Post 9528 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1972:114 ·
Visa register
Lag (1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning
Departement: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSL
Utfärdad: 1972-04-21
Ändring införd: t.o.m. SFS 2002:88
Övrigt: Endast den svenska texten är med i bilagorna.
1 § Kapitlen II-VI i konventionen den 9 februari 1972 mellan
Sverige och Norge om renbetning skall, med undantag av 64 och
66 §§, gälla som svensk lag, dock att 7, 8, 10-12, 14, 22, 25,
27, 30-34, 38, 41, 48, 51-55, 59, 61, 62 och 65 §§ i
konventionen skall gälla som svensk lag i den lydelse de fått
enligt avtalet den 3 oktober 1984 om ändring i konventionen.
Konventionen och ändringsavtalet har den lydelse som framgår av
bilagorna 1 och 3. Konventionen har den giltighetstid som
framgår av bilaga 5. Lag (2002:88).
2 § Statens jordbruksverk indelar de för svensk renbetning i Norge
upplåtna områdena så att områdena i Troms fylke fördelas mellan de
samebyar som anges i 5 § A konventionen samt områdena i Nordlands och
Nord-Tröndelags fylken fördelas mellan de samebyar som anges i 5 § B
konventionen. Lag (1991:388).
3 § Betesavgift som sameby enligt 52 eller 57 § konventionen betalat
på grund av olovlig renbetning får byn kräva åter av den som varit
vållande till den olovliga betningen.
4 § Med uttrycket oaktsamhet i 61 § konventionen avses oaktsamhet som
ej är ringa.
5 § Uppkommer genom denna lag skada eller olägenhet för
renskötsel på svenskt område med hänsyn till tidigare rätt till
renskötsel, lämnas ersättning av statsmedel om skadan eller
olägenheten uppkommit efter den 30 april 2002.
Talan om ersättning enligt första stycket skall väckas före
utgången av april 2005 vid den fastighetsdomstol inom vars
område skadan i huvudsak inträffat. Lag (2002:88).
Övergångsbestämmelser
1972:114
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1972 och gäller så länge
konventionen är i kraft.
I fråga om vissa betesavgifter gäller de tillfälliga avvikelser
från 52 och 57 §§ konventionen som anges i artiklarna 1, 2, 4
och 14 i det i samband med konventionens ingående upprättade
protokollet om uppförande och underhåll av spärrstängsel för
renar, dock att artikel 1 i protokollet skall gälla som svensk
lag i den lydelse den fått enligt avtalet den 3 oktober 1984 om
ändring i protokollet. Protokollet och ändringsavtalet har den
lydelse som framgår av bilagorna 2 och 4. Protokollet har den
giltighetstid som framgår av bilaga 5. Lag (2002:88).
Bilaga 1
Konvention
mellan Sverige och Norge om renbetning
Den svenska och den norska regeringen har, på grundval av det
betänkande som avgivits av den svensk-norska renbeteskommissionen av
1964, fört förhandlingar om samernas renbetning och blivit eniga om
följande bestämmelser:
Kapitel I. Svensk renbetning i Norge
Betesområden
1 §
A. Troms fylke
I Troms fylke får följande områden användas för svensk renbetning:
Tamok-Rosta, Devdisfjellet, Havgavuobmi, Anjavassdalen, Sarevoubmi och
Salvasskardet.
Områdena har följande gränser:
1. Tamok-Rosta
Från riksröse 294 (Treriksröset) vid Gåldajavri, denna sjö och
Breiddalen till Gåvdajavri, östra sidan av Gåvdajavri till dess
nordligaste vik, därifrån en rät linje till Langvatnets västligaste
vik, därifrån en rät linje i västlig riktning till Midterdalen, denna
dal och Kitdalen till Storfjorden, denna fjord till utloppet av
Signaldalselva, denna älv till sammanflödet med Balsfjordelva, denna
älv till Övergård, därifrån en rät linje i sydlig riktning till
Nordkjoselva, denna älv till Tamokvatnet, denna sjö till dess södra
ände, därifrån en rät linje i sydlig riktning till Tamokelva, denna
älv till sammanflödet med Rostaelva, denna älv med Lille Rostavatn
till riksröse 287 i Stuorra Råstajavri, därifrån riksgränsen tillbaka
till riksröse 294.
2. Devdisfjellet
Från riksröse 287 i Stuorra Råstajavri längs sydgränsen för området
Tamok-Rosta till sammanflödet mellan Rostaelva och Tamokelva, därifrån
Målselva till sammanflödet med Divielva, denna älv till sammanflödet
med Skaktarjåkka, denna älv och Ravdujåkka till Ravdujavri, denna sjö
till dess södra ände, därifrån en rät linje till riksröse 285,
därifrån riksgränsen tillbaka till riksröse 287.
3. Havgavuobmi
Från riksöse 285 längs sydgränsen för området Devdisfjellet till
Skaktarjåkkas sammanflöde med Divielva, denna älv till Moarsejavri,
denna sjö till dess södra ände, därfrån en rät linje till riksöse 283,
därifrån riksgränsen tillbaka till riksöse 285.
4. Anjavassdalen
Från Moarsejavris södra ände längs västgränsen för områdena
Havgavuobmi och Devdisfjellet till Divielvas sammanflöde med Målselva,
denna älv till sammanflödet med Beinelva, denna älv och Beinelvdalen,
Guovdelasvaggi och Langedalen till Sandelvvatn, denna sjö till dess
södra ände, därfrån en rät linje över punkt 896 till tjärn på
Hubitdievat, därfrån en rät linje i sydvästlig riktning till
sammanflödet mellan bäcken från tjärnen vid punkt 829 och Maddajåkka,
därfrån en rät linje till tjärn vid punkt 918, vidare en rät linje
över Måskanjavris östra ände till Helvetjavri, denna sjö och bäcken
till Doarrujavri, denna sjö och Doarrujåkka till sammanflödet med
Multujåkka, därfrån en rät linje till Moarsejavris södra ände.
5. Sarevuobmi
Från riksröse 283 en rät linje till riksröse 280, därfrån riksgränsen
tillbaka till riksröse 283.
6. Salvasskardet
Från riksgränsen vid Leinavatn, denna sjö, Astuaedno och Altevatn till
dammen vid sjöns västra ände, därifrån Barduelva till sammanflödet med
Sördalselva, denna älv och Sördalen till riksröse 272, därifrån
riksgränsen tillbaka till Leinavatn.
B. Nordlands och Nord-Tröndelags fylken
I Nordlands och Nord-Tröndelags fylken får för svensk renbetning
användas de områden som ligger mellan riksgränsen och nedan angivna
gränslinjer:
1. I Ankenes, Ballangens och Tysfjords kommuner
a) Från riksgränsen vid Katteratvatnets norra sida, denna sjö till
dess västra ände, därifrån en rät linje till järnvägsbron över
Hundalselva, denna älv till sammanflödet med Oallajokka, denna älv och
Oallavagge till östra änden av Saelkajavrre, denna sjö och Saelkajokka
till Cunojavrre, denna sjö och Cunojokka till sammanflödet med
Sandelva, därifrån en rät linje till bäcksammanflödet vid punkt 716 i
Kaliksdalen, därifrån en rät linje över punkt 1314 till sjön vid punkt
1111, denna sjö och Coarvvejokka till Nordre Coarvvejavrre, denna sjö
och bäcken till Söndre Coarvvejavrre, denna sjö till dess sydvästra
vik, därifrån en rät linje i sydvästlig riktning till närmaste vik i
Vannaksvatn, denna sjö, Gautelisvatn, bäcken till Båtsvatn, denna sjö,
Nuorjujokka, Kobbvatn, Kobbelva och Sörelva till sammanflödet med
Tverelva, denna älv till Iptovatn, denna sjö till dess södra ände,
därifrån en rät linje till riksgränsen omedelbart norr om Rarkajaure.
b) Från riksröse 255 till Kjårdavatnets norra ände, därifrån en rät
linje till Middagsvatnets södra ände, denna sjö till bäcken som rinner
ut i sjön norr om punkt 1262, från bäckmynningen en rät linje till
Vabakkvatn, denna sjö och bäcken till Forsvatn, denna sjö och bäcken
till Sidasjavrre, från bäckmynningen en rät linje i sydvästlig
riktning över Baugefjell, Baugevatn och punkt 1156 på Paurofjell till
Paurovatn, denna sjö till utflödet från Naidivatn, denna sjö till dess
sydvästligaste vik, därifrån en rät linje i sydvästlig riktning över
punkt 1150 till Björnvatn, denna sjö och bäcken till Röysvatn, denna
sjö till dess östra ände, därifrån en rät linje till riksöse 251.
2. I Sörfolds och Fauske kommuner
Från riksgränsen vid Leirvatnets södra strand, denna sjö till
Blåmandsisen, längs Blåmandsisens östra kant till Småsorjusvatn vid
punkt 958, denna sjö till dess södra ände, därifrån en rät linje till
Nedre Duoldagopjavrre, denna sjö till dess södra ände, därifrån en rät
linje över punkt 859 till Låmielva, denna älv, Låmivatn och Eidevatn
till riksgränsen vid Låmitjern.
3. I Saltdals och Rana kommuner
a) Från riksgränsen vid Mellomvatnets södra strand, denna sjö till
dess västra ände, därifrån en rät linje till Dorrovatnets östra ände,
denna sjö till dess sydvästra ände, därifrån en rät linje till viken
Kvebilok i Balvatn, denna sjö till Skaitidalen, denna dal med
Skaitielva till sammanflödet med Graddiselva, denna älv till
riksgränsen.
b) Från riksgränsen där denna korsar Dypenåga, denna älv till
sammanflödet med Lönselva, denna älv söderut till Stödi
järnvägsstation, därifrån järnvägslinjen söderut till den plats där
den korsat bäcken från Svangstjern, därifrån Randalselva till
sammanflödet med Virvasselva, denna älv till sammanflödet med
Blerekelva, därifrån en rät linje i sydväsligt riktning till punkt
834, därifrån en rät linje till Kvefsendalstjernens östra ände, denna
tjärn och Kvefsendalselva till Kalvatnmagasinet, detta magasin till
bäcken från Melkfjellet och Sandtjern, därifrån en rät linje till en
punkt på riksgränsen 1 km öster om riksröse 220 A.
4. I Hemnes kommun
Från riksgränsen vid Grasvatnets södra strand, denna sjö till
Oksfjellelvas mynning, denna älv till Okstindbreen, därifrån en rät
linje i sydvästlig riktning till punkt 1435, därifrån en rät linje i
sydöstlig riktning till Hulbekktjern, därifrån en rät linje till
Storfossen i Storelva, denna älv till riksröse 215.
