Post 9436 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1973:371 ·
Visa register
Lag (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet
Utfärdad: 1973-06-05
Omtryck: SFS 1994:929
Ändring införd: t.o.m. SFS 1997:578
Författningen har upphävts genom: SFS 1997:240
Upphävd: 1998-01-01 överg.best.
Inledande bestämmelser
1 § Kontant arbetsmarknadsstöd utges enligt denna lag vid
arbetslöshet till
1. den som icke är försäkrad enligt lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
2. försäkrad enligt nämnda lag som efter inträdet i erkänd
arbetslöshetskassa ännu ej uppfyllt medlemsvillkoret enligt lagen,
3. försäkrad enligt nämnda lag som ej har rätt till ersättning enligt
lagen på grund av att ersättningsperiod gått till ända sedan han
uppnått 60 års ålder. Lag (1994:1674).
2 § Det kontanta arbetsmarknadsstödet handhas av
Arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna. Utbetalning
av stödet ombesörjes av Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna.
3 § har upphävts genom lag (1994:1674).
3 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får, såsom försöksverksamhet under tiden den 1 juli 1997- den
31 december 1998, besluta att personer som redan får
ersättning enligt denna lag skall kunna få fortsatt ersättning
enligt lagen utan att villkoren i 4 § första stycket, med
undantag av tredje punkten, är uppfyllda. Lag (1997:242).
3 b § Med avvikelse från vad som anges i denna lag får, om
förutsättningarna enligt andra stycket är uppfyllda,
ersättning lämnas till personer som fyllt 60 men inte 65 år
(tillfällig avgångsersättning). Ansökan om ersättning skall
göras före utgången av år 1997.
Som villkor för ersättning gäller att personen är helt
arbetslös och under minst 12 månader under tiden den 1 januari
1996- den 15 april 1997 fått arbetslöshetsersättning eller
deltagit i någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ersättningen
lämnas så länge heltidsarbetslösheten består. Lag (1997:242).
Allmänna villkor för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd
4 § Kontant arbetsmarknadsstöd tillkommer den som
1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete
för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag
och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan,
2. är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för
vilken hon eller han inte anmält hinder som kan godtas,
3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga
arbetsförmedlingen i den ordning som föreskrivs av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer, och
4. inte kan få lämpligt arbete.
Ersättning lämnas tidigast den 1 juli det år den arbetslöse
fyller 20 år.
Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i
utbildning. Om det finns särskilda skäl får regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att
ersättning får lämnas till en person som deltar i utbildning
samt de villkor för rätt till ersättning som i sådant fall
skall gälla.
Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som enligt
48 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring har
uteslutits från medlemskap under en tid av ett år från
uteslutningen. Ersättning lämnas inte heller till personer som
är permitterade utan lön. Om det finns särskilda skäl får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
föreskriva att ersättning får lämnas till personer som är
permitterade utan lön samt de villkor för rätt till ersättning
som i sådant fall skall gälla.
Som företagare enligt denna lag anses den som äger eller är
delägare - direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som hon
eller han är personligt verksam i och som hon eller han har
ett väsentligt inflytande över.
En företagare skall anses vara arbetslös
- när företagarens personliga verksamhet i rörelsen vid en
samlad bedömning kan anses ha upphört annat än tillfälligt,
eller
- när företagaren tillfälligt upphör att bedriva verksamhet i
rörelsen under förutsättning att uppehållet i rörelsen inte
till någon del är av säsongkaraktär och att någon verksamhet
inte bedrivs i rörelsen.
En företagare som återupptagit verksamheten efter ett
tillfälligt upphörande med ersättning enligt sjätte stycket
andra strecksatsen har rätt till ersättning endast om
förutsättningarna enligt första strecksatsen samma stycke är
uppfyllda. Ersättning enligt sjätte stycket andra strecksatsen
får bara utnyttjas en gång per rörelse.
Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en
företagare skall anses vara arbetslös även i andra fall än som
sägs i sjätte stycket. Lag (1997:242).
5 § Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om
1. inom ramen för tillgången på arbetstillfällen skälig hänsyn tagits
till den arbetssökandes yrkesvana och förutsättningar i övrigt för
arbetet samt andra personliga förhållanden,
2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som utgår
till den som är anställd enligt kollektivavtal eller, om sådant icke
finnes, är skäliga i förhållande till de förmåner som vid jämförliga
företag utgår till arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och
kvalifikationer,
3. arbetet ej hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder till
följd av stridsåtgärd som är lovlig enligt lag och kollektivavtal,
4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som angives i
författning eller myndighets föreskrifter rörande åtgärder till
förebyggande av ohälsa eller olycksfall.
