Post 9368 av 10975 träffar
SFS-nummer ·
1973:1144 ·
Visa register
Ledningsrättslag (1973:1144)
Departement: Justitiedepartementet L1
Utfärdad: 1973-12-14
Ändring införd: t.o.m. SFS 2021:742
Inledande bestämmelser
1 § Enligt denna lag kan den som för en ledning eller annan
anordning vill utnyttja ett utrymme inom en fastighet få rätt
till det (ledningsrätt). En fråga om ledningsrätt prövas vid
en förrättning.
En ledningsrätt omfattar, enligt vad som bestäms vid
förrättningen, befogenheten att inom fastigheten vidta de
åtgärder som behövs för att dra fram och använda en ledning
eller annan anordning. På begäran av ledningsrättshavaren får
det beslutas att ledningsrätten ska höra till
ledningsrättshavarens fastighet eller inskrivna tomträtt.
Om en tomträtt gäller i fastigheten och har skrivits in,
upplåts ledningsrätt i tomträtten. Det som sägs i denna lag
om fastighet och fastighetsägare ska i fråga om ledningsrätt
i en tomträtt avse tomträtten och tomträttshavaren.
Lag (2015:371).
2 § Lagen gäller för ledningar av följande slag:
1. ledning som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät för
allmänt ändamål samt allmän svagströmsledning för
signalering, fjärrmanövrering, dataöverföring eller liknande
ändamål,
2. elektrisk starkströmsledning för vilken koncession fordras
eller som behövs för sådana ledningar som avses i 1,
3. vatten- eller avloppsledning som
a) ingår i en allmän va-anläggning,
b) förser ett samhälle med vatten eller därifrån bortför
avloppsvatten eller annan orenlighet,
c) gagnar en näringsverksamhet eller kommunikationsanläggning
av betydelse för riket eller en viss ort, eller
d) medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan och
inte tillgodoser endast en enstaka fastighets husbehov, och
4. ledning genom vilken fjärrvärme, olja, gas, koldioxid
eller annan råvara eller produkt transporteras från ett
produktionsställe, ett upplag eller en lastplats och som
a) tillgodoser ett allmänt behov,
b) gagnar näringsverksamhet eller kommunikationsanläggning av
betydelse för riket eller en viss ort, eller
c) medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan.
En anordning som ingår i ett elektroniskt kommunikationsnät
för allmänt ändamål men som inte utgör en ledning ska vid
tillämpningen av denna lag anses som ledning enligt första
stycket 1.
Lagen gäller inte om utrymme för ledning kan upplåtas med
stöd av anläggningslagen (1973:1149). Lag (2012:426).
2 a § Lagen gäller även för tunnlar, kulvertar, rör och andra
liknande anordningar, om anordningen skall användas för att
senare dra fram en sådan ledning som anges i 2 § första stycket
1 eller 2 genom den.
Ledningsrätt för en sådan anordning som avses i första stycket
ger ledningsrättshavaren rätt att även dra fram och använda
ledningar av det slag som anges i 2 § första stycket 1 eller 2
i den utsträckning som bestäms vid förrättningen. Lag (2006:43).
3 § I ledning ingår sådana för dess ändamål erforderliga anordningar
som transformatorer, pumpstationer och andra tillbehör.
3 a § Ledningsrätt som avser sådan ledning som anges i 2 §
första stycket 2 ger ledningsrättshavaren rätt att inom det
utrymme som har upplåtits för ledningen dra fram och begagna
även sådana ledningar som anges i 2 § första stycket 1.
Ledningsrättshavaren får dra fram ledning med stöd av första
stycket tidigast två veckor efter det att fastighetens ägare
underrättats om när arbetet skall påbörjas. Underrättelse skall
anses ha skett när meddelandet sänts med brev till
fastighetsägaren under dennes adress. Lag (2004:643).
4 § Den som innehar fastighet på grund av testamentariskt förordnande
utan att äganderätten tillkommer någon anses vid lagens tillämpning
som fastighetens ägare.
5 § Ledningsförrättning handlägges av lantmäterimyndighet.
Lag (1995:1404).
Villkor för upplåtelse av ledningsrätt m.m.