5. I Hattfjelldals kommun
a) Från riksgränsen vid Östre Krutvatnets södra strand en rät linje
till Måsvatnets norra ände, denna sjö till dess södra ände, därifrån
en rät linje till Övre Elgsvatn vid mynningen av bäcken från
Krokfjellet och Risfjellet, därifrån en rät linje till riksröse 210.
b) Från en punkt på riksgränsen 500 m söder om riksröse 209 längs
trädgränsen till Finskarbekken 1 km ovanför dess utlopp i
Skarmodalselva, därifrån Finskarbekken till tjärnen söder om
Ritterifjellet, därifrån en rät linje till Rotvatn, denna sjö och
Rotvaselva till sammanflödet med Grensebekken, därifrån en rät linje
till riksröse 208.
6. I Hattfjelldals kommun (Nordland) och Röyrviks kommun (Nord-
Tröndelag)
Från riksgränsen vid Valdanjaure en rät linje till sammanflödet mellan
Drakonelva och Tiplingelva, denna älv till Östre Tiplingen, denna sjö
och Tiplingelva till sammanflödet med Simleelva, denna älv till
sammanflödet med bäcken från tjärn norr om Rotnan, denna bäck till
tjärnen, därifrån en rät linje till Rotnans norra ände, denna sjö och
bäcken till sammanflödet med Ranserelva, denna älv till sjön vid punkt
977, denna sjö till dess västra ände, därifrån en rät linje till sjön
vid punkt 960, denna sjö till dess södra ände, därifrån en rät linje
till tjärn vid punkt 966, denna tjärn och bäcken till Vestre
Sipmeksjöen, denna sjö och älven till Östre Sipmeksjöen, denna sjö
till riksgränsen.
Betestider
2 §
Betesområdena får användas för svensk renbetning under följande
tider:
A. I Troms fylke: Från och med den 1 maj till och med 14 september.
B. I Nordlands och Nord-Tröndelags fylken: Från och med den 1 juli
till och med den 31 augusti.
3 §
I följande områden får svenska renar uppehålla sig även under annan
tid än som anges i 2 § när renskötsel bedrivs i angränsande svenska
gränsområden:
1. I Ballangens och Tysfjords kommuner den söder om Sidasjavrre
belägna delen av det område som anges i 1 § B 1 b;
2. I Rana kommun den söder om Ardekfjället belägna delen av det område
som anges i 1 § B 3 b;
3. I Hattfjelldals kommun det område som anges i 1 § B 5 a;
4. I Hattfjelldals kommun det område som anges i 1 § B 5 b.
Betesområdenas utnyttjande
4 §
Betesområdena får icke användas för norsk renbetning under den del av
året då svensk renbetning är tillåten där enligt 2 §.
Samebyar från vilka renar får föras på bete i Norge.
5 §
Betesområdena får användas för renar från följande samebyar:
A. I Troms fylke: Könkämä, Lainiovuoma, Saarivuoma och Talma.
B. I Nordlands och Nord-Tröndelags fylken: Rautasvouma, Kaalasvuoma,
Norrkaitum, Mellanbyn, Sörkaitum, Sirkas, Tuorpon, Luokta-Mavas,
Semisjaur-Njarg, Svaipa, Gran, Ran, Umbyn, Vapsten, Vilhelmina norra,
Vilhelmina södra och Frostvikens norra.
Renantal
6 §
I Anjavassdalen är högsta tillåtna renantal 6 000.
Kapitel II. Norsk renbetning i Sverige
Betesområden
7 §
A. Norrbottens län
I Norrbottens län får följande områden användas för norsk renbetning:
Maunu, Njuorajaure, Patsajäkel, Älvsbyn och Storsund.
Områdena har följande gränser:
1. Maunu
Jeitisjoki från Kelottijärvi till skogsgränsen, därfrån en rät linje
till Kutsurjärvis östra ände, därifrån en rät linje till översta
tjärnen i Saarijoki sydost om Kutsuroivi, därifrån Saarijoki till
sammanflödet med Ainattijoki, därifrån en rät linje till Outajärvis
sydligaste vik, därifrån en rät linje till väg nr 396 vid Ahvenjärvis
nordöstra strand, denna väg till Muonioälven vid Karesuando, denna älv
och Könkämäälven till Kelottijärvi, denna sjö till Jetisjokis
inflöde.
2. Njuorajaure
Från riksröse 272 en rät linje till Pålnoluokta, därifrån Torneträsk
till Paktajåkas inflöde, denna bäck och Paktajaure till sjöns
sydligaste vik, därifrån järnvägslinjen till riksgränsen, denna
tillbaka till riksröse 272.
3. Patsajäkel
Torneälv från Torneträsk med sjöarna Tarrajaure, Jekejaure, Alajaure,
Vakojaure och Nuorajärvi till Kallojärvi, därifrån sjön Alanen
Voulusjärvi, Vuolusjåkka och Alep Vuolusjaure, därifrån en rät linje
till sjön Lulep Stalojaure, denna sjö, Stalojåkka och Korttojärvi till
Torneträsk, denna sjö till Torneälv.
4. Älvsbyn
Från Holmsel längs vägen till Åträskets sydöstra ände, därifrån en rät
linje till västligaste viken i sjön Manjärv, därifrån en rät linje
till byn Manjärv, därifrån längs vägen från Manjärv över Avaträsk till
väg nr 90, denna väg till bron över Piteälven, denna älv till
Holmsel.
5. Storsund
Från Storsund längs järnvägslinjen till landsvägen Storträskliden-
Koler, denna väg till Lillpiteälven, denna älv med sjöarna
Lyckoträsket (Lukoträsket), Häbbersträsket, Pärlträsket,
Klockarträsket och Åträsket till Råbäcken, därifrån en rät linje till
vägskälet nordväst om Lillpite, därifrån vägen till Söravan i Inre
Arvidsträsket, därifrån södra sidan av sjöarna Inre Arvidsträsket och
Lilla Arvidsträsket, därifrån en rät linje till Teugerliden, därifrån
vägen till Storsund.
B. Västerbottens län
I Västerbottens län får följande områden användas för norsk
renbetning: Ramsele, Granö och Meselefors.
Områdena har följande gränser:
1. Ramsele
Från landsvägsbron över Umeälven vid Ottonträsk, längs denna älv till
bäckutflödet vid byn Kvarntorp, denna bäck till väg nr 93, denna väg
till vägskälet vid Gullbäck, därifrån vägen Gullbäck-Västerbäck-
Sarsjöliden-Harrselsfors-Näsåker, därifrån en rät linje i västlig
riktning till vägskälet norr om Bastuträsket, därifrån vägen förbi
Skivsjö och Sundö till Umeälven vid Ottonträsk.
2. Granö
Från kraftverksdammen vid Bålforsen i Umeälven, längs denna älv till
landsvägsborn vid Ottonträsk, därifrån vägen mot Skivsjö till
Satmyrsjön, denna sjö och Korbebäcken till Stora Korbesjön, denna sjö
och en rät linje från sjöns norra ände till vägen vid Byssträsk, denna
väg till byn Gäddträsk, därifrån Gäddträsket och en rät linje från
denna sjös nordvästra ände till vägskälet vid Tannträsk, därifrån
vägen Tannträsk-Vilhelmina till Skovelträsket, denna sjö och en rät
linje från sjöns nordvästra ände till dammen vid Bålforsen.
3. Meselefors
Från landsvägsbron över Ångermanälven vid Volgsjöfors, längs denna älv
till järnvägsbron vid Meselefors, därifrån en rät linje i sydöstlig
riktning till Krutsjöns södra ände, därifrån en rät linje över
Oxkullen till punkt 512 vid Storberget, därifrån en rät linje till
Stensjöns södra ände, därifrån en rät linje till Algovik vid
Ångermanälven, denna älv till gården Erikshall, därifrån en rät linje
över punkt 457 till kronoparken Avasjöns sydvästgräns, denna gräns
till kommungränsen mellan Vilhelmina och Åsele, denna gräns till
kommungränsen mellan Vilhelmina och Dorotea, denna gräns till den
punkt där väg nr 343 skär gränsen, denna väg till vägskälet söder om
Tjärnässjön, därifrån vägen Tjärnäs-Svanberget-Sörstensele, därifrån
vägen till landsvägsbron över Ångermanälven vid Volgsjöfors.
C. Jämtlands län
I Jämtlands län får följande områden användas för norsk renbetning:
Leipikvattnet och Blåsjökilen.
Områdena har följande gränser:
1. Leipikvattnet
Från riksgränsen vid Östra Sipmekejaures (Sippmikkjaures) södra
strand, denna sjö till Sipmekebäcken, denna bäck till sammanflödet med
Gaustjokk, denna bäck till Leipikvattnet, denna sjös västra strand
till rågången mot hemmanet Ankarvattnet, denna rågång till riksgränsen
och denna tillbaka till Östra sipmekejaure.
2. Blåsjökilen
Från riksröse 199 längs rågången för stora Blåsjöns skifteslag till
rågången för Jorms skifteslag, därifrån denna rågång till riksgränsen
vid riksröse 197 A, därifrån riksgränsen till riksröse 199.
Betestider
8 §
Betesområdena får användas för norsk renbetning under följande tider:
A. I Norrbottens län: från och med den 1 oktober till och med den 30
april med följande undantag:
1. Området Patsajäkel från och med den 1 december till och med den 30
april. Uppföres stängsel mellan Saarivuoma och Talma samebyar, får
området användas från och med den 15 november.
2. den del av området Älvsbyn som ligger mellan väg nr 90, sjöarna
Muskusträsket och Avaträsket samt Korsträskfluren från och med den 1
januari till och med den 30 april.
B. I Västerbottens län: Från och med den 1 oktober till och med den 30
april.
C. I Jämtlands län: Från och med den 1 april till och med den 14
november.
9 §
I ett område i Storumans kommun i Västerbottens län mellan
riksgränsen, Stora Umevattnet och Mjölkbäcken får norska renar
uppehålla sig när renskötsel bedrivs i angränsande norska
gränsområden.
Betesområdenas utnyttjande
10 §
Betesområdena får icke användas för svensk renbetning.
Från första stycket gäller följande undantag:
1. Området Njuorajaure får användas för svensk renbetning under den
del av året då norsk renbetning ej är tillåten där.
2. genom den del av området Älvsbyn som anges i 8 § A 2 får Luokta-
Mavas sameby företaga snabb höst- och vårflyttning. Höstflyttningen
skall vara genomförd senast den 31 december.
