Regeringskansliets rättsdatabaser

Allmänna bestämmelser 1 § Med frivillig försvarsorganisation avses i denna kungörelse Centralförbundet för befälsutbildning, Flygfältsingenjörsföreningarna, Flygvapenföreningarnas riksförbund, Frivilliga automobilkårernas riksförbund, Frivilliga flygkåren, Frivilliga motorcykelkårernas riksförbund, Frivilliga radioorganisationen, Frivilliga skytterörelsen, Svenska blå stjärnan, Föreningen svenska röda korset i fråga om medverkan i totalförsvarets sjukvård och i verksamheten för civilbefolkningens skydd i krig, Riksförbundet Sveriges lottakårer, Sjövärnskårernas riksförbund, Svenska brukshundklubben, Svenska fallskärmsförbundet, Svenska pistolskytteförbundet, Svenska sportskytteförbundet, Sveriges civilförsvarsförbund och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund samt i fråga om frivillig befälsutbildning Kustartilleriets reservofficersförbund, Svenska Arméns och Flygvapnets reservofficersförbund, Svenska Flottans reservofficersförbund och Svenska värnpliktsofficersförbundet. Förordning (1984:849). 2 § Statsbidrag eller annat statligt stöd till frivillig försvarsorganisation utgår under förutsättning att organisationen följer bestämmelserna i denna kungörelse och övriga föreskrifter som regeringen meddelar. Förordning (1977:124). 3 § Försvarsverksamheten inom frivillig försvarsorganisation skall tjäna totalförsvaret och omfatta försvarsupplysning samt rekrytering och utbildning av frivillig personal. Grundstadgar för frivillig försvarsorganisation fastställes av regeringen. Förordning (1977:124). 4 § Personal som genom skriftligt avtal åtager sig att frivilligt tjänstgöra inom totalförsvaret kallas A- eller B-personal. Med A- personal förstås sådan personal som placeras för ständig tjänstgöring inom totalförsvaret och med B-personal sådan personal som står till förfogande för tillfällig tjänstgöring inom totalförsvaret. Myndigheternas uppgifter 5 § Myndighet skall inom sitt verksamhetsområde och i samråd med de frivilliga försvarsorganisationerna lämna organisationerna underlag för upplysningsverksamheten, bistå organisationerna i rekryteringsverksamheten, leda frivillig befälsutbildning samt A- och B-personals utbildning, anordna utbildning av annan frivilig personal under medverkan av organisationerna, registrera personal för frivillig befälsutbildning, teckna avtal med, registrera och krigsplacera A-personal, svara för erforderlig lokal- och centralregistrering samt krigsplacering av B- personal, tillhandahålla frivillig försvarsorganisation materiel, lokaler och övningsområden enligt särskilda bestämmelser, i övrigt understödja den frivilliga försvarsverksamheten. 6 § Överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen samordnar i samråd med andra berörda myndigheter den frivilliga försvarsverksamheten, överbefälhavaren inom försvarsmakten och arbetsmarknadsstyrelsen inom totalförsvaret i övrigt. Överbefälhavaren svarar också för samordning mellan de militära och civila delarna av den frivilliga försvarsverksamheten. Förordning (1977:124). 7 § Överbefälhavaren, statens räddningsverk, överstyrelsen för civil beredskap, socialstyrelsen, statens jordbruksverk, arbetsmarknadsstyrelsen och andra berörda myndigheter inom totalförsvaret skall, var och en inom sitt område, yttra sig över förslag till framställning om statsbidrag från en frivillig försvarsorganisation. Förordning (1991:1207). 8 § Överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen åligger särskilt att i samråd lämna anvisningar för beräkning av maximistyrkor för A- och B-personal samt att ange riktlinjer för rekrytering av denna personal. Överbefälhavaren åligger vidare särskilt att verka för enhetliga bestämmelser om utbildning, antagning och förordnande av personal, som deltager i frivillig försvarsutbildning, och för en ändamålsenlig fördelning av de frivilliga försvarsorganisationernas uppgifter. 9 § Försvarsgrenschef och myndighet utanför försvarsmakten åligger särskilt att lämna frivillig försvarsorganisation uppgifter om behovet av frivillig personal och det årliga utbildningsbehovet. Förordning (1977:124). 