Post 9456 av 10925 träffar
SFS-nummer ·
1972:416 ·
Visa register
Kungörelse (1972:416) om statsmyndigheternas
skadereglering i vissa fall
Departement: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1972-06-02
Omtryck: SFS 1976:319
Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:259
Författningen har upphävts genom: SFS 1995:1301
Upphävd: 1996-01-01 överg.best.
1 § Denna kungörelse gäller i fråga om ersättningsanspråk som riktas mot
staten med stöd av 36 kap. 17 § andra stycket brottsbalken, 6 § lagen
(1943:459) om tillsyn över hundar och katter, 2 kap. 1 § eller 3 kap. 1
eller 2 § skadeståndslagen (1972:207), 23 § datalagen (1973:289), lagen
(1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning eller 21 § lagen
(1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.
Förordning (1992:244).
2 § Anspråk på ersättning med stöd av skadeståndslagen (1972:207)
framställs hos Justitiekanslern, om anspråket grundas på påstående om
felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut. Anspråk enligt
skadeståndslagen på annan grund eller enligt lagen (1943:459) om tillsyn
över hundar och katter framställs hos den centrala förvaltningsmyndighet
inom vars verksamhetsområde skadan inträffat eller, om det inte finns
någon sådan myndighet för en viss verksamhet, hos Justitiekanslern.
Anspråk på ersättning med stöd av 36 kap. 17 § andra stycket
brottsbalken, datalagen (1973:289), lagen (1974:515) om ersättning vid
frihetsinskränkning eller lagen (1978:880) om betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter framställs hos Justitiekanslern. Förordning
(1992:244).
3 § Myndighet hos vilken ersättningsanspråk framställes förhandlar för
statens räkning med den som kräver skadestånd och för statens talan i
saken inför domstol.
I den mån ej annat följer av 4 § får myndigheten på statens vägnar
besluta i fråga om skadestånd.
I ärende enligt lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning
kan gottgörelse av allmänna medel tillerkännas sökanden för ersättning
till biträde och för utredning i ärendet i den mån kostnaderna ej skall
betalas av staten enligt rättshjälpslagen. Förordning (1977:342).
4 § En central förvaltningsmyndighet som handlägger ett
ärende enligt 3 § skall samråda med Justitiekanslern, om ärendet är
av principiell natur eller av stor ekonomisk betydelse.
Uppkommer i ett ärende som handläggs av en central
förvaltningsmyndighet fråga om åtagande för staten att betala
högre skadestånd än 250 000 kronor, skall ärendet hänskjutas till
Justitiekanslern. Förordning (1994:259).
5 § har upphävts genom förordning (1994:259).
6 § Jusititiekanslern kan uppdraga åt annan myndighet att fullgöra vad
som enligt denna kungörelse ankommer på honom. Han kan även från annan
myndighet övertaga handläggningen av ärende som avses i kungörelsen.
7 § Denna kungörelse tillämpas utan hinder av vad som gäller
om skadereglering enligt instruktion eller annan författning som
har beslutats av regeringen. Förordning (1994:259).
8 § Mot beslut i ärende som handlägges enligt denna kungörelse får talan
ej föras.
Övergångsbestämmelser
1977:342
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1977.
De nya bestämmelserna tillämpas även på kostnad som har uppkommit före
ikraftträdandet, om icke ärendet har avgjorts dessförinnan.