Renantal
11 §
Högsta tillåtna renantal är i nedan angivna områden:
A. Norrbottens län
1. Maunu 1 100
2. Njuorajaure och
3. Patsajäkel 1 500
4. Älvsbyn och
5. Storsund 2 500
B. Västerbottens län
1. Ramsele 1 000
2. Granö 1 000
3. Meselefors 1 500
Flyttningsleder
12 §
Vid flyttning till och från betesområdena höst och vår användes
följande flyttningsleder:
A. Norrbottens län
Maunu
Från trakten av Treriksröset längs fjällsluttnignarna mot Kilpisjärvi
och mot Könkämäälven till Kelottijärvi.
Patsajäkel
a) Från området Njuorajaure på Torneträskets is eller från Pålnoluokta
längs stranden och fjällsluttnignen norr om denna sjö, till
Laimoluokta, därifrån längs vägen till Korttolahti.
b) Från riksgränsen vid Vuoskojaure, väster om renstängslet mellan
Leinavatn och Koojärvi till Korttolahti.
Älvsbyn
Från riksgränsen i trakten öster om Balvatn genom Radtjaområdet mellan
Peskehaure och Mavasjaure, antingen längs Piteälven till Norra
Bergnäs, eller genom fjällområdet Partortetuottar (Barturte) mellan
Piteälven och vattendelaren, över Skärfajaure till Norra Bergnäs,
därifrån förbi Gallaure och Mattaureälven till Piteälven, därifrån på
Piteälvens södra sida förbi Jäknajaure, Trollforsen, Njunjesvare och
Benbryteberget till Holmsel.
Storsund
Från riksgränsen norr om Nasafjäll förbi Värdejaure, längs fjällkedjan
norr om Laisälven, över Peljekaise och Jutis, längs Hornavans västra
strand till Arjeplog, därifrån i närheten av vägen Stensund-Svannäs-
Abraur-Moskosel, från Moskosel förbi Lomträsk och Njallejaur, längs
Grundselån, förbi Södra Brännsträsk till Storsund.
B. Västerbottens län
Ramsele
Från riksgränsen vid Umbukta över Brantsfjället, Norra Storfjället och
fjället Väretje till Danasjön, därifrån till Abborberg, Fjällbosjön,
sjöarna Gunnarn och Nedre Gunnarn till Blåviken, därifrån längs
Umeälvens norra sida förbi Lycksele och Granö till Ottonträsk.
Flyttningen får i stället företagas på Umeälvens is eller längs norra
sidan av älven.
Granö
Antingen från riksgränsen vid Östre Krutvatn längs Södra Storfjällets
nord- och östsluttningar till Löfjället eller från riksgränsen vid
Arevattnet, genom Arevattnets och Abelvattnets dalgång till Löfjället,
därifrån förbi Gimjafjället, norr om Gardfjället till Holmträsket,
därifrån till Bastansjön och längs sjön Storumans södra sida till
Vinliden, därifrån förbi Joranträsken och Rusträsket till Bålforsen.
Från Löfjället får flyttningen i stället företagas på Gardikens och
Umeälvens is eller längs södra sidan av Gardiken och Umeälven till
Bålforsen.
Meselefors
Från riksgränsen vid Ranseren förbi Stekenjokk, längs Burgfjället,
Gitsfjället och Blaikfjället, förbi Klinkhöjden och Stadsås till
Meselberget.
Från Stekenjokk får flyttningen i stället företagas längs Kultsjön
samt södra sidan av Ångermanälven och Malgomaj till Meselberget.
13 §
När omständigheterna gör det nödvändigt, kan lantbruksnämnden
föreskriva tillfällig avvikelse från flyttningsled. Innan sådan
föreskrift meddelas, skall om möjligt berörda förmän beredas tillfälle
att yttra sig.
Rastplatser
14 §
Utmed flyttningslederna skall finnas tillräckligt antal rastplatser
med erforderlig beteskapacitet. Rastplatsernas antal, läge och
utsträckning fastställes av lantbruksnämnden efter samråd med
reindriftsinspektören.
Flyttning
15 §
Flyttning till och från betesområde skall äga rum inom den betestid
som enligt 8 § gäller för området.
Senast tre veckor innan flyttning börjar, skall renägarna eller deras
förman sända lantbruksnämnden en plan för flyttningen.
Kan flyttning ej genomföras enligt planen, skall lantbruksnämnden
snarast möjligt underrättas härom och om när flyttningen kommer att
börja eller fortsätta.
Under flyttning skall renarna hållas samlade.
Flyttning skall genomföras så snabbt som förhållandena medger. Under
flyttning till Älvsbyn får längre uppehåll göras i Radtjaområdet och
vid Jäknajaure. Under flyttning till DSorsund får längre uppehåll
göras vid Stensund.
16 §
När flyttning äger rum enligt 15 §, skall svenska renar hållas borta
från flyttningsleden så att flyttningen kan genomföras utan hinder och
utan fara för sammanblandning. Lantbruksnämnden utfärdar de ålägganden
och allmänna föreskrifter som behövs.
17 §
Anläggning för renskötseln längs flyttningsled får användas av norska
renägare mot skälig ersättning till anläggningens ägare. Kan
överenskommelse icke träffas om ersättningens storlek, fastställes
denna av lantbruksnämnden.
18 §
Flyttning får företagas med motorfordon. För sådna flyttning gäller
14-17 §§ i tillämpliga delar.
Kaptiel III. Gemensamma bestämmelser
Bevarande av betestillgångarna
19 §
Vid renbetning i det andra landet enligt denna konvention får
betesområdena icke utnyttjas på sådant sätt att betets framtida
bestånd äventyras.
Renägare som får använda områdena i det andra landet
20 §
Betesområdena i det andra landet får användas
1. för renar tillhörande renägare som är av samisk härkomst eller är
eller varit gift med eller är adoptivbarn till sådan renägare och som
enligt hemlandets lag har rätt till renskötsel samt
2. för renar tillhörande oskiftat dödsbo efter renägare som avses
under 1.
Uppehåll i det andra landet
21 §
Renägre som låter sina renar beta i det andra landet enligt denna
konvention och som har renskötsel som huvudyrke samt dennes husfolk
och renvaktare får överskrida riksgränsen och upphålla sig i det andra
landet under tillåten betestid eller när det eljest är nödvändigt för
renskötseln.
Underrättelse om renbetning i det andra landet
22 §
Lanbruksnämnden/reindriftsinspektören skall senast två månander före
betestidens början underrätta vederbörande reindriftsinspektör/lant
bruksnämnd i det andra landet om hur betesområdena där kommer att
används.
Underrättelse lämnas för varje sameby/renbetesdistrikt och skall
innehålla uppgift om:
1. renägarnas namn, födelseår, hemort, renantal och renmärken,
2. de betesområden som skall användas,
3. namn och födelseår för de personer som avser att överskrida
riksgränsen och upphålla sig i det andra landet enligt 21 § samt
4. förmannens namn och upphållsplats under betestiden.
har uppgift om renmärken en gång lämnats, behöver därefter endast nya
märken eller ändringar av märken anmälas.
Legitimation
23 §
Den som enligt 21 § uppehåller sig i det andra landet och som fyllt 15
år skall medföra särskild legitimationshandling, som på begäran skall
uppvisas för landets myndigheter.
Legitimationshandling utfärdas av myndighet i hemlandet och skall
gälla högst fem år.
Förmän
24 §
I varje sameby/renbetesdistrikt som berörs av denna konvention skall
finnas en förman och en eller två ersättare för denne.
Förmannen skall vara kontaktman mellan myndigheterna och renägarna i
frågor som uppstår i samband med att renar från det ena landet betar i
det andra. Han skall tillse att konventionens bestämmelser iakttages
vid renskötselns utövande. Förmannen kan ge renägare som tillhör hans
sameby/renbetesdistrikt de anvisningar och kräva den medverkan av dem
som behövs för att konventionen skall efterlevas.
Det åligger förmannen särskilt att:
1. uppehålla sig på lämplig plats inom eller i närheten av
betesområdet när renbetning är tillåten i det andra landet,
2. vidtaga de åtgärder som är nödvändiga om konventionen överträder,
3. söka utreda vems renar som vållat uppgiven skada.
Tillsyn och bevakning
25 §
Under uppehåll och flyttning i det andra landet skall utövas sådan
tillsyn över renarna som god renskötsel kräver.
Renarna skall hållas under sådan bevakning att de såvitt möjligt
hindras från att göra skada, att komma uanför betesområde eller
flyttningsled eller att sammanblandas med främmande renar.
Bevakas icke renarna på sätt som avses i andra stycket och vidtages ej
rättelse efter anmaning, kan den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör
inom var område renarna finns ordna bevakning på renägarnas/samebyns
bekostnad.
Samling och skiljning
26 §
Samling för kalvmärkning eller för slakt eller skiljning får icke äga
rum utan att underrättelse om tid och plats har sänts till förmännen i
de sambyar/renbetesdistrikt i det andra landet som har angränsande
områden. Underrättelsen skall sändas i så god tid som möjligt.
27 §
Har renar från de båda länderna sammanblandats skall samling och
skiljning verkställas snarast möjligt.
Samling och skiljning kan dock uppskjutas eller underlåtas om
förmännen i berörda samebyar/renbetesdistrikt är eniga härom, eller om
detta bestäms av den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör inom vars
område renarna finns.
Samling och skiljning verkställes genom försorg av förmannen i den
samby/det renbetesdistrikt inom vars område renarna finns. Om
förmannen fordrar det skall andra berörda samebyar/renägare sända
erforderlig arbetspersonal för att deltaga i arbetet och omhändertaga
till samebyn/renägarna hörande renar. Förmannen avgör hur stor
arbetstyrka de skall sända med hänsyn till det antal renar de kan
antagas ha i den sammanblandade hjorden och till förhållandena i
övrigt.
Förmannen skall i så god tid som möjligt sända underrättelse om tid
och plats för skiljningen till förmannen i övriga berörda
samebyar/renbetesdistrikt.
28 §
Finner förman anledning antaga att renar från hans sameby/renbetes
distrikt sammanblandats med renhjord från det andra landet, får han
syna denna tillsammans med förmannen i det renbetesdistrikt/den sameby
som renhjorden tillhör.
29 §
Vid tillbakaflyttning av norska renar från vinterbete i Sverige skall,
innan renarna passerar riksgränsen, företagas samling och utskiljning
av svenska renar.
Samling och skiljning kan underlåtas om lantbruksnämnden samtycker.
Samtycke bör lämnas när det finns anledning antaga att sammanblandning
icke har skett.
Samlingen och skiljningen verkställes genom försorg att den norske
förmannen. Tid och plats skall godkännas av lantbruksnämnden, som
underrättar förmännen i berörda samebyar.