Arbetsvillkor m.m.
6 § Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd föreligger, om den
arbetslöse under en ramtid av tolv månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde
- haft förvärvsarbete i minst 6 månader och utfört arbetet
under minst 70 timmar per kalendermånad, eller
- haft förvärvsarbete i minst 450 timmar under en
sammanhängande tid av 6 kalendermånader och utfört arbetet
under minst 45 timmar under var och en av dessa månader
(arbetsvillkor).
Med förvärvsarbete avses även tid då sökanden haft
- semester,
- varit ledig av annan anledning än sjukdom, tjänstgöring
enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller barns
födelse med helt eller delvis bibehållen lön, eller
- får annan ersättning än pension på grund av anställningens
upphörande (avgångsvederlag).
Tid med avgångsvederlag beräknas med utgångspunkt i
avgångsvederlagets storlek i förhållande till den sökandes
genomsnittliga inkomst per månad i anställningen under en viss
period. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar närmare föreskrifter om beräkningen.
Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete
som
1. arbetsgivaren finansierat med stöd av
- förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller
- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller som
2. bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag
till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet.
Detta gäller dock inte om sökanden då arbetet påbörjas
uppfyller arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete än som nyss
sagts.
Tid då förvärvsarbete har utförts får inte räknas mer än en
gång för uppfyllande av arbetsvillkoret. Lag (1997:242).
7 § För den som en gång har påbörjat en ersättningsperiod
enligt denna lag gäller följande. Vid uppfyllandet av det
arbetsvillkor som skall ligga till grund för en ny
ersättningsperiod skall med tid under vilken den sökande
enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete jämställas tid då
den sökande
1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan
utsträckning att sökanden varit förhindrad att stå till
arbetsmarknadens förfogande,
2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det,
fullföljt arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad reha-
bilitering för vilken statligt utbildningsbidrag lämnats,
3. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det,
fullföljt utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnats
enligt förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag,
4. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring, i båda fallen dock
tillsammans högst två månader,
5. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med
stöd av
- förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller
- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,
6. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen
(1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen
näringsverksamhet, eller
7. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått.
Lag (1997:242).
8 § Vid bestämmande av ramtid enligt 6 § räknas inte tid då
sökanden varit hindrad att arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter
fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande
förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,
3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare
i vissa fall,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller vård av
adoptivbarn i 2 år efter barnets ankomst i familjen,
6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller
livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av sistnämnda lag,
7. utlandsvistelse till följd av att den sökande följt med
sin make eller maka vid dennes arbete i utlandet under
förutsättning att makens eller makans arbetsgivare har sitt
säte i Sverige och att lönen utbetalas från Sverige, varvid
med make eller maka jämställs person med vilken den sökande
sammanbor under förhållanden som liknar makars.
Detsamma gäller tid då sökanden har fått
föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller varit hindrad att arbeta på grund av
1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvars-
plikt,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering,
4. utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnats enligt
förordningen (1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag, eller
5. deltagande i verksamhet där ersättning enligt 3 a §
utgått, i den mån sådan tid inte enligt 7 § jämställs med tid
under vilken förvärvsarbete har utförts.
Den tid som inte räknas in i ramtiden får dock inte överstiga
två år. Lag (1997:242).
9 § Den som i minst 90 kalenderdagar under en ramtid av tio månader
i anslutning till att han avslutat utbildning på heltid som omfattar
minst ett läsår och som berättigar till studiesocialt stöd stått till
arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den offentliga
arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat är berättigad till kontant
arbetsmarknadsstöd utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret. Vid
bestämmande av ramtid inräknas inte tid då sökanden har varit hindrad
att stå till arbetsmarknadens förfogande på grund av sjukdom,
tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
havandeskap eller vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har
fyllt två år.
Arbetslös som avses i 1 § 3 skall vid tillämpning av första stycket
anses ha fullgjort arbetsvillkoret. Lag (1995:859).
10 § har upphävts genom lag (1994:1674).
