Post 9543 av 10919 träffar
SFS-nummer ·
1971:511 ·
Visa register
Livsmedelslag (1971:511)
Departement: Jordbruksdepartementet
Utfärdad: 1971-06-18
Omtryck: SFS 1989:461
Ändring införd: t.o.m. SFS 2005:337
Författningen har upphävts genom: SFS 2006:804
Upphävd: 2006-07-01
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag förstås med
1. livsmedel, matvara, dryckesvara, njutningsmedel eller annan vara som
är avsedd att förtäras av människor med undantag av vara på vilken
läkemedelslagen (1992:859) är tillämplig,
2. livsmedelstillsats, dels berikningsmedel som är avsett att tillföras
livsmedel för att förbättra dess näringsvärde, dels annan vara eller
ämne som är avsedd att tillföras livsmedel för att påverka dess
hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan
bestämd egenskap hos livsmedlet, om berikningsmedlet, varan eller ämnet
ej är livsmedelsråvara,
3. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det ingår i
livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala
sammansättning eller beskaffenhet i övrigt. Lag (1992:1680).
2 § Med hantering av livsmedel avses i denna lag dels slakt, dels
framställning, beredning, behandling, förvaring, förpackning,
omförpackning, transport eller uppläggning av livsmedel, dels
saluhållande, försäljning, servering eller annat överlämnande av
livsmedel för förtäring.
Bestämmelse i denna lag om saluhållande gäller i tillämpliga delar även
försäljning, servering eller annat överlämnande av livsmedel för
förtäring. Lag (1989:461).
3 § Lagen gäller inte hantering av livsmedel i enskilt hushåll.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
dock föreskriva att lagen helt eller delvis skall gälla hantering av
livsmedel i enskilt hushåll i fråga om
1. vatten som är avsett att drickas eller att användas vid hantering
av livsmedel,
2. kött från kronhjort och dovhjort som har hållits i hägn.
Lagen gäller inte heller hantering av livsmedel i kök i förskola och
fritidshem med högst två avdelningar om inte regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.
Lag (1993:1483).
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag från lagens tillämpning i fråga om vissa slag
av livsmedel eller livsmedelstillsatser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag från lagens tillämpning på försvarsmakten och
såvitt avser fartyg och luftfartyg. Lag (1988:51).
EG-förordningar om livsmedel
4 a § Bestämmelserna i 24-28, 29 a, 30 och 35 §§ kompletterar
de EG-förordningar som helt eller delvis faller inom tillämp-
ningsområdet för denna lag. Regeringen skall i Svensk författ-
ningssamling ge till känna vilka EG-förordningar som avses.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela de ytterligare föreskrifter som behövs som komplet-
tering av dessa EG-förordningar.
För förordningar som reglerar ekologisk produktion och skydd
för beteckningar på livsmedel finns särskilda bestämmelser i
lagen (1995:551) om EG:s förordning om ekologiskt framställda
produkter och lagen (1995:1336) om skydd för beteckningar på
jordbruksprodukter och livsmedel, m.m. Lag (1998:128).
Livsmedels beskaffenhet
5 § Livsmedel som saluhålles får ej ha sådan sammansättning eller
beskaffenhet i övrigt att det kan antagas vara skadligt att förtära,
smittförande eller eljest otjänligt till människoföda.
6 § Som livsmedelstillsats får användas endast tillsats som godkänts för
livsmedlet i fråga, om ej regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer föreskriver annat. Fråga om godkännande prövas av myndighet
som regeringen bestämmer. Godkännande kan förenas med villkor.
Lag (1975:733).
7 § Är det av särskild betydelse från hälso- eller näringssynpunkt eller
eljest för att tillgodose konsumentintresset, kan regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer föreskriva bestämd sammansättning
eller beskaffenhet i övrigt (livsmedelsstandard) för livsmedel av visst
slag. Lag (1975:733).
Hantering m. m.
