtelsevillkoren inte försvårar en framtida
överlåtelse till kommunen.
Uppkommer fråga om överlåtelse av fast egendom utan att den framtida
dispositionen enligt första stycket är klarlagd, skall den
fastighetsförvaltande myndigheten göra sig underrättad om kommunens
behov av egendomen. Förordning (1991:896).
13 § har upphävts genom förordning (1991:896).
14 § När en egendom som anges i 10 § andra stycket skall säljas, skall
den kommun inom vilken egendomen ligger ges företräde att förvärva den.
Förordning (1991:896).
Förhandsbesked till kommun och förhandstillträde
15 § Förhandsbesked till kommun om möjligheten att förvärva fast egendom
för samhällsbyggnadsändamål meddelas av den myndighet som enligt 5 §
första stycket får besluta om försäljning av egendomen, om kommunen för
sin planläggning eller av annan orsak behöver sådant besked.
Om egendomens värde överstiger de belopp som anges i 5 § första stycket
kolumn A meddelas förhandsbesked av regeringen.
Föreskrifterna om förberedande åtgärder skall tillämpas på motsvarande
sätt i fråga om förhandsbesked enligt första stycket. Förordning
(1991:896).
16 § Kommun som begär förhandsbesked skall styrka sitt behov av den
fasta egendomen genom översiktlig bebyggelseplan eller på annat sätt.
Vid ansökningen skall fogas samma handlingar som vid ansökan om rätt
till expropriation.
En ansökan som skall prövas av regeringen ges in till det departement
till vilket den fastighetsförvaltande myndigheten hör. Förordning
(1991:896).
17 § Har förhandsbesked getts om att en kommun får förvärva fast
egendom, skall den fastighetsförvaltande myndigheten på begäran av
kommunen medverka till att kommunen får ta egendomen i besittning redan
före förvärvet. Förordning (1991:896).
Försäljningsförfarandet
18 § När en jordbruksfastighet som tillhör staten skall säljas, skall
den myndighet som har hand om försäljningen hämta in yttrande om hur
försäljningen bör gå till från länsstyrelsen i det län där fastigheten
finns. Förordning (1991:66).
19 § Om yttrande inhämtats från annan myndighet än de i 11 och 18 §§
nämnda och denna myndighet motsätter sig försäljningen eller
föreskrifterna för den, skall ärendet hänskjutas till regeringen när den
säljande myndigheten anser att försäljningen ändå bör komma till stånd
enligt dess förslag. Detta behöver dock inte ske i ärende som bedöms
vara av mindre vikt. Förordning (1991:896).
20 § Har kommun enligt 15 § fått förhandsbesked om att kommunen får
förvärva viss fast egendom för samhällsbyggnadsändamål skall, när
försäljningsärendet sedermera slutligt handläggs, samråds- och
remissförfarandet inskränkas med hänsyn till att frågan om
fastighetsanvändningen sålunda avgjorts. Detsamma gäller även då på
annat sätt klarlagts, att försäljning för sådant ändamål bör ske till
kommun. Förordning (1991:896).
Ekonomiska villkor
21 § För att utröna egendomens marknadsvärde skall den säljande
myndigheten låta beskriva och värdera den, om inte särskilda skäl
motiverar annat.
Till grund för bestämmandet av marknadsvärdet skall läggas i orten
gängse skäligt pris. Värdet får bestämmas till lägre belopp, om
försäljningen exempelvis avses ske på villkor, som begränsar
innehavarens användning av egendomen, eller om den medför särskilda
skyldigheter. Förordning (1991:896).
22 § Den säljande myndigheten skall tillse att köpeskillingen blir den
högsta möjliga och i varje fall inte understiger egendomens
marknadsvärde, om annat inte föreskrivs särskilt. Förordning (1991:896).
23 § Vid försäljning av fast egendom till en kommun för
samhällsbyggnadsändamål skall pris och övriga villkor för överlåtelsen
om möjligt bestämmas genom förhandlingar mellan kommunen å ena sidan och
den fastighetsförvaltande myndigheten eller -- om det finns skäl därtill
-- en av regeringen särskilt utsedd förhandlare å andra sidan.
Om parterna inte enas om priset och övriga villkor i ett ärende, vari
förvaltningsmyndighet slutligt beslutar, får myndigheten eller kommunen
hänskjuta frågan till stats-kommunala marknämnden.
Enligt instruktionen för marknämnden skall denna tillse att pris och
övriga villkor bestämmes så att kommun icke ålägges vidare förpliktelser
än sådana som skulle ha kunnat komma i fråga, om marken i stället
förvärvats genom expropriation.
Marknämndens beslut är bindande för staten. Beslutet får inte
överklagas.
När marknämndens beslut föreligger, skall den säljande myndigheten
skyndsamt slutföra försäljningsärendet. Förordning (1991:896).
24 § När staten tillhörig fast egendom säljes för att tillgodose ändamål
som kan föranleda expropriation skall ersättning bestämmas enligt de
grunder som föreskrives i expropriationslagen (1972:719). Ersättningen
skall på sätt förvaltningsmyndigheten prövar lämpligt fastställas till
beloppet.