6 § Ledningsrätt får ej upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses
på annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller
enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. Lag
(1987:127).
6 a § Bestämmelsen i 6 § ska inte tillämpas om det i en
detaljplan har meddelats bestämmelser om en ledningsrätt och
ledningsbeslut meddelas under detaljplanens genomförandetid.
Lag (2010:1004).
7 § Ledningsrätt får ej upplåtas i strid mot vad som av säkerhetsskäl
är särskilt föreskrivet för ledningens framdragande.
8 § Inom ett område med detaljplan eller områdesbestämmelser
får en ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen eller
bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna
inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda
bestämmelser för bebyggande eller användning av mark än de
som avses i första stycket, ska ledningsrätt upplåtas så att
syftet med bestämmelserna inte motverkas. Lag (2014:206).
9 § Inom område som inte omfattas av detaljplan, får ledningsrätt inte
upplåtas om upplåtelsen skulle försvåra områdets ändamålsenliga
användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig
planläggning av området. Lag (1987:127).
10 § Ledningsrätt får ej upplåtas, om olägenhet av någon betydelse
uppkommer för allmänt intresse.
Första stycket gäller icke när upplåtelsen är till övervägande nytta
från allmän synpunkt.
11 § Vad som i koncessionsbeslut eller eljest av den som meddelar
koncession föreskrivits om ledningens framdragande skall lända till
efterrättelse utan hinder av 6-10 §§.
Andrahandsupplåtelser inom utrymmen som upplåts för ledningar
11 a § Lantmäterimyndigheten får ge ledningsrättshavaren rätt
att låta någon annan dra fram och använda ytterligare
ledningar inom det upplåtna utrymmet. Om
lantmäterimyndigheten har meddelat ett sådant beslut, får
ledningsrättshavaren själv dra fram och använda en eller
flera av ledningarna i stället för att låta någon annan göra
det.
En sådan rätt som avses i första stycket får, i fråga om
ledningsrätt för en anordning enligt 2 a §, avse framdragning
av en ledning av någon annan även om ledningsrättshavaren
inte har dragit fram en egen ledning inom det upplåtna
utrymmet.
Ett beslut enligt första stycket får meddelas endast om
1. den ledning som någon annan än ledningsrättshavaren ska
dra fram och använda är av det slag som anges i 2 § första
stycket 1,
2. det med hänsyn till ledningens beskaffenhet finns ett
behov av en sådan rätt, och
3. beslutet är förenligt med 6–11 §§. Lag (2016:503).
Skyldighet att avstå utrymme
12 § Mark eller annat utrymme för en ledning eller sådan
anordning som avses i 2 a § får tas i anspråk på en
fastighet, om det inte orsakar synnerligt men för
fastigheten.
Även om synnerligt men uppkommer, är en fastighet skyldig att
avstå utrymme, om ledningen eller den avsedda ledningen är av
väsentlig betydelse från allmän synpunkt eller om den enligt
beslut av en koncessionsmyndighet ska dras fram över
fastigheten. Om ägaren begär det, ska fastigheten lösas in.
Är olägenheten begränsad till en viss del av fastigheten, ska
endast den delen lösas in.
Ledningsrättshavaren har rätt att lösa en sådan fastighet
eller del av fastighet som avses i andra stycket, om detta
skulle medföra endast en ringa höjning av ersättningen till
fastighetsägaren och denne inte har ett beaktansvärt intresse
av att behålla fastigheten eller fastighetsdelen. Vid
bedömningen av frågan om det finns en rätt till inlösen, ska
kostnaden för en åtgärd som anges i 4 kap. 1 § fjärde stycket
expropriationslagen (1972:719) räknas in i ersättningen.
Vid upplåtelse och inlösen enligt denna paragraf tillämpas 1
kap. 3 och 4 §§ expropriationslagen. En särskild rätt som
staten har kan dock rubbas, om rättigheten inte är en
vägrätt. Vidare får det beslutas att rätten till utrymme för
ledningen eller anordningen ska ha företräde framför en
särskild rätt som har tillskapats genom expropriation eller
annat tvångsförvärv eller vid fastighetsbildning eller på
liknande sätt, dock inte om den särskilda rätten är en
vägrätt.