Lantbruksnämnden kan ålägga sameby att sända erforderlig arbetsper
sonal för att biträda vid skiljningen och omhändertaga till samebyn
hörande renar.
30 §
Innan svenska renar slutligt lämnar betesområde i Norge eller
angränsande svenska områden och senast vid utgången av den i 2 §
bestämda betestiden skall företagas samling och utskiljning av norska
renar.
Skiljningen skall verkställas på den norska sidan av riksgränsen om
icke reindriftsinspektörer samtycker till att skiljningen företages på
svenskt område.
Samling och skiljning kan underlåtas om reindriftsinspektören
samtycker. Samtycke bör lämnas när det finns anledning antaga att
sammanblandning icke har skett eller när omständigheterna eljest gör
det befogat. Reindriftsinspektören kan bestämma att sådant samtycke
skall gälla tills vidare.
Samlingen och skiljningen verkställes genom försorg av den svenska
förmannen. Tid och plats skall godkännas av reindriftsinspektören, som
underrättar förmännen i berörda renbetesdistrikt.
Reindriftsinspetören kan ålägga renägarna i berörda renbetesdistrikt
att sända erforderlig arbetspersonal för att biträda vid skiljningen
och omhändertaga till distriktet hörande renar.
31 §
Renar som utan stöd av denna konvention befinner sig i det andra
landet får icke föras tillbaka till hemlandet innan skiljning
företagits.
I fråga om skiljningen och samling som föregår den äger 27 §
motsvarande tillämpning. Den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör inom
vars område renarna finns kan ålägga förmannen för den sameby eller
det renbetesdistrikt, som huvuddelen av renarna tillhör, att ombesörja
samlingen och skiljningen.
Lantbruksnämnden/reindriftsinspektören kan medge undantag från
föreskriften i första stycket. Lantbruksnämnden/reindriftsinspektören
kan föreskriva att förmannen ombesörjer att skiljningen sker på
lämplig plats i hemlandet och kan meddela denne närmare föreskrifter
härför. Underrättelse om skiljningen skall sändas till den reindrifts
inspektör/lantbruksnämnd inom vars område skiljningen skall
verkställas.
32 §
Lantbruksnämnden/reindriftsinspektören kan föreskriva att samling och
skiljning skall äga rum då
1. förman i strid mot konventionen underlåter att ombesörja samling
eller skiljning,
2. förmän med stöd av 27 § andra stycket överenskommit att uppskjuta
eller underlåta samling eller skiljning men sådan enligt myndighetens
bedömande bör verkställas utan dröjsmål,
3. det finns anledning antaga att sammanblandning skett eller
4. eljest särskilda skäl föreligger.
Lantbruksnämnden/reindriftsinspektören bestämmer tid och plats för
samlingen och skiljningen.
Innan föreskrift enligt första stycket meddelas skall berörd förman
beredas tillfälle att yttra sig.
33 §
Efter skiljning skall den sameby/renägare till vilken utskild ren hör
ombesörja att renen utan dröjsmål återföres till eget område.
Sameby/renägare som i det andra landet hämtar egna renar som utskilts
skall, där det kan ske utan väsentlig olägenhet, till hemlandet
återföra även utskilda renar som tillhör annan sameby/renägare.
Förman som ombesörjt skiljning skall tillse att märkta renar som icke
omhändertages på sätt som anges i första eller andra stycket, bevakas
till dess de hämtas av sameby/renägare till vilken de hör. Förmannen
skall underrätta samebyns/renbetesdistriktets förman om var renarna
kan hämtas samt ange en med hänsyn till förhållandena rimlig tid inom
vilken hämtning skall ske.
Kan renarna icke bevakas eller återföras utan väsentlig olägenhet
eller underlåter samebyn/renägaren att avhämta djuren inom angiven
tid, kan renarna efter medgivande av lantbruksnämnden/reindrifts
inspektören säljas till slakt för ägarens räkning.
34 §
Uppstår oenighet vid genomförande av samling eller skiljning kan
lantbruksnämnden/reindriftsinspektören vidtaga de åtgärder som
påkallas av omständigheterna.
Kostnader för renar från det andra landet
35 §
Kostnader för nödvändigt arbete med renar från det andra landet och
utlägg som uppstår i samband härmed skall betalas av sameby/renägare
som renarna tillhör.
Har renar från de båda länderna sammanblandats, fördelas kostnader för
samling och skiljning mellan samebyarna/renägarna i förhållande till
det antal renar de har i den sammanblandade hjorden. Har
sammanblandningen orsakats av oaktsamhet eller otillräcklig tillsyn
och bevakning, kan den ansvariga samebyn/renägaren påföras en större
del av eller hela kostnaden.
Förmannen skall upprätta sammanställning över kostnderna, fördela
dessa och sända dem som kräves på ersättning specificerade räkningar.
Godtages icke ersättningskrav, bör lantbruksnämnden eller reindrifts
inspektören, om någon av parterna begär det, medverka till att
förlikning kommer till stånd.
Renmärken
36 §
Vid registrering av renmärke skall tillses att detta tydligt skiljer
sig från annat giltigt märke, som användes eller får användas på renar
från det andra landet med vilka sökandens renar kan sammanblandas.
Närmare bestämmelser om utväxling av upplysningar om renmärken
fastställes efter överenskommelse mellan jordbruksdepartementet i
Sverige och lantbruksdepartementet i Norge.
Omärkt ren
37 §
Ren som icke är märkt före utgången av aril året efter det den fötts
(omärkt ren) behandlas enligt lagen i det land där renen finns.
I fråga om omärkt ren som finns i de betesområden som anges i 1 och 7
§§ under de enligt 2 och 8 §§ för varje område bestämda betestiderna
gäller dock följande:
1. Har renar från de båda länderna icke sammanblandats, skall omärkta
renar behandlas enligt lagen i det andra landet om det icke är
sannolikt att renarna hör hemma i det land där de finns.
2. Har renar från de båda länderna sammanblandats, skall omärkta renar
fördelas i förhållande till antalet märkta renar i den sammanblandade
hjorden.
Bestämmelserna i denna paragraf äger motsvarande tillämpning i fråga
om ren med förstört eller okänt märke.
Slakt
38 §
Under tillåtet uppehåll i det andra landet får renar slaktas med
iakttagande av de bestämmelser som gäller i landet.
Renar som finns i det andra landet utan stöd av denna konvention får
icke slaktas utan tillstånd av den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör
inom vars område renarna finns.
I fråga om kött och andra produkter som härrör från slakt av ren i det
andra landet gäller detta lands bestämmelser om införsel och
försäljning.
Jakt och fiske
39 §
Den som enligt 21 § uppehåller sig i det andra landet har under den
betestid som anges i 2 eller 8 § rätt till jakt och fiske inom
betesområdet enligt samma bestämmelser som gäller för landets egna
renskötande samer, dock endast till husbehov.
Skogsfångst.
40 §
Den som låter sina renar beta i det andra landet enligt denna
konvention får inom betesområdet och längs flyttningsled taga virke
för att använda i renskötseln enligt samma bestämmelser som gäller för
landets egna renskötande samer.
Erfordras enligt dessa bestämmelser anvisning eller utsyning skall
framställning härom göras senast sex månader före avverkning.
Anläggningar för renskötseln m.m.
41 §
Den som låter sina renar beta i det andra landet enligt denna
konvention får uppföra anläggningar eller bostad som behövs för
renskötseln enligt samma bestämmelser som gäller för landets egna
renskötande samer.
Om det är ändamålsenligt, bör anläggningar för renskötseln nyttjas
gemensamt av svenska och norska renägare. Lantbruksnämnden/reindrifts
inspektören bör medverka till att överenskommelse härom träffas.
Spärrstängsel
42 §
Längs riksgränsen och betesområdenas gränser får spärrstängsel
uppföras för att underlätta renskötseln.
Närmare bestämmelser om uppförande och underhåll av stängsel såsom om
sträckning, utförande och fördelning av kostnader, fastställes genom
särskild överenskommelse.
Avviker stängselsträckning från riksgränsen eller betesområdets gräns,
skall stängslet anses utgöra renbetesgräns vid tillämpningen av denna
konvention.
Inom betesområdet får spärrstängsel uppföras efter särskild
överenskommelse.
Naturvård
43 §
Vid planläggning, placering, uppförande och underhåll av anläggningar
för renskötseln inbegripet stängsel skall tillbörlig hänsyn tagas till
naturvården.
Anläggningarna skall såvitt möjligt utföras och underhållas så att
djur icke skadas.
Den som uppfört anläggning svarar för uppröjning efter det att
anläggningen utförts och för att överblivet material m.m. avlägsnas.
Anläggning som ej underhålles eller icke längre behövs för renskötseln
skall avlägsnas och erforderlig uppröjning skall utföras.
Hundar
44 §
För bevakning av renarna får renhundar medföras från det ena landet
till det andra.
Medförande av utrustning m.m.
45 §
För användning av renskötseln får person som avses i 21 § från det ena
landet till det andra medföra nödvändig utrustning, redskap och
livsmedel samt material för uppförande och underhåll av anläggningar
m.m. som nämns i 41 §.
Vapen och ammunition
46 §
För användning i renskötseln och vid jakt enligt 39 § får person som
avses i 21 § från det ena landet till det andra medföra vapen och
ammunition.
Närmare bestämmelser kan fastställas genom särskild överenskommelse.
Radiosändare och mottagare
47 §
Person som avses i 21 § får från det ena landet till det andra medföra
och i renskötseln använda radiosändare och mottagare med iakttagande
av det andra landets bestämmelser.
Närmare bestämmelser kan fastställas genom särskild överenskommelse.
Motorfordon
48 §
För användning i renskötseln får person som avses i 21 § från det ena
landet till det andra medföra motorfordon som är registrerar i
hemlandet.
För användning av terränggående motorfordon tillämpas samma
bestämmelser som gäller för landets egna renskötande samer.
Under annan tid än tillåten betestid får dock terränggående
motorfordon användas i renskötseln i det andra landet först sedan
meddelande tillställts den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör inom
vars område motorfordonet skall användas.
Tull- och avgiftsfrihet
49 §
Utrustning, redskap och andra varor som avses i 45-48 §§ får medföras
tull- och avgiftsfritt.
Smittsamma djursjukdomar
50 §
När det finns anledning antaga att svårartad smittsam sjukdom utbrutit
bland renar eller husdjur i det ena landet och att fara föreligger för
att renbetning i det andra landet kan medföra ytterligare utbredning
av sjukdomen, skall veterinärmyndigheterna i de båda länderna samråda.