8 § Vid hantering av livsmedel skall sådana försiktighetsmått iakttagas
och i övrigt förfaras så, att fara ej uppkommer för att livsmedlet
förorenas eller blir otjänligt till människoföda.
9 § För att hindra menlig inverkan på livsmedel kan regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om användning av
vara, ämne eller utrustning vid hantering av livsmedel och om förvaring
av vara, ämne eller utrustning tillsammans med livsmedel.
Lag (1975:733).
10 § Om det är påkallat från hälsosynpunkt kan regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva villkor för
hantering av livsmedel, som innehåller främmande ämne eller vari sådant
ämne överstiger viss halt. Lag (1975:733).
11 § Om det behövs från hälso- eller näringssynpunkt eller annars för
att tillgodose konsumentintresset, får regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva villkor för hantering
eller införsel till landet av visst slag av livsmedel.
Lag (1989:461).
11 a § Om livsmedel, som förvaras på en gränskontrollstation
eller ett tullager eller i en frizon eller ett frilager, kan
orsaka allvarliga personskador får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer förbjuda att de återutförs.
Lag (2005:337).
12 § Om hantering av livsmedel utomhus eller eljest på annat ställe än i
livsmedelslokal meddelas bestämmelser av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer. Lag (1975:733).
Märkning
13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om märkning av livsmedel. Lag (1992:1680).
14 § har upphävts genom lag (1992:1680).
15 § För att tillgodose konsumentintresset får regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att särskild beteckning
skall vara förbehållen livsmedel av visst slag. Lag (1975:733).
Saluhållande
16 § Livsmedel får inte saluhållas, om det
1. kan antas vara otjänligt till människoföda,
2. tillförts livsmedelstillsats i strid med 6 §,
3. uppges hålla en livsmedelsstandard som föreskrivits enligt 7 § men
inte motsvarar standarden,
4. inte är märkt enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 13 §,
5. märkts med uppgift om hållbarhetstid och denna tid löpt ut.
I fråga om förbud mot saluhållande gäller dessutom vad som följer av 10
och 11 §§. Lag (1992:1680).
17 § Vara får ej saluhållas som livsmedelstillsats, om varan ej godkänts
enligt 6 §.
18 § har upphävts genom lag (1992:1680).
19 § Har särskild beteckning förbehållits visst slag av livsmedel enligt
15 §, får livsmedel med annan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt
ej saluhållas under beteckningen eller annan beteckning som är så lika
att förväxling lätt kan ske.
Första stycket äger motsvarande tillämpning på beteckning som är allmänt
vedertagen.
20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om saluhållande av livsmedel för särskilda näringsändamål
och av naturliga mineralvatten. Lag (1992:1680).
Personalhygien
21 § I livsmedelshantering får ej vara sysselsatt person som har eller
kan antagas ha sjukdom eller smitta, sår eller annan skada som kan göra
livsmedel som han hanterar otjänligt till människoföda.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan meddela
föreskrifter om läkarundersökning eller annan hälsokontroll av personal,
som är sysselsatt med livsmedelshantering, och om personalhygienen i
övrigt inom sådan hantering. Lag (1975:733).
Livsmedelslokal m. m.
22 § Med livsmedelslokal förstås sådan lokal eller annat utrymme i
byggnad eller transportmedel, som är avsedd att huvudsakligen användas
för stadigvarande hantering av livsmedel, och därtill hörande biutrymme,
som brukas i samband med sådan hantering eller eljest kan vara av
hygienisk betydelse för denna.
Regeringen kan förordna att visst slag av lokal eller utrymme ej skall
anses som livsmedelslokal enligt första stycket.
Om livsmedelslokal meddelas bestämmelser av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer. Lag (1975:733).
23 § Livsmedel får ej hanteras yrkesmässigt i annan lokal än
livsmedelslokal, om ej myndighet som regeringen bestämmer ger tillstånd
därtill. Lag (1975:733).
Tillsyn
24 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen och de EG-förordningar som
kompletteras av lagen utövas av Livsmedelsverket,
länsstyrelserna och kommunerna (tillsynsmyndigheter) i enlighet
med vad regeringen bestämmer.