Andra och tredje styckena tillämpas inte vid upplåtelse av
ledningsrätt i en tomträtt. Lag (2015:371).
Frigörande av fastighetstillbehör
12 a § Lantmäterimyndigheten får besluta att sådana byggnader
eller andra anläggningar, som enligt 2 kap. 1 § jordabalken hör
till en fastighet och är ägnade för stadigvarande bruk vid
utövandet av ledningsrätten, inte längre skall höra till
fastigheten. För ett sådant beslut krävs att åtgärden leder
till ett mer ändamålsenligt utnyttjande av ledningsrätten och
att fördelarna av åtgärden överväger de kostnader och
olägenheter som den medför.
Genom ett beslut enligt första stycket övergår äganderätten
till anläggningen till ledningsrättshavaren. Om det
föreligger ett förordnande enligt 1 § andra stycket andra
meningen, gäller vad som sägs i 2 kap. 1 § andra stycket
jordabalken även anläggningen. Lag (2004:643).
Ersättning för utrymme m.m.
13 § I fråga om ersättning för upplåtelse och inlösen enligt
12 § eller en åtgärd enligt 12 a § tillämpas 4 kap.
expropriationslagen (1972:719).
Om en innehavare av en rättighet som minskar en fastighets
värde har rätt till ersättning, ska det värde som
tillgodoräknas fastighetens ägare enligt första stycket
minskas med det belopp som motsvarar den värdeminskning för
fastigheten som rättigheten inneburit. Om det värde som ska
tillgodoräknas fastighetens ägare inte kan minskas utan att
skada uppkommer för innehavaren av en fordran med bättre
rätt, minskas i stället ersättningen till rättighetshavaren
med motsvarande belopp.
Vid upplåtelse av ledningsrätt i en tomträtt har även
fastighetsägaren och en innehavare av en rättighet i
fastigheten rätt till ersättning enligt denna paragraf.
Lag (2015:371).
13 a § Ersättning enligt 13 § skall bestämmas i pengar att utbetalas på
en gång. Efter särskilt yrkande får lantmäterimyndigheten, om
det är lämpligt, hänvisa sakägare att vid särskild förrättning föra
talan om sådan ersättning för skada och intrång som är svår att
uppskatta i samband med ledningsrättsförrättningen. Ansökan om särskild
förrättning skall göras inom den tid, högst tio år, som
lantmäterimyndigheten bestämmer.
Avser förrättningen en fastighet som svarar för en fordran, får
lantmäterimyndigheten besluta enligt första stycket endast om
fordringshavarna medger det. Besväras fastigheten av en gemensam
inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och
fordringshavare som föreskrivs för relaxation i 22 kap. 11 §
jordabalken. Om beslutet är väsentligen utan betydelse för någon
rättsägare, krävs dock inte något medgivande av denne. Lag (1995:1404).
13 b § Denna lag är inte tillämplig i fråga om ersättning för skada
eller intrång som uppkommer efter förrättningen och som inte har kunnat
förutses vid denna. Lag (1992:1213).
13 c § Om det är lämpligt och berörda sakägare medger det, får
lantmäterimyndigheten vid förrättningen även pröva ett av en
sakägare framställt yrkande om ersättning som har samband med
förrättningen men rör ett rättsförhållande som inte skall
prövas enligt denna lag.
Vid handläggning av frågor som avses i första stycket tillämpas
bestämmelserna i 5 kap. 12 c § andra stycket
fastighetsbildningslagen (1970:988). Lag (1995:1404).
13 d § I fråga om ersättning för skada och intrång på grund
av att ledningen dras fram och begagnas med stöd av 3 a § ska
4 kap. expropriationslagen (1972:719) tillämpas.
Lag (2010:819).
Överenskommelser mellan sakägare m.m.
14 § Om de fastighetsägare och andra sakägare vilkas rätt
berörs medger det, får avsteg göras från följande bestämmelser
i denna lag:
6 §, såvitt den innebär skydd för enskilt intresse,
12 § första stycket,
12 a § första stycket andra meningen, och
13 §.