10 a § har upphävts genom lag (1994:1674).
Det kontanta arbetsmarknadsstödets form m.m.
11 § Kontant arbetsmarknadsstöd lämnas i form av ett per dag
beräknat belopp. Under en kalendervecka får summan av antalet
ersatta och arbetade dagar samt karens- och avstängningsdagar
uppgå till högst fem. Lag (1994:1674).
12 § Kontant arbetsmarknadsstöd får, om inte regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer medger undantag, ej utges
för lördag eller söndag.
Stöd får ej utges för tid under vilken stödtagaren uppbär
föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Lag (1994:1674).
Karenstid och ersättningstidens längd
13 § Dagpenning får inte lämnas förrän den sökande under en
sammanhängande tid av tolv månader varit arbetslös fem dagar
(karensvillkor). I karenstiden räknas in endast de dagar för
vilka stöd skulle ha lämnats, om karenstiden gått till ända.
Sökande som avses i 1 § 3 behöver inte uppfylla karensvillkoret.
Detsamma gäller dem som är ersättningsberättigade enligt
9 § eller är anvisade verksamhet för arbetslivsutveckling i
enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.
Lag (1994:1674).
14 § Kontant arbetsmarknadsstöd utgår under längst 150 dagar
(ersättningsperioden), om inte annat följer av andra stycket
eller av 15 § sista stycket. Har stödtagaren uppnått 55 års
ålder innan ersättningsperioden gått till ända, är perioden i
stället 300 dagar. Sedan stödtagaren uppnått 60 års ålder, är
ersättningsperioden 450 dagar.
I ersättningsperioden inräknas inte dagar, under vilka
stödtagaren har anvisats verksamhet för arbetslivsutveckling,
ett offentligt tillfälligt arbete för äldre arbetslösa eller
verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgår i enlighet med de
föreskrifter som har meddelats av regeringen.
Rätten till kontant arbetsmarknadsstöd upphör vid utgången av
månaden före den under vilken den arbetslöse fyller 65 år eller
när han dessförinnan börjar uppbära hel ålderspension, hel
förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Lag (1997:578).
14 a § har upphävts genom lag (1994:1674).
15 § Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden gått till ända,
har stödtagaren rätt till kontant arbetsmarknadsstöd under
återstående antal dagar av perioden vid ny arbetslöshet, även om
han då inte uppfyller arbets- och karensvillkoren. Vad som nu sagts
gäller dock inte om en sammanhängande tid av 12 månader, i vilken inte
räknas in tid som avses i 8 §, har förlutit sedan hon eller han senast
fick ersättning.
Har ersättningsperioden gått till ända men har stödtagaren inom
en tid av tolv månader dessförinnan uppfyllt arbetsvillkoret, lämnas
kontant arbetsmarknadsstöd under ytterligare en ersättningsperiod.
Då skall dock karensvillkoret på nytt uoppfyllas. Den nya
ersättningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet,
då stödtagaren senast uppfyllde arbetsvillkoret.
För den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då hon
eller han i övrigt är arbetslös får, om det finns särskilda skäl,
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva
om begränsningar i ersättningsrätten och om karenstid utöver vad
som följder av denna lag. Lag (1994:1674).
16 § har upphävts genom lag (1994:929).
17 § har bytt beteckning genom lag (1994:1674).
Det kontanta arbetsmarknadsstödets storlek
18 § Kontant arbetsmarknadsstöd lämnas med det belopp som
regeringen fastställer om inte annat följer av denna lag.
Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under
del av vecka utgår arbetsmarknadsstöd med det antal
ersättningsdagar per vecka som följer av en av regeringen fastställd
omräkningstabell. Lag (1994:1674).
19 § har upphävts genom lag (1976:1066).
20 § har upphävts genom lag (1994:1674).
20 a § har upphävts genom lag (1994:1674).
21 § har upphävts genom lag (1994:1674).
21 a § har upphävts genom lag (1994:1674).
22 § har upphävts genom lag (1994:1674).
23 § har upphävts genom lag (1994:1674).
24 § Uppbär en stödtagare änke- eller änklingspension eller annan
ålderspension än enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller
mindre än hel förmån av förtidspension, sjukbidrag eller
ålderspension enligt nämnda lag eller delpension enligt lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring, nedsätts det kontanta
arbetsmarknadsstödet med pensionsbeloppet. En sådan
nedsättning skall inte göras med hänsyn till omställningspension
eller särskild efterlevandepension enligt lagen om allmän
försäkring.
