Post 9768 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1969:200 ·
Visa register
Lag (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga
Departement: Finansdepartementet S7
Utfärdad: 1969-05-29
Ändring införd: t.o.m. SFS 2007:1274
Författningen har upphävts genom: SFS 2011:1537
Upphävd: 2012-01-01
1 § Följande rättsakter ska gälla som svensk lag:
1. rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976, (ändrat
genom direktiven 79/1071/EEG och 92/108/EEG) om ömsesidigt
bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av
verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för
Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av
jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på
mervärdesskatt och vissa punktskatter,
2. kommissionens direktiv 2002/94/EG av den 9 december 2002 om
tilllämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets
direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av
fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter
och andra åtgärder, samt
3. rådets direktiv 2001/44/EG av den 15 juni 2001 om ändring av
direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av
fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del
av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och
garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och
tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa
punktskatter.
Den svenska texten till rättsakt 1 enligt föregående stycke i
dess lydelse före de ändringar som anges i rättsakt 3, rättsakt
2 i dess senaste lydelse samt rättsakt 3 finns som bilaga till
denna lag. I bilagan till denna lag har bilagorna till rättsakt
2 uteslutits. Bilagornas lydelse framgår av Europeiska
gemenskapernas officiella tidning L 337, 13.12.2002, s. 47-54
och, i fråga om bilaga IV, Europeiska unionens officiella
tidning L 362, 20.12.2006, s. 99-100.
Rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt
bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa
avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder gäller, utöver vad
som följer av rättsakt 3, för följande skatter på
försäkringspremier:
- taxxa fuq Dokumenti u Trasferimenti i Malta, samt
- davek od prometa zavarovalnih poslov och pozÿarnataksa i
Slovenien. Lag (2007:1274).
2 § Om åtgärd skall vidtas enligt 1 § avseende en pålaga som inte
uppbärs av Tullverket vid eller i samband med export eller
import av varor skall lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning
i skatteärenden tillämpas. Lag (1999:403).
3 § I den mån utländsk tull, andra skatter, avgifter eller pålagor som
Tullverket tar emot vid eller i samband med export eller
import av varor enligt överenskommelse mellan Sverige och
främmande stat eller mellan Sverige och mellanfolklig organisation
får tas ut här i landet och vid åtgärd enligt 1 § i andra fall än som
avses i 2 § skall bestämmelserna i 1, 3--5 §§, 6 § första stycket, 7,
10-12 samt 16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i
skatteärenden gälla.
Härvid skall vad som i dessa bestämmelser sägs om
Skatteverket i stället avse Tullverket. Lag (2003:681).
Övergångsbestämmelser
1990:315
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
2. Vad i 4 § andra stycket lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i
skatteärenden sägs gäller inte avtalet den 18 december 1972 mellan
Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i
tullfrågor.
Bilaga
Rättsakt nr 1
RÅDETS DIREKTIV
av den 15 mars 1976
om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till
följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för
Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av
jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt
och vissa punktskatter
(76/308 /EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,
med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21
april 1970 om finansieringen av den gemensamma
jordbrukspolitiken, senast ändrad genom förordning (EEG) nr
2788/72, särskilt artikel 8.3 i denna,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och
med beaktande av följande:
Det är för närvarande inte möjligt att i en medlemsstat verkställa
indrivning av en fordran som bygger på ett dokument som har
upprättats av myndigheterna i en annan medlemsstat.
Att nationella bestämmelser om indrivning endast kan tillämpas
inom nationella territorier är i sig ett hinder för upprättandet av en
fungerande gemensam marknad. Det förhindrar att
gemenskapsregler kan tillämpas till fullo och på ett rättvist sätt, i
synnerhet inom den gemensamma jordbrukspolitikens område, och
det underlättar bedrägliga förfaranden.
Det är därför nödvändigt att anta gemensamma regler om
ömsesidigt bistånd vid indrivning.
Dessa regler måste gälla både för indrivning av fordringar som
uppstått på grund av olika åtgärder som ingår i det system som helt
eller delvis finansierar den europeiska utvecklings- och
garantifonden för jordbruket, samt för indrivning av
jordbruksavgifter och tullar enligt artikel 2 i beslut 70/243/ EKSG,
EEG, Euratom av den 21 april 1970 om ersättning av ekonomiska
bidrag från medlemsstaterna med gemenskapernas egna resurser och enligt
artikel 128 i anslutningsakten. De måste också gälla
för indrivning av ränta och kostnader i samband med dessa
fordringar.
Det ömsesidiga biståndet måste bestå av följande: Den anmodade
myndigheten måste å ena sidan till den sökande myndigheten
lämna de upplysningar som den senare behöver för att driva in
fordringar som har uppstått i den medlemsstat där den har sitt säte
samt underrätta gäldenären om alla dokument som gäller dessa
fordringar och som har sitt ursprung i den medlemsstaten, och å
andra sidan måste den på begäran av den sökande myndigheten
driva in de fordringar som har uppstått i den medlemsstat där den
senare har sitt säte.
Dessa olika former av bistånd måste lämnas av den anmodade
myndigheten i enlighet med de lagar och andra författningar som
reglerar sådana frågor i den medlemsstat där den har sitt säte.
Det är nödvändigt att fastställa de villkor enligt vilka den sökande
myndigheten skall upprätta sin begäran om bistånd, samt att
noggrant definiera de särskilda omständigheter enligt vilka den
anmodade myndigheten i det enskilda fallet får neka bistånd.
När det begärs att den anmodade myndigheten skall handla å den
sökande myndighetens vägnar för att driva in en fordran måste den
anmodade myndigheten, om detta medges av gällande
bestämmelser i den medlemsstat där den har sitt säte, ha möjlighet
att i samförstånd med den sökande myndigheten bevilja gäldenären
en betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande. Varje
form av ränta som debiteras för sådana betalningsförfaranden
måste också överföras till den medlemsstat där den sökande
myndigheten har sitt säte.
På en motiverad begäran av den sökande myndigheten måste den
anmodade myndigheten, om detta medges av gällande
bestämmelser i den medlemsstat där den har sitt säte, också ha
möjlighet att vidta förebyggande åtgärder för att garantera
indrivning av fordringar som uppstår i den sökande
medlemsstaten. Dessa fordringar åtnjuter emellertid inte någon
förmånsrätt i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har
sitt säte.
Under indrivningsförfarandet i den medlemsstat där den
anmodade myndigheten har sitt säte är det möjligt att fordran eller
exekutionstiteln som medger dess verkställighet och som har
upprättats i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt
säte, bestrids av den berörda personen. I sådana fall bör det
fastställas att den berörda personen måste inge sitt bestridande av
fordran till det behöriga organet i den medlemsstat där den sökande
myndigheten har sitt säte, och att den anmodade myndigheten
måste uppskjuta alla påbörjade verkställighetsåtgärder tills ett
beslut har fattats av detta organ.
Det bör fastställas att översända dokument och upplysningar inom
ramen för ömsesidigt bistånd för indrivning av en fordran inte får
användas för andra ändamål.
Bestämmelserna i detta direktiv bör inte leda till inskränkning i det
ömsesidiga biståndet mellan särskilda medlemsstater enligt
bilaterala eller multilaterala överenskommelser eller uppgörelser .
Det är nödvändigt att säkerställa att det ömsesidiga biståndet
fungerar smidigt och ett gemenskapsförfarande bör därför inrättas
som gör det möjligt att fastställa de närmare bestämmelserna för
tillämpningen av detta bistånd inom en lämplig tid. Det är
nödvändigt att inrätta en kommitté för att organisera ett nära och
effektivt samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen på
detta område.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Detta direktiv fastställer de bestämmelser som skall innefattas i
medlemsstaternas lagar och andra författningar för att i varje
medlemsstat säkerställa indrivningen av de fordringar som avses i
artikel 2 och som uppstår i en annan medlemsstat.