Svarar fastighet för fordran, får avsteg från 13 § med stöd av
ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare
medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning,
fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och
fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för
relaxation. Medgivande av rättsägare behövs ej, om upplåtelsen
är väsentligen utan betydelse för honom. Lag (2001:891).
Förrättning
15 § En ledningsrättsfråga tas upp efter ansökan. Om det vid
fastighetsreglering har beslutats att en ledningsrättsfråga
ska prövas enligt denna lag, får frågan dock tas upp utan
ansökan.
En ledningsrättsfråga får prövas gemensamt med en
fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning. En sådan
gemensam förrättning får åter delas upp på skilda
förrättningar.
Är ledningen eller sådan anordning som avses i 2 a § av större
omfattning får, om det är lämpligt, prövningen av en
ledningsrättsfråga delas upp på skilda förrättningar, var och
en avseende en viss sträcka av ledningen eller anordningen.
Om det behövs vid en förrättning enligt denna lag får
lantmäterimyndigheten besluta om prövning enligt 14 kap. 1 a §
fastighetsbildningslagen (1970:988). Lag (2020:367).
16 § I fråga om förrättning enligt denna lag tillämpas 4 kap.
1–24, 27–35 och 37–40 §§ samt 6 kap. 6 och 7 §§
fastighetsbildningslagen (1970:988).
Om en förrättning endast gäller att ett inskrivet servitut
eller en inskriven nyttjanderätt som avser rätt att dra fram
och behålla en ledning ska förändras till ledningsrätt, ska
dock sammanträde med sakägarna hållas bara om det finns
särskilda skäl för det.
Vid en förrättning som avses i andra stycket får ett
inskrivet servitut som avser rätt att dra fram och behålla en
ledning som utgör tillbehör till en annan fastighet eller en
annan inskriven tomträtt än den där ledningen finns förändras
till ledningsrätt endast om det samtidigt beslutas att
ledningsrätten ska höra till den fastighet eller tomträtt som
ledningen hör till.
Om en fastighet svarar för en fordran, får ett inskrivet
servitut eller en inskriven nyttjanderätt förändras till
ledningsrätt endast om det finns sådana medgivanden som avses
i 14 § andra stycket. Medgivande av rättsägare behövs dock
inte om förändringen är väsentligen utan betydelse för
rättsägaren. Lag (2014:206).
17 § Om en förrättning avser en ledning för vilken koncession
krävs men ännu inte erhållits, får förrättningen inledas, om
den som ska bevilja koncessionen medger det.
Ett medgivande får avse en viss del av förrättningen, om
förrättningen avser ledningsrätt för en starkströmsledning.
Lag (2021:742).
18 § Innehavare av särskild rätt till fastighet, som inlöses
eller på annat sätt tas i anspråk för ledningsändamål, är
sakägare vid förrättningen, om hans eller hennes rätt berörs.
Sakägare är, i fall som avses i 33 §, även den som
ledningsrättshavaren med stöd av förordnande enligt 11 a § har
gett rätt att dra fram och använda en ledning, om hans eller
hennes rätt berörs. Lag (2004:643).
19 § Lantmäterimyndigheten ska utreda förutsättningarna för
upplåtelse av ledningsrätt och ombesörja de tekniska arbeten
och de värderingar som behövs för att genomföra upplåtelsen.
Myndigheten bör då rådgöra med sak-ägarna. Vid behov ska
myndigheten samråda med de myndigheter som berörs av
upplåtelsen.
Om det är nödvändigt att det finns tillstånd till viss
verksamhet för att myndigheten ska kunna bedöma om upplåtelse
av ledningsrätt är tillåten och under förutsättning att det i
övrigt finns förutsättningar för att genomföra upplåtelsen,
får myndigheten förelägga en sakägare att inom viss tid ge in
bevis om att ansökan om tillstånd har gjorts. Lag (2014:206).
20 § Om en fråga om inlösen uppkommer, tillämpas 8 kap. 10 §
första stycket fastighetsbildningslagen (1970:988).
Lag (2013:491).
21 § Har upphävts genom lag (2014:206).
22 § Om det inte finns något hinder mot upplåtelsen, skall
lantmäterimyndigheten meddela ledningsbeslut.