Vartdera landet kan därefter vidtaga de åtgärder eller utfärda de
föreskrifter som behövs för att hindra sjukdomens utbredning.
Förbud mot att renar från det ena landet kommer in i det andra
utfärdas av vederbörande departement. Sådant förbud skall upphävas så
snart faran för sjukdomens utbredning upphört.
Kapitel IV. Överträdelser av konventionen
Meddelande om olovlig betning
51 §
När renar från det ena landet uppehåller sig i det andra landet utan
stöd av denna konvention skall underrättelse härom snarast lämnas till
den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör inom vars område renarna finns.
Skyldighet att lämna sådan underrättelse åligger renarnas ägare, den
som i ägarens ställe svarar för bevakning och tillsyn samt den som har
rätt att driva renskötsel inom det område där renarna finns.
Lantbruksnämnden/reindriftsinspektören skall snarast underrätta
förmannen i den sameby/det renbetesdistrikt där renarna finns,
reindriftsinspektören/lantbruksnämnden i det andra landet samt om
möjligt förmannen i det renbetesdistrikt/den sameby som renarna kan
antagas tillhöra.
Bestämmelserna i första och andra styckena äger motsvarande
tillämpning när renarna finns på betesområde i strid mot 4 eller 10 §
eller på flyttled i strid mot 16 §.
Betesavgift
52 §
Har renar från det ena landet uppehållit sig i det andra landet utan
stöd av denna konvention kan vederbörande renägare/sameby åläggas att
betala betesavgift.
Betesavgiften är i Sverige skr 1:00 och i Norge nkr 1:40 per ren utan
hänsyn till uppehållets varaktighet samt i Sverige skr 0:40 och i
Norge nkr 0:55 per ren för varje dag renarna uppehållit sig i det
andra landet. Har uppehållet ej bringats att upphöra senast fjorton
dagar efter det att lantbruksnämnden/reindriftsinspektören mottagit
meddelande om olovlig betning enligt 51 § andra stycket är avgiften
från och med den femtonde dagen efter mottagandet av meddelandet i
Sverige skr 0:75 och i Norge nkr 1:05 per ren och dag.
För kalvar under ett år utgår ej avgift.
Avgiftsbeloppen enligt andra stycket omräknas vart femte år med
tillämpning av konsumentprisindex i Sverige respektive i Norge med
utgångspunkt i index per den 1 juli 1971. Omräkning skall icke ske om
ändringen i indexen är mindre än 10 procent sedan beloppen senast
fastställdes. De belopp som därvid framkommer avrundas till närmaste
femörestal.
53 §
Beslut om betesavgift fattas av den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör
inom vars område det olovliga uppehållet ägt rum.
Kan det olovliga uppehållet icke läggas renägaren eller den som på
hans vägnar ansvarar för renarna till last eller är det eljest med
hänsyn till omständigheterna oskäligt att ålägga full avgift, kan
lantbruksnämnden/reindriftsinspektören nedsätta avgiftsbeloppet eller,
om särskilda skäl föreligger, besluta att betesavgift icke skall
utgå.
Lantbruksnämnden/reindriftsinspektören sänder beslutet till den
reindriftsinspektör/lantbruksnämnd inom vars område renarna eller
huvuddelen av dem hör hemma. Samtidigt med beslutet lämnas
upplysningar om alla de omständigheter som ligger till grund för
beslutet.
Den reindriftsinspektör/lantbruksnämnd som mottager beslutet skall
utan dröjsmål sända detta till förmannen i det renbetesdistrikt/den
sameby som renarna eller huvuddelen av dem tillhör och sända den
lantbruksnämnd/reinsdriftsinspektör som fattat beslutet uppgift om när
förmannen mottagit detta.
Över beslut om betesavgift kan den som beslutet rör eller reindrifts
inspektör/lantbruksnämnden anföra besvär hos lantbruksstyrelsen/fylk
esmannen inom fem veckor efter det förmannen mottagit beslutet.
54 §
Beslut om betesavgift förfaller om det icke sänts till lantbruks
nämnden/reindriftsinspektören i det andra landet senast tre månader
efter det att det olovliga uppehållet upphört.
55 §
Betesavgiften skall betalas till den lantbruksnämnd/reindriftsinspek
tör inom vars område det olovliga uppehållet ägt rum inom tre månader
efter det att beslutet om avgiften vunnit laga kraft. Betalas icke
avgiften inom denna tid skall beloppet på begäran av lantbruks
nämnden/reindriftsinspektören förskotteras av vederbörande myndighet i
det andra landet.
56 §
Betesavgift skall användas inom renskötseln.
57 §
Har renar uppehållit sig i område i strid mot 4 eller 10 § kan
betesavgift enligt 52 § uttagas. Därvid gäller 53-56 §§ i tillämpliga
delar.
Ersättning för skada
58 §
I den mån särskilda bestämmelser om ersättning icke finns i denna
konvention skall skada som vållas i det andra landet vid utövande av
renskötsel ersättas enligt detta lands skadeståndsregler. För skada
som därvid uppstår på renbete utgår icke ersättning.
59 §
Fordrar någon ersättning för skada vållad genom det andra landets
renskötsel och träffas icke uppgörelse, skall på begäran av endera
parten den lantbruksnämnd/reindriftsinspektör inom vars område skadan
inträffat undersöka ansvarsfrågan och skadans storlek samt lägga fram
förslag till förlikning.
60 §
Talan i anledning av skada som avses i 58 § kan väckas vid rätten i
den ort, där skadan uppkom.
Straffbestämmelser
61 §
Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. åsidosätter åläggande eller föreskrift som meddelats med stöd av 16
§ andra punkten,
2. verkställer samling för kalvmärkning eller för slakt eller
skiljning utan att sända underrättelse enligt 26 §,
3. för renar tillbaka till Norge utan att samling och skiljning
företagits enligt 29 § första stycket och utan att samtycke lämnats
enligt 29 § andra stycket,
4. för renar tillbaka från betesområde i Norge eller angränsande
svenska områden utan att samling och skiljning företagits enligt 30 §
första stycket och utan att samtycke lämnats enligt 30 § andra eller
tredje stycket,
5. för renar tillbaka till hemlandet utan att skiljning företagits
enligt 31 § första stycket och utan att undantag medgivits enligt 31 §
tredje stycket,
6. åsidosätter åläggande som meddelats av lantbruksnämnd eller
reindriftsinspektör med stöd av 31 § andra stycket andra punkten eller
32 §,
7. slaktar renar i strid mot 38 § andra stycket,
8. använder terränggående motorfordon i det andra landet i strid mot
48 § tredje stycket.
Till ansvar enligt första stycket dömes ej, om ansvar för gärningen
kan ådömas enligt allmän strafflag.
62 §
Allmänt åtal för förseelse som avses i 61 § får väckas endast efter
anmälan av lantbruksnämnden eller reindriftsinspektören.
63 §
Den som i ena landet lagförts för gärning som avses i 61 § får ej
lagföras för samma gärning i det andra landet.
Kapitel V. Särskilda bestämmelser
Myndigheternas medverkan för konventionens uppfyllande
64 §
Myndigheterna i de båda länderna skall vara för sig och i samarbete
genom lämpliga åtgärder verka för att bestämmelserna i denna
konvention följs. De skall därvid eftersträva att den renskötsel som
det egna landets samer bedriver i det andra landet sker i
överensstämmelse med konventionen och skall lämna varandra bistånd vid
tillämpningen av dess bestämmelser.
Dispens
65 §
När väderleks- eller betesförhållanden eller andra omständigheter gör
det nödvändigt, kan lanbruksnämnden/fylkesmannen efter framställning
från reindriftsinspektören/lantbruksnämnden i det andra landet
föreskriva tillfällig ändring av betesområden (7 respektive 1 §),
betestider (8 respektive 2 §), renantal (11 respektive 6 §) och
flyttningsleder (12 §).
I brådskande fall kan ändring som avses i första stycket beslutas
efter framställning direkt från förmannen i den sameby/det
renbetesdistrikt i det andra landet som påkallar ändringen.
Om fylkesmannen/landbruksnämnden i det andra landet lämnar samtycke
härtill kan lantbruksnämnden/fylkesmannen medge tillfälligt undantag
från bestämmelserna i 10 respektive 4 § om betesområdenas
utnyttjande.
Fast utskott
66 §
Vid ikraftträdandet av denna konvention skall de båda ländernas
regeringar tillsätta ett fast utskott med uppgift att följa
utvecklingen av den samiska renskötseln i de båda länderna och att
lägga fram förslag om åtgärder som kan bidraga till en effektiv och
ändamålsenlig tillämpning av konventionen.
Utskottet skall bestå av tre medlemmar från vartdera landet. Av
medlemmarna skall en från vartdera landet vara sakkunnig i
rennäringsfrågor och en vara renskötande same.
Medlemmarna tillsättes för en period av tre år. För varje medlem skall
utses en personlig suppleant, som skall inträda vid förfall för
ordinarie medlem.
Sammanträde hålls minst en gång om året och i övrigt när det ena
landets medlemmar begär det. Utskottet företager de resor som bedöms
nödvändiga. Utskottet fastställer självt sin arbetsordning.
Kapitel VI. Övergångsbestämmelser
67 §
Under en tid av fem år från konventionens ikraftträdande får området
Rieppe i Troms fylke användas för svensk renbetning. Området har
följande gränser:
Från riksgränsen vid riksröse 295 B en rät linje i östlig riktning
till Galgujavri, denna sjö, Galgujåkka och Skibotnelva till
sammanflödet med Lavkajåkka, därifrån Lavkajåkka och Lavkavaggi till
Gåvdajavri, denna sjö till södra ändan, därifrån Breiddalen till
Gåldajavri, denna sjö till Treriksröset, därifrån riksgränsen tillbaka
till riksröse 295 B.
Betestiden är från och med den 1 maj till och med den 15 juni
68 §
Så länge betestillgången inom området Meselefors som anges i 7 § B 3
ej är tillräcklig för 1 500 renar skall i stället för området Hälla i
Västerbottens och Västernorrlands län användas för norsk renbetning.
Området har följande gränser:
Från Vispsjöns södra ända en rät linje över punkt 469 på Vispsjöberget
till väg nr 90, denna väg till Hällby regleringsmagasin, detta magasin
till Risåns utlopp, därifrån en rät linje till vägskälet vid byn
Mossaträsk, därifrån vägen till byn Käl, därifrån en rät linje till
Holmträskets västra ända, därifrån en rät linje till Norra
Hedvattensjön, denna sjö till dess norra ända, därifrån en rät linje
till tjärn vid punkt 355, därifrån bäcken till Vispsjön.