Uppbär stödtagare livränta från försäkringsinrättning på grund av
yrkesskada eller olycksfall, nedsättes stödet enligt grunderna i första
stycket.
Ersättning understigande tio kronor för dag utbetalas inte. Brutet
krontal utjämnas till närmast högre krontal. Lag (1994:1674).
Begränsning vid säsongsarbetslöshet
25 § I fråga om arbetstagare som huvudsakligen är sysselsatta i
yrke, inom vilket arbetslöshet årligen regelbundet förekommer, får
Arbetsmarknadsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger, begränsa
rätten till kontant arbetsmarknadsstöd. Lag (1994:1674).
Avstängning från rätten till kontant arbetsmarknadsstöd
26 § Stödtagare skall avstängas från rätt till ersättning under
tid som anges i 27 §, om han
1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning,
2. skilts från arbete på grund av otillbörligt uppförande,
3. avvisat erbjudet lämpligt arbete, eller
4. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom
sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit
till stånd. Lag (1995:1637).
27 § Är det sannolikt att arbete som avses i 26 § skulle ha varat
högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än
tio dagar, utgör avstängningstiden tio, 20 respektive 45 ersättningsdagar
vid avstängning enligt punkten 1 samt 20, 40 respektive 60
ersättningsdagar vid avstängning enligt punkterna 2-4. I
avstängningstiden inräknas endast dagar för vilka karenstid
skulle ha tillgodoräknats eller kontant arbetsmarknadsstöd
skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under
vilkas stödtagaren har utfört förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden får dock inte överstiga 28, 56 respektive 112
kalenderdagar vid avstängning enligt punkten 1 samt inte överstiga
56, 112 respektive 168 kalenderdagar vid avstängning enligt
punkterna 2-4.
Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 26 §,
beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första
stycket, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande
avstängningstiden.
Är det uppenbart att stödtagaren inte vill anta lämpligt
arbete, såsom då stödtagaren vid upprepade tillfällen antingen
har avvisat erbjudet sådant arbete eller lämnat sitt arbete
utan giltig anledning, skall stödtagaren vara avstängd till dess
han eller hon utfört sådant förvärvsarbete som enligt 6 §
första stycket får tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret
under 80 dagar.
Avständningstiden räknas från den dag då det förhållande som
anges i 26 § inträffat. Lag (1995:1637).
27 a § har upphävts genom lag (1994:1674).
27 b § har upphävts genom lag (1994:1674).
27 c § har upphävts genom lag (1994:1674).
27 d § har upphävts genom lag (1994:1674).
27 e § har upphävts genom lag (1994:1674).
27 f § har upphävts genom lag (1994:1674).
27 g § har upphävts genom lag (1994:1674).
27 h § har upphävts genom lag (1994:1674).
27 i § har upphävts genom lag (1994:1674).
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som
anges i 26 § inträffat. Lag (1994:1674).
28 § Bestämmelserna i 26 § 1-3 om arbete skall tillämpas i fråga om
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som berättigar till
utbildningsbidrag samt i fråga om utbildningar för vilka
utbildningsbidrag lämnas enligt förordningen (1996:1654) om särskilt
utbildningsbidrag. Bestämmelserna i 27 § skall därvid gälla i
tillämpliga delar. Lag (1997:242).
29 § Med beslut om avstängning enligt 26 - 28 §§ jämställes beslut om
avstängning från rätt till ersättning enligt 29, 30, 31 och 34 §§ lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Lag (1994:1674).
Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd m.m.
30 § Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd görs skriftligen hos
länsarbetsnämnd som regeringen bestämmer. Vid ansökningen
skall fogas intyg av arbetsgivaren om sökandens arbetsförhållanden
samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av hans rätt
till stöd. Kan sådant intyg endast med stora svårigheter
införskaffas, får arbetsförhållandena och övriga uppgifter styrkas
på annat sätt.
Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första
stycket enligt formulär som fastställes av Arbetsmarknadsstyrelsen.
Utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd görs av den allmänna
försäkringskassa i vilken sökanden är inskriven. Lag (1994:1674).
Överklagande av länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas,
Arbetsmarknadsstyrelsens och domstols beslut m.m.