I ett ledningsbeslut anges
1. ledningens ändamål och huvudsakliga beskaffenhet,
2. utrymme som upplåts för ledningen,
3. en fastighet eller del av en fastighet som inlöses,
4. en byggnad eller annan anläggning som omfattas av ett beslut
enligt 12 a §,
5. bestämmelser som avses i 1 § andra stycket,
6. den tid inom vilken ledningen skall vara utförd,
7. vad som i övrigt behöver föreskrivas rörande ledningen,
8. förordnande enligt 11 a § med uppgift om den huvudsakliga
beskaffenheten av de ledningar som får dras fram och det
utrymme som får tas i anspråk för dessa ledningar samt vad som
i övrigt behöver föreskrivas i samband med förordnandet.
I fall som avses i 2 a § skall
1. vad som sägs i andra stycket 1 och 7 om ledning även gälla
den anordning för vilken ledningsrätten upplåts, och
2. vad som sägs i andra stycket 2 och 6 om ledning i stället
gälla anordningen.
Om en ledningsrättsfråga prövas gemensamt med en
fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning, får
ledningsbeslutet tas upp i fastighetsbildningsbeslutet.
Lag (2006:43).
23 § Om det är lämpligt, får ledningsbeslut meddelas trots att
tekniska arbeten och värderingar inte har utförts. Under samma
förutsättning får ledningsbeslut meddelas särskilt beträffande
viss sträcka av ledningen eller anordningen. Lag (2006:43).
23 a § Ett ledningsbeslut, ett beslut om tillträde eller ett
beslut om inställande av förrättning ska, i en förrättning
som avser en ledning som ingår i ett elektroniskt
kommunikationsnät för allmänt ändamål eller en anordning
enligt 2 a § för framdragning av en sådan ledning, meddelas
inom fyra månader från det att ansökan kom in till
lantmäterimyndigheten, om inte längre tid är nödvändig med
hänsyn till ärendets omfattning eller andra särskilda
omständigheter. Om denna tid överskrids, ska sakägarna
underrättas om orsaken till detta. Lag (2016:503).
24 § Tillträde av utrymme som tagits i anspråk eller av mark som
inlösts sker vid den tidpunkt som lantmäterimyndigheten
bestämmer. Innan tillträde sker, skall ledningsbeslutet ha vunnit laga
kraft och ersättning enligt 13 § ha betalats. Lag (1995:1404).
25 § Utan hinder av att ersättning enligt 13 § ej betalats får
tillträde ske, om berörda sakägare medger det. Även utan medgivande
får tillträde ske, sedan lantmäterimyndigheten bestämt
förskott på den ersättning som slutligen fastställes och detta
betalats. Är det uppenbart att förskottet skulle uppgå till endast
obetydligt belopp, kan lantmäterimyndigheten föreskriva att
tillträde får ske utan att förskott betalas.
I beslut om förskott skall anges den tid inom vilken förskott, som
utgör villkor för tillträde, skall ha betalats. Har betalning ej skett
inom utsatt tid, får tillträde ej ske förrän ersättning enligt 13 §
har betalats.
Även sedan tillträde har skett kan lantmäterimyndigheten på
begäran av sakägare bestämma att förskott skall utgå.
Har förskott bestämts enligt denna paragraf, får den slutliga
ersättningen ej bestämmas till lägre belopp än förskottet. Detta
gäller dock endast om tillträde har skett eller förskottet ändå har
betalats. Lag (1995:1404).
25 a § Bestämmelserna i 5 kap. 30 a § fastighetsbildningslagen
(1970:988) om förtida tillträde äger motsvarande tillämpning vid
förrättning enligt denna lag. Vad som sägs om fastighetsbildnings-
beslut skall därvid tillämpas på ledningsbeslut. Lag (1977:363).
26 § Förrättning som påbörjats enligt förordnande vid fastighets-
reglering skall inställas, om regleringsförrättningen inställes.
Förrättningen skall dock fortsättas, om sakägare som fört talan vid
förrättningen och som kunnat ansöka om denna begär det. Underrättas
sakägarna om regleringsförrättningens inställande vid sammanträde,
skall begäran framställas vid sammanträdet. I annat fall skall begäran
framställas inom tid som lantmäterimyndigheten föreskriver.
