Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 9365 av 10919 träffar
SFS-nummer · 1973:596 · Visa register
Kungörelse (1973:596) om mästarbrev för hantverksutövare
Departement: Näringsdepartementet
Utfärdad: 1973-06-05
Författningen har upphävts genom: SFS 1995:1256
Upphävd: 1996-01-01
1 § Mästarbrev får av Företagarnas Riksorganisation tilldelas förtjänta och skickliga hantverksutövare. Förordning (1991:954). 2 § Organisationens styrelse beslutar om tilldelande av mästarbrev. Innan styrelsen avgör fråga om tilldelande av mästarbrev skall den inhämta yttrande rörande sökandens kompetens från en särskild nämnd, mästarbrevsnämnden. Nämnden granskar ansökningshandlingarna och verkställer den utredning som kan erfordras för bedömande av sökandens kvalifikationer samt yttrar sig därom till organisationen. Förordning (1979:42). 3 § Mästarbrev skall avse visst yrke. Organisationen fastställer de yrken i vilka mästarbrev utfärdas. Förordning (1979:42). 4 § Mästarbrev får tilldelas den som 1. inte har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken, 2. minst sex år arbetat i det yrke som mästarbrevet skall avse eller närbesläktat yrke, är verksam i detta och förvärvat för en självständig utövare av yrket erforderlig skicklighet och erfarenhet, samt 3. har för en företagsledare i yrket erforderliga insikter i kalkylation och bokföring. Om mästerbrevsnämnden gör framställning härom, får organisationen i särskilt fall tilldela mästarbrev åt den som icke uppfyller föreskrivna villkor men ändå finnes förtjänt av att erhålla sådant brev. Förordning (1988:1344). 5 § Skicklighet som föreskrives i 4 § 2 styrkes genom avlagt prov. Organisationen fastställer fordringarna för detta. Innehavare av gesällbrev eller motsvarande kompetensbevis behöver ej avlägga särskilt prov, om annat ej bestämts för visst yrke. Förordning (1979:42). 6 § Ansökan om mästarbrev göres skriftligen hos organisationen. Till ansökningshandlingen skall fogas de handlingar sökanden önskar åberopa för att styrka att han uppfyller de villkor som är föreskrivna för tilldelande av mästarbrev. Förordning (1979:42). 7 § Mästarbrev kan återkallas om innehavaren av brevet i utövandet av sitt yrke gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller ådagalagt uppenbar vårdslöshet eller bristande skicklighet eller om han icke längre uppfyller de särskilda villkor som föreskrives för tilldelande av mästarbrev. Organisationens styrelse beslutar om återkallande av mästarbrev. Förordning (1979:42). 8 § Organistionen får 1. fastställa att mästarbrev skall utfärdas i visst yrke, 2. fastställa att viss fordring skall gälla för prov som avses i 5 § första stycket, 3. återkalla mästarbrev endast om mästarbrevsnämnden tillstyrkt det. Förordning (1979:42). 9 § Mästarbrevsnämnden består av fyra ledamöter. Av ledamöterna utses två, varav en skall vara nämndens ordförande, av närings- och teknikutvecklingsverket, en av statens konsumentverk och en av styrelsen för Företagarnas Riksorganisation. Ledamöterna utses för en tid av tre år. För varje ledamot utses i samma ordning en ersättare. Som nämndens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Förordning (1991:954). 10 § Organisationen får uttaga avgift när ansökan om mästarbrev görs och när mästarbrev tilldelas någon. Avgifterna fastställs av mästarbrevsnämnden efter framställning av organisationen. Förordning (1985:29). 11 § Den som obehörigen utgiver sig för att inneha mästarbrev dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken. 12 § Talan mot beslut varigenom ansökan om erhållande av mästarbrev avslagits eller sådant brev återkallats föres hos närings- och teknikutvecklingsverket genom besvär. Mot verkets beslut i sådant ärende får talan ej föras. Förordning (1991:954).