30 a § Beslut av en länsarbetsnämnd i ärenden om stöd enligt denna
lag skall omprövas av nämnden, om det begärs av en enskild som
beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 30 b §.
Vid omprövning får beslut inte ändras till den enskildes nackdel.
Lag (1994:1674).
30 b § Även om begäran om omprövning inte har framställts, skall
länsarbetsnämnden ändra beslutet i ett ärende om stöd enligt denna
lag som har fattats av nämnden och inte har prövats av allmän
förvaltningsdomstol,
1. om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant
förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,
2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats
på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag,
3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig
rättstillämpning eller annan liknande orsak.
Ändring behöver inte göras om oriktigheten är av ringa betydelse.
Ett beslut får inte ändras till den enskildes nackdel, om den
beslutade förmånen har förfallit till betalning och inte heller i
annat fall om det finns synnerliga skäl mot det.
Ändring enligt denna paragraf får inte ske sedan mer än två år
förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske
även efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit
fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller
ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.
Lag (1995:709).
31 § Beslut av länsarbetsnämnd som inte avser ärenden angående rätt
till ersättning enligt denna lag får överklagas hos
Arbetsmarknadsstyrelsen. Styrelsens beslut i sådana ärenden
överklagas hos regeringen. Lag (1995:709).
31 a § har upphävts genom lag (1994:1674).
32 § Beslut av länsarbetsnämnd i ärenden om rätt till ersättning
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte annat följer av
lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Nämndens beslut får dock inte överklagas innan nämnden har omprövat
sitt beslut enligt 30 a §. Överklagas ett beslut innan det har
omprövats skall överklagandet anses som en begäran om omprövning
enligt den paragrafen.
I fråga om ärenden som i första instans handläggs av allmän
försäkringskassa skall tillämpas bestämmelserna i 20 kap. 10--13 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av
försäkringskassas beslut samt överklagande av försäkringskassas och
domstols beslut.
Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i
första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän
deltagit i länsrätten. Lag (1995:709).
32 a § Arbetsmarknadsstyrelsen skall verka för att bestämmelserna i
denna lag tillämpas likformigt och rättvist.
Arbetsmarknadsstyrelsen får överta länsarbetsnämndens uppgift att i
länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan.
Arbetsmarknadsstyrelsen för det allmännas talan i Regeringsrätten.
Styrelsen får, även till förmån för enskild part, överklaga en
domstols och en länsarbetsnämnds beslut i ärenden om rätt till
ersättning. Lag (1995:1697).
33 § Skrivelsen med överklagandet skall inges till den myndighet
eller det organ som har meddelat beslutet. Den omständigheten att
överklagandet ingivits eller insänts direkt till den myndighet som
har att pröva överklagandet utgör dock inte hinder mot att ta upp
överklagandet till prövning, om överklagandet har kommit in i rätt
tid.
Vad som sägs i denna paragraf om överklagande skall i tillämpliga
delar gälla en begäran om omprövning enligt 30 a §. Begäran om
omprövning av ett beslut skall ske inom samma tid som ett
överklagande av beslutet.
Länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas,
Arbetsmarknadsstyrelsens, Riksförsäkringsverkets och domstols
beslut skall gälla omedelbart, om inte annat anges i beslutet eller
bestäms av myndighet som har att pröva beslutet. Lag (1994:1674).
33 a § har upphävts genom lag (1994:1674).
33 b § har upphävts genom lag (1994:1674).
33 c § har upphävts genom lag (1994:1674).
33 d § har upphävts genom lag (1994:1674).
Särskilda bestämmelser
34 § Har regeringen träffat överenskommelse med annan stat om
andra villkor för rätt att erhålla ersättning än som föreskrives i
denna lag, skall dessa villkor tillämpas. Lag (1994:1674).
35 § Kontant arbetsmarknadsstöd skall dras in om stödtagaren
medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift om ett förhållande som är av betydelse för rätten till stöd.
Beslutet om indragning av stödet skall gälla under minst 130
stöddagar. Om det finns särskilda skäl får beslutet gälla under färre
dagar.
Till den vars stöd har dragits in enligt första stycket får kontant
arbetsmarknadsstöd betalas ut först sedan stödtagaren har utfört
sådant förvärvsarbete som får tillgodoräknas enligt 6 § första
stycket under 80 dagar från den tidpunkt då det förhållande som ledde
till att stödet dragits in kom till länsarbetsnämndens kännedom.