27 § Ledningsrättshavaren ska svara för
förrättningskostnaderna om inte något annat följer av en
tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.
Om en ledningsrättsfråga har tagits upp utan ansökan eller, i
fall som avses i 33 §, på ansökan av någon annan sakägare än
ledningsrättshavaren, ska förrättningskostnaderna fördelas
mellan sakägarna efter vad som är skäligt. Till den del
förrättningen avser upphävande av en ledningsrätt som inte
längre behövs gäller dock första stycket. Första stycket
gäller också om förrättningen endast sker för att ett
inskrivet servitut eller en inskriven nyttjanderätt som avser
rätt att dra fram och behålla en ledning ska förändras till
ledningsrätt.
Om en ledningsrättsfråga handläggs gemensamt med en
fastighetsbildningsåtgärd vid en förrättning, ska kostnader
som är gemensamma för skilda åtgärder fördelas på dessa efter
vad som är skäligt.
Med förrättningskostnad avses taxeavgift, ersättning till
sakkunnig, utgift för hantlangning som inte ingår i
taxeavgiften och ersättning för sådan skada som avses i 4 kap.
38 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988).
I fråga om möjlighet till indrivning av förrättningskostnader
enligt denna lag ska 2 kap. 7 § fastighetsbildningslagen
tillämpas. Lag (2020:367).
Domstolsprövning
28 § I fråga om fullföljd av talan mot beslut eller åtgärd av
lantmäterimyndigheten enligt denna lag äger 15 kap. 1-8, 10
och 11 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.
Bestämmelserna om fastighetsbildningsbeslut skall därvid tillämpas på
ledningsbeslut. Lag (1995:1404).
29 § Bestämmelserna i 16--18 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) om
rättegången i fastighetsbildningsmål tillämpas på mål som fullföljts
enligt 28 §. I fråga om rättegångskostnad i ledningsrättsmål skall
därvid tillämpas vad som gäller i fråga om sådana mål som avses i 16
kap. 14 § andra stycket fastighetsbildningslagen. Rör talan förrättning
som avses i 33 § tillämpas dock vad som gäller om rättegångskostnader i
fastighetsbildningsmål i allmänhet. Lag (1992:1213).
29 a § Bestämmelserna i 5 och 6 kap. expropriationslagen
(1972:719) skall tillämpas i fråga om talan om ersättning
enligt 13 d §.
I fråga om rättegångskostnader gäller dock vad som sägs i 16
kap. 14 § andra och tredje stycket, 17 kap. 3 § andra stycket
och 18 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen
(1970:988) om rättegångskostnader i mål om inlösenersättning.
Lag (2000:543).
Verkställighet m.m.
30 § Ersättning enligt 13 eller 33 § ska betalas inom tre
månader efter det att ersättningsbeslutet fick laga kraft. På
obetald ersättning ska ränta betalas
1. enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag tillträde
sker, dock längst till utgången av nämnda betalningsfrist, och
2. enligt 6 § räntelagen från utgången av betalningsfristen.
I fråga om ersättning som avses i 13 § och förskott som avses i
25 eller 25 a § ska 5 kap. 16 och 17 §§
fastighetsbildningslagen (1970:988) tillämpas. Lag (2015:372).
30 a § Lantmäterimyndighetens beslut att med stöd av
bestämmelserna i denna lag förplikta någon att lämna ersättning till en
sakägare får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser.
Vägrar någon utan skäl att avträda mark eller byggnad i rätt tid, har
tillträdaren rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att
komma i besittning av egendomen. Lag (1995:1404).
31 § Har inom ett år efter det att ersättningsbeslutet vann
laga kraft ersättning enligt 13 § inte betalats på det sätt som
har bestämts i beslutet och har inte heller någon som i
beslutet tillerkänts sådan ersättning begärt verkställighet av
beslutet i denna del, är ledningsbeslutet förfallet.
Ledningsbeslutet är även förfallet, om ledningen eller
anordningen inte har kommit till stånd inom den tid som har
bestämts i beslutet. Detta gäller dock inte om den ledning som
inte har kommit till stånd är en sådan som avses i 11 a §.