Högsta tillåtna renantal i Hälla är 1 500.
Vid flyttning till Hälla användes den flyttningsled som i 12 §
fastställt för Meselefors fram till Klinkhöjden. Därifrån sker
flyttningen förbi Häggås, Avasjö, Lomsjö och Södra Noret till
Vispsjön.
Lantbruksnämnden avgör efter samråd med det fasta utskttet när området
Meselefors skall tagas i bruk.
Kapitel VII. Slutbestämmelser
69 §
Senast fem år före utgången av denna konventions giltighetstid eller
före den 1 maj 1997, skall, om en av avtalsparterna påkallar det, en
blandad svensk-norsk kommission tillsättas för att utreda frågan om
det ena landets renskötande samer efter utgången av konventionens
giltighetstid har behov av fortsatt renbetning i det andra landet i de
betesområden som omfattas av denna konvention eller delar av dessa.
Avtalspart, som påkallar tillsättandet av kommissionen, skall härom
underrätta den andra avtalsparten senast ett år före den i första
stycket angivna tidsfristen. Parterna skall därefter omgående inleda
förhandlingar om utseende av ordförande för kommissionen samt om
komissionens sekretariat m.m.
70 §
För att fullgöra den uppgift som är angiven i 69 § skall kommissionen
i erforderlig utsträckning undersöka betestillgångarna inom Finnmarks,
Troms och Nordlands fylken och i nordligaste delen av Nord-Tröndelags
fylke samt i Norrbottens och Västerbottens län och i nordligaste delen
av Jämtlands län. Kommissionen skall undersöka hur betestillgångarna
utnyttjas inom dessa områden och hur de mest rationellt skall kunna
utnyttjas. Därvid skall hänsyn också tagas till andra samhälls- och
näringsintressen. Inom denna allmänna ram bestämmer kommissionen själv
hur utredningsarbetet skall bedrivas.
71 §
Kommissionen skall bestå av tre medlemmar från vartdera landet. För
varje medlem skall utses en personlig suppleant, som skall inträda vid
förfall för ordinarie medlem.
Kommissionen skall stå under ledning av en ordförande från ett tredje
nordiskt land. Han skall utses gemensamt av de båda ländernas
regeringar.
De båda ländernas regeringar överenskommer om sammansättningen av
kommissionens sekretariat, om behörighet för kommissionens ordförande
att tillkalla sakkunniga och arbetsbiträde samt att utföra
fältundersökningar och inhämta uppgifter från det fasta utskottet,
tillsatt enligt 66 § och från myndigheter och enskilda.
De gemensamma kostnaderna för kommissionens arbete skall fördelas lika
mellan de båda länderna.
72 §
Kommissionen skall avge sitt betänkande senast tre år efter det att
den tillsatts.
Så snart kommissionens betänkande avgivits skall de båda ländernas
regeringar inleda förhandlingar rörande den fortsatta rätten till
renbetning i det andra landet efter utlöpandet av denna konventions
giltighetstid. Förhandlingarna skall föras på grundval av
betänkandet.
Förhandlingarna skall ej omfatta det i 1 § A 4 angivna området
Anjavassdalen om ej de båda ländernas regeringar enast om att
särskilda skäl talar härför.
Förhandlingarna skall såvitt möjligt slutföras innan denna konventions
giltighetstid utlöper.
73 §
Denna konvention har följande kartbilagor:
1. Topografisk karta över Norge i skala 1:50 000 förminskad till skala
1:100 000, bladen Helligskogen, Signaldalen, Storfjord och Tamokdalen
samt topokrafisk karta över Norge i skala 1:100 000, bladen R 8
Råstajavri, P 8 Dividalen, P 9 Altevatn, O 9 Salvasskaret och O 8
Bardu på vilka inlagts gränser för betesområdena Tamok-Rosta,
Devdisfjellet, Havgavuobmi, Anjavassdalen, Saarevuombi och
Salvasskardet som anges i 1 § A 1-6 och Rieppe som beskrivs i 67 §.
2. Topografisk karta över Norge i skala 1:100 000,
a) bladen N 9 Narvik, N 10 Skjomen, M 10 Tysfjord och M 11 Hellemobotn
på vilka inlagts gränser för de betesområden i Ankenes, Ballangens och
Tysfjords kommuner som anges i 1 § B 1 a och b,
b) bladen L 13 Saltdal och M 13 Sulitjelma på vilka inlagts gränser
för det betesområde i Sörfolds och Fauske kommuner som anges i 1 § B
2,
c) bladen L 14 Junkerdalen, L 15 Nasa, L 16 Virvand, K 15
Dunderlandsdalen och K 16 Umbugten på vilka inlagts gränser för de
betesområden i Saltdals och Rana kommuner som anges i 1 § B 3 a och
b,
d) bladen K 16 Umbugten, K 17 Krutfjell och K 18 Skarmodalen på vilka
inlagts gränser för de betesområden i Hemnes och Hattfjelldals
kommuner som anges i 1 § B 4 och 5 a och b,
e) bladen J 19 Börgefjell och K 19 Ranseren på vilka inlagts gränser
för de betesområden i Hattfjelldals och Röyrviks kommuner som anges i
1 § B 6.
3. Topografisk karta över Sverige i skala 1:100 000,
a) en karta sammansatt av blad 2 Naimakka, 5 Soppero och 6 Karesuando
på vilken inlagts gränser för betesområdet Maunu som anges i 7 § A 1,
b) en karta sammansatt av blad 30 H Riksgränsen, 30 I Abisko, 30 J
Rensjön och 29 J Kiruna på vilken inlagts gränser för betesområdena
Njuorajaure och Patsajäkel som anges i 7 § A 2 och 3,
c) en karta sammansatt av blad 35 Arvidsjaur, 36 Boden och 44/45
Piteå/Rödkallen på vilken inlagts gränser för betesområdena Älvsbyn
och Storsund som anges i 7 § A 4 och 5,
d) en karta sammansatt av blad 49 Lycksele, 55 Fredrika och 56
Degerfors NV på vilken inlagts gränser för betesområdena Ramsele och
Granö som anges i 7 § B 1 och 2,
e) en karta sammansatt av blad 48 Vilhelmina, 54 Åsele och 61 Junsele
på vilken inlagts gränser för betesområdena Meselefors och Hälla som
anges i 7 § B 3 och 68 §, och
f) en karta sammansatt av blad 39 Jadnem och 46 Frostviken på vilken
inlagts gränser för betesområdena Leipikvattnet och Blåsjökilen som
anges i 7 § C 1 och 2.
4. Topografisk karta över Sverige och Norge i skala 1: 250 000 bladen
30 Sollefteå, 32 Grong, 33 Vilhelmina, 34 Skellefteå, 36 Mosjöen, 37
Tärna, 38 Arvidsjaur, 39 Luleå, 40 Mo i Rana, 41 Saltdal, 42 Jokkmokk,
44 Sulitelma, 45 Kiruna, 47 Narvik, 48 Enontekiö, Nordreisa och Tromsö
på vilka markerats gränserna för de betesområden som anges i 1, 7, 67
och 68 §§ och de flyttningsleder som anges i 12 och 68 §§.
5. Topografisk karta över Sverige och Norge i skala 1: 1 000 000 på
vilken markerats gränserna för de betesområden som anges i 1, 7, 67
och 68 §§ och de flyttningsleder som anges i 12 och 68 §§.
Vid bristande överensstämmelse mellan gränsbeskrivning i 1, 7, 67 och
68 §§ och gränsens inläggning på kartbilaga skall beskrivningen äga
vitsord.
Detsamma gäller vid bristande överensstämmelse mellan beskrivning av
flyttningsled i 12 och 68 §§ och dess inläggning på kartbilaga, då
inläggningen endast avser att antyda ledens sträckning.
74 §
När denna konvention träder i kraft skall konventionen den 26 oktober
1905 angående flyttlapparnas rätt till renbete m.m. upphöra att
gälla.
75 §
Denna konvention skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skall
utväxlas i Stockholm senast den 28 april 1972.
76 §
Konventionen träder i kraft den 1 maj 1972 och gäller till och med den
30 april 2002.
Till bekräftelse härav har nedanstående befullmäktigade ombud
undertecknat konventionen och försett den med sina sigill.
Som skedde i Oslo den.......
i två exemplar, på svenska och norska språken, vilka äger lika
vitsord.
Bilaga 2
Protokoll
om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar
I samband med ingåendet av konventionen mellan Sverige och Norge om
renbetning har den svenska och den norska regeringen med hänvisning
till 42 och 43 §§ konventionen endast om följande bestämmelser rörande
uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar:
Ariktel 1
Spärrstängsel skall snarast möjligt före den 1 maj 1975 uppföras på de
sträckor som anges i denna artikel.
A. Troms fylke
1. Tamok-Rosta
Längs den gräns som anges i 1 § A 1 konventionen från riksröse 294
(Treriksröset) till lämplig plats i Kitdalen (ca 35 km).
2. Anjavassdalen och Havgavuobmi
Längs den gräns som anges i 1 § A 4 konventionen från södra änden av
Sandelvvatn till södra änden av Moarsejavri, därifrån längs den gräns
som anges i 1 § A 3 konventionen till riksröse 283 (ca 50 km).
3. Sarevuobmi
Längs den gräns som anges i 1 § A 5 konventionen från riksröse 283
till riksröse 280, därifrån längs riksgränsen till Leinavatn (ca 29
km).
B. Nordlands fylke
1. I Ankenes och Ballangens kommuner
a) Längs den gräns som anges i 1 § B 1 b konventionen från mynningen
av bäcken som rinner ut i Middagsvatn norr om punkt 1262 till Forsvatn
(ca 5 km).
b) Från Forsvatn vid den gräns som anges i 1 § B 1 b konventionen i
västlig riktning till Langvatn (ca 1 km).
2. I Ballangens och Tysfjords kommuner
Från den sydligaste viken i Langvatn i sydlig riktning förbi sjön vid
punkt 792 till Baugevatn (ca 4 km).
3. I Tysfjords kommun
a) Längs den gräns som anges i 1 § B 1 b konventionen från den
sydöstliga delen av Baugevatn till Paurovatn (ca 2 km).
b) Längs den gräns som anges i 1 § B 1 b konventionen från Paurovatn
till Naidivatn (ca 2 km).
4. I Sörfolds kommun
Från södra kanten av Flatkjölens sydöstra del, norr om riksröse 241 i
sydlig riktning till Veiskivatn, därifrån till Kvitvatn, därifrån till
Messingmalmvatn (ca 8 km).