Artikel 2
Detta direktiv skall gälla för alla fordringar som avser
a) återbetalning, intervention och andra åtgärder som ingår i
systemet för hel eller delvis finansiering av Europeiska utvecklings-
och garantifonden för jordbruket, inklusive de summor som skall
uppbäras i samband med dessa åtgärder,
b) jordbruksavgifter såsom de definieras enligt artikel 2 a i beslut
70/243/EKSG, EEG, Euratom och artikel 128 a i anslutningsakten,
c) tullavgifter såsom de definieras enligt artikel 2 b i nämnda beslut
och artikel 128 b i anslutningsakten,
d) mervärdesskatt
e) följande punktskatter:
-- punktskatt på tobaksvaror,
-- punktskatt på alkohol och alkoholdrycker,
-- punktskatt på mineraloljor,
f) räntor och kostnader hänförliga till indrivningen av dessa
fordringar.
Artikel 3
I detta direktiv avses med
-- sökande myndighet: den behöriga myndigheten i en medlemsstat
som framställer en begäran om bistånd beträffande en fordran som
avses i artikel 2,
-- anmodad myndighet: den behöriga myndigheten i en
medlemsstat till vilken en begäran om bistånd framställs.
Artikel 4
1. På begäran av den sökande myndigheten skall den anmodade
myndigheten tillhandahålla alla upplysningar som skulle kunna
vara av värde för den sökande myndigheten vid indrivningen av
dess fordran.
För att erhålla dessa upplysningar skall den anmodade
myndigheten utnyttja sina befogenheter enligt de lagar och andra
författningar som gäller för indrivning av liknande fordringar som
uppstår i den medlemsstat där denna myndighet har sitt säte.
2. I en begäran om upplysningar skall namn och adress anges på
den
person som de begärda upplysningarna gäller samt fordringens art
och belopp.
3. Den anmodade myndigheten skall inte vara skyldig att
tillhandahålla upplysningar
a) som den inte skulle kunna erhålla för att driva in liknande
fordringar som uppstår i den medlemsstat där den har sitt säte,
b) som skulle avslöja kommersiella, industriella eller professionella
hemligheter, eller
c) som om de yppas skulle kunna vara till skada för säkerheten eller
strida mot allmän ordning i denna stat.
4. Den anmodade myndigheten skall upplysa den sökande
myndigheten om skälen till att den inte efterkommer en begäran
om upplysningar.
Artikel 5
1. Den anmodade myndigheten skall på begäran av den sökande
myndigheten och i enlighet med gällande rättsregler om delgivning
av liknande dokument eller beslut i den medlemsstat där den
anmodade myndigheten har sitt säte, delge mottagaren alla
dokument och beslut, inklusive handlingar av juridisk natur, som
härstammar från den medlemsstat där den sökande myndigheten
har sitt säte och som hänför sig till en fordran och/eller dess
indrivning.
2. En begäran om delgivning skall ange den berörda mottagarens
namn och adress, typ och ämne i det dokument eller beslut som
skall överlämnas, om så är nödvändigt gäldenärens namn och
adress och den fordran, till vilken dokumentet eller beslutet hänför
sig, samt alla övriga användbara upplysningar.
3. Den anmodade myndigheten skall omedelbart underrätta den
sökande myndigheten om de åtgärder som har vidtagits med
anledning av dess begäran om delgivning, och särskilt om vilket
datum dokumentet eller beslutet skickades till mottagaren.
Artikel 6
1. På begäran av den sökande myndigheten skall den anmodade
myndigheten i enlighet med de lagar och andra författningar som
gäller för indrivning av liknande fordringar som uppstår i den
medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte driva in
fordringar som grundar sig på ett dokument som medger
verkställighet av dessa.
2. För detta ändamål skall varje fordran i fråga om vilken en
begäran om indrivning har framställts behandlas som en fordran i
den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte,
utom när artikel 12 är tillämplig.
Artikel 7
1. En begäran om indrivning av en fordran som den sökande
myndigheten riktar till den anmodade myndigheten skall åtföljas av
en officiell eller bestyrkt kopia av det dokument som gör det
möjligt att verkställa indrivningen och som har utfärdats i den
medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte samt, i
förekommande fall, av andra dokument i original eller bestyrkt
kopia som behövs för indrivningen.
2. Den sökande myndigheten får endast begära indrivning
a) om fordringsanspråken och/eller det dokument som medger
verkställighet inte bestrids i den medlemsstat där den sökande
myndigheten har sitt säte,
b) om den sökande myndigheten i den medlemsstat där den har sitt
säte har tillämpat det indrivningsförfarande som myndigheten har
tillgång till på grundval av det dokument som avses i punkt 1 och
om de vidtagna åtgärderna inte har lett till full betalning av
fordran.
3. En begäran om indrivning skall ange den berörda personens
namn och adress, fordrans art, det belopp som kapitalfordran
uppgår till, upplupen ränta och andra kostnader samt alla övriga
relevanta upplysningar.
4. En begäran om indrivning skall dessutom innehålla ett uttalande
av den sökande myndigheten som anger från och med vilket datum
verkställighet är möjlig enligt gällande lagar i den medlemsstat där
den har sitt säte, och som bekräftar att villkoren enligt punkt 2 är
uppfyllda.
5. Så snart den sökande myndigheten erhåller några tillämpliga
upplysningar om det ärende som ligger till grund för begäran om
indrivning skall den vidarebefordra dessa till den anmodade
myndigheten.
Artikel 8
Det dokument som medger verkställighet av fordran skall i
förekommande fall och i enlighet med gällande bestämmelser i den
medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte, tas
emot, godkännas, kompletteras eller ersättas av ett dokument som
medger verkställighet inom denna medlemsstats territorium.
Dokumentet skall tas emot, godkännas, kompletteras eller ersättas
så snart som möjligt efter det att en begäran om indrivning har
erhållits. Dokumentet får inte avvisas, om det möjliggör
verkställighet i den medlemsstat där den sökande myndigheten har
sitt säte och är formellt riktigt.
Om någon av dessa formaliteter skulle förorsaka en undersökning
eller ett bestridande i samband med fordran och/eller det dokument
som möjliggör verkställighet och som har upprättats av den
sökande myndigheten skall artikel 12 tillämpas.
Artikel 9
1. Fordringar skall drivas in i valutan för den medlemsstat i vilken
den anmodade myndigheten har sitt säte.
2. Den anmodade myndigheten får, om gällande lagar och andra
författningar i den medlemsstat där den har sitt säte så medger och
efter samråd med den sökande myndigheten bevilja gäldenären en
betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande. All ränta
som påförs av den anmodade myndigheten med anledning av sådan
betalningsfrist skall överföras till den medlemsstat där den sökande
myndigheten har sitt säte.
All annan ränta som i enlighet med lagar och andra författningar i
den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte
påförs för dröjsmål med betalningen skall också överföras till den
medlemsstat i vilken den sökande myndigheten har sitt säte.
Artikel 10
Fordringar som skall drivas in åtnjuter inte förmånsrätt i den
medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte.
Artikel 11
Den anmodade myndigheten skall omedelbart underrätta den
sökande myndigheten om vilka åtgärder som har vidtagits med
anledning av begäran om indrivning.