Skall enligt ledningsbeslutet fastighet eller del därav
inlösas, gäller beslutet i denna del utan hinder av
bestämmelserna i första stycket.
Om särskilda skäl föreligger, får lantmäterimyndigheten besluta
om förlängning av tid som anges i första stycket.
Ersättning som betalats får ej återkrävas på grund av att
ledningsbeslutet förfallit enligt denna paragraf.
Bestämmelserna i första stycket första meningen gäller inte
ersättning som fastställts vid särskild förrättning enligt
13 a §. Lag (2006:43).
32 § Sedan en förrättning enligt denna lag har avslutats och
vunnit laga kraft skall uppgift om den snarast möjligt föras in
i fastighetsregistrets allmänna del. Har förrättningen
överklagats, skall uppgiften föras in där snarast möjligt sedan
domstolens avgörande har vunnit laga kraft.
Uppgift om ledningsbeslut som har kunnat överklagas särskilt
får föras in i registrets allmänna del även om förrättningen
inte har avslutats. Uppgiften får dock inte föras in innan
beslutet har vunnit laga kraft.
När ett beslut eller en åtgärd vid en avslutad förrättning har
överklagats eller när ett ledningsbeslut har överklagats
särskilt, får trots detta uppgift med anledning av
förrättningen eller beslutet föras in i registrets allmänna del
i fråga om sådan del som uppenbart inte berörs av
överklagandet. Detsamma gäller när ett domstolsavgörande i mål
enligt denna lag har överklagats.
Om ett förrättningsbeslut har upphört att gälla, skall
anteckning enligt första-tredje styckena tas bort.
Lag (2000:239).
Verkan av ändrade förhållanden m.m.
33 § Om det, sedan en ledningsrättsfråga har avgjorts
slutligt, inträder ändrade förhållanden som väsentligt
inverkar på frågan, kan denna prövas vid en ny förrättning.
Även om några sådana förhållanden inte har inträtt, får det
hållas en ny förrättning, om det har framkommit ett klart
behov av omprövning. En ledningsrätt kan då ändras, upphävas
och, om det sker med anledning av upphävandet, upplåtas. Om
förrättningen avser en ledning som koncession har meddelats
för, tillämpas 17 §.
Ledningsrättshavaren och den som av ledningsrättshavaren har
fått rätt att dra fram och använda en sådan ledning som avses
i 11 a § är berättigad till ersättning för skada som åsamkas
honom eller henne på grund av en åtgärd enligt första
stycket. Kostnaderna för detta fördelas mellan övriga
sakägare efter vad som bedöms vara skäligt med hänsyn främst
till den nytta varje sakägare har av åtgärden. Om det har
beslutats att ledningsrätten ska höra till en fastighet eller
inskriven tomträtt, tillämpas 5 kap. 16 §
fastighetsbildningslagen (1970:988) i fråga om ersättningen,
såvida åtgärden medför en värdeminskning för fastigheten
eller tomträtten.
Andra stycket gäller inte om ledningsrätten har upphävts på
grund av att den inte längre behövs. Lag (2013:491).
34 § Har ej förordnats att ledningsrätt skall höra till viss fastighet
eller till inskriven tomträtt, kan sådant förordnande på begäran av
ledningsrättshavaren meddelas vid ny förrättning. Förordnande kan
upphävas eller ändras vid ny förrättning om alla borgenärer som har
fordran förenad med panträtt i fastigheten eller tomträtten medger
det.
Vid förrättning enligt första stycket behöver sakägarna ej höras.
Lag (2004:643).
34 a § En fråga om att byggnader eller andra anläggningar
enligt 12 a § inte längre skall höra till en fastighet får
prövas vid en ny förrättning även om villkoren i 33 § första
stycket inte är uppfyllda. Lag (2001:891).
35 § Överlåtelse av ledning eller annan anordning, för vilken
ledningsrätt har upplåtits, är giltig endast om överlåtelsen
omfattar även ledningsrätten. Detta gäller dock inte om
ledningen eller anordningen har överlåtits för att tas bort.
