Post 10050 av 10936 träffar
SFS-nummer ·
1963:654 ·
Visa register
Förordning (1963:654) om försäljning från apotek
av alkoholhaltiga läkemedel och teknisk sprit, m.m.
Departement: Socialdepartementet
Utfärdad: 1963-12-13
Ändring införd: t.o.m. SFS 1993:740
Författningen har upphävts genom: SFS 1994:956
Upphävd: 1994-10-01
1 § Med alkoholhaltigt läkemedel förstås i denna förordning läkemedel
som innehåller mer än 1,8 viktprocent etylalkohol och för vilket
läkemedelslagens (1992:859) bestämmelser gälla. Förordning (1992:1556).
2 § Från apotek må, med i 3 § nämnt undantag, alkoholhaltigt läkemedel,
som innehåller mer än 10 viktprocent etylalkohol, ävensom teknisk sprit
säljas eller eljest utlämnas, förutom till annat apotek, endast efter
ordination eller beställning av person, som är behörig att utöva läkar-,
tandläkar- eller veterinäryrket. Förordning (1977:304).
3 § Alkoholhaltigt läkemedel, som på grund av sitt innehåll i övrigt kan
antagas icke giva anledning till missbruk i berusningssyfte, må i
enlighet med de föreskrifter läkemedelsverket meddelar utlämnas från
apotek utan hinder av bestämmelserna i 2 §.
Föreligger beträffande alkoholhaltigt läkemedel av annat slag än som
avses i 2 § anledning till antagande, att läkemedlet kan missbrukas i
berusningssyfte, ankommer det på läkemedelsverket att utfärda särskilda
föreskrifter rörande försäljning och utlämnande. Förordning (1990:549).
4 § Sådan ordination eller beställning av teknisk sprit, som sägs i 2 §,
må gälla endast absolut alkohol, koncentrerad sprit och utspädning därav
eller denaturerad sprit.
Ordination må icke avse annat än utvärtes bruk eller desinfektion av
instrument. Beställning må icke avse annat än utvärtes bruk,
desinfektion av instrument eller laboratorieändamål i beställarens
yrkesutövning.
Spriten må icke utlämnas, om särskild anledning föreligger till
antagande att den är avsedd för annat ändamål än som sägs i andra
stycket. Förordning (1977:304).
5 § Föreligger grundad anledning till antagande att läkare, tandläkare
eller veterinär missbrukat behörighet att ordinera eller beställa
alkoholhaltigt läkemedel eller teknisk sprit, äger hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd efter omständigheterna antingen förbjuda
utlämnande av sådant läkemedel eller teknisk sprit på ordination eller
beställning av läkaren, tandläkaren eller veterinären eller föreskriva
särskilda begränsningar i fråga om utlämnandet.
Ett beslut enligt första stycket skall gälla fastän det har överklagats,
om hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd inte beslutar annorlunda.
Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern
att göra anmälan i ärenden som avses i första stycket och om
handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med
instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om
justitiekanslerns tillsyn. Förordning (1987:1006).
6 § Ej må någon sälja eller genom ordination eller beställning eller
annorledes tillhandagå annan med anskaffande av alkoholhaltigt
läkemedel, där han har särskild anledning antaga att varan är avsedd att
användas i berusningssyfte. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande
tillämpning beträffande teknisk sprit, där fråga är om försäljning från
apotek.
7 § De övriga föreskrifter rörande här ifrågavarande försäljning av
alkoholhaltigt läkemedel och teknisk sprit, som kunna finnas
erforderliga för att hindra missbruk, meddelas av läkemedelsverket.
Förordning (1990:549).
8 § Den som bryter mot 2§, 4§ tredje stycket eller 6§ eller mot
föreskrift som läkemedelsverket utfärdat med stöd av denna förordning,
dömes till böter, där ej gärningen är straffbelagd i lag eller annan
författning. Motsvarande gäller om någon bryter mot föreskrift eller
förbud som hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd meddelat med stöd av 5
§.
Vidtager någon obehörigen med alkoholhaltigt läkemedel, som icke är
avsett för invärtes bruk, åtgärd ägnad att göra varan användbar till
förtäring, dömes till böter.
Alkoholhaltigt läkemedel, varmed förfarits som nyss sagts och vilket
påträffas hos den som förövat gärningen, skall tillika med de förråd av
ifrågavarande läkemedel jämte emballage, som finnas hos honom, samt
nyttjade redskap förklaras helt eller delvis förverkat, om det ej är
uppenbart obilligt.
Den som förövat gärning som avses i andra stycket skall, om det ej är
uppenbart obilligt, dömas att för alkoholhaltigt läkemedel, varmed han
förfarit obehörigen, gälda skatt med 20 kronor för liter. Förordning
(1990:549).
9 § Beslut av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enligt 5 § får
överklagas hos kammarrätten genom besvär.
Läkemedelsverkets beslut enligt denna förordning får överklagas hos
regeringen.
Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern
att söka ändring i beslut enligt 5 § första stycket finns i 7 § lagen
(1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen
(1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra
veckor från det beslutet har meddelats. Förordning (1990:549).