Endast dag då förvärvsarbete har utförts i minst tre timmar skall här
räknas in. Lag (1995:1637).
36 § Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att
fullgöra honom åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller
på annat sätt orsakat att kontant arbetsmarknadsstöd utgått
obehörigen eller med för högt belopp eller har någon eljest
obehörigen eller med för högt belopp uppburit sådant stöd och har
han skäligen bort inse detta, skall det som betalats ut för mycket
återbetalas, om ej i särskilt fall anledning föreligger att helt
eller delvis efterge återbetalningsskyldighet.
Om någon har ålagts återbetalningsskyldighet, får vid en senare
utbetalning ett skäligt belopp innehållas i avräkning på vad som har
betalats ut för mycket. Avräkning på en ersättning enligt denna lag
får vidare göras om någon av en allmän försäkringskassa har ålagts
återbetalningsskyldighet för en ersättning som har utgetts enligt en
annan författning. Lag (1983:196).
37 § Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid
arbetskonflikt äger tillämpning på ersättning enligt denna lag.
Lag (1994:1674).
38 § Beträffande minskning av vissa ersättningar med utgiven
ersättning enligt denna lag gäller föreskrifterna i 17 kap. 1 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring och 6 kap. 7 § andra
stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Lag (1994:1674).
39 § De närmare föreskrifter som finns erforderliga för
tillämpningen av denna lag, meddelas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av Arbetsmarknadsstyrelsen och
Riksförsäkringsverket. Lag (1994:1674).
Övergångsbestämmelser
1993:657
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 4, 11 och 18 §§ den 5 juli
1993 och i övrigt den 6 september 1993.
2. De nya bestämmelserna i 4, 11, 13, 15, 16, 18 och 27 §§ skall
tillämpas i fråga om ersättning som avser tid efter ikraftträdandet.
3. Vid tillämpning av 13 § första stycket skall, om
ersättningsperioden har börjat före den 6 september 1993,
karensvillkoret uppfyllas när stödtagaren blir arbetslös första
gången efter ikraftträdandet.
1994:929
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. För tiden den 1 juli 1994--den 31 december 1995 skall i stället för
vad som sägs i 9 § första stycket gälla att avgiftsvillkoret är uppfyllt
i fråga om rätt till ersättning under en ersättningsperiod enligt 14 §,
om ersättningsperioden börjar under tiden
a) den 1 juli--den 30 september 1994, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst sex månader,
b) den 1 oktober--den 31 december 1994, när skyldigheten att
betala avgift eller skatt avsett minst sju månader,
c) den 1 januari--den 31 mars 1995, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst åtta månader,
d) den 1 april--den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala avgift
eller skatt avsett minst nio månader,
e) den 1 juli--den 30 september 1995, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst tio månader, och
f) den 1 oktober--den 31 december 1995, när skyldigheten att betala
avgift eller skatt avsett minst elva månader.
3. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på en
ersättningsperiod som påbörjats före ikraftträdandet, om något
annat inte framgår av andra stycket.
De nya bestämmelserna i 20 § femte stycket och 27 f § andra stycket
skall tillämpas på en ersättningsperiod enligt första stycket. Om en
ny ersättningsperiod börjar enligt bestämmelserna i 27 f § andra
stycket, skall de nya bestämmelserna tillämpas på den
ersättningsperioden, om något annat inte följer av punkten 6.
4. En sökande som under en ersättningsperiod som sägs i punkten 3
första stycket uppfyller det särskilda arbetsvillkoret skall, vid
prövningen av rätten till fortsatt ersättning när ersättningsperioden
gått till ända, anses ha uppfyllt det allmänna arbetsvillkoret.
Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 3 första stycket går
till ända före den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första stycket i
denna punkt också gälla vid prövningen av rätten till fortsatt
ersättning när den nya ersättningsperiod som börjar efter
ikraftträdandet går till ända.
5. Den för vilken någon ersättningsperiod inte pågår vid
ikraftträdandet och som före utgången av år 1994 uppfyller det
särskilda arbetsvillkoret skall när det gäller rätten till ersättning
anses ha uppfyllt det allmänna arbetsvillkoret.