En kommuns tillsyn skall fullgöras av den eller de kommunala
nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet.
Livsmedelsverket samordnar övriga tillsynsmyndigheters
verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
överlämna vissa tillsynsuppgifter till ett enskilt
kontrollorgan som är juridisk person. Lag (2005:337).
24 a § En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att
tillsynsuppgifter som kommunen har enligt denna lag skall
skötas helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen får
dock inte överlåta befogenheten att meddela beslut i ett
ärende.
Kommunen får också efter överenskommelse med en annan kommun
uppdra åt anställda i den kommunen att besluta på kommunens
vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte
i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900).
Föreskrifterna i 6 kap. 24-27 och 35 §§ kommunallagen om jäv
och anmälan av beslut till nämnd skall tillämpas på den som
fattar sådana beslut. Lag (2005:337).
24 b § Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta
att den tillsyn över en viss verksamhet som kommunen annars har
skall flyttas över till verket. Ett sådant beslut får fattas om
verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller
om det finns andra särskilda skäl.
Livsmedelsverket får besluta att tillsynen skall lämnas
tillbaka till kommunen om verket och kommunen är överens om
det. Lag (2005:337).
24 c § Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av
kommunens tillsynsuppdrag, får Livsmedelsverket förelägga
kommunen att avhjälpa bristen. Ett föreläggande skall innehålla
uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga
för att bristen skall kunna avhjälpas. Lag (2005:337).
24 d § Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt
sin tillsynsskyldighet när det gäller en viss verksamhet, får
regeringen, på ansökan av Livsmedelsverket, besluta att
ansvaret för tillsynen över den verksamheten skall flyttas över
till Livsmedelsverket.
Regeringen får besluta att tillsynen skall lämnas tillbaka till
kommunen. Lag (2005:337).
25 § En tillsynsmyndighet får, utöver vad som särskilt anges i
24 c §, meddela de förelägganden eller förbud som behövs för
att lagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
eller de EG-förordningar som kompletteras av lagen skall
efterlevas.
I beslut om föreläggande eller förbud enligt denna paragraf kan
tillsynsmyndigheten utsätta vite.
Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt
denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
eller de EG-förordningar som kompletteras av lagen eller enligt
tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten besluta om
rättelse på hans bekostnad. Lag (2005:337).
25 a § Tillsynsmyndigheterna skall verka för att överträdelser
av denna lag och de EG-förordningar som kompletteras av lagen
beivras. Lag (1998:128).
26 § För tillsyn enligt 24 § har en tillsynsmyndighet och ett
enskilt kontrollorgan rätt att få tillträde till områden,
livsmedelslokaler och andra utrymmen och att där göra
undersökningar och ta prover. En tillsynsmyndighet och ett
enskilt kontrollorgan har rätt att på begäran få de
upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs
vid tillsynen. Lag (1998:128).
27 § Tillsynsmyndigheten får ta hand om en vara som saluhålls
eller som uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med 16
eller 17 § eller i strid med en EG-förordning som kompletteras
av lagen. Tillsynsmyndigheten får vidare ta hand om en vara som
avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 25 §, om
föreläggandet eller förbudet inte följs.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas med
kött som med stöd av första stycket tagits om hand i samband
med slakt.
Om en vara i något annat fall än som avses i andra stycket har
tagits om hand, får ägaren under tillsynsmyndighetens kontroll
göra varan duglig till livsmedel eller använda den för något
annat ändamål. Annars skall varan förstöras genom
tillsynsmyndighetens försorg.
Tillsynsmyndigheten skall låta förstöra också sådana varor som
omfattas av ett förbud enligt 11 a §, om det inte finns
särskilda skäl för något annat. Lag (1998:128).
27 a § Efter en underrättelse från smittskyddsläkaren om att
smitta sprids eller misstänks spridas genom livsmedel skall
tillsynsmyndigheten omedelbart vidta de åtgärder som behövs för
att spåra smittan och undanröja risken för smittspridning.