Överlåts ledningsrätt utan att den därmed avsedda ledningen
eller anordningen samtidigt överlåts, är överlåtelsen giltig
endast om ledningen eller anordningen ännu inte har byggts
eller om den har tagits bort.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller inte en sådan
ledning som avses i 11 a § och som innehas av annan än
ledningsrättshavaren. Lag (2006:43).
36 § Om en tomträtt upplåts och skrivs in, gäller därefter en
ledningsrätt som har upplåtits i fastigheten i stället i
tomträtten. Detsamma gäller om en tomträtt utvidgas till att
omfatta utrymmet för en tidigare upplåten ledningsrätt.
Om en tomträtt upphör att gälla till följd av uppsägning
eller av någon annan orsak, gäller därefter en ledningsrätt
som har upplåtits i tomträtten i stället i fastigheten.
Detsamma gäller om en tomträtt inskränks så att utrymmet för
en tidigare upplåten ledningsrätt inte längre omfattas av
tomträtten. Lag (2015:371).
Övergångsbestämmelser
1973:1144
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.
Den som innehar fastighet under ständig besittningsrätt eller med
fideikommissrätt skall vid tillämpningen av denna lag anses som
fastighetens ägare.
Vad som enligt denna lag gäller för det fall att fastighet svarar för
fordran skall tillämpas även när fastighet besväras av rätt till avkomst
eller annan förmån.
Bestämmelserna i 13 § om tillämpning av 4 kap. 3 § expropriationslagen
(1972:719) gäller ej värdeökning som inträffat före utgången av juni
1971. Lag (1987:127).
1975:661
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har
skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre
bestämmelser även för tiden därefter.
1987:127
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
2. Har beslut om undantag från plan eller bestämmelse om avses i 8 §
tredje stycket i dess äldre lydelse vunnit laga kraft efter utgången av
juni 1986, får ledningsrätt upplåtas utan hinder av de nya
bestämmelserna i 8 §. Om ansökan om upptagande av ledningsrättsfråga
inte görs inom två år från den dag då beslutet om undantag vann laga
kraft, upphör dock beslutet att gälla.
1992:1213
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Har ansökan om förrättning gjorts före ikraftträdandet, gäller 31 § i
sin äldre lydelse. I sådant fall skall 13 a § inte tillämpas.
3. Har det överklagade avgörandet meddelats före ikraftträdandet, skall
29 § i sin äldre lydelse gälla.
1995:1404
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
fastighetsbildningsmyndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133)
om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet.
2009:534
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009.
2. I fråga om en begäran om undantag enligt 8 § tredje
stycket som har gjorts före den 1 juli 2009 tillämpas denna
paragraf i dess tidigare lydelse.
2010:819
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ersättning
enligt
a) 13 §, om ansökan om förrättning har gjorts före
ikraftträdandet eller ett sådant förordnande som avses i 15 §
första stycket har meddelats dessförinnan, och
b) 13 d §, om fastighetsägaren före ikraftträdandet har
underrättats enligt 3 a § om när arbetet ska påbörjas.
3. I de fall som avses i 2 ska hänvisningarna till
expropriationslagen (1972:719) avse den lagens lydelse vid
utgången av juli 2010.
2010:1004
1. Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.
2. Äldre föreskrifter gäller för ledningsrätter som omfattas
av en gällande fastighetsplan enligt plan- och bygglagen
(1987:10).
2013:491
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. För förrättningar som har inletts före den 1 juli 2013
gäller 27 och 33 §§ i sin äldre lydelse.
2014:206
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förrättningar
där ansökan har inkommit till lantmäterimyndigheten före
ikraftträdandet eller ett förordnande som avses i 15 § första
stycket har meddelats dessförinnan.
2015:371
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för en ansökan om
ledningsrätt som har gjorts före ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna i 36 § tillämpas även i fråga om en
ledningsrätt som har upplåtits före ikraftträdandet när det
gäller tomträtter som upplåts därefter.
4. I fråga om en tomträtt som har upplåtits före den 1
januari 1954 tillämpas de nya föreskrifterna endast om
parterna har avtalat att lagen (1953:415) angående ändring i
lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till
fast egendom ska gälla för tomträtten och avtalet har
skrivits in.