10 § Militärbefälhavare och civilbefälhavare leder den frivilliga försvarsverksamheten inom sitt verksamhetsområde. Militärbefälhavare svarar också i samråd med andra berörda myndigheter för samordning mellan de militära och civila delarna av den frivilliga försvarsverksamheten inom militärområdet. 11 § Länsstyrelsen leder i samråd med länsarbetsnämnden, landstingskommunen och kommunerna den frivilliga försvarsverksamheten inom sitt verksamhetsområde. Försvarsområdesbefälhavare och chefen för Gotlands militärkommando svarar för samordning mellan de militära och civila delarna av den frivilliga försvarsverksamheten inom försvarsområdet respektive militärkommandot. Förordning (1991:56). De frivilliga försvarsorganisationernas uppgifter 12 § Frivillig försvarsorganisation skall i samråd med myndigheterna leda upplysnings- och rekryteringsverksamheten, medverka vid sådan utbildning av frivillig personal som ledes av myndighet, leda sådan utbildning av frivillig personal som icke anordnas av myndighet, teckna avtal med och svara för registrering och krigsplacering av B-personal. 13 § Frivillig försvarsorganisation skall vidare avge förslag till framställning om statsbidrag, omhänderha tilldelade statsmedel enligt föreskrifter av central förvaltningsmyndighet, bestämma över sin ekonomiskt stödjande verksamhet och andra föreningsmässiga angelägenheter. A- och B-personal 13 a § Som A- eller B-personal får den antas som 1. är svensk medborgare och fyller minst 16 år eller, om tjänstgöringen avser försvarsmakten, minst 18 år under antagningsåret, 2. har avgett förklaring om sitt hälsotillstånd, 3. har tillräckliga förutsättningar för tjänstgöringen. Kravet på svenskt medborgarskap gäller inte avtalspersonal i hemskyddsorganisationen. Den avtalsslutande myndigheten får infordra andra uppgifter som fordras om personliga förhållanden av betydelse för tjänstgöringen och skall före antagningen av personalen samråda med berörda myndigheter. Förordning (1987:1059). 14 § A- och B-personal är skyldig att fullgöra repetitionsutbildning, A-personalen högst 16 dagar för varje fyraårsperiod av avtalstiden och B-personalen högst 80 timmar för varje fyraårsperiod av avtalstiden. Vid krig eller krigsfara eller då personal inkallas till tjänstgöring jämlikt 27 § 2 mom. värnpliktslagen (1941:967) är A- och B-personalen skyldig att fullgöra den tjänstgöring som behövs med hänsyn till verksamheten inom totalförsvaret. 15 § Avtal med A- och B-personal träffas för fyraårsperioder och gäller med sex månaders uppsägningstid. Vid uppsägning från den avtalsslutande myndighetens sida får dock kortare uppsägningstid iakttagas. Den avtalsslutande myndigheten får medge att avtalet upphör utan att gällande uppsägningstid iakttages. Avtal som ej sagts upp före avtalstidens utgång anses förlängt med ytterligare en fyraårsperiod. Frivillig personal får ej säga upp avtalet vid krig eller krigsfara eller då värnpliktiga inkallas till tjänstgöring jämlikt 27 § 2 mom. värnpliktslagen (1941:967). 16 § Anstånd med repetitionsutbildning får av den avtalsslutande myndigheten beviljas A- och B-personal om det göres sannolikt att utbildningen skulle medföra avbräck i påbörjade studier eller vålla olägenhet i vederbörandes arbete eller eljest bereda den frivillige eller nära anhörig till honom svårigheter. Övriga bestämmelser 17 § För samordning av de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet skall finnas samarbetsorgan enligt bestämmelser som överbefälhavaren meddelar efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och organisationerna. I frivillig försvarsorganisations ledningsorgan skall ingå representanter för statsmyndigheterna enligt föreskrifter i organisationens grundstadgar. 18 § Tvist i rekryteringsfråga prövas av en personalprövningsnämnd enligt särskilda bestämmelser. 19 § Frivillig personal erhåller under utbildning och annan tjänstgöring förmåner enligt grunder som regeringen bestämmer. Förordning (1977:124). 20 § Gåva som tillfaller frivillig försvarsorganisation och som kan komma att medföra kostnad eller förpliktelse för staten får mottagas först efter regeringens medgivande i varje särskilt fall. Förordning (1977:124).