Lag (2004:171).
28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om
1. hur tillsynen skall bedrivas,
2. skyldighet för en tillsynsmyndighet att lämna information
till en annan tillsynsmyndighet,
3. köttbesiktning och uppgiftsskyldighet för den som lämnar
djur till slakt.
Föreskrifter enligt första stycket 3 får meddelas i den
utsträckning de behövs från hälso- eller näringssynpunkt.
Lag (2005:337).
29 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att den som hanterar livsmedel skall utöva en efter
verksamhetens art lämpad särskild tillsyn av hanteringen.
Lag (2000:333).
Avgifter för myndighets verksamhet
29 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om avgifter för en myndighets och ett
enskilt kontrollorgans kostnader för tillsyn enligt lagen,
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller
enligt de EG-förordningar som kompletteras av lagen. Sådana
avgifter får också avse en myndighets kostnader för prövning
enligt lagen, föreskrifterna eller förordningarna.
Regeringen får föreskriva att kommun skall ombesörja uppbörden
av avgifter för den statliga tillsynen. Lag (1998:128).
Ansvar och besvär
30 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om inte
gärningen är ringa, den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 6, 8, 16, 17 eller 19 §, 21 § första stycket
eller 23 §,
2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eller
10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 20 §, 21 § andra
stycket, 22 § tredje stycket, 28 § första stycket 3 eller 29 §,
3. vid märkning enligt föreskrift som meddelats med stöd av
13 § lämnar oriktiga uppgifter,
4. åsidosätter villkor som meddelats med stöd av 6 §,
5. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 a § första
stycket eller mot sådana bestämmelser om kvalitetsnormer eller
andra villkor för handeln med livsmedel som finns i de EG-
förordningar som kompletteras av lagen.
Om förpliktelse av betydelse från hälsosynpunkt eller för
konsumentintresset uppsåtligen åsidosatts i större omfattning
eller annars på ett allvarligt sätt, döms till fängelse i högst
två år.
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sina
skyldigheter enligt 26 § första stycket andra punkten, döms
till böter.
Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.
Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med
stöd av 11 § inför livsmedel till landet och försök därtill
finns bestämmelser i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.
Lag (2005:337).
31 § Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts,
döms inte till ansvar enligt 30 § för gärning som omfattas av
föreläggandet eller förbudet. Lag (2005:337).
32 § Vara som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet
därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det ej
är uppenbart obilligt.
33 § Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller av en
besiktningsveterinär enligt föreskrifter som meddelats med stöd
av 11 § eller 28 § första stycket 3 får överklagas hos
länsstyrelsen. Lag (2005:337).
34 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten. Lag (1995:1694).
35 § Beslut, som Livsmedelsverket i särskilt fall meddelat
enligt denna lag eller med stöd av regeringens förordnande
enligt lagen, får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Annat beslut, som Livsmedelsverket meddelat enligt lagen eller
med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får
överklagas hos regeringen. För tillvaratagande av
konsumentintresset inom livsmedelsområdet får ett sådant beslut
överklagas av organisation, vilken är att anse som central
arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet eller motsvarande sammanslutning
på arbetsgivarsidan. Lag (2005:337).
36 § Myndighet äger förordna, att dess beslut skall lända till
efterrättelse utan hinder av förd klagan.
Övergångsbestämmelser
1971:511
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till
föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas
i stället den nya bestämmelsen.
1989:461
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 27 § och 28 § andra stycket den
1 juli 1990 då lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m. skall upphöra att
gälla, och i övrigt den 1 juli 1989.
2. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela de
föreskrifter som under en övergångstid av tre år kan behövas i fråga om
sådana skyldigheter för kommunen att vidta erforderliga åtgärder som
anges i lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m.
Kommunen får meddela de föreskrifter om avgifter för köttbesiktning vid
köttbesiktningsbyrå som kan behövas övergångsvis.
1995:1694
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.