Avser överlåtelsen fast egendom som behövs för järnväg eller allmän väg
får förvaltningsmyndigheten, om det med hänsyn till särskilda
omständigheter bedöms skäligt, föreslå att ersättning skall utgå med
lägre belopp än fulla värdet eller att överlåtelsen skall ske utan
ersättning. Prövningen av en sådan fråga skall hänskjutas till
regeringen. Förordning (1991:896).
25 § Har kommun till staten utan vederlag överlåtit fast egendom för
särskilt ändamål, för vilket egendomen icke kommit att disponeras, och
begär kommunen att återfå egendomen utan ersättning, kan egendomen
vederlagsfritt återlämnas till kommunen, om detta med hänsyn till
samtliga övriga omständigheter bedömes skäligt. Fråga härom skall
hänskjutas till regeringen. Förordning (1976:170).
26 § Vid försäljning av en bostadsfastighet för permanent bruk
skall fastigheten, i följande ordning, erbjudas till
1. den bostadsrättsförening som har en giltig intresseanmälan enligt
3 § lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt antecknad i fastighetsboken,
2. den kommun inom vilken fastigheten är belägen, om kommunen
anmält behov av fastigheten för samhällsbyggnadsändamål,
3. hyresgästerna i fastigheten, med den begränsningen att en
fastighet som innehåller fler än två lägenheter endast får säljas till
en bostadsrättsförening som hyresgästerna har bildat,
4. den kommun där fastigheten är belägen. Förordning (1993:643).
27 § Vid försäljning till siste åbon av krononybygge, som återfallit
till statens fria disposition på grund av att innehavaren av åborätten
eftersatt odlings- eller byggnadsskyldighet, kan köpeskillingen
bestämmas till belopp som understiger saluvärdet, om det med hänsyn till
samtliga omständigheter bedömes skäligt. Härvid får beaktas det mervärde
åbon tillfört nybygget eller det beräknade värdet av vad det skulle
kosta åbon att fullgöra resterande odlings- eller byggnadsskyldighet.
28 § Försäljning får i andra fall än som anges i 23--27 §§ ske på
offentlig auktion eller genom infordrande av anbud genom annons i
pressen. Auktion skall i vederbörlig ordning kungöras. Vid
anbudsförfarandet skall bestämmelserna härom i 6 kap. lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling gälla i tillämpliga delar.
Kungörande och annonsering skall ges en med hänsyn till ärendets
art erforderlig spridning.
Om tillfredsställande pris inte kunnat uppnås genom försäljning på
offentlig auktion eller genom anbudsförfarande får försäljning ske i
annan ordning, exempelvis genom förhandlingar med olika
spekulanter. Detsamma gäller om försäljning i någon av dessa
former bedöms som mindre ändamålsenlig med hänsyn till det
ändamål för vilket egendomen är avsedd att användas. Den som
avgivit högsta budet vid auktion eller högsta anbudet efter
annonsering bör alltid ges tillfälle att inkomma med nytt bud eller
anbud, förutsatt att hans solvens är tillfredsställande.
Förordning (1993:1493).
29 § har upphävts genom förordning (1991:896).
30 § Den säljande myndigheten får besluta om betalningen av
köpeskillingen och annan ersättning efter vad som är lämpligt i varje
särskilt fall, utan att eftersätta statens rätt och skäliga anspråk på
säkerhet. Förordning (1992:791).
31 § Angående dispositionen av inflytande köpeskillingar och
ersättningar gäller vad därom är särskilt stadgat eller regeringen för
det särskilda fallet föreskriver. Förordning (1976:170).
32 § Vid överföring av fast egendom till jordfonden enligt 2 § och 5 §
sista stycket skall ett belopp motsvarande egendomens värde tillföras
den fond, varifrån egendomen överförs. Förordning (1981:1124).
33 § har upphävts genom förordning (1991:896).
34 § har upphävts genom förordning (1991:896).
35 § För förvärv från staten av egendom som är taxerad som
lantbruksenhet krävs i vissa fall tillstånd enligt jordförvärvslagen
(1979:230). Förordning (1991:896).
36 § Föreskrifterna beträffande förutsättningar och förberedande
åtgärder för försäljning, försäljningsförfarande samt ekonomiska villkor
gäller i tillämpliga delar i fråga om
-- upplåtelse av tomträtt i statens fasta egendom,
-- försäljning av tomträtt och sådan byggnad som är lös egendom,
-- byte av fast egendom, tomträtt och sådan byggnad som är lös egendom.
Förordning (1991:896).
Överklagande
37 § Ett beslut i fråga om förhandsbesked som meddelats av en
myndighet enligt 15 § första stycket får av kommunen överklagas
hos regeringen. Andra beslut enligt denna förordning får inte
överklagas. Förordning (1993:643).
38 § har upphävts genom förordning (1991:896).
1991:896
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991.
2. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas på försäljningar som
har beslutats före ikraftträdandet.
1993:643
Denna förordning träder i kraft, i fråga om 26 och 37 §§ den 1 juli
1993, och i övrigt den 1 oktober 1993.