Artikel 12
1. Om fordran och/eller det dokument som möjliggör dess
verkställighet, och som har upprättats i den medlemsstat där den
sökande myndigheten har sitt säte, under indrivningsförfarandets
gång bestrids av en berörd part skall denna part inge sin framställan
till det behöriga organet i den medlemsstat där den sökande
myndigheten har sitt säte i enlighet med de rättsregler som gäller
där. Den sökande myndigheten skall underrätta den anmodade
myndigheten om denna framställan. Den berörda parten får också
underrätta den anmodade myndigheten om denna framställan.
2. Så snart den anmodade myndigheten har erhållit de upplysningar
som avses i punkt 1, antingen från den sökande myndigheten eller
från den berörda parten, skall den uppskjuta verkställandet i
avvaktan på det beslut som det behöriga organet fattar i detta
ärende. Skulle den anmodade myndigheten bedöma det
nödvändigt, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13,
får denna myndighet vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa
indrivningen, om gällande lagar eller andra författningar i den
medlemsstat där den har sitt säte medger ett sådant förfarande för
liknande fordringar.
3. Om det är de verkställighetsåtgärder som vidtas i den
medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte som
bestrids, skall frågan hänskjutas till det behöriga organet i denna
medlemsstat i enlighet med dess lagar och andra författningar.
4. Om det behöriga organ till vilket frågan har hänskjutits i enlighet
med punkt 1 är en allmän domstol eller en förvaltningsdomstol
skall denna domstols beslut, om det är gynnsamt för den sökande
myndigheten och medger indrivning av fordran i den medlemsstat
där den sökande myndigheten har sitt säte, utgöra " det dokument
som möjliggör indrivning " i enlighet med artiklarna 6--8 och
indrivningen av fordran skall genomföras på grundval av detta
beslut.
Artikel 13
På en motiverad begäran från den sökande myndigheten skall den
anmodade myndigheten vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa
indrivningen av en fordran, om detta medges av lagar och andra
författningar i den medlemsstat i vilken den har sitt säte.
För genomförandet av bestämmelserna i första stycket skall
artiklarna 6, 7.1, 7.3, 7.5, 8, 11, 12 och 14 gälla i tillämpliga delar.
Artikel 14
Den anmodade myndigheten skall inte vara skyldig
a) att bevilja de bistånd som föreskrivs i artiklarna 6--13, om
indrivningen av fordran på grund av gäldenärens situation skulle
förorsaka allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter i den
medlemsstat där denna myndighet har sitt säte,
b) att genomföra indrivning av en fordran om den sökande
myndigheten inte har uttömt alla möjligheter till indrivning inom
territoriet för den medlemsstat där den har sitt säte.
Den anmodade myndigheten skall underrätta den sökande
myndigheten om sina skäl för att inte efterkomma dess begäran om
bistånd. En sådan motiverad vägran skall också meddelas
kommissionen.
Artikel 15
1. Frågor om preskription skall uteslutande regleras av gällande
rättsregler i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt
säte
2. Åtgärder som vidtas av den anmodade myndigheten vid
indrivning av fordringar i enlighet med en begäran om bistånd som
om de hade vidtagits av den sökande myndigheten skulle ha lett till
att preskriptionstiden uppsköts eller avbröts i enlighet med
gällande rättsregler i den medlemsstat där den sökande
myndigheten har sitt säte skall anses ha vidtagits i den senare
medlemsstaten vad gäller denna verkan.
Artikel 16
Dokument och upplysningar som skickas till den anmodade
myndigheten i enlighet med detta direktiv får av denna myndighet
endast översändas till
a) den person som anges i begäran om bistånd,
b) de personer och myndigheter som är ansvariga för indrivningen
av fordringarna, och endast för detta ändamål,
c) de rättsliga instanser som handlägger ärenden beträffande
indrivning av fordringar.
Artikel 17
Begäran om bistånd och tillämpliga dokument skall åtföljas av en
översättning till det officiella språket eller till ett av de officiella
språken i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt
säte utan att det påverkar nämnda myndighets rätt att avstå från
översättningen.
Artikel 18
Medlemsstaterna skall avstå från alla fordringar på varandra för
återbetalning av de kostnader som uppstår vid det ömsesidiga
bistånd de ger varandra i enlighet med detta direktiv.
Den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte skall
emellertid förbli betalningsskyldig gentemot den medlemsstat där
den anmodade myndigheten har sitt säte för de kostnader som
uppstår på grund av åtgärder som bedöms vara ogrundade,
antingen vad gäller fordringens verklighetsunderlag eller giltigheten
av det dokument som utfärdats av den sökande myndigheten.
Artikel 19
Medlemsstaterna skall förse varandra med en förteckning över de
myndigheter som har befogenhet att framställa eller ta emot en
begäran om bistånd.
Artikel 20
1. Härmed inrättas en kommitté för indrivning av fordringar (i det
följande kallad kommittén), som skall bestå av företrädare för
medlemsstaterna med en företrädare för kommissionen som
ordförande.
2. Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.
Artikel 21
Kommittén får pröva alla frågor som rör tillämpningen av detta
direktiv, som tas upp av ordföranden antingen på eget initiativ eller
på begäran av företrädaren för en medlemsstat.
Artikel 22
1. Närmare föreskrifter för tillämpningen av artiklarna 4.2 och 4.4,
5.2 och 5.3, 7.1, 7.3 och 7.5, 9, 11 och 12.1 samt av
bestämmelserna om omräkning, överföring av indrivna summor
och fastställande av ett minimibelopp för fordringar, för vilka
bistånd får begäras, skall antas enligt det förfarande som fastställs i
punkt 2 och 3.
2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag
till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid
som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande
frågan är. Den skall fatta sitt beslut med en majoritet av 41 röster,
varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel
148.2. Ordföranden får inte rösta.
3. a) Kommissionen skall själv anta förslaget, om det är förenligt
med kommitténs yttrande.
b) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande, eller om
inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå
rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut
med kvalificerad majoritet.
c) Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det
att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de
föreslagna åtgärderna vidtas.
Artikel 23
Bestämmelserna i detta direktiv skall inte förhindra ett större mått
av ömsesidigt bistånd som lämnas nu eller i framtiden av särskilda
medlemsstater i enlighet med överenskommelser eller uppgörelser,
inklusive åtgärder som rör delgivning av rättsliga eller
utomrättsliga handlingar.
Artikel 24
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är
nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 1978.
Artikel 25
Varje medlemsstat skall underrätta kommissionen om de åtgärder
som den har vidtagit för att genomföra detta direktiv.
Kommissionen skall vidarebefordra dessa upplysningar till de
övriga medlemsstaterna.
Artikel 26
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 15 mars 1976.
På rådets vägnar
R. VOUEL
Ordförande
Rättsakt nr 2
KOMMISSIONENS DIREKTIV
av den 9 december 2002
om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets
direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av
fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter
och andra åtgärder (2002/94/EG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen,
med beaktande av rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976
om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har
avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra
åtgärder4, senast ändrat genom direktiv 2001/44/EG5, särskilt
artikel 22 i detta, och
av följande skäl:
(1) Systemet för ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas
behöriga myndigheter enligt rådets direktiv 76/308/EEG har
ändrats vad beträffar de upplysningar som skall lämnas till den
sökande myndigheten, delgivning till mottagaren av tillämpliga
handlingar och beslut, vidtagande av säkerhetsåtgärder samt den
anmodade myndighetens indrivning av fordringar på den sökande
myndighetens vägnar.
(2) Kommissionens direktiv 77/794/EEG av den 4 november 1977 om
fastställande av närmare föreskrifter för tillämpningen av
vissa bestämmelser i rådets direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt
bistånd för indrivning av fordringar till följd av verksamhet
som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska
utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av
jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på
mervärdesskatt6, senast ändrat genom direktiv 86/489/EEG7, bör
därför ändras i vart och ett av dessa avseenden.