5. I Rana kommun
Längs den gräns som anges i 1 § B 3 b konventionen från
Kvefsendalstjen till riksgränsen ca 1 km öster om riksröse 220 A (ca
20 km).
6. I Hemnes kommun
Längs den gräns som anges i 1 § B 4 konventionen från Grasvatn till
Okstindbreen (ca 2 km).
C. Nordlands och Nord-Tröndelags fylken
I Hattfjelldals och Röyrviks kommuner
Längs den gräns som anges i 1 § B 6 konventionen från sammanflödet
mellan Ranserelva och bäcken från Rotnan till riksgränsen vid Östre
Sipmeksjöen (ca 26 km).
D. Jämtlands län
I Frostvikens kommun
Längs den gräns som anges i 7 § C 1 konventionen från Östra
Sipmekejaure till Leipikvattnet, därifrån till Ankarvattnet (ca 19
km).
Artikel 2
Spärrstängsel skall före den 1 maj 1977 uppföras på de sträckor som
anges i denna artikel.
A. Troms fylke
Salvaskardet
Längs den gräns som anges i 1 § A 6 konventionen på följande sträckor
vid Leinavatn:
a) från riksgränsen ca 2 km,
b) från Buddugäsloukta till Avzeluokta,
c) från viken 1 km sydost om Cuolbmaädnos utflöde till Skierreloukta,
d) från Havgaluokta till Altevatn
(tillsammans ca 10 km).
B. Nordlands fylke
1. I Ankenes kommun
a) Längs den gräns som anges i 1 § B 1 a konventionen
1. från sjön vid punkt 1111 till Nordre Coarvvejavrre, från denna sjös
södra ände till Söndre Coarvvejavrre, från denna sjös sydvästra vik
till närmaste vik i Vannaksvatn (ca 4 km),
2. från Iptovatns södra ände till riksgränsen omedelbart norr om
Rarkajaure (ca 4 km).
b) Längs riksgränsen från Rarkajaure till Kjårdavatns sydöstligaste
vik, från Kjårdavatns norra ände längs den gräns som anges i 1 § B 1 b
konventionen till Midagsvatns södra ände (ca 6 km).
2. I Saltdals kommun
Längs den gräns som anges i 1 § B 3 a konventionen
a) i Skaitidalen från sydvästsluttningen av Tausafjell mot Graddiselva
(ca 5 km),
b) från lämplig plats vid Graddiselva ca 1 km väster om riksgränsen
fram till riksgränsen (ca 1 km).
3. I Rana kommun
Längs den gräns som anges i 1 § B 3 b konventionen från sammanflödet
mellan Virvasselva och Blerekelva till Kvefsendalstjern (ca 12 km).
4. I Hemnes kommun
Längs den gräns som anges i 1 § B 4 konventionen från Okstindbreens
sydligaste utlöpare till riksröse 215 (ca 15 km).
5 I Hattfjelldals kommun
a) Längs hela den gräns som anges i 1 § B 5 b konventionen (ca 15
km).
b) Längs riksgränsen från Harvatn till den gräns som anges i 1 § B 6
konventionen, längs denna gräns till sammanflödet mellan Ranserelva
och bäcken från Rotnan (ca 30 km).
Arikel 3
Spärrstängsel skall före den 1 maj 1979 uppföras på de sträckor som
anges i denna artikel.
A Troms fylke
Anjavassdalen
Längs den gräns som anges i 1 § A 4 konventionen från lämplig plats i
Beinelvdalen till Sandelvvatns södra ände (ca 30 km).
B. Norrbottens län
I Jokkmokks kommun
Från sjön Slapejaure till riksgränsen vid sjön Numirjaures västra ände
(ca 7 km).
C. Nordlands fylke 1. I Hamaröys kommun
Från slutpunkten av sistnämnda stängsel längs riksgränsen till riks
röse 244 A (ca 5 km).
2. I Sörfolds kommun
a) Från Sorjasjavrre vid punkt 770 till Langvatn ca 2 km väster om
riksgränsen vid riksröse 243 (ca 2 km).
b) På vissa sträckningar mellan Trolldalen och riksröse 242 (ca 7
km).
Arikel 4
När betesområdet Maunu som anges i 7 § A 1 konventionen tages i bruk
för norsk renbetning, skall i mån av behov stängsel uppföras längs
områdets gräns från Kelottijärvi till Muonioälven.
Arikel 5
Sprärrstängsel får uppföras i betesområdet Havgavuobmi i Troms fylke
längs en av följande sträckningar:
1. Från den punkt där det svenska stängsel som uppföres mellan
Lainiovouma och Saarivuoma samebyar ansluter till riksgränsen mellan
riksrösen 284 och 284 A, genom Julusvaggi, längs Julusjåkka och
Divielva till lämplig punkt vid denna älv (ca 22 km).
2. Från den punkt där det svenska stängsel som uppföres mellan
Lainiovouma och Saarivouma samebyar ansluter till riksgränsen mellan
riksösen 284 och 284 A, längs nordsidan av Råggastatjaeggi och tjärn
vid punkt 625, därifrån i västlig riktning till Havgajåkka, längs
denna bäck till inflödet i Divielva (ca 12 km).
Norska myndigheter beslutar vilket av dessa alternativ som får utföras
och meddelar jordbruksdepartementet i Sverige sitt beslut senast två
månader efter protokollets ikraftträdande.
Spärrstängsel enligt denna artikel får uppföras endast som
fortsättning på det svenska stängsel som uppföres mellan Lainiovuoma
och Saarivuoma samebyar.
Artikel 6
De frister för uppförande av spärrstängsel som anges i artiklarna 1-3
kan förlängas om hinder uppstår på grund av ogynnsamma väderleksför
hållanden, brist på arbetskraft eller material eller andra oförutsedda
omständigheter av väsentlig betydelse.
Artikel 7
Stängselsträckningarna fastställes närmare av vederbörande
lantbruksnämnd och reindriftsinspektör gemensamt. Mindre avvikelser
från de sträckningar som anges i artiklarna 1-5 får göras när det är
lämpligt på grund av terrängförhållandena eller önskvärt av
naturvårdshänsyn.
Lantbruksnämnden och reindriftsinspektören upprättar protokoll över de
stängselsträckningar som fastställes av dem. Protokollet skall
åtföljas av kartbilagor.
Arikel 8
1. Norge uppför, bekostar och underhåller de stängsel som anges i
artikel 1 punkt B 1 a, B 1 b, B 2, B 3 a, B 3 b, B 4 och B 5 (den del
som icke uppföres av Sverige, se nedan),
artikel 2 punkt B 1 a 1, B 1 a 2 och B 1 b,
artikel 3 punkt C 2 b,
2. Sverige uppför, bekostar och underhåller de stängsel som anges i
artikel 1 punkt A 1, A 2, A 3, B 5 (en sträcka av 2 km med början vid
riksröse 220 A), B 6, C och D,
artikel 2 punkt A, B 2 a, B 2 b, B 3, B 4, B 5 a och B 5 b,
artikel 3 punkt A, B, C 1 och C 2 a,
artikel 5.
3. Sverige uppför och underhåller det stängsel som anges i artikel 4.
Kostnaderna härför fördelas lika mellan Sverige och Norge.
När det är lämpligt med hänsyn till arbetets rationella utförande kan
annan fördelning av skyldigheten att uppföra, bekosta och underhålla
stängsel på vissa sträckor fastställas genom avtal mellan jordbruks
departementet i Sverige och lantbruksdepartementet i Norge.
Arikel 9
I fråga om stängslens utförande m.m. skall artikel 5 i Protokoll
mellan Sverige och Norge om uppförande och underhåll av renstängsel
utmed vissa delar av riksgänsen (Jämtlands län och Nord-Tröndelag och
Sör-Tröndelag fylker) äga motsvarande tillämpning. Andra bestämmelser
om stängsels utförande m.m. kan dock fastställas genom avtal mellan
jordbruksdepartemenetet i Sverige och lanbruksdepartementet i Norge
när detta är önskvärt av hänsyn till naturvården eller av andra skäl.
Stängslen skall förses med erforderliga genomfartsportar och
övergångsbroar.
Artikel 10
När stängsel färdigställts, skall de kontrolleras och godkännas av
vederbörande lantbruksnämnd och reindriftsinspektör gemensamt.
Ariktel 11
Om det vid uppförande eller underhåll av stängsel är nödvändigt att
utföra arbete i det andra landet, skall myndigheterna i detta land
lämna de tillstånd som behövs.
Ariktel 12
Arbetet med att uppföra eller underhålla stängsel kan utföras av
svensk eller norsk myndighet eller upplåtas på entreprenad.
Artikel 13
Arbete som i samband med uppförande eller underhåll av stängsel
verkställs genom svensk myndighets eller svensk entreprenörs försorg
på norsk mark eller genom norsk myndighets eller norsk entreprenörs
försorg på svensk mark, skall med avseende på arbetsmarknadsför
hållandena anses som utfört inom det egna landet.
Vara som skall användas för arbete som avses i detta protokoll får
tull- och skattefritt föras över från det ena landet till det andra av
den som utför arbetet eller för hans räkning. När fråga är om
maskiner, verktyg, material och annat som inte förbrukas för arbetets
utförande, får dock tull- och skattefrihet åtnjutas endast om varan
återföres eller utföres efter användningen.
Ariktel 14
Innan spärrstängsel som anges i artikel 1, 2 eller 4 uppförts gäller i
fråga om betesavgift nedan angivna avvikelser från 52 och 57 §§
konventionen.
1. Om svenska renar olovligen överskrider gräns för betesområde i
Norge under tillåten betestid för området eller olovligen överskrider
riksgränsen under tiden den 1 maj - 15 september eller olovligen
kommer in på betesområde som anges i 7 § konventionen samt det
olovliga uppehållet upphör inom tio dagar efter det att den som
ansvarar för renarna genom särskilt meddelande eller på annat sätt
fått kännedom om uppehållet tillämpas följande bestämmelser:
Om det olovliga uppehållet inträffar under första året av
konventionens giltighetstid utgår icke betesavgift. För tiden därefter
kan betesavgift utgå med följande andelar av de belopp som anges i 52
§ konventionen.
a) under andra året 30 procent,
b) under trejde året 50 procent,
c) under fjärde året 60 procent,
d) under femte året 80 procent,
2. Bestämmelserna under 1 äger motsvarande tillämpning om norska renar
olovligen överskrider gräns för betesområde i Sverige, även om
stängsel där ej skall uppföras, eller olovligen överskrider
riksgränsen under tid då norsk renskötsel bedrives i gränstrakterna
eller olovligen kommer in på betesområde som anges i 1 § konventionen
under tid då området får användas för svensk renbetning.