6. I stället för vad som föreskrivs i 15 § andra stycket tredje
meningen och i 27 f § första stycket andra meningen skall gälla att
den nya ersättningsperioden inte börjar innan den föregående
perioden har gått till ända, under förutsättning att den perioden går
till ända före utgången av år 1996.
7. Om det är till sökandens förmån, skall vid bestämmandet av
normalarbetstid enligt 20 § andra stycket i stället för de nya
bestämmelserna om grundbelopp tillämpas vad som gällt före
lagens ikraftträdande för en ersättningsperiod
a) som börjar efter ikraftträdandet, om den närmast föregående
ersättningsperioden har börjat före ikraftträdandet och gått till
ända efter denna tidpunkt men före den 1 juli 1995, eller
b) som börjar efter ikraftträdandet, om sökanden blir arbetslös före
utgången av år 1994.
1994:1674
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Den som före ikraftträdandet påbörjat en ersättningsperiod med
dagpenning har rätt till sådan ersättning även efter ikraftträdandet,
dock längst till och med den 30 juni 1996. Ersättningen skall
bestämmas enligt 17, 20 och 21 §§ lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring. Detta gäller inte om stödtagaren har
uppfyllt villkoren för rätt till ersättning enligt lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring i dess nya lydelse.
Den som blir arbetslös under tiden den 1 januari -- den 30 juni 1995
och då uppfyller arbetsvillkoret enligt 6 § skall ha rätt till
ersättning som bestäms enligt 17, 20 och 21 §§ lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring i bestämmelsernas lydelse efter den 1 januari
1995, om den sökande under 1994 varit skyldig att betala avgift
enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt under minst sju månader. Detta gäller
endast om stödtagaren inte uppfyller villkoren för rätt till
ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring i dess lydelse
från den 1 januari 1995. Ersättning som utges med stöd av denna regel
får uppbäras längst till och med den 30 juni 1996. Lag (1995:859).
1995:709
Denna lag träder i kraft, i fråga om 28 § den 1 juli 1995, och i
övrigt den 1 oktober 1995.
2. Ärenden som vid utgången av september månad 1995 kommit in till
Arbetsmarknadsstyrelsen men ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre
föreskrifter.
1995:859
Denna lag träder i kraft i fråga om 7, 8 och 9 §§ den 1 juli 1995
och i övrigt den 1 januari 1996.
1995:1637
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Rätten till ersättning för den som inte påbörjat en
ersättningsperiod och som före ikraftträdandet påbörjat sådant
förvärvsarbete som avses i 6 § andra stycket skall i fråga om detta
arbete bedömas enligt 6 § i dess äldre lydelse.
3. Vid avstängning i fall som avses i 26 § 1-4 och som grundar sig
på en händelse som inträffat före den 1 januari 1996 gäller 27 § i
sin äldre lydelse.
4. Vid indragning av kontant arbetsmarknadsstöd som grundar sig på
en uppgift som är lämnad före den 1 januari 1996 gäller 35 § i sin
äldre lydelse.
1995:1697
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996. I det fall där beslut har
har meddelats av en länsarbetsnämnd före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.
1996:872
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.
2. För den som vid ikraftträdandet har en löpande ersättningsperiod
skall följande gälla. Ersättningstiden enligt 14 § skall anses ha
börjat löpa den 1 januari 1996 eller vid den senare tidpunkt då
ersättningsperioden påbörjats. Den löpande ersättningsperiodens längd
bestäms enligt 14 § i dess äldre lydelse. Ersättningsdagar i den
löpande ersättningsperioden som enligt de äldre reglerna förbrukats
före ikraftträdandet avräknas från ersättningstiden i den mån de
hänför sig till tiden efter den 1 januari 1996. Lag (1996:1421).
1997:242
1. Denna lag träder i kraft i fråga om 3 a, 3 b och 6 §§, 7 §
första stycket 7, 8 § andra stycket 5 samt 14 § den 1 juli
1997 och i övrigt den 29 september 1997.
2. Bestämmelsen i 6 § andra stycket tredje strecksatsen och
tredje stycket tillämpas om anställningen har upphört efter
ikraftträdandet och avtalet om avgångsvederlag har träffats
efter den 14 mars 1997.
3. Rätten till ersättning för den som inte påbörjat en
ersättningsperiod och som före ikraftträdandet påbörjat
förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av
förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd skall i fråga om
detta arbete bedömas enligt 6 § i dess äldre lydelse.