(3) Dessutom bör närmare bestämmelser fastställas om hur
meddelanden kan överföras mellan myndigheterna.
(4) För tydlighetens skull bör direktiv 77/794/EEG ersättas med
ett nytt direktiv.
(5) De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga
med yttrandet från Indrivningskommittén.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
I detta direktiv fastställs tillämpningsföreskrifter för
artiklarna 4.2, 4.4, 5.2, 5.3, 7, 8, 9, 11, 12.1, 12.2, 14,
18.3 och 25 i direktiv 76/308/EEG.
Vidare fastställs närmare bestämmelser om omräkning, överföring
av indrivna summor, fastställande av ett minimibelopp för
fordringar för vilka bistånd får begäras samt hur meddelanden
kan överföras mellan myndigheter.
Artikel 2
I detta direktiv avses med
1. överföring på elektronisk väg: överföring med hjälp av
elektronisk utrustning för behandling (inbegripet digital
signalkompression) av uppgifter, via ledning, radio, optiska
medel eller andra elektromagnetiska medel,
2. CCN/CSI-nätet: den gemensamma plattform som grundas på
Gemensamma kommunikationsnätet (CCN) och Gemensamma
systemgränssnittet (CSI) och som utvecklats av gemenskapen för
alla överföringar på elektronisk väg mellan behöriga
myndigheter på tull- och beskattningsområdet.
KAPITEL II
BEGÄRAN OM UPPLYSNINGAR
Artikel 3
En begäran om upplysningar enligt artikel 4 i direktiv
76/308/EEG skall göras skriftligen i enlighet med förlagan i
bilaga I till detta direktiv. Om begäran inte kan överföras på
elektronisk väg skall den vara försedd med den sökande
myndighetens officiella stämpel och vara undertecknad av en
tjänsteman vid myndigheten som är behörig att göra en sådan
begäran.
Om en liknande begäran har sänts till en annan myndighet skall
den sökande myndigheten i sin begäran om upplysningar ange
namnet på den myndigheten.
Artikel 4
Begäran om upplysningar kan avse
1. gäldenären,
2. någon annan person som är skyldig att betala fordran enligt
gällande lag i den medlemsstat där den sökande myndigheten är
belägen,
3. tredje part som innehar tillgångar som tillhör någon av de
personer som avses i 1 eller 2.
Artikel 5
1. Den anmodade myndigheten skall skriftligen bekräfta
mottagandet av begäran om upplysningar så snart som möjligt och
under alla omständigheter inom sju dagar efter mottagandet.
2. Omedelbart efter mottagandet av begäran skall den anmodade
myndigheten i förekommande fall uppmana den sökande myndigheten
att lämna alla ytterligare upplysningar som är nödvändiga. Den
sökande myndigheten skall lämna alla ytterligare nödvändiga
upplysningar som den normalt har tillgång till.
Artikel 6
1. Den anmodade myndigheten skall översända alla begärda
upplysningar till den sökande myndigheten så snart de
erhållits.
2. Om inga eller endast delar av de begärda upplysningarna går
att få fram inom rimlig tid med beaktande av omständigheter i
det enskilda fallet, skall den anmodade myndigheten underrätta
den sökande myndigheten om detta och ange skälen därtill.
Under alla omständigheter skall den anmodade myndigheten senast
sex månader från den dag då mottagandet av begäran bekräftats
underrätta den sökande myndigheten om resultatet av de
undersökningar som genomförts för att få fram de begärda
upplysningarna.
Mot bakgrund av de upplysningar som mottagits från den anmodade
myndigheten, kan den sökande myndigheten begära att denna
fortsätter undersökningarna. En sådan begäran skall göras
skriftligen inom två månader efter mottagandet av
underrättelsen om resultatet av de undersökningar som
genomförts av den anmodade myndigheten, och skall av denna
behandlas i enlighet med de bestämmelser som gäller för den
ursprungliga begäran.
Artikel 7
Om den anmodade myndigheten beslutar att inte efterkomma
begäran om upplysningar, skall den skriftligen underrätta den
sökande myndigheten om skälen till sin vägran och särskilt ange
de bestämmelser i artikel 4 i direktiv 76/308/EEG som den
åberopar. En sådan underrättelse skall lämnas av den anmodade
myndigheten så snart den fattat sitt beslut och under alla
omständigheter inom tre månader från den dag då mottagandet av
begäran bekräftades.
Artikel 8
Den sökande myndigheten kan när som helst återkalla en begäran
om upplysningar som den sänt till den anmodade myndigheten.
Beslutet att återkalla begäran skall sändas till den anmodade
myndigheten skriftligen.
KAPITEL III
BEGÄRAN OM DELGIVNING
Artikel 9
Den begäran om delgivning som avses i artikel 5 i direktiv
76/308/EEG skall göras skriftligen i två exemplar i enlighet
med förlagan i bilaga II till det här direktivet. Begäran skall
vara försedd med den sökande myndighetens officiella stämpel
och vara undertecknad av en tjänsteman som är behörig att
framställa en sådan begäran.
Två exemplar av den handling eller det beslut som begäran om
delgivning avser skall bifogas begäran.
Artikel 10
Begäran om delgivning kan avse en fysisk eller juridisk person
som i enlighet med gällande lag i den medlemsstat där den
sökande myndigheten är belägen skall underrättas om en handling
eller ett beslut som rör personen i fråga.
Begäran om delgivning skall innehålla en hänvisning till de
regler för att bestrida fordran eller dess indrivning som
gäller i den medlemsstat där den sökande myndigheten är
belägen, i den mån som detta inte anges i den handling eller
det beslut som begäran om delgivning avser.
Artikel 11
1. Den anmodade myndigheten skall skriftligen bekräfta
mottagandet av begäran om delgivning så snart som möjligt och i
alla händelser inom sju dagar från mottagandet.
Vid mottagandet av begäran om delgivning skall den anmodade
myndigheten omgående vidta nödvändiga åtgärder för att
verkställa delgivningen enligt gällande lag i den medlemsstat
där myndigheten är belägen.
Om det är nödvändigt skall den anmodade myndigheten begära
ytterligare upplysningar av den sökande myndigheten, men detta
får inte medföra en risk för att den sista dagen för delgivning
enligt begäran om delgivning löper ut.
Den sökande myndigheten skall lämna alla ytterligare
upplysningar som den normalt har tillgång till.
Den anmodade myndigheten får under inga omständigheter
ifrågasätta giltigheten hos den handling eller det beslut som
begäran om delgivning avser.
2. Den anmodade myndigheten skall underrätta den sökande
myndigheten om dagen för delgivningen så snart denna har ägt
rum, genom att återsända till den sökande myndigheten ett
exemplar av dess begäran med intyget på baksidan av begäran
korrekt ifyllt.
KAPITEL IV
BEGÄRAN OM INDRIVNING ELLER OM SÄKERHETSÅTGÄRDER
Artikel 12
1. Begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder enligt
artiklarna 6 respektive 13 i direktiv 76/308/EEG skall göras
skriftligen i enlighet med förlagan i bilaga III till det här
direktivet.
Sådan begäran, vilken skall innehålla en förklaring om att
villkoren i direktiv 76/308/EEG för att inleda förfarandet med
ömsesidigt bistånd har uppfyllts, skall vara försedd med den
sökande myndighetens officiella stämpel och vara undertecknad
av en tjänsteman som är behörig att framställa en sådan
begäran.