3. Bestämmelserna under 1 och 2 tillämpas icke
a) om väsentligen samma renar ånyo olovligen överskrider betesgränsen
på i huvudsak samma ställe inom 14 dagar efter det att renarna förts
tillbaka till tillåtet betesområde,
b) om renarna olovligen uppehåller sig i det andra landet och
uppehållet icke heller skulle ha varit tillåtet enligt 1919 års
renbeteskonvention i dess lydelse efter 1949.
Artikel 15
Detta protokoll skall ratificeras och ratifikationsinstrumentet skall
utväxlas i ........... senast den...........
Protokollet träder i kraft den 1 maj 1972 och gäller till och med den
30 april 2002.
Protokollet föreligger i två exemplar, på svenska och norska språken,
vilka äger lika vitsord.
Bilaga 3
Avtal om ändring i konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och
Norge om renbetning
Den svenska och den norska regeringen har efter förhandlingar blivit
eniga om följande ändringar i konventionen den 9 februari 1972 om
renbetning.
1 § A andra stycket punkt 4 skall ha följande lydelse:
"4. Anjavassdalen
Från Moarsejavris södra ände längs västgränserna för områdena
Havgavuobmi och Devdisfjellet till Divielvas sammanflöde med Målselva,
denna älv till sammanflödet med Kirkeselva, denna älv och Kirkesdalen
till Kirkestinden, därifrån en rät linje till södra änden av sjön vid
punkt 922, därifrån längs Gaskasvagge till Altevatn, denna sjö till
Avzzejokkas västligaste utflöde, denna älv till i höjd med punkt 1012,
därifrån en rät linje till södra änden av sjön vid punkt 786, därifrån
en rät linje till Moarsejavris södra ände."
6 § skall ha följande lydelse:
"I Anjavassdalen är högsta tillåtna renantal 9 000."
7 § A första stycket skall ha följande lydelse:
"I Norrbottens län får följande områden användas för norsk
renbetning: Maunu, Jalkis Vuoskåive, Njuorajaure, Patsajäkel, Älvsbyn
och Storsund."
Vidare skall i 7 § under A infogas en ny punkt, 2, av nedan angivna
lydelse, medan nuvarande punkterna 2-5 skall benämnas 3-6:
"2. Jalkis Vuoskåive
Från riksröse 280 en rät linje till Voumajåkka i huvudsak efter
befintligt renspärrstängsel på samma sträcka, därifrån en rät linje i
nordostlig riktning mot Nautekielas till skärningspunkten med den bäck
som mynnar i nordligaste viken av Vuomajaure, en rät linje från
angivna skärningspunkt till nordostligaste viken av Kamasjaure, längs
dennas norra strand till riksgränsen och denna till riksröse 280.
Om det vid visst tillfälle inte finns betesmöjligheter inom området,
skall lantbruksnämnden i Norrbottens län efter samråd med Saarivuoma
sameby och tillitsmannsutvalget för Altevatns renbetesdistrikt anvisa
ett annat lämpligt betesområde inom Saarivuoma sameby."
I 8 § A skall infogas en ny punkt, 1, av nedan angivna lydelse, medan
nuvarande punkterna 1 och 2 skall benämnas 2 respektive 3:
"1. Området Jalkis Vuoskåive från och med den 1 januari till och med
den 31 mars. Om det finns särskilda skäl, kan lantbruksnämnden i
Norrbottens län efter samråd med Saarivuoma sameby och tillitsmanns
utvalget för Altevatns renbetesdistrikt medge att området utnyttjas
också från och med den 1 oktober till och med den 31 december samt
från och med den 1 till och med den 30 april."
10 § andra stycket punkt 1 skall ha följande lydelse:
"1. Områdena Jalkis Vuoskåive och Njuorajaure får användas för svensk
renbetning under den del av året då norsk renbetning ej är tillåten
där."
11 § skall ha följande lydelse
"Högsta tillåtna renantal är i nedan angivna områden:
A. Norrbottens län
1. Maunu 1 100
2. Jalkis Vuoskåive 1 500
3. Njuorajaure och
4. Patsajäkel 1 500
5. Älvsbyn och
6. Storsund 2 500
B. Västerbottens län
1. Ramsele 1 000
2. Granö 1 000
3. Meselefors 1 500"
12 § A första stycket skall ha följande lydelse:
"Maunu
Från Gåldajavri i huvudsak längs den vandringsled som passerar
Liksojuovva mot Nilsivare, därifrån till Terpmisvare och längs
fjällkjedan över Vadsåive, Njuoktjavare och Kerketjåkko till
betesområdet Maunu."
65 § skall ha följande lydelse:
"När väderleks- eller betesförhållanden eller andra omständigheter gör
det nödvändigt, kan lantbruksnämnden/reindriftssjefen efter
framställning från reindriftsagronomen/lantbruksnämnden i det andra
landet föreskriva tillfällig ändring av betesområden (7 respektive 1
§), betestider (8 respektive 2 §), renantal (11 respektive 6 §) och
flyttningsleder (12 §).
I brådskande fall kan ändring som avses i första stycket beslutas
efter framställning direkt från förmannen i den sameby/det
renbetesdistrikt i det andra landet som påkallar ändringen.
Om reindriftssjefen/lanbruksnämnden i det andra landet lämnar samtycke
härtill, kan lantbruksnämnden/reindriftssjefen medge tillfälligt
undantag från bestämmelserna i 10 respektive 4 § om betesområdenas
utnyttjande".
I 73 § första stycket punkt 3 skall infogas en ny underpunkt, b), av
nedan avgivna lydelse, medan nuvarande underpunkterna b) - f) skall
benämnas c) - g):
"b) en karta sammansatt av bladen 30 J Rensjön och 31 J Råstojaure på
vilken inlagts gränser för betesområdet Jalkis Vouskåive som anges i 7
§ A 2."
I 14, 22, 25, 27, 30-34, 38, 41, 48, 51-55, 59, 61 och 62 §§ skall
"reindriftsinspektör(en)" ersättas med "reindriftsagronom(en)".
Lag (1984:903).
Bilaga 4
Avtal om ändring i protokollet den 9 februari 1972 mellan Sverige och
Norge om uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar
I samband med förhandlingar mellan den svenska och den norska
regeringen om ändringar i konventionen den 9 februari 1972 om
renbetning har regeringarna blivit eniga om följande ändringar i
protokollet samma dag om uppförande och underhåll av spärrstängsel för
renar.
Artikel 1 första stycket skall ha följande lydelse:
"Spärrstängsel skall, i den mån inte annat följer av punkt A 2,
snarast möjligt före den 1 maj 1975 uppföras på de sträckor som anges
i denna artikel."
Artikel 1 punkt A 2 skall ha följande lydelse:
"2. Anjavassdalen och Havgavuobmi
Längs den gräns som anges i 1 § A 4 konventionen från Avzzejokkas
västligaste utflöde i Altevatn till södra änden av Moarsejavri,
därifrån längs den gräns som anges i 1 § A 3 konventionen till
riksröse 283 (ca 45 km). Detta stängsel skall uppföras före den 1 maj
1986.
Vidare skall i mån av behov stängsel uppföras längs den gräns som
anges i 1 § A 4 konventionen från Kirkestinden till Altevatn."
I artikel 3 skall punkt A utgå medan nuvarande punkterna B och C skall
bestämmas A respektive B.
Artikel 7 skall ha följande lydelse:
"Stängselsträckningarna fastställs närmare av vederbörande
lantbruksnämnd och reindriftsagronom gemensamt. Mindre avvikelser från
de sträckningar som anges i artiklarna 1-5 får göras när det är
lämpligt på grund av terrängförhållandena eller önskvärt av
naturvårdshänsyn.
Om det finns särskilda skäl, får det i 66 § konventionen angivna fasta
utskottet föreslå de båda ländernas regeringar att besluta att vissa
spärrstängsel enligt artiklarna 1-5 inte skall uppföras eller att i
stället renvaktarstugor uppförs eller andra åtgärder vidtas som i
huvudsak tillgodoser samma syfte som spärrstängsel.
Lantbruksnämnden och reindriftsagronomen upprättar protokoll över de
stängselsträckningar som fastställs av dem och över de anläggningar
som uppförs i stället för stängsel. Protokollet skall åtföljas av
kartbilagor."
Artikel 8 punkterna 1 och 2 skall ha följande lydelse:
"1. Norge uppför, bekostar och underhåller de stängsel som anges i
artikel 1 punkt B 1 a, B 1 b, B 2, B 3 a, B 3 b, B 4 och B 5 ( den del
som icke uppföres av Sverige, se nedan),
artikel 2 punkt B 1 a, B 1 a 2 och B 1 b,
arikel 3 punkt B 2 b.
2. Sverige uppför, bekostar och underhåller de stängsel som anges i
artikel 1 punkt A 1, A 2, A 3, B 5 (en sträcka av 2 km med början vid
riksröse 220 A), B 6, C och D,
artikel 2 punkt A, B 2 a, B 2b, B 3, B 4, B 5 a och B 5 b,
artikel 3 punkt A, B 1 och B 2 a,
artikel 5."
Artikel 10 skall ha följande lydelse:
"När stängsel färdigställts eller annan åtgärd vidtagits, skall detta
kontrolleras och godkännas av vederbörande lantbruksnämnd och
reindriftsagronom gemensamt." Lag (1984:903).
Bilaga 5
Avtal mellan regeringen i Konungariket Sverige och regeringen i
Konungariket Norge om förlängning av konventionen den 9
februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning jämte
protokoll den 9 februari 1972 om uppförande och underhåll av
spärrstängsel för renar
Konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om
renbetning (konventionen) jämte protokoll samma dag om
uppförande och underhåll av spärrstängsel för renar
(stängselprotokollet) löper ut den 30 april 2002.
Den svensk-norska renbeteskommissionen av år 1997 presenterade
i april 2001 ett betänkande som underlag för en ny
renbeteskonvention. Förhandlingar mellan parterna om en ny
konvention förestår och eftersom det kan förutses att en
överenskommelse härom inte kommer att föreligga innan den
nuvarande konventionen löper ut har parterna kommit överens om
följande.
Artikel I
Konventionens och stängselprotokollets giltighetstid förlängs
med tre år, till och med den 30 april 2005.
Artikel II
Denna överenskommelse träder i kraft den dag parterna genom
notväxling har meddelat varandra att de interna rättsliga
procedurerna för avtalets ikraftträdande är fullföljda.
Artikel III
Upprättat i , i ett exemplar på svenska och ett exemplar på
norska.
Lag (2002:88).