2. Exekutionstiteln skall åtfölja begäran om indrivning eller
om säkerhetsåtgärder. En enda exekutionstitel kan utfärdas för
flera fordringar om de gäller en och samma person.
Vid tillämpningen av artiklarna 13-20 i detta direktiv skall
alla fordringar som omfattas av samma exekutionstitel anses
utgöra en enda fordran.
Artikel 13
Begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder kan gälla
någon av de personer som avses i artikel 4.
Artikel 14
1. Om valutan i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är
belägen är en annan än i den medlemsstat där den sökande
myndigheten är belägen, skall den sökande myndigheten ange
beloppet för den fordran som skall drivas in i bägge valutorna.
2. Den växelkurs som skall användas för tillämpningen av punkt
1 skall vara den senaste säljkurs som den dag då begäran om
indrivning undertecknas noteras på den eller de valutamarknader
som är mest representativa i den medlemsstat där den sökande
myndigheten är belägen.
Artikel 15
1. Den anmodade myndigheten skall skriftligen, så snart som
möjligt och under alla omständigheter inom sju dagar efter
mottagandet av begäran om indrivning eller om
säkerhetsåtgärder,
a) bekräfta mottagandet av begäran,
b) uppmana den sökande myndigheten att komplettera begäran om
den inte innehåller de upplysningar eller andra uppgifter som
nämns i artikel 7 i direktiv 76/308/EEG.
Den sökande myndigheten skall lämna alla upplysningar som den
har tillgång till.
2. Om den anmodade myndigheten inte vidtar begärda åtgärder
inom den tremånadersperiod som anges i artikel 8 i direktiv
76/308/EEG skall den, så snart som möjligt och i varje fall
inom sju dagar efter utgången av denna period, skriftligen
underrätta den sökande myndigheten om skälen till att
tidsfristen inte respekterats.
Artikel 16
Om det i ett enskilt fall inte är möjligt att inom rimlig tid
driva in hela eller en del av fordran eller vidta
säkerhetsåtgärder, skall den anmodade myndigheten underrätta
den sökande myndigheten om detta och ange skälen därtill.
Den anmodade myndigheten skall, senast vid utgången av varje
sexmånadersperiod efter den dag då mottagandet av begäran
bekräftats, underrätta den sökande myndigheten om det aktuella
läget för eller resultatet av förfarandet för indrivning eller
för vidtagande av säkerhetsåtgärder.
Mot bakgrund av de upplysningar som mottagits från den anmodade
myndigheten kan den sökande myndigheten begära att denna
återupptar förfarandet för indrivning eller för vidtagande av
säkerhetsåtgärder. En sådan begäran skall göras skriftligen
inom två månader efter mottagandet av underrättelsen om
resultatet av detta förfarande, och den skall behandlas av den
anmodade myndigheten i enlighet med de bestämmelser som gäller
för den ursprungliga begäran.
Artikel 17
1. Alla åtgärder för att bestrida fordran eller
exekutionstiteln som vidtas i den medlemsstat där den sökande
myndigheten är belägen skall meddelas den anmodade myndigheten
skriftligen av den sökande myndigheten, så snart den senare
fått kännedom om åtgärderna.
2. Om de lagar och andra författningar samt den administrativa
praxis som gäller i den medlemsstat där den anmodade
myndigheten är belägen inte medger säkerhetsåtgärder eller
indrivning som begärts med stöd av artikel 12.2 andra stycket i
direktiv 76/308/EEG, skall den anmodade myndigheten, så snart
som möjligt och under alla omständigheter inom en månad efter
mottagandet av det meddelande som avses i punkt 1, underrätta
den sökande myndigheten om detta.
3. Alla åtgärder som vidtas i den medlemsstat där den anmodade
myndigheten är belägen för återbetalning av indrivna summor
eller för gottgörelse, i samband med indrivning enligt artikel
12.2. andra stycket i direktiv 76/308/EG, av en fordran som har
bestridits, skall av den anmodade myndigheten, så snart denna
fått kännedom om åtgärderna, skriftligen meddelas den sökande
myndigheten.
Den anmodade myndigheten skall så långt möjligt göra den
sökande myndigheten delaktig i förfarandena för betalning av
det belopp som skall återbetalas och av den gottgörelse som
skall utgå. På motiverad begäran av den anmodade myndigheten
skall den sökande myndigheten inom två månader från det att den
mottog begäran överföra de belopp som återbetalats och den
gottgörelse som betalats.
Artikel 18
1. Om begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder saknar
föremål till följd av att fordran betalas eller upphör att
gälla eller av något annat skäl, skall den sökande myndigheten
omedelbart underrätta den anmodade myndigheten skriftligen, så
att denna kan avbryta de åtgärder den inlett.
2. Om det fordringsbelopp som begäran om indrivning eller om
säkerhetsåtgärder avser av någon anledning justeras, skall den
sökande myndigheten omgående underrätta den anmodade
myndigheten skriftligen och vid behov utfärda en ny
exekutionstitel.
3. Om justeringen medför att fordringsbeloppet minskar, skall
den anmodade myndigheten fortsätta med de åtgärder den inlett
för indrivning eller vidtagande av säkerhetsåtgärder, men
åtgärderna skall begränsas till det belopp som kvarstår.
Om den anmodade myndigheten, vid den tidpunkt då den
underrättas om att fordringsbeloppet minskat, redan har drivit
in ett belopp som överstiger det belopp som kvarstår men ännu
inte inlett överföringsförfarandet enligt artikel 19, skall den
återbetala det överskjutande beloppet till den person som är
berättigad till det.
4. Om justeringen medför att fordringsbeloppet ökar, skall den
sökande myndigheten så snart som möjligt sända en ny begäran om
indrivning eller om säkerhetsåtgärder till den anmodade
myndigheten.
Den nya begäran skall i möjligaste mån behandlas av den
anmodade myndigheten samtidigt med den ursprungliga begäran
från den sökande myndigheten. Om det, med hänsyn till hur långt
det ursprungliga förfarandet framskridit, inte är möjligt att
behandla den nya begäran tillsammans med den ursprungliga
begäran, skall den anmodade myndigheten uppfylla den nya
begäran endast om denna avser ett belopp som minst motsvarar
det som anges i artikel 25.2.
5. Vid omräkningen av det justerade fordringsbeloppet till
valutan i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är
belägen skall den sökande myndigheten använda samma växelkurs
som i sin ursprungliga begäran.
Artikel 19
Alla belopp som drivits in av den anmodade myndigheten, i
förekommande fall även ränta i enlighet med artikel 9.2 i
direktiv 76/308/EEG, skall överföras till den sökande
myndigheten i valutan i den medlemsstat där den anmodade
myndigheten är belägen. Denna överföring skall ske inom en
månad från den dag då indrivningen verkställdes.
De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får komma överens
om andra bestämmelser för överföring av belopp som understiger
tröskelvärdet i artikel 25.2 i det här direktivet.
Artikel 20
Oavsett belopp som uppburits av den anmodade myndigheten i form
av ränta enligt artikel 9.2 i direktiv 76/308/EEG skall fordran
anses ha drivits in i förhållande till indrivningen av beloppet
uttryckt i den nationella valutan i den medlemsstat där den
anmodade myndigheten är belägen, beräknat på grundval av den
växelkurs som avses i artikel 14.2 i det här direktivet.
KAPITEL V
ÖVERFÖRING AV MEDDELANDEN
Artikel 21
1. Alla upplysningar som lämnas skriftligen i enlighet med
detta direktiv skall så långt det är möjligt endast överföras
på elektronisk väg, utom
a) den begäran om delgivning som avses i artikel 5 i direktiv
76/308/EEG och den handling eller det beslut som delgivningen
avser,
b) den begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder som
avses i artikel 6 respektive artikel 13 i direktiv 76/308/EEG
och exekutionstiteln.
2. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får komma
överens om att avstå från överföring i pappersform av begäran
och handlingar som anges i punkt 1.
Artikel 22
Varje medlemsstat skall utse en central enhet med huvudansvar
för elektronisk kommunikation med andra medlemsstater. Denna
enhet skall vara ansluten till CCN/CSI-nätet.
Om flera myndigheter utses i en medlemsstat för tillämpningen
av detta direktiv, skall den centrala enheten ansvara för att
vidarebefordra alla elektroniska meddelanden mellan dessa
myndigheter och övriga medlemsstaters centrala enheter.
Artikel 23
1. Om medlemsstaternas behöriga myndigheter lagrar uppgifter i
elektroniska databaser och utbyter sådana uppgifter på
elektronisk väg, skall de vidta alla åtgärder som krävs för att
se till att alla upplysningar som överförs enligt detta
direktiv, oavsett på vilket sätt de meddelas, hanteras
konfidentiellt.
Upplysningarna skall omfattas av tystnadsplikt och åtnjuta
samma skydd som liknande upplysningar ges i den nationella
lagstiftningen i den medlemsstat som tar emot dem.
2. Tillgång till upplysningarna enligt punkt 1 får endast ges
till de personer och myndigheter som avses i artikel 16 i
direktiv 76/308/EEG.
Sådana upplysningar får användas i samband med rättsliga eller
administrativa förfaranden för indrivning av fordringar
avseende avgifter, tullar, skatter eller andra åtgärder enligt
artikel 2 i direktiv 76/308/EEG.
Personer som i vederbörlig ordning ackrediterats av Europeiska
kommissionens ackrediteringsmyndighet för säkerhet får ta del
av dessa upplysningar endast i den utsträckning det är
nödvändigt för CCN/CSI-nätets underhåll och utveckling.
3. Om medlemsstaternas behöriga myndigheter kommunicerar på
elektronisk väg skall de vidta alla åtgärder som krävs för att
se till att all sådan kommunikation är godkänd i vederbörlig
ordning.
Artikel 24
Upplysningar och andra uppgifter som den anmodade myndigheten
lämnar till den sökande myndigheten skall vara avfattade på det
officiella språket eller ett av de officiella språken i den
medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen eller på
ett annat officiellt språk som den sökande och den anmodade
myndigheten kommer överens om.
KAPITEL VI
RÄTT ATT BEGÄRA BISTÅND OCH VÄGRAN ATT EFTERKOMMA EN BEGÄRAN OM
BISTÅND
Artikel 25
1. En begäran om bistånd kan göras av den sökande myndigheten
beträffande antingen en enda fordran eller flera fordringar om
dessa skall drivas in från en och samma person.
2. En begäran om bistånd får inte göras om det sammanlagda
beloppet av den eller de relevanta fordringar som anges i
artikel 2 i direktiv 76/308/EEG understiger 1500 euro.
Artikel 26
Om den anmodade myndigheten med stöd av artikel 14 första
stycket i direktiv 76/308/EEG beslutar att inte bevilja
bistånd, skall den skriftligen underrätta den sökande
myndigheten om skälen till sin vägran. En sådan underrättelse
skall lämnas av den anmodade myndigheten så snart den fattat
sitt beslut och under alla omständigheter inom tre månader från
den dag då begäran om bistånd mottogs.
KAPITEL VII
BESTÄMMELSER OM ERSÄTTNING
Artikel 27
Varje medlemsstat skall utse minst en tjänsteman som skall vara
behörig att överenskomma om en ordning för ersättning enligt
artikel 18.3 i direktiv 76/308/EEG.
Artikel 28
1. Om den anmodade myndigheten beslutar att begära ersättning,
skall den skriftligen underrätta den sökande myndigheten om
skälen till att den anser att indrivningen av fordran innebär
ett särskilt problem, medför mycket höga kostnader eller berör
kampen mot den organiserade brottsligheten.
Den anmodade myndigheten skall bifoga en noggrann beräkning av
de kostnader för vilka den begär ersättning av den sökande
myndigheten.
2. Den sökande myndigheten skall skriftligen bekräfta
mottagandet av begäran om ersättning så snart som möjligt och i
vart fall inom sju dagar efter mottagandet.
Den sökande myndigheten skall inom två månader från den dag då
mottagandet av den ovannämnda begäran bekräftats underrätta den
anmodade myndigheten om huruvida och i vilken utsträckning den
samtycker till de föreslagna formerna för ersättning.
3. Om den sökande och den anmodade myndigheten inte når en
överenskommelse om formerna för ersättning skall den anmodade
myndigheten fortsätta indrivningsförfarandet på normalt sätt.
KAPITEL VIII
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 29
Varje medlemsstat skall före den 15 mars varje år och så långt
möjligt på elektronisk väg underrätta kommissionen om hur
förfarandena enligt direktiv 76/308/EEG tillämpats och om vilka
resultat som nåtts under tidigare kalenderår, i enlighet med
förlagan i bilaga IV till detta direktiv.
Artikel 30
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv
senast den 30 april 2003. De skall genast underrätta
kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Medlemsstaterna skall
fastställa hur sådan hänvisningen skall göras.
Artikel 31
Kommissionen skall meddela de övriga medlemsstaterna vilka
åtgärder varje medlemsstat har vidtagit för att genomföra detta
direktiv.
Varje medlemsstat skall meddela de övriga medlemsstaterna och
kommissionen namn på och adress till de behöriga myndigheterna
för tillämpningen av detta direktiv samt namn på de tjänstemän
som är behöriga att ingå överenskommelser enligt artikel 18.3 i
direktiv 76/308/EEG.
Artikel 32
Direktiv 77/794/EEG skall upphöra att gälla.
Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses som
hänvisningar till det här direktivet.
Artikel 33
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att
det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning.
Artikel 34
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 9 december 2002.
På kommissionens vägnar
Frederik Bolkestein
Ledamot av kommissionen
1EGT L 337, 13.12.2002, s. 41 (Celex 32002L0094).
2Prop. 2002/03:106, bet. 2002/03:SkU15, rskr. 2002/03:156.
3Senaste lydelse 2002:602.
4EGT L 73, 19.3.1976, s. 18 (Celex 31976L0308).
5EGT L 175, 28.6.2001, s. 17 (Celex 32001L0044).
6EGT L 333, 24.12.1977, s. 11 (Celex 31977L0794).
7EGT L 283, 4.10.1986, s. 23 (Celex 31986L0489).
Lag (2003:142).
Rättsakt nr 3
RÅDETS DIREKTIV
av den 15 juni 2001
om ändring av direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för
indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som
utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska
utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av
jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på
mervärdesskatt och vissa punktskatter
(2001/44/EG)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artiklarna 93 och 94 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag3,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande4,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande5,
och
av följande skäl:
(1) Det nuvarande systemet för ömsesidigt bistånd för
indrivning av fordringar enligt direktiv 76/308/EEG6, behöver
ändras för att möta det hot som utvecklingen i fråga om
bedrägerier utgör mot gemenskapens och medlemsstaternas
ekonomiska intressen samt mot den inre marknaden.
(2) Inom ramen för den inre marknaden bör gemenskapens och
nationella ekonomiska intressen, som i allt högre grad hotas av
bedrägerier, skyddas så att konkurrenskraften och
skatteneutraliteten på den inre marknaden säkerställs på ett
bättre sätt.
(3) För att bättre skydda medlemsstaternas ekonomiska intressen
och den inre marknadens neutralitet bör tillämpningsområdet för
det ömsesidiga bistånd som fastställs i direktiv 76/308/EEG
utvidgas till att omfatta fordringar avseende vissa skatter på
inkomst och förmögenhet samt viss beskattning av
försäkringspremier.
(4) För att möjliggöra en mer ändamålsenlig och effektiv
indrivning av fordringar för vilka en begäran om indrivning har
framställts, bör i princip det dokument som medger att
fordringen verkställs behandlas som ett inhemskt dokument i den
medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte.
(5) Utnyttjandet av ömsesidigt bistånd för indrivning får
endast i undantagsfall grundas på ekonomiska fördelar eller
intressen i de erhållna resultaten, men medlemsstaterna bör
kunna enas om reglerna för återbetalning när indrivningen ger
upphov till ett specifikt problem.
(6) De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv bör
antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni
1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av
kommissionens genomförandebefogenheter7.
(7) Direktiv 76/308/EEG bör följaktligen ändras i enlighet
därmed.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Direktiv 76/308/EEG ändras på följande sätt:
1. Titeln skall ersättas med följande: "Rådets direktiv
76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för
indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter,
tullar, skatter och andra åtgärder".
2. Artikel 2 skall ersättas med följande:
"Artikel 2
Detta direktiv skall gälla för alla fordringar som avser
a) återbetalning, intervention och andra åtgärder som ingår i
systemet för hel eller delvis finansiering av Europeiska
utvecklings- och garantifonden för jordbruket, inklusive de
belopp som skall uppbäras i samband med dessa åtgärder,
b) avgifter och liknande pålagor inom ramen för den gemensamma
organisationen av marknaden för socker,
c) importtullar,
d) exporttullar,
e) mervärdesskatt,
f) punktskatter på:
- tobaksvaror,
- alkohol och alkoholhaltiga drycker,
- mineraloljor,
g) skatter på inkomst och förmögenhet,
h) beskattning av försäkringspremier,
i) räntor, administrativa påföljder och böter, samt kostnader
som härrör från de fordringar som anges i a-h, med undantag för
straffrättsliga sanktioner enligt gällande lagstiftning i den
medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte."
3. I artikel 3 skall följande strecksatser läggas till:
"- importtullar: tullar och avgifter med motsvarande verkan på
importen;
jordbruksavgifter och andra importavgifter inom ramen för den
gemensamma jordbrukspolitiken eller de särskilda arrangemang
som gäller för vissa varor som härrör från bearbetning av
jordbruksprodukter,
- exporttullar: tullar och avgifter med motsvarande verkan på
exporten;
jordbruksavgifter och andra exportavgifter inom ramen för den
gemensamma jordbrukspolitiken eller de särskilda arrangemang
som gäller för vissa varor som härrör från bearbetning av
jordbruksprodukter,
- skatter på inkomst och förmögenhet: de skatter som räknas upp
i artikel 1.3 i rådets direktiv 77/799/EEG(*), med beaktande av
bestämmelserna i artikel 1.4 i samma direktiv,
- beskattning av försäkringspremier
i Österrike: i) Versicherungssteuer
ii) Feuerschutzsteuer
i Belgien: i) Taxe annuelle sur les contrats d'assurance
ii) Jaarlijkse taks op de verzekeringscontracten
i Tyskland: i) Versicherungssteuer
ii) Feuerschutzsteuer
i Danmark: i) Afgift af lystfartøjsforsikringer
ii) Afgift af ansvarsforsikringer for
motorkøretøjer m.v.
iii) Stempelafgift af forsikringspræmier
i Spanien: Impuesto sobre la prima de seguros
i Grekland: i) ????????‡???t e?????Ò?
ii) ????????????????t
i Frankrike: Taxe sur les conventions d'assurances
i Finland: i) Eräistä vakuutusmaksuista suoritettava
vero/skatt på vissa försäkringspremier
ii) Palosuojelumaksu/brandskyddsavgift
i Italien: Imposte sulle assicurazioni private ed i
contratti vitalizi di cui alla legge 29.10.1967 no 1216
i Irland: Levy on insurance premiums
i Luxemburg: i) Impôt sur les assurances
ii) Impôt dans l'intérêt du service d'incendie
i Neder-
länderna: Assurantiebelasting
i Portugal: Imposto de selo sobre os prémios de seguros
i Sverige: Ingen
i Förenade
kungariket: Insurance Premium Tax (IPT).
Detta direktiv skall även tillämpas på fordringar som avser
identiska eller liknande skatter som läggs till eller ersätter
de skatter på försäkringspremier som avses i fjärde
strecksatsen. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall
meddela varandra samt kommissionen datum för dessa skatters
ikraftträdande.
(*) Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om
ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på
direktbeskattningens område (EGT L 336, 27.12.1977, s. 15)."
4. I artikel 4.2 skall orden "namn och adress" ersättas med
orden "namn, adress och andra för identifiering relevanta
uppgifter som den sökande myndigheten normalt har tillgång
till".
5. I artikel 5.2 skall orden "namn och adress" ersättas med
orden "namn, adress och andra för identifiering relevanta
uppgifter som den sökande myndigheten normalt har tillgång
till".
6. Artiklarna 7, 8, 9 och 10 skall ersättas med följande:
"Artikel 7
1. En begäran om indrivning av en fordran som den sökande
myndigheten riktar till den anmodade myndigheten skall åtföljas
av en officiell eller bestyrkt kopia av det dokument som gör
det möjligt att verkställa indrivningen och som har utfärdats i
den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte samt,
i förekommande fall, av andra dokument i original eller
bestyrkt kopia som behövs för indrivningen.
2. Den sökande myndigheten får endast begära indrivning
a) om fordringsanspråken och/eller det dokument som medger
verkställighet inte bestrids i den medlemsstat där den sökande
myndigheten har sitt säte, utom i fall då artikel 12.2 andra
stycket tillämpas,
b) om den sökande myndigheten i den medlemsstat där den har
sitt säte har tillämpat de lämpliga indrivningsförfaranden som
myndigheten har tillgång till på grundval av det dokument som
avses i punkt 1 och om de vidtagna åtgärderna inte kommer att
leda till full betalning av fordran.
3. I en begäran om indrivning skall anges
a) namn och adress och andra relevanta uppgifter som behövs för
identifiering av den berörda personen och/eller tredje man som
innehar dennes tillgångar,
b) namn, adress och andra relevanta uppgifter som behövs för
identifiering av den sökande myndigheten,
c) det dokument som medger verkställighet utfärdat i den
medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte,
d) fordrans art och belopp, inbegripet kapitalfordran, upplupen
ränta och andra straffavgifter, böter och kostnader, angivet i
valutorna i de medlemsstater där de båda myndigheterna har sitt
säte,
e) datum för den sökande och/eller den anmodade myndighetens
delgivning av dokumentet hos mottagaren,
f) datum från och med vilket samt under vilken period
verkställighet är möjlig enligt gällande lagar i den
medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte,
g) alla övriga relevanta upplysningar.
4. Begäran om indrivning skall vidare innehålla ett uttalande
från den sökande myndigheten som bekräftar att villkoren i
punkt 2 är uppfyllda.
5. Så snart den sökande myndigheten erhåller några tillämpliga
upplysningar om det ärende som ligger till grund för begäran om
indrivning skall den vidarebefordra dessa till den anmodade
myndigheten.
Artikel 8
1. Det dokument som medger verkställighet av fordran skall
direkt erkännas och automatiskt behandlas som ett dokument som
medger verkställighet av fordran i den medlemsstat där den
anmodade myndigheten har sitt säte.
2. Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 får det dokument som
medger verkställighet av fordran vid behov och i enlighet med
de gällande bestämmelserna i den medlemsstat där den anmodade
myndigheten har sitt säte godtas som, erkännas som,
kompletteras eller ersättas med ett dokument som medger
verkställighet på den medlemsstatens territorium.
Medlemsstaterna skall vinnlägga sig om att inom tre månader
från den tidpunkt då begäran om indrivning mottogs avsluta
sådant godtagande, erkännande, komplettering eller ersättning,
utom i de fall då det tredje stycket skall tillämpas. Dessa
förfaranden får inte vägras om det dokument som medger
verkställighet är korrekt utformat. Den anmodade myndigheten
skall informera den sökande myndigheten om grunderna till att
tremånadersperioden överskrids.
Om någon av dessa formaliteter skulle ge upphov till ett
ifrågasättande av fordran och/eller det dokument som medger
verkställighet av fordran och som utfärdats av den ansökande
myndigheten, skall artikel 12 tillämpas.
Artikel 9
1. Fordringar skall drivas in i valutan för den medlemsstat i
vilken den anmodade myndigheten har sitt säte. Den anmodade
myndigheten skall till den sökande myndigheten överföra hela
det fordringsbelopp som den har drivit in.
2. Den anmodade myndigheten får, om gällande lagar och andra
författningar samt administrativ praxis i den medlemsstat där
den har sitt säte så medger och efter samråd med den sökande
myndigheten bevilja gäldenären en betalningsfrist eller
godkänna ett avbetalningsförfarande. All ränta som påförs av
den anmodade myndigheten med anledning av sådan betalningsfrist
skall även överföras till den medlemsstat där den sökande
myndigheten har sitt säte.
Från och med den tidpunkt då det dokument som medger
verkställighet av fordran direkt erkändes eller godtogs,
erkändes, kompletterades eller ersattes enligt artikel 8 kommer
ränta att påföras vid dröjsmål med betalningen enligt de lagar
och andra författningar samt administrativ praxis som gäller i
den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte och
skall också överföras till den medlemsstat där den ansökande
myndigheten har sitt säte.
Artikel 10
Utan hinder av vad som sägs i artikel 6.2 har de fordringar som
skall indrivas inte nödvändigtvis samma förmånsrätt som
liknande fordringar som har uppstått i den medlemsstat i vilken
den anmodade myndigheten har sitt säte."
7. Artikel 12.2 ändras på följande sätt:
a) Följande skall läggas till den första meningen: ", såvida
inte den sökande myndigheten begär något annat enligt andra
stycket."
b) Följande stycke skall läggas till:
"Utan hinder av vad som sägs i punkt 2 första stycket får den
sökande myndigheten i enlighet med gällande lagar och andra
författningar samt administrativ praxis i den medlemsstat där
den har sitt säte begära av den anmodade myndigheten att driva
in en fordran som bestrids så länge lagar och andra
författningar samt administrativ praxis, vilka gäller i den
medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte,
tillåter en sådan åtgärd. Om saken senare avgörs till
gäldenärens fördel, skall den sökande myndigheten ansvara för
återbetalningen av hela det indrivna beloppet och eventuell
upplupen ersättning enligt gällande lagar och andra
författningar i den medlemsstat där den anmodade myndigheten
har sitt säte."
8. Artikel 14 första stycket skall ersättas av följande:
"Den anmodade myndigheten skall inte vara skyldig
a) att bevilja de bistånd som avses i artiklarna 6-13 om
indrivningen av fordran på grund av gäldenärens situation
skulle förorsaka allvarliga ekonomiska eller sociala
svårigheter i den medlemsstat där denna myndighet har sitt säte
så länge gällande lagar och andra författningar samt
administrativ praxis i den medlemsstat där den anmodade
myndigheten har sitt säte tillåter en sådan åtgärd för liknande
nationella fordringar,
b) att bevilja de bistånd som avses i artiklarna 4-13 om den
inledande framställningen enligt artiklarna 4, 5 eller 6 avser
fordringar som är äldre än fem år räknat från den tidpunkt då
det dokument som medger verkställighet av fordran upprättades i
enlighet med gällande lagar och andra författningar eller
administrativ praxis i den medlemsstat där den ansökande
myndigheten har sitt säte till tidpunkten för framställningen.
I de fall då fordran eller dokumentet bestrids, skall
tidsfristen inledas vid den tidpunkt då den ansökande staten
fastställer att fordran eller det dokument som medger
verkställighet inte längre kan bestridas."
9. I artikel 17 skall orden "tillämpliga dokument" ersättas med
orden "det dokument som medger verkställighet och andra
tillämpliga dokument".
10. Artikel 18 skall ersättas med följande:
"Artikel 18
1. Den anmodade myndigheten skall från den berörda personen
driva in och behålla alla de kostnader som är förknippade med
indrivningen som den åsamkats, enligt lagar och andra
författningar som gäller för liknande fordringar i den
medlemsstat där myndigheten har sitt säte.
2. Medlemsstaterna skall ömsesidigt avstå från all ersättning
av de kostnader som uppstått genom det ömsesidiga bistånd de
ger varandra vid tillämpning av detta direktiv.
3. När indrivning innebär ett särskilt problem, handlar om
mycket stora kostnader eller berör kampen mot den organiserade
brottsligheten, får den ansökande och den anmodade myndigheten
överenskomma om en ordning för ersättning anpassad till det
enskilda fallet.
4. Den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte
skall förbli betalningsskyldig gentemot den medlemsstat där den
anmodade myndigheten har sitt säte för alla kostnader eller
förluster som uppstår på grund av åtgärder som bedöms vara
ogrundade, antingen vad gäller fordringens riktighet eller
giltigheten av det dokument som utfärdats av den sökande
myndigheten."
11. Artikel 20 skall ersättas med följande:
"Artikel 20
1. Kommissionen skall biträdas av en indrivningskommitté (nedan
kallad kommittén) som skall bestå av företrädare för
medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som
ordförande.
2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i
beslut 1999/468/EG tillämpas.
Den period som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall
vara tre månader.
3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning."
12. Artikel 22 skall ersättas med följande:
"Artikel 22
Närmare föreskrifter för tillämpningen av artiklarna 4.2 och
4.4, 5.2 och 5.3, artiklarna 7, 8, 9 och 11, artikel 12.1 och
12.2, artikel 14, artikel 18.3 och artikel 25, samt för
bestämmande av de medel som kan användas för att överföra
meddelanden mellan myndigheterna samt om omräkning, överföring
av indrivna belopp och fastställande av ett minimibelopp för
fordringar för vilka bistånd får begäras, skall antas enligt
det förfarande som anges i artikel 20.2."
13. I artikel 25 skall följande stycke läggas till:
"Varje medlemsstat skall årligen underrätta kommissionen om hur
många
framställningar om upplysningar, delgivning och indrivning som
den sänt och mottagit varje år, de berörda fordringsbeloppen
och de indrivna beloppen. Kommissionen skall vartannat år till
Europaparlamentet och rådet lämna en rapport om användningen av
dessa arrangemang och om de resultat som uppnåtts."
Artikel 2
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv
senast den 30 juni 2002. De skall genast underrätta
kommissionen om dessa.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur
hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna
till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv och en
jämförelsetabell över bestämmelserna i detta direktiv och de
antagna nationella bestämmelserna.
Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att
det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning.
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Göteborg den 15 juni 2001.
På rådets vägnar
B. RINGHOLM
Ordförande
